• FOR THE MONDAY COFFEE

    Jag tackar p1.

    Eftersom mitt liv just nu består i en massa djupdykande i folkkonst, historiskt arv plus en produktutveckling så kan jag inte påstå att bloggämnen haglar tätt. Det är verkligen mitt varje dag scenario och inte mig emot, på riktigt. Vill verkligen inte byta ut något alls just nu. Men jag tror ni skulle svimma av torftighet av de få grejor jag sparat på instagram och pinterest på sistone. Om det ens är några? Förövrigt läser jag  hemslöjdsböcker som utifrån ser ut som en bok som aldrig formgavs, men inuti är en skattkista. Sen sitter jag och funderar över stenar, dess kulörer och spänsten i metalltråd. Så ni fattar va, här är hon som inte har koll på nutiden. Men tur att jag lyssnar på p1 i bilen.

    Jag hörde nämligen att First aid kit formgivit årets Rosa band. Systrarna Johanna och Klara Söderberg berättar ”Med vårt rosa band vill vi belysa känslan av samhörighet och bandet som flätar oss samman. Det handlar om systerskap, kärlek och hopp. Att ha någon att hålla i handen när du är ute på ny, osäker mark.” 

    Det rosa bandet har aldrig vart finare om man frågar mig, rosa manchestertyg och ett litet hjärta. Åh så fint! Bandet börjar säljas 25 september.

    Något annat som spetsade mina öron var en intervju med modejournalisten och författaren Lotta Lewenhaupt och scenografen/kostymtecknaren Anna Bergman Jurell som kurerat utställningen om Augusta Lundin på Thielska Galleriet i Stockholm. I två år har de jobbat med utställningen och letat efter plagg signerat Lundin i kartonger, koffertar, på kallvindar, på svenska slott och herresäten och i museernas magasin. Utställningen är unik och det gäller att passa på då flera av klänningarna är otroligt sköra ”de äter upp sig själva med tiden” som de förklarade i intervjun och visas därför för sista gången.

    Sömmerskan Augusta Lundin öppnade 1867 sin syateljé, tre år efter lagen som gjorde det möjligt för kvinnor att bedriva egen näringsverksamhet trädde i kraft. En syateljé som sedan utvecklades till Sveriges allra första, största och enda modehus med 200 anställda kvinnor.  Utställningen berättar om kvinnan som var en pionjär som kreatör och entreprenör. En feminist redan innan ordet var uppfunnet och som stod för ett nytänkande entreprenörskap med bland annat två veckors betald semester och hemlagad gratis lunch till sina anställda.

    Utställningen fokuserar även på det fenomenala , hantverket, detaljerna och sömnadsskickligheten. och modet som var högst aktuellt under denna tid, dräkthistoria mellan 1870-1930-tal. Femtio helt makalösa plagg visas på utställningen.  Helt underbara klänningar som också får ett liv i utställningen genom att man idag också vet vilka kvinnor som bar Augustas klänningar. Emma Zorn var en av dem och då Selma Lagerlöf tilldelades Nobelpriset gjorde hon det i en klänning av Augusta Lundin.

    Utställningen pågår fram till 24 januari och flyttas sedan till Malmö museer och Göteborgs stadsmuseum.

    Världens kortaste blogginlägg var härmed över. Men imorgon ska jag berätta en rolig sak. Till exempel anledningen varför jag hängde i det här rummet ”Det sägs att de tapeter som klädde gästrum No 13´s väggar alltid föll ner. Till sist valde man att måla skira blomsterslingor med en tunn pensel, direkt på väggen.”

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    Hej (vi låtsats som det var igår)

    Hej. Sådärja. Kan man blogga sig tillbaka utan att börja med ursäkter, förklaringar och omsvep. Tänk för att man kan det. Vips så var det gjort. Inte ett dugg svårare än så. Okej, vad jag gillar för stunden! Viktigt, vackrast och inspirerande.

    My Feldt har startat en insamling mot mobbning, där hon som grädde på moset själv skänker all sin vinst på hennes böcker. My, alltså ❤️Och givetvis har jag skänkt till insamlingen som närmar sig en halv miljon kronor till Stiftelsen Friends. Tillsammans måste vi kunna skapa en värld utan mobbing. Det förlegade helvete som förekommer i så många former. I sin uppenbara råhet, i sin lömska tysthet och den subtila, förklädda form som nästlar sig in överallt. Bland kompisarna man litade på, digitala kanaler och där man minst anar. I alla åldrar. Men som My skriver på sitt instagram:

    ”Mobbning är ett helvete!
    När man är vuxen är det ofta coolt att vara udda, speciell och lite konstig. En styrka om man kan använda det, till det. Om man har mod och kraft, det är inte så för alla. När man är barn, så är det oftast skit att vara speciell och det hjälper inte att man säger att det är tufft att vara konstig till ett barn. För ett barn, känner sig ofta bara sig precis som sig själv och det är alla ikring som bestämmer att det barnet inte passar in. Så är det med vuxna med men vi har andra verktyg att hantera det bättre med och ÄNDÅ, är det kämpigt för oss också. Tänk då för barnen som inte har verktyg för livet än❤️ Dom älskade barnen som gråter varenda morgon, som inte klarar att gå till skolan men måste ändå.” 

    Skänk en slant om du vill och kan.

    En inspirerande hörna både på instagram och i bloggform är de som drivs av Pernilla Wåhlin Norén. När hon varit på workshop i bladslöjderi och postade världens vackraste lövkrona höll både jag och Isabelle på att ramla av stolen. Vi var nämligen på besök i Leksand hos familjen McAllister och hade bokstavligen hängt på järngrinden vid Hildasholm dagen innan. Absolut en annan gång,  ska vi också slöjda blad så det står härliga till. Isabelle har gjort en helt fantastisk programserie för Visit Dalarna den här sommaren. Här hittar man ett mycket inspirerande samtal med Pernilla. På @visitdalarnasweden ligger alla programmen som en hel liten serie proppad av dalainspiration, kan faktiskt inte tänka mig någon bättre än Isabelle att utforska Dalarna. Hennes sätt att lyssna och ta till sig kunskap och sedan förmedla det vidare är helt enkelt briljant.

    Hos @siricarlen hittade jag som ett eget litet hemma-hos @moniquevibeke

    Allt var så fint och all textil från systrarna Jobs !

    Jag blev fasligt sugen på att måla en dörr när jag fastnade hos @hannahcarpenter . Känner att jag kan behöva en del sådan den här hösten. Inte tänka bara måla. Påtal om måleri ska jag också ta tag i vår stora trapphall eller vad man nu ska kalla det. Har nämligen en plan nu när mina barn gått och blivit minimalistiska. Det har målats över tapeter, allt från Josef Frank till William Morris. Skrev hon samtidigt som det rev i bröstet. Det är klart man bör ha en plan då.

    Slutligen. @signebay och en tomatgalette de lux får mig att tänka  veckomatsedlar var är ni?  Det är faktiskt få saker jag fått så mycket spontan feedback på som just mina veckomatsedlar. På Ica, på mail och på stan – hej, jag gillar maten ni äter, du borde göra en kokbok. Då höll jag på att skratta ihjäl mig för jag är ingen stjärna i köket. Man skulle kunna säga tvärtom. Däremot min man, han skulle kunna göra en kokbok. Mitt värsta matminne?  Kanhända kan det räknas som en bedrift pågrund av sällsynt. Fast de flesta skulle nog anse det motsatta. Det var när jag nyligen kokade fast spagetti?! När kastrullen såg ut som när man bränner stuvade makaroner. Men, det hindrar inte en veckomatsedel. OM dagen blir som jag önskar, kan det ramla in en sådan här inom kort.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    SIRI CARLÉN

    Jag älskar  Siri Carléns  konstnärsskap ( följtips på instagram !!) Jag blev därför så glad då jag hittade en lång intervju med henne tillsammans med fantastiska bilder på TheWayWePlay. Som alltid är deras intervjuer nära och äkta. De frågar exakt sådant som jag själv kan fundera på. Känner väl igen mig själv i svar som  ”Jag älskar att jag har ett yrke där jag kan använda mig av barnen som inspiration och att de ofta kan vara med mig när jag jobbar utan att det stör så värst. Visst är det svårt att jobba med barn, ibland omöjligt, men eftersom att jag knappt jobbat utan barn så har jag utvecklat mitt arbetsätt med dem.”

    Dröm er runt i den magiska ateljén i Aspudden. Det är Mira Wickman som fotograferat och på hennes hemsida finns fler fantastiska bilder. Det är väl ingen som vid det här laget har missat det Siri formgett för Svensk Tenn, påskägg har aldrig varit vackrare. Och printet ”Lyft en kvinna” med Norrbacka tryckeri ”För att påminna om att vi måste backa varandra och aldrig får konkurrera. Det kommer att göra oss starkare OCH det kommer löna sig för alla.”

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    FOR THE MONDAY COFFEE

     

    Den här bilden hos @milliproust ser jag som en påminnelse att torka och spara buketter jag plockar men även får. Att separera dem och dela upp dem i arter. Jag ska ju också plantera egna eterneller som ju inte gick alls förra året, en enda liten spröd såg dagens ljus. Av cirka 200 frön. Men  ack så kär, jag satte den på en piedestal och vårdade den ömt och höll på att sätta kaffet i vrångstrupen den dag jag trodde att den blivit dammsugen.

     

     

    Önskevas från @eklund_keramik som får mig att fundera på hurvida vaser ingår i min porslinsregel?

     

     

    Önskar vidare denna outfit eller fegar jag och bara önskar överdelen? Får mig också att påminnas att Viggo, innan han blev sjuk i influensa, frågade vilka tröjor han inte fick bleach dye:a. Svaret hade blivit så mycket mer positivt om att frågat tvärtom så att säga.

     

     

    En av mina favoritvårjackor är en gammal denim-kappa som överraskande nog är från Lindex, fast den absolut går att förväxla med riktigt 70-tal. Önskar mig en kort, denna är fin.

     

     

    Fast jag tror att denna är finare.

     

     

    Och lika mycket som jag går runt och önskar mig en skidoverall (fattar ni vad mina barn tycker om den saken) i vintern som inte är, så tänker jag att skönheten i en jumpsuit är oslagbar.

     

     

    Och eftersom det här inlägget spårade ur totalt. Alltså. Vilken katastrof jag är att hålla mig till någon slags struktur. Äsch, strunt samma. Torkade blommor som råkade bli denimdrömmar får sluta i dröm från Stine Goya.  Ni fattar hur jag har det va?! Min hjärna spelar mig ett spratt hela tiden. Imorse diskade jag ur en cylinder som sitter på en ljusstake och började fundera på om glasmästare kan skära gamla vaser. Kan de det? Fin vecka till er!

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    DET MESTA HANDLADE OM BLOMMOR

    Häromdagen hintade jag på stories om att man kan föranmäla sig till mina workshops i att göra pappersblommor. Det gör man här med sitt mail och jag återkommer i som ett nyhetsbrev när  jag vet datum och plats.

     

     

    Senaste dagarna har jag sett mina blommor fara runt i bästa My´s stories. Jag är så himla stolt att de hamnat hos henne, där hon tillsammans med Linda skapar drömbilder inför nästa bok. Jag har typ grinat av alla DM som skickats. På riktigt har jag det, allt är magiskt!

     

     

    Jag är också en sådan som går bananas på Vallmofrön. Alltså varför så många ? Dessvärre har jag lyckats driva upp en enda vallmo tidigare. EN! I och med det vill jag att ni ska veta att en fröpåse vallmo innehåller cirka 200 frön. Inte så bra jobbat så jag gnällde rejält på instagram varav Emily förbarmade sig och hänvisade till detta inlägg. Så NU vet jag hur man gör och jäklar jag SKA bada i isländsk vallmo ! Om alla tar sig har jag 800 st plus att jag hittade ytterligare en påse. Dream on…

     

     

    Kristin har tapetserat sin hall från samma kollektion av Boårstapeter som jag visade häromdagen.  Tyckte det blev drömfint. Hon tipsade också om att bilderna som @fotograflinaostling har tagit är hemifrån @hagafrida vilket man helt klart kan förstå, drömhem!

     

     

    Frida har ett sådant inspirerande konto.  De har dessutom gjort en magisk restaurering av sitt hus och den här verandan är hör och häpna, nybyggd! Om man scrollar tillbaka till oktober 2018 så ser man allt från ritning, process till färdig skönhet. Älskar när man får se sådant.

     

     

    Såg att @florista_malmo tagit in banden från @thenaturaldyeworks. Kan knappt tänkte mig en bättre workshop än att ta tåget till England och lära mig allt om växtfärg.

     

     

    Jag har i och för sig en bok om det hela som är superbra men ni fattar va?

     

     

    Hittade den här bilden på The Natural Dye works hemsida och den satt som en smäck kan jag lova.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    JAG VET ATT DET ÄR SPRETIGT.

    Måndag och jag har lapat sol i januari som om det vore april. Jag funderar på om det ens blir någon snö alls i år? Det kom ett tunt lager i december men det var borta innan vi hann ta fram vantarna. I fredags medverkade jag i Yrkespodden. Jag gillar ju direktsändningar och intervjuer på studs och således också poddar. Jag gillar till exempel inte att få en intervju mailad till mig, som jag sedan själv ska skriva utförliga svar på. Förmodligen är jag för lat så det får alltid ringas till mig, annars blir det inget. Förr var det kanske annorlunda, antar att det var någon slags osäkerhet som gjorde att jag var tvungen att stöta och blöta saker. DET gör jag i och för sig nu också men tänker att det är bara så man är. Och att man får göra det även i direktsändning. Och numera uppskattar jag ändå det som kommer rätt från mig. Jag menar, allt finns ju ändå samlat i min hjärna så det är ju bara att köra. Det kan såklart bli fel ibland som när jag sa in-fackad i radio. Som INTE låter likadant i talande form som det ser ut i skrivande. Och inte låter som man tänker det. Men det må vara en världslig sak. Nog om det. Frågan – vad inspireras du av – ställdes vid podd-inspelningen , som ofta annars. Som alltid är frågan svårbestämd för det där skiftar ju enormt. Och på många sätt är det en onödig fråga, då det aldrig fungerar samma från person till person, det där med hur man tankar inspirationen. Möten och människor är min absolut topp på inspirationstänkande. De senaste dagarna har jag inspirerats av Kristin i telefon, My i DM och Maria över en lunch. Förövrigt har det sett ut såhär:

     

     

    Formerna från John Derian.  Jag ser detta dessutom som en direkt påminnelse – damma av drejskivan i källaren NU!

     

     

    Haute Couture från Dior. Jag vill brodera mera. Även min 15-åriga son, otippat nog.

     

     

    Att följa konton som @kungligaoperan. ÄLSKAR det här, allra särskilt den senaste veckan när kostymtecknaren till Candide skötte kontot. Ni som följer mig vet ju att det här är min dröm.

     

     

    Därför fastnar jag lätt i sådana här konton. @dramaten funkar också.

     

     

    Ett av mina absoluta favoritkonton är @ekman Det är koreografen Alexander Ekmans konto. Jag kan inte säga att jag är särskilt insatt i hur han jobbar men jag tror han också ansvarar för scenografin i många av hans verk. Och det är minst sagt drömlikt.

     

     

    Bokomslag. Egentligen inte för själva boken utan för allt det andra.

     

     

    Julia hade fyndat en sådan här väggvas på loppis. Det är ju sen gammalt att jag tycker att väggvaser är vackert, jag har en exakt likadan som denna från Gefle fast grön. Men alltså denna prickiga blev man ju svag för. Kollade runt och insåg att Arthur Percy låg bakom prickarna. Exakt samma Arthur som gjorde teservisen Teneriffa som jag skrev om här. Som jag förövrigt trodde att jag fyndade på Tradera för en tid sedan, ända tills paketet kom och visade sig att jag läst fel och att det var kaffekoppar. Oh no. Jag behöver verkligen inga fler kaffekoppar så kartongen måste säljas vidare. Jag tror att den här serien med prickar heter Gyllen och det finns ju hur många fina som helst, titta bara!

     

     

    Och sist, en stjärnbild. Jag har också inspirerats av Sofia Wood . Idag faktiskt, just nu i realtid. Den här bilden lade jag ut på instagram i november där jag tackade Sofia för den fina boken. Jag tackade för orden med tyngd och hjärta. Min man tackade för att den är smart, boken alltså. Mycket smart till och med. Citat: mat man vill laga utan krångel och trassel. Lyxigt fast på bästa sätt, avskalat från allt som inte betyder något i slutändan. Och ja, han har lagat typ allt. Barna har rankat pasta-rätterna till de bättre de smakat. Och idag har jag följt  Sofia´s händelsehöjdpunkter (heter det verkligen så?!) på instagram till en tomatsås. Och den får vi verkligen se var den slutar, eftersom den kokar just nu, men jag insåg precis att jag älskar små filmer på matlagning. OM vi hade haft en tv i köket hade jag nog varit en sådan som följt till punkt och pricka hela rätten från början till slut. Kan dock erkänna att jag aldrig någonsin sett ett matlagningsprogram på TV, så det där var kanske lite påhitt. Men inspirerad blev jag, det såg ju så enkelt ut.

    Jag måste erkänna att jag är inget bra på att laga mat. Alltså, det är ju inget man skryter med direkt, knappt sådant man erkänner. Man vill ju liksom vara bra i köket. Kan jag möjligen skylla på att min man är en stjärna och att min mamma är en stjärna! Båda två är helt enkelt lysande med allt som har med mat och bakning att göra. Uppväxt på det viset och sedan fortsatte det liksom. Att det liksom inte behövs då. Eller är det bara att krypa till korset och inse att man inte är bra. Det är väl inte så att det blir äckligt eller jo, ibland blir det faktiskt det. Jag är en sådan som bränner, kokar för länge eller för kort, inte förstår vad det ena eller andra gör för slutresultatet. Jag lyckas även få saker att brinna i köket, på riktigt alltså. Allt från grytlappar till bakplåtspapper. Jag måste koncentrera mig till 100 procent och jag måste följa recept, kan liksom inte det där med ”på känn” och att höfta. Jag kan absolut inte laga sådant som inte är vego, mer än köttfärssås. Möjligen kycklingfilé men det är knappt och verkligen inte en hel kyckling med ben och allt. Men eftersom min man jobbar i Stockholm så måste jag ju ibland laga mat om vardagarna och då gör jag givetvis det. Ja, så nu vet ni det. Det var verkligen ett sidospår här på måndagen. Sidospår måste vara mitt mellannamn. Nu ska jag återgå till tomatsåsen. Den ska koka länge för att bli riktigt god fick jag veta. Jag gör exakt som det var sagt.

  • DAILY LIFE,  FOR THE MONDAY COFFEE,  INSPIRATION - INTERIOR

    Framtidshem och ett helt annat.

    På tåget. Igen. Möte på förlaget och sedan fortsättning illustrationsstruktur. Jag fattar ju att ingen som känner mig tror på det där sista, jag och struktur liksom. Faktum är att jag nog aldrig haft så bra koll på något tidigare. Jag har liksom tvingat mig själv att liksom boxa ihop allt, det ska ju ända bli en bok och inte en hög av papper. Därför kan jag mer eller mindre rabbla allt i sömnen. Typ – hösten – kapitel 7 – DIY – käppdrake – grafisk beskrivning, linjeteckning – känsla, fantasi,  precis innan solen går ner, sväva bland molnen, klättra i träd och småprat. Lite så.

    Älskade det jag fick se från Maja  i fredags. Kolla in mina sparade storys på instagram så får ni se en tjuvtitt. Nu kör vi något helt annat, ett hem jag sprang på  för en tid sedan.

     

    Resten av bilderna hittar ni här i Milk decoration och hemmet som tillhör Mylène Scotto.

     

     

    Älskar alla detaljer. Och många saker finns att köpa här. Som lampan skulle vara sjukt fin  därhemma.

     

     

    Man borde helt klart vara mer för dekoration som svävar. Allt som hänger i luften blir ju magiskt. Bara man sveper förbi (eller har ett extra dragit hus)  får det ju eget liv,

     

     

    Presenterade en ny köksidé för min man igår. Jag kan inte säga att han jublade. Det hade egentligen inget att göra med att vi skulle renovera, mest bara ta ett anslutande rum i anspråk. Smart kände jag. Och enkelt på något vis.

     

     

    Sedan lovade han mig att när alla barn flugit ut ska vi BARA ha gammeldags inredning, precis som i filmen Colette. Och jag tänker skräddarsy alla min kläder exakt så. Fy fanken vad vackert! Varför inte redan nu kanske någon undrar, i så fall kan ni kolla här så fattar ni.

     

  • FOR THE MONDAY COFFEE,  Okategoriserade

    For the monday coffee.


    Jag har sådant sjukt Paris-längt just nu så jag nästan inte orkar mera. Däremot så sitter det jäkligt långt inne att ta flyget för en weekend eller det är snarare omöjligt för min egen del och klimatet. Men jag läste med glädje det här inlägget om grejen med att ta tåget till Paris. Sjukt informativt och jag älskade den personliga vinkligen på det hela ”Nattåget var en av de finaste minnena från den här resan. Det var en romantisk dröm om Europa som blev precis så som jag hade hoppats på men inte vågat tro.” Där började jag nästa gråta lite för det är ju exakt så man minns det från tågluffartiden. För övrigt är alltsammans bara positivt och det är fint. Och bra. Så in och läs och räkna hädanefter aldrig bort tåget framför flyget. Allt från ”flyg släpper ut 74 000 gånger mer koldioxid än tåg” till hur man gör och alla tips däremellan.

    Att jag längtar lite extra just nu är för att jag vet att Numero 74-teamet har pop up showroom. I just Paris. Saknar dem så och hela alltet med deras kreativitet. Tycker det här var så fint på sänghimlen!

    Påtal om kreativitet så gillar det här greppet väldigt mycket. Ska berätta lite mer om det men det heter Made by you och såhär ”The wish to share creativity is its reason of being”. Älskar färgmatchningen och hur allt andas No74 rakt igenom.

    Haha, älskar den här bilden som ligger på deras hemsida just nu. Fy fanken vad hon frös, denna lilla unge! Jag minns att det var snorkallt och sista dagen på oktober.

    ”men kom igen nu, du klarar det!!! Der är inte så kallt egentligen! Det är bara lite inbillning” Barfota, kortärmat och kjol. Och en mamma som peppade så det ekade över kalkbrottet. Samma mamma i dubbla långkallingar, vantar och termobrallor.
     

    Inga termobrallor här inte. ATT jag hade gift mig i den här klänningen om så var fallet.

    Har suttit och zoomat in detaljerna länge och väl nu.

    Påtal om detaljer! Exakt just när jag skulle tidsinställa detta inlägg så plingade det bokstavligen till i min mailkorg (har ny dator och har inte tagit väck alla ljud som jag aldrig annars har). Där fanns ett mail från Steffie som jobbar på N0 74. Hon skickade bilden ovan och skrev att de precis gjort ett litet broderi där de tänkte på mig och min familj ???Sådan fantastisk tankeöverföring! Här sitter jag och skriver om att jag saknar dem och samtidigt broderar de ett hjärta i Sverige! Snyft, nu bölar jag lite… Men ses i eftermiddag med veckomatsedel. 

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Och då började barna skolan igen och allt är precis som vanligt. Jag och Nathalie jobbar intensivt med boken och det är nu vi sätter en strikt ram utan sidospår och utsvävningar. Haha, skoja bara. DET måste vara vår största utmaning, att boxa in oss i en bok. Just nu känns det som en serie på tusen. Det räcker med att vi textar varann så är utsvävningarna ett faktum. Jag kan inte ens blogga det vår konversation slutade vid igår. Men har någonsin sett en pudel gjord av snäckor? Tänkte väl inte det. Däremot är bilden Nathalie tog på Chester senast hon var här,  den gulligaste!

    Något annat som är fint nu är att följa bloggarnas årssummering. Hos Marlene är jag med! Och WOW vilket år denna grymma kvinna skapat! Och psst, kolla in garderoben hon byggt!

    Något annat jag tycker ska kika på är Sandra Beijers boklista. Många av de böcker jag själv läst är med på den. Och nummer ett på listan är kanske densamma jag har (är inte helt säker) men absolut etta, tvåa eller trea. Obs, det är inte boken på bilden.

    Har kommit på mig själv att bara planera vår trädgård (och mina loppisplaner i vasväg) utifrån blomstriga stilleben från Charleston. Måste tänka på det ätbara också. Och påtal om det, nästa vecka lovar jag att kicka igång veckomatsedlar igen. Blev både glad och överraskad när jag blev haffad på Ica nyligen och en lokal läsare önskade dem tillbaka. Idag lagar vi det här.

  • FOR THE MONDAY COFFEE

    For the monday coffee.


    Imorgon ska jag fixa en sådan här gardin som hos Fanny! Eller det ska jag inte, kom jag på och fick som en händelse chans att hinta lite också. Imorgon MÅSTE ni checka min story kanske jag kan lova, blir nästan helt knäsvag när jag tänker på det… Hej dröm! Jaja, men efter det ska jag ordna en sådan här gardin, måste bara hitta upphänget på loppis.

    Catarina har bloggat så strålande vackert från det Dala-hem som fick mig att tro (önska jättemycket) att jag vore besläktad med typ hela Dalarna. Det hemmet besökte jag nämligen när hon och Nanna bjöd in till en vistelse i deras hemtrakter.

     
    Alltid så finstämda rum hos Nanna 

    Och alltid så fint skapat av Elisabeth Dunker och Fine Little Day.

    Förtjust är jag också i Ulrika Nihlén och Clara Dayet´s bild – The waiting for Santa.
    Godkväll på er finingar och vi ses på story imorgon då  ? ? ?