OUR WEEKEND DIARY-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
31
archive,category,category-our-weekend-diary,category-31,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Our weekend diary.

Min helg började med ett enda långt och mycket fint race inför den andra gatufesten här i stan. Ni kommer såklart få ett helt inlägg från den men vi tar ett par snabba. Ayath från North Dakota var på besök i Katrineholm hos sin syster och hjälpte oss från tidig morgon tills midnatt. Alltså ingen av oss andra kände varken Ayath eller hennes syster. Hon dök liksom bara upp på förra festen och tänkte att oj, hur himla fin fest! Får jag hjälpa er vid nästa?! Såklart att hon fick! Hur härligt möte?! Måste hinna träffa henne igen innan hon far tillbaka. Vi tyckte så mycket samma saker, från allt om hur jobbigt det är med solgassiga dagar till hur vi älskar när varenda rum får vara sin egen unika värld.

Alltså. Om första festen var fin och superlyckad så var den andra festen HELT fantastisk!! Vet ni hur många som dansade järnet innan kvällen var slut! Jag är så in i vassen glad att varit inblandad i detta, på något vis känns det som det aldrig tidigare hänt något liknande här i vår stad. Jag hoppas att detta bara är början! Kristo tyckte jag och Jenny (en av initiativtagarna) liksom var som självlysande under kvällen. Bara för vi var så himla glada att allt blivit så bra.

 

När man får höra om en blomsteräng på sensommaren gör man ju allt för att dra med någon dit. Man vill ju liksom inte gå miste på hela alltet. Liv var noll sugen på det hela. När jag dessutom drog på henne ett par sjuttisklänningar och ett par jeans, som grämer mig i det högsta att jag inte kommer i, så trodde hon att jag blivit typ galen. Hon kunde inte förstå varför i hela friden jag inte kunde välja lite snyggare kläder och varför hon skulle ha mina skor? ”Mina ben blir ju sjukt långa, de ser ju en mil långa ut!!!!” Jag tyckte ju såklart att hon var helt amazing i samtliga outfits men det krävdes en lång envis förhandling…

Hittade en bild från förra helgen. Det här måste väl vara höjden av mys! När jag öppnade dörrarna och hittade fötterna på rad såhär, så tänkte jag att det måste vara därför vi nästan alltid säger ja till att sova över.

Just förra helgen råkade det bli allt som allt åtta barn. Lätt hänt när man har fyra egna.

Hämtade ut ett par prints av en bild från förra helgen. Det är så fantastiskt smickrande alla ni som hör av er om att köpa mina bilder. Och jag vet att jag är en katastrof att få till den där printshopen. Har lovat att ta mig rejält i kragen. Allt är egentligen klart för säljstart men jag ska bara sno till mig lite tid för det allra sista fixet. Men tack snälla ni som frågar, det gör mig pepp, glad och stolt! Att ni gillar!

Vi fick en varsin present, jag, Liv och Nomi. snällt, Ulrika! Såklart ska ni få se innehållet.

Jag förberedde ett samarbete och frågade Kristo om hjälp med matstylingen. Åhh tumblr, sade barna.

Någon som undrar hur det gick med Liv och blomsterängen? Jo men vi förhandlade litegrann, åkte till stallet och hämtade Nomi, åkte för att köpa godis, försökte dra upp en bil som kört över kanten på Ica, lämnade Nomi och lördagsgodiset där för hon ville inte missa när brandbilen fick komma till draghjälp istället. Men sen så. Fast då började det såklart att regna.

Sedan hängde vi under träden och Liv hoppades att inte en enda kotte skulle dyka upp.

Men skam den som ger sig. Kolla ängen och Liv här, vetja! Väldigt härligt tillslut : )

Nu ska jag packa för en färd till Dalarna imorgon! Inte varje dag minsann. lj mig på stories, tänker att det blir så mysigt!

 

Midsomrigt.

Hoppas er helg har varit fin!!! Det har min. Häng med på vår midsommarafton!

Två av fyra barn ville ha kransar. Jag binder dem gärna. Drog iväg en liten följetong på instastories, kan ju inte skryta med flitighet när det kommer det till den biten, men kranstips en midsommarförmiddag verkade tacksamt.

Så två girlanger med stjärnflocka. Och band i ändarna. Så bra att ta sig tiden att langa in dem i kylen innan de ska användas. Spraya med vatten, lägg en påse över, in i kylen. För örvift tog jag mig tiden att göra små buketter den här gången. Brukar bara binda på annars. Men igen, så värt! När de små buketterna är gjorda med blomstertejp (eller vad det kan heta) runt går det blixtsnabbt.

Vi for ut till det här stället för att fira både en födelsedag och en midsommar. Fint! Innan kransarna ens åkt på hade vissa bytt om till baddräkt och greppat fiskespöt vid bryggan. Det här var innan hon hade kommit på den absolut slöaste fiskelösningen att fästa spöet i ett av bryggfästena, för att kunna göra annat samtidigt som hon fiskade. Tur att det inte nappade.

Svea. Det är något med gult.

Jag tycker att sommaren blommar mer än vad den någonsin gjort.

Genom skogen till midsommarstång och tombola.

Tycker de ordnar så fint vid hembygdsgården, titta härBlir nästan pepp på en egen folkdräkt.

Älskar att allt från chokladhjul till lotteri är allt annat än Gröna Lund.

Har du aldrig hoppat över elstängsel och sprungit runt i en fårhage kan det vara fint att prova.

Min lillasyster Sarah är alltid lika snygg. De finaste örhängena också.

Så fin klänning och mera elstängsel-hoppning.

Så har vi den mindre sofistikerade av systrarna. Men jag var tvungen att leta pinnar och bark i fårhagen. It´s a dirty job, but someone has to do it.

Ellen fyllde 16 dagen till ära och hade svängt ihop en tårta. Lägg ägg vad tjusig och god!

Denna kransen den ska vandra… Filip behöll den dock inte när han drog vidare för fest i stan.

Det finns aldrig skärpning foto.

Jag frös denna midsommar. Vissa gjorde det inte.

Fast sen stod jag inte på händer så mycket heller.

Någon pysslade lite.

Flamingogos.

Och gos med kusiner.

Någon gillar Zara.

Liv fick prestationsångest. Vem fick inte det?

Förra året  räknade jag till sju. I år var jag helt besatt, för hundrade gången, över den här vallmon som ser ut som en pion. Det fina är att den sprider sig som kirskål. 

Båt som båt. Man tar den snabbaste.

Charlie på släp då surfbrädan kantrade. Alltså, det var inte varmt i vattnet. Men vem bryr sig? Jag gör men inte så många fler.

Tack, fint på den midsommaraftonen. Skrev hon samtidigt som himlen öppnade sig. Och jag som precis skulle möta min lillasyster för en promenad. Men sommarregn, vad är väl ett sommarregn? Fast alltså, hur mycket kan det regna en och samma gång?

our weekend diary.

Man kan väl påstå att helgen började redan klockan åtta i fredags. Helgen som kommer vara lång som en hel sommar. Trean är över för dessa gullisar och till hösten byter de skola till Kunskapsskolan.

Liv har grejat sitt första år på högstadiet. Alltså, detta högst virrvarriga att vara tonåring. Och strax har vi två stycken i den här familjen… Men ändå det galet härliga när man märker att de vågar ta större och större kliv mot den de är. Då får man väl ta det svängiga.

 

Vi bjöd hem kusiner och mormor och morfar på sommarlovsfika. Och nej jag har inte gjort tårtan själv. Däremot har jag insett hur bra det är att be konditoriet att byta ut färg på marsipan , andra varianter av dekorationer och så. Som den här favoriten av tårta har gul marsipan med brunt florsocker och krona i vanliga fall. Somrigare såhär kan man tycka.

Årets sommarlovsbild blev verkligen så bra…

Älskar tiden just nu mer än jag gjort tidigare. Vet inte exakt vad det beror på men kanske att vädret är vackert och varmt och ljuset kvar så himla länge såhär års. Kanske för att jag bestämt mig att lägga alla ”måsten” vid sidan om förutom de som hör till jobbet till. Det räcker så väldigt bra med den biten just nu, sedan får kirskål och ogräs härja fritt.

Dags för årets första pizza. Här är ett inlägg om just pizza på grillen. Perfekt evighetsmiddag och när man är många och alla äter lite när de själva känner för det.

Såhär stod planeterna 20 juli 1970. Då föddes min man. Nygjord av Sabina på Queendom Crew och supersnygg.

Plötsligt kom Lilly och hennes familj på besök. De har köpt sommarhus utanför Katrineholm! Det känns så himla fint att få ha dem nära så mycket oftare hädanefter.

Evy kommer kalla mig för klänningstanten eller nåt. Men man kan ju bara inte gå förbi klänningar på loppis när de ser ut såhär. Varje midsommar när jag var liten hade jag exakt en likadan ju fast gul, den som Nomi hade under hennes foldräktsera.

Så stassen för midsommar är klar!

Det roliga med Evy är att hon vägrar hoppa ur klänningen. Det var likadant förra gången när hon fick en blå volangblåsa.

Jag sparar på sådana här kvällar.

Hur poppis är man som 2-åring?

Världen i en hängmatta.

Robban är här igen. Favorithunden alla kategorier. Han har vandrat mellan olika gos och klappare hela helgen.

Inte ensam en sekund men han älskar det.

När klockan är elva och det är sommarkväll.

Spegeln kommer få stå kvar här.

Och solen gick ner och livet var fint.

Och sedan lovade jag mig själv att jag kommer inte missa en sommarkväll i den där hängmattan. Och laga den gör jag väl bara om det skulle bli lite tid över efter tusen böcker, lika många middagsbjudningar, jättemånga tupplurer, cykelturer när solen går ner och promenader när den går upp, lyssna på alla sommarprat och de poddar jag missat och säkert en hel massa annat som känns mer prioriterat än just att laga det där hålet.

Andra verkligheter.

Det är något alldeles särskilt att landa i det som är en vanlig söndag efter en veckas yoga-retreat. Utan att redogöra vad som kan vara en alldeles vanlig söndag i hundraåttio kan jag intyga att det är raka motsatsen. Kanske var jag kvar där bland spanska bergen när jag insåg att jag inte skulle hinna till Viggo´s föreställning hur snabbt jag än trampade på Liv´s cykel. Tur att jag kunde ställa cykeln halvvägs och tigga skjuts… men i alla fall hade jag i sista sekunden hunnit binda en liten grattisbukett till vår lille skådespelare. Utav gräslöksblommor, timjan, mynta och lite annat.

Viggo gjorde en lysande insats som Sixten i Kalle Blomquist. Det extra magiska är att jag inte hört en enda replik här hemma innan själva premiären. Men säg den replik som inte satt där den skulle.

Kanske finaste teaterscenen.

Och regnet det föll men ett nöjt gäng tog emot applåderna.    Min pappas skinnkeps från slutet av 50-talet gjorde comeback.

När Viggo var liten tänkte vi nog att han skulle fastna i teater. Han var Kapten Svärord mest hela dagarna och däremellan var han fast i en glasbox som ingen annan kunde se. Sedan blev det en jättelång paus. Tills för ett par år sedan. Nu är det lite av drömmen. Han älskar det. Och jag är glad att både han och hans storasyster är lite utav fast i det, utan att aldrig någonsin ha teaterdrömt självt så tror jag det är himla bra att våga sådär på en scen inför publik. Och när man väl kommit så långt är nog den andra verkligheten alldeles fantastisk.

En fin bok väntade på mig när jag kom hem från Spanien. Jag är kär i Anna Malmberg´s bilder, det finns nog ingen som inspirerar mig i bildspråk såsom hon. Och därför blev jag såklart lycklig över denna bok. 

Boken är ett samarbete mellan Anna Malmberg och Anna Björkman. En perfekt present till någon du tycker om. Jag har skrivit om boken tidigare här 

Det är såsom varje bild innehåller en egen historia. En annan verklighet. Absolut min typ av sagobok.

 

 

Något som inte är helt perfekt i mina ögon är alldeles extra och superperfekt i någon annans ögon.

Helger som denna skulle kunna kännas helt bortkastade om man tänker att jobbet är just ett jobb. Men om vänder på den saken kan man ha det rätt härligt ändå. Och ja, jag vet att jag är lyckligt lottad som har ett jobb där man kan göra precis så. Å andra sidan förekommer även stress, press och evinnerliga timmar där du inte väljer, även vid kreativa yrken. Det är liksom inte enbart en hobby som man slänger sig med sådär i förbifarten, som man då och då får höra. Det är ett jobb precis som alla andra, med fördelar och nackadelar. Skillnaden är väl att jag lyckligtvis får ägna mig åt det jag verkligen tycker om. I alla fall, en påskhelg full med jobb var fallet och jag lovade mig själv att göra det bästa av det.

Ett superfynd till soffa placeras med fördel mitt i ett jobbkaos. Då kan man räkna med att man har sällskap från och till under dagarna.

Ibland tänker jag att jag inte borde ha jobbstudio mitt i livet och alla oss. Tänker att hemmet borde vara så där alldeles vanligt möblerat och ordningsamt. Som den där kunden som kikade in en gång och frågade om vi skulle flytta eller nyss hade flyttat in.. Sådan gånger tänker jag att det mest normala var väl att jag hyrde ett ställe. Men till mitt försvar måste jag säga att vi har rätt kul i röran. Ändå.

Jag menar, att under lampskärmar ser världen lite annorlunda ut.

Sedan kan man alltid testa nya frisyrer, de där man drömt om men aldrig riktigt vågat. Mörkt hår och lugg kanske. Allt medans ett annat barn bankade öljetter tills humöret vänt och var på topp igen. Ilskan satt inte i öljetterna utan kom alldeles innan.

Att involvera barnen i jobbet är ett av mina bästa tips för en fullspäckad jobbhelg. Okej, jag förstår att det inte fungerar i alla jobb, långt ifrån. Men små arbetsuppgifter går ofta att hitta. De här tjejerna var mina super-assistenter i två dagar. När det kommer till att involvera barn tror jag det mesta hänger på att släppa väldigt mycket av sin egen kontroll. Så ofta vill ju vi vuxna ha ett finger med i spelet och styra och ställa trots att vi knappt tänker på det. Något som inte är helt perfekt i mina ögon är alldeles extra och superperfekt i någon annans ögon. Det är bra att påminna sig om det.

Om barnen ska hjälpa mig med något som ändå finns en grundtanke i, ett uppdrag som jag måste hålla mig till, så brukar jag tänka så här. Jag förklarar för dem varför vi måste hålla oss inom vissa ramar. Det kan handla om färger, materialvalet eller någon tråd de måste följa. Sedan vet jag att jag kan släppa helt. Som den här lampskärmen. Den gjorde Estrid och Nomi helt själva. Jag gav dem en hög med loppisblommor, här behövdes inte ens ett urval göras innan, som de fick ta loss från sina stjälkar. Sedan sade jag att de skulle täcka de bruna banden, börja med bladen och inte sätta samma slags blommor på samma ställa. Att de kunde blanda exakt hur de ville och fortsätta tills alla blommor var slut. Och att de var tvungna att sitta på något, använda stenplattan under limpistolen och inte limma på golvet, fast det där visste de ju redan.

Helt perfekt ju!

En annan uppgift. Leta billigaste sakerna med former som tål att vara enfärgade.

Spraya i lager på lager.

Att de växer mil i en uppgift, är värt alla blommor i världen som kanske inte hamnade exakt där jag skulle satt dem.  De är värt allt att kunna släppa tankar om att det finns tusen andra sätt man kunde satt blommorna (och vem i hela friden säger att det skulle ha blivit finare?) och orden om att göra si och så, för att se deras stolthet när lampan sakta växte fram ur deras egen fantasi. Och förstår ni hur värt, att låta andra få sola sig i komplimanger, om att lampan som man gjort på alldeles egen hand, är den finaste som någonsin skådats!

lite påsk.

Vi har frusit den här påsken. Växterna inomhus blev nästan lika chockerade som de utomhus. Och som vi själva. Sorglig liten grupp här framför snöklädd trädgård. Så bara för att heja på våren åkte jag och min syster Sarah och köpte en Magnolia till våra föräldrar.

Jag bodde såklart i den här klänningen hela helgen. Som ett påskris i sig. Sedan tog jag med mig kameran och åkte hem till mamma och pappa på påskmiddag med hela stora familjen. Men glömde bort att ta kort.

På påskaftons morgon brukar våra barn få leta ägg. Det var bara det att alla ägg var spårlöst försvunna. Så vi fick dra ut på letandet och invänta öppning av butik. Förra året fyllde vi ett träd med pärlor, det var faktiskt väldigt härligt. Inte minst för alla pärlplattor.

Kristo skötte gömmandet och fick feeling.

Jättesvårhittat…

Helt normalt.

Viggo fick ett flaskskepp. Jag hittade det på loppis dagen innan, perfekt påskpresent. Hur magiskt är det inte?

Framåt kvällen fyllde vi ett gammalt kakfat med olika ägg. Prydnadsägg, marsipanägg och sådana med choklad och gick hem till min syster och Andreas på middag. Sedan har vi gjort en hel massa annat som inte varit särskilt påskigt.

our weekend diary.

Såhär landade vi på lördagkvällen. Första april och grillpremiär och nu kan man sitta i verandan utan tusen täcken. Den här lilla verandan och när vi trängs ihop så många vi kan är bland det allra mysigaste jag vet.

Påtal om mysigt. Jag och Kristo hade precis innan kommit från Stockholm där vi startat upp helgen på allra finaste sätt med min mamma och pappa. Så sjukt mysigt att äta fredagsmiddag med dem i lugn och ro. Sedan konsert för Kristo och pappa medans jag tog mamma på musikal. Innan vi tog oss hemåt på lördagseftermiddagen avslutade vi på Svenskt Tenn med afternoon tea och champagne. Rekommenderas varmt. Så himla mysigt! Alltsammans. Något annat jag rekommenderar för den härliga uppmärksamhetens skull är att dra på dig den mest mönstrade klänningen och hänga runt på Svenskt Tenn i ett par timmar. Ni förstår mönsterchocken i varenda hörn va?! Tror aldrig jag fått så många komplimanger för en klänning tidigare. När jag satt här, för sakens skull, kom en utländsk turist och frågade Kristo om man fick fotografera. Ja, sade Kristo, det har de säkert inget emot. Han trodde såklart att turisten menade fotografera på Svenskt Tenn, sådär i allmänhet. ”Ohh no, I mean photograph her!!! Everything is so beautiful!!” Då fick han såklart fråga mig istället, hon där i mönsterhavet. ”Ahhh, shit alltså! sade Viggo nyss när han tittade över axeln. Det är som kamouflage !!! Huvudet svävar ju!! Shit alltså!!!  Haha, tänk vad en klänning kan göra.

Den här söndagen har mest varit ett race då alla hade saker att göra. Viggo hade dock bestämt sig för att få koll på det här med programmering så startade vissa av oss söndagen.

Programmering. Där är jag totalt lost så tyvärr kan jag inte delge er något mer om den saken.

Tagning 17000. Så illa var det såklart inte men Viggo skulle på den första repetitionen inför en sommarteater som han ska spela.

Klänningen där är från For Good Luck  som jag lever i lite för stunden. Helt perfekt att bara dra över jeans och tischa och det blir liksom lite finare, fladdrigare och mjukare på studs. 

Vi fick världens bästa låda ifrån Lush. Lite himmelriket på ett sådant utskick. Vi ska testa oss igenom varje droppe men var tvungna att smygbörja lite. Återkommer med varför Nomi inte kan sluta dofta i Liv´s hår och vad det var för härligt i den där lådan.

Jag började städa i vårt andra pysselskåp men insåg att jag behövde oceaner av tid vilket jag inte hade.

Gympauppvisning med glittertema.

Vi såg två citronfjärilar och den här nässelfjärilen idag. Förra sommaren hade vi massor av fjärilar i vår trädgård, fråga mig inte varför. Och de verkar redan ha vaknat.

Tur i oturen konstaterade vi att Nomi inte hade någon cykel. Otur för att den blev stulen i höstas. Men turligt var att den enda vi hade som passade henne, var denna helt galna. Den har stått ut i ur och skur och sedan i somras då vi plockade bort den från ett av skyltfönstrens vi fixat. Perfekt bland fjärilar och vårsol.

our weekend diary.

”Fy fan vad jag äääälskar dessa tjejor!!! Sååå sköna!!… Sen hoppas jag att vi missar tåget.”

Utbrast Nomi när vi packade ner i all hast för att avsluta vårt Kustfolk innan det var slut.

Jag kan ju inte annat än hålla med. Man kan ju liksom inte göra annat. Och vi tackar för en alldeles fantastisk helg! Bättre ordnat än så här blir det inte. Och inte mer kärleksfullt heller.

Tack Kristin med finaste familjen för ett förträffligt fint häng! Vi sov som stockar och trivdes så vi kunnat stanna i evigheters. Evighet.

Och tack alla som kom förbi och överöste oss med snälla ord. Jag blev rosig om kinderna och Nomi i det närmaste lite högfärdig. Fast med all rätt.

Lisa hade gjort de allra grymmaste tröjorna. Nomi har flyttat in i sin och kommer inte flytta ur i första taget.

Jennie´s arm gillar vi.

Skål för kärlek och toppenhelger.

Miranda´s blå hår gillar vi också.

Vi tjuvkikade i For Goods Luck´s tankegångar och på vårnyheter.

 

Har vi inte alltid känt varann? Jaha, kanske bara några timmar. Fast det känns som alltid.

 

Kristin´s porslinsdröm.

Och nej vi missade inte tåget. Men kommer somna strax med hjärtat fullt av kärlek. Ännu en gång ytterst tacksam för att mina vägar korsats med så många underbara.

 

 

our weekend diary.

Helgen började redan på fredagsmorgonen hos oss. Ibland sitter den liksom i morgonflytet. Lite ”my heart will go on” på piano och absolut tvunget att dra för gardinen mot solen i köket, om vi ska se något överhuvudtaget. För bländandet. Då kan man tycka att det blir nog en bra helg.

När barnen gått till skolan åkte jag iväg till ett magiskt hus vid vattnet för att träffa killarna bakom Dapperey. Ett möte som ni strax ska få veta mer om. Men jag kan redan nu säga att jag är helt såld på vad de gör och hur de har valt att göra det. Ett företag som valt att göra allt som känns så mycket 2017, på det rätta och bra viset. De ekologiska yogamattorna är de snyggaste jag någonsin sett, går att förbeställa här med rabatt just nu.  För bra deal för att hålla hemlig. Och den här foam rollern då, som inte alls var ett träningsredskap fick jag lära mig…

Katrineholm gör sin egna form av Lyckliga gatan och jag är sjukt hedrad över att få vara en av de som har blivit hopkopplad med ung stjärna här ifrån stan. Jag är helt säker på att de kommer bli magiskt på alla vis. Idén är alltså att sammanföra unga och etablerade artister (inte varje dag man hamnar i denna genre ;). Tillsammans ska man lära känna varann och förbereda ett gemensamt uppträdande på två gatufester som kommer äga rum under sensommaren. Syftet är att bidra till ökad trygghet, gemenskap och engagemang i bostadsområdena där gatufesterna kommer att hålla hus. Mitt uppdrag är att skapa miljöerna för utefesterna och jag blir alldeles lycklig av alltsammans. Jag ska tillsammans med Anna göra vardagsrum under stjärnorna och jag kan inte tänka mig något roligare. På vår gemensamma Pinterest-board samlar vi inspo och jag tänker att det finns inget stopp här.

Så mitt andra fredagsmöte var att möta upp Anna tillsammans med Julian och starta upp planeringen av alltsammans.

Hittade pianon är kanske fulla av magi.

På eftermiddagen letade jag och Nomi skrivbord till både henne och Charlie. Fast vi hittade bara en radio.

Eftersom det lyste i Garmlands ateljé så tänkte vi kolla om Johanna kommit hem från Australien. Det hade hon men var hemma och jetlaggad. Nomi kollade in diamanter och briljanter och satte igång att önska när hon ändå var i farten. Sedan kom hon på att det var nog smartare att bli guldsmed själv…

Om Johanna är en mästarinna på historier så inser man ju när man har träffat Inga, hennes mamma, att det liksom ligger i släkten. Kanske är Nomi en av de bättre lyssnarna också. Det var allt om hundpepp till sagolika tiaror som Ingas pappa, alltså Johannas morfar, skapat. Och som jag faktiskt gifte mig i 99. Tänka sig.

– En dag ska jag också ha den här. 

Vi fixade lite lökar i en syltburk och skrev lite planteringsråd till Estrid och Svea.

Sedan gick vi på matkollektiv till min syster Sarah och Andreas och åt det godare hittills detta år. Receptet kommer härifrån och var såhär,  mins BBQ-sås.

Halloumi wrap med grönkålsslaw

Grönkålslaw
2 msk majonnäs
2 msk yoghurt
1 klyfta vitlök, pressad
1 tsk citronsaft
salt och peppar
70 g grönkål, riven i mindre bitar

Gurka
1/3 gurka, tunt skivad
2 msk vitvinsvinäger
salt

Halloumi
2 pkt halloumi, i skivor
2 rödlökar, skivade
4 msk rapsolja

Till servering
8 tortillabröd
1 avokado, tunt skivad
1 kruka koriander, hackad

Gör såhär:

Blanda ihop majonnäs, yoghurt, vitlök, citronsaft, salt och peppar. Blanda ner grönkålen  i såsen och låt stå.

Blanda gurkan med vitvinsvinäger och salt, låt stå.

Stek hallonmin gyllenbrun. Stek rödlöken mjuk.

Lägg alltsammans på tortillabröd och en massa koriander uppepå. Galet gott!

Jag har bakat de här tekakorna 4 gånger senaste veckan. Antar att anledningen är att de är så snabba att göra. Perfekta till frukost eller om man råkar ha lite tid över vid mellis, detta händer kanske en gång i världshistorien men ändå. Receptet kommer härifrån

Tekakor

100 gram smör
5 dl mjölk
1 pkt jäst
2 msk sirap
1 tsk salt
Ca : 10- 12 dl vetemjöl special

Gör så här :
Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken och låt bli fingervarmt.
Smula sönder jästen i en bakmaskin och häll i  degvätskan där. Rör tills jästen har löst sig,
Tillsätt sirap och salt. Häll i mjölet. Arbeta degen i 5-10 minuter.
Låt jäsa i  15 minuter , dela  degen 15 delar. Rulla bröden och platta till med handflatan.
Nagga dem med en gaffel, jäs i 5- 10 minuter. Platta till dem igen och
grädda sedan direkt i mitten på ugnen i 225- 250 grader i ungefär 6 minuter.

Vi tog krukhortensian från Ica och satte i Nomis hår. Bara för att prova hur det såg ut.

Egentligen skulle vi ha den till att duka inför Liv´s lilla fest framåt kvällen. Det bästa var att de ena inte uteslöt det andra. Alltmedans Liv kalasade med sina vänner gick jag och Viggo på Beauty & the beast. Det sparades inte på glittret och stordåden i den filmen kan man säga.

Äntligen blir man bländad på verandan. Det är ett säkert vårtecken.

Därför är det också här man hänger allra mest nu. Snart är utsikten rosa. Då ska jag banne mig sitta här varenda minut.

Viggo styrde upp utlottningen av prints. Och jag glömde ju. Ni två som vann, maila mig adress på sofia@mokkasin.com

Min egen lilla skog. Jag älskar kvistarna som jag fick för några veckor sedan. Att följa knoppar inomhus blir så mycket mer fascinerande. Och doften… När man går förbi så är våren absolut redan här.

födelsedag.

När vintern känns som mörkast har jag alltid i bakhuvudet att 12 mars kan det vara vår. För den dagen föddes Liv och det är ju lätt att minnas allting exakt hur det var just 2003. En onsdag. Och en felvänd bebis. I vecka 40+5. Men hon, som vi inte visste då var en hon, skulle vändas rätt. Fast precis kvarten innan satte allt igång och 2003 födde man inte gärna bebisar med fötterna först och någon sade: Om en halvtimme är ni mamma och pappa. Sedan kom hon. Med akut kejsarsnitt. Och det där med den naturliga förlossningen och brevet om ingen bedövning, hitta andning och go with the natural flow (typ) blev aldrig av. Aldrig någonsin förresten. Men det är ju två andra historier, två andra graviditeter, på tre barn.

I alla fall vaknade vi till våren i söndags.

Kvällen innan hade vi haft bordet dukat och ätit världens godaste falafel. Kristo ändrade lite i receptet och de blev perfekta.

Födelsedagsmiddag blev mellokväll. Vårt tv-rum som är husets minsta, å andra sidan var det en halv lägenhet i början av förra seklet, rymde helt klart 16 personer och 3 kilo godis.

På söndagsmorgonen samlade vi ihop allt det som vi låtsades var våren.

För att vända bordet och göra det hälften så stort.

Liv provade presenterna och det grämer mig lite att hennes fötter är större än mina nu förtiden.

Vi dukade upp Liv´s älsklingsfrukost.

Bara så. Plus varma crossianter. Och puffad dinkel  och jordgubbar 

Den här söndagen så mös vi mest. Och bakade tårta med tre våningar.

Vi hade juiceprovning från det som var kvar från mitt jobb på fredagen med Bodhish. Så lite Tumeric booster och Green Awakening. Plus lite Glowing sunshine på det. Och världens godaste vegoburgare till middag, tips. fast utan det rökiga som i chipotle, jag är inte förtjust i rökigt. 

Bra tröja.

Jaja, vi är ju inte Linda Lomelino direkt.