DAILY LIFE-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,category,category-daily-life,category-1,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

fredag.

Exakt min vy imorse. Ganska rofyllt faktiskt och det där skåpet som jag köpte på Blocket häromveckan är så fint. Som alla andra skåp. Känner att rosa är extra fint just nu. Kanske är det januarimörkret som gör´t. Skåpet är målat i Jotun lady Supreme Finish med kulörkod S1505-Y50R och 15 glans vilket är väldigt matt. Nu önskade jag det men kan tänkas att de flesta gillar typ 40 glans vid skåpmålningar. Väggen målades med Jotun Minerals i nyans Grå harmoni.

Med detta vill jag bara visa att det här hemmet liksom inte är harmoni i övrigt. Det verkar ju onekligen vara så att så många tror att en bild säger all sanning i världen. Fast det är precis raka motsatsen. Ett rent och skönt hörn har förmodligen en kontrast om man vänder på klacken. I alla fall hos oss.  Jag har bytt arbetsplats och den är rätt okej. Då solen går upp framför näsan och går sakteligen ner bakom ryggen, åtminstone såhär års. Sedan ser man bara hustak och ett gammal vattentorn och skog… Men, sedan var ju det där med strukturen, den åtråvärda ordningen och att använda sitt eget hem som studio. Jag skyller på det. Man kan väl säga att det inte riktigt klaffar i min hjärna. Alla dar. Eller kanske inte alls.

Men det fina med ett stort hus är ju att det förmodligen är ordning och reda någonstans. Eller möjligen alldeles tomt som i Nomi´s rum. Kanske dags att ommöblera lite. Eller kanske inte. Nepp nu ska jag dricka en cappuccino, gjord av havremjölk och kaffe från den här maskinen. Påtal om det bytte jag till havremjölk som någon slags nystartgrej. Först tyckte jag det var lite si. Eller så. Men nu kan jag inte tänka mig något annat. Helgens tips, testa. Och inte bara en gång. Innan litern är slut har du vant dig.

For the monday coffee.

Picture by Anna Malmberg for the upcoming book Feelings of Imperfection.

Vårens vackraste boksläpp kommer tveklöst att vara Anna Malmberg´s och Anna Björkman´s bok Feelings of ImperfectionMed världens vackraste sneak peek så känns den redan som en saga. Att bläddra i tusen gånger om. Anna Malmberg är en av mina stora favoriter när det kommer till fotografi. Hennes egna uttryck är magiskt och hennes bilder är konstverk i mina ögon. Jag är på riktigt lycklig över den här typen av böcker. Storytelling i bilder är en av mina skönaste sysselsättningar. Älskar. Tänker att jag älskar det mer nu än någonsin då många böcker idag verkar ges ut utan vidare eftertanke. Det görs en, det görs en till likadan. Och förmodligen hade det redan gjorts hundra samma innan det. Bokförlaget New heroes & pioneers verkar göra precis tvärtom och det är fantastiskt inspirerande. De ligger bla bakom dessa fina och Share som jag skrivit om tidigare. 

Malin har besökt Rom och ett sådant ställe man vill bo. 

Ett av mina favoritkonton på instagram är @sannehopFrenchbydesign finns fler bilder från hennes magiska hem med utsikt över kanalerna i Amsterdam. Lägg av vad fint. 

Försöker övertyga min dotter om att en rosa kalkfärg är kanske något som hon skulle gilla. Skulle själv inte ha något emot att byta till det här köket.

Annars sparar jag den här färgskalan till ett senare tillfälle.

 

 

vintersaga.

Säg att världen är extra vacker just idag. Säg att det kanske inte håller så särskilt länge alls. Frost är lite av det förgängliga slaget, förstår du. Åtminstone den där alldeles speciellt gnistrande. Och man vet aldrig om det blir lika någon annan dag resten av vintern. Förresten tror jag det är något alldeles särskilt med himlen också. Just idag.  Säg just det till någon som är sådär tretton. I samma mening frågar du om hon har lust att dra på sig en gammal klänning ifrån vinden. Eller egentligen två, det var ju en gammal brudklänning också. Tror min farmor bar den på fyrtiotalet… Om du säger allt detta till en trettonåring över frukostbordet så förvänta dig inte samma entusiasm. Förvänta dig inte att hon studsar ur morgonrocken och säger att du kommit med helgens bästa idé. Förvänta dig kanske mer en lång blick som tyder på att alltsammans verkar i det närmaste galet. Helgalet.

Men i alla fall. Det var hon, jag och frosten. Och de grå, disiga molnskyarna.

Det gällde att hålla fast vid minuterna. Jag hade ju lovat att det skulle gå snabbt.

Jättesnabbt till och med.

Men hon fick vara min vinterkompis i jakt på något helt annat. Har ni någon spanat efter ensamma träd i mil efter mil förstår ni varför man behöver någon bredvid.

Någon som man kan dra på en gammal klänning när allt det andra blir för tråkigt. Vi knäppte de sexton klädda knapparna. Bara för att de en efter en skulle gå ur sina öglor igen.

Vi tänkte väldigt mycket på choklad och vispgrädde. För värmens skull.

Och lät syrenerna överraskas av snöfall. Men inget var ju på riktigt såklart.

Mer än de som kom åkandes genom vintern när man allra minst räknande med det.

Jag menar, står man med långklänning på en isig väg i ingenstans vill man helst vara osynlig.

Och de där knapparna…

En efter en och alla på en gång.

Här bakom kameran var livet nästan choklad och vispgrädde. Med mössa, ullkappa och stora vantar. Och magisk vinter med vackert ljus. Det är väl märkligt att alltsammans kan te sig helt annorlunda på andra sidan. Men vi fick i alla fall en vintersaga. Och sade att det kanske dröjer fyra år tills nästa gång. Minst.

 

 

Sängen.

mokkasin-kids-1

Den där dagen då Nomi hittade sina drömmars säng. Juli, sommar och söndag.

Den här sängen, som inte gick in genom dörren trots att den kunde delas i tre delar.

mokkasin-kids-4

Att hänga hos Helena i Vännevad är ju drömmigt värre. Egentligen hade Nomi varit spårlöst försvunnen i sådär tjugo minuter. Jag och Helena babblade på som vanligt. Helt plötsligt ploppade hon upp från hörnet i det här rummet. Fråga mig inte exakt vad hon gjort där längst inne i hörnet, under alla gamla kläder. Förmodligen var det bara mysigt och det perfekta stället för tjuvlyssning.  Fatta flätan?!!

mokkasin-kids-5

Halva sortimentet blev väl genomprovat.

mokkasin-kids-2

Sådan säng, sådan donna. ”kör mig, bär mig, vart jag än ber!”

mokkasin-kids-3

”Jag tänker sitta här, ni kör!  Och jag kommer känna mig alldeles drottningaktig.”

mokkasin-kids-6

Snyggare än såhär blir det kanske inte.

mokkasin-kids-7

Blå himmel och fluffiga moln. Alltmedans det viner i grådiset utanför.

det handlar om Skam.

mokkasin-skam-1

Jag är benägen att säga, sänd det i varenda klassrum. Landet över. Utifall det nu är någon som missat, inte får se eller inte tycks sig behöva se. Efter tredje säsongen av Skam är jag tvärsäker. Lika självklart som de rullade in tjock-tv:n under åttiotalet och vi fick se Stenmark, vare sig vi ville eller inte. Nu handlar det dock inte om landets stolthet eller vad det nu var, utan att grunda för en bättre värld. Stora ord när det kommer till en tv-serie. Fast faktiskt inte. Verkligen inte.

 

Besatt. Jag är besatt av Skam. Det är så bra. Så jäkla begåvat skildrat så jag dör lite av nyfikenhet på seriens skapare Julie Andem. Vem är denna människa som fångat så många rätt att man blir alldeles knäsvag, kanske på alla plan. Och jag vet, det är en tv-serie. Men samtidigt – det är som på riktigt.

 

Innan jag sett serien var jag tveksam. Ungdomsserie. Man är ju liksom inte där nu. Liv, min 13-åring hade plöjt alla säsonger på norska. Det kändes liksom som man skulle smygtitta på en annan värld. En passerad tid. Men så började vi se. Och efter att ha sett tills sista avsnittet på säsong 3 är jag överväldigad och förälskad. Det är så bra. Allt startar och landar i trovärdighet rakt igenom. Det känns på riktigt. Det är briljant. Jag anser mig kunna sitta med den sanningen trots att jag är född 71.

 

Att sätta ord och göra film av ungdomars utmaningar, funderingar och osäkerhet. Att närma sig och få in allt det där som förmodligen kommer korsa den ena eller den andra på något sätt under den här tiden av livet (och förmodligen även senare). Och händer det inte direkt dig så är det någon alldeles bredvid som är precis just där. Att lyfta föreställningar och fördomar. Att lyckas med konststycket att belysa ångest, psykisk ohälsa, matnojor, sexuell tillhörighet och ja egentligen alla funderingar man kan tänkas ha. Och dessutom komma med svaren på ett så pass subtilt men ändå helt övertygande sätt, att du aldrig någonsin tvekar på trovärdigheten. Utan att lägga till en massa pekpinnar från vuxna, inga överdrivna gester eller övertydlighet. Inga floskler. Utan enligt ett sätt alla borde samla på – för att bygga broar och lägga grund.

 

Jag älskar frånvaron av vuxna. Att man inte ser deras perspektiv på saken. det vi är så vana vid. Med det menar jag inte att livet inte bör ha engagerade vuxna men det är i första hand inte där en sjuttonåring lägger fokus. Har aldrig varit och kommer förmodligen aldrig att vara.

Skådespelarna är fantastiska. Varenda tonfall, minerna och sätter de tar sig an minut för minut. Det var länge sedan jag såg någon sätta känslor i bild på ett mer trovärdigt sätt. Fotot. Är magiskt. Det är verkligt och underbart icketillrättalagt och sjukt snyggt. Och sedan älskar jag slow scenerna. Och känslan av när man utgår från en person och känsla och världen där utanför kan liknas vid ett fält av händelser du aldrig kan förutspå. Det liksom känns i magen. Och musiken, så bra. Jag dör vad bra.

 

Trean. Min absoluta favoritsäsong. Okej, man kärade ju ner sig i hela Noora och Williamgrejen. Men trean. Så jäkla fint. Och utan att spoila så tänker man ju att detta måste varit det bästa som någongång gjorts för alla 17-åringar och runtomkring som tvekar, som våndas, som undrar. Jag vill inte vara 17 igen. Men jag vill vara 17 och få det här framför ögonen, som ett brev skrivet från framtiden, från de som var med och satt med facit i hand. Ett brev till dig själv om valen som står dig fritt att göra. Få modet serverat, inte som den enklaste sak i världen (för så är ju inte livet) men som ett stycke grundpelare som bygger till att våga. Att våga fullt ut att vara den man är.

 

Tillbaka till seriens skapare. I DN kan man läsa om hur Julie Andem arbetat för att göