-1
archive,category,category-sustainability,category-18,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

En liten printshop bara.


Just nu samarbetar jag med Tradera på instagram. Känns så bra. Självklart och enkelt då typ hela vårt hem består av möbler och saker från andrahandsmarknaden. Trots att jag inte måste något vis, så vill jag ändå flagga för Tradera och såklart annan andrahandsmarknad här på bloggen också. Såhär skrev jag bland annat under denna bild på instagram : ”Jag tror på att se möjligheterna i det som redan finns. Snarare än att sätta agendan efter det man letar efter. Skillnaden är inte särskilt komplicerad. Stanna upp, reflektera och ta ansvar för val och beslut. Finns det inte på andrahandsmarknaden för stunden, då är det så. Då finns två val, avvakta eller helt enkelt välja något annat! Kanske var det inte exakt vad du tänkt, kanske skaver det lite men kanske kommer det vara exakt DET som satte din stil. Som fick din kreativitet att snurra och gav den där personliga, unika och åtråvärda touchen som så många letar efter. Inte svårare än så liksom. Våga chansa! Åh det var lite annan färg, kan jag måla om? Ett annat mått, kan jag tänka om i möbleringen? En annan stil men jäkligt bra skick, kanske funkar det finfint ändå?” Kanske kan man ändå tänka på det viset eller vad tycker ni?

I mina inlägg försöker jag tipsa om att lära sig en andrahandmarknad. Vilka sökord man kan använda, att absolut sätta på bevakning. Och berättar även om att jag blivit så mycket bättre på att scanna denna marknad även när det kommer till andra grejor. Som i juletid när kidsen kanske önskar sig sladdlösa hörlurar, en extra handkontroll till Nintendo Switch eller en Sonos. Just där har inte jag varit förut. Jag är också väldigt dålig på att själv lägga ut saker men tröstar mig med att vi är tusen gånger bättre på att ge bort.

På stories tipsade jag om sökord som väggvas, gefle, porslinsfåglar, krukväxter, golvvas Scheurich och så vidare. Och julen nu, det fullkomligt kryllar av fint pynt!

Och boken Ett hem. Inspiration de lux av Carl Larsson. Så fin gåva i adventstider.

I samarbetet ingick att man skulle öppna en popup shop, personligen tyckte jag det var superbra för att lära mig hur man gör när man lägger ut på Tradera. Däremot blev jag helt villrådig över vad jag skulle lägga ut. Det skulle ju ändå vara lite jag tänkte jag. Slutligen bestämde jag mig att auktionera ut lite av mina fotografier (som tidigare är upptryckta i 50×70 storlek) till självkostnadspris, jag får ofta frågan om en printshop men hosthost vad det ska ta år (!!!???) att öppna en just en sådan, kommer kanske aldrig hända. Vad jag än har lovat. Därför var det väl en bra grej att göra lite såhär och samtidigt skänka en slant till UNCHR. Och nu visade det ju sig att jag som bara skulle låta mina auktioner ligga ett dygn missade grejen, för detta gick inte att ändra i efterhand (bra att kolla sådant innan) så nu ligger de fortfarande kvar så jag passar på att tipsa om dem. Välkommen,  här har jag en liten minimal printshop för tillfället. 

Nästan som Astier de Villatte!


Kom igen nu ljuset eller kan vi inte bestämma att snön kommer strax?! Det vore nåt, bitande vargavinter och snökristaller. Västerbotten-längtet slog till igen. 14:28 och vi hade verkligen inte kunnat dricka te utan tusen tända ljus. Fast här drack jag inte te utan hade en studie i hur länge skummad havremjölk höll sig fluffig, exakt 7 minuter. Utifall du undrar. Men jag skulle egentligen berätta att jag fått en ny krukmakare-favorit! Som lätt mäter sig med Astier de Villatte , som liksom gifter sig fint med detta parisiska porslin som ni vet sedan länge att jag är stormförtjust i. Men som jag också måste spara i evigheter för att ens tycka mig ha råd med en kopp, typ.

Jag säger bara Paula Lundberg. Hon hade med sig sitt porslin på vår workshop på Julita, för att fotografera det, och hon behövde liksom inte ta med det hem igen. För jag köpte det! Så med andra ord är det inte lika kostsamt som det andra porslinet, trots att det absolut är värt ett mycket högre pris. Precis som A.V så är keramiken av tunnare slag, unika små skevheter får finnas kvar och DET älskar jag. Att det märks att händer har gjort det. Den stora likheten är nog att själva leran är mörkt grå eller nästan svart för då får den vita glasyren en annan ton, tänker jag.

Perfekt litet fat för torsdagschokladen eller nä, den var inte alls särskilt ätbar. Var bara tvungen att slänga dit något där. Knäckebrödet var dock mer relevant.

Nu kan man ju ha en gissningslek här, vilket porslin är Paula Lundberg och vilket är Astier de Villatte? Tips! Paula har Första advents – öppet i sommarbutiken! Kolla tider på hennes instagram, Uppsala är stället! Så väldigt mycket närmare än Paris.

Spara på frön.


När vi besökte Ericsberg för en tid  sedan fick vi spana in frölådorna sedan tidernas begynnelse. Det var ju liksom så, att när man väl ätit upp melonen som drivits upp på slottet, då fick man snällt hoppa på hojen och köra tillbaka med kärnorna. Till slottet alltså. Inget konstigt med det. Den som spar han har. Nya meloner exempelvis.

