-1
archive,category,category-barnrum,category-5,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Sittlåda att göra själv. Inklusive förvaring. Som kan bli en bänk.


En repris i DIY eftersom jag just nu håller det mesta i den genren lite hemlig. Fast den här tiden är loppissmart! Det är inte lika många ute och sonderar terrängen så att säga. Sylådor med ben hittas ofta.  Och då kan man göra en låda. Som också är en pall. Och kanske en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Tricket med lekstuga är ju liksom att allt måste vara minimalt. Det är ju lätt att tycka att en liten sypall fast med ben är just sådär minimal men ställer du den i en lekstuga (åtminstone en sådan där vanligt stor eller liten) känns den snarare som en jättemöbel. Vanliga barnmöbler size 2017 är också lite för stort. Däremot var barnmöbler mycket mindre förr, möjligen var barnen mindre överlag. Kanske var det inte samma panik att möblera stort för man hade liksom inte plats. Säger hon som lät sina tvillingar sova i utdragssängar från 40-talet tills benen hängde utanför.

 
Det är alltså en sådan där sypall med visserligen vackra ben från början. Fast när vi sågade av dem så fick vi istället exakt den höjden vi önskade. Den stadiga och mycket gedigna trälådan (som ni ser orkar inte ens Nomi hålla den) som är så sjukt bra att förvara saker i…

 
…blev alltså den perfekta pallen! Det fina är också att sådana här gamla sylådor nästan alltid är vadderade. Behåll det gamla tyget som täcker vadderingen även om det sjunger på sista versen och sedan häftar man bara rakt på, exakt efter tidigare mått.

 

Gångjärnen får du såklart skruva bort när du fäster det nya tyget. Men sätt absolut dit dem igen. Gångjärn i locket är absolut smartast. Och för kurragömma helt perfekt. Och enligt Nomi exakt en sådan låda man viker ner sig i om man tävlar i Talang…

 

 Som tur var kom hon ut igen, som gumman i lådan.

 
Kanske lite mer modernistisk form av sylådan. Fast å andra sidan med vintagetyg så blir det fint. Tänkte just på om man springer på flera sylådor. Kan man ju göra en liten sittbänk med förvaring! Så bra för en minivärld. Eller kanske världens flottaste presentlåda, wow ändå.
 

Lite länktips och en salig röra.


I söndags fick jag en sådan perfektionist-pust igenom mig. Det syns inte här. Men det är bara för det höll i sig cirka 3 minuter.

Vi skulle plocka ihop julsakerna. Det kan ju kännas så värt när man packar upp allt nästa jul OM sakerna ligger sorterade, invirade i mjukt silkespapper, i fina lådor och verkligen där var sak har sin plats. Kolla vad fint jag började! Varje barn skulle få sin egen hög med hängen till önsketrädet. Eller de har ju sina egna men nu tänkte jag göra som fyra små lådor. Det stannade här, sedan hamnade allt i samma.

Och här. Så tjusigt ändå. Tänk den som hade julepyntet såhär nästa år. Sedan var det mer hysteriskt itryckande och som en slags tävling om plats. Vet ni att jag tom tänkte stryka banden så de var släta tills nästa jul!!! Sådär som när man lade sina dukar på rullar typ. Eller man och man var väl att ta i. Jag gjorde det inte men det kändes högst lyxigt att tänka tanken.

Eftersom jag inte kom ända in kaklet eller inte ens närmade mig något i kakelväg som ens är värt att viskas perfektion så har jag hunnit surfa lite också.

Lina Kjellvertz och Sanna Fisher har öppnat upp keramikdrömmen Casa Rosa. Handgjord keramik från Mallis.

Johanna Bradford har gjort något på mycket hög WOW-känsla. Vi räknar vilken gång i ordningen och hejjar!

Någon dag tidigare hade Johanna tipsat om The Apartment och jag förälskade mig handlöst i den här mattlösningen då jag klickade runt på deras hemsida. Så perfekt vis att möblera stora ytor, olika storlekar och en brokig blandning av mattor.

Visst sade jag att jag gillar årssummeringar. AnnaCate har gjort en finstämd och bilden ovan är magisk.

Tillbaka till röran. Men det här ändå här det händer. Jag plockade ner mina fredsduvor från flickrummet -85. Fast nu låg de på vinden. De har känts så orätt flera gånger, jag har provat tidigare men så plötsligt hängde de fint där. Tänker att det kryllar av liknande på loppis.

När ett hem är som ett dockhus med förtjusande detaljer.

Godmorgon efter en sömnlös natt. Senast jag textade Nathalie var vid midnatt och då lovade vi varann att räkna fåren och jag tänkte på bomullsfält. Men nope, hjärnan var ett virrvarr och tyvärr hade en annan kompis tipsat om Cyanotype minuterna innan. Uggghhh, fina tips vid midnatt är som att be om vakenhet resten av natten. Fast det får det vara värt för jag älskar jobbet med boken. Kan lätt erkänna att jag avgudar min hjärna i sådana här tider. Utan att skryta. Men det funkar precis som jag vill. Fast jag vet att underbart kan bli kort. Så kanske ett smart sätt behövs att varva ner och stänga av, hur gör du?

Igår besökte jag Nathalie´s fantastiska hem. Någon undrade om jag var hos Ellen Key när hon såg fasaden. Och kanske kan man tänka att om kära Ellen fått egna barn hade det vart lite såhär. Åtminstone om legot uppfunnits lite tidigare.

Vi jobbade intensivt med boken och kanske hade det varit smart att ta en paus i trapphuset då och då.

Jag gillar verkligen att jobba tillsammans med Nathalie. Hon inspirerar mig på en maxad nivå. Och på ett överraskande sätt. Det är ytterst fint.

Detaljer. Älskar när varje vrå har något att vila ögat på.

Lätt att bli avis på hennes loppisfynd.

Som en skattkista.

Barnens universum. Dröm att det är där vi ska befinna oss den närmaste tiden.

Boken har en form nu och jag lovar att ni ska få följa den mer konkret. Just nu har den aldrig varit yvigare.

Tapeten Nora är ju så fin. Helt ljuvlig faktiskt.

Känslan av dockhus fast våningens rymd är slående. Takhöjden, alla kakelugnar och de allra största rummen.

Åh jag glömde fråga Nathalie hur det går med gitarrspelandet!

Skåpet tack.

Det fanns ju flera så att säga.

Det där med kakelugnar skulle man ju vilja fördjupa sig i på ett och annat sätt. Finns det någon som är lik en annan?

Finstämt och lugnt. Bra ställe att jobba på när hjärnan är det motsatta.

Och ja man ser ju lätt vem som inte tog seden dit en kom.

Den Strenghielmska villan och ett fint avslut.


Hej 2019 och hoppas ni landat mjukt på andra sidan så att säga! Vi vaknade hemma hos Mari och hennes familj efter fint firande av det nya året.

Alltså den Strenghielmska villan på Dalarö är den vackraste och det slog mig (som hundra andra gånger tidigare) att jag nog inte bloggat om när vi besökte dem i sommarljus och när solen aldrig gick ner. Well, det får börja året tror jag. Paris, Amsterdam, Danmark, Dalarna och Dalarö. Bra början ändå. Och eftersom min kamera är inlämnad på reparation kan det vara bra för uhhh vad jag slogs med min gamla.

Vi firade in året i lill-stugan på berget, där stormen Alfrida märktes alldeles särskilt.

Innan mörkret lade sig totalt promenerade vi genom byn till gemensamma vänner.

Hej julehus! Det är så märkligt att Hannah´s och mina vägar skulle korsas just här. Igen. Ytterst fint sammanträffande. Hon och jag mailar i sådär tre år mellan varven och sedan ses vi som om ingenting hade hänt. Fast uppenbarligen så händer det en väldigt hel massa på flera år. Som en flytt från stan till Dalarö.

Om jag var er skulle jag susa in till Mari för bild och dukningstips. Fast trotsiga kamerainställningar så var allt så himla mysigt.

Här satt vi tills ungar och hundar hade somnat lite varstans. Samtal högt och lågt och om alla hörn av världen.

Mari!! Vi glömde de urgulliga små djuren! Jag vill ha Juno´s lilla Chester på min fönsterbräda!

Dagen efter var jag vimmelkantig av trötthet men en snabb husesyn hinns alltid med.

Så himla fint med fågelbordet utanför köksfönstret. Bara att kasta ut solroskärnorna.

Slagen stjärna! Att leva livet med en liten valp-Tassa kan göra även den bästa helt slut. Men kul vare!

Har jag sagt att Liv älskar det här huset? Mina barn älskar å andra sidan alla andra hus mer än sitt eget. Var de än kommer vill de flytta in.

Details.

Och dagbädd med sjöutsikt.

Nu råkar jag ÄLSKA  där det inte är prydligt vikt och städat i millimeterform.

Juno´s universum.

Vet att det händer grejor där exakt nu…

Docksamling de luxe!

Efter jag skrivit klart detta inlägg ska jag hämta ett färgprov. Blev lite inspirerad nämligen.

Är detta alla års vackraste prylhylla möjligen.

Med det öppnar vi 2019 här på bloggen. Borde jag ha en plan för den kanske?

Kanske går du runt och funderar på en minivärld?!


Tänkte köra en liten repris. Kanske går någon med lekstugedrömmar? Och det skadar ju aldrig att göra sin lista redan nu, då alltsammans i den här stugan, i stort sett, är från loppis. Vilket kan kräva lite letande. Fast pyttelite pengar. Och börjar man redan nu så är chansen stor att du har ordnat drömvärlden lagom till sommaren. Ni som följt mig en stund vet ju att vårt projekt sälja lekstuga blev så mycket större än vad vi någonsin kunnat drömma om. Och önskan om grej,  blev ett hundkonto istället, som blev en Chester!

Stugan var egentligen en alldeles vanlig men det blev en sådan uppståndelse efter jag lagt ut detta inlägg på bloggen så vi skippade blocket och gjorde såhär.

Jag kan inte påstå att det blev ett litet projekt direkt. Min pappa fick rödfärga stugan igen och måla alla knutar vita. Vi målade på insidan och en hel massa saker. Och sedan skapade vi den drömmigaste värld vi kunde tänka oss.

Självaste tepartyt gjorde vi lite som ”tack för allt och adjö” till stugan. Vid den tiden hade budet på lekstugan tagit oanande höjder. Och högre skulle det bli. Mycket högre.

Vi gjorde festliga trick som att hänga koppar i luften för att det blev som en karusell bland osynliga moln. Och byggde de högsta porslinstorn vi kunde. Tårtor av lampskärmar håller alltid stilen och blir definitivt höga som berg.

Silvriga sockertänger används helst till gårdsgrus och finkoppar till geggamojja. Och assietter till sandkakor. Det måste så det var tänkt från början.

Vi blev överraskade att vi lyckades hänga en hel sänghimmel i vår stuga. Men det blev liksom som ett extrarum. Och att knyta upp en sänghimmel går ju på en sekund om man vill ha lite mer våning över det.

Vi gjorde en låda också, som också var en pall. Och utsedd av oss till en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Här är en simpel beskrivning.

Det fina med en sänghimmel är ju att det också blir lite gardin.

På loppislistan- gammal telefon , skor med glitter som slänger solkatter.

Och små speglar för spegelvägg. En kryddhylla från 70-talet. Som såklart var i furu innan.

Och hemlisar.

Ja jisses vad vi proppade den där världen med hemlisar. Så många vi kunde hitta.

Vi hade de härligaste av dagar när vi skulle packa ner allt. Bara tanken av att alltsammans var en enda stor överraskning gjorde oss fnittriga och gjorde att vi inte fick nog.

Vi slutade räkna överraskningar och tänkte bara på att ingen anade något.

Jag minns att vi virade band och prassligt silkespapper i en evighet.

Vi printade ut lite fotografier om hur det kan se ut om man vill, studie i kaffekoppstorn och skickade med ett brev om att fylla stugan med drömmar och proppa den med kärlek. Om sandkakor och snigelcirkusar. Och det där om stordåd som ryms i det pyttelilla. Viktigheter som man vill föra vidare från stugägare till stugägare.

Med stugan följde såklart en bra-att-ha-väska. Med snyggparaply och posthorn, för att signalera sin ankomst och avfärd runt husknuten.

Smått, gott och lite lagom vackert läggs med fördel på loppislistan.

Speglar är alltid bra som tusan, kom ihåg det i lekstugor. Som ett fönster in i världen.


De allra bästa kopphängarna! Vi sparade inte på kaffekopparna här. Går en i kras står dig massor åter. Krokar och åter krokar.

Vi fick en snillrik idé och gjorde om en hylla till en spis. 

Och  lådan fylldes med träslevar, bakspade, små tygpåsar, grytlappar, små handdukar, dukar… Sådant man behöver. Krokar för det ena och andra och den väldiga viktiga bjällran för att signalera när middagen är klar. Trådrullar som krokar har vi hela vår vind full med. Man tager vad man haver.

Bästa sandkakeformarna. En hel massa för alla kakor som ska bakas i den här stugan.

Det är inte mycket i den här stugan som kommer från leksaksaffären. Eller verkligen inget alls. Allt är väldigt fyndat men det krävs ett sökande. Det är just därför det är bra att börja redan nu.

Utomhus väntade en väldigt tjusig våg, kastruller, ett gammalt styrkjärn som dörrstopp… Även en gammal ratt på fasaden. Husbil vet ni?!

Era barn kommer att sitta på lekstugetaket. Vare sig ni vill eller inte. När ni minst anar det, har de krupit upp och världen ligger för deras fötter. Det är sådant man måste göra för att växa en och annan centimeter.

Eller somna bland solkatterna av allt kaffe man druckit.

Kalasen ja! Såklart ska det bjudas på kafferep, teparty och kakkalas som om det inte finns någon morgondag! Evighetstårta och högsta tornen av kaffekoppar, snirkliga skedar med rosor, tång för kakorna och en för sockerbitarna! Som sagt, vi tepartajade och gjorde extra fint med rosor istället för kakor. Fast vi hade maränger också och sockerbitar för att liksom prova in den nya tången i silver. Som tack för den här tiden.

Detta är typiskt min man. Det rymdes ingen kranbil. Det fanns ingen hjälp till hands. Då kan man alltid göra på gammalt beprövat stenåldersvis. Att liksom rulla stugan på stockar. Skam den som ger sig.

Detta var det sista vi såg av stugan. En liten gullig last som for nedför backen. Men några dagar efter fick vi fint livstecken i form av små filmer som visade att stugan hamnat i de mest kärleksfulla händer. Hoppas ni fick lite idéer om minivärldar!
Här hittas de tidigare inläggen om lekstugan.
Sneak peek av minivärlden .
Snart till salu – en liten minivärld mellan fyra väggar och ett fönster. 
Varsågoda en liten värld till salu. 
En mjuk pall som är en hård låda, med blommor på. 
Lekstuga till salu. 
Lite som en karusell bland osynliga moln.
En gullig last, på sitt sätt. 

Hidden places och drömvåning.

Igår var jag i Västerås och scoutade locations med Babes in Boyland. Vi håller ju på att sy ihop en workshop som går under namnet Hidden places. Och jag kan knappt vänta tills det är dags att dela med sig om upplägget. Fast jag kan lova redan nu att det blir speciellt då vi lovar att ge er det gömda, det glömda och blåsa liv i platser som är vana vid raka motsatsen… Sådana ställen som gör oss knäsvaga och som förtrollade. De må låta som en klyscha men jag kan inte använda något bättre ord. Sådana ställen gör något med mig och mitt kreativa sinne får liksom allt det behöver. Jag är helt säker på att det gör detsamma med dig… Kika in på mitt instagram och under stories. Eller hos Matilda & Nathalie. Så får ni en liten hint!

En lördag som denna när jag är på språng för modefotokurs hos Emma, vill jag dela med mig av ett alldeles magiskt hemma hos och kreativt möte som Babes in Boyland gjort. Ni hittar en hel massa inspirerande bilder på ett drömhem här.

Det är ju hos Drömma de har varit också. I förmodligen Göteborgs vackraste våning… Som sagt klicka er vidare för lördagens tjusigaste bildsvep.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Ett alldels färskt hemma hos oss.

Jag bara älskar bilderna Matilda tog hemma hos oss i onsdags. Nästan sådär så jag inte tror det är hemma hos oss. Det är så märkligt det där, att någon annans bildspråk och vinklar kan få en att se sitt hem på ett annat vis. Ni måste klicka er vidare till Babes in Boyland och säkert ett trettiotal bilder hemifrån oss. Tack kära ni för ni kom och som grädde på moset visar vårt  hem på detta vis <3

Fast jäklar vad stök och prylar när allt kommer omkring, haha! Min viktigaste hög är längst ner till vänster.

Observera högra kanten, av den spacklade väggen och icke-karmen som kom till när vi skulle flytta en dörr. En juldag för ett par år sedan. När hålet blev stort så tyckte vi att det hade varit fint med en dubbeldörr, ska bara hitta den först.

Massor med mer bilder här!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Franska hem och ett från Amsterdam.


Häromdagen surfade jag runt på The Socialite Family. Minns inte exakt hur jag hittade dit en gång men den sidan är exakt i min smak. Och det fina är även intervjuerna som alltid ger en bild över hemmen och människorna som bor där. De flesta hemmen är från Frankrike och däromkring.

Georg Hallensleben & Anne Gutman & 3 barn, Paris. Bor i sin studio och tillika hem, samma plats helt enkelt. Det här är helt perfekt för mig.

Paret gör barnböcker och visst känns hemmet som en saga.

Tessa Hop´s & 3 barn, Amsterdam. Blev glad att hitta Tessa här, känd från instagram och en fin intervju.

Kan gå igång på den här typen av hem men vårt hem skulle aldrig kunna vara ens i närheten av såhär cleant. Men det är vackert och väl utvalt.

Camilla Hermand & 4 barn, Paris. Bor i Camillas studio/kontor som också är lika delar bostad. Denna typ av glasdörrar är ju bara underbart. Påtal om glasväggar så ska jag lägga på minnet den vägg som är uppbyggd i Kvänums showroom på Sibyllegatan. Jag åkte i och för sig bara förbi med bussen men skiljeväggen är gjord i som klassiska fönsterbågar och skulle passa fint i vårt hus. Inspo, för mig själv.
 ’
Det jag gillar med The Socialite Family är ju verkligen själva familjefokuset.

Barnrum sida vid sida av annat.

Den perfekta mixen.

Lisa & Julien Ménard & 5 barn, Pau. Bor i ett hus från 40-talet men så nära ett slott man kan komma.

Jag kommer ihåg första gången någon gjorde hemma-hos hemma hos oss. Jisses vad jag städade och städade… Tur att jag fattade efter den gången att det allra bästa är att göra exakt tvärtom.

Ibland får jag höra ”men säg inte att det är loppis, säg att det är nytt så att det går att köpa”. Köpa direkt då möjligen och exakt. Men det fina är ju ändå att vänta. Man får lite inspiration om vad man söker men det är verkligen inte säkert att det blir exakt men just därför blir ju hemmet ditt egna.

Jag tror inte det var det här hemmet. Men jag hittade en önskelampa också.

Alice Bizien & Vincent med 2 barn, Paris. Bor i en gammal saltfabrik omgjord till bostad.

Tänk att det var alldeles övergivet här förut.

Svalt.

Paris alltså. Att det ska vara så enkelt. Bara lite övergivet så kan det bli ditt. Jag kan ha fel, men nog känns det enklare så många gånger. Allt medans vi snärjer in oss i regler, lagar och bygglovsbestämmelser. Eller river. Puts väck, så var den där fabriken borta. Tänk va.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Och så fotograferade jag de finaste rummen i smyg.


Jag har letat i gamla arkiv efter bilder. Det där lät fl0ttare än vad det är… hur strukturerar man ett oändligt hav av bilder?? Hursomhelst så hittar man ju en hel massa gamla bilder. På små barn, 30 centimeter kortare vardera och annat gosigt. Och så kan man hamna i andra barns små universum. Detta är bilder tagna helt i farten, lite i smyg hemma hos andra. Först är Linn´s dotter Isas rum. Linn jobbade ju med mig i flera år och är saknad vill jag lova. En gång satte jag igång en ny kategori här på bloggen hemifrån hennes hem. Det var ju enda inlägget i den kategorin men den är värd att dammas av tycker jag. Linn har det så himla fint hemma hos sig!

Här bor hennes son Leo. Ni vet Leo och stjärnorna. Alltså. här var han pyttis ju. Undrar hur där ser ut nu?

Samma tapet! Fast blå hemma hos Igor. Då var förra sommaren när vi besökte familjen Lagerqvist.

Känner mig hemma i den här tavelväggen.

Mina barn älskar att gotta sig i småplagg sedan de var bebisar. Särskilt Viggo som skulle vilja ha varenda liten minitröja som tavla.

Smygfota barnrum ska nog bli min nya hobby. Bästa rummen. Alltid. Jag kan tänka mig att fotografera utan smyg också. Nu kom jag på en sak. En smart! Vill du att jag fotograferar ditt barns rum, exakt så som det är!? Utan städ och fix. Och bara för att det är så himla fint och inspirerande. Maila mig vetja! Om du sedan vill ha barnet med i farten liksom, så är ju det ett prima tillfälle!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Det här med att drapera alltså.


Den snaggade Viggo, som fick håret avrakat av Liv och hennes kompisar på självaste nyårsafton. Supersnyggt plus en kvadrat på höger sida, en helt perfekt men inte direkt planerad… Sådant man gör om nyårsaftnar. Viggos hår var ganska långt, blekt och blekt igen pga att hans mamma trodde att hans hår absolut inte skulle slå åt gult. Sedan rosafärgat av honom själv, som överraskande nog vägrades tvättas ur… Så snagg med oklar fyrkant är helt klart tusen gånger bättre.

Idag rök lite till av julsakerna. Vissa i familjen tyckte det var i tidigaste laget, och tänker ha tomtar och grisar kvar till påska, men Nomi var pepp.


I Nomi´s rum har det varit denna färgskala över jul. Ni är många som undrar över just den färgen och den heter Red Macaroon. Från Numero 74. Men nu switchade vi till något vårigt. Och fladdrigt…

Attans vad man kan fundera över det perfekta draperandet.

Ni vet sedan förut att jag är stormförtjust i Tamar Mogendorff ´s hantverk.

Vi hade dem ju i affären och jag har använt dem i jobb. Tycker det skeva är så inspirerande.

Logga såhär, så himla enkelt men ändå så exklusivt. Tjusigare än många påkostade.

Varje djur är unikt. Och varenda stygn,tråd och klipp för hand.

Lite skog i det här rummet. Svanen sitter på en annan vägg, titta vad vacker i persikofärg. Även denna är Tamars.

Här till vänster ser ni dagens drapering då. Av en sk ”bed drape” från Numero 74. Kärt barn har många namn men söker ni efter just det namnet så hittar ni den lite här och var både i Sverige och utomlands. Smallable har den i flera färger och detta är puder.

Den är alltså i måtten för enkelsäng vilket kändes lite nytt då det tidigare mest har funnits för dubbelsäng. När vi plåtade kampanjbilderna för Numero74 var vi ödehuset, saknar det där huset… Shit, bra draperat det var ändå. Fast jag undrar om det egentligen inte var Kristo som gjorde just det jobbet. Draperings-mästaren!

Och blommiga lakan. Så enkel som en gammal duk, en gammal gardin eller vilken metervara som helst.
Skön söndagskväll till er! Skoltstart imorgon då!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM