KIDS-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
4
archive,category,category-kids,category-4,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Så redo för sommarlov!

Välkommen till grusplanen som någon glömde! Men nåväl det finns betydligt värre saker och det allra bästa i den här bilden är såklart Viggo. Påväg mot skolavslutning. Med sommarlovsfeeling på allra högsta nivå. – åh ska alla vara utklädda, frågade Liv. Han förstod överhuvudtaget inte frågan. Såklart ska man överdosera med palmer och hawaii när man är en timme från sommarlovet.

Palmskjorta från Vans. 

Vi plockade en bukett till hans mentor.

Jag hade ju lovat mig själv att inte plantera något nytt alls i trädgården då den liksom är lite på efterkälken så att säga. Men alltså, plocka blommor runt husknuten är så galet lyxigt så jag måste nog fylla på lite trots allt.

Har jag sagt att våra barn är som natt och dag? Här är Charlie´s egenvalda kläder till morgondagens skolavslutning…

Letade alldeles nyss efter Nomi. Och nu får ni se ännu mer av trädgårdskaoset. Host. Jag är jätteskyldig… och fast man kanske tror att det är skräp så är det bara lappen från Nomi´s skolavslutningsklänning som är det.  Men i alla fall om man bortser från att det inte är så himla tjusigt…

Så är det uppenbarligen väldigt roligt med en gammal spegel på högkant. Särskilt när kvällssolen slår rätt in i den. Hon var i full färd att prova outfit och frisyrval inför morgondagen. Här har vi lite olika avslutningsdagar då de går på olika skolor.

Faktum är att jag håller med. Om det roliga. Särskilt när den är lite sprucken såhär.

Hur kul som helst!

Hejsvejs ! Ni är många som undrat om min volangtröja. Den är så gammal som säkert 10 år.

Som ni ser så var det inte bara Nomi som övade dans i gruset. Solkatterna var för magiska för att lämna till solnedgången.

En spegel i trädgården känns möjligen en aningen onödigt men väldigt härligt på sitt vis. Nu peppar vi för skolavslutningen för samtliga fyra imorgon.

Vi har inget att göra… baka då!

Det här är min systers dotter Estrid. Hon är en hejare i köket och som rör ihop sin egen tomatsås. Till frukost!

På sistone har hon och Nomi bakat en hel massa. En hel rulltårta senare kan man ju helt klart gilla läget.

Alldeles säkert blir Nomi väldigt inspirerad och pepp av Estrid.

” Jag föredrar matlagning framför bakning, det är lättare att improvisera då, man går liksom bara på känslan”,  sade Estrid en dag när de bakade bullar

och samtidigt som hon snodde ihop den ena kanelsnurren efter den andra.

Nomi hummade bredvid och förstod nog inte riktigt poängen mer än att baka är härligt. Hur man än må gå tillväga med improvisionen liksom. Fast rätt så imponerad i smyg kan jag tänka.

Det är härligt när de bakar, tycker även jag. När de nu är så stora så att det redan vid inköpet av ingredienser fixar biffen så att säga. Recept – check (den här kokboken är enkel och recepten perfekta). Inköpslista – check. Gå till affären – check. Handla -check. Och så vidare. Och när de kommer hem och säger att det tog en omväg genom skogen som egentligen är en ås, bara för det var härligare så. Vuxet värre. Eller bara väldigt påverkade av hela härligheten med Mandelmanns gård.

Så pass att vi tar en Österlenvecka framåt sommaren. Jag tror Nomi säger ungefär en gång i halvtimmen, att tänk vad härligt vi ska ha det på gården. för det är en annan gård. Med promenadavstånd till Djupadal. Sådär nära så att hon tror att hon ska möta upp Gustav och Marie i ottan för gårdsfixet. Hon tänker att de är som kompisar. Några gamla, man känt länge.

Man kan liksom låta dem ta över köket för en dag eller så.

Det där med att få sköta sig själv är kanske det största av härligheten.

Sedan gick de över till lemonaden. Och färgade med frysta hallon.

”Bodde vi på Djupadal skulle vi gör lemonad varje dag, skulle du gilla va?!” Jag gillade det alldeles särskilt lite morgonen efter, då jag trodde att jag fyllt upp lagret med citroner och skulle dricka mitt gamla vanliga citronvatten. Soprent. Samtliga citroner hade tydligen blivit kvällslemonad med sockrade kanter på finglasen…

Om man som förälder taggar ner rejält på drivor av strösocker och kletiga köksluckor så är nog bakning en av de bättre tidsfördriven för kids. Hos oss är det nog den sysselsättning de kan hålla på allra längst med.

Och deg är ju som lera. Only the sky is the limit.

Finfika.

Och när man bakat slut på allt går man på annat man kan hitta.

Citrussalt. Flingsalt med lime och citronskal. Perfekt för absolut alla maträtter.

Kolla bakande gullisar även för fyra år sedan!

 

 

lite som våren mitt i snöblasket.

Häromdagen visade jag det ena barnrummet för tidningen Hem ljuva hem. Här är det andra! I tidningen är det hela 9 sidor på temat barnrum. Bilder, DIY och mitt tänk när det kommer till detta. Och all annan info såklart.

Tror ni jag var i lamphimlen dessa dagar? Jag skrev lite om lampan de dagar jag gjorde jobbet. Dröm…

som om varje dag vore en cirkus.

Att sy en cirkelkjol är ett av det enklaste du göra när det kommer till att sy en kjol. Du kommer såklart långt med att sy om en rund gammal duk. Jag menar, ta en vacker och våga klipp. Tjusigt per automatik liksom.

Men man kan ju alltid passa på att göra den lite extra härlig.  Som om hela kjolen var en fest i sig.

Du behöver:

  • Tyg i dubbel uppsättning. Vi valde en enkel lakansväv som det undre tyget och en tunn, mjuk tyll som övertyg.
  • Brett resårband
  • Rynktråd
  • Pompom bollar finns i välsorterade pysselaffärer. Vi använde ca 500 st men mängden är ju valfritt. Tänk på att även de lättaste vaddbollar väger när de är många. Så gör du en mindre kjol är det viktig att ta färre bollar.
  • Symaskin med tillbehör
  • Penna och snöre

Gör såhär:

  • Ta midjemåttet och lägg till extra för rynk. Dela sedan med 6. Vår kjol har ett midjemått på 60 cm plus 20 cm extra för rynk.
    60 + 20 = 80 cm
    80/6 = ca 13 cm
  • Vik ditt tyg på mitten, räta mot räta. Knyt ett snöre som är så långt som du vill att din kjol ska vara, minus resårlinningen. Vår kjol är 60 cm lång så vårt snöre är alltså detsamma. Håll snörets ena ände mot mitten av tyget, på sidan där du vikt. För sedan pennan från kant till kant tills du ritat en halvcirkel.
  • Då kommer din ritning av mönstret se ut såsom på skissen nedan. Gör nu på samma sätt med den inre, mindre cirkeln utefter de mått du fått fram för midjan. Klipp ut. Du gör exakt samma sak på bägge dina tyg.
  • Sy ihop de båda delarna nedtill.

  • Fyll kjolen med så många pompom bollar du önskar.

  • Sy ihop delarna upptill med rynktråd. På så vis får du jämt fördelat rynk över hela kjolen.
  • Sy ihop resårbandet till önskat mått. Nåla fast det i kjolen och sy ihop.

Världens roligaste kjol kan vi lova.

Som om varje dag vore en cirkus.

barnrumsinspo.

Nyligen gjorde jag ett inspirationsreportage om barnrum i tidningen Hem ljuva hem och jag tror att numret fortfarande finns i butik. Rummet ovan hamnade på omslaget. Det andra är rena rama motsatsen.

Hursomhelst så handlar det hela om inspiration i allmänhet kring barnrum, om kalkfärg och även ett DIY.

It´s pretty much like Hollywood.

Nomi och kläder är ju ett eget kapitel som jag verkligen gillat allt med. Helt enkelt för det har varit som näsan i vädret och knuten mot himlen och att hon högaktningsfullt struntar blankt i vad andra tycker och tänker. Men säg det självförtroende som inte drabbas av svackor. En sak är säker att det saknas ju inte invanda föreställningar när det kommer till barnkläder. För henne har kläder helt enkelt varit ett intresse, ett sätt att uttrycka något, ett sätt att ta kliv mot något eget. Därför har hon gått i kostym till skolan. Älskar folkdräkter. Och sy sin egen skolavslutningsklänning.  Och det är klart att det finns en helt annan ”uniform” bland kompisarna. Fast jag erkänner att jag har varit glad, sådär i smyg, varje dag hon inte sällar sig till samma uniform.

En liten parantes om just likadana kläder. Häromdagen passerade jag Liv´s högstadieskola med Charlie i ena handen och Nomi i den andra. En skolbuss stannade och ut hoppade en hel drös med tonårstjejer i nästintill identiska kläder och skor. – Åh, sade jag. Tänk vad härligt om du kommit i en gul klänning bland alla dessa svart och gråklädda!! Jag syftade på Nomi eftersom hon har just en gul tyllklänning. Men fick mig strax en knäpp på näsan om just invanda föreställningar. Det var nämligen Charlie som fundersamt svarade. ”Mmm, fast tror du inte någon hade retats då?” I min hjärna såg jag Charlie komma där bland alla och hur fantastiskt det hade varit och lät de båda tro att jag inte menat Nomi. ” jag tänker att alla skulle tycka det bara var härligt!” Sedan gick vi vidare till skolan.

Så var det där om svackan. Och surheten. Hon har nog surat i sammanlagt fyra månader om det ena och det andra. Att det inte finns ”Noora-jeans” fast då menar hon att det inte finns likadana jeans som Liv har. De ska ha hög midja och absolut inte vara tighta och ankelkorta. Och hur jädrans tighta är varenda jeans för ungar? Slim hit och ultra-skin dit. Och det funkar ju inte med alla de modeller som heter relaxed och sådant, för de ska ju sitta uppe också på en unge som egentligen är ganska spinkig.

Och hon har surat över att Weekday inte gör barnkläder och suktat ögonen ur sig när hon suttit med Liv i provhytten. Och inte att Rodebjer heller, gör barnkläder. Och inte Ganni, har hon surt konstaterat när hon tittat över min axel. Men så hittade vi ju ett par brallor på Lindex och hon drog en suck. Äntligen. Det var bara det att de fanns inte i större storlek än 122… och Nomi är ca 140 cm lång.

Fast då bestämde vi att storlek 122 blev nästan som byxorna från Rodebjer.

Och som en överraskning var det ta 3 plagg, betala för 2 på hela Lindex barnsortiment (även på nätet vid kod kids1710) och där hängde kavajernas kavaj. Som fanns i små storlekar också.

 ”Jag ska nog inte ta en scarf. Det blir lite föööör mycket Hollywood.” Sedan öppnade hon dörren för att dra till skolan: ” men det ÄR faktiskt väldigt mycket Hollywood”.

The Animals Observatory.

 

 

Är helt förälskad i The Animals Observatory. Vill ha allt till mig själv. Men storlekarna är upp till 10. Från bebis. Lata Aguilar, som tillsammans med Jan Andreu är TAO, var tidigare designer för Bobo Chooses. Vibbar som vi såklart förknippar med barnkläder från Barcelona numera. Fast detta känns eget och som sagt jag älskar allt från färg, form och print. Babyshop och Oii säljer märket i Sverige.

 

 

 

Faktiskt så började vi möblera om.

Svarade med ett svagt hummande när Nomi bestämt sade att hon faktiskt inte gillar bruna möbler längre. Alldeles speciellt för att det har varit ett fasligt ståhej om en viss säng på sistone. Som den vuxna delen av den här familjen viskade i hemlighet om att vi borde sagt stopp om så kallade åbäken till sängar som dessutom rasade halvt sönder och samman titt som tätt, pågrund av den kanske inte riktigt originala ihopsättningen. Å andra sidan tänkte jag att hon blivit lite väl inspirerad av sin minimalistiska storasyster, vilket kändes övergående trots allt. Men jag erkänner, samtidigt blev jag själv lite sugen i att se hur tapeten Blossom ter sig med pastellfrossa. Så vi bestämde oss helt enkelt för ommöblering och att de mörka möblerna ska få all världens färger. En sak är åtminstone säker, det känns som om att våren kom alldeles plötsligt i det här rummet.

Som synes skymtar en annan säng. Bara Liv´s gamla nersläpad från vinden. Den här köptes till både Liv och Viggo för 10 år sedan och ser exakt likadan ut idag. I alla fall så önskades en fransk järnsoffa men i brist på det så funkar denna såklart hur bra som helst. Och betydligt bättre för stunden än den kolossala.

Tipsigt. Nomi fick ta kopparkorgarna från min garderob och då jag skulle införskaffa nya fanns dessa nu på 70 % rea på Åhlens. Slut på nätet men kanske på din lokala affär. Vi har även dessa i vårt kylskåp för ovanlighetens skull.

Då det är alldeles tvärsäkert att den här ungen har ett gediget intresse för kläder så är det skönt att möblera med dem också. Faktiskt gör vi samma med fotbollströjorna i Charlie´s rum med så det hänger inte på tyllen så att säga. Hängaren är från Numero 74.

Den guldiga tamburmajoren är inköpt på Lauritz. Och nej vi ska inte måla min farmors gamla sekretär. Däremot har vi ett visst organisationsproblem här som jag känner igen från då jag hade sekretären som liten… Kanske är det så enkelt att kreativitet och sekretärer rimmar sådär tillsammans.

Älsklingskroken. Tänker att den följer med en vacker dag.

unicorns 2017.

När du tänker sådär i morgonkvisten. Oj, vad hon leker. Och leker. Och du ser enhörningen i ögonvrån och tänker på fluff och moln och enhörningar som svävar runt i en fantastisk sagovärld…

”Hon har en egen youtube-kanal. Med sminktips.”

Jaha. Där ser man.

” den heter Unicorn & Icecream .. fast nu vill hon inte vara med på bild längre, kan du respektera det? ”

Eller om det var Unicorn & Popcorn. Sak samma.

vintersaga.

Säg att världen är extra vacker just idag. Säg att det kanske inte håller så särskilt länge alls. Frost är lite av det förgängliga slaget, förstår du. Åtminstone den där alldeles speciellt gnistrande. Och man vet aldrig om det blir lika någon annan dag resten av vintern. Förresten tror jag det är något alldeles särskilt med himlen också. Just idag.  Säg just det till någon som är sådär tretton. I samma mening frågar du om hon har lust att dra på sig en gammal klänning ifrån vinden. Eller egentligen två, det var ju en gammal brudklänning också. Tror min farmor bar den på fyrtiotalet… Om du säger allt detta till en trettonåring över frukostbordet så förvänta dig inte samma entusiasm. Förvänta dig inte att hon studsar ur morgonrocken och säger att du kommit med helgens bästa idé. Förvänta dig kanske mer en lång blick som tyder på att alltsammans verkar i det närmaste galet. Helgalet.

Men i alla fall. Det var hon, jag och frosten. Och de grå, disiga molnskyarna.

Det gällde att hålla fast vid minuterna. Jag hade ju lovat att det skulle gå snabbt.

Jättesnabbt till och med.

Men hon fick vara min vinterkompis i jakt på något helt annat. Har ni någon spanat efter ensamma träd i mil efter mil förstår ni varför man behöver någon bredvid.

Någon som man kan dra på en gammal klänning när allt det andra blir för tråkigt. Vi knäppte de sexton klädda knapparna. Bara för att de en efter en skulle gå ur sina öglor igen.

Vi tänkte väldigt mycket på choklad och vispgrädde. För värmens skull.

Och lät syrenerna överraskas av snöfall. Men inget var ju på riktigt såklart.

Mer än de som kom åkandes genom vintern när man allra minst räknande med det.

Jag menar, står man med långklänning på en isig väg i ingenstans vill man helst vara osynlig.

Och de där knapparna…

En efter en och alla på en gång.

Här bakom kameran var livet nästan choklad och vispgrädde. Med mössa, ullkappa och stora vantar. Och magisk vinter med vackert ljus. Det är väl märkligt att alltsammans kan te sig helt annorlunda på andra sidan. Men vi fick i alla fall en vintersaga. Och sade att det kanske dröjer fyra år tills nästa gång. Minst.