INSPIRATION - KIDSROOM-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
5
archive,category,category-barnrum,category-5,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

det här är så * överkurs.

Det här är så f***ing  överkurs sade min man idag. Och jag kände att jag höll med trots ordvalet. Det hela kändes kanske en aning långväga. Fast å andra sidan kunde jag inte komma på något bättre själv. Egentligen hade han tryckt ner resårmadrassen i sängen redan igår men förmodligen inte märkt att järnreglarna faktiskt hoppade ut på ena sidan, och just därför funkade det. Idag när vi skulle lägga dit madrassen igen, efter att ha klätt om den med nytt tyg, så fattades det 7 cm. Åt fel håll liksom. Och kom igen,  att hitta en resårmadrass på 1,93 liksom…

Så ja, Kristo tog sågen.

Här kommer en beskrivning:

  • lossade det befintliga överdraget ca 20cm
  • sågade kant i kant med kortsidan
  • sågade bort den längd som behövdes från långsidorna
  • lossade en rad fjädrar
  • böjde till fjäderstålsramen
  • la tillbaka skumgummit
  • limmade och pluggade fast kortsidan på långsidorna
  • förankrade med skruv
  • drog över överdraget och häftade fast det på nytt

Och häftade tillbaka tyget som vi själva nyss satt dit. Ett mycket snabbt och säkert sätt att förkorta en resårmadrass. Äldre sängar är ju sällan de måtten vi är vana vid idag. Ofta behövs dock en resårmadrass för att sängen saknar en kraftig ram, en vanlig skumplastmadrass blir liksom för futtigt.

Som om ingenting hade hänt. Tyget som vi klädde in madrassen med är ett gammalt som jag köpte upp varenda meter av när det var på ”halva priset” på Åhlens för flera år sedan. Det är tjusigt, det är kraftigt som värsta möbeltyget, synd att det inte görs längre.

Nomi som kände sig febrig i cirka 10 minuter snodde Liv´s täcke och provsov. Allt för feberns skull. Sängen som är ett antikt fynd  har varit på blästring för att bli väck med all rost. Sedan valde Nomi färgen själv, det är en pudrig lackfärg. Så klart ska den ha sina 4 knoppar och en tvärslå och ett par tjusiga ornament. Men dessa var ärgade och jag har ägnat några timmar till att försöka få tillbaka den forna mässingsglansen. Men faktiskt gick det sådär, jag tror minsann att det inte är mässing rakt igenom. Knepet med ketchup på mässing måste ändå vara det som funkade allra bäst. Smörj in, låt verka en timme, skölj av med hett vatten. Jag provade bikarbonat och citron, ättika och salt. Men nåväl de är inte gröna längre i alla fall.

Sådärja. Tillbaka i sängen efter glass, diskodans och cykelturer. Ingen feber här inte.

Som en bollfrans på guldtråd.

Det är det enkla pysslet man vill åt. Så som man har pysslat sedan urminnes tider, åtminstone sedan dagarna då man var sisådär sex-sju år och släpade hem högar av nypysslat från dagis och skola. Oftast var det av så enkelt slag att alla, både barn och vuxna kan ta sig an det utan problem. För mig är pyssel något som gör att man hamnar i lite såsom en annan värld. Tiden försvinner, tankarna blir mjuka och stress är som bortblåst. Så just därför ska inte pysslet hänga på assistans om man frågar mig. Det där handlar ju även om självkänslan, att faktiskt kunna fixa själv. Så damma av dina gamla pysselkunskaper, lägg till lite finess och välj era vackraste färger så blir det oftast i härligaste laget. Jag menar, garnbollar liksom, vem har inte gjort en sådan. Men på guldig tråd och små pinglor i ändarna blir det ju lite extra tjusigt.

Du behöver: Garn i dina favoritfärger. Garn fyndas med fördel på loppis. Lite tunt guldigt garn som gärna virkas för en lite tjockare tråd. Och ett par pinglor eller pärlor att fästa i ändarna, mest för det blir vackrare på så vis. Om du vill göra garnbollar på det gamla hederliga sättet behöver du också några kartongark och en sax. Men jag måste ändå slå ett slag för de nya och väldigt smarta verktygen som finns idag för att göra just garnbollar. Du sparar både papper och tid, det går snabbt och smidigt och blir dessutom snyggt. Vi hade sådan här variant på Mokkasin-affären, den är superbra! Panduro har också en variant. 

