• BOKEN,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION -GARDEN

    DRIVA KVISTAR I BLOM

     

    Visst konstaterar man för varje dag hur ljuset sakta återvänder. Den här snötomma vintern har verkligen fått en att önska ljus. Liv är född 12 mars, den dagen hon föddes var första vårdagen. Så jag brukar alltid tänka att det kan vara vår 12 mars. Jag satt där på Heleneborgsgatan, med solen värmande i nacken, och broderade en väska (?) i väntan på det där vändningsförsöket som skulle ske. Asnervös. Men det är ju en annan historia. Kom gjorde hon i alla fall, med kejsarsnitt. Jag som var så väldig förberedd på naturlig förlossning.

    Men jag skulle egentligen tipsa om det där med att tjuvstarta våren. Hidden Places – boken  innehåller fyra avsnitt om naturen, ett för varje årstid. Våren handlar om fröbomber, odla med barn och om att driva upp sin egen lilla kvist! Att följa en knopp på väldigt nära avstånd är himla fint. Och ett väldigt smart sätt att tillföra grönska under den här tiden på året. Tänkte jag kunde dela med mig med hur man gör-tips  från boken. 

    Hanna Wendelbo tipsade mig häromdagen om att driva Rhododendron-kvistar. Smart då vi har några sådan buskar helt gömda i trädgården. Förövrigt tycker jag det är växt som faktiskt är oförtjänt icke-poppis. Jag tycker den är himla vacker, blommorna är stora och maffiga.

    Redan under februari kan man starta med att driva kvistar till blom.  Om vintern håller sig kvar i ett fast grepp kan det vara svårare så det är ett plus att vänta lite, tills temperaturen åtminstone passerat noll-strecket. Men i år är ju inte nollan vårt problem så jag provar redan nu. Däremot har nog inte kommunen startat vår-röjningen ännu. Men ett hett tips kan annars vara att spana efter när träd och buskar beskärs i staden där du bor, då är det rätt tid.  Nästan alla träd och buskar som blommar tidigt om våren lämpar sig att drivas till blom, till exempel päron- och äppelträd, vinbär och spirea.  Kanske har du inte en egen trädgård men väl ett hem som önskar lite extra grönska, våga fråga om kvistar när kommunen beskär, de är bara glada att bli av med dem, jag lovar.  

     

    Gör så här:

    • Skär ett diagonalt snitt. Om du har har kraftigare kvistar kan du skrapa bort den yttre barken längst ner. Det är också smart att banka med en hammare, det gör att kvisten suger upp vattnet. 
    • Sätt kvistarna i varmt vatten och låt dem stå så några timmar. Fyll sedan en vas med kallt vatten. De första dagarna kan det vara bra att ha kvistarna svalt och inte i rena rama solskenet. Ställ dem inte nära element. 
    • Byt vatten ofta, helst varannan dag och gör också nya snitt med jämna mellanrum. Spraya också dina kvistar då och då eller ge dem en lätt dusch i badkaret.
    • När knopparna börjar spricka kan du ställa dem på sin favoritplats. 

     

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION -GARDEN

    SKULLE VILJA SÄGA ATT MAN NOG BEHÖVER EN SÅDAN HÄR

     

    Idag har jag jobbat hemifrån med en fotografering och höll på att bli galen. Det slutade i alla fall med att jag tryckte i mig semlan, se bakgrunden, som sen lunch kvart över fyra. Och tänkte att den var tusen gånger godare än den på Ofvandahls. Jag hann dessutom prova en gammal vintageklänning på loppis, vad jag nu gjorde där för det har jag redan glömt. Den satt som en smäck men jag kände att fyrahundra var för dyrt. När jag hängde tillbaka den sa en kvinna ”ohh vilken vacker dopklänning!!” Ehh, sa jag och kom av mig alldeles. Hur då dop? Vuxendop antar jag eftersom den var i stl 36. Men det kändes ändå lite långsökt. I mitt huvud kändes den som något från Doen men vi var olika där antar jag.

