• FOR THE MONDAY COFFEE

    JAG VET ATT DET ÄR SPRETIGT.

    Måndag och jag har lapat sol i januari som om det vore april. Jag funderar på om det ens blir någon snö alls i år? Det kom ett tunt lager i december men det var borta innan vi hann ta fram vantarna. I fredags medverkade jag i Yrkespodden. Jag gillar ju direktsändningar och intervjuer på studs och således också poddar. Jag gillar till exempel inte att få en intervju mailad till mig, som jag sedan själv ska skriva utförliga svar på. Förmodligen är jag för lat så det får alltid ringas till mig, annars blir det inget. Förr var det kanske annorlunda, antar att det var någon slags osäkerhet som gjorde att jag var tvungen att stöta och blöta saker. DET gör jag i och för sig nu också men tänker att det är bara så man är. Och att man får göra det även i direktsändning. Och numera uppskattar jag ändå det som kommer rätt från mig. Jag menar, allt finns ju ändå samlat i min hjärna så det är ju bara att köra. Det kan såklart bli fel ibland som när jag sa in-fackad i radio. Som INTE låter likadant i talande form som det ser ut i skrivande. Och inte låter som man tänker det. Men det må vara en världslig sak. Nog om det. Frågan – vad inspireras du av – ställdes vid podd-inspelningen , som ofta annars. Som alltid är frågan svårbestämd för det där skiftar ju enormt. Och på många sätt är det en onödig fråga, då det aldrig fungerar samma från person till person, det där med hur man tankar inspirationen. Möten och människor är min absolut topp på inspirationstänkande. De senaste dagarna har jag inspirerats av Kristin i telefon, My i DM och Maria över en lunch. Förövrigt har det sett ut såhär:

     

     

    Formerna från John Derian.  Jag ser detta dessutom som en direkt påminnelse – damma av drejskivan i källaren NU!

     

     

    Haute Couture från Dior. Jag vill brodera mera. Även min 15-åriga son, otippat nog.

     

     

    Att följa konton som @kungligaoperan. ÄLSKAR det här, allra särskilt den senaste veckan när kostymtecknaren till Candide skötte kontot. Ni som följer mig vet ju att det här är min dröm.

     

     

    Därför fastnar jag lätt i sådana här konton. @dramaten funkar också.

     

     

    Ett av mina absoluta favoritkonton är @ekman Det är koreografen Alexander Ekmans konto. Jag kan inte säga att jag är särskilt insatt i hur han jobbar men jag tror han också ansvarar för scenografin i många av hans verk. Och det är minst sagt drömlikt.

     

     

    Bokomslag. Egentligen inte för själva boken utan för allt det andra.

     

     

    Julia hade fyndat en sådan här väggvas på loppis. Det är ju sen gammalt att jag tycker att väggvaser är vackert, jag har en exakt likadan som denna från Gefle fast grön. Men alltså denna prickiga blev man ju svag för. Kollade runt och insåg att Arthur Percy låg bakom prickarna. Exakt samma Arthur som gjorde teservisen Teneriffa som jag skrev om här. Som jag förövrigt trodde att jag fyndade på Tradera för en tid sedan, ända tills paketet kom och visade sig att jag läst fel och att det var kaffekoppar. Oh no. Jag behöver verkligen inga fler kaffekoppar så kartongen måste säljas vidare. Jag tror att den här serien med prickar heter Gyllen och det finns ju hur många fina som helst, titta bara!

     

     

    Och sist, en stjärnbild. Jag har också inspirerats av Sofia Wood . Idag faktiskt, just nu i realtid. Den här bilden lade jag ut på instagram i november där jag tackade Sofia för den fina boken. Jag tackade för orden med tyngd och hjärta. Min man tackade för att den är smart, boken alltså. Mycket smart till och med. Citat: mat man vill laga utan krångel och trassel. Lyxigt fast på bästa sätt, avskalat från allt som inte betyder något i slutändan. Och ja, han har lagat typ allt. Barna har rankat pasta-rätterna till de bättre de smakat. Och idag har jag följt  Sofia´s händelsehöjdpunkter (heter det verkligen så?!) på instagram till en tomatsås. Och den får vi verkligen se var den slutar, eftersom den kokar just nu, men jag insåg precis att jag älskar små filmer på matlagning. OM vi hade haft en tv i köket hade jag nog varit en sådan som följt till punkt och pricka hela rätten från början till slut. Kan dock erkänna att jag aldrig någonsin sett ett matlagningsprogram på TV, så det där var kanske lite påhitt. Men inspirerad blev jag, det såg ju så enkelt ut.

    Jag måste erkänna att jag är inget bra på att laga mat. Alltså, det är ju inget man skryter med direkt, knappt sådant man erkänner. Man vill ju liksom vara bra i köket. Kan jag möjligen skylla på att min man är en stjärna och att min mamma är en stjärna! Båda två är helt enkelt lysande med allt som har med mat och bakning att göra. Uppväxt på det viset och sedan fortsatte det liksom. Att det liksom inte behövs då. Eller är det bara att krypa till korset och inse att man inte är bra. Det är väl inte så att det blir äckligt eller jo, ibland blir det faktiskt det. Jag är en sådan som bränner, kokar för länge eller för kort, inte förstår vad det ena eller andra gör för slutresultatet. Jag lyckas även få saker att brinna i köket, på riktigt alltså. Allt från grytlappar till bakplåtspapper. Jag måste koncentrera mig till 100 procent och jag måste följa recept, kan liksom inte det där med ”på känn” och att höfta. Jag kan absolut inte laga sådant som inte är vego, mer än köttfärssås. Möjligen kycklingfilé men det är knappt och verkligen inte en hel kyckling med ben och allt. Men eftersom min man jobbar i Stockholm så måste jag ju ibland laga mat om vardagarna och då gör jag givetvis det. Ja, så nu vet ni det. Det var verkligen ett sidospår här på måndagen. Sidospår måste vara mitt mellannamn. Nu ska jag återgå till tomatsåsen. Den ska koka länge för att bli riktigt god fick jag veta. Jag gör exakt som det var sagt.

  • DAILY LIFE,  FOR THE MONDAY COFFEE,  INSPIRATION - INTERIOR

    Framtidshem och ett helt annat.

    På tåget. Igen. Möte på förlaget och sedan fortsättning illustrationsstruktur. Jag fattar ju att ingen som känner mig tror på det där sista, jag och struktur liksom. Faktum är att jag nog aldrig haft så bra koll på något tidigare. Jag har liksom tvingat mig själv att liksom boxa ihop allt, det ska ju ända bli en bok och inte en hög av papper. Därför kan jag mer eller mindre rabbla allt i sömnen. Typ – hösten – kapitel 7 – DIY – käppdrake – grafisk beskrivning, linjeteckning – känsla, fantasi,  precis innan solen går ner, sväva bland molnen, klättra i träd och småprat. Lite så.

    Älskade det jag fick se från Maja  i fredags. Kolla in mina sparade storys på instagram så får ni se en tjuvtitt. Nu kör vi något helt annat, ett hem jag sprang på  för en tid sedan.

     

    Resten av bilderna hittar ni här i Milk decoration och hemmet som tillhör Mylène Scotto.

     

     

    Älskar alla detaljer. Och många saker finns att köpa här. Som lampan skulle vara sjukt fin  därhemma.

     

     

    Man borde helt klart vara mer för dekoration som svävar. Allt som hänger i luften blir ju magiskt. Bara man sveper förbi (eller har ett extra dragit hus)  får det ju eget liv,

     

     

    Presenterade en ny köksidé för min man igår. Jag kan inte säga att han jublade. Det hade egentligen inget att göra med att vi skulle renovera, mest bara ta ett anslutande rum i anspråk. Smart kände jag. Och enkelt på något vis.

     

     

    Sedan lovade han mig att när alla barn flugit ut ska vi BARA ha gammeldags inredning, precis som i filmen Colette. Och jag tänker skräddarsy alla min kläder exakt så. Fy fanken vad vackert! Varför inte redan nu kanske någon undrar, i så fall kan ni kolla här så fattar ni.

     

  • FOR THE MONDAY COFFEE,  Okategoriserade

    For the monday coffee.


    Jag har sådant sjukt Paris-längt just nu så jag nästan inte orkar mera. Däremot så sitter det jäkligt långt inne att ta flyget för en weekend eller det är snarare omöjligt för min egen del och klimatet. Men jag läste med glädje det här inlägget om grejen med att ta tåget till Paris. Sjukt informativt och jag älskade den personliga vinkligen på det hela ”Nattåget var en av de finaste minnena från den här resan. Det var en romantisk dröm om Europa som blev precis så som jag hade hoppats på men inte vågat tro.” Där började jag nästa gråta lite för det är ju exakt så man minns det från tågluffartiden. För övrigt är alltsammans bara positivt och det är fint. Och bra. Så in och läs och räkna hädanefter aldrig bort tåget framför flyget. Allt från ”flyg släpper ut 74 000 gånger mer koldioxid än tåg” till hur man gör och alla tips däremellan.

    Att jag längtar lite extra just nu är för att jag vet att Numero 74-teamet har pop up showroom. I just Paris. Saknar dem så och hela alltet med deras kreativitet. Tycker det här var så fint på sänghimlen!

    Påtal om kreativitet så gillar det här greppet väldigt mycket. Ska berätta lite mer om det men det heter Made by you och såhär ”The wish to share creativity is its reason of being”. Älskar färgmatchningen och hur allt andas No74 rakt igenom.

    Haha, älskar den här bilden som ligger på deras hemsida just nu. Fy fanken vad hon frös, denna lilla unge! Jag minns att det var snorkallt och sista dagen på oktober.

    ”men kom igen nu, du klarar det!!! Der är inte så kallt egentligen! Det är bara lite inbillning” Barfota, kortärmat och kjol. Och en mamma som peppade så det ekade över kalkbrottet. Samma mamma i dubbla långkallingar, vantar och termobrallor.
     

    Inga termobrallor här inte. ATT jag hade gift mig i den här klänningen om så var fallet.

    Har suttit och zoomat in detaljerna länge och väl nu.

    Påtal om detaljer! Exakt just när jag skulle tidsinställa detta inlägg så plingade det bokstavligen till i min mailkorg (har ny dator och har inte tagit väck alla ljud som jag aldrig annars har). Där fanns ett mail från Steffie som jobbar på N0 74. Hon skickade bilden ovan och skrev att de precis gjort ett litet broderi där de tänkte på mig och min familj ???Sådan fantastisk tankeöverföring! Här sitter jag och skriver om att jag saknar dem och samtidigt broderar de ett hjärta i Sverige! Snyft, nu bölar jag lite… Men ses i eftermiddag med veckomatsedel. 

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Och då började barna skolan igen och allt är precis som vanligt. Jag och Nathalie jobbar intensivt med boken och det är nu vi sätter en strikt ram utan sidospår och utsvävningar. Haha, skoja bara. DET måste vara vår största utmaning, att boxa in oss i en bok. Just nu känns det som en serie på tusen. Det räcker med att vi textar varann så är utsvävningarna ett faktum. Jag kan inte ens blogga det vår konversation slutade vid igår. Men har någonsin sett en pudel gjord av snäckor? Tänkte väl inte det. Däremot är bilden Nathalie tog på Chester senast hon var här,  den gulligaste!

    Något annat som är fint nu är att följa bloggarnas årssummering. Hos Marlene är jag med! Och WOW vilket år denna grymma kvinna skapat! Och psst, kolla in garderoben hon byggt!

    Något annat jag tycker ska kika på är Sandra Beijers boklista. Många av de böcker jag själv läst är med på den. Och nummer ett på listan är kanske densamma jag har (är inte helt säker) men absolut etta, tvåa eller trea. Obs, det är inte boken på bilden.

    Har kommit på mig själv att bara planera vår trädgård (och mina loppisplaner i vasväg) utifrån blomstriga stilleben från Charleston. Måste tänka på det ätbara också. Och påtal om det, nästa vecka lovar jag att kicka igång veckomatsedlar igen. Blev både glad och överraskad när jag blev haffad på Ica nyligen och en lokal läsare önskade dem tillbaka. Idag lagar vi det här.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Imorgon ska jag fixa en sådan här gardin som hos Fanny! Eller det ska jag inte, kom jag på och fick som en händelse chans att hinta lite också. Imorgon MÅSTE ni checka min story kanske jag kan lova, blir nästan helt knäsvag när jag tänker på det… Hej dröm! Jaja, men efter det ska jag ordna en sådan här gardin, måste bara hitta upphänget på loppis.

    Catarina har bloggat så strålande vackert från det Dala-hem som fick mig att tro (önska jättemycket) att jag vore besläktad med typ hela Dalarna. Det hemmet besökte jag nämligen när hon och Nanna bjöd in till en vistelse i deras hemtrakter.

     
    Alltid så finstämda rum hos Nanna 

    Och alltid så fint skapat av Elisabeth Dunker och Fine Little Day.

    Förtjust är jag också i Ulrika Nihlén och Clara Dayet´s bild – The waiting for Santa.
    Godkväll på er finingar och vi ses på story imorgon då  ? ? ?

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Klimatklubben går från klarhet till klarhet. Klimatsmart julkalender, en hel radda med utmaningar! Älskar Klimatklubbens bjussighet och alla följare som hakar på med det ena tipset efter det andra. Jag tror på påminnelser även i det väldigt lilla för att agera snabbt och smart i klimatfrågan.

    Igår var det #stjärnklaradvent. Hanna Wendelbo slängde ihop några stjärnor av tapetrester, för det är liksom sådant hon gör, och OMG så fina. Bjussigt igen i form av nedladdningsbar mall till stjärnan!

    Maria från Husligheter har anordnat  världshistoriens finaste julkalender!! En second hand kalender, den Hållbara kalendern, till förmån för välgörenhet! OM jag ville vara med! SÅKLART! Vinsten går oavkortat till Naturskyddsföreningen och eftersom Tradera slopar auktionsavgifterna  till oss så är det verkligen allt du budar som går raka vägen till bra miljöarbete! Här kommer alltså 24 luckor öppnas och nu återstår bara för mig att klura ut vad som ska hamna i mina luckor…
     
     
     

    När det damp ner en inbjudan från Lilla Hyttnäs i Sundborn höll jag på att ramla av stolen av lycka. Jag som ALLTID glömmer att osa, hopplöst dålig på sånt, hade tackat jaaaaa! Inom en timme. Mina barn tyckte att min resa upp och ner till Dalarna på en dag känns som det mest onödiga och undrar varför jag inte övernattar där, nu när jag ändå tror att jag levt ett tidigare liv som Karin Larsson. Det kan man ju diskutera, både om övernattningen och mina band till släkten Larsson, som alltså bara är ett önskepåhitt från min sida (min mammas kusin släktforskar och upplyste mig om en mffffmffm (m=mor, f=far) var född i Dalarna men njaeee, kopplingen till larsson-släkten må vara okänd. Åtminstone hittills okänd, vem vet vad som göms i tidernas begynnelse liksom. Eller i framtida upptäckter.) . I alla fall så vet ni sedan förut att jag fullkomligt älskar boken I min trädgård vill jag vara Karin. När jag fick veta att samma författare Elisabeth Svalin Gunnarsson skrivit En Matbok – en bok om matlivet på Lilla Hyttnäs, så tänkte jag att eftersom trädgårdsboken gjorde att jag fick gröna fingrar så kanske ändå blir jag en gourmet på gamla dar. Tänker att den är full av personlighet och från det minsta till det största, att man får läsa om vardagsfest och storkalas. Årets julklappsbok kan man tänka!

    Och ännu en. Julklappsbok. Där satt den. Äntligen. Att Mrs Mighetto´s figurer skulle hamna i en bok har ju bara varit i en tidsfråga och nu är det alltså dags. Ensam i bokstävernas land – må vara exakt lika drömmig som resten av deras värld. Och DÄR kom jag på vad som skulle kunna hamna i min auktion i den Hållbara kalendern! Dags att leta från vind till källare, åh vilken superide! Hoppas, hoppas jag har sparat det jag tänker på.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.

    Det är nästintill underligt hur lätt jag väljer bort den digitala världen för stunden. Hur dagarna går och jag inser att den där skärmtidsappen, som kom med uppdateringen,  visar 33 minuter om dygnet. Förr drabbades jag nog mest av lite jobbpanik när det hände för trots allt är det ju mitt jobb, nu tänker jag nog lite annorlunda. Att jag kanske kan använda det istället. Får se om jag kan utveckla resonemanget. Men just därför fastnar jag mer i julinspiration som Julefrukost i Mandelmanns köksbok ”redan i ottan tänder vi en bokvedsbrasa i sättugnen, sätter pannbrödsdegar och våffelsmet och gör iordning den jättestora kastrullen med risgrynsgröt. Tallrikar och glas radas upp på det stora buffébordet tillsammans med hemystade ostar, marmelader från årets skörd av aprikos, hallon och tomat, röt Linderödsskinka, paté och småkakor. Pannbröden har just gräddats klart när första gästen tittar in genom ytterdörren…”  Men

    Åh Linda, åh Linda! Huuur fin kaka? Tidernas julekaka ju!

    Babes in Boyland brukar samarbeta med Rowen & Wren och när jag såg den här ljusstaken hos dem förra året blev jag kär. Jag beställde den men fick den efter jul så därför kändes det extra fint att plocka fram den i år.

    Fotogenlampor kan jag inte få nog av. Tror framför allt det passar oss pågrund av mycket dragit hus.  Karlskrona lampfabrik i all ära men jag tyckte verkligen om dessa i klarglas som Lina plåtat för Lantliv. Från Strömshaga.

    Funderar på att klippa lite snöstjärnor… Men först ska jag ordna en popup-shop på Tradera.
     

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    Sådant som inte gått mig förbi.


    Såg den här brudklänningen och tyckte så mycket om hela alltet. Novemberbröllop var det också.

    Det här var ju minst sagt ljuvligt. Ikea´s tyllgardiner Lill fast i infärgad variant. Borde växtfärga med avokado.

    Jag har med spänning, och inte så lite avund, följt hantverket med de magiska masker  Sara Lowes / Animalesque skapar för Royal Opera House i London. Hon har haft möjlighet att botanisera fritt i kostymförrådet vid operan och tagit till vara på det som ”blivit över”. Alltså, sa jag avundsjuk?

    Såg den här blusen hos Emile et Ida och såg att den fanns i vuxenstorlek. Tack tomten.

     
    Elisabeth Dunker lade ut ett minst sagt sagolikt bildsvep med målningar utav Josabeth Sjöberg. Älskar den här typen av tidsdokumentation. Josabeth målade sina saker, sina hem och dess utsikt. Vill därför gärna ha denna bok.
     

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Babes in Boyland och Linda Eliasson har skapat bröllopsmagi,åter igen, i form av en workshop. Om förutsättningarna var såhär skulle  även jag kunna falla dit i genren.

    Kolla bara så vackert. Just denna bild är Linda´s och klänningar från Elsa.

    Just nu är jag inne i ett mood som innebär att jag mer eller mindre får trycka in inspirationen i min hjärna. Den funkar nämligen på helt motsatt vis i vanliga fall. Lovar att jag gillar mitt andra jag så mycket bättre trots kaoset som kommer med det. Hursomhelt har jag varit lite inne på gardin och draperilösningar på sistone. Tror att det började med att jag såg det sista avsnittet av Killing Eve, då det är ett kort besök hos den gamla damen i Paris (utan att riskera att spoila). Där var det i alla fall en väldigt fin gardinupphängning med bollfrans och svepande tunna under. En liknande fastnade jag vid på Julita Gård när vi var där och rekade, men har tyvärr raderat bilden.

    Det är ytterst smart att hänga att knopplist som gardinstång. Det var Fanny som satt på den.

    I samma rum fanns även denna fina lilla lösning. Kanske även jag skulle kunna leva med, jag som alltid sover gardinlöst. Ljusa sommarnätter är allra bäst. Tycker dock inte min man som förmodligen kommer kvävas av sin egen kudde. Fast om mörka vintertiden blir det ju motsatt effekt av ljusa gardiner: Som att ögat lurar sig om att natten badar i sol eller nåt trots att det är kolmörkt där utanför.

    Det där med bollfransgardin igen. Av samma princip om man nu råkar ha flera meter av bollfrans eller andra tofsar. Enklast är väl ändå såhär.

    Emily Slotte har fina bollfransgardiner från Indiska. Och helt bortsett från fransar och draperier så skriver hon öppet om berg och dalarna och allt kärleksfullt, om vad det kan innebära med barn. Så fint tycker jag.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee – till kvällsteet.


    Förmodligen sist av de flesta såg vi The Danish Girl häromdagen. Jag kunde knappt koncentrera mig på själva filmen då allt var så in i vassen vackert. Nästa gång ska jag också bo såhär. Exakt tänkte jag.

    Väggarna. Färgerna. Lugnet. Och så hon då. Och han.

    Och jag funderar på om vårt hus kommer ha en endaste hel vägg tillslut. Innerfönster ändå. Kan man ha för många?

    Kan vi inte bli konstnärer? Nästa gång? Bara bli?

    Köpenhamn och Paris växelvis. Jatack.

    Takfönster kan väl inte vara så komplicerat ändå. Vi har ett gäng utanför huset… huuu. Lite matt över den biten för övrigt. Kanske var det lite förhastat ändå?

    Nu tänker jag kolla in ett avsnitt av serien Killing Eve på HBO. Helt otippat så handlar den om en lönnmördare. En kvinnlig sådan. Otippat för att jag aldrig klarar av läskiga saker. Men det är något med hela upplägget. Självklart är det läskigt mellan varven och galet spännande men ändå är karaktärerna så klockrena och miljöerna – igen – fantastiska. Och med detta hoppas jag på en bättre bloggvecka. Det är inte så värst bra fart här just nu. Så kan det vara. Alltid är det nåt – som Liv konstaterade imorse när lyckan över att vara i tid för första gången på höstterminen byttes mot ett sabla letande efter väck cykelnyckel. Exakt så, alltid.