Men om du nu inte skulle äga en sådan smart grej så finns ju alltid det gamla sättet att fixa garnbollar. Här i lite ny tappning som gör att det går snabbare helt enkelt

  • Till en garnboll behöver du fyra halvcirklar, klippta av kartongarken, som är lite större än hälften. Lägg halvcirklarna uppepå varandra så att du har två par. Ett av paren klipper du med spetsiga ändar.
  • Nu virar du garnet på vardera par, vilket är mycket snabbare och enklare än att vira garnet i en hel cirkel. Knepet för de finaste garnbollarna är ju att vira tätt och mycket garn och på det här sättet blir det mycket smidigare. När du virat tjockt så sticker du den ena paret, det med spetsiga ändar, in emellan det andra parets kartongdelar. Här kan det vara smart att häfta en klammer så att de inte glider ifrån varandra.
  • Fortsätt att vira några varv runt hela cirkeln.
  • Ta en sax och klipp mellan kartongarken. När du kommit hela varvet runt knyter du en starkknut mellan kartongarken och runt garnbunten. Ta sedan bort kartongarken och forma bollen jämn med en sax.

 

Jag tycker det är fint om bollarna har lite olika storlekar och det där väljer du själv när du avslutningsvis klipper och formar dina garnbollar. Träd dem på en tråd, gärna på en enkelt virkad som här.

Längst ut blir det väldigt fint att fästa en och annan pingla och varför inte en liten tofs i guld! Här hittar du beskrivning till just tofsar!

Just den här girlangen är gjord i ett ullgarn. Just då var det för färgerna var vackrast i just det garnet. Men med facit i hand måste jag säga att garnbollar i ull blir lite extra fina. Som lyxgarnbollar.

Vintagetapet härifrån. 

 

Nästa gång ska jag också bli tapetkonstnär, hur flott jobb?

Eftersom det är gatufest här i Katrineholm imorrn så kan jag bara säga att det här blogginlägget blir som pausmusik eller nåt. Ingenting görs väl någonsin i en handvändning det borde jag ha lärt mig. Pjuuu. Men om vi slipper en hel massa regn kommer alltsammans bli perfekt.

Jag är så nöjd med min nya backdrop. Som faktiskt har förändrats ytterligare sedan bilderna togs. Kanske kan detta vara min nya favoritsysselsättning? Ja faktiskt, så pass att jag funderar skarpt att göra detta på riktigt i ett helt rum.

Dock inte Nomi´s som surade ur av att placeras framför olika färgkombinationer.

Sedan har jag gjort en upptäckt. Om man slipar på lite glansiga medaljongtapeter, som kanske inte är helt perfekta från början, blir de alldeles magiska. Jag ska berätta sedan. Nu ska jag sova för snart ska jag upp och hänga tusen meter vimplar.

SparaSpara

En gullig last, på sitt sätt.

Den där fredagen, när himlen fullkomligt öppnade sig, packade jag ner den lilla stugan med innehåll, för avfärd. Den skulle ju hela vägen till Stockholm…

Vi skrev ett litet brev om att fylla den med drömmar och proppa den med kärlek. Och om sandkakor och snigelcirkusar. Och det där om stordåden som ryms i det pyttelilla. Sådant där man liksom vill föra vidare från stugägare till stugägare.

Jag hade dessutom printat ut en massa fotografier om hur det kan se ut om man vill. Såhär ser det mer ut som en studie i kaffekoppstorn men det var lite annat också. Och till höger ligger en platta som inte har något alls att göra med lekstugan. Bara med mig och mitt sträcklyssnande. Men vi tar Frida en annan dag.

Såklart var jag ju tidsoptimist och tänkte inte så mycket i förväg hur mycket vi lyckats trycka in i den där stugan. En hel korg med porslin var tvungen att skyddas mot snabba lastbilssvängar ända till Stockholm. Men gladast är jag att vi dagen innan hade gjort som små överraskningar här och var i lådorna. Nomi och jag var helt klart uppspelta när vi tänkte på hur kul det är när man hittar överraskningar där man minst allt anar.

Och i ösregnet kom lastbilen. Och hela stugan flög över buskar och annat.

Gullig last på sitt sätt. Och med vad som hände sedan är vi helt varma i våra hjärtan om att stugan hamnat på absolut rätta stället. Hos några som kommer tycka om den precis lika mycket som vi.

SparaSpara

Prylar, sladdar och det där om skärmtiden.

Det var värst vad tiden går sade vi och lovade dyrt och hederligt att det verkligen är dags för kalas till 10 åringarna i den här familjen. Tre månader senare än själva födelsedagen. Helt klart ett V-tecken på den saken.

Viggo svängde ihop inbjudningar i Illustrator, hans nya grej. Det är bara att erkänna sig så jäkla omsprungen. Jag berättade ju i somras när han photoshoppade bort både det och det andra i mina bilder. Och nu har han tydligen lärt sig nästan varenda program i Creative cloud. Hur då, undrade jag. Bara att klicka runt lite ju, inte så komplicerat. Och hon som till och med blir imponerad av snabbkommandon hit och dit, tycker ju såklart att det är värsta coola grejen.

En ny skepptallrik. Som ramlade ner efter min hänganordning med silvertejp. Tur att den höll.

Viggo´s rum är sannerligen inte sparsmakat i prylväg. Jag frågade idag om vi skulle rensa lite.

Aldrig i livet, inte en grej faktiskt. Det vore ju som att rensa bort mig. Jag tyckte han överdrev lite där men är det så han ser på saken ska vi ju verkligen inte ta och rensa. Hemskt ju.

Observera det lilla skeppet i flaskan. Jag tycker det är magiskt fast  jag vet hur man gör..

Bara viktiga saker.

Viggo´s rum har egentligen bara en hel vägg som liksom är en helt vanlig vägg, det är den vid skrivbordet.Den väggen har dessutom en dörr. Nästa vägg har ett fönster som är tre. Sedan kommer väggen som hörde till en kattvind och ligger närmast yttertaket, så där är snedtak hela vägen. Nästa vägg består av en gigantisk skjutdörr. Nu tycker säkert någon – sätt igen den då, gör en vägg! Fast det skär ju i hjärtat. Och trots att den nästan alltid är stängd nuförtiden så är det fint när den väl är öppen. Så nepp, ingen ny vägg här inte. Fast det går ganska bra att låtsats att det är en vägg också. Skillnaden är ju egentligen bara att väggen går att öppna om man skulle få feeling. Vi måste lyckas få igång den där Dux-radion med skivspelare. Min morfars faktiskt.

Viggo i ett nötskal. Timmarna flyger iväg och just i det här fallet tycker jag det är superknepigt med skärmtid och regler. Jag menar han har typ lärt sig hela Creative cloud, musiken är också kopplad till skärmen och launchpaden körs ihop med Ableton. Det här är ett dilemma tycker jag. Det är ju en jäkla skillnad på att vara kreativ vid skärmen, göra musik, film, bilder än att sitta fast i spel och skräp på you tube. Dessutom får de vänner kors och tvärs i världen och engelskan går som på räls. Fast ändå funderar jag i evinnerlighet kring det här. Jag vill liksom ha det glasklart för mig och det har jag inte. Däremot, när det gäller skärmtid och spel och drunkna i youtube-klipp då är jag tvärsäker på vad jag tycker om saken.  Men att vara kreativ på det här viset är liksom en helt annan femma. Återkommer om när jag tänkt färdigt om saken. Tips och råd mottages med tacksamhet.

Flat art som nu ska animeras. Molnen ska snurra, det gamla paret ska vinka, skorstenen puffa rök… Och just här är det ju så himla svårt. Först var det inbjudningarna, sedan musiken och så det här då. Sedan var tiden ute. Det fattar väl jag med, att man vill göra klart…?!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Lite som en karusell bland osynliga moln.

Kära lilla lekstuga, vilken uppståndelse det blev! Men en fin sådan! Det är du allt värd. Du som har gett mina barn upptäckter om våren. Skyddet mot vintern när inte snön kom som den lovade. Kvällarna om sommaren, när alla de andra slog efter myggorna i trädgården, hade barnen redan fattat grejen och stängt dörren från insidan. Kanske följde en och annan snigel med som husdjur, om den fått semester från cirkusen. Och om hösten, då är det kanske allra bäst. Lite varmare än utomhus, lite mindre blåsigt och myshörnor av torkade löv.  Minnena sitter såklart i väggarna även på ett sådant här litet hus.

Det fina i kråksången är att silvriga sockertänger kan man använda till grus om man hellre känner för det. Finkopparna till geggamojja. Och assietterna till sandkakorna. Jag tror det var så det var tänkt från allra första början.

Alla vet väl att soppa på regnvatten och höstlöv doftar himmelskt. Och att tårtor utav lampskärmar och spetsband har förmågan att alltid bli höga som berg.

Själv är jag barnsligt förtjust i det här med porslinstorn. Man vill ju liksom se hur högt man kan bygga, hur mycket de kan vingla utan att ramla. Fast även för att formen alltid blir så fin. Med alla mönster och snirkligheter.

Det var allt tur att vi satte trädgårdens sista röda ros i porslinsgaloschen innan bladen singlade mot bordets kant.

Det där med att hänga koppar i luften är ju minsann ett festligt trick. För det första är de ju galet vackert i sig, åt alla håll och kanter. För det andra så snurrar de sakta av sig själva. Lite som en karusell bland osynliga moln. Skala en lampskärm på tyget tills du kommer till stålramen, spraya den, knyt en bollfrans i ena änden och spetsband till kopparna. Kalasfeeling på tio sekunder.

När det gäller själva stugan så ligger det till enligt följande. Högsta bud är 16 000 kronor och vill man hänga med i budgivningen så mailar man mig på sofia@mokkasin.com. Många har frågat om tidsfrist och vi har sagt att vi försöker göra färdigt det hela innan ikväll. Inte så att stugan måste hämtas, det står verkligen inte i vägen, men allt det andra.

En mjuk pall som är en hård låda med blommor på.

God morgon lördag! Det var ju det där med lådan. Som också är en pall. Och kanske en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Tricket med lekstuga är ju liksom att allt måste vara minimalt. Det är ju lätt att tycka att en liten sypall fast med ben är just sådär minimal men ställer du den i en lekstuga (åtminstone en sådan där vanligt stor eller liten) känns den snarare som en jättemöbel. Vanliga barnmöbler size 2017 är också lite för stort. Däremot var barnmöbler mycket mindre förr, möjligen var barnen mindre överlag. Kanske var det inte samma panik att möblera stort för man hade liksom inte plats. Säger hon som lät sina tvillingar sova i utdragssängar från 40-talet tills benen hängde utanför. I alla fall har vi hittat världens minsta lilla blå soffa till lekstugan vi ska sälja. Den här högst ovanlig och jag är överförtjust i den. Men det är väl lite som jag fick sagt till mig en gång. De presenter som svider mest blir också de mest uppskattade. Det där känner man ju ofta när man hittar något vackert och ”one of the kind” på loppis. Man vill ju gärna, mycket gärna till och med, behålla det själv men inser att saken skulle också vara så himla fin hos någon annan. Då får man helt enkelt säga bye bye och vara sjukt glad att man hittat världens finaste present istället.

Fast nu var det ju det där med lådan. Som jag förövrigt också gärna skulle behålla själv… Men i alla fall. Det är alltså en sådan där sypall med visserligen vackra ben från början. Fast när vi sågade av dem så fick vi istället exakt den höjden vi önskade. Den stadiga och mycket gedigna trälådan (som ni ser orkar inte ens Nomi hålla den) som är så sjukt bra att förvara saker i…

…blev alltså den perfekta pallen! Det fina är också att sådana här gamla sylådor nästan alltid är vadderade. Behåll det gamla tyget som täcker vadderingen även om det sjunger på sista versen och sedan häftar man bara rakt på, exakt efter tidigare mått.

Gångjärnen får du såklart skruva bort när du fäster det nya tyget. Men sätt absolut dit dem igen. Gångjärn i locket är absolut smartast. Och för kurragömma helt perfekt. Och enligt Nomi exakt en sådan låda man viker ner sig i om man tävlar i Talang…

Kolla senaste storyn på instagram så får ni exakta instruktioner om hur man går till väga. Som tur var kom hon ut igen, som gumman i lådan.

Kanske lite mer modernistisk form av sylådan. Fast å andra sidan med vintagetyg så blir det fint. Tänkte just på om man springer på flera sylådor. Kan man ju göra en liten sittbänk med förvaring! Så bra för en minivärld. Nu fyller vi den med lite målarböcker och pennor och ställer den i lekstugan. Det blir bra det.

Psst! Tyget hade vi i Mokkasin-affären. Det är vintage och helt ljuvligt. Det går fortfarande att köpa både tyg på metervara och gamla tapeter hos Elerts färg. Slå en signal, fråga efter Cissi, eller skicka ett mail. De skickar också om du inte är trakterna.  

lite som våren mitt i snöblasket.

Häromdagen visade jag det ena barnrummet för tidningen Hem ljuva hem. Här är det andra! I tidningen är det hela 9 sidor på temat barnrum. Bilder, DIY och mitt tänk när det kommer till detta. Och all annan info såklart.

Tror ni jag var i lamphimlen dessa dagar? Jag skrev lite om lampan de dagar jag gjorde jobbet. Dröm…

barnrumsinspo.

Nyligen gjorde jag ett inspirationsreportage om barnrum i tidningen Hem ljuva hem och jag tror att numret fortfarande finns i butik. Rummet ovan hamnade på omslaget. Det andra är rena rama motsatsen.

Hursomhelst så handlar det hela om inspiration i allmänhet kring barnrum, om kalkfärg och även ett DIY.

Faktiskt så började vi möblera om.

Svarade med ett svagt hummande när Nomi bestämt sade att hon faktiskt inte gillar bruna möbler längre. Alldeles speciellt för att det har varit ett fasligt ståhej om en viss säng på sistone. Som den vuxna delen av den här familjen viskade i hemlighet om att vi borde sagt stopp om så kallade åbäken till sängar som dessutom rasade halvt sönder och samman titt som tätt, pågrund av den kanske inte riktigt originala ihopsättningen. Å andra sidan tänkte jag att hon blivit lite väl inspirerad av sin minimalistiska storasyster, vilket kändes övergående trots allt. Men jag erkänner, samtidigt blev jag själv lite sugen i att se hur tapeten Blossom ter sig med pastellfrossa. Så vi bestämde oss helt enkelt för ommöblering och att de mörka möblerna ska få all världens färger. En sak är åtminstone säker, det känns som om att våren kom alldeles plötsligt i det här rummet.

Som synes skymtar en annan säng. Bara Liv´s gamla nersläpad från vinden. Den här köptes till både Liv och Viggo för 10 år sedan och ser exakt likadan ut idag. I alla fall så önskades en fransk järnsoffa men i brist på det så funkar denna såklart hur bra som helst. Och betydligt bättre för stunden än den kolossala.

Tipsigt. Nomi fick ta kopparkorgarna från min garderob och då jag skulle införskaffa nya fanns dessa nu på 70 % rea på Åhlens. Slut på nätet men kanske på din lokala affär. Vi har även dessa i vårt kylskåp för ovanlighetens skull.

Då det är alldeles tvärsäkert att den här ungen har ett gediget intresse för kläder så är det skönt att möblera med dem också. Faktiskt gör vi samma med fotbollströjorna i Charlie´s rum med så det hänger inte på tyllen så att säga. Hängaren är från Numero 74.

Den guldiga tamburmajoren är inköpt på Lauritz. Och nej vi ska inte måla min farmors gamla sekretär. Däremot har vi ett visst organisationsproblem här som jag känner igen från då jag hade sekretären som liten… Kanske är det så enkelt att kreativitet och sekretärer rimmar sådär tillsammans.

Älsklingskroken. Tänker att den följer med en vacker dag.