KIDS-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
4
archive,category,category-kids,category-4,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

It´s pretty much like Hollywood.

Nomi och kläder är ju ett eget kapitel som jag verkligen gillat allt med. Helt enkelt för det har varit som näsan i vädret och knuten mot himlen och att hon högaktningsfullt struntar blankt i vad andra tycker och tänker. Men säg det självförtroende som inte drabbas av svackor. En sak är säker att det saknas ju inte invanda föreställningar när det kommer till barnkläder. För henne har kläder helt enkelt varit ett intresse, ett sätt att uttrycka något, ett sätt att ta kliv mot något eget. Därför har hon gått i kostym till skolan. Älskar folkdräkter. Och sy sin egen skolavslutningsklänning.  Och det är klart att det finns en helt annan ”uniform” bland kompisarna. Fast jag erkänner att jag har varit glad, sådär i smyg, varje dag hon inte sällar sig till samma uniform.

En liten parantes om just likadana kläder. Häromdagen passerade jag Liv´s högstadieskola med Charlie i ena handen och Nomi i den andra. En skolbuss stannade och ut hoppade en hel drös med tonårstjejer i nästintill identiska kläder och skor. – Åh, sade jag. Tänk vad härligt om du kommit i en gul klänning bland alla dessa svart och gråklädda!! Jag syftade på Nomi eftersom hon har just en gul tyllklänning. Men fick mig strax en knäpp på näsan om just invanda föreställningar. Det var nämligen Charlie som fundersamt svarade. ”Mmm, fast tror du inte någon hade retats då?” I min hjärna såg jag Charlie komma där bland alla och hur fantastiskt det hade varit och lät de båda tro att jag inte menat Nomi. ” jag tänker att alla skulle tycka det bara var härligt!” Sedan gick vi vidare till skolan.

Så var det där om svackan. Och surheten. Hon har nog surat i sammanlagt fyra månader om det ena och det andra. Att det inte finns ”Noora-jeans” fast då menar hon att det inte finns likadana jeans som Liv har. De ska ha hög midja och absolut inte vara tighta och ankelkorta. Och hur jädrans tighta är varenda jeans för ungar? Slim hit och ultra-skin dit. Och det funkar ju inte med alla de modeller som heter relaxed och sådant, för de ska ju sitta uppe också på en unge som egentligen är ganska spinkig.

Och hon har surat över att Weekday inte gör barnkläder och suktat ögonen ur sig när hon suttit med Liv i provhytten. Och inte att Rodebjer heller, gör barnkläder. Och inte Ganni, har hon surt konstaterat när hon tittat över min axel. Men så hittade vi ju ett par brallor på Lindex och hon drog en suck. Äntligen. Det var bara det att de fanns inte i större storlek än 122… och Nomi är ca 140 cm lång.

Fast då bestämde vi att storlek 122 blev nästan som byxorna från Rodebjer.

Och som en överraskning var det ta 3 plagg, betala för 2 på hela Lindex barnsortiment (även på nätet vid kod kids1710) och där hängde kavajernas kavaj. Som fanns i små storlekar också.

 ”Jag ska nog inte ta en scarf. Det blir lite föööör mycket Hollywood.” Sedan öppnade hon dörren för att dra till skolan: ” men det ÄR faktiskt väldigt mycket Hollywood”.

The Animals Observatory.

 

 

Är helt förälskad i The Animals Observatory. Vill ha allt till mig själv. Men storlekarna är upp till 10. Från bebis. Lata Aguilar, som tillsammans med Jan Andreu är TAO, var tidigare designer för Bobo Chooses. Vibbar som vi såklart förknippar med barnkläder från Barcelona numera. Fast detta känns eget och som sagt jag älskar allt från färg, form och print. Babyshop och Oii säljer märket i Sverige.

 

 

 

Faktiskt så började vi möblera om.

Svarade med ett svagt hummande när Nomi bestämt sade att hon faktiskt inte gillar bruna möbler längre. Alldeles speciellt för att det har varit ett fasligt ståhej om en viss säng på sistone. Som den vuxna delen av den här familjen viskade i hemlighet om att vi borde sagt stopp om så kallade åbäken till sängar som dessutom rasade halvt sönder och samman titt som tätt, pågrund av den kanske inte riktigt originala ihopsättningen. Å andra sidan tänkte jag att hon blivit lite väl inspirerad av sin minimalistiska storasyster, vilket kändes övergående trots allt. Men jag erkänner, samtidigt blev jag själv lite sugen i att se hur tapeten Blossom ter sig med pastellfrossa. Så vi bestämde oss helt enkelt för ommöblering och att de mörka möblerna ska få all världens färger. En sak är åtminstone säker, det känns som om att våren kom alldeles plötsligt i det här rummet.

Som synes skymtar en annan säng. Bara Liv´s gamla nersläpad från vinden. Den här köptes till både Liv och Viggo för 10 år sedan och ser exakt likadan ut idag. I alla fall så önskades en fransk järnsoffa men i brist på det så funkar denna såklart hur bra som helst. Och betydligt bättre för stunden än den kolossala.

Tipsigt. Nomi fick ta kopparkorgarna från min garderob och då jag skulle införskaffa nya fanns dessa nu på 70 % rea på Åhlens. Slut på nätet men kanske på din lokala affär. Vi har även dessa i vårt kylskåp för ovanlighetens skull.

Då det är alldeles tvärsäkert att den här ungen har ett gediget intresse för kläder så är det skönt att möblera med dem också. Faktiskt gör vi samma med fotbollströjorna i Charlie´s rum med så det hänger inte på tyllen så att säga. Hängaren är från Numero 74.

Den guldiga tamburmajoren är inköpt på Lauritz. Och nej vi ska inte måla min farmors gamla sekretär. Däremot har vi ett visst organisationsproblem här som jag känner igen från då jag hade sekretären som liten… Kanske är det så enkelt att kreativitet och sekretärer rimmar sådär tillsammans.

Älsklingskroken. Tänker att den följer med en vacker dag.

unicorns 2017.

När du tänker sådär i morgonkvisten. Oj, vad hon leker. Och leker. Och du ser enhörningen i ögonvrån och tänker på fluff och moln och enhörningar som svävar runt i en fantastisk sagovärld…

”Hon har en egen youtube-kanal. Med sminktips.”

Jaha. Där ser man.

” den heter Unicorn & Icecream .. fast nu vill hon inte vara med på bild längre, kan du respektera det? ”

Eller om det var Unicorn & Popcorn. Sak samma.

vintersaga.

Säg att världen är extra vacker just idag. Säg att det kanske inte håller så särskilt länge alls. Frost är lite av det förgängliga slaget, förstår du. Åtminstone den där alldeles speciellt gnistrande. Och man vet aldrig om det blir lika någon annan dag resten av vintern. Förresten tror jag det är något alldeles särskilt med himlen också. Just idag.  Säg just det till någon som är sådär tretton. I samma mening frågar du om hon har lust att dra på sig en gammal klänning ifrån vinden. Eller egentligen två, det var ju en gammal brudklänning också. Tror min farmor bar den på fyrtiotalet… Om du säger allt detta till en trettonåring över frukostbordet så förvänta dig inte samma entusiasm. Förvänta dig inte att hon studsar ur morgonrocken och säger att du kommit med helgens bästa idé. Förvänta dig kanske mer en lång blick som tyder på att alltsammans verkar i det närmaste galet. Helgalet.

Men i alla fall. Det var hon, jag och frosten. Och de grå, disiga molnskyarna.

Det gällde att hålla fast vid minuterna. Jag hade ju lovat att det skulle gå snabbt.

Jättesnabbt till och med.

Men hon fick vara min vinterkompis i jakt på något helt annat. Har ni någon spanat efter ensamma träd i mil efter mil förstår ni varför man behöver någon bredvid.

Någon som man kan dra på en gammal klänning när allt det andra blir för tråkigt. Vi knäppte de sexton klädda knapparna. Bara för att de en efter en skulle gå ur sina öglor igen.

Vi tänkte väldigt mycket på choklad och vispgrädde. För värmens skull.

Och lät syrenerna överraskas av snöfall. Men inget var ju på riktigt såklart.

Mer än de som kom åkandes genom vintern när man allra minst räknande med det.

Jag menar, står man med långklänning på en isig väg i ingenstans vill man helst vara osynlig.

Och de där knapparna…

En efter en och alla på en gång.

Här bakom kameran var livet nästan choklad och vispgrädde. Med mössa, ullkappa och stora vantar. Och magisk vinter med vackert ljus. Det är väl märkligt att alltsammans kan te sig helt annorlunda på andra sidan. Men vi fick i alla fall en vintersaga. Och sade att det kanske dröjer fyra år tills nästa gång. Minst.

 

 

Sängen.

mokkasin-kids-1

Den där dagen då Nomi hittade sina drömmars säng. Juli, sommar och söndag.

Den här sängen, som inte gick in genom dörren trots att den kunde delas i tre delar.

mokkasin-kids-4

Att hänga hos Helena i Vännevad är ju drömmigt värre. Egentligen hade Nomi varit spårlöst försvunnen i sådär tjugo minuter. Jag och Helena babblade på som vanligt. Helt plötsligt ploppade hon upp från hörnet i det här rummet. Fråga mig inte exakt vad hon gjort där längst inne i hörnet, under alla gamla kläder. Förmodligen var det bara mysigt och det perfekta stället för tjuvlyssning.  Fatta flätan?!!

mokkasin-kids-5

Halva sortimentet blev väl genomprovat.

mokkasin-kids-2

Sådan säng, sådan donna. ”kör mig, bär mig, vart jag än ber!”

mokkasin-kids-3

”Jag tänker sitta här, ni kör!  Och jag kommer känna mig alldeles drottningaktig.”

mokkasin-kids-6

Snyggare än såhär blir det kanske inte.

mokkasin-kids-7

Blå himmel och fluffiga moln. Alltmedans det viner i grådiset utanför.

4 x kidsroom

mokkasin-com-kidsroom-3

En gång när barnen var små sade någon, åh de är ju nästan samma ålder, de kommer göra samma saker och vara så lika. Syskon liksom. Och fyra år mellan de två yngsta och den äldsta och en däremellan. Såklart blev det inte så, inte alls faktiskt. Och tur är väl det. Någon dag innan jul flyttade Liv in i sitt ”nya” rum, det gamla köket. Det som var fullt med bårder och björnbär och linoliummatta. Och allt annat typiskt kökigt. Nu är det vitt, vitt och allt som stör är inproppat i den gamla kattvinden. Helst ska det vara som på hotell typ. Med blommor på nattygsbordet och nybakade kakor i en burk på fönsterkarmen. Nu är det ju inte helt klart, en garderob ska byggas av gamla fönster och en och annan tavla ska väl upp. Vissa dagar säger hon att en tapet vore vackert men nä, det är skönt såhär. Vitt. Och möjligen lite ljusgrått och blekt rosa.

mokkasin-com-kidsroom-1

Charlie har flyttat in i Liv´s gamla rum. Och Morristapeten hänger kvar som tur är, men nu blandad med flaggor och halsdukar från Paris St Germain och Liverpool. Men mest av allt syns och hörs julklappen. Han hade eltrummor innan och de må vara smart men absolut inte lika kul. Och med dämpningar och matta så dånar det inte alls så väldans mycket. Ett tips om du letar trummor, vi köpte dessa begagnade på Slagverket och de är helt perfekta. Superbra service och toppen att man kan köpa bra begagnat tycker jag. 

mokkasin-com-kidsroom-2

De tusen projektens rum. Nu ser man ju bara tio centimeter av den 2×3 meter stora green screen som var högsta önskan inför jul. Men Viggo tycker det är bra så. Superbra till och med.

mokkasin-com-kidsroom-4

Innan man kommer till Liv´s rum hamnar man i Nomi´s rum. Till Liv´s egentliga fasa, det är ju liksom lite kontrast här. Och ja, den här sängen… Nomi säger att den är inte så stor. Det är bara det att den stått på vår hall sedan i juli,  för vi fick inte in den i rummet. Precis innan jul sågade Kristo itu den och monterade ihop den igen. Vi kanske skulle sagt stop den här gången, sa vi till varandra, då när hon tyckte att hon hittat sina drömmars säng. Den är lite av ett åbäke faktiskt. Liv tror att den spökar, själva sängen alltså. Men Nomi är nöjd, supernöjd. Den är inte bara en säng, den är också som en scen. Eller kanske till och med ett extra rum, lite högre än resten. Man kan bygga världar på den och låtsats att den är affär. Ja ni hör ju, vilken säng alltså.

Och snart går solen upp.

collage1

 

Tänk att somna under flygande svanar och fluffiga moln. Och drömma om en världsomsegling över de sju haven med förhoppningsvis tusen miljoner valar under seglen. Såklart måste man hälsa på alla man möter, bonjour till höger och vänster. Klädd i stjärnglans dräkt med varmt på fötterna så reser man så mycket bättre. Och världens bästa ryggsäck alldeles proppfull med karameller och en egen kamera. Precis när månen gått upp är det hög tid att somna i ett fluffig tipi långt in i den djupaste av skogar. Med bambisar och hjorten som smyger snällt bland stock och sten. Som gjort för att vakna när de första solstrålarna sveper över kinderna och den nya dagen börjar. 

I think I know why nature feels infinite.

mokkasin-toca-boca-1

I think I know why nature feels infinite.

The sky that only a moment ago was pitch black but suddenly shimmered like gold. And the dazzling sun reflections that glittered in the puddles. Maybe you did not glimpse the rainbow until the forest opened up to a meadow. One that was completely blue from thousands upon thousands of small flowers.

But you saw it, the rainbow that seemed to have no end. Some day you would cycle along the rainbow, cause someone had told you that it, after all, has an ending, where a great gleaming treasure is waiting. There’s no one in the world that would want to miss such a thing.

Beyond the meadow that changed colour the closer you came, there was the lake. It was so deep that you couldn’t see the bottom. Maybe there wasn’t even one. Perhaps is it so, for the ships that land at night when no one is looking.

In the night of the thousand sounds. Those sounds that you never could be quite sure of where they started. Or whom they belonged to. The only thing you could figure out was that out there was a world of its own. A world you could touch at times and was allowed to be very close to each and every day. But that still continued to feel like a mystery. As one big secret.

Forests, mountains, and lakes. All the animals. If something is so full of imagination it sort of can have an ending. When every nook holds a fairy tale, there is nothing that can ever end. That is precisely what the magic of it is.

mokkasin-toca-boca-1-4mokkasin-toca-boca-3mokkasin-toca-boca-4mokkasin-toca-boca-5mokkasin-toca-boca-6mokkasin-toca-boca-15mokkasin-toca-boca-1-2mokkasin-toca-boca-10mokkasin-toca-boca-11mokkasin-toca-boca-8mokkasin-toca-boca-9mokkasin-toca-boca-1-3mokkasin-toca-boca-14mokkasin-toca-boca-13

Jag hittade ett jobb jag gjorde för Toca Boca. Precis den här tiden fast för ett par år sedan. Tänker att jag tyckte om det här jobbet lite extra. Tolka ett dataspel till skogs, fint på något sätt.

 

Jag tror jag vet varför naturen känns oändlig.

Varför skogen och bergen och sjöarna är som evigheten själv. Faktiskt till och med den lilla skogsdungen som du kanske lekte i som barn. Eller stigen du cyklade på, samtidigt som du såg himlen mellan trädtopparna.

Den där himlen som alldeles nyss var kolsvart men plötsligt skimrade som guld. Och solkatterna som glänste ikapp med varandra i vattenpölarna. Kanske skymtade du inte regnbågen förrän skogen sprack upp vid en äng. Den som var alldeles blå av tusen och åter tusen små blommor. Men då såg du den, regnbågen som kändes som utan slut. Men någon dag skulle du cykla längs regnbågen för någon hade ju berättat om att den trots allt hade en ände, där den stora glimrande skatten väntade. Det finns ju inte någon i hela världen som vill missa en sådan sak.

Bortom ängen som ändrade färg ju närmre du kom, fanns sjön. Den som var så djup att du aldrig såg någon botten. Kanske finns det ingen när allt kommer omkring. Kanske måste det vara så, för skeppen som lägger till om natten när ingen ser. Om natten bland de tusentals ljuden. De där ljuden som du aldrig någonsin kunde vara alldeles säker på var de började. Eller vem de tillhörde. Det enda du kunde lista ut var att därute fanns en alldeles egen värld. En värld som du snuddade vid ibland och fick lov att vara alldeles nära var eviga dag. Men som ändå fortsatte att kännas som ett mysterium. Som en enda stor hemlighet.
Skogen, bergen och sjöarna. Och alla djuren. Om något är så fullt av fantasi har det liksom inget slut. När varje vrå rymmer en saga finns det inget som någonsin kan ta slut. Det är just det som är det magiska.

For the monday coffee. On a tuesday.

Nicole Gerulat

Pictures: Costumes by Merrilee Liddiard and photo by Nicole Gerulat

En av mina stora favoriter och inspirationskällor i DIY-världen är Merrilee Liddiard även känd som Mer MagNyligen gjorde hon ett gäng kostymer för tidningen Better homes and gardens Följ även hennes instagram som är lite av en skattkista, här @mer_mag

Nicole Gerulat

Tidigare har jag skrivit om hennes bok Playful  som är proppad med inspo.

Nicole Gerulat

Gillar verkligen att temat är Halloween men byebye skräck. Harig som jag är tycker jag ju inte att vi behöver mer läskigt till världen. Mer unicorns till folket liksom. Hela serien med bilder hittar du på Mer mag blog.

Nicole Gerulat

Ledlampor är supersmart! Vi har ett coolt tips att visa så snart nästa nummer av Family Living är ute.

mer-mag-dolls-1

Ur hennes aldrig sinande kreativitet har det dessutom kommit helt makalöst vackra dockor. Dockorna är handgjorda med handmålade ansikten. Unika en efter en och bara så vackra.

mer-mag-dolls-2

Nu kanske inte mina stora barn önskar sig dockor i julklapp men det här är  precis sådana dockor som jag verkligen önskar för dem. En sådan docka som följde med dem dagen då de flyttade hemifrån. Och resten av livet… Kanske i en låda på en vind under några år men jag lovar att den dagen alltid kommer när de får komma fram i ljuset igen.

mer-mag-dolls-3

Julklappstips! Här syns hela kollektionen. 

mer-mag-fairy-1

Photography: Shannon Weight

Och äntligen säger jag, som förfasats över andra älvböcker under åren, har Merrilee också gjort en serie av just älvböcker. Pedagogiska böcker som hamnar i ämnen som färger, att räkna, årstider och olikheter. Så fint illustrerade.

mer-mag-fairy-2

För att fira böckerna skapade hon ett älvlandskap som får mig att bara le och tänka att ingenting är banne mig omöjligt. Så otroligt magiskt.

mer-mag-fairy-3

Snacka om önskedag, att vara älva just här.

En annan mästare i megablommor är ju Brittany på  The house that Lars Built. Det var henne jag hämtade inspiration från när vi gjorde jätteblommor i silkespapper, länken till beskrivningen finns längst ner i inlägget. Hursomhelst så ger nu Merrilee en tutorial för blommorna ovan inne på The house that Lars Built. Dessa blommor är gjorda av papier mache och helt klart ett mer hållbarare material än silkespapper. Vore det inte så att jag måste packa Frankie-kalendrar hade jag satt igång direkt, längtar på riktigt efter att göra en blomskog precis såhär…