• INSPIRATION -GARDEN

    MAN VILL VÄL HA ALLT SOM HETER NÅGOT MED REGNBÅGE?

    Mina fröer jag beställt från Fröbanken kom supersnabbt. Jag är väldigt sugen på att odla mer ätbart. Men i brist på tid och i egenskap av ett visst överodlande på blomsterfronten tycker jag att min man får ta den biten. Egentligen gillar han det, men just nu gillar han andra saker mer. Om han får välja. Det får han väl.

    Kanske. Det var ju ändå lite härligt.

     

     

     

    Det vattnade sig i munnen på mig, när jag såg denna bild. Jag skämtar inte nu faktiskt. Alltså, jag har ju  permanent blodbrist, anemi som det heter. Och när mina depåer är helt tömda då får jag på riktigt cravings. Efter persilja. Det är helt galet, men jag ser inga hinder för att införskaffa persilja. Jag kan cykla i snömodd, vintermörker och storm till andra sidan stan. Jag bryr mig inte om att den är o-eko och dessutom influgen från Italien. Jag tappar alla mina värderingar. Bara jag får min persilja. Mina vänner köper stora persilje-kvastar om de vill göra mig glad. Jag äter persilja ur våra kryddland rent, det ser ut som det varit en hare där. Jag måste ändå skriva, att detta sker trots järntabletter.

    Och nu till bilden, det är EXAKT den här sortens persilja som jag har mest cravings efter. Den hittas bara i vissa butiker. Jag har aldrig hittat denna sort som vare sig planta eller frö. Det är skillnad på bladpersilja och bladpersilja. Såklart stillar även den varianten suget för en stund, även den krusbladiga, men det är den här sorten jag köper i buntar på minst 1 kg åt gången. Så YES, den här ska odlas. Jag kommer göra alla rätt, den ska behandlas med vördnad. Insåg att jag bara köpte 1 förpackning!??  Borde köpt 10.

     

    Annars valde jag mest efter snyggheten. Kolla ändå, den här vill man ju göra sallader på. Och rädisor i en regnbågsmix. Gula morötter och sen glömde jag visst Polkabetorna.  Och sallad och dill. Får nog göra en ny beställning, då ska jag nog också beställa röda popcornmajs och Regnbågschili! Jag tror jag fastnade för allt som hette regnbåge i namnet.

    Och hör och häpna, jag har ju hel hästbajslasagne som väntar sedan i fjol. En jättestor. Plus en massa sandiga hörn. Så jag slog till med lite mix också. Tänker att jag följer Så en äng -tipsen för Kornvallmon.

  • INSPIRATION -GARDEN

    TRÄDKOJA

    ”I ett undanskymt hörn av trädgården lever en och annan fe. De bor bland trädkronorna för de vill vara lite närmare himlen än vanligt folk. De äter sand och blommor men lämnar alltid de rosa kvar. Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad. Fast då är det en extra festlig dag. De äger de starkaste av superkrafter. Jag hoppades att det skulle vara snällhet men det är is och eld. Jag har försökt att komma på vad de ska användas till men jag lyckas inte. Och feerna tittar fram mellan grenarna och viskar : En dag kommer du att veta….”

    Igår visade @barnensboktips att de byggt en sådan himla fin trädkoja! Johanna berättade att hon sparat vår trädkoja i minnet i flera år, fint ju. Tänker att ett sådant bygge är extra smart  i dessa tider.

     

    Hos oss var det ju så att trädkojan blev till av ett sorgligt trädgårdsminne i form av världens vackraste bigarråträd och dess öde.  Trädet var ihåligt, ni vet ett sådant man kunde krypa in i eller hitta skatter i botten på. Med blommor som var som i vårt eget sovrum om våren. Men så fort det stormade, om än bara som en vindpust, så vajade det som besatt. Till sist, med mängder av uppfinningar som skulle hålla det på plats, fick det ändå sågas ner. Sorgligt.
    Vi byggde en säker konstruktion av reglar till golv och stomme. Sedan klädde vi in den med grenverket från älsklingsträdet. Givetvis kan man använda grenarna från ett beskuret äppelträd eller vilka grenar som helst. Det fina är ju att det smälter in så väldigt bra i resten av trädgården på detta sätt!
    Kojan med det egna livet.
    Säg den lek som inte lekts där.
    Först i början var den utan väggar.
    Men även då funkar den fint med det viktigaste. Saft, bullar och Fantomen. Det är ju något väldigt speciellt med att sitta mitt i ett träd. När man kikar upp bland grenarna och himlens ljus sipprar in mellan bladverket. Har du aldrig gjort det, gör det bara. Klättra upp, nu genast.
    När vi besökte familjen Jansch för några somrar sedan fick trädkojor en annan dimension – kolla in deras ljuvliga torp också. Trädkojan finns också med i boken, med lite tipsigt för ett trädhus.
    Som hissar för hemliga meddelanden.
    Trappsteg som är som trolleritrick. Nästan som trädet själv skapat dem.
    Istället för stege…
    Psst! Men hur var det då med trädet. Det knotiga och superhöga. Nästan lika högt som vårt hus. Med en magisk trädkrona, med blomknoppar stora som äpplen. Som om våren gav känslan att titta direkt in i ett moln av vita blomster. Det sagolika trädet.. Jag fick senare, när sorgen över ett träd stillats, veta en sannerligen överraskande sak. En dag, några år innan huset blev vårt, hade de förra ägarna fått en väldigt annorlunda leverans. Ett träd, ett enormt, med rötter och hela konkarongen. Ett helt träd liksom, ett säkert hundra år gammalt. Och vips ner i jorden med det! Tänka sig va?!
  • INSPIRATION -GARDEN

    SÅ EN ÄNG

     

    Igår lade jag ut en bild med min dotter Liv på en äng. Tillsammans med insikten över  manin över fröbeställningar. Hursomhelst ramlade frågorna in – om hur fick jag till den där ängen? Svaret var – jag lade Liv på någon annans äng, i ett inlägg som hette ”som ogräs krossar asfalt växer hon upp”. Med andra ord en äng här i Katrineholm, kommunens egen äng. Över frukosten så tänkte jag, lite förhastat, jag kan ju alltid ringa och fråga hur de gjorde. Nu vill jag poängtera att detta var ingen journalistisk undersökning, men väl ett mycket fint samtal.

    Jag slog en signal till kommunens växel – Hej, för några år sedan, fanns det en äng här i stan. Jag skulle vilja fråga den som anlade den några saker. Alltså det är bara snälla frågor. Jaha, sade hon i växeln och skrattade till. Jag tänkte att hon kanske inte så ofta får den typen av frågor. Men, en sekund senare var jag kopplad till själva upphovsmannen av ängen, parkintendenten i Katrineholm. Kanske fick ha ett av sina gladaste och lite överraskande samtal en fredagsmorgon.

    Han berättade att ängen varit en plan under en längre tid. Att skapa en långsiktig äng tar tid. Man förberedde alltså marken under flera år innan själva ängen väl stod där. Man tog bort gräset och annat som växte där. Man gav ingen tillförsel på näring, utan utarmade helt enkelt marken. Planen med ängarna (för de fanns faktiskt på fler ställen) var att stärka den biologiska mångfalden genom att locka till sig många pollinerande insekter såsom humlor och bin. Kort och gott, för att skapa stabila och fungerande ekosystem. Han berättade också att plöjning och sådd skedde med häst, det fann två ardennerhästar som jobbade med detta. Detta är något som jag fastande i under ett annat samtal. Påväg till en av Charlie´s fotbollsmatcher skjutsade jag nämligen en pappa som arbetade just med hästar i skogen, på en bilfärd på tjugo minuter hade jag frågat allt om avverkning i skogar med häst.  Så väldigt intressant.

    Men nu var det ängarna. Han berättade att förr så kom ängarna till per automatik genom den tidens jordbruksmetoder, ängarna gav betesmark och vinterfoder till djuren. Genom att skörda gräset till djuren, skapades speciella och näringsfattiga ängsmarker. Men idag fungerar det inte på det viset, industrialiseringen inom jordbruket har gjort att de gamla betesängarna försvunnit. Jag läste på Naturskyddsföreningen att en tusendel av den ängsmark som fanns för hundra år sedan finns kvar idag. Följden blir de kraschade eko-systemen.

    Önskar man att en äng ska blomma igen och igen, ligger hårt och digert arbete bakom. År av förberedelser och skötsel efter konstens alla regler. Enligt de botaniska proffsen så kanske man inte heller får kalla en tillfällig sommaräng just en äng. Det handlar om arter och en hel massa andra kriterier, som jag inte minns. Men en sk poppis-äng räcker gott för mig.

    Vi kunde slå fast att få ängen att blomma under en sommar, kan de allra lyckas med. Kort och gott – så mager jord man kan uppbringa. Näringsfattigt ska det vara, låga kvävenivåer. Gräsklipp är med andra ord förödande. Sand i jorden, gärna en grusplan. All gödsling ska ses som förbjuden, då gödningen gör att gräset/ogräs då växer till sig och tar över.

    Såhär gör man för att skapa en äng för en sommar:

    1. Välj en solig plats, gärna väldränerad.
    2. Gräv bort den del av gräsmattan där du ska skapa din äng. Hela grässvålen. Gräs samt ogräs ska vara borta. Blanda sedan upp jorden med grus eller sand för att få den riktigt mager. Detta är alltså a och o. Ingen gödsel ska tillföras.
    3. Sedan är det dags att att göra din fröblandning. Katrineholms äng skapades av ettåriga samt fleråriga  blommor och örter. Kratta ner fröna.

    Ett trick är att så innan en period med lite regn. Många frön av de här arterna behöver minst 3 veckor av kontinuerlig fukt för gro. Om du inte har tur med regn, vattna med 2-3 dagars mellanrum.

    Bästa tiden för sådd är egentligen på hösten, men det går även att så tidigt på våren april-maj.

    Nedan är en lista på sådant som kan fungera. Man kan även kika efter fröer som passar vårt klimat, som här. Sedan finns det ju en massa färdiga ängsfröblandningar av olika slag.

    • blåklocka
    • rosenskära
    • blåklint
    • prästkrage
    • vallmo
    • fältvädd
    • backnejlika
    • käringtand
    • åkervädd
    • gullris
    • gökblomster
    • rölleka
    • styvmorsviol
    • väddklint
    • tjärblomster
    • åkerklätt
    • förgätmigej
    • klöver
    • smörblommor
    • krasse av olika slag, tänk krassegången
    • Gräsparasiter tex ängsskallra det hjälper tydligen ängsblommorna att konkurrera ut gräset.

     

     

  • INSPIRATION -GARDEN

    ODLINGSLÅDORNA

     

    Allt som har med vår trädgård att göra är lite av skryt faktiskt. Men jag var den som aldrig fick något att överleva. Alla år vi bodde i lägenhet hade vi noll växter. Enbart pelargoner på sommaren, sen dog de knall och fall. Jag minns även en och annan orkidé, som höll ända tills de hade övervattnats.  Även när vi flyttade till huset höll det ogröna i sig. Men så en vacker dag så var det min gamla mormor som upptäckte förändringen – oj! sofia har du fått gröna fingrar?!! Jag minns att jag sög i mig den komplimangen som jag blivit vuxen. Jag hade fött fyra barn men att äntligen kunna hålla växter vid liv, var det inte något storartat?!

     

     

    Sen var steget till trädgården långt. Vår trädgård är magi om våren bland alla fruktträd, den är hur vacker som helst när rosorna nära äppelträden slingrar sig in i dess grenar och förlänger blomningen. Och pionerna är ljuvliga. Sedan är det klart, färdigblommat. Gräs typ och äppelmos. Så det blev mitt projekt att låta våra trädgård blomma så länge som möjligt. Jag ville också rädda blommor från frosten. För två år sedan fick jag till det och jag kände att bedriften var så storartat som den bara kunde bli, vill här och nu understryka att framgången satt inte i så mycket mer än att ett krassefrö blev en blomma.

     

     

    Jag kan nästan tacka all min trädgårdinspiration den här boken (och min mamma). Jag har läst den flera gånger och gett bort den till höger och vänster. För mig är det exakt det jag behöver. Det är inte svårt, det är bara vackert och man gräver där man står. Bokstavligen. Givetvis har vi byggt odlingslådor, nästan exakt som Karins.  Och ja det gick överstyr. Och ja bygginstruktioner finns i boken.

     

     

    Originallådorna på Sundborn.

     

     

    Vart har du tagit den där bilden, sade min man. På grusplanen i vår trädgård. Så kan det gå när ogräset får härja fritt.

     

     

    Så läskigt med ett ogräshav.

     

     

    Även på baksidan, vid sidan av vår pool och för att rama in taket så har vi också odlingslådor. Det perfekta är att de är väldigt djupa och de torkar inte ur som lägre krukor.

     

     

    Meningen är att kaprifolen ska växa och klättra på armeringsjärnet och solskydda oss vid sommarmiddagar. Plus lite Rosenböna och Fjärilskrasse. Av förklarliga skäl av förra årets sommar, så blev det ingen ordning med det. Men fröna som jag planterat men glömt vad det var, växte till malva.

     

     

    Astrarna kom också som en överraskning.

     

     

    Första året jag tog hand om vår trädgård gick allt fullkomligt utom all sans och vett. Färgmatcha lade jag på hyllan och kanske ratade jag vitt om jag tänker efter.

     

     

    Jag har odlat dahlior i de här lådorna, tryckt ner krasse i kanterna och lavendel i små krukor. Gullskära, rosensköna och grekisk vädd. Tagetes och en malva som kommer år efter år. Och höstanemoner.

     

     

    I sann Karin-anda spikade jag upp en hylla på fasaden.

     

     

    Blomsterbönan klättrade in i Viggos rum på övervåningen, fascinerande ändå.

     

     

    Det är så himla fint när allt bara fortsätter, från verandan, till hylla, till odlingslåda som blir trädgård.

     

     

    Om ni inte fokuserar på någon påbörjad sleep-over och grus som läggs, så kan ni kolla in tunnan med krasse. Monsterkrasse.

     

     

    Sommarkvällar ändå! Men nu sitter jag på tåget hem från Borås och en jobb-dag som landat så fint. Enda skuggan var att jag bokade en buss hem, hur är det ens möjligt via SJ-appen? Nåväl, bokade nytt och snart hemma.

  • INSPIRATION -GARDEN

    TRÄDGÅRDSSTRUKTUR DEL 2

    Man kanske inte tror det, men det här är andra delen i min trädgårdsstruktur. Det blir ett litet sidospår också. Hursomhelst, det finns nog ingen krukväxt som jag älskar mer än Klockmalva! Blomsterlönn kan det också heta. Den slår till och med pelargonen. Man kan ju få dem att bli värsta träden, det har jag inte lyckats med, tvärtom måste jag nog säga. Men det räcker faktiskt att fokusera på blommorna, de är helt makalöst vackra.

     

     

    Flera gånger om året blommar den, tusen mer än det här. Ibland tappar de bladen men de tar sig alltid. Just den här har jag fått som stickling av en vän, den är urvacker i färgen, laxrosa.

     

     

    Enligt reportaget i Elle är det just blomsterlönnar i Gunnel Sahlin´s skolsal. Beviset på att rangligt är lika vackert som träd.

     

     

    Jag petade i små fröer förra sommaren, det roliga var att de blommade som galna trots att de bara var skott, sen fortsatte de. Så min plan är nu att peta ner en hel massa frön, för de här kommer helt klart rädda mig under vinterhalvåret. Oftast ligger fröna i färgmixade påsar och det är just det som är det fina. Rött, rosa, gult…  Just nu vill ni dock inte se dem, för de tappade alla bladen. Glömde helt enkelt att vattna dem, det gillar de inte. Men sakta men säkert fylls grenarna som är spröda som stjälkar med blad igen, så snart så. Klockmalvan måste vattnas regelbundet, jag brukar alltid ta vattnet som blir över vid middagen och slå över dem så de aldrig torkar ut. Bra regel.

     

     

    Och bara för det ligger ett paket från Astier de Villette på första bilden så kan vi raskt hoppa till en av dagarna i Paris då vi givetvis var på butiken på Rue Saint-Honoré. Ett besök där, är faktiskt det enda jag önskar i shoppingväg. Förra året jag var där såg det ut såhär och jag inser nu, ni fick aldrig se vad jag valde?! Jag har ju min egen regel när det kommer till nytt porslin (loppis går inte under samma). Jag har en ”servis” med keramik som är nyköpt under många år och inte från loppis. För att inte falla dit i allt vackert som ändå finns och ändå hålla fast vid ett hållbart tänk så köper jag uteslutande vit keramik. Men gärna från olika keramiker, i olika uttryck och former. Förr försökte jag hitta samma glasyr som är en blank och ganska så kritvit sådan. Nu har jag skippat det, bara det är åt vitt så får det vara med. På så vis kan jag lätt blanda med allt udda och jag har en bas som jag aldrig tröttnar på. Den här servisen växer långsamt, men det är det som är grejen med den. Jag älskar varenda liten bit av den. Psst! På elfte bilden i det förra inlägget ser man faktiskt vad jag valde!

     

     

    Jag såg att podden Billgren & Wood pratade om Astier de Villatte för några veckor sedan. Jag har själv inte lyssnat på det men jag tänker att det är intressant, lite historia bakom varumärket kanske?

     

     

    För mig är detta väldigt typiskt Frankrike. Eller Paris.

     

     

    Det är skevheten jag går igång på. Det är konstverken. Och det jag skrev senast – Det är ett hantverk och det får också synas att det är det. Ungefär som Karin Larsson tänkte när hon vävde, låt en tråd hänga som en påminnelse om att händer har skapat.

     

     

    Det är ju lätt att önska sig ALLT. Men eftersom jag absolut inte har råd med det så väljer jag omsorgsfullt och länge och tycker de jag valt är det absolut finaste i min porslinssamling.

     

     

    Jag vet att jag önskade mig skiljeväggen förra året och så även nu.

     

     

    Och så tillbaka till paketet. Åt mig själv. Liv och Viggo var som vanligt mycket bra smakråd.

     

     

    Taa-daa. Ett vackert fat. Så älskvärt.

    Och trädgårdsstruktur 2020, del 2.

    • Jättemånga Klockmalva

    Första delen av hur jag planerar trädgården hittas här. Och jag vet, det är mer höga tankar och inte så särskilt strukturerat alls. Utåt sett.

  • INSPIRATION -GARDEN

    TRÄDGÅRDSSTRUKTUR DEL 1

    Eftersom jag har svårt att boxa in mig, lägga band på mig själv så tänkte jag att göra ett försök till struktur här på bloggen. Det finns en liten risk att det börjar och slutar här, men jag är pepp. Jag tänkte på trädgårdsstrukturen som aldrig är, den som går överstyr. Förberedelserna som förkultivering och sådd som jag inte alls njuter av i sann mindfulness-anda, utplanteringen som aldrig blir av men som båda är helt klart VÄRT för det som kommer sedan. Såklart önskar även jag den blommande drömträdgården. Hade jag varit rik hade jag absolut lagt pengarna på en trädgårdsmästare. Men nu är jag inte det. Så därför ska jag nu tänka till hur ser mina trädgårdsplaner ut för 2020.

     

     

    Och med tanke på detta inlägg så är den också ett måste i mitt jobb. Den här bilden togs i början av juni och blomsterrekvisitan är uteslutande ur trädgården. Så helt enkelt bör jag plantera och se till att vår trädgård lever. Och möjligen planera. Ni som följer mig vet att min plan för ett par år sedan var en trädgård som blommade även efter det att pioner och rosor hade blommat över och att jag följde I min trädgård vill jag vara Karin – till punkt och pricka. Och ja bildbeviset. Och ja mallig, sjukt mallig.

     

     

    Jag vet att jag borde börja trädgårdsåret i lökplantering under hösten men nu börjar jag i den där blomsterrekvisitan som också blev början till dukningen inför skolavslutnings-festen. Partyt som blev så kylslaget att vi flyttade in oss och försommaren.

     

     

    Vad har vi här då och vad känns värt att tipsa om och jobba vidare på i trädgården… Absolut rosen Flammentanz. Jag har ju redan förstått att det är ingen ros man skryter med. Tvärtom, en sån där ros kommunen planterar för att den ska växa fort, fort och varje år, pliktskyldigt, leverera röda rosor i miljarder. Och jag… älskar den! Ros-snobberi ligger mig inte för.

     

     

    Så tack för alla röda rosor den levererar, utan vare sig omsorg eller näring. Kärleken känner den förmodligen, när jag ler brett för varje rosbukett. Jag ska kosta på mig tre Flammentanz till. Tänker att en till ska vara vid glasverandan där den första sitter, målet är ändå en övervuxen glasveranda.  Sedan en vid planteringslådan vid vår terass, bredvid kaprifolen. Tänker att mixen där blir fin. Och eftersom kaprifolen inte visat sig vara någon raket så kan flammentanzen göra sitt så länge. Och ytterligare en vid den långa spaljen utmed vår pool, där sitter redan rosor och planen är att de så småningom får bilda som en vägg framför en äng (annan plan) och då tänker jag att Flammentanz levererar när de övriga rosorna, de snobbiga, växer låååångsamt och sparar sig för eftervärlden.

    Nyponrosorna satt överallt när vi flyttade hit. Förrförra sommaren klippte jag ner dem till marken. Jag vet att jag fick något infall, då de växte över både stentrappa och grus,  och kände att de var i vägen. Taggiga som tusan också. Men jäklar vad de kom igen året därpå. Det var ingen som tog illa vid sig av okunskaplig beskärning. Och tur ändå, de är älskvärda, doftar ljuvligt och håller förvånansvärt länge som snitt.

     

     

    Blåklinten och prästkragarna har kommit med vinden. Kan tänka mig lite mer frösådd av dessa direkt i landet. Kantnepeta har jag planterat under ett par år, en perenn som blommar om, då man klipper ner den i juli. Den drar till sig fjärilar och är ljuvligt vacker, väldigt enkel. Tänker att jag petar ner några fler sådana runt pionerna, som sitter sedan gammalt.

     

    MX8A9151

     

    Ja pionerna, kanske skulle man ha några plantor till. Vi har en hel del som är gamla pionrabatter. Finaste är den runt och under körsbärsträdet. De tar ju några år men kanske en per år framöver så blir det vackert en gång. Jasmin och fläder växer sedan förut. Sedan syns också stora rosa vallmo på bilden, en jättevallmo som kommer år från år. Är ljuvlig i rabatten, håller sådär som snitt och måste klippas ner och ersättas med annat runtom efter den blommat klart, alltså i tidig juni. Men värd den stunden det varar.

    Okej, struktur 2020 då, del 1. Eller struktur var absolut att ta i, mer att tänka högt.

    • 3 Flammentanz
    • 1 påse prästkragar
    • 1 påse blåklint
    • 1 pion

     

  • BOKEN,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION -GARDEN

    DRIVA KVISTAR I BLOM

     

    Visst konstaterar man för varje dag hur ljuset sakta återvänder. Den här snötomma vintern har verkligen fått en att önska ljus. Liv är född 12 mars, den dagen hon föddes var första vårdagen. Så jag brukar alltid tänka att det kan vara vår 12 mars. Jag satt där på Heleneborgsgatan, med solen värmande i nacken, och broderade en väska (?) i väntan på det där vändningsförsöket som skulle ske. Asnervös. Men det är ju en annan historia. Kom gjorde hon i alla fall, med kejsarsnitt. Jag som var så väldig förberedd på naturlig förlossning.

    Men jag skulle egentligen tipsa om det där med att tjuvstarta våren. Hidden Places – boken  innehåller fyra avsnitt om naturen, ett för varje årstid. Våren handlar om fröbomber, odla med barn och om att driva upp sin egen lilla kvist! Att följa en knopp på väldigt nära avstånd är himla fint. Och ett väldigt smart sätt att tillföra grönska under den här tiden på året. Tänkte jag kunde dela med mig med hur man gör-tips  från boken. 

    Hanna Wendelbo tipsade mig häromdagen om att driva Rhododendron-kvistar. Smart då vi har några sådan buskar helt gömda i trädgården. Förövrigt tycker jag det är växt som faktiskt är oförtjänt icke-poppis. Jag tycker den är himla vacker, blommorna är stora och maffiga.

    Redan under februari kan man starta med att driva kvistar till blom.  Om vintern håller sig kvar i ett fast grepp kan det vara svårare så det är ett plus att vänta lite, tills temperaturen åtminstone passerat noll-strecket. Men i år är ju inte nollan vårt problem så jag provar redan nu. Däremot har nog inte kommunen startat vår-röjningen ännu. Men ett hett tips kan annars vara att spana efter när träd och buskar beskärs i staden där du bor, då är det rätt tid.  Nästan alla träd och buskar som blommar tidigt om våren lämpar sig att drivas till blom, till exempel päron- och äppelträd, vinbär och spirea.  Kanske har du inte en egen trädgård men väl ett hem som önskar lite extra grönska, våga fråga om kvistar när kommunen beskär, de är bara glada att bli av med dem, jag lovar.  

     

    Gör så här:

    • Skär ett diagonalt snitt. Om du har har kraftigare kvistar kan du skrapa bort den yttre barken längst ner. Det är också smart att banka med en hammare, det gör att kvisten suger upp vattnet. 
    • Sätt kvistarna i varmt vatten och låt dem stå så några timmar. Fyll sedan en vas med kallt vatten. De första dagarna kan det vara bra att ha kvistarna svalt och inte i rena rama solskenet. Ställ dem inte nära element. 
    • Byt vatten ofta, helst varannan dag och gör också nya snitt med jämna mellanrum. Spraya också dina kvistar då och då eller ge dem en lätt dusch i badkaret.
    • När knopparna börjar spricka kan du ställa dem på sin favoritplats. 

     

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION -GARDEN

    SKULLE VILJA SÄGA ATT MAN NOG BEHÖVER EN SÅDAN HÄR

     

    Idag har jag jobbat hemifrån med en fotografering och höll på att bli galen. Det slutade i alla fall med att jag tryckte i mig semlan, se bakgrunden, som sen lunch kvart över fyra. Och tänkte att den var tusen gånger godare än den på Ofvandahls. Jag hann dessutom prova en gammal vintageklänning på loppis, vad jag nu gjorde där för det har jag redan glömt. Den satt som en smäck men jag kände att fyrahundra var för dyrt. När jag hängde tillbaka den sa en kvinna ”ohh vilken vacker dopklänning!!” Ehh, sa jag och kom av mig alldeles. Hur då dop? Vuxendop antar jag eftersom den var i stl 36. Men det kändes ändå lite långsökt. I mitt huvud kändes den som något från Doen men vi var olika där antar jag.

     

     

    Men det här blogginlägget skulle handla om sådana här insatser till blomsterskålar. För det är ju ingen vas. Jag vet inte vad det heter men vill mer säga att det är väldigt smart. Kanhända att det är exakt vad varje människa bör leta efter på loppis. För det första är det ju fasligt skoj att arrangera på detta vis, för det andra behöver man ju så himla få blommor och ändå få värsta bukettfeelingen. Eller ängsaktigt. Under fotograferingen idag, plockade jag insatsen till en annan skål. I mässing. Och gjorde ett smärre tulpanfält. Hursomhelst så känns det alla gånger som ett bättre alternativ än oasis, då den typen av stickmassa är riktigt illa för vår miljö. Både som material och även för att det är en engångspryl.

     

     

    Som en vulkan. Fast jag har även en som är en sagofisk. Och en annan som är en sjöjungfru. Tänker att de tillverkades för hundra år sedan. Eller på fyrtiotalet kanske. Ofta från Upsala Ekeby eller Gefle. Föregångaren till oasis. Det är typ allt jag vet. Och att man kan använda blomsterskålen till salladsskål de dagar man inte blomsterarrangerar. Om du vet något smart i detta ämne, så får du gärna berätta. Spännande ändå.

    Uppdatering efter en massa svar på instagram: Den heter Flower frog! Så nu vet vi det.  Sen har vi ju Blomsterfakir, det namnet visste jag sedan förut. Jag trodde dock att fakiren var de som har som spikar som en tät samling. Men kanske är det helt enkelt så att kärt barn har många namn. Pinholder var ett annat namn som nämndes. Och Ikebana. Ikebana visste jag var namnet på det japanska sättet att arrangera blommor på det här sättet.  Med andra ord ett mycket bra sökord för att hitta inspiration för just blomsterarrangemang.

  • INSPIRATION -GARDEN

    Den väldigt snälla trädgården.

     

    Mitt absoluta lyx den här våren och sommaren har varit att plocka blommorna in till mig och jobbhetsen. Det och smågodis. Ibland känns det som om man knycker från humlor, bin och fjärilar. Nästan varenda gång har jag tänkt – förlåt fast det är tvunget. När man liksom får skaka bort dem från blomman. Bara för att min värld kring datorn ska bli lite mjukare. Fast snart ska jag sätta mig hos humlorna och blommorna. Då blir allt bra.

     

     

    När Liv hade examensfest var det snålblåst och spöregn, då fyllde vi huset med så mycket blommor vi hittade. Blåklint! Det är väl i alla fall en sommarblomma som man måste så varje år? DET har jag inte gjort ändå var hela trädgården full.

     

     

    Det där med att rensa ogräs ligger mig inte för hand. Och uppenbarligen inte kratta höstlöv heller. Fast nu är allt förlåtet och det blommar sådant som jag inte förstår var det kommer ifrån. Vi har aldrig haft så många Fingerborgsblommor.

     

     

    Vår lilla väg upp till huset ger mig så mycket landet-vibbar trots att vi är mitt i stan. Det är en sådan väg stadsfolk brukar asfaltera men nej jag önskar hellre att det fick växa högt där i mitten. Faktiskt är det lätt att låtsats att man är någon annanstans bara man går ut med soporna.

     

     

    Det är bra, för där växer också strån och dikesblommor. Allt händer själv just där. Och faktiskt lite så i andra delen av trädgården med. Jag har ingen aning vad jag planterade förra året och heller ingen aning om vad jag frösått i år. Förutom luktärtorna, som jag tydligen misslyckats med. Hanna Wendelbo har nu sagt att jag ska hönsgödsla, så sagt och gjort. I spöregnet petade jag hela trädgården full och nu kollar jag var tredje timme om de håller på att kvickna till. Mina absoluta favoriter som jag tydligen planterade förra året är Höstvädd, de där blålila. Så himla fina. Långa blir de och vajar i rabatten som himlen. Tror faktiskt att de vinröda också är en slags vädd. Eterneller överraskade mig häromdagen, de hade jag tydligen frösått. Och rosenskärorna blir nog ändå något med. Jag tror vi planterade en ros förra som är helt magiskt vacker, den ljusrosa marsipanliknande!  Har dock inte den blekaste aning om vad den heter. Däremot så vet jag att vi planterade den mest banala ros, enligt roskännarna. En sådan ros man tydligen inte skryter med. Men jäklar, jag ÄLSKAR den! Flammentanz har under ett års vanvård eller åtminstone ingen vård alls vuxit sig jättestor och det är massor av blommor!

     

     

    Sådana här! Vem kan inte älska något sådant!

     

     

    Kolla bara buketten jag svängde ihop härom morgonen. Helt galet vackert och ingenting jag åstadkommit mer än att hoppa i träskorna och plocka. Inte så jobbigt.

     

  • INSPIRATION -GARDEN

    Trädgården på Sundborn.

     

    I vintras när jag fick gå runt på Sundborn som det vore mitt eget, jaja, det är lätt att inbilla sig, insåg jag att jag aldrig bloggat om när vi besökte platsen i somras.  I bildserien innefrån Karin & Carl Larsson´s hem publicerar jag också frågor och svar av mig, från en Elle-intervju. Om just min relation till paret Larsson. Som ju grundar sig helt på önsketänkande.

     

     

    Den här dagen i somras, då vi åkt från familjen Mc Allister på morgonen, var en stor dag. Jag gjorde allt för barnen skulle förstå hur pepp jag var. Insåg under bilresan att de aldrig skulle förstå storheten ”Carl, vem sade du?” så därför placerade jag dem och Chester på en restaurang. Tog Kristo i arm och sedan gick vi helt själva på visningen av stora huset. Sedan fick barnen gå tillsammans. Inte ens efteråt fattade de det märkvärdiga. Medan jag var helt matt efteråt, av all inspiration och sov hela vägen till Stockholm.

     

     

    Jag tog även en trädgårdsvisning. Rekommenderas starkt. Inte bara för att guiden tyckte jag var lite lik själva Karin. Finaste komplimang jag fått någonsin haha! Ni som läser här vet ju att jag är minst sagt besatt av Karin Larsson och tackar henne för alla mina trädgårdsframgångar.

     

     

    Vill dock understryka att framgång för mig i trädgården är lika med att ett litet krassefrö blir en blomma. Men ärligt, vår trädgård har aldrig blommat som förra året och jag läste den här boken från pärm till pärm.

     

     

    Allt gick fullkomligt överstyr den där sommaren, men härligt var det. Och vi byggde till och med tre gigantiska blomsterlådor med inspiration från boken.

     

     

    Här är föregångaren i verkligheten. Så fint och enkelt med bara krasse. Ska tänka på det i sommar när jag förmodligen är i läget ovan igen.

     

     

    Byggstudier. Jag tycker det gröna är väldigt fint mot det röda men mot vårt vita hus blev det så väldigt mycket kontrast. Men i vår trädgård är det bara falurött och grönt.

     

     

    För de som inte går igång på själva gården.

     

     

    Eller de som inser att härifrån kommer vi inte i första taget.

     

     

    Fjärilskrasse är den som klättrar på trådar.

     

     

    Indiankrasse och slingerkrasse är den i lådor och som marktäckare.  Som här hos Monet. Snacka om goals.

     

     

    Parantes! Krasse vill man ha för den kan man äta! Som tagetes och ringblomma.

     

     

    Det är fint med de enklaste av spaljéer. Vi ändrade oss från Humle till Kaprifol förra året. Jag trodde att de dött allesammans men vintern gjorde dem gott, nu är de på gång igen. Och vi planterade en äkta kommun-ros, Flammentanz, ni vet en sådan där som man nästan kör av vägen av för den blommar så galet. Fast som alla trädgårdskännare tycker är banal. Varje år klipps den ner till obefintlig sedan är det samma visa, miljarder rosor! och jag frågar mig om hur det någonsin kan bli banalt?  Den vi planterade ser ut som den vuxit i fem år minst och kanske vågar jag tro att vi inom snar framtid ska ha en veranda dränkt i röda rosor. Skit samma om det är den enklaste av rosor, jag har noll prestige i den saken.

     

     

    Ett sådant här trädgårdsbord kan man snickra.

     

     

    Eller en sådant här runt litet skjul.

     

     

    Boken innehåller så många tips att man skulle behöva ett helt liv för att gå igenom alla. Allt från byggbeskrivningar till vad man kan plantera och historien. Som jag älskar att läsa om och om igen.

     

     

    Dalarna ändå. Kanske dags för en tur igen. Blir ytterst svårt att locka med barnen, nu när Isabelle och gänget verkar stanna i evighet på Bali.