OUR WEEKEND DIARY-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
31
archive,category,category-our-weekend-diary,category-31,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

our weekend diary.

Helgen började redan på fredagsmorgonen hos oss. Ibland sitter den liksom i morgonflytet. Lite ”my heart will go on” på piano och absolut tvunget att dra för gardinen mot solen i köket, om vi ska se något överhuvudtaget. För bländandet. Då kan man tycka att det blir nog en bra helg.

När barnen gått till skolan åkte jag iväg till ett magiskt hus vid vattnet för att träffa killarna bakom Dapperey. Ett möte som ni strax ska få veta mer om. Men jag kan redan nu säga att jag är helt såld på vad de gör och hur de har valt att göra det. Ett företag som valt att göra allt som känns så mycket 2017, på det rätta och bra viset. De ekologiska yogamattorna är de snyggaste jag någonsin sett, går att förbeställa här med rabatt just nu.  För bra deal för att hålla hemlig. Och den här foam rollern då, som inte alls var ett träningsredskap fick jag lära mig…

Katrineholm gör sin egna form av Lyckliga gatan och jag är sjukt hedrad över att få vara en av de som har blivit hopkopplad med ung stjärna här ifrån stan. Jag är helt säker på att de kommer bli magiskt på alla vis. Idén är alltså att sammanföra unga och etablerade artister (inte varje dag man hamnar i denna genre ;). Tillsammans ska man lära känna varann och förbereda ett gemensamt uppträdande på två gatufester som kommer äga rum under sensommaren. Syftet är att bidra till ökad trygghet, gemenskap och engagemang i bostadsområdena där gatufesterna kommer att hålla hus. Mitt uppdrag är att skapa miljöerna för utefesterna och jag blir alldeles lycklig av alltsammans. Jag ska tillsammans med Anna göra vardagsrum under stjärnorna och jag kan inte tänka mig något roligare. På vår gemensamma Pinterest-board samlar vi inspo och jag tänker att det finns inget stopp här.

Så mitt andra fredagsmöte var att möta upp Anna tillsammans med Julian och starta upp planeringen av alltsammans.

Hittade pianon är kanske fulla av magi.

På eftermiddagen letade jag och Nomi skrivbord till både henne och Charlie. Fast vi hittade bara en radio.

Eftersom det lyste i Garmlands ateljé så tänkte vi kolla om Johanna kommit hem från Australien. Det hade hon men var hemma och jetlaggad. Nomi kollade in diamanter och briljanter och satte igång att önska när hon ändå var i farten. Sedan kom hon på att det var nog smartare att bli guldsmed själv…

Om Johanna är en mästarinna på historier så inser man ju när man har träffat Inga, hennes mamma, att det liksom ligger i släkten. Kanske är Nomi en av de bättre lyssnarna också. Det var allt om hundpepp till sagolika tiaror som Ingas pappa, alltså Johannas morfar, skapat. Och som jag faktiskt gifte mig i 99. Tänka sig.

– En dag ska jag också ha den här. 

Vi fixade lite lökar i en syltburk och skrev lite planteringsråd till Estrid och Svea.

Sedan gick vi på matkollektiv till min syster Sarah och Andreas och åt det godare hittills detta år. Receptet kommer härifrån och var såhär,  mins BBQ-sås.

Halloumi wrap med grönkålsslaw

Grönkålslaw
2 msk majonnäs
2 msk yoghurt
1 klyfta vitlök, pressad
1 tsk citronsaft
salt och peppar
70 g grönkål, riven i mindre bitar

Gurka
1/3 gurka, tunt skivad
2 msk vitvinsvinäger
salt

Halloumi
2 pkt halloumi, i skivor
2 rödlökar, skivade
4 msk rapsolja

Till servering
8 tortillabröd
1 avokado, tunt skivad
1 kruka koriander, hackad

Gör såhär:

Blanda ihop majonnäs, yoghurt, vitlök, citronsaft, salt och peppar. Blanda ner grönkålen  i såsen och låt stå.

Blanda gurkan med vitvinsvinäger och salt, låt stå.

Stek hallonmin gyllenbrun. Stek rödlöken mjuk.

Lägg alltsammans på tortillabröd och en massa koriander uppepå. Galet gott!

Jag har bakat de här tekakorna 4 gånger senaste veckan. Antar att anledningen är att de är så snabba att göra. Perfekta till frukost eller om man råkar ha lite tid över vid mellis, detta händer kanske en gång i världshistorien men ändå. Receptet kommer härifrån

Tekakor

100 gram smör
5 dl mjölk
1 pkt jäst
2 msk sirap
1 tsk salt
Ca : 10- 12 dl vetemjöl special

Gör så här :
Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken och låt bli fingervarmt.
Smula sönder jästen i en bakmaskin och häll i  degvätskan där. Rör tills jästen har löst sig,
Tillsätt sirap och salt. Häll i mjölet. Arbeta degen i 5-10 minuter.
Låt jäsa i  15 minuter , dela  degen 15 delar. Rulla bröden och platta till med handflatan.
Nagga dem med en gaffel, jäs i 5- 10 minuter. Platta till dem igen och
grädda sedan direkt i mitten på ugnen i 225- 250 grader i ungefär 6 minuter.

Vi tog krukhortensian från Ica och satte i Nomis hår. Bara för att prova hur det såg ut.

Egentligen skulle vi ha den till att duka inför Liv´s lilla fest framåt kvällen. Det bästa var att de ena inte uteslöt det andra. Alltmedans Liv kalasade med sina vänner gick jag och Viggo på Beauty & the beast. Det sparades inte på glittret och stordåden i den filmen kan man säga.

Äntligen blir man bländad på verandan. Det är ett säkert vårtecken.

Därför är det också här man hänger allra mest nu. Snart är utsikten rosa. Då ska jag banne mig sitta här varenda minut.

Viggo styrde upp utlottningen av prints. Och jag glömde ju. Ni två som vann, maila mig adress på sofia@mokkasin.com

Min egen lilla skog. Jag älskar kvistarna som jag fick för några veckor sedan. Att följa knoppar inomhus blir så mycket mer fascinerande. Och doften… När man går förbi så är våren absolut redan här.

födelsedag.

När vintern känns som mörkast har jag alltid i bakhuvudet att 12 mars kan det vara vår. För den dagen föddes Liv och det är ju lätt att minnas allting exakt hur det var just 2003. En onsdag. Och en felvänd bebis. I vecka 40+5. Men hon, som vi inte visste då var en hon, skulle vändas rätt. Fast precis kvarten innan satte allt igång och 2003 födde man inte gärna bebisar med fötterna först och någon sade: Om en halvtimme är ni mamma och pappa. Sedan kom hon. Med akut kejsarsnitt. Och det där med den naturliga förlossningen och brevet om ingen bedövning, hitta andning och go with the natural flow (typ) blev aldrig av. Aldrig någonsin förresten. Men det är ju två andra historier, två andra graviditeter, på tre barn.

I alla fall vaknade vi till våren i söndags.

Kvällen innan hade vi haft bordet dukat och ätit världens godaste falafel. Kristo ändrade lite i receptet och de blev perfekta.

Födelsedagsmiddag blev mellokväll. Vårt tv-rum som är husets minsta, å andra sidan var det en halv lägenhet i början av förra seklet, rymde helt klart 16 personer och 3 kilo godis.

På söndagsmorgonen samlade vi ihop allt det som vi låtsades var våren.

För att vända bordet och göra det hälften så stort.

Liv provade presenterna och det grämer mig lite att hennes fötter är större än mina nu förtiden.

Vi dukade upp Liv´s älsklingsfrukost.

Bara så. Plus varma crossianter. Och puffad dinkel  och jordgubbar 

Den här söndagen så mös vi mest. Och bakade tårta med tre våningar.

Vi hade juiceprovning från det som var kvar från mitt jobb på fredagen med Bodhish. Så lite Tumeric booster och Green Awakening. Plus lite Glowing sunshine på det. Och världens godaste vegoburgare till middag, tips. fast utan det rökiga som i chipotle, jag är inte förtjust i rökigt. 

Bra tröja.

Jaja, vi är ju inte Linda Lomelino direkt.

kan inte starta helgen utan att fundera på den förra.

Kan ju inte starta upp den här helgen utan att fundera på den förra. Egentligen började min helg just den veckan redan på torsdagen. Jag överöste mig själv med fina besök som aldrig slutade. Som en enda lång pepp-fika. Som min syrras man sade vid fredagsmiddagen. ”fick precis en känsla av när vi satt på Heleneborgsgatan…” Fint tycker jag. Året var kanske 2001 eller däromkring. Som om saker egentligen inte ändras om man har tur vill säga. Och allt är nästan samma men ända helt annorlunda. Och precis som på bilden vill jag ha alla mina dagar. Familjen och vännerna på besök. Och ungar. Ingen ordning. Bara skönt. Och en hund. En hund?! Som när jag lovade min då 8-åriga dotter en hund till 13-årsdagen. Och inte höll det där löftet på långa vägar. Men så kom då helgen när alla drömmar besannades. Nästan åtminstone.

Det värsta med att passa chihuahuan Robert över en helg var sorgen över att han skulle åka hem på söndagen. Den grep tag i Nomi så hon var förkrossad i två timmar. Sådär i förväg. Över att allt det härliga hade ett slut.

Hur skulle hennes allra bästa hundvän kunna åka hem? Allas bästa vän.

Jag kan inte säga att de inte tog hand om Robban på bästa sätt. I allt från agility-övningar som hinderhopp och bakbensdans.

Till gos. Gos och gos. De slogs nästintill, eller i alla fall surade, om vem som skulle gå ut med honom. Ge honom mat. Vems säng han skulle sova i.

Första natten stod Nomi, Estrid och Robban vid vår säng 04.28. ”Robbis måste kissa.” Vilket såklart visade sig vara osanning då han inte är en valp. Men tjejerna tog sitt ansvar och gick ut i natten för att omöjligt kunna somna om sedan. Robban ville ju vara vaken. Andra natten började han gnälla klockan 05.10 varav Liv tyckte att han fick byta säng. Hunden själv gick fel och hamnade i Charlies säng och Charlie själv fattade ingenting och vaknade skräckslagen. Kaos i ottan tills Robban själv begav sig dit Nomi och Lilly sov. Alltmedans Kristo stod påklädd och klar för morgonpromenad. Nattpromenad.

Tretton års skillnad. Älskar den lilla knuten och den stora.

Nöjd hund. Miljarders procent uppmärksamhet.

Söndagmorgon är pysselmorgon.

Tycker så mycket om att några av våra vänner har små barn. Det är väl kanske som när man får barnbarn, man blir liksom mer fokuserad på vad som händer och sägs. Jag menar kaoset hos oss när Liv var lika gammal som Lilly, 5 år. Då var Viggo 3,5 och Charlie och Nomi bara 1. Kära hjärtanes att vi inte hade precis lika lugna söndagsmornar med pärlpyssel.

”Vi tar en stjärna för alla oss, så du kan tänka på oss när det skramlar, bra va?!”

Och den stora familjefrågan. Jag är en mot fem. Huruvida det ska komma en ny medlem i den här familjen. Och det tittas på hundfilmer. Gulliga. Och kollas på olika raser. Vilken är bäst? Och plus och minus. Och samlas på ord som talar FÖR en hund. Som alla som säger: Ni är en riktig hundfamilj. Du är verkligen mogen för en hund. Hon sade att det passar ju bra med en hund i er familj eftersom din mamma oftast jobbar hemifrån. Han sade att det är bra för barn. Eller för alla. 

Nuså. Dags att jobba fredag. Snart kommer Sanna ,  plåta juicer och rosenvatten. Sedan är det kalashelg. Jag kan faktiskt inte förstå att jag har en dotter som ska fylla fjorton. Det är galet. Hon är fem centimeter längre än mig och har större fötter. Vi kan sno varandras kläder och hon handlar jeans på Weekday. Det är verkligen så man måste nypa sig i armen ibland… Glad fredag! 

our weekend diary.

Var det årets musikhändelse? Kanske århundradets? Det beror sig kanske på vem man frågar. Men jag lovar att många fler än hon på bilden skulle skriva under på att det var en självskriven succé, nästintill drömlik, när Marcus & Martinus fyllde Globen ett par gånger under lördagen.

Väldigt mycket tur att bo mittemot Beyond Retro. Mindre tur på storlekarna.

Fikade oss genom lördagseftermiddagen. Allra helst på Petrus på Swedenborgsgatan.

Kan man annat än älska affärer som Pen Store.

Det är  fullt möjligt att hänga på ett sådant ställe resten av en lördag. Gillar dessa skissböcker.  Pappret är perfekt. 

Vissa hade jojo-lära när vi andra provade oss igenom alla tusentals färger av pennor.

Vi bodde i en kompis lägenhet där utsikten är som Paris och Charlie var helt säker på att högra huset egentligen var ett slott. Var det någon som såg månen igår? Den låg kvar precis här över hustaken när jag vaknade och det var magiskt.

En tidig middag på Rost. Gillar när ställen spelar levande jazz på lördagseftermiddagen. När det finns både Råttfällan och Yatzy och allt bara är varmt och liksom långt ifrån det rackarns ängsliga.

Ett flipperspel kommer man långt med.

För att inte tala om en motorcykelverkstad vägg i vägg. Snacka om heaven. För vissa.

Och Nomi sjöng upp sig med Trocadero. Och resten är alltså musikhistoria. Tillsammans med storasyrran bland tusentals. Och en pappa framför storbildsfotboll i på något närliggande ställe för assistans till incheckning av konsert och upphämtning några timmar senare. Jag drog vinstlotten och hamnade med killarna på bio istället. Sorgligt värre men bra mycket bättre än Liverpool – Tottenham. Säger hon som skrev Liverham – Tottenpool först, haha, vilken fotbollsfan man är.

Och tidigt söndagmorgon tog jag en promenad runt Söder. Jag gick nästan alla de fotspår jag inte gått på en hel massa år men nästan alla dagar för länge sedan. Omvägarna som är allt annat än genvägar. Men tusen gången vackrare än de andra vägarna. Jag satte mig på Skinnarviksberget och såg månen försvinna bakom Västerbron och tänkte på alla gånger jag suttit just där, precis där Stockholm blir en av de allra finaste städerna i världen. Långholmen där vi picknickade oss igenom sommar efter sommar. Södermälarstrand som blev Norrmälarstrand i den allra friaste av springturer någonsin. Allra särskilt där Västerbron binder dem samman. Och jag gick över kullerstenarna på Mariaberget, där de är så gamla och runda att man vrickar fötterna om man går för fort. Och kikade över de plank som jag vet har de hemligaste trädgårdarna med drömutsikt. För att inte tala om den lilla lekparken. Nog för att den är något extra som den är, men lekstugorna som byggs där just nu måste göra den till drömmen för småfolket. En gul villa i miniatyr och söderkåkar, lika små även de.  Jag promenerade förbi mitt gamla jobb som ligger kvar mitt uppe på Puckeln och fortsatte över den stora kyrkogården och över till östra söder och Erstagatan, där vi alltid längtade hem och tillbaka till Hornstull. Istället blev det en annan historia. Men för första gången på väldigt länge kände jag i magen att jag nog behöver den här staden så mycket mer. Kanske är det distansen som har gjort det så och lugnet över att jag tio år sedan vi flyttade äntligen har landat i den lilla staden. Det tog sin tid och som jag saknade mitt Stockholm. Nu är det inte saknaden på samma vis men mer något av att jag är ju hemma här också. Alldeles jättemycket hemma. Det slog mig alldeles tydligt denna söndagsmorgon…

massa kärlek och skumtomtar.

mokkasin-com-andebol-1

Man kanske kan tro att oj vad hon julestressar med tanke på att det varit rätt tyst här. Faktum är att det är precis tvärtom. Jag har aldrig varit lugnare. Nästan sådär så jag irriterar mig på mig själv. Jag borde liksom vara mer speedad för sakens. Försöker liksom dra mig i kragen och eller undrar om någon liten stresskugga ska ta plats på axeln. Men nepp, det är lönlöst.  Jag har inte jobbat klart på sådant som egentligen brinner i knutarna på. Men jag tänker att jag hinner. Absolut och utan tvekan. Jag har inte gjort allt det vi ”brukar” göra i december, långt ifrån. Det är ganska mycket jag kan säga att jag inte gjort och tänker uppenbarligen inte göra. Och jag är absolut nöjd så, oförskämt nöjd faktiskt. Och sedan går jag runt i som någon slags mjuk dvala. Häromdagen stod jag i en jättelång postkö i sådär 20 minuter. När jag väl kom fram så sade man att det minsann inte gick att köpa frimärken i den kön utan att jag fick byta till den andra, till synes milslånga. Javisst. Tack,  sade jag och bytte och tänkte att en lång kö kan vara det mest sköna i juletid. Efter detta tappade jag bort min telefon. Hade det varit en annan dag hade jag känt hur hjärtat hade studsat till och hjälp. Men nu konstaterade jag mest att ojdå och hittade den ett par timmar senare på ett Konsum på andra sidan stan. Jaja, det är väl bara till att ta vara på det tänker jag. Själva känslan liksom. Då kan man liksom studera vintrig grönkål bara för att det är extra fint i grå vintertid. Och hänga på Ändebolsgård på julmarknad i flera timmar… Så pass länge att man hinner äta lunch, fika och att sedan barnen önskar middag dessutom. Samma som lunchen.

mokkasin-com-andebol-3

Det är rätt grått här, snön lyser liksom med sin frånvaro. Fast till och med det alldeles gråa tycker jag är extra vackert i år. Och i det här växthuset ändrar sig ljuset allt eftersom timmarna går.

mokkasin-com-andebol-4mokkasin-com-andebol-5

Dartanjang hittades även den här tiden på året.

mokkasin-com-andebol-6

Tänker att jag vill svänga ihop en sådan där ljuskrona. Det kommer jag inte att göra men vacker är den.

mokkasin-com-andebol-7

Vi bjussade mina föräldrar på utelunch. Smidig plan om julen och mysigt.

mokkasin-com-andebol-8

Lammkorvrulle och julmust.

mokkasin-com-andebol-9

Snälla tomten, ett par fårskinnstofflor önskar jag mig.

mokkasin-com-andebol-12

För att i nästa sekund ge ett annat får ett nytt namn.

mokkasin-com-andebol-10

Linn och hennes familj var också där.

mokkasin-com-andebol-11

När man roffar åt sig julmustslattarna.

mokkasin-com-andebol-13

mokkasin-com-andebol-14

Fåren. Kristo & min pappa. Linn & Jonas.

mokkasin-com-andebol-15

Dartanjang orskade en hel del avundsjuka. Alla vill ju åt goset.

mokkasin-com-andebol-16

Tänker att det är lite sådant här man ska stanna i. Röda äpplen och grå mossa.

mokkasin-com-andebol-17

Hoppas era dagar är fyllda med en massa kärlek och skumtomtar. Kanske det enda man behöver såhär års.

Två läsvärda intervjuer om du frågar mig. Och några önskningar på det.

mokkasin-christmasinspo-5

Vilken fin  helg. Trots att den räknades som en jobbhelg för mig, med deadlines upp över öronen så har vi haft det alldeles perfekt. Det beror nog på hur man varvar det hela. Och att jag och Kristo dessutom lade grunden i en alldeles extra fin torsdagstripp, mer om den en annan dag. Som grädde på moset så är jag dessutom intervjuad av två fantastiska tjejer just den här helgen. Jag tycker absolut att ni ska susa vidare till Kristin på Krickelin och  Terese på Odds & Ends  . Ingen fråga är den andra lik och eftersom jag aldrig kan hejda mig så finns det en hel hög med hemlisar att läsa om mig. Jag känner mig alldeles väldigt smickrad och jätteglad att de ville intervjua just mig. Tusen tack!!

Imorse fick barnen en liten skattjakt när de vaknade. Till min lycka hade jag lyckats knipa ett av de vackra önsketräden från Svenskt Tenn, som sålt slut gång på gång. Men skam den som ger sig. Själva tanken med trädet är väldigt fint tycker jag. Sedan är det ju sådär klassiskt vackert också. Min tanke är att barnen ska få samla lite på just vackra julhägnen. Få ett par varje jul liksom och spara i som vita skokartonger. Jag tänkte att hängena får hänga i just det här trädet så länge de bor hemma och sedan får de ordna ett alldeles eget önsketräd den dagen de flyttar hemifrån. För visst borde alla äga ett önsketräd?

 

mokkasin-christmasinspo-1

När man hänger ett hänge får man alltså uttala en önskning. Eller bara tänka den, det gör man såklart som man vill. Alla dar, gång på gång och år efter år. Det finns ju liksom inga lagar och regler för önsketräd. Och ingen som säger att nu har du önskat klart eller alldeles för mycket.

mokkasin-christmasinspo-2

Det fina med just en önskan är att det är just du som äger den. Ingen kan någonsin ta den ifrån dig eller säga om den är rätt eller fel.

mokkasin-christmasinspo-3

För en önskan är din alldeles egna och du bestämmer över den.

mokkasin-christmasinspo-4

Man kan ju faktiskt aldrig veta om önskningar slår in men om inte annat så känns det alltid extra fint att uttala den och sedan bära den med sig. Sådär nära hjärtat.

Kalas.

mokkasin-november-1

Födelsedagshelger är alltid de mjukaste. Vår Viggo har fyllt 12 och vi har kalasat mest hela helgen.

mokkasin-november-1-2

På två köpetårtor och två önskemiddagar. Och fredagsbio med Fantastiska Vidundersom dessutom var fantastiskt härlig. Egna världar och fantasi bortom all verklighet ligger mig ju alltid varmt om hjärtat. Högsta betyg från hela familjen.

mokkasin-november-1

Den natten Viggo föddes föll det drivor av snö, fast jag märkte inte en endaste liten flinga förrän morgonen efter,  men nu var det mest novembermysigt. Vi eftermiddagsfikade med morfar och mormor som hade planer för kvällen. Jag hade otroligt nog lyckats svängt ihop både kanelbullar, kolakakor och nöttoppar precis innan de kom. Eller en timme efter de kommit kanske man ska säga om sanningen ska fram. Det var ju liksom inte särskilt klart i vanlig ordning.

mokkasin-november-3

Sedan satte vi i alla iläggsskivor, i vårt bort som kan gå från klaffbord till fyra meter, och åt middag med kusiner och deras mammor och pappor.

mokkasin-november-4

Framåt natten var alla samlade igen och jag hade bestämt mig  för att vi absolut skulle sitta i vårt rum med soffor och fåtöljer. Mest bara för att det är något av de rum vi sitter minst i. Slöseri på rummet kan man tycka. Dessutom har vi vinylspelaren där och det är ju höjden av mysighet. Så sagt och gjort, tvingade jag alla dit. Bra tvång kan man tycka. Imorgon ska jag hänga upp den här utestjärnan utanför fönstret ni ser där. Tänker att rummet blir extramysigt då.

 

Allra käraste Kavat

mokkasin-for-kavat-aw-16-1

Förra vintern valde vi en av de dagarna med mest frost och plåtade våra fötter i skor från Skofabriken Kavat. Och med förra vinterns skoanvändande i bakhuvudet blev vi alla superglada att ännu en gång få möjligheten att recensera skor. Varför då kanske någon undrar..?

mokkasin-for-kavat-aw-16-2

Därför att det här är Kavat: Skor som är fria från PVC, teflon, PTFE och andra fluorerande kolväten. Skor som är tillverkade i ekologiskt och kromfritt läder. I egen fabrik utan mellanhänder vilket bidrar till total insikt i produktionen och samtliga delar i produktionsledet. Alla skor är dessutom märkta med EcoLabel som är EU´s officiella miljömärkning. Produkter som märks med denna märkning är strängt kontrollerade av oberoende organ som ser till att varumärket uppfyller alla miljökrav. Detta gäller hela långa produktionskedjan, även när produkten används och när den blir till avfall. Vattentätt med andra ord.

Plus att samtliga skor, efter förra vinterns plask, slask och fotbollsmatcher i lervälling ser hela och fullt användbara ut för en ny säsong. Tyvärr kan ju barns fötter växa i en rasande fart men det är ju inget Kavat kan rå över. Så några par kommer få vingar iväg till någon annan som behöver dem. Men i alla fall. Just därför är vi superglada. För det är bra skor helt enkelt. Och väldigt fina.

mokkasin-for-kavat-aw-16-3

Charlie bär Borggård . En sko som Viggo och Nomi också har. Alla tre är så glada i den här skon. Tänker att det handlar om att den är grymt bekväm och går ursnabb att ta av och på.  Jag tänker ju mer på det hållbara, det kraftigt vattenavvisande. och att skon inte behöver impregneras eller fettas in (för jag glömmer det ändå) och att den är perfekt nu och innan det blir trettio grader kallt och en meter snö. För det blir väl så i år?  Våra barn går allra helst i gympadojor och Charlie nästan bryter ihop när man säger att det kanske är för kallt eller vått för dem. Då funkar dessa, nästan som gympadojjor men med varmt fleecefoder och innersula i ullmix.

mokkasin-for-kavat-aw-16-4mokkasin-for-kavat-aw-16-5

Nomi bär Husum fast i silver då till hennes stora lycka.

mokkasin-for-kavat-aw-16-6

Egentligen var vi påväg till en urskog men hamnade någon annanstans på vägen. Urskogen däremot hittade vi aldrig för han som körde tappade bort sig. Eller det var så många skogsvägar åt olika håll.

mokkasin-for-kavat-aw-16-7

Nomi lär mig hur man för sig på catwalken. Jag har den absolut skönaste höstskon, Hylte är superfin och har känts som bomull på fötterna sedan dag ett. Med risk att bli modetrilling med min man och äldsta dotter, har vi likadana.

För övrigt har jag kappa från Other Stories. Och deras bas t-shirt med lite ull i. Nomi har fuskpäls från Åhlens och stickad heldräkt från Dansshopen.

mokkasin-for-kavat-aw-16-8mokkasin-for-kavat-aw-16-9mokkasin-for-kavat-aw-16-10mokkasin-for-kavat-aw-16-11

Inte alltid så med på noterna. I alla fall inte han till höger.

mokkasin-for-kavat-aw-16-12

Men skorna gillas mycket. Borggård i brunt.

mokkasin-for-kavat-aw-16-13

Lite kylslaget var det allt.

mokkasin-for-kavat-aw-16-14

Jag fastnade i tistelbusken. Gulligt på något vis.

mokkasin-for-kavat-aw-16-15

Det var här vi såg den. Vi såg den alla tre så det var inte inbillning. Neonblå med lång näbb. – Det såg ju ut som en kolibri, kan det vara en kolibri???

mokkasin-for-kavat-aw-16-16

Vi spanande och spanade men den var spårlöst försvunnen. Mystiskt tänkte vi. En kolibri i sörmlandsskogarna liksom. Men även en kolibri kan väl flyga vilse. Ganska exotiskt kan man ju tycka när allt kommer omkring.

mokkasin-for-kavat-aw-16-17

Visste ni att Kavat snart öppnar sin första butik i Stockholm, på Grev Turegatan 1. Butiken kommer ha snickerier i svenskt trä och läderdetaljer från Tärnsjö och man kommer låta Kavat´s hållbarhetstänk vara i fokus.  Man har också startat upp en blogg med tipsigt. Skovård med galltvål och eco-wax med före och efterbilder, den bloggposten tar jag och sparar.

mokkasin-for-kavat-aw-16-18

Efter det kylslagna äventyret och bristen på urskog hamnade vi vid Ändebols Gård som hade öppet sista helgen för höstsäsongen.

 

mokkasin-for-kavat-aw-16-1-2

Men boka in julmarknaden som är helt fantastisk. Kolla bara hur det såg ut förra året. 10-11 och 17-18 december är det dags och vi längtar…

mokkasin-for-kavat-aw-16-20

Efter ett akut och långt viktighetssamtal till mormor och morfar, som är bästa fågelexperterna kunde vi dystert konstatera att det helt enkelt inte var en kolibri. Men ändå något så väldigt ovanligt som en Kungsfiskare. Inte helt olikt en kolibri faktiskt…

söndag

MX8A6504

Sommarlovets allra sista dag. Hänga i en djungel full av tomater kan man absolut tänka sig då.

MX8A6521

Det är såklart att vi firar att sommaren varit snäll och mjuk med finfika vid vårt favoritställe Ändebols gård.

MX8A6715

Denna fantastiska plats som jag bloggat om här, här och här.

MX8A6708

Märkligt nog har vi inte varit där på hela sommaren. Men lyckligtvis så har de öppet ända tills slutet av oktober.

MX8A6511

Det är svårt att fatta att växthuset med miljarder tomater var platsen för världens mysigaste julmarknad när det begav sig.

MX8A6524

Halva familjen gick in och fikade då getingarna var ivrigare än vanligt. Men alltså, man står ju ut bara man får sitta vid den här väggen byggd av humle.

MX8A6536

Helt plötsligt hade sommaren kommit tillbaka och det känns lite lyxigt lagom till skolstart. Man vill ju gärna skjuta upp det där med nya höstgarderober för fyra ungar. Helst indiansommar ända till vintertid.

MX8A6565

Bröder.

MX8A6574

Nomi körde någon slags enmansteater i den forna bersån. – Tack för kaffet Lisa, jag tar en påtår. Har du bakat alla sju sorters kakor alldeles själv? Nähä, inte det??

MX8A6602

Barnen älskar Ändebols Gård precis lika mycket som vi. Det finns liksom alltid något mjukt djur att gosa med. Dartanjang kurade ihop sig hos den ena och den andra. Katarina gav dem lite bra tips och ett lyckligt uppdrag. Att släppa ut hönsen som hade utegångsförbud för dagen. Viggo tyckte det hela var bland det gulligaste han sett, när hönsen travade ut från sin lilla port, en efter en, på led.

MX8A6609

-Man ser inte stödet väl? Det ser ut som jag kör på riktigt?

MX8A6623

Vi handlade till middagen.

MX8A6628

Chili och rödbetor…

MX8A6632

…och de allra godaste tomaterna.

MX8A6635

Katarina tipsade om Aptitrundan som går av stapeln 11 September. Ni ska få veta mer om detta men se till att kryssa en höstig söndag i almanackan.

MX8A6645

Bondepraktikan säger att mycket rönnbär ger en sträng och snörik vinter. Jatack, det längtar vi efter.

MX8A6650

Var det inte hönsmys så var det kattgos.

MX8A6669

Skolstart imorgon. Både förväntningar och fjärilar i magen.

MX8A6679

Men jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att landa tankarna än just såhär.

bland sju sorters blommor

 

MX8A8740

Det är ju lätt att tänka på Frida Kahlo när Nomi bestämmer allt själv. Vi tog en fejkblomma, en från blomsteraffären och resten från vår egen trädgård.

MX8A8711

Vi tyckte själva att den här lösningen var den bästa och funderade över hur många kransar som slutat runt halsen innan midsommarkvällar har lidit mot sitt slut.

MX8A8707

Det var något med ljuset där vid sjön, vid min syster och Anders sommarställe. Det haglade av instagrammoments mest hela dagen, åtminstone om man får tro modetvillingarna för dagen, Ellen och Liv.

MX8A8737

Och så var det där med musselfisket…. Helst med glittriga klackarskor på.

MX8A8749

Vid hembygdsgården är det mer som det var förr. Vi är ju nästan alltid just här.  Kul att se hur det var 2011 eller 2015.

MX8A8751

Indien goes midsommar.

MX8A8759

Theo och Viggo är ytterst tveksamma till dansen kring stången.

MX8A8764

Men tro´t eller ej. Tre ungar dansar visade sig ha bästa danspeppen, även Viggo efter tvekarstunden.

MX8A8788

Vissa har en go-pro för att filma extremsporter. Andra har den för något otolkbart men extremt viktigt.

MX8A8801

En. 

MX8A8804

Tydligen lyckades tjejerna komma undan så ny plan sattes i verket.

MX8A8826

Jag fick ett extremt badsug. Vilket aldrig händer. Men lånade min systers bikini och sensationen var ett faktum.

MX8A8837

Så herregud vilken uppståndelse det blev. Alla skulle fotografera. Och Charlie förhörde mig om bravaderna på 80-talet när jag var bäst i Sörmland. Hur var det egentligen? Hur mycket jublade människor? Hur mycket är mina priser värda?

MX8A8836

Nästan som Zlatan för en sekund.

MX8A8858

Kanske var Nomi inspirerad av mina Varbergs-äventyr.

MX8A8871

När hon kom tillbaka berättade hon att hon tänkte bli yogalärare och surflärare när hon blir stor. Och delfinskötare. Såklart.

MX8A8876

Fatta sandlyckan när högen är av denna storlek.

MX8A8900

En utbrytartävling kräver sina assistenter.

MX8A8877

Två.

MX8A8907

”Det är ingen fara Viggo, det känns som om man inte kan andas men det är bara inbillning. Om du blir yr och inte känner benen är det heller ingen fara..”

MX8A8914

 

Det var en utdragen tävling. Tillsist sade Viggo att han bara hade känsel kvar i huvudet men då var han plötsligt loss.

MX8A8953

Framåt den ljusa midsommarnatten skulle det tältas med sjöutsikt.

MX8A9009

Tre.

MX8A9028

Kära hjärtanes vilken projekt det hela blev.

MX8A9039

Men till sist var tältet på plats och Liv fick feeling.

MX8A9046

Fyra.

MX8A9059

Theo kontrollerar skyddsdräkten inför det hundrasjuttioelfte hämta-bollen-i-brännässlor-uppdraget.

MX8A9050

Fem.

MX8A9104-2

 

Natten var magisk. Funderade rätt mycket varför ljus beter sig som det gör. Kanske är det bara alldeles självklart men ibland känns det inte så.

MX8A9109

Hej, det var Nomi som fotograferade.

MX8A9067

Sex.

MX8A8961

Och kvällen ändrade färg igen för tusende gången. Och jag tänkte att det är nog sjön som gör det.

MX8A9064

 

Sju.  Sorters blommor…

MX8A8993-2

..bland den finaste midsommaraftonen.