• DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    DET HANDLAR OM SNITTBLOMMOR I VINTERTID.

     

    Jag sticker inte under stol med att en bukett blommor lyfter en bild på två sekunder. Det organiska, vackra och levande gör underverk. När man jobbar med en viss typ av bilder, inredning och vissa typer av miljöer främst,  är det oftast det som saknas för att få helheten komplett. Men kan jag verkligen försvara min konsumtion av snittblommor med att det är mitt jobb?

    Det här krockar såklart. Viljan att skapa något som tilltalar  visuellt, ett jobbuppdrag som ska genomföras till hundra procent. Och alla tankar som cirkulerar hos mig, kring att handla rätt och välja klokt för världen. Här är jag sjukt tudelat. I övrig konsumtion har jag min plan väldigt klar för mig men när det kommer till den här punkten är det svårare. Eller jag vet vad jag anser men det känns som jag inte står säkert i valet, helt enkelt för jag inte tror att betraktaren anser lika. Jag tror att den som betraktar bilden snarare ser helheten, och bedömer den utefter det. Det blir sekundärt och oviktigt i sammanhanget att jag tagit ett medvetet val.  Jag kan ha fel här, kanske ligger den här känslan bara hos mig. Och det står givetvis inte och faller på en bukett blommor men som sagt, det är så det känns. Såklart handlar det även här om en förställning vi fastnat i. Igen en norm och struktur om hur det förväntas att se ut. Jag minns alla de gånger det gjorts hemma-hos-reportage härhemma. Inför var gång har jag själv införskaffat stora blomsterbuketter plus att fotograf/stylist alltid haft med snittblommor. Oavsett tid på året. Kika runt hur det ser ut i det offentliga rummet, i butiker och på showroom. När det kommer till inredning ska det piffas med blomster, och det är ju härligt, förbaskat vackert! Inget snack om saken. Men är det verkligen värt det? Året om. Det är frågan. Jag säjer nej, vad säger du?

    En stor del av de blommor vi hittar i butik under vinterhalvåret fraktas långväga med flyg och behandlas med kemikalier, sådant som oftast går direkt ner i vårt grundvatten. Det är givetvis väldigt illa för både vår värld och oss människor. Många av de människor som arbetar på blomsterodlingarna drabbas av allvarliga sjukdomar pågrund av de kemikalier och bekämpningsmedel som används. Jag har förstått efter att ha ”läst på” att insynen är dålig och kontrollen likaså. Att vi inte kan förvänta oss samma tydlighet från producenter som till exempel när det handlar om mat. I vissa fall kan heller inte blomsterbutiken veta exakt var blommorna kommer ifrån, då blommor som köps från Holland många gånger har importerats dit från Afrika eller Sydamerika, vilket man oftast inte är öppen med. Säsongstänket är inte alls lika starkt här som i mat. Och fortfarande kräver marknaden att vi ska ha blomster året om även här i Norden, efterfrågan är fortfarande stor.

    Häromdagen blev jag så vilse i en bild jag skulle ta inför ett jobb. Jag saknade verkligen blommor och kunde inte hitta något alls som fungerade visuellt. Själv har jag satt upp ett eget mål som jag har lovat mig själv att hålla. Jag har de senaste åren varit ytterst sparsam med konsumtionen av snittblommor och försöker frossa i de jag odlar själv under sommarhalvåret. Men i år har jag lovat  mig själv, om jag köper några blommor under vinterhalvåret så ska det vara till min mamma vid speciella tillfällen eller vid barnens födelsedagar, de som infaller i mars och november. Det är mitt eget mål och det jag vill hålla. Jag lägger givetvis ingen värdering i hur andra väljer att göra. Jag hoppas det är ömsesidigt, att alla göra sina egna val och vi tjänar inget på att ”tala om” och tillrättavisa andra hur de ska välja att göra. Men som sagt, detta var mitt val. Därför drabbades jag av en klimatångest utav råge när jag införskaffade 4 stycken vallmo. Jag inser att det hela tog större proportioner än normalt men ändå så fick det mig att fundera ytterligare ett varv.

     

     

    Jag började fundera på om jag kunde få samma känsla i en bild genom att plocka in blommor av papper. Att ett foto kanske inte alls kräver den levande snittblomman. Bara tanken av blommor som jag skulle kunna återanvända gång på gång, gjorde mig orimligt pepp. Jag inser ju att det är ett ihärdigt arbete, som ligger framför mig men har ändå inte riktigt kunna släppa tanken. Först ville jag se om det var möjligt att göra dem verklighetstrogna och i samma storlek som naturliga blommor. Så jag startade upp idag. Jag har suttit med näsan mycket nära de där fyra vallmo jag köpte, så någon nytta har de verkligen gjort. Jag har studerat varenda millimeter och provat mig fram hur jag kunde få pappret att bete sig som de verkliga bladen. Jag insåg ganska snart att jag behövde måla på pappret, skugga i olika nyanser, för att få dem mer verkliga. Stjälk och bladverk var knivigt, så där krävs mycket mera. Och jag insåg att att det är mycket svårare att göra blommor i naturlig storlek än de stora jag gjort förut. Men skam den som ger sig, de tre i förgrunden är alltså hemmagjorda. Jag har lovat mig själv en blomma om dagen framöver för att se hur nära jag kan komma verkligheten.