     

     

    Men det här blogginlägget skulle handla om sådana här insatser till blomsterskålar. För det är ju ingen vas. Jag vet inte vad det heter men vill mer säga att det är väldigt smart. Kanhända att det är exakt vad varje människa bör leta efter på loppis. För det första är det ju fasligt skoj att arrangera på detta vis, för det andra behöver man ju så himla få blommor och ändå få värsta bukettfeelingen. Eller ängsaktigt. Under fotograferingen idag, plockade jag insatsen till en annan skål. I mässing. Och gjorde ett smärre tulpanfält. Hursomhelst så känns det alla gånger som ett bättre alternativ än oasis, då den typen av stickmassa är riktigt illa för vår miljö. Både som material och även för att det är en engångspryl.

     

     

    Som en vulkan. Fast jag har även en som är en sagofisk. Och en annan som är en sjöjungfru. Tänker att de tillverkades för hundra år sedan. Eller på fyrtiotalet kanske. Ofta från Upsala Ekeby eller Gefle. Föregångaren till oasis. Det är typ allt jag vet. Och att man kan använda blomsterskålen till salladsskål de dagar man inte blomsterarrangerar. Om du vet något smart i detta ämne, så får du gärna berätta. Spännande ändå.

    Uppdatering efter en massa svar på instagram: Den heter Flower frog! Så nu vet vi det.  Sen har vi ju Blomsterfakir, det namnet visste jag sedan förut. Jag trodde dock att fakiren var de som har som spikar som en tät samling. Men kanske är det helt enkelt så att kärt barn har många namn. Pinholder var ett annat namn som nämndes. Och Ikebana. Ikebana visste jag var namnet på det japanska sättet att arrangera blommor på det här sättet.  Med andra ord ett mycket bra sökord för att hitta inspiration för just blomsterarrangemang.

  • INSPIRATION -GARDEN

    Den väldigt snälla trädgården.

     

    Mitt absoluta lyx den här våren och sommaren har varit att plocka blommorna in till mig och jobbhetsen. Det och smågodis. Ibland känns det som om man knycker från humlor, bin och fjärilar. Nästan varenda gång har jag tänkt – förlåt fast det är tvunget. När man liksom får skaka bort dem från blomman. Bara för att min värld kring datorn ska bli lite mjukare. Fast snart ska jag sätta mig hos humlorna och blommorna. Då blir allt bra.

     

     

    När Liv hade examensfest var det snålblåst och spöregn, då fyllde vi huset med så mycket blommor vi hittade. Blåklint! Det är väl i alla fall en sommarblomma som man måste så varje år? DET har jag inte gjort ändå var hela trädgården full.

     

     

    Det där med att rensa ogräs ligger mig inte för hand. Och uppenbarligen inte kratta höstlöv heller. Fast nu är allt förlåtet och det blommar sådant som jag inte förstår var det kommer ifrån. Vi har aldrig haft så många Fingerborgsblommor.

     

     

    Vår lilla väg upp till huset ger mig så mycket landet-vibbar trots att vi är mitt i stan. Det är en sådan väg stadsfolk brukar asfaltera men nej jag önskar hellre att det fick växa högt där i mitten. Faktiskt är det lätt att låtsats att man är någon annanstans bara man går ut med soporna.

     

     

    Det är bra, för där växer också strån och dikesblommor. Allt händer själv just där. Och faktiskt lite så i andra delen av trädgården med. Jag har ingen aning vad jag planterade förra året och heller ingen aning om vad jag frösått i år. Förutom luktärtorna, som jag tydligen misslyckats med. Hanna Wendelbo har nu sagt att jag ska hönsgödsla, så sagt och gjort. I spöregnet petade jag hela trädgården full och nu kollar jag var tredje timme om de håller på att kvickna till. Mina absoluta favoriter som jag tydligen planterade förra året är Höstvädd, de där blålila. Så himla fina. Långa blir de och vajar i rabatten som himlen. Tror faktiskt att de vinröda också är en slags vädd. Eterneller överraskade mig häromdagen, de hade jag tydligen frösått. Och rosenskärorna blir nog ändå något med. Jag tror vi planterade en ros förra som är helt magiskt vacker, den ljusrosa marsipanliknande!  Har dock inte den blekaste aning om vad den heter. Däremot så vet jag att vi planterade den mest banala ros, enligt roskännarna. En sådan ros man tydligen inte skryter med. Men jäklar, jag ÄLSKAR den! Flammentanz har under ett års vanvård eller åtminstone ingen vård alls vuxit sig jättestor och det är massor av blommor!

     

     

    Sådana här! Vem kan inte älska något sådant!

     

     

    Kolla bara buketten jag svängde ihop härom morgonen. Helt galet vackert och ingenting jag åstadkommit mer än att hoppa i träskorna och plocka. Inte så jobbigt.

     

  • INSPIRATION -GARDEN

    Trädgården på Sundborn.

     

    I vintras när jag fick gå runt på Sundborn som det vore mitt eget, jaja, det är lätt att inbilla sig, insåg jag att jag aldrig bloggat om när vi besökte platsen i somras.  I bildserien innefrån Karin & Carl Larsson´s hem publicerar jag också frågor och svar av mig, från en Elle-intervju. Om just min relation till paret Larsson. Som ju grundar sig helt på önsketänkande.

     

     

    Den här dagen i somras, då vi åkt från familjen Mc Allister på morgonen, var en stor dag. Jag gjorde allt för barnen skulle förstå hur pepp jag var. Insåg under bilresan att de aldrig skulle förstå storheten ”Carl, vem sade du?” så därför placerade jag dem och Chester på en restaurang. Tog Kristo i arm och sedan gick vi helt själva på visningen av stora huset. Sedan fick barnen gå tillsammans. Inte ens efteråt fattade de det märkvärdiga. Medan jag var helt matt efteråt, av all inspiration och sov hela vägen till Stockholm.

     

     

    Jag tog även en trädgårdsvisning. Rekommenderas starkt. Inte bara för att guiden tyckte jag var lite lik själva Karin. Finaste komplimang jag fått någonsin haha! Ni som läser här vet ju att jag är minst sagt besatt av Karin Larsson och tackar henne för alla mina trädgårdsframgångar.

     

     

    Vill dock understryka att framgång för mig i trädgården är lika med att ett litet krassefrö blir en blomma. Men ärligt, vår trädgård har aldrig blommat som förra året och jag läste den här boken från pärm till pärm.

     

     

    Allt gick fullkomligt överstyr den där sommaren, men härligt var det. Och vi byggde till och med tre gigantiska blomsterlådor med inspiration från boken.

     

     

    Här är föregångaren i verkligheten. Så fint och enkelt med bara krasse. Ska tänka på det i sommar när jag förmodligen är i läget ovan igen.

     

     

    Byggstudier. Jag tycker det gröna är väldigt fint mot det röda men mot vårt vita hus blev det så väldigt mycket kontrast. Men i vår trädgård är det bara falurött och grönt.

     

     

    För de som inte går igång på själva gården.

     

     

    Eller de som inser att härifrån kommer vi inte i första taget.

     

     

    Fjärilskrasse är den som klättrar på trådar.

     

     

    Indiankrasse och slingerkrasse är den i lådor och som marktäckare.  Som här hos Monet. Snacka om goals.

     

     

    Parantes! Krasse vill man ha för den kan man äta! Som tagetes och ringblomma.

     

     

    Det är fint med de enklaste av spaljéer. Vi ändrade oss från Humle till Kaprifol förra året. Jag trodde att de dött allesammans men vintern gjorde dem gott, nu är de på gång igen. Och vi planterade en äkta kommun-ros, Flammentanz, ni vet en sådan där som man nästan kör av vägen av för den blommar så galet. Fast som alla trädgårdskännare tycker är banal. Varje år klipps den ner till obefintlig sedan är det samma visa, miljarder rosor! och jag frågar mig om hur det någonsin kan bli banalt?  Den vi planterade ser ut som den vuxit i fem år minst och kanske vågar jag tro att vi inom snar framtid ska ha en veranda dränkt i röda rosor. Skit samma om det är den enklaste av rosor, jag har noll prestige i den saken.

     

     

    Ett sådant här trädgårdsbord kan man snickra.

     

     

    Eller en sådant här runt litet skjul.

     

     

    Boken innehåller så många tips att man skulle behöva ett helt liv för att gå igenom alla. Allt från byggbeskrivningar till vad man kan plantera och historien. Som jag älskar att läsa om och om igen.

     

     

    Dalarna ändå. Kanske dags för en tur igen. Blir ytterst svårt att locka med barnen, nu när Isabelle och gänget verkar stanna i evighet på Bali.

  • INSPIRATION -GARDEN

    Får man känna sig nöjd ändå trots att storslagheten uteblir? Jomen jo!


    Slänger in ett snabbt hej i söndagsvilan. Tänker väldigt mycket åt det hållet nu för att inte hamna långt där under isen igen. Kanske är de där med ledigt när alla andra är lediga hemskt viktigt ändå. Åtminstone för mig. Har alltid försäkrat mig om att frilansandets frihet överväger allt men insett med tiden att det är rena, raka motsatsen. Om man liksom inte räknar in alla jobb med självaste återhämtningen. Då brakar det, var så säker. Att ha återhämtningen med familj, nära och kära är det som absolut passar mig allra bäst. Att inte missa att livet pågår liksom. Plus fingrarna i jorden. Det kan jag lätt konstatera efter förra året. Det var liksom dit jag ville till. Jämt. Så därför gör jag listor på frön, frågar Paulina om en värmedyna bara är för proffsodlaren?

    För hur intensivt det ändå kommer bli under året så ska jag låta en del av tiden vara här. Det ska vara mitt unn, som barna slänger sig med. Och helgerna. Och kvällarna. Ska inte vara jobb. Så var det bestämt. För DÅ vet jag att risken är väldigt liten att missa någon.

     
    Sedan har jag redan bestämt en sak såhär i januari. Förra året kom inte insikten förrän i juli. Ni vet när det där slår en att de tusentaliga projekten gör att din andra tid blir noll. Zero. Obefintlig. Ni vet när man börjar och tänker att nu jäklar ska vi göra allt vi drömt om. På samma gång. Exakt så var det förra året. I våra hjärnor snurrade. ”En till rabatt och en till. Bygga fönstervägg under det stora taket och kanske lite växthus, men bara ett enkelt sa vi ju. Plantera om och flytta. Bygga staket till norr, åt hörnet i söder och där det var trasigt i norr. Flytta vildvinet vi hittade under rhododendrom-buskaget. Flytta buxbom vid andra trappen för att plantera ännu mer rosor. Bygga ett utekök. Ordna med elen under taket så vi får dit de stora grislamporna. Göra en utedusch. Och en pergola eller vad kallade vi det senaste, en meditationsrundel, haha! Så blint inspirerade av Yasuargi. Samtidigt kom en iskall källa på tal. Och en mur i olika nivåer. Lite rundat sådär.”  Men minsann jag blev matt redan av att skriva texten och flyttade några kartonger i den 30-gradiga juli-morgonen och kände mig sjukt nöjd så. Då var liksom helt klart för det året. Från tusen till noll. Jag satte ner foten för mig själv, andades långsamt ut. Efter det vattnade jag lite, knipsade några blommor och jagade några bladlöss. Och tänkte tanken att shit vad fint det är ändå och slutade aldrig tänka så en enda gång. Jag skryter till och med såhär i efterhand om vår trädgård och visar mobilbilder på blomsterbuketter, senast igår.

    Egentligen var det inte särskilt märkvärdigt. Jag menar inga storslagna projekt alls. Inget växthus, inget utekök, inte ens en grind (vi köpte sådana där betongstolpar som skulle grävas ner men de står kvar på samma ställe forfarande, ovanför jord. Vi tog hönsnät istället) . Men minsann tre blomsterlådor! Och så alla blommor helt enkelt. Så. Himla. Nöjd.

  • INSPIRATION -GARDEN

    Tasha Tudor.

    Jag lovade insidan på ett konstnärshem men måste fara till ett vintrigt stall istället. Eller är det vår i januari?? Så en instickare om det absoluta fina med tipsen som haglar från  mina följare. Igår tipsade Karin om Tasha Tudor. Och wow vilket fint tips! Det roligare var att när jag tipsade vidare på min story så fick jag så många DM från de som inspirerats av denna kvinna. Så kul tycker jag! Och en hel massa andra trädgårdsidoler, ska kika in dem alla och ge dem vidare till er.

    Och min pinterest fylldes.

    Och jag tänkte att sådär barfota och nästan 100 ska jag också gå i min trädgård.

    Hon var en amerikansk illustratör och barnboksförfattare. Men vi tar det historiska senare. Fast är inte bilden goals? Om tja 45 år eller nåt.

    Bokbörsen finns flera ex utav den svenska upplagan av Tasha Tudors trädgård. Och vidare tips. Igår tipsade Josefine om att köpa biljetter online, dagens innan besök, till Monet´s trädgård för att slippa köerna. Supersmart! Själva bestämde vi ju oss i vanlig ordning när vi insåg o det är en vacker dag men framförhållning är alltid att fördra i turisthetsen. Fin lördag till er!

  • INSPIRATION -GARDEN,  PARIS

    Fransk trädgård i januari och dagens tipsiga för hållbar odling.

    Kanske kan man inte börja 2019 innan man rensat sin kamera från året innan. Kanske handlar det mest om att ta igen en inte särskilt intensiv bloggperiod. Sådant sammanträffande att min utrustning är på reparation då. Sommaren 2018, gjorde vi längsta road-tripen med ungar och hund. Paris var stoppet och ta sig runt stan var ändå ganska så enkelt när vi hade bilen med oss. Claude Monet´s trädgård. Det mest hysteriskt turistiska på den franska landsbygden men om man bestämmer sig för att se där bortom, då är det minst sagt ljuvligt.

    Om man kryssade snyggt mellan alla människor så kunde man lätt drömma sig bort. Och ja det är krasse som väller ut över gruset. Krasse – den checkar vi alla i år va? Fjärilskrasse om det ska klättras på trådar. Indiankrasse och Slingerkrasse om det ska välla, som marktäckare alltså. Min krasse blommade som besatt tills frosten tog den. Och jag petade ner den exakt överallt. Sedan kan man ju äta både blommor och blad.

    Giverny är en fin liten by. En timmes bilresa från Paris. Eller tåg till Vernon och sedan buss den sista halvmilen. Det finns dock inte så mycket mer just där men vi hittade en fin restaurang längst ner på bygatan. Mer om den sedan.

    Köerna är långa i turstsäsong. Extremt långa till och med.Vi kom mitt på dagen eller snarare på eftermiddagen. Fast vi hörde att det inte var bättre på förmiddagen. Glassläge är bra.

    Hundar får INTE vistas alls innanför Claude Monet´s murar. Inte i trädgården, inte i huset. Vi visste det, så Kristo och Chester solade sig i glansen av att vara en mycket populär hund och dess husse i Frankrike… Men alternativet en sommardag är ju såklart att någon tar hunden, något annat finns inte.

    Blomsterhavet var det ljuvligaste. Mina topp tre när det kommer till blomsterinspiration är.

    Och lystring! Paulina visade mig sk Soil blockers. Ett alternativt och hållbart sådant till de traditionella plastkrukorna och brättena. Hon visade mig de stämplade jordkuberna och jag häpnade! Wow så smart! Här kan du läsa om själva verktygen och hur man går tillväga och hurra Paulina har dem nu i den alldeles färska webshopen. BÄSTA investeringen för att odla hållbart, skrev hon och gjorde en beställning.

    Smacka på som om det inte fanns någon morgondag måste vara knepet.

    Solrosorna fick stå kvar över vintern, som godis åt fåglarna.

    Observera backen till höger i bild. Är det möjligen en backdrop kan man tänka. Nope.

    Grusgångar är check.

    Viggo´s sysselsättning var att bildscanna blommor jag inte visste namnet på.

    Andra barn var ungefär lika pepp som på Carl Larsson gården.

    Hmm, var det kinesisk smörboll?

    Innan regnet eller platsen där alla tog en bild. Vi ville ju inte vara sämre. Och där bokom är själva huset.

    Som sagt, alla broar och vyer var fulla.

    Blev man då inspirerad tänker ni kanske? Jooo, men sekundvis av bortkopplande.

    Fast definitivt inte genom kameralinsen. Den kunde nästan ha stannat hemma.

    Mer såhär.

    Och genom att smyga över avspärrningar.

    Här slog vi vad, jag och Viggo vem som vågade smyga bortom avspärrningarna närmaste vakterna som det fullkomligt kryllade av. Viggo vann.

    Huset gick inte av för hackor. Det gör väl aldrig ett hus utav konstnärssjäl. Vi tar det imorrn!

  • INSPIRATION -GARDEN,  Okategoriserade

    Det var ingen som sade att luktärtorna börjar blomma som attan vid frostmornar.


    Så löjligt glad igen och åter igen att jag lyckades få vår trädgård att blomma. Jag måste ändå poängtera att ingen tror på det eller åtminstone höjer ögonbryna – jag är inte född med gröna fingrar. Eller annars är det bara det där högst väsentliga som vattnandet. Jag är en sådan som drar en lättnads suck när vi ska vara borta några veckor och någon annan sköter krukväxterna. Och som fasas när någon ber om en liknande gentjänst. Å andra sidan händer det inte. Inte längre.

    Luktärtorna kom igång såhär bland frostmornar. De har verkligen inte blommat under sommaren men nu kan jag plocka nya hela tiden.

    Jag fattar ju att ingen svimmar av utav 2018 års bragd. Utom jag då. Kanske är min mamma lite stolt i smyg när jag säger – men plocka du, plocka så mycket du vill! Omvänd ordning. Nu tänker jag säga glad fredag och fortsätta pyssla om mina pelargoner över ett glas vin.

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  INSPIRATION -GARDEN,  Okategoriserade,  SUSTAINABILITY

    Spara på frön.


    När vi besökte Ericsberg för en tid  sedan fick vi spana in frölådorna sedan tidernas begynnelse. Det var ju liksom så, att när man väl ätit upp melonen som drivits upp på slottet, då fick man snällt hoppa på hojen och köra tillbaka med kärnorna. Till slottet alltså. Inget konstigt med det. Den som spar han har. Nya meloner exempelvis.

    Nu är det inte så att jag är snål. Men det känns faktiskt sjukt onödigt att inte spara på frön. Nu när man ändå har hela trädgården full. Det är lite samma som med sticklingar. Egentligen borde man inte behöva köpa något endaste nytt från handelsträdgården någonsin. Man borde lätt kunna dela, ge bort och spara.Resten av livet ju. Och sno en frökapsel eller två.
    Jag tror att det är en liten vetenskap dock, fast man kan ju köra på de enkla korten. Innan man läst på liksom. Jag menar vem vet vad F-1 hybrider är? I alla fall inte bra. Och det där med rätt tid och så. Som till exempel insåg jag att några av vallmons frökapslar redan spruckit och släppt sina frön. Fast det fina är ju att kanske det tar sig ändå. När det gäller vallmo är det som en liten skallra när fröna är torra och klara.
    De fröer som jag samlat in idag är.

    • Krasse
    • Blomsterböna – kolla de svarta bönorna!
    • Rosenskära
    • Zinnia
    • Tagetes – dessa är några gigantiska som min mamma drivit från frön år efter år.
    • Ringblomma
    • Luktärt
    • Vallmo

    Krassen har fortfarande inte torkat så dessa kommer jag låta ligga en stund så de inte är fuktiga när jag lägger ner dem. Fröerna ska vara riktigt torra, bruna och liksom mogna när man lägger dem i papperspåsar, viktigt att det inte är plastpåsar för då kan de mögla. Eller kaffefilter. Eller i egengjorda kuvert som du viker på en halv sekund. Ja, suck. Jag kan inte släppa min trädgårdsbibel och allt som Karin Larsson gör vill ju även jag göra. Beskrivningen finns i boken. Men såhär:

    Tillbaka till fröerna. Frön från tomat, gurka och melon ska tvättas rent från ”slemmet”. I boken tipsar man även om sedan lägga tomatfröna mellan lager av toapapper. Då har man en frötapet som man om våren kan ta bitar av och sätta i kruka.
    Fröna ska du helst pilla rena, ta bort skräp. Sedan ska de förvaras svalt och torrt. Man kan även lägga den i frysen då ska de hålla allra bäst, men inte ärtor och bönor. Och om du förvarar i frysen, se då till att de är helt torra.

    Min plan är att göra flera stora, oformliga rabatter där det får växa lite hipp som happ. Jag kommer absolut att vinterså som Paulina tipsade om. Jag har redan gjort en lasagnebädd på en superstor yta av trädgården. I boken kan man läsa om hur man går tillväga men om du vill ha direkt tips så har Hanna Wendelbo en perfekt beskrivning i sina sparade stories på instagram. Under Hästbajslasagne kan du läsa exakt hur man går tillväga och jag har även förhört mig med Hanna om lasagnen är odlingsbar till våren och yes! Det perfekta med dessa lasagnebäddar är att du gräver inte, du tar vara på löv, kompost (både halv och helt komposterad), överbliven jord, odlingsrester och växtskräp. Så smart så jag kommer anlägga lasagnebäddar tills hela trädgården blommar. Man kan väl spela fotboll på ett vallmofält också?!

    Enkelt ju. Men ändå rätt storslaget när man tänker efter.

  • INSPIRATION -GARDEN

    Projekten som inte blir av och kaprifol, blomsterböna och vildvin.

    Vi har en sjukt stor trädgård för att vara såhär i stan (skulle lätt kunna stycka av den man nu kände för det) och det är helt klart på gott och ont. Mer åt det senare när man kommer till plantering. ALLT ser futtigt ut och allt blir rent utav lite oöverstigligt. Vi får aldrig in i våra hjärnor hur stort det är. Därför ”räcker” det aldrig. Ska vi göra en grusplan får vi hämta grus en gång, två gånger och ja som nu, fyra gånger. Just därför är det lätt att ta sig vatten över huvudet och tänka att nu jäklar ska vi göra det och det andra och allt vi drömt om. På en enda gång. Ni fattar ju hur det slutar, att man håller på jämt och ständigt och hängmattetiden känns avlägsnare än någonsin.

    Risken i år var helt klart överhängande att vi skulle sätta igång projekt efter projekt. En till rabatt och en till. Bygga fönstervägg under det stora taket och kanske lite växthus, men bara ett enkelt sa vi ju. Plantera om och flytta. Bygga staket till norr, åt hörnet i söder och där det var trasigt i norr. Flytta vildvinet vi hittade under rhododendrom-buskaget. Flytta buxbom vid andra trappen för att plantera ännu mer rosor. Bygga ett utekök. Ordna med elen under taket så vi får dit de stora grislamporna. Göra en utedusch. Och en pergola eller vad kallade vi det senaste, en meditationsrundel, haha! Så blint inspirerade av Yasuargi. Samtidigt kom en iskall källa på tal. Och en mur i olika nivåer. Lite rundat sådär. LÄGG AV! Jag blir helt matt bara av att skriva alltsammans.

    Därför kände jag imorse efter att ha flyttat några kartonger att jag är så sjukt nöjd såhär. Nu är det klart för i år. Så bara. Från tusen till noll. Visst det kan vara skoj med de tusentaliga projekten men risken att tiden försvinner. För oss är risken dessutom väldigt stor att vi inte håller oss till ett och gör klart. Utan snarare påbörjar ett tjugotal samtidigt. Så därför satte jag liksom ner foten, för mig själv. Nu ska jag bara vattna, knipsa lite blommor och jaga bladlöss. Och tänka, det var värst vilken underbar trädgård vi har ändå!

    På något vis är den här skålen lite gräslig. Så att den bli vacker.

    Vi har byggt lite blomlådor på baksidan också. Köpte humle men ångrade mig. Humlen fick flytta till bättre platser i trädgården.

    Ändrade mig till vildkaprifol och vildvin. Älskar kaprifolen redan som den är nu, deras mörkare stjälkar och mjukt slingriga sätt att växa är vackert. Så blommar den ju med. Så småningom.

    Har alltså blandat vildvinet och kaprifolen. Plus att jag så länge tills det har blivit en vägg av det har flyttat dit Blomsterbönorna. De slingrade tidigare på trådar lite här och var. Jag klippte bara väck trådarna och hjälpte dem att slingra på armeringsjärnet istället.
    Blomsterböna kallas också Rosenböna och jag fick flera sticklingar av Katarina på Ändebols gård. Jag har odlat dem i kruka och ställt hela krukan direkt i den stora blomsterlådan. Runt kanten av krukan börjar krassefröna att ta sig.

    Vackraste 3 i rad ändå. Finns här.

    Gillar att lite sådana skålar med vatten där blommor får simma runt i godan ro. De som kanske gått av. Sedan är de fortfarande ute, blommorna alltså, och fjärilarna hittar dit. Fint!