Nu är det inte så att jag är snål. Men det känns faktiskt sjukt onödigt att inte spara på frön. Nu när man ändå har hela trädgården full. Det är lite samma som med sticklingar. Egentligen borde man inte behöva köpa något endaste nytt från handelsträdgården någonsin. Man borde lätt kunna dela, ge bort och spara.Resten av livet ju. Och sno en frökapsel eller två.
Jag tror att det är en liten vetenskap dock, fast man kan ju köra på de enkla korten. Innan man läst på liksom. Jag menar vem vet vad F-1 hybrider är? I alla fall inte bra. Och det där med rätt tid och så. Som till exempel insåg jag att några av vallmons frökapslar redan spruckit och släppt sina frön. Fast det fina är ju att kanske det tar sig ändå. När det gäller vallmo är det som en liten skallra när fröna är torra och klara.
De fröer som jag samlat in idag är.

  • Krasse
  • Blomsterböna – kolla de svarta bönorna!
  • Rosenskära
  • Zinnia
  • Tagetes – dessa är några gigantiska som min mamma drivit från frön år efter år.
  • Ringblomma
  • Luktärt
  • Vallmo

Krassen har fortfarande inte torkat så dessa kommer jag låta ligga en stund så de inte är fuktiga när jag lägger ner dem. Fröerna ska vara riktigt torra, bruna och liksom mogna när man lägger dem i papperspåsar, viktigt att det inte är plastpåsar för då kan de mögla. Eller kaffefilter. Eller i egengjorda kuvert som du viker på en halv sekund. Ja, suck. Jag kan inte släppa min trädgårdsbibel och allt som Karin Larsson gör vill ju även jag göra. Beskrivningen finns i boken. Men såhär:

Tillbaka till fröerna. Frön från tomat, gurka och melon ska tvättas rent från ”slemmet”. I boken tipsar man även om sedan lägga tomatfröna mellan lager av toapapper. Då har man en frötapet som man om våren kan ta bitar av och sätta i kruka.
Fröna ska du helst pilla rena, ta bort skräp. Sedan ska de förvaras svalt och torrt. Man kan även lägga den i frysen då ska de hålla allra bäst, men inte ärtor och bönor. Och om du förvarar i frysen, se då till att de är helt torra.

Min plan är att göra flera stora, oformliga rabatter där det får växa lite hipp som happ. Jag kommer absolut att vinterså som Paulina tipsade om. Jag har redan gjort en lasagnebädd på en superstor yta av trädgården. I boken kan man läsa om hur man går tillväga men om du vill ha direkt tips så har Hanna Wendelbo en perfekt beskrivning i sina sparade stories på instagram. Under Hästbajslasagne kan du läsa exakt hur man går tillväga och jag har även förhört mig med Hanna om lasagnen är odlingsbar till våren och yes! Det perfekta med dessa lasagnebäddar är att du gräver inte, du tar vara på löv, kompost (både halv och helt komposterad), överbliven jord, odlingsrester och växtskräp. Så smart så jag kommer anlägga lasagnebäddar tills hela trädgården blommar. Man kan väl spela fotboll på ett vallmofält också?!

Enkelt ju. Men ändå rätt storslaget när man tänker efter.

Men du, jorden snurrar faktiskt fortfarande!


Hej Klimathot, du är svår att greppa. För svår. Är du för overklig?  Nästan som på film. Som när draken förgör och alltsammans blir snipp, snapp, slut. Exakt i som de sagorna vi helst inte ville höra. Jag kan fundera till leda på varför det inte går snabbare än vad det gör? Varför vi förnekar och blundar. Förmodligen för vi inte har någon erfarenhet. Ingen som helst erfarenhet av att rädda en planet. Så måste det vara. Eller vad tror du? Jag skulle så gärna vilja förstå. Ibland tror jag inte ens jag förstår mig själv. Då är det illa väl?

Den absolut starkaste stjärnan just nu inom klimathotets snåriga värld är @klimatklubben.se!  Det är ju ingen slump att mina stora idoler när det kommer till klokhet, Emma , Husligheter-Maria & Slowfashion – Johanna slog sina påsar ihop och drog igång något med möjlighet att förändra. Är det några som ska göra detta är det just de här kvinnorna! Med målet – Att kunna överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation. VEM skriver inte under på den??
”Här delar vi med oss av hållbara tips i stort och smått, här hittar vi sätt att sätta press på företag och politiker, här peppar vi till förändring hos både oss själva och andra, här sår vi frön till nya folkrörelser och driver opinion med klimatet för ögonen.
I Klimatklubben har vi högt i tak. Alla idéer är välkomna, inga frågor är för ”dumma”. Här bemöter vi varandra med respekt, här diskuterar vi sak och inte person och här har vi förståelse för att alla inte kommit lika långt i sitt eget klimatarbete. Här tror vi på att en morot leder snabbare till individuell förändring än en pekpinne, och tipsar och inspirerar därför hellre än kritiserar och skambelägger varandra.”
Hur bra?? Jag säger bara FÖLJ! Antingen på instagram eller på FB. Och dela till höger och vänster.

Och när vi ändå är inne på Emma. Sa jag inte att hon var klokheten självt. Finns ingen som behärskar de rätta orden och det smarta sättet att förklara, såsom hon. Och sådärja, svårare än så var det inte. ”Mitt yrke är influencer. Mitt jobb är att inspirera andra. Därför MÅSTE jag sluta flyga. ” 
Initativet ”Vi håller oss på jorden” syftar till att sprida medvetenhet kring flygets klimatpåverkan och på så vis verka för ett minskat flygande. Här kan du läsa om varför du ska anmäla dig. Och enkelt sagt – att avstå från flyget är en av de viktigaste sakerna man som enskild människa kan göra för klimatet.

Kanske är det svårare om du bor i stan eller lägenhet att få till detta med komposteringen. Vi med stor trädgård kan ju göra både det ena och det andra. Men när jag nyligen fick tipset om  Bokashi kökskompostering blev jag ändå hemskt taggad av enkelheten och det ytterst smarta. Med hjälp av mikroorganismer (helt utan kemikalier) omvandlas att vanligt matavfall som kött, grönsaker, kaffesump snabbt till luktfri jordförbättring som man kan strö direkt i rabatten eller grönsakslandet. Du behöver en lufttät hink och en påse Bokashiströ för en kostnad av ett par hundra kronor om året. Enligt säker källa blir jorden fenomenal! Och det är lika enkelt om inte enklare än att gå till soptunnan. Här finns en utförlig pdf att läsa om saken.

Kan vi guida oss till ett hållbart liv? Vad sägs om ett råd per dag? Mycket är ytterst självklart i Naturskyddsföreningens bok Ett hållbart liv.  Annat är det inte som varför man ska gå in på medborgarfoskning.se eller adoptera en väggren.

Kvällens middag. Vi ska ju alla äta. 

SPAGETTI OCH  KIKÄRTSSÅS

  • 1 hackad chili
  • 1 hackad lök
  • 3 hackade vitlökslyftor
  • 4 grovrivna morötter
  • 1 burk krossade tomater
  • 2 burkar kikärtor
  • 1 burk creme fraiche
  • oregano, salt

Fräs chili, lök, vitlök och morötter. Häll i tomatkross och koka ihop några minuter. Blanda kikärtor, cremefraiche, oregano, salt och värm upp. Servera med spagetti.

Läste Scener ur hjärtat för en tid sedan. Det är två böcker i en. Sammanlänkade.  Den ena om den kris som drabbade familjen. Malena Ernamn och Svante Thunberg skriver om den smärtsamma verklighet att leva nära psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Allt för många gånger läste jag om och om igen, om varför samhället ser ut som det gör. Den andra delen ett enormt engagemang och djup insikt om vår planets kris. Här finns inga gråskalor, det är svart eller vitt vad som ska och måste göras. Så läsvärd. Lika skrämmande som verklig.
Slutligen.  Visst kan det vara knepigt att diskutera klimathotet med de yngre barnen? De senaste dagarna, har jag tvingats tagga ner i min diskussion med 11-åringarna här hemma. Jag märker att de blir oroliga på ett sätt som jag inte vill. De existentiella frågorna blir klurigare och svårare och jag kommer på mig själv att inte låta övertygat. Jag vill ju ge dem hopp. Och de ser på nyheterna och frågar om vad de menar med att vi har 10 år på oss, vad händer sedan?
De äldre barnen är en annan sak. De är mer arga, menar att vi är vuxna och varför har vi inte agerat. Jag hängde med Liv och hennes kompisar häromdagen, någon av dem bad mig förklara lite kring den senaste rapporten. Grader hit och dit. Vad gör de egentligen? Varför påverkar det förutsättningen till liv på jorden.
Detta är vad som sker vid 2 graders uppvärmning och därför är detta inte ett säkert mål. Långt ifrån.

  • Det påverkar havsnivån – miljontals människor kommer inte kunna leva vid kuster och öar. Exempel på kuststäder som kommer läggas under vatten , Calcutta, Bombay, Miami och New York. Stormfloder och orkaner når också längre över land med stora vattenmassor. Orkaner får mer energi av varmare havsvatten, därför blir det vanligare med kraftigare orkaner
  • Översvämningar och monsuner beräknas bli starkare. man har beräknat att mer regn kommer göra att omkring 2 miljarder av världens befolkning kommer beröras av översvämningar 2050 jämfört med 500 miljoner i dag,
  • Korallblekning slår ut korallrev. Reven dör och därmed alla arter som lever just där.
  • Tröskeleffekt = jorden sätter själv igång processer som förvärrar
  • Torka och akut vattenbrist
  • Vissa delar av jorden, exempelvis medelhavsområdet, Afrika, vetebältena i USA och Ryssland kommer inte kunna bedriva jordbruk.
  • Fyra femtedelar av alla ekosystem på jorden påverkas av klimatförändringar
  • Värmeböljor gör att stora delar av jorden blir obeboeliga.

Men. Man har sagt. Det är möjligt att mota klimathotet i grind. Kan du tänka dig en större stolthet i den bedriften, när det är gjort liksom?

Grodda ekollon och driv upp mini-ek.