     

     

    Det blev ett svamligt inlägg men jag tror ni fattar vad det hela handlar om. Jag tror det var Emily Bratt som sa Var dag är inte en Dahlia-dag. Och det är väl exakt så vi måste lära oss att tänka. Jag tror att det finns en sann lycka i att inte hela tiden och konstant matas av allt och ha allt tillgängligt. Att ”var sak har sin tid” får oss att uppskatta på ett helt annat vis. När det kommer till att lära sig om blomster i säsong är Emily Bratt, Hanna Wendelbo och Paulina Alesand/Velobloom sanna förebilder. De ligger också bakom #blomsterupproret

    Förra våren gjorde Husligheter en fin guide om snittblommor och klimatpåverkan, värd att läsa här. Och glöm inte att det går fint att välja i säsong. Kolla in Hannas tulpandag – där finns inspiration ända fram tills de egna rabatterna börjar vakna till liv.

  • DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    JAG TACKAR SKRÄPET

     

    Att jag tror på att använda sitt kreativa sinne har väl inte undgått någon vid det här laget. Hur kreativiteten sedan ter sig är ju högst individuellt från person till person. Vad vi vill, önskar eller helt enkelt behöver skapa. Helt olika utgångspunkter och totalt olika vem man frågar. Men att vi alla har en massa kompetens som ligger oanvänd kan vi enas om. Och att vi var tvungna att tänka mer kreativt förr. I dagens serverade samhälle där alla lösningar är en sökning eller samtal bort hamnar så mycket kunskap och smarthet i glömska. Att ställas inför plötsliga frågor och problem får oss kreativa. Tvingar oss att tänka utanför boxen, tänka bortom normer och strukturer. Att använda hjärnan och gräva där vi står ger oss helt enkelt en öppning för mycket som är outforskat. Förr var det en fråga på liv och död, stod du handfallen och utan ideér kunde du förmodligen hälsa hem. Givetvis är det bra på många sätt att vi inte är lika sårbara idag, åtminstone inte i vårt privilegierade samhälle. Men jag vill påstå att med klimathotet hängande över våra axlar finns risken att hamna där igen. Så kort och gott, det finns ett djupare perspektiv i kreativitet än ”bara” ett simpelt pyssel. Däremot kan just det superenkla kicka igång den del av hjärnan som faktiskt glömdes på vägen.

     

     

    Jag arbetar i en bransch där konsumtion är mer en regel än undantag. Jag bygger miljöer och får uppdrag där rekvisita måste ingå. För många med liknande uppdrag bygger det på nykonsumtion av varumärken som ligger i tiden. Som tur är har mina uppdrag nästan alltid varit det motsatta, kanske har jag själv styrt dem så. Mina uppdragsgivare kräver oftast att det ska vara vintage eller unikt. Och för det sistnämnda faller även vintage bort då och då, åtminstone så som det ser ut från början.

    För mig har återanvändning av material i mitt skapande varit ytterst medvetet men också ett måste de flesta gånger. I brist på pengar, i brist på tid och utbud. Såhär kan det se ut – jag får ett uppdrag vilket i 9 fall av 10 innebär rekvisita av olika slag. Ibland omfattande till en hel miljö, ibland enstaka saker.  Det betyder att uppdraget hänger på saker eller ett objekt. Det skulle kunna innebära vintage men det vet ju alla att det är inte alldeles säkert att det man letar efter finns exakt när man behöver det. Det skulle kunna vara något som finns att köpa nytt, men nästan alla mina uppdragsgivare vill som sagt ha något unikt, något eget. Säg att det ändå skulle gå att köpa så finns det oftast inte i min närhet. Kanske skulle jag kunna beställa det men jag inser alltid att jag inte kommer hinna få det i tid, jag tackar min dåliga framförhållning för det. Och min lyckliga stjärna. Jag slipper helt enkelt att ens överväga nykonsumtion som dessutom ska fraktas långväga till mig. Bristen på pengar är också ofta överhängande, det finns alltid en budget att förhålla sig till.  Så därför gräver jag nästan uteslutande där jag står. Min hjärna funkar alltid som – hur svårt kan det vara? Och är det uppenbarligen knivigt så kan jag tacka (igen, det var fasligt vad det tackas idag…) för jag har en ytterst kreativ man som alltid säger – hur svårt kan det vara?

     

     

    I skräpet hittar jag nästan allt mitt material. Därför samlar jag. Men jag vet att när det brinner i knutarna är det exakt skräpet som räddar mig. Som mellanbandet på den här lilla klänningen består av en bit av en trasig blus, delar av trasiga spetsar och en tunn remsa av en lika trasig handduk. Romberna i klänningen är också delar av något som var långt ifrån helt. Sparar jag allt kanske någon undrar, nej det gör jag inte. Jag vet oftast ganska säkert om materialet har ett nytt liv. Men som sagt, det kan verkligen vara något pyttelitet och supertrasigt som jag vet har största potentialen. Och nej, min plan i att skapa är nästan aldrig spikrak. Jag börjar och vet med största sannolikhet aldrig var det slutar, jag hinner ofta ändra mig flera gånger på vägen. Det är som om jag och mitt material blir ett team, det ena ger det andra och jag bli glatt överraskad i slutändan.

     

     

    Många gånger handlar det om materialet snarare än den färdiga produkten. Secondhand-marknaden är full av just material. Skrot-marknaden likaså, har ni någon gång varit på en bilskrot? Jag lovar säga, att allt kan bli något annat. Din egen återvinning är så nära som framför din egen näsa. Kartong är oslagbart i byggsyfte. Oavsett om det bara är en liten häst.

     

     

    Måla för att bli nöjd. Att ändra ytan gör att du kan återanvända gång på gång. Asken ovan skulle jag egentligen måla med schabloner men jag är aldrig kompis med sådana, det rann och kletade så jag gjorde på frihand. Men inspirationen tackar jag dessa för. Klä in för att bli nöjd. Textil och favoritpapper sparas gärna på en skokartong.

     

     

    Karin och Freja som driver Pysselbolaget har  i år ett mål att ta ett skräpår. De vill helt enkelt lyfta skräpets glans i pysselsvängen och inspirera att pyssla med just skräp. De vill också lära sig mer om materialen som passerar i hemmet och samla fakta, vad är bra att spara och återvinna som pyssel. Vad är bättre att återvinna på annat sätt. Vilka material ska vi undvika helt, kanske bör vi välja förpackningar utefter vad som har ett nästa liv? Och jag frågar mig genast, gör jag verkligen det idag? Har jag stenkoll på vad som händer i nedbrytningsprocesser. Utmanande tanke ändå, att redan vid middagshandlingen fundera i projektform. Det var det där om teamet igen, jag och mitt material. Hon uppmanar oss att hänga på under #pysselbolagetsskräpår . Jag är inte sen att följa med. En sak är säker att världen är full av sådant som är värd en andra chans. Själv samlar jag toarullar nu för en vidareutveckling av något. Fin helg till er! Jag åker till Örebro nu för att medverka i Yrkespodden.

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION -GARDEN

    SKULLE VILJA SÄGA ATT MAN NOG BEHÖVER EN SÅDAN HÄR

     

    Idag har jag jobbat hemifrån med en fotografering och höll på att bli galen. Det slutade i alla fall med att jag tryckte i mig semlan, se bakgrunden, som sen lunch kvart över fyra. Och tänkte att den var tusen gånger godare än den på Ofvandahls. Jag hann dessutom prova en gammal vintageklänning på loppis, vad jag nu gjorde där för det har jag redan glömt. Den satt som en smäck men jag kände att fyrahundra var för dyrt. När jag hängde tillbaka den sa en kvinna ”ohh vilken vacker dopklänning!!” Ehh, sa jag och kom av mig alldeles. Hur då dop? Vuxendop antar jag eftersom den var i stl 36. Men det kändes ändå lite långsökt. I mitt huvud kändes den som något från Doen men vi var olika där antar jag.

     

     

    Men det här blogginlägget skulle handla om sådana här insatser till blomsterskålar. För det är ju ingen vas. Jag vet inte vad det heter men vill mer säga att det är väldigt smart. Kanhända att det är exakt vad varje människa bör leta efter på loppis. För det första är det ju fasligt skoj att arrangera på detta vis, för det andra behöver man ju så himla få blommor och ändå få värsta bukettfeelingen. Eller ängsaktigt. Under fotograferingen idag, plockade jag insatsen till en annan skål. I mässing. Och gjorde ett smärre tulpanfält. Hursomhelst så känns det alla gånger som ett bättre alternativ än oasis, då den typen av stickmassa är riktigt illa för vår miljö. Både som material och även för att det är en engångspryl.

     

     

    Som en vulkan. Fast jag har även en som är en sagofisk. Och en annan som är en sjöjungfru. Tänker att de tillverkades för hundra år sedan. Eller på fyrtiotalet kanske. Ofta från Upsala Ekeby eller Gefle. Föregångaren till oasis. Det är typ allt jag vet. Och att man kan använda blomsterskålen till salladsskål de dagar man inte blomsterarrangerar. Om du vet något smart i detta ämne, så får du gärna berätta. Spännande ändå.

    Uppdatering efter en massa svar på instagram: Den heter Flower frog! Så nu vet vi det.  Sen har vi ju Blomsterfakir, det namnet visste jag sedan förut. Jag trodde dock att fakiren var de som har som spikar som en tät samling. Men kanske är det helt enkelt så att kärt barn har många namn. Pinholder var ett annat namn som nämndes. Och Ikebana. Ikebana visste jag var namnet på det japanska sättet att arrangera blommor på det här sättet.  Med andra ord ett mycket bra sökord för att hitta inspiration för just blomsterarrangemang.

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  INSPIRATION -GARDEN,  Okategoriserade,  SUSTAINABILITY

    Spara på frön.


    När vi besökte Ericsberg för en tid  sedan fick vi spana in frölådorna sedan tidernas begynnelse. Det var ju liksom så, att när man väl ätit upp melonen som drivits upp på slottet, då fick man snällt hoppa på hojen och köra tillbaka med kärnorna. Till slottet alltså. Inget konstigt med det. Den som spar han har. Nya meloner exempelvis.

    Nu är det inte så att jag är snål. Men det känns faktiskt sjukt onödigt att inte spara på frön. Nu när man ändå har hela trädgården full. Det är lite samma som med sticklingar. Egentligen borde man inte behöva köpa något endaste nytt från handelsträdgården någonsin. Man borde lätt kunna dela, ge bort och spara.Resten av livet ju. Och sno en frökapsel eller två.
    Jag tror att det är en liten vetenskap dock, fast man kan ju köra på de enkla korten. Innan man läst på liksom. Jag menar vem vet vad F-1 hybrider är? I alla fall inte bra. Och det där med rätt tid och så. Som till exempel insåg jag att några av vallmons frökapslar redan spruckit och släppt sina frön. Fast det fina är ju att kanske det tar sig ändå. När det gäller vallmo är det som en liten skallra när fröna är torra och klara.
    De fröer som jag samlat in idag är.

    • Krasse
    • Blomsterböna – kolla de svarta bönorna!
    • Rosenskära
    • Zinnia
    • Tagetes – dessa är några gigantiska som min mamma drivit från frön år efter år.
    • Ringblomma
    • Luktärt
    • Vallmo

    Krassen har fortfarande inte torkat så dessa kommer jag låta ligga en stund så de inte är fuktiga när jag lägger ner dem. Fröerna ska vara riktigt torra, bruna och liksom mogna när man lägger dem i papperspåsar, viktigt att det inte är plastpåsar för då kan de mögla. Eller kaffefilter. Eller i egengjorda kuvert som du viker på en halv sekund. Ja, suck. Jag kan inte släppa min trädgårdsbibel och allt som Karin Larsson gör vill ju även jag göra. Beskrivningen finns i boken. Men såhär:

    Tillbaka till fröerna. Frön från tomat, gurka och melon ska tvättas rent från ”slemmet”. I boken tipsar man även om sedan lägga tomatfröna mellan lager av toapapper. Då har man en frötapet som man om våren kan ta bitar av och sätta i kruka.
    Fröna ska du helst pilla rena, ta bort skräp. Sedan ska de förvaras svalt och torrt. Man kan även lägga den i frysen då ska de hålla allra bäst, men inte ärtor och bönor. Och om du förvarar i frysen, se då till att de är helt torra.

    Min plan är att göra flera stora, oformliga rabatter där det får växa lite hipp som happ. Jag kommer absolut att vinterså som Paulina tipsade om. Jag har redan gjort en lasagnebädd på en superstor yta av trädgården. I boken kan man läsa om hur man går tillväga men om du vill ha direkt tips så har Hanna Wendelbo en perfekt beskrivning i sina sparade stories på instagram. Under Hästbajslasagne kan du läsa exakt hur man går tillväga och jag har även förhört mig med Hanna om lasagnen är odlingsbar till våren och yes! Det perfekta med dessa lasagnebäddar är att du gräver inte, du tar vara på löv, kompost (både halv och helt komposterad), överbliven jord, odlingsrester och växtskräp. Så smart så jag kommer anlägga lasagnebäddar tills hela trädgården blommar. Man kan väl spela fotboll på ett vallmofält också?!

    Enkelt ju. Men ändå rätt storslaget när man tänker efter.

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  SUSTAINABILITY

    Men du, jorden snurrar faktiskt fortfarande!


    Hej Klimathot, du är svår att greppa. För svår. Är du för overklig?  Nästan som på film. Som när draken förgör och alltsammans blir snipp, snapp, slut. Exakt i som de sagorna vi helst inte ville höra. Jag kan fundera till leda på varför det inte går snabbare än vad det gör? Varför vi förnekar och blundar. Förmodligen för vi inte har någon erfarenhet. Ingen som helst erfarenhet av att rädda en planet. Så måste det vara. Eller vad tror du? Jag skulle så gärna vilja förstå. Ibland tror jag inte ens jag förstår mig själv. Då är det illa väl?

    Den absolut starkaste stjärnan just nu inom klimathotets snåriga värld är @klimatklubben.se!  Det är ju ingen slump att mina stora idoler när det kommer till klokhet, Emma , Husligheter-Maria & Slowfashion – Johanna slog sina påsar ihop och drog igång något med möjlighet att förändra. Är det några som ska göra detta är det just de här kvinnorna! Med målet – Att kunna överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation. VEM skriver inte under på den??
    ”Här delar vi med oss av hållbara tips i stort och smått, här hittar vi sätt att sätta press på företag och politiker, här peppar vi till förändring hos både oss själva och andra, här sår vi frön till nya folkrörelser och driver opinion med klimatet för ögonen.
    I Klimatklubben har vi högt i tak. Alla idéer är välkomna, inga frågor är för ”dumma”. Här bemöter vi varandra med respekt, här diskuterar vi sak och inte person och här har vi förståelse för att alla inte kommit lika långt i sitt eget klimatarbete. Här tror vi på att en morot leder snabbare till individuell förändring än en pekpinne, och tipsar och inspirerar därför hellre än kritiserar och skambelägger varandra.”
    Hur bra?? Jag säger bara FÖLJ! Antingen på instagram eller på FB. Och dela till höger och vänster.

    Och när vi ändå är inne på Emma. Sa jag inte att hon var klokheten självt. Finns ingen som behärskar de rätta orden och det smarta sättet att förklara, såsom hon. Och sådärja, svårare än så var det inte. ”Mitt yrke är influencer. Mitt jobb är att inspirera andra. Därför MÅSTE jag sluta flyga. ” 
    Initativet ”Vi håller oss på jorden” syftar till att sprida medvetenhet kring flygets klimatpåverkan och på så vis verka för ett minskat flygande. Här kan du läsa om varför du ska anmäla dig. Och enkelt sagt – att avstå från flyget är en av de viktigaste sakerna man som enskild människa kan göra för klimatet.

    Kanske är det svårare om du bor i stan eller lägenhet att få till detta med komposteringen. Vi med stor trädgård kan ju göra både det ena och det andra. Men när jag nyligen fick tipset om  Bokashi kökskompostering blev jag ändå hemskt taggad av enkelheten och det ytterst smarta. Med hjälp av mikroorganismer (helt utan kemikalier) omvandlas att vanligt matavfall som kött, grönsaker, kaffesump snabbt till luktfri jordförbättring som man kan strö direkt i rabatten eller grönsakslandet. Du behöver en lufttät hink och en påse Bokashiströ för en kostnad av ett par hundra kronor om året. Enligt säker källa blir jorden fenomenal! Och det är lika enkelt om inte enklare än att gå till soptunnan. Här finns en utförlig pdf att läsa om saken.

    Kan vi guida oss till ett hållbart liv? Vad sägs om ett råd per dag? Mycket är ytterst självklart i Naturskyddsföreningens bok Ett hållbart liv.  Annat är det inte som varför man ska gå in på medborgarfoskning.se eller adoptera en väggren.

    Kvällens middag. Vi ska ju alla äta. 

    SPAGETTI OCH  KIKÄRTSSÅS

    • 1 hackad chili
    • 1 hackad lök
    • 3 hackade vitlökslyftor
    • 4 grovrivna morötter
    • 1 burk krossade tomater
    • 2 burkar kikärtor
    • 1 burk creme fraiche
    • oregano, salt

    Fräs chili, lök, vitlök och morötter. Häll i tomatkross och koka ihop några minuter. Blanda kikärtor, cremefraiche, oregano, salt och värm upp. Servera med spagetti.

    Läste Scener ur hjärtat för en tid sedan. Det är två böcker i en. Sammanlänkade.  Den ena om den kris som drabbade familjen. Malena Ernamn och Svante Thunberg skriver om den smärtsamma verklighet att leva nära psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Allt för många gånger läste jag om och om igen, om varför samhället ser ut som det gör. Den andra delen ett enormt engagemang och djup insikt om vår planets kris. Här finns inga gråskalor, det är svart eller vitt vad som ska och måste göras. Så läsvärd. Lika skrämmande som verklig.
    Slutligen.  Visst kan det vara knepigt att diskutera klimathotet med de yngre barnen? De senaste dagarna, har jag tvingats tagga ner i min diskussion med 11-åringarna här hemma. Jag märker att de blir oroliga på ett sätt som jag inte vill. De existentiella frågorna blir klurigare och svårare och jag kommer på mig själv att inte låta övertygat. Jag vill ju ge dem hopp. Och de ser på nyheterna och frågar om vad de menar med att vi har 10 år på oss, vad händer sedan?
    De äldre barnen är en annan sak. De är mer arga, menar att vi är vuxna och varför har vi inte agerat. Jag hängde med Liv och hennes kompisar häromdagen, någon av dem bad mig förklara lite kring den senaste rapporten. Grader hit och dit. Vad gör de egentligen? Varför påverkar det förutsättningen till liv på jorden.
    Detta är vad som sker vid 2 graders uppvärmning och därför är detta inte ett säkert mål. Långt ifrån.

    • Det påverkar havsnivån – miljontals människor kommer inte kunna leva vid kuster och öar. Exempel på kuststäder som kommer läggas under vatten , Calcutta, Bombay, Miami och New York. Stormfloder och orkaner når också längre över land med stora vattenmassor. Orkaner får mer energi av varmare havsvatten, därför blir det vanligare med kraftigare orkaner
    • Översvämningar och monsuner beräknas bli starkare. man har beräknat att mer regn kommer göra att omkring 2 miljarder av världens befolkning kommer beröras av översvämningar 2050 jämfört med 500 miljoner i dag,
    • Korallblekning slår ut korallrev. Reven dör och därmed alla arter som lever just där.
    • Tröskeleffekt = jorden sätter själv igång processer som förvärrar
    • Torka och akut vattenbrist
    • Vissa delar av jorden, exempelvis medelhavsområdet, Afrika, vetebältena i USA och Ryssland kommer inte kunna bedriva jordbruk.
    • Fyra femtedelar av alla ekosystem på jorden påverkas av klimatförändringar
    • Värmeböljor gör att stora delar av jorden blir obeboeliga.

    Men. Man har sagt. Det är möjligt att mota klimathotet i grind. Kan du tänka dig en större stolthet i den bedriften, när det är gjort liksom?

  • DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  SUSTAINABILITY

    Grodda ekollon och driv upp mini-ek.

    Idag kör jag en repris rakt av. Därför att det är hög tid nu! Ut och fixa din egen lilla miniekskog! Våra småekar tog oss nästan alla och det är först nu de flesta börjat dala av de jag har kvar, kan bero på att vattningen varit sisådär. Vi gav bort jättemånga och en kompis till barnen trodde vi odlade medicinväxter på verandan.

    Att driva upp små ekar är ju sedan gammalt. Det må vara osagt om det var Estrid Ericson som knäckte idén allra först på 30-talet. Men hursomhelst är det vackert, spännande och fascinerande. Och ett helt ojobbigt projekt att sätta igång där hemma. Det största problemet brukar vara att man missar den bästa tiden att göra det (typ, åhh jag skulle ju… och nu är det januari), så därför kan du se detta inlägg som en påminnelse, för den tiden är exakt nu! Så, ut i skogen med er och leta ekollon!

    När du kommer hem lägger du ekollonen i en skål med vatten över natten. Det gör du för vätskan skull men vi roade oss också med att hitta en och annan simmande larv på morgonen. De räddades ut i naturen igen.


    Leta helst efter de med svans. Då är liksom halva jobbet redan gjort. De har åtminstone fått en rejäl skjuts till vägen mot miniek.

    Du tar sedan fram en hel massa småglas och burkar. Och nålar. Precis där hatten suttit sticker du in nålarna. Meningen är att ekollonen ska vila på nålarna för att inte dränkas i ett vattenbad. Vissa hävdar att ekollon ska ligga täckta i vatten, jag har hört att de lätt ruttnar då. Nu har vi en liten sjö med de som saknade svans så får jag återkomma i frågan. Och även några stycken på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan över det varmaste elementet. Som sagt, vi får se vad som har bästa gro-effekten.

    Men resten fick alltså nålar.


    Charlie hjälpte till men nu har vi ju en hel liten miniek-grupp sedan i söndags. Vår plan är att ha en massa fina småekar att ge bort när julen kommer. Bästa fröken-presenten! Bästa gå-bort-presenten! Samma stil som en stickling i present.

    Ni ser ju, det här är jättelarvigt. Visa upp en gammal miniek såhär. Men denna är ett år gammal och fortfarande så himla fin ju.

    Det är smart att ha många. Man vet ju inte säkert hur många som tar sig.

    Dags att fylla på med vatten.


    Men bara några millimeter så det täcker svansen och lite till. Ungefär halva ekollonet. Det är superviktigt att de inte torkar ut så håll koll. Bra plats att placera dem är i ljuset och gärna vid ett fönster med element under för att få extra varmt.

    Sedan är det dags att vänta 2-6 veckor. Därefter bör deras små groddar ha växt till sig till små minirötter. Då har vi samlat på oss små loppisflaskor och placerar ekollonet på en liten ljusmanschett i mässing, som kostar högst 1 krona på loppis. På så vis kommer ekollonet kunna balansera extra tjusigt på flaskans övre kant. Såklart kan vi lyxa till det men en och annan Svensk Tenn vas också. Fast jag tycker att mässingsdetaljen är fin. Sedan dröjer det ytterligare 3-6 veckor innan den lilla eken börjar växa. Tålamod är en dygd. Och fortsättning följer med våra små ekbebisar!

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  SUSTAINABILITY

    Imorgon öppnar Bodhish!

    Imorgon öppnar min vän Sanna sitt Bodhish på Borgmästaregatan 4 i Stockholm. Som man har väntat. Lite smygöppning är det allt, Sanna gör lite så. Inte allt på en enda gång, med buller och bång. Finstämt mer. Eftertänksamt. Känslan före snabbheten. Torsdag, fredag och lördag 10-15. Till att börja med.

    Detta är Bodhish:

    Bodhish is more than a physical place to meet, it is also an energy and an atmosphere. We wish to inspire you on your journey of self-discovery, by providing energy, tools and a network of people that can support you on your journey. Here you can meet yourself and others, or perhaps meet yourself through others. We wish to offer a space where you can balance and refuel both body, mind, heart and soul. A space for serenity, reflection, insight and new encounters.
    We at Bodhish wish to offer inspiration whether you are looking for books that will stretch and expand your mind, or the best ways to nourish your body. Bodhish organic cold pressed juices and elixirs will give your body a nutritional boost. At Bodhish you will also find flowers, herbs and aroma oils that help you open your senses and follow your heart – and meditation and energy work supporting you to follow your inner voice and the callings of your soul. We wish to offer cherry picking for hungry souls, which and how many cherries you want to pick is entirely up to you. We are creating Bodhish step by step, you are all most welcome to join us and co-create!

    Energin och atmosfären på Bodhish känns i magen. Jag slås varje gång över den nästintill sakrala känslan, ett stenkast från korsningen Folkungagatan/Borgmästaregatan, nästan ända bort där Erstagatan blir Fjällgatan. Mitt i smeten men lugnet självt innanför de tunna gardinerna.

    Jag vet att Sanna har skapat denna plats med yttersta känslan. Jag vill påstå att här lämnas ingenting åt slumpen. Minsta detalj är vacker och får en att andas djupt ner i magen.

    Ni kanske ser på mitt ansiktsuttryck att jag är inte den som faller som en fura. Här är jag och Kristin på besök och jag ska prova Floridavatten. Just därför tror jag att jag är den allra bästa att sätta på en plats som Bodhish. Sanna är en stor inspirationskälla och jag litar på henne till hundra procent men jag måste ändå fråga, vrida och vända på saker. Så, när det känns ända ner i magen på även en sådan som jag då kan man helt klart tro på att det stämmer.

    Jag har känt Sanna sedan vi var små. Vi har lekt Burken ihop och kört utmed Highway 1 från San Fransisco till LA med alldeles färska körkort. Vi har vaknat vid en snöstorm vid Grand Canyon och kört på vinst och förlust genom öken och evighetslandskap i Utah och Arizona. Hon och jag i en hyrbil när min lillasyster åkt tillbaka till New York. Vi har varit i Paris ihop och hon har bott både där och Köpenhamn men tillsist hamnade vi faktiskt på samma gata vid Hornstull. Sanna hämtar inspiration i LA, Berlin, Oslo, Indien och det är till henne man ringer om man har 2 timmar över i London. Trots all denna globala inspo är hon den mest jordade jag vet. Och just därför så ligger skogen, naturen och den lokala inspirationen så väldigt varmt om hjärtat. Kombon kan nog inte bli mer smashing.

    Det har varit en ära att få jobba med bilderna till Bodhish´s hemsida.

    Jag har lärt mig så mycket under tiden. Om aktivt kolpulver, rosenrot, japanskt te, lavendelvatten och vad rosenknoppar är bra för. I själva verket vad en hel massa är bra för, oavsett om det handlar om vad du väljer att stoppa i dig eller allt det andra som handlar om vad som händer inuti en.

    Bodhish kommer att vara ett öppen plats. Det står liksom inte skrivet i sten vad som ska hända där. Under maj startar morgon yoga upp, Yin yoga och Vinyasa, läs mer här. Själv är jag mycket förtjust i just Yin yoga. Häromdagen var det Sound Bath. Håll koll på instagram!

    Imorgon startar alltså Bodhish växtbaserade café! Juicerna är magiska. De överträffar allt jag någonsin druckit och då har jag druckit en del.

    Det kommer att serveras en liten växtbaserad meny.

    Varmt och kallt i säsong.

    Kanske bara en kaffe och litet smarrigt. Allt jag har bjudits på hos Bodhish är bara så himla gott. Jag säger bara lakritstryffeln…


    Anna – självaste kocken!

    Älskar den handdrejade servisen.

    Om ni tycker er känna igen den lite?

    Inte så konstigt. Min förra kollega Linn´s mamma har gjort den och hemma hos mig finns en del av den. Sedan har man skapat en hel servis efter Sanna´s önskemål.

    Japanska ekologiska teer kommer att serveras. Senast jag var där så höll Yuko Ono kurs för personalen. Om man nu tror att dricka te är bara en slump så blev jag varse om att det är raka motsatsen. Blev så otroligt fascinerad av all kunskap och uråldriga sanningar om teceremonier och japanska traditioner.

    Matcha-te – en hel vetenskap. Och så meganyttigt. Här kan man läsa att Matchan innehåller teanin, koffein, katechiner, antioxidanter, klorofyller, vitaminerna A, C och E, fibrer samt saponin. Snacka om dunderkur, tydligen något av det mest nyttiga du kan dricka. Inte konstigt att något så gammalt som flera tusenårigt och så väl beprövat gått och blivit en riktig hälsodryck.

    Bodhish är också en butik med mycket väl utvalda saker. Kristaller och stenar, essentiella oljor, ansikts- och kroppsoljor ayurvediska örter, japanskt te, kaffe, choklad, kallpressade juicer och exlixir. Jag lovar att kika in snabbast möjligt och göra ett fotosvep.

    Dessa kort kommer finnas för försäljning.

    Om du läser Krickelin så har du sett de korten skymta förbi både en och två gånger. Hon köpte dem av Sanna.

    Samma sak med Florida-vattnet.Här är världens bildserie när jag försökte mig på energin av denna flaska, haha! Men också så fina ord om Bodhish och fakta om Floridavattnet.

    Jag tog även med mig Maren Ingeborg till Sanna. Jag förstod att de två skulle gilla varann. Samma fina personligheter och med en förmåga att känna in och känna av, en förmåga som inte alla har automatiskt. Långt ifrån alla. Här är det Palo Santo som Sanna svänger runt i luften. En rökelse som renar själen från negativa energier.



    Jag älskar stämningen på Bodhish, närvaron i allt det vackra.

    Nu ska man ju inte generalisera men väldigt ofta kan platser med detta fokus se ut som raka motsatsen till Bodhish. Jag är överförtjust i att allt är så smakfullt. Färgvalet, materialen och för att inte tala om alla platsbyggda möbler. Som den mobila disken, bänkarna och borden som kan trollas bort på en sekund.

    Och de illustrerade borden som dessutom kan bli ett jättestort vid event.

    Naturen är helt närvarande trots stadshetsen utanför.

    Och gissa vem som kommer ha första tjing på att visa upp våra armband!  Kanske redan imorgon men det är inte helt säkert.  
    Bodhish -kommer från Bodhi som sägs vara det träd som Buddha satt under när han blev upplyst. Och om man plussar på lite -ish så får man ett av Stockholms finaste små ställen.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

     

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  Okategoriserade,  SUSTAINABILITY

    Stans absolut skönaste affär.

    Men hur blev klockan snart tio? Och jag som inte ens tänkt på att blogga. I ärlighetens namn snurrar en workshop runt i mitt huvud ganska friskt. Blev dock överraskad när jag insåg att den 22 mars faktiskt är på torsdag och inte onsdag. Så plötsligt kändes det som vi har oceaner av tid. Våra första leveranser till välkomstgåvorna har trillat in och jag tror minsann jag måste sneek peaka lite. Men först –  en helt annan dag.

    När jag hängde med Petra och Elin på stans allra skönaste lilla affär. Stan är Stockholm och adressen är Nytorgsgatan 23 B. Och affären är såklart Petra´s Betón studios. Att man är kär i den. Upp över öronen faktiskt.

    Petra är ju så grym så man vet knappt inte hur man ska börja. Men hennes baby Minimocks har alltså gått och blivit Betón och resten är väl historia för de flesta. Elin där till höger är också grym, ni följer väl dem båda? Inspo på hög nivå. Tänkte berätta att Petra har faktiskt gått och blivit med blogg. Hurra! Elin bloggar redan här.  Såhär skriver Petra i första inlägget : ”I’ve decided to start a blog. It’s personal. But only my personal work related life. Not my family’s. I need to document my business path and to help you create your own. It will include guidance and support for you out there that feel a little lost in the independent business world. Are you your own boss? Great! Do you run a retail shop? Brill! Have you just started a brand? Awesome! Then this blog will be for you. I will support you being the most unique version of you.  Because that’s what it’s all about, right?!” Och jag tänker att det är Petra i ett nötskal, otroligt proffsig för att inte säga briljant, huvudet på skaft och superkoll PLUS så in i vassen generös. Så varsegoda gott folk! The Blóg hittas här. 

    Den där dagen hade vi ju varit på releasen av Miss Della.

    Första gången jag träffade Petra var när vi sålde Minimocks i vår affär. Efter ett tag bestämde vi oss för att göra ett samarbete, Minimocks for Mokkasin.

    Alla små mockasiner fick små präglade stämplar. En limiterad kollektion där den ena hette Woods och den andra Flower field.

    Alltså kolla, hur fina! Liberty-tyg och allt!

    Och tillbaka till affären på Nytorgsgatan. Så fint urval. Så noga utvalt. Allt producerat på bästa sätt och enligt konstens alla regler. Den totala motsatsen till när konsumtion går överstyr. Kan vi inte bestämma här och nu att det är just såhär vi shoppar allra helst?

    Där kärleken för hela alltet till och med sitter i väggarna. och definitivt i alla handgjorda saker.

    Alltså jag vet, jag vet så jäkla väl hur mycket jobb det ligger bakom. Kommer ni ihåg inlägget om mina egna tankar av att driva en liten personlig butik, liksom i utkanten av de stora kedjorna?

    Men just därför blir det ju såhär himla fint. När till och med en strumpa blir en skatt.

    Tur för oss alla att Betón också finns som webshop. Faktiskt kan jag inte tänka mig en bättre nyföddspresent än ett par mockasiner härifrån. Själv tänkte jag införskaffa ett par woman size – ska bara välja färg först.

    Som en godisaffär ju.

    Hade lätt kunnat hänga där hela dagen. Och pilla på allt fint. Och babbla med Petra och Elin.

    Mina gamla hoods faktiskt.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  SUSTAINABILITY

    Urnatur – vem vill inte sova i en trädkoja?


    ”Jag tänkte på det redan du skrev ett inlägg om att bo i en trädkoja. Och i inlägget med att vi människor kanske ska klura lite mer på om vi verkligen MÅSTE flyga hit och dit över hela jorden. Urnatur är nära, helt magiskt och människorna där hur fina som helst. Men var aktsam om vem du har med dig. Min upplevelse var att jag nog skulle bli kär i vem jag än åkte dit med för det var så himla härligt (nu var jag där med min partner så det kändes bara bra).”
    Jag fick kommentaren ovan häromdagen. Tror ni att jag klickade mig vidare inom en sekund?! Så himla tacksam för sådana här tips. Och framför allt eftersom sådant här snurrar i mitt huvud några gånger per dag.
    Så nu, susa hit på momangen! Först – 3 minuters film  om platsen, skogen och trädkojorna… Och här på instagram @urnatur

    Urnatur alltså. Ekoturism av det magiska slaget. Urnatur finns i Ödeshög, i Östergötland. och jag drömmer mig bort i bild efter bild. Ett B&B om sommaren men även öppet för konferens, bröllop, en middag. Lite såsom man kan önska en skog och ett trädhus till.

    Här finns alltså stugor och trädkojor. Handtimrade. Ingen el men väl öppen eld och fotogenlampor framåt kvällen. Snarare ett retreat än ett hotell.

    Såhär står det på frågan om barn är välkomna: Barn älskar att vara här! Ofta vill dom inte åka hem… För det finns ju inget bättre än att göra upp en eld och sedan sitta vid elden och kanske även laga mat över den öppna elden. Eller plocka svamp eller bär i skogen och fiska. Klappa hunden, hälsa på de roliga hönsen, ta ett bad i sjön eller en tur ut med båten är annat man kan göra. Eller leta reda på sockerdricksträdet och har du tur kanske det är årstid för sockerdricka… Gläntan, mosstemplet och vargkåtan samt kråkslottet lämpar sig för en familj.
    Jag läser detta under Naturnätter och tänker på när Viggo åkte på lajv för några år sedan. Hur förändrad han var när han kom hem efter att ha sovit i tält i en vecka. Och gjort mat över öppen eld. Hur skitig som helst (trots sjötvättande) och med tusen myggbett men så jädrans annorlunda i mood. Glad och sprallig men ändå helt kolugn som om skogen hade öst mjukhet över honom. Minns att han berättade att han vaknat ett par meter från tältet, liksom rullat under kanten, mitt i mörka skogen. Jag undrade om det var läskigt och han förstod inte frågan.

    Skogsbadsretreat låter ju heller inte fel. Låta själen bada i skogens alla sinnesintryck.  Och lite samtal vid lägerelden på det. Om man bara har ett par timmar över kan man prova på endast skogsbadandet.

    Jag tänker igen på det där om att Viggo inte förstod vad jag menade med läskigt. Jag kan själv nämligen tycka att skogen är lite läskig och tyckte definitivt det som barn. Speciellt om natten. Jag hade ju typ dött om jag vaknat utanför trygga tältet. Och jag inte låta bli att tänka på alla läskigheter i film som utspelas just i den mörka skogen. Sådant som ju spär på hela myten om den världsfarliga skogen.
    Men kanske är det bara så enkelt att vi behöver vistas där så mycket mer än vad vi gör. Att när man är i skogen på riktigt så försvinner den där känslan per automatik och lugnet kommer som ett brev på posten. För det är ju exakt så skogen fungerar, den ska ju vira in oss i ett lugn istället för att få oss att tänka på serier som Jordskott. Det är ju sedan länge bevisat att skogen och naturen har så mycket positiva effekter på oss, både psykiskt och fysiskt.  En lugnade effekt, att vi stressar av , immunförsvaret stärks, minskar risk för en rad sjukdomar och depression. Snällheten själv liksom. Lättillgänglig och gratis.

    Som poesi eller hur?

    UrNatur är certifierade av Nature´s Best , en kvalitetsmärkning av ekotursim på norra halvklotet och drivs av Ekoturismföreningen.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  SUSTAINABILITY

    The kiss & lite Cherryish på det.


    Tror aldrig jag har längtat så efter ljuset. Eller annars är det exakt så man säger varje år. Fast man glömmer när man har vanan inne.

    Vi fick en fin present häromdagen.Från vår favorit Lush! Mina barn älskar deras produkter och blir eld och lågor när det kommer en kartong där man redan känner i brevlådan att det är något bra. Jag gjorde ett omfattande inlägg om varför vi gillar dessa produkter så mycket, hittas här.
    Längst upp, en föpackningsfri Duschgelé – dubbelt så koncentrerad som flytande duschgeléer. Innehåller rättvisemärkt sheasmör.

    En choklad- och körsbärsdoftande skrubb. Peeling med rättvisemärkt ekologiskt kakaosmör och havssalt, plus lite malda körbärskärnor på det.

    Läpprodukterna från Lush är sagolika. The kiss är ett läppglans med jojobaolja, sheasmör och illipesmör. Eko såklart. Har ni provat läppskrubben förresten? Den vill man äta.

    Anemoner ska jag odla i sommar. Sådetså. Finns ingen blomma som vissnar så vackert.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM