KIDS-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
4
archive,category,category-kids,category-4,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Som en bollfrans på guldtråd.

Det är det enkla pysslet man vill åt. Så som man har pysslat sedan urminnes tider, åtminstone sedan dagarna då man var sisådär sex-sju år och släpade hem högar av nypysslat från dagis och skola. Oftast var det av så enkelt slag att alla, både barn och vuxna kan ta sig an det utan problem. För mig är pyssel något som gör att man hamnar i lite såsom en annan värld. Tiden försvinner, tankarna blir mjuka och stress är som bortblåst. Så just därför ska inte pysslet hänga på assistans om man frågar mig. Det där handlar ju även om självkänslan, att faktiskt kunna fixa själv. Så damma av dina gamla pysselkunskaper, lägg till lite finess och välj era vackraste färger så blir det oftast i härligaste laget. Jag menar, garnbollar liksom, vem har inte gjort en sådan. Men på guldig tråd och små pinglor i ändarna blir det ju lite extra tjusigt.

Du behöver: Garn i dina favoritfärger. Garn fyndas med fördel på loppis. Lite tunt guldigt garn som gärna virkas för en lite tjockare tråd. Och ett par pinglor eller pärlor att fästa i ändarna, mest för det blir vackrare på så vis. Om du vill göra garnbollar på det gamla hederliga sättet behöver du också några kartongark och en sax. Men jag måste ändå slå ett slag för de nya och väldigt smarta verktygen som finns idag för att göra just garnbollar. Du sparar både papper och tid, det går snabbt och smidigt och blir dessutom snyggt. Vi hade sådan här variant på Mokkasin-affären, den är superbra! Panduro har också en variant. 

Men om du nu inte skulle äga en sådan smart grej så finns ju alltid det gamla sättet att fixa garnbollar. Här i lite ny tappning som gör att det går snabbare helt enkelt

  • Till en garnboll behöver du fyra halvcirklar, klippta av kartongarken, som är lite större än hälften. Lägg halvcirklarna uppepå varandra så att du har två par. Ett av paren klipper du med spetsiga ändar.
  • Nu virar du garnet på vardera par, vilket är mycket snabbare och enklare än att vira garnet i en hel cirkel. Knepet för de finaste garnbollarna är ju att vira tätt och mycket garn och på det här sättet blir det mycket smidigare. När du virat tjockt så sticker du den ena paret, det med spetsiga ändar, in emellan det andra parets kartongdelar. Här kan det vara smart att häfta en klammer så att de inte glider ifrån varandra.
  • Fortsätt att vira några varv runt hela cirkeln.
  • Ta en sax och klipp mellan kartongarken. När du kommit hela varvet runt knyter du en starkknut mellan kartongarken och runt garnbunten. Ta sedan bort kartongarken och forma bollen jämn med en sax.

 

Jag tycker det är fint om bollarna har lite olika storlekar och det där väljer du själv när du avslutningsvis klipper och formar dina garnbollar. Träd dem på en tråd, gärna på en enkelt virkad som här.

Längst ut blir det väldigt fint att fästa en och annan pingla och varför inte en liten tofs i guld! Här hittar du beskrivning till just tofsar!

Just den här girlangen är gjord i ett ullgarn. Just då var det för färgerna var vackrast i just det garnet. Men med facit i hand måste jag säga att garnbollar i ull blir lite extra fina. Som lyxgarnbollar.

Vintagetapet härifrån. 

 

En gullig last, på sitt sätt.

Den där fredagen, när himlen fullkomligt öppnade sig, packade jag ner den lilla stugan med innehåll, för avfärd. Den skulle ju hela vägen till Stockholm…

Vi skrev ett litet brev om att fylla den med drömmar och proppa den med kärlek. Och om sandkakor och snigelcirkusar. Och det där om stordåden som ryms i det pyttelilla. Sådant där man liksom vill föra vidare från stugägare till stugägare.

Jag hade dessutom printat ut en massa fotografier om hur det kan se ut om man vill. Såhär ser det mer ut som en studie i kaffekoppstorn men det var lite annat också. Och till höger ligger en platta som inte har något alls att göra med lekstugan. Bara med mig och mitt sträcklyssnande. Men vi tar Frida en annan dag.

Såklart var jag ju tidsoptimist och tänkte inte så mycket i förväg hur mycket vi lyckats trycka in i den där stugan. En hel korg med porslin var tvungen att skyddas mot snabba lastbilssvängar ända till Stockholm. Men gladast är jag att vi dagen innan hade gjort som små överraskningar här och var i lådorna. Nomi och jag var helt klart uppspelta när vi tänkte på hur kul det är när man hittar överraskningar där man minst allt anar.

Och i ösregnet kom lastbilen. Och hela stugan flög över buskar och annat.

Gullig last på sitt sätt. Och med vad som hände sedan är vi helt varma i våra hjärtan om att stugan hamnat på absolut rätta stället. Hos några som kommer tycka om den precis lika mycket som vi.

SparaSpara

Prylar, sladdar och det där om skärmtiden.

Det var värst vad tiden går sade vi och lovade dyrt och hederligt att det verkligen är dags för kalas till 10 åringarna i den här familjen. Tre månader senare än själva födelsedagen. Helt klart ett V-tecken på den saken.

Viggo svängde ihop inbjudningar i Illustrator, hans nya grej. Det är bara att erkänna sig så jäkla omsprungen. Jag berättade ju i somras när han photoshoppade bort både det och det andra i mina bilder. Och nu har han tydligen lärt sig nästan varenda program i Creative cloud. Hur då, undrade jag. Bara att klicka runt lite ju, inte så komplicerat. Och hon som till och med blir imponerad av snabbkommandon hit och dit, tycker ju såklart att det är värsta coola grejen.

En ny skepptallrik. Som ramlade ner efter min hänganordning med silvertejp. Tur att den höll.

Viggo´s rum är sannerligen inte sparsmakat i prylväg. Jag frågade idag om vi skulle rensa lite.

Aldrig i livet, inte en grej faktiskt. Det vore ju som att rensa bort mig. Jag tyckte han överdrev lite där men är det så han ser på saken ska vi ju verkligen inte ta och rensa. Hemskt ju.

Observera det lilla skeppet i flaskan. Jag tycker det är magiskt fast  jag vet hur man gör..

Bara viktiga saker.

Viggo´s rum har egentligen bara en hel vägg som liksom är en helt vanlig vägg, det är den vid skrivbordet.Den väggen har dessutom en dörr. Nästa vägg har ett fönster som är tre. Sedan kommer väggen som hörde till en kattvind och ligger närmast yttertaket, så där är snedtak hela vägen. Nästa vägg består av en gigantisk skjutdörr. Nu tycker säkert någon – sätt igen den då, gör en vägg! Fast det skär ju i hjärtat. Och trots att den nästan alltid är stängd nuförtiden så är det fint när den väl är öppen. Så nepp, ingen ny vägg här inte. Fast det går ganska bra att låtsats att det är en vägg också. Skillnaden är ju egentligen bara att väggen går att öppna om man skulle få feeling. Vi måste lyckas få igång den där Dux-radion med skivspelare. Min morfars faktiskt.

Viggo i ett nötskal. Timmarna flyger iväg och just i det här fallet tycker jag det är superknepigt med skärmtid och regler. Jag menar han har typ lärt sig hela Creative cloud, musiken är också kopplad till skärmen och launchpaden körs ihop med Ableton. Det här är ett dilemma tycker jag. Det är ju en jäkla skillnad på att vara kreativ vid skärmen, göra musik, film, bilder än att sitta fast i spel och skräp på you tube. Dessutom får de vänner kors och tvärs i världen och engelskan går som på räls. Fast ändå funderar jag i evinnerlighet kring det här. Jag vill liksom ha det glasklart för mig och det har jag inte. Däremot, när det gäller skärmtid och spel och drunkna i youtube-klipp då är jag tvärsäker på vad jag tycker om saken.  Men att vara kreativ på det här viset är liksom en helt annan femma. Återkommer om när jag tänkt färdigt om saken. Tips och råd mottages med tacksamhet.

Flat art som nu ska animeras. Molnen ska snurra, det gamla paret ska vinka, skorstenen puffa rök… Och just här är det ju så himla svårt. Först var det inbjudningarna, sedan musiken och så det här då. Sedan var tiden ute. Det fattar väl jag med, att man vill göra klart…?!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Lite som en karusell bland osynliga moln.

Kära lilla lekstuga, vilken uppståndelse det blev! Men en fin sådan! Det är du allt värd. Du som har gett mina barn upptäckter om våren. Skyddet mot vintern när inte snön kom som den lovade. Kvällarna om sommaren, när alla de andra slog efter myggorna i trädgården, hade barnen redan fattat grejen och stängt dörren från insidan. Kanske följde en och annan snigel med som husdjur, om den fått semester från cirkusen. Och om hösten, då är det kanske allra bäst. Lite varmare än utomhus, lite mindre blåsigt och myshörnor av torkade löv.  Minnena sitter såklart i väggarna även på ett sådant här litet hus.

Det fina i kråksången är att silvriga sockertänger kan man använda till grus om man hellre känner för det. Finkopparna till geggamojja. Och assietterna till sandkakorna. Jag tror det var så det var tänkt från allra första början.

Alla vet väl att soppa på regnvatten och höstlöv doftar himmelskt. Och att tårtor utav lampskärmar och spetsband har förmågan att alltid bli höga som berg.

Själv är jag barnsligt förtjust i det här med porslinstorn. Man vill ju liksom se hur högt man kan bygga, hur mycket de kan vingla utan att ramla. Fast även för att formen alltid blir så fin. Med alla mönster och snirkligheter.

Det var allt tur att vi satte trädgårdens sista röda ros i porslinsgaloschen innan bladen singlade mot bordets kant.

Det där med att hänga koppar i luften är ju minsann ett festligt trick. För det första är de ju galet vackert i sig, åt alla håll och kanter. För det andra så snurrar de sakta av sig själva. Lite som en karusell bland osynliga moln. Skala en lampskärm på tyget tills du kommer till stålramen, spraya den, knyt en bollfrans i ena änden och spetsband till kopparna. Kalasfeeling på tio sekunder.

När det gäller själva stugan så ligger det till enligt följande. Högsta bud är 16 000 kronor och vill man hänga med i budgivningen så mailar man mig på sofia@mokkasin.com. Många har frågat om tidsfrist och vi har sagt att vi försöker göra färdigt det hela innan ikväll. Inte så att stugan måste hämtas, det står verkligen inte i vägen, men allt det andra.

Snart till salu – en liten minivärld mellan fyra väggar och ett fönster.

En önskning blev till projekt sälja lekstuga såhär i sensommaren. En dyr önskning kom på tapeten och vi tittade oss runt och funderade på om vi kunde sälja något fint. I gengäld liksom. Lekstugan, den väldigt kära… Jo men kanske ändå. Fast kan vi inte göra om den till sin forna glans? Såklart, så mycket som det lekts i den där stugan måste den allt komma till sin rätt. Det var den allt värd. Just nu var den ju mest bara tom. Möblemang och prylar har flyttats runt och hamnat på andra ställen.  Så jag och mest Nomi, de andra är ju så hemskt upptagna i lovtider, bestämde oss för att skapa den där drömvärlden som vi faktiskt brukar råda där bakom dörren. Leta upp sakerna som ska finnas där, lägga till lite extra och efter några snilleblixtar även en och annan remake. Så snart är den till salu, en liten värld mellan fyra väggar och ett fönster!

Jag frågade om hon fått färg i ögonen men nejnej, hon är bara väldigt trött. Det kostar liksom på att måla, skruva och leta när solen gassar som bäst. En av våra snillrika idéer var att göra om hyllan som hängde där redan till en spis! Vi målade om den…

..och satte dit vred. Snurrbara. Viktigt verkligen. Vilken tur att vi hittade knopp-heaven hos Nilla här i Katrineholm. Och här målas alltså själva spisplattorna. Faktiskt en alldeles lagom spis för en minivärld. Och finporslin. och en hel massa formar för sandkakorna, och slevar och en brödspade. Kaffekannan med kanske vackraste mönstret hade lock i trä, det tyckte vi var extra smart då porslinslock har viss förmåga att gå i kras.

Lagom stor hylla också. Och jisses vad vi valde bland kryddburkarna. Fast dessa var vackrast. Om någon undrar vad som skymtar till höger så är det en väldigt hög gräddtårta med blåbärssmak. Alla drömvärldar behöver höga tårtor, det har vi bestämt.

Hade nästan glömt hur underbar den här färgen är. Insåg precis att jag inte bloggat om dagen då jag var på färgkurs utanför stan hos Carina och Måhlarnas butik. Det ska jag, för mötet med Annie Sloans Chalk Paint var grymt skoj.

Kolla vilken fin kortlek! Eller två är det ju. Så liten också, jämför med koppen.

Så lade vi bokmärken i en träask som luktade lavendeltvål. Och hängde upp en sänghimmel över den lilla träsoffan. Förvånade men väldigt glada att den rymdes. ” Varför, varför i hela fridens namn har vi inte haft en sänghimmel här förut! Det var ju magiskt !!” skrek Nomi. Och jag kan verkligen hålla med, det var som hela den lilla stugan blev mjukare. Sedan vek vi ner en massa små klänningar i en resväska och fyllde en låda med låtsatsblommor. Fortsättning följer… För helt plötsligt var Nomi inte alldeles säker på det där med försäljningen. ” Hmmm, det är ju nästan att man vill ha den kvar…”

Tipsigt en onsdag.

Ni är ju många som undrat om min randiga och volangiga tröja. Fast gul. Den är ju tio år gammal. Men hittade en nästan likadan. Fast röd. Gillas. Så pass mycket att när Linn tittade in igår, hade hon en exakt likadan. Helt ovetandes om saken. Tröjan finns här att köpa. Sedan frågade flera om jag hade en vintage tshirt härom dagen när vi plåtade i ödehuset. Nepp inte gammal, högst köpbar från samma ställe, här. Och när jag ändå höll på så beställde jag halsbandet med Bisous.

Påtal om halsband. Jag tror, lovar inget dock, men jag tror att jag lyckats skaka fram några parisiska medaljonger! Ni vet dem som vi hade i affären för länge sedan. Min plan är valbar kedja. 40, 50 eller 70 cm. Håll utkik i affären!

Lite annat tipsigt en onsdag. Alltså Koko. Minns ni då jag skrev om första numretAlldeles knäsvag-bra och allt. Och fyra nummer senare och en hel massa inköpsställen är jag precis lika knäsvag. Den. Är. Så. Fin. 

Jag är ju så in i vassen svag för magasin som är som böcker. Som är som en endaste fin upplevelse. När varenda sida känns som godis, typ. Fast det där var en underdrift. Mer som en godisaffär. En högst speciell. Som den i Paris! (kolla mini-barnen <3 )Exakt så känns Koko. Asch då, nu började jag längta till paris också… Men Koko igen. Niotillfem-Sandra skriver om kärlek Och Elin Unnes skriver om häxor och magiska under, på ett fint vis. Det är spelguider och trolltider och somrigt. Och precis som en godisaffär i Paris. Då mitt hjärta smälter. 

Så redo för sommarlov!

Välkommen till grusplanen som någon glömde! Men nåväl det finns betydligt värre saker och det allra bästa i den här bilden är såklart Viggo. Påväg mot skolavslutning. Med sommarlovsfeeling på allra högsta nivå. – åh ska alla vara utklädda, frågade Liv. Han förstod överhuvudtaget inte frågan. Såklart ska man överdosera med palmer och hawaii när man är en timme från sommarlovet.

Palmskjorta från Vans. 

Vi plockade en bukett till hans mentor.

Jag hade ju lovat mig själv att inte plantera något nytt alls i trädgården då den liksom är lite på efterkälken så att säga. Men alltså, plocka blommor runt husknuten är så galet lyxigt så jag måste nog fylla på lite trots allt.

Har jag sagt att våra barn är som natt och dag? Här är Charlie´s egenvalda kläder till morgondagens skolavslutning…

Letade alldeles nyss efter Nomi. Och nu får ni se ännu mer av trädgårdskaoset. Host. Jag är jätteskyldig… och fast man kanske tror att det är skräp så är det bara lappen från Nomi´s skolavslutningsklänning som är det.  Men i alla fall om man bortser från att det inte är så himla tjusigt…

Så är det uppenbarligen väldigt roligt med en gammal spegel på högkant. Särskilt när kvällssolen slår rätt in i den. Hon var i full färd att prova outfit och frisyrval inför morgondagen. Här har vi lite olika avslutningsdagar då de går på olika skolor.

Faktum är att jag håller med. Om det roliga. Särskilt när den är lite sprucken såhär.

Hur kul som helst!

Hejsvejs ! Ni är många som undrat om min volangtröja. Den är så gammal som säkert 10 år.

Som ni ser så var det inte bara Nomi som övade dans i gruset. Solkatterna var för magiska för att lämna till solnedgången.

En spegel i trädgården känns möjligen en aningen onödigt men väldigt härligt på sitt vis. Nu peppar vi för skolavslutningen för samtliga fyra imorgon.

Vi har inget att göra… baka då!

Det här är min systers dotter Estrid. Hon är en hejare i köket och som rör ihop sin egen tomatsås. Till frukost!

På sistone har hon och Nomi bakat en hel massa. En hel rulltårta senare kan man ju helt klart gilla läget.

Alldeles säkert blir Nomi väldigt inspirerad och pepp av Estrid.

” Jag föredrar matlagning framför bakning, det är lättare att improvisera då, man går liksom bara på känslan”,  sade Estrid en dag när de bakade bullar

och samtidigt som hon snodde ihop den ena kanelsnurren efter den andra.

Nomi hummade bredvid och förstod nog inte riktigt poängen mer än att baka är härligt. Hur man än må gå tillväga med improvisionen liksom. Fast rätt så imponerad i smyg kan jag tänka.

Det är härligt när de bakar, tycker även jag. När de nu är så stora så att det redan vid inköpet av ingredienser fixar biffen så att säga. Recept – check (den här kokboken är enkel och recepten perfekta). Inköpslista – check. Gå till affären – check. Handla -check. Och så vidare. Och när de kommer hem och säger att det tog en omväg genom skogen som egentligen är en ås, bara för det var härligare så. Vuxet värre. Eller bara väldigt påverkade av hela härligheten med Mandelmanns gård.

Så pass att vi tar en Österlenvecka framåt sommaren. Jag tror Nomi säger ungefär en gång i halvtimmen, att tänk vad härligt vi ska ha det på gården. för det är en annan gård. Med promenadavstånd till Djupadal. Sådär nära så att hon tror att hon ska möta upp Gustav och Marie i ottan för gårdsfixet. Hon tänker att de är som kompisar. Några gamla, man känt länge.

Man kan liksom låta dem ta över köket för en dag eller så.

Det där med att få sköta sig själv är kanske det största av härligheten.

Sedan gick de över till lemonaden. Och färgade med frysta hallon.

”Bodde vi på Djupadal skulle vi gör lemonad varje dag, skulle du gilla va?!” Jag gillade det alldeles särskilt lite morgonen efter, då jag trodde att jag fyllt upp lagret med citroner och skulle dricka mitt gamla vanliga citronvatten. Soprent. Samtliga citroner hade tydligen blivit kvällslemonad med sockrade kanter på finglasen…

Om man som förälder taggar ner rejält på drivor av strösocker och kletiga köksluckor så är nog bakning en av de bättre tidsfördriven för kids. Hos oss är det nog den sysselsättning de kan hålla på allra längst med.

Och deg är ju som lera. Only the sky is the limit.

Finfika.

Och när man bakat slut på allt går man på annat man kan hitta.

Citrussalt. Flingsalt med lime och citronskal. Perfekt för absolut alla maträtter.

Kolla bakande gullisar även för fyra år sedan!

 

 

lite som våren mitt i snöblasket.

Häromdagen visade jag det ena barnrummet för tidningen Hem ljuva hem. Här är det andra! I tidningen är det hela 9 sidor på temat barnrum. Bilder, DIY och mitt tänk när det kommer till detta. Och all annan info såklart.

Tror ni jag var i lamphimlen dessa dagar? Jag skrev lite om lampan de dagar jag gjorde jobbet. Dröm…

som om varje dag vore en cirkus.

Att sy en cirkelkjol är ett av det enklaste du göra när det kommer till att sy en kjol. Du kommer såklart långt med att sy om en rund gammal duk. Jag menar, ta en vacker och våga klipp. Tjusigt per automatik liksom.

Men man kan ju alltid passa på att göra den lite extra härlig.  Som om hela kjolen var en fest i sig.

Du behöver:

  • Tyg i dubbel uppsättning. Vi valde en enkel lakansväv som det undre tyget och en tunn, mjuk tyll som övertyg.
  • Brett resårband
  • Rynktråd
  • Pompom bollar finns i välsorterade pysselaffärer. Vi använde ca 500 st men mängden är ju valfritt. Tänk på att även de lättaste vaddbollar väger när de är många. Så gör du en mindre kjol är det viktig att ta färre bollar.
  • Symaskin med tillbehör
  • Penna och snöre

Gör såhär:

  • Ta midjemåttet och lägg till extra för rynk. Dela sedan med 6. Vår kjol har ett midjemått på 60 cm plus 20 cm extra för rynk.
    60 + 20 = 80 cm
    80/6 = ca 13 cm
  • Vik ditt tyg på mitten, räta mot räta. Knyt ett snöre som är så långt som du vill att din kjol ska vara, minus resårlinningen. Vår kjol är 60 cm lång så vårt snöre är alltså detsamma. Håll snörets ena ände mot mitten av tyget, på sidan där du vikt. För sedan pennan från kant till kant tills du ritat en halvcirkel.
  • Då kommer din ritning av mönstret se ut såsom på skissen nedan. Gör nu på samma sätt med den inre, mindre cirkeln utefter de mått du fått fram för midjan. Klipp ut. Du gör exakt samma sak på bägge dina tyg.
  • Sy ihop de båda delarna nedtill.

  • Fyll kjolen med så många pompom bollar du önskar.

  • Sy ihop delarna upptill med rynktråd. På så vis får du jämt fördelat rynk över hela kjolen.
  • Sy ihop resårbandet till önskat mått. Nåla fast det i kjolen och sy ihop.

Världens roligaste kjol kan vi lova.

Som om varje dag vore en cirkus.