Idag kör jag en repris rakt av. Därför att det är hög tid nu! Ut och fixa din egen lilla miniekskog! Våra småekar tog oss nästan alla och det är först nu de flesta börjat dala av de jag har kvar, kan bero på att vattningen varit sisådär. Vi gav bort jättemånga och en kompis till barnen trodde vi odlade medicinväxter på verandan.

Att driva upp små ekar är ju sedan gammalt. Det må vara osagt om det var Estrid Ericson som knäckte idén allra först på 30-talet. Men hursomhelst är det vackert, spännande och fascinerande. Och ett helt ojobbigt projekt att sätta igång där hemma. Det största problemet brukar vara att man missar den bästa tiden att göra det (typ, åhh jag skulle ju… och nu är det januari), så därför kan du se detta inlägg som en påminnelse, för den tiden är exakt nu! Så, ut i skogen med er och leta ekollon!

När du kommer hem lägger du ekollonen i en skål med vatten över natten. Det gör du för vätskan skull men vi roade oss också med att hitta en och annan simmande larv på morgonen. De räddades ut i naturen igen.


Leta helst efter de med svans. Då är liksom halva jobbet redan gjort. De har åtminstone fått en rejäl skjuts till vägen mot miniek.

Du tar sedan fram en hel massa småglas och burkar. Och nålar. Precis där hatten suttit sticker du in nålarna. Meningen är att ekollonen ska vila på nålarna för att inte dränkas i ett vattenbad. Vissa hävdar att ekollon ska ligga täckta i vatten, jag har hört att de lätt ruttnar då. Nu har vi en liten sjö med de som saknade svans så får jag återkomma i frågan. Och även några stycken på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan över det varmaste elementet. Som sagt, vi får se vad som har bästa gro-effekten.

Men resten fick alltså nålar.


Charlie hjälpte till men nu har vi ju en hel liten miniek-grupp sedan i söndags. Vår plan är att ha en massa fina småekar att ge bort när julen kommer. Bästa fröken-presenten! Bästa gå-bort-presenten! Samma stil som en stickling i present.

Ni ser ju, det här är jättelarvigt. Visa upp en gammal miniek såhär. Men denna är ett år gammal och fortfarande så himla fin ju.

Det är smart att ha många. Man vet ju inte säkert hur många som tar sig.

Dags att fylla på med vatten.


Men bara några millimeter så det täcker svansen och lite till. Ungefär halva ekollonet. Det är superviktigt att de inte torkar ut så håll koll. Bra plats att placera dem är i ljuset och gärna vid ett fönster med element under för att få extra varmt.

Sedan är det dags att vänta 2-6 veckor. Därefter bör deras små groddar ha växt till sig till små minirötter. Då har vi samlat på oss små loppisflaskor och placerar ekollonet på en liten ljusmanschett i mässing, som kostar högst 1 krona på loppis. På så vis kommer ekollonet kunna balansera extra tjusigt på flaskans övre kant. Såklart kan vi lyxa till det men en och annan Svensk Tenn vas också. Fast jag tycker att mässingsdetaljen är fin. Sedan dröjer det ytterligare 3-6 veckor innan den lilla eken börjar växa. Tålamod är en dygd. Och fortsättning följer med våra små ekbebisar!

Astier de Villatte.


När jag går i affärer så shoppar jag väldigt sällan. Däremot så kan jag bli tokinspirerad. Förr när jag drev egen butik kollade jag allt från tejp till belysning och såklart olika formgivare. Numera är det lite samma sak, fast jag skippar grejen med om det skulle passa i en liten Mokkasin-butik. Fast sådär himla köpsugen blir jag sällan. Överflödet gör mig mest trött. Ni vet att inte se skogen för alla träd. Lite så var det när jag travade in på Astier de Villatte. På 173 Rue Saint-Honoré. I 1:a arrendisomentet, starx bakom Louvre, på fingatorna där vi nästan aldrig hänger.  Men i alla fall var Liv, jag och Chester (jorå även en liten hund) och flanerade bland Fendi och Alexander Mc Queen och sprang på denna lilla pärla.

Enda skillnaden här var att jag inte blev särskilt trött för det var exakt så fint som jag alltid tycker detta porslin är. Att jag däremot inte kunde se den där skogen var sant, för hur skulle jag kunna välja? Man köper liksom inte flera saker här om man nu inte har sparat i hundra år eller är rik. För det är långt ifrån gratis. Men väl värt att vänta på och följa min strategi, en grej vartannat år eller nåt.

Och jo en påse fick följa med. Efter att ha rådslagit med en 15-åring och Chester druckit flera liter vatten för att slumra under en hylla med finporslin.

Och jaa, tejp och sånt.

Astier de Villatte må vara hypat. Men till saken hör att jag tycker om detta. Supermycket. Det är ett hantverk och det får också synas att det är det. Ungefär som Karin Larsson tänkte när hon vävde, låt en tråd hänga som en påminnelse om att händer har skapat.

Det kan vara en lite bubbla, lite skevt men det är exakt det som gör att något känns som mitt. Fattar ju att det inte är så men det känns så, vilket må vara huvudsaken.

Fast något annat som hör till är nog att jag vrider och vänder på dessa köp i all evinnerlighet. Och jag vårdar dem som om de vore oersättliga. Och var gång jag tar fram dem tycker jag de är exakt så fina som då jag valde dem.

Jag vet. Jag snackar porslin. Inte guld och gröna skogar och fred på jorden. Men jaja, någon last kan man väl få ha.

Skulle vara böcker också då. Uppföljaren till Milk & Honey. Jag är ganska dålig på engelska, har alltid varit och det är en av mina tråkigaste insikter. Önskar att jag kunde vara en lysande stjärna på språk överlag. Däremot så tror jag mig vara ganska bra på just engelsk poesi. Jättemärkligt ju.

Tillbaka till Paris. När vi besökte den här porslinvärlden hade jag ingen kamera med mig så ni får ursäkta dessa gryniga mobilbilder. Men om du går in på butiken, missa för allt i världen inte de inre rummen! Lätt hänt.

I de yttre rummet är de mindre sakerna.

Och stora fat och skålar längst in.

Lite sakral känsla här.

Min regel när det kommer till porslin håller jag fortfarande. Fast så svårt det kan vara ibland och så sugen jag blir bland allsköns färger och nyanser. Men jag tror ändå på den. Jag köper alltid vitt porslin om det handlar om nytillverkat. Det kan ha olika vita nyanser, olika former och olika hantverkare. Men det hålls ihop av det vita. Sedan att det slinker in allsköns loppis är en annan femma. Jag har stått så många gånger framför blått, ockra och senast en ljuvlig brun nyans, som höstlöven när de torkat. Men ändå nepp, jag håller mig till regeln. I annat fall skulle jag falla dit ständigt, och jag vill inte det.

De här små lamporna är även de ljuvliga.

I Sverige är det Artilleriet som har detta porslin.

Och inget ont om dem men det var ju helt klart något extra att gå runt just här.

Åhh!

Ibland när jag vill tanka extra inspo så ber jag alltid om ett paket. Det är en lyx jag faktiskt slänger mig med. Jag känner alltid i magen när det blir lite extra. Och ni förstår ju att jag gillade det här. Bjällror är man ju svag för.

Tejpfantasi.

Den här skiljeväggen tar jag med mig.

Faller alltid för mässing före silver. Och mot vitt porslin är det oslagbart.

Här i solen kommer det ju att ligga ett tag. Paketet. Kanske blir det en julklapp till mig själv. Alla som har passerat har frågat vem som fått så fint paket. Jag suckar lite belåtet sådär och säger ”jag” i förbifarten. Ahh, lyckost dig då, säger de som frågar. Och det kan man ju tycka. Nyfiken på vad jag valde??

Imorgon öppnar Bodhish!

Imorgon öppnar min vän Sanna sitt Bodhish på Borgmästaregatan 4 i Stockholm. Som man har väntat. Lite smygöppning är det allt, Sanna gör lite så. Inte allt på en enda gång, med buller och bång. Finstämt mer. Eftertänksamt. Känslan före snabbheten. Torsdag, fredag och lördag 10-15. Till att börja med.

Detta är Bodhish:

Bodhish is more than a physical place to meet, it is also an energy and an atmosphere. We wish to inspire you on your journey of self-discovery, by providing energy, tools and a network of people that can support you on your journey. Here you can meet yourself and others, or perhaps meet yourself through others. We wish to offer a space where you can balance and refuel both body, mind, heart and soul. A space for serenity, reflection, insight and new encounters.
We at Bodhish wish to offer inspiration whether you are looking for books that will stretch and expand your mind, or the best ways to nourish your body. Bodhish organic cold pressed juices and elixirs will give your body a nutritional boost. At Bodhish you will also find flowers, herbs and aroma oils that help you open your senses and follow your heart – and meditation and energy work supporting you to follow your inner voice and the callings of your soul. We wish to offer cherry picking for hungry souls, which and how many cherries you want to pick is entirely up to you. We are creating Bodhish step by step, you are all most welcome to join us and co-create!

Energin och atmosfären på Bodhish känns i magen. Jag slås varje gång över den nästintill sakrala känslan, ett stenkast från korsningen Folkungagatan/Borgmästaregatan, nästan ända bort där Erstagatan blir Fjällgatan. Mitt i smeten men lugnet självt innanför de tunna gardinerna.

Jag vet att Sanna har skapat denna plats med yttersta känslan. Jag vill påstå att här lämnas ingenting åt slumpen. Minsta detalj är vacker och får en att andas djupt ner i magen.

Ni kanske ser på mitt ansiktsuttryck att jag är inte den som faller som en fura. Här är jag och Kristin på besök och jag ska prova Floridavatten. Just därför tror jag att jag är den allra bästa att sätta på en plats som Bodhish. Sanna är en stor inspirationskälla och jag litar på henne till hundra procent men jag måste ändå fråga, vrida och vända på saker. Så, när det känns ända ner i magen på även en sådan som jag då kan man helt klart tro på att det stämmer.

Jag har känt Sanna sedan vi var små. Vi har lekt Burken ihop och kört utmed Highway 1 från San Fransisco till LA med alldeles färska körkort. Vi har vaknat vid en snöstorm vid Grand Canyon och kört på vinst och förlust genom öken och evighetslandskap i Utah och Arizona. Hon och jag i en hyrbil när min lillasyster åkt tillbaka till New York. Vi har varit i Paris ihop och hon har bott både där och Köpenhamn men tillsist hamnade vi faktiskt på samma gata vid Hornstull. Sanna hämtar inspiration i LA, Berlin, Oslo, Indien och det är till henne man ringer om man har 2 timmar över i London. Trots all denna globala inspo är hon den mest jordade jag vet. Och just därför så ligger skogen, naturen och den lokala inspirationen så väldigt varmt om hjärtat. Kombon kan nog inte bli mer smashing.

Det har varit en ära att få jobba med bilderna till Bodhish´s hemsida.

Jag har lärt mig så mycket under tiden. Om aktivt kolpulver, rosenrot, japanskt te, lavendelvatten och vad rosenknoppar är bra för. I själva verket vad en hel massa är bra för, oavsett om det handlar om vad du väljer att stoppa i dig eller allt det andra som handlar om vad som händer inuti en.

Bodhish kommer att vara ett öppen plats. Det står liksom inte skrivet i sten vad som ska hända där. Under maj startar morgon yoga upp, Yin yoga och Vinyasa, läs mer här. Själv är jag mycket förtjust i just Yin yoga. Häromdagen var det Sound Bath. Håll koll på instagram!

Imorgon startar alltså Bodhish växtbaserade café! Juicerna är magiska. De överträffar allt jag någonsin druckit och då har jag druckit en del.

Det kommer att serveras en liten växtbaserad meny.

Varmt och kallt i säsong.

Kanske bara en kaffe och litet smarrigt. Allt jag har bjudits på hos Bodhish är bara så himla gott. Jag säger bara lakritstryffeln…


Anna – självaste kocken!

Älskar den handdrejade servisen.

Om ni tycker er känna igen den lite?

Inte så konstigt. Min förra kollega Linn´s mamma har gjort den och hemma hos mig finns en del av den. Sedan har man skapat en hel servis efter Sanna´s önskemål.

Japanska ekologiska teer kommer att serveras. Senast jag var där så höll Yuko Ono kurs för personalen. Om man nu tror att dricka te är bara en slump så blev jag varse om att det är raka motsatsen. Blev så otroligt fascinerad av all kunskap och uråldriga sanningar om teceremonier och japanska traditioner.

Matcha-te – en hel vetenskap. Och så meganyttigt. Här kan man läsa att Matchan innehåller teanin, koffein, katechiner, antioxidanter, klorofyller, vitaminerna A, C och E, fibrer samt saponin. Snacka om dunderkur, tydligen något av det mest nyttiga du kan dricka. Inte konstigt att något så gammalt som flera tusenårigt och så väl beprövat gått och blivit en riktig hälsodryck.

Bodhish är också en butik med mycket väl utvalda saker. Kristaller och stenar, essentiella oljor, ansikts- och kroppsoljor ayurvediska örter, japanskt te, kaffe, choklad, kallpressade juicer och exlixir. Jag lovar att kika in snabbast möjligt och göra ett fotosvep.

Dessa kort kommer finnas för försäljning.

Om du läser Krickelin så har du sett de korten skymta förbi både en och två gånger. Hon köpte dem av Sanna.

Samma sak med Florida-vattnet.Här är världens bildserie när jag försökte mig på energin av denna flaska, haha! Men också så fina ord om Bodhish och fakta om Floridavattnet.

Jag tog även med mig Maren Ingeborg till Sanna. Jag förstod att de två skulle gilla varann. Samma fina personligheter och med en förmåga att känna in och känna av, en förmåga som inte alla har automatiskt. Långt ifrån alla. Här är det Palo Santo som Sanna svänger runt i luften. En rökelse som renar själen från negativa energier.



Jag älskar stämningen på Bodhish, närvaron i allt det vackra.

Nu ska man ju inte generalisera men väldigt ofta kan platser med detta fokus se ut som raka motsatsen till Bodhish. Jag är överförtjust i att allt är så smakfullt. Färgvalet, materialen och för att inte tala om alla platsbyggda möbler. Som den mobila disken, bänkarna och borden som kan trollas bort på en sekund.

Och de illustrerade borden som dessutom kan bli ett jättestort vid event.

Naturen är helt närvarande trots stadshetsen utanför.

Och gissa vem som kommer ha första tjing på att visa upp våra armband!  Kanske redan imorgon men det är inte helt säkert.  
Bodhish -kommer från Bodhi som sägs vara det träd som Buddha satt under när han blev upplyst. Och om man plussar på lite -ish så får man ett av Stockholms finaste små ställen.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

 

Kanske går du runt och funderar på en minivärld?!


Tänkte köra en liten repris. Kanske går någon med lekstugedrömmar? Och det skadar ju aldrig att göra sin lista redan nu, då alltsammans i den här stugan, i stort sett, är från loppis. Vilket kan kräva lite letande. Fast pyttelite pengar. Och börjar man redan nu så är chansen stor att du har ordnat drömvärlden lagom till sommaren. Ni som följt mig en stund vet ju att vårt projekt sälja lekstuga blev så mycket större än vad vi någonsin kunnat drömma om. Och önskan om grej,  blev ett hundkonto istället, som blev en Chester!

Stugan var egentligen en alldeles vanlig men det blev en sådan uppståndelse efter jag lagt ut detta inlägg på bloggen så vi skippade blocket och gjorde såhär.

Jag kan inte påstå att det blev ett litet projekt direkt. Min pappa fick rödfärga stugan igen och måla alla knutar vita. Vi målade på insidan och en hel massa saker. Och sedan skapade vi den drömmigaste värld vi kunde tänka oss.

Självaste tepartyt gjorde vi lite som ”tack för allt och adjö” till stugan. Vid den tiden hade budet på lekstugan tagit oanande höjder. Och högre skulle det bli. Mycket högre.

Vi gjorde festliga trick som att hänga koppar i luften för att det blev som en karusell bland osynliga moln. Och byggde de högsta porslinstorn vi kunde. Tårtor av lampskärmar håller alltid stilen och blir definitivt höga som berg.

Silvriga sockertänger används helst till gårdsgrus och finkoppar till geggamojja. Och assietter till sandkakor. Det måste så det var tänkt från början.

Vi blev överraskade att vi lyckades hänga en hel sänghimmel i vår stuga. Men det blev liksom som ett extrarum. Och att knyta upp en sänghimmel går ju på en sekund om man vill ha lite mer våning över det.

Vi gjorde en låda också, som också var en pall. Och utsedd av oss till en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Här är en simpel beskrivning.

Det fina med en sänghimmel är ju att det också blir lite gardin.

På loppislistan- gammal telefon , skor med glitter som slänger solkatter.

Och små speglar för spegelvägg. En kryddhylla från 70-talet. Som såklart var i furu innan.

Och hemlisar.

Ja jisses vad vi proppade den där världen med hemlisar. Så många vi kunde hitta.

Vi hade de härligaste av dagar när vi skulle packa ner allt. Bara tanken av att alltsammans var en enda stor överraskning gjorde oss fnittriga och gjorde att vi inte fick nog.

Vi slutade räkna överraskningar och tänkte bara på att ingen anade något.

Jag minns att vi virade band och prassligt silkespapper i en evighet.

Vi printade ut lite fotografier om hur det kan se ut om man vill, studie i kaffekoppstorn och skickade med ett brev om att fylla stugan med drömmar och proppa den med kärlek. Om sandkakor och snigelcirkusar. Och det där om stordåd som ryms i det pyttelilla. Viktigheter som man vill föra vidare från stugägare till stugägare.

Med stugan följde såklart en bra-att-ha-väska. Med snyggparaply och posthorn, för att signalera sin ankomst och avfärd runt husknuten.

Smått, gott och lite lagom vackert läggs med fördel på loppislistan.

Speglar är alltid bra som tusan, kom ihåg det i lekstugor. Som ett fönster in i världen.


De allra bästa kopphängarna! Vi sparade inte på kaffekopparna här. Går en i kras står dig massor åter. Krokar och åter krokar.

Vi fick en snillrik idé och gjorde om en hylla till en spis. 

Och  lådan fylldes med träslevar, bakspade, små tygpåsar, grytlappar, små handdukar, dukar… Sådant man behöver. Krokar för det ena och andra och den väldiga viktiga bjällran för att signalera när middagen är klar. Trådrullar som krokar har vi hela vår vind full med. Man tager vad man haver.

Bästa sandkakeformarna. En hel massa för alla kakor som ska bakas i den här stugan.

Det är inte mycket i den här stugan som kommer från leksaksaffären. Eller verkligen inget alls. Allt är väldigt fyndat men det krävs ett sökande. Det är just därför det är bra att börja redan nu.

Utomhus väntade en väldigt tjusig våg, kastruller, ett gammalt styrkjärn som dörrstopp… Även en gammal ratt på fasaden. Husbil vet ni?!

Era barn kommer att sitta på lekstugetaket. Vare sig ni vill eller inte. När ni minst anar det, har de krupit upp och världen ligger för deras fötter. Det är sådant man måste göra för att växa en och annan centimeter.

Eller somna bland solkatterna av allt kaffe man druckit.

Kalasen ja! Såklart ska det bjudas på kafferep, teparty och kakkalas som om det inte finns någon morgondag! Evighetstårta och högsta tornen av kaffekoppar, snirkliga skedar med rosor, tång för kakorna och en för sockerbitarna! Som sagt, vi tepartajade och gjorde extra fint med rosor istället för kakor. Fast vi hade maränger också och sockerbitar för att liksom prova in den nya tången i silver. Som tack för den här tiden.

Detta är typiskt min man. Det rymdes ingen kranbil. Det fanns ingen hjälp till hands. Då kan man alltid göra på gammalt beprövat stenåldersvis. Att liksom rulla stugan på stockar. Skam den som ger sig.

Detta var det sista vi såg av stugan. En liten gullig last som for nedför backen. Men några dagar efter fick vi fint livstecken i form av små filmer som visade att stugan hamnat i de mest kärleksfulla händer. Hoppas ni fick lite idéer om minivärldar!
Här hittas de tidigare inläggen om lekstugan.
Sneak peek av minivärlden .
Snart till salu – en liten minivärld mellan fyra väggar och ett fönster. 
Varsågoda en liten värld till salu. 
En mjuk pall som är en hård låda, med blommor på. 
Lekstuga till salu. 
Lite som en karusell bland osynliga moln.
En gullig last, på sitt sätt. 

Stans absolut skönaste affär.

Men hur blev klockan snart tio? Och jag som inte ens tänkt på att blogga. I ärlighetens namn snurrar en workshop runt i mitt huvud ganska friskt. Blev dock överraskad när jag insåg att den 22 mars faktiskt är på torsdag och inte onsdag. Så plötsligt kändes det som vi har oceaner av tid. Våra första leveranser till välkomstgåvorna har trillat in och jag tror minsann jag måste sneek peaka lite. Men först –  en helt annan dag.

När jag hängde med Petra och Elin på stans allra skönaste lilla affär. Stan är Stockholm och adressen är Nytorgsgatan 23 B. Och affären är såklart Petra´s Betón studios. Att man är kär i den. Upp över öronen faktiskt.

Petra är ju så grym så man vet knappt inte hur man ska börja. Men hennes baby Minimocks har alltså gått och blivit Betón och resten är väl historia för de flesta. Elin där till höger är också grym, ni följer väl dem båda? Inspo på hög nivå. Tänkte berätta att Petra har faktiskt gått och blivit med blogg. Hurra! Elin bloggar redan här.  Såhär skriver Petra i första inlägget : ”I’ve decided to start a blog. It’s personal. But only my personal work related life. Not my family’s. I need to document my business path and to help you create your own. It will include guidance and support for you out there that feel a little lost in the independent business world. Are you your own boss? Great! Do you run a retail shop? Brill! Have you just started a brand? Awesome! Then this blog will be for you. I will support you being the most unique version of you.  Because that’s what it’s all about, right?!” Och jag tänker att det är Petra i ett nötskal, otroligt proffsig för att inte säga briljant, huvudet på skaft och superkoll PLUS så in i vassen generös. Så varsegoda gott folk! The Blóg hittas här. 

Den där dagen hade vi ju varit på releasen av Miss Della.

Första gången jag träffade Petra var när vi sålde Minimocks i vår affär. Efter ett tag bestämde vi oss för att göra ett samarbete, Minimocks for Mokkasin.

Alla små mockasiner fick små präglade stämplar. En limiterad kollektion där den ena hette Woods och den andra Flower field.

Alltså kolla, hur fina! Liberty-tyg och allt!

Och tillbaka till affären på Nytorgsgatan. Så fint urval. Så noga utvalt. Allt producerat på bästa sätt och enligt konstens alla regler. Den totala motsatsen till när konsumtion går överstyr. Kan vi inte bestämma här och nu att det är just såhär vi shoppar allra helst?

Där kärleken för hela alltet till och med sitter i väggarna. och definitivt i alla handgjorda saker.

Alltså jag vet, jag vet så jäkla väl hur mycket jobb det ligger bakom. Kommer ni ihåg inlägget om mina egna tankar av att driva en liten personlig butik, liksom i utkanten av de stora kedjorna?

Men just därför blir det ju såhär himla fint. När till och med en strumpa blir en skatt.

Tur för oss alla att Betón också finns som webshop. Faktiskt kan jag inte tänka mig en bättre nyföddspresent än ett par mockasiner härifrån. Själv tänkte jag införskaffa ett par woman size – ska bara välja färg först.

Som en godisaffär ju.

Hade lätt kunnat hänga där hela dagen. Och pilla på allt fint. Och babbla med Petra och Elin.

Mina gamla hoods faktiskt.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

100-tals ramar, klimathotet och en bok.


Jag har fasen inte varit sjuk på tid och evigheter men såklart, exakt just nu när det passar som allra sämst är jag askrasslig. Men som många med egen företag och utan någon som backar up säkert känner igen så måste man, hur förbannat dumt och illa det än är, helt enkelt bara göra. Det ska såklart mycket till, det måste verkligen brinna i knutarna. Är man sjuk så är man har man ju ändå lärt sig under åren. Men nu var det exakt så som var fallet, att det brann. Över 100 ramar skulle liksom skalas av på glas, konstverk och baksida. Alla var gamla och häftade och spikade enligt konstens alla regler. Så Liv och jag bänkade oss i källaren och där har vi suttit bland pappersdamm, glassplitter och skurit oss på fingrarna mer än en gång. Jag dessutom fullproppad på Ipren för att inte sjunka ihop i en liten febrig hög. Det var min söndag.
Plus att jag imorse drabbades av riktigt svacka som jag var tvungen att starta dagen med på instagram. Eller imorse var ju en osanning. Drabbas man inte av den svackan så fort man närmar sig tanken? 

Bordet efter 15-årskalaset.

I femton år har jag tänkt, att våren kommer runt den 12 mars. För exakt den dagen då för femton år sedan föddes Liv. Och några dagar efter var det rena gator och fågelkvitter och solen värmde i nacken. Och så har det faktiskt varit. Inte en enda gång på femton år har vintern hålls oss i ett sådant fast grepp.

Det känns mysigt att vänta på våren. Snön gör verkligen dagarna och nätterna så väldigt mycket ljusare.

Men å andra sidan funderar jag som sagt ihjäl mig på vintern vi plötsligt har och att det snöstormar i Rom. Samtidigt är det extremt höga temperaturer vid Nordpolen, 20 grader varmare än normalt och havsisen har sin absolut lägsta nivå någonsin.

Förutom ramhysteri, klimathotsdepp så hann jag läsa en bok med. Liv skulle läsa en modern roman som vi senare insåg var skriven samma år som hon föddes. I alla fall så knep jag den också. Så fin, så sorglig och begåvad.

Nu sova. Puss och kram och godnatt! Imorgon är jag frisk, det känner jag på mig.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM