INSPIRATION -GARDEN-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
21
archive,category,category-tradgard,category-21,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

förra lördagen.

Förra lördagen vaknade jag i detta blå rum. Med utsikt över drömmen till växthus. Tacksamt uppvaknade kan jag lova.

Det var ju såklart hos Kristin och hennes familj vi vaknade. Jag och Nomi.

Igor, superglammig dagen till ära.

Det är fasen så himla fint att bara vara. Jag behöver varken stordåd eller några makalösa upplevelser. Det behöver inte hända något speciellt över huvudtaget. Jag älskar att dela dagar med andra. Att lyssna till samtal och historier. Är nog egentligen ingen ensamvarg. Nix, inte alls faktiskt. Visst, jag är inte översocial alla dagar. Men jag skulle nog aldrig kunna tillbringa många dagar utan familj och vänner. Skulle bli helcrazy med mina egna tankar tror jag.

Växthuset väntade in våren. Ni har väl läst Kristin´s tipsiga om just växthus? Det skulle vara rackarns önskefullt att äga ett. 

Såklart kan man hjälpa våren på traven. Nu syns ju inte kaminen till vänster men jag funderar på om man kan ha något liknande under vårt stora tak…

Emma´s tranor är alltid så rätt. Insåg just att jag bara sett den just i blått, tänker att den finns i tre färgställningar till.

Känns bra att Kristin också har stjärnan kvar. Vi har ju även utestjärnan kvar. Men stjärnhimlar är ju vardagsmat.

Älskar det här Krickelinska hemmet och allt som ryms där.

ändrade planer och om 100 år framåt

MX8A1798-2 Jag är ju ingen rosenmänniska direkt, sade jag igår. Vaasaaduu?! frågade Nomi med uppspärrade ögon som om jag nyss sagt världens mesta osanning. Som om det inte vore möjligt. Hon älskar ju rosor och har alltid gjort, och allt som har med rosor att göra. Rosglass, roslemonad, rosgodis, rostvål… Men just på det nästintill hysteriska viset har jag aldrig varit. Fast jag måste nog säga att jag med åren insett att rosor i vår trädgård är min absoluta favorit.

MX8A1800 För att inte tala om andras rosor. Jag har varit när att krocka med Katrineholmsbussarna ungefär tio gånger, och nu ska tilläggas att bussarna i den här staden går inte särskilt ofta, för jag är helst besatt över de rosorna som blommar utmed vissa gator. De som själva kommunen har planterat. Det underliga är att jag aldrig märkte när de började växa och så vips en dag blommade de så jag blev bländad. Och liksom upp i halva luften  som små skogar av rosenblom. Jag har i mitt stilla och ytterst hemliga sinne funderat på att sno några  en natt, det skulle aldrig märkas om det blev tre färre av miljoner.

MX8A1803

Nog för jag avundas trädgårdarna där rosorna hänger över staketen. För att inte tala om det gula huset där rosenbusken har fortsatt växa och lagt sig till rätta över taket. Men ändå så älskar jag våra små rosenbuskar, som nästan inte borde kallas just buskar utan snarare bara rosor, lika mycket som de stora som vi flyttade en gång men blommor på som de inte gjort annat, på sitt nya ställe. Jag tror jag förstår de som ägnar rosorna sin halva vakna tid. Det finns inga andra blommor i vår trädgård som fångar min uppmärksamhet såsom rosorna.

MX8A1819 Sedan är det min absolut favorit att ta med in. Såklart för doftens skull.

MX8A1826Men också för att den gillar att vara inne också. Att den står där alldeles vacker ända tills bladen faller. Och förresten är bladen vackra de med. Så nu har jag lovat mig själv att så länge jag bor här så får det bli en rosenbuske i present, till oss från mig. Jag har därmed lagt ner alla andra planteringsplaner. Jag tänker nämligen på om sisådär hundra år…  Då kommer vårt hus som faktiskt döptes till Granliden 1913, liksom ha bytt skepnad. Inte för att det är en enda gran i sikte här just nu men då är planen att det kommer drunkna i rosor. Rosenliden på åsen, flott värre.

quick fix väggbonad

MX8A1083

Blev så fruktansvärt sugen på en väggbonad under vårt tak i trädgården. Finns så otroligt vackra, som den härmen det är såklart att jag fattar att jag får absolut tänka mer budget. Till saken hör att jag dessutom ville att den skulle bli klar på typ en timme så lära makramé var uteslutet. Och nu menar jag inte någonstans att detta kan mäta sig med vare sig med hantverk, knutkonst eller vävande. Inte från min sida sett åtminstone.

MX8A1124

Fast jag länsade i alla fall Röda Korsets loppis på allt vad hantverk heter. Och jag skulle verkligen inte haft något alls emot att ha gjort varenda liten millimeter alldeles själv.

MX8A1115

Och nu tänker jag att det får bli lite som det faller sig. Hämtade knutna rester från en hängmatta också. Och en jättegren.

MX8A1127

Sedan knöt Liv och jag i kanske tio minuter. Och uppskattningsvis hade vi nog varit klara på en timmer om det nu inte kommit annat emellan. Men vi börjar om i morgon.

lyllo mig

MX8A0966-4

Nu är det inte så att vi lider brist på hängmattor utomhus. Men jag råkar älska hängmattor inomhus. Jag älskar dem i och för sig hur man än vrider på det hela. Fast att liksom ha lyckan alla dar att lyxigt värre. Jag önskade mig en av de vackrare och turligt nog var den på rea här, dock slut nu plötsligt i vitt. Fast jag måste nog säga att det är en av de finaste hängmattor jag sett, och jag har sett en del… som är värd sitt pris, även som original som man hittar här. Den är väldigt fin och helt ljuvliga detaljer. Lagom stor (visste ni att hängmattor kan bli för stora?) och otroligt skön. De får liksom inte vara för töjbara och inte för hårda. En liten vetenskap det där.

MX8A0984-2

Och om sanningen ska fram så är det knappast så där bomullslikt och sockervaddshärligt som man kan tro den första bilden. Om man liksom ligger precis där i hängmattan och vänder huvudet åt fel håll så är det mer åt det här slaget. Fast man vänder ju såklart inte huvudet åt det hållet. För då undrar man jättemycket varför jag har satt mig för att sy på den mörkaste platsen i hela huset. Och dessutom vid det lägsta bordet. Jag tänker att jag var stressad och ville ha det gjort snabbt, för att i nästa sekund inse att jag började i söndags…

MX8A0989

I alla fall var det inget finlir som krävdes. Därför ännu märkligare att jag började för tre dagar sedan. Jag skulle bara sy ett överdrag till våra dagbäddar. Eller jag ska sy två för vi har en ännu längre på andra sidan. Men nu har jag åtminstone gjort en.

MX8A1018

Sedan tycker jag att brudslöja måste få komma upp i ljuset lite mer. Söt, fluffig och bomullslik.

bakom ogräslandet

MX8A2330-4

Det är såklart att det skulle bli en utmaning. Jag, i egen takt bland berg och tystnad. Till, det inte särskilt överraskande, som väntade här hemma. Och liten magsjuk Nomi på det. Som ett brev på posten. Jag räknar dagar till deadlines och inser att många försvinner pågrund av det ena och det andra. Och jag räknar igen och tänker att det var värst vad många jobb det var innan tillstymmelse till semester. Och vi packar paket och jag letar höbalar och tänker på väggen jag måste måla om.

MX8A2369

Men jag har yogat tre dagar av fyra, tränat en och sprungit i hällregn en annan, eller joggat lite i alla fall. Det var nog regnet som gjorde känslan mer ihärdig liksom. Ni vet när musiken sprakar i vattenfyllda lurar och varje steg är som ett plask. Med det vill jag inte ha sagt att det var hurtigt värre utan snarare att jag kanske har lite av en bättre vana på gång trots allt. I de här lägena brukar det nämligen bli lite av tvärtom.

MX8A4722

Annars då… Jag har handlat världens coolaste tisha, eller vi tog två till Viggo. Hittas här och den är snäll och viktig dessutom. Beställt rekvisita till kommande fotograferingar från den här butiken bland annat den här lampan och konstaterade att servicen var helt briljant. Funderat fram och tillbaka om den här boken trots att det är flera dagar jag läste ut den. Och lyssnat två (!) gånger på Värvet med Carina Bergfeldt. Så bra, så modig och så sanslöst begåvad. Och letat blommor bakom ogräset då.

 

 

takbygge och färgkod till mörkare terass

20150701-MX8A0731-1200

Ni som läser här vet kanske att vi har en pool. Och ett väldigt stort däck. Som egentligen inte var meningen men det bara blev så när ett trädgårdsbröllop närmade sig med stormsteg och gräsmattan inte var. Eller den var lera. Då blev detta jättedäck den allra bästa lösningen. Och äntligen, förra sommaren, snickrade min man ett tak utmed hela kortsidan. Det blev så himla bra. Och trots att solstrålarna varit futtiga denna sommar så är det ju liksom här man har hängt. I alla fall jag som fullkomligt smälter i solgass. På ett dåligt sätt. Och som grädde på moset har vi kanske världens längsta bord. Fyra och en halv meter. I ett stycke! Förstå vilket middagsläge det är på det bordet. Alla dar. Och de  gamla skolbänkarna fixade Kristo till perfekt sitthöjd genom att liksom förlänga benen på osynligt sätt. Som om de alltid sett ut sådär.

Påtal om däck. Det är byggt av vanligt tryckat virke. Inte så tjusigt när allt kommer omkring. Därför bestämde vi oss förra sommaren att olja det. Och vi provade hit och dit. Och allt som såg snyggt ut på prov i affären blev alldeles för täckande och sjuttiotalsstaket av. Men till sist bestämde vi oss för att blanda själva. Den bruna, alldeles för täckande terassoljan tillsammans med klar olja. Vi provade oss fram på testplanka efter testplanka och tillsist blev det perfekt. Såhär kommer receptet:  1 del Jotun Demidekk Terassolja terassbrun Nr. 90000 plus 3 delar Jotun Demidekk Terassolja klar bas. Bordet är oljat med samma.

det är här han vill vara

20150704-MX8A0776-1200Det finns ingenting som inte går, enligt min man. Det är något hemskt befriande med människor som med en axelryckning påstår att det är väl bara att göra´t och sedan läser på, samlar information, vågar fråga och bara kör. Noll rädsla och noll ängslighet i sinnet. Nu känns ju poolbygge, allsköns renoveringar, terassbygge  och så vidare (verkligen…) kanske lite större än just odling. Lite mer risk att göra hål i fasaden liksom eller bygga tak som ska hålla för snöiga vintrar och blåst. Men det är precis samma inställning. Nu vill jag odla och så gör han det bara. Så nu har vi massor av supergod potatis. Och tomater, chili, rädisor, kryddor, ruccola och jag vet knappt inte vad. Men växer gör det. Om jag var rik så skulle jag köpa honom ett växthus i födelsedagspresent om ett par veckor. Men förmodligen kommer han att bygga ett själv. Fast tänk vad härligt det vore om det bara stod där. 20150704-MX8A0791-1200När det kommer till odlingsinspo så har han gillat Elin Unnes The Secret Gardener allra mest. Han tycker den är rakt på sak utan en massa snack som ändå är helt onödigt i det stora hela. Han tycker den är för dem som vill ta seriöst på detta med odling men ändå ha en skön inställning till det. Han gillar sättet Elin skriver på, kanske är det bottnat i att hon är musik journalist. 20150704-MX8A0796-1200Det är något med händerna i jorden påstår han. Som när han häromdagen stack ner en hand och fick upp två potatisar. Lycka och överraskning och bedrift, i ett. Och väldigt olikt det han gör till vardags. 20150704-MX8A0783-1200Lägg av så lyxigt. Sorterna som förgrodde i verandan är Rocket och även Asterix.20150704-MX8A0816-1200Ett hav av potatisplantor är faktiskt väldigt vackert till på köpet. Så vill man dessutom ha en grönskade del av trädgården fram till skördetid så är det ju perfekt. Kristos potatisplantor växte till en djungel.20150704-MX8A0829-1200nyaSommarens storslagenhet. Och mer blir det.

 

hejdlöst.

20150403-MX8A1766-1200Gåbortbukett på långfredagen. Anemoner hade min mamma i sin brudbukett och jag tänker på lyxen om trädgården var full. Och för all del inte bara med anemoner trots att ett fält eller två utanför fönstret hade varit hemskt vackert. Nu är ju inte vår trädgård några fält eller ens ett. Men ändå.
20150403-MX8A1736-1200Annars brukar jag drömma om en massa Vallmo. Min syster och hennes man har hundratals hallonröda vid huset nära sjön. Varje sommar  säger de att jag borde ta med några kapslar hem för det finns liksom ingen hejd på hur många blommor som kommer sedan. Samma sak säger de om Stjärnflockan och Höstanemonen.

20150403-MX8A1702-1200Det är ju precis så man vill ha det, hela trädgården full av hejdlösa blommor.

tapeten har gått och blivit stol.

 
 
 
Jag tänkte ju att jag skulle vara snabb. Lättare och snabbare fix finns ju inte. Men ändå, först stod de hela förra sommaren lutade mot vårt hus. Med texten mot gatan. Såsom jag ville skylta med dem lite extra. Här bor de med stil liksom. Den här sommaren tänkte jag att själva fixet skulle ske i maj så jag ställde dem uppställda och sittbara på vårt pooldäck. Det var ju synd på så sköna solstolar att stå på vinden, där de hamnade när snön kom.
 
Sedan har de alltså stått där. De bra dagarna har de haft ett tyg hängade över sig. Till att börja med åtminstone. Men en sommar i Sverige är sällan utan blåst och bris. Så vi kan säga att 90 % av tiden har de stått precis sådär som till höger för tyget har flygit iväg med vinden. Och alla frågar lite försiktigt, ska de vara sådär? Njaee, säger jag, jag ska fixa dem jag ska bara…
 
 
 
Min syster man tyckte det var synd. På själva stolen. Blommigt liksom, när man kan få en feeling av Sällskapsresan på köpet. Lasse Åberg sådär närvarande varje dag. Tyget då, ”tapeten” från förra inlägget. En gardin från loppis, för några tior. Som bara fållades och häftades fast precis som fultyget. Och jag behövde bara ta den ena lyxigt nog. Och stolarna, typ gratis.


Nu hann jag ju bara den ena. Och det bådar ju inte gott med tanke på hur svårt det var att komma så långt. Men det är lördag. En lång och solig, så det ska nog gå bra.

den hemliga trädgården.

 
Reportage för Plaza Interiör
 
Förra sommaren kvistade Linn och jag bortom husknuten här i Katrineholm. För att göra ett jobb vid ett synnerligen härligt hus och en fantastisk pool. Precis som en hemlig trädgård mitt i stan. Reportaget finns nu ute i butik, i senaste numret av Plaza Interiör.  Där finns såklart fler bilder och tipsen. De väldigt bra om man frågar mig. Om rumsindelning, gröna råd och hur man kan komma runt kravet om det superdyra och inte särskilt snygga poolskyddet.
 
 

Med facit i hand och en alldeles egen ofärdig pool som vi aldrig får rätsida på blev jag själv alldeles inspirerad av att hänga där en dag. Lite knäsvag faktiskt. Inte minst att få ta del om familjens tänk och lösningar. Önskedrömmer om att jag hade haft det här reportaget i min hand när vi satte igång att gräva. Vi hade helt säkert gjort på annat vis för så vacker är den här poolplatsen. Något som är alldeles särsklit speciellt är att ytan är förhållandevis liten, så pass att man till och med funderade på om en pool skulle få plats. Nu visade det sig att mer perfekt än såhär kunde det inte bli.
 
 

Hemliga trädgården var det.
Man har ju liksom inte det blekaste aning om att det här är mitt i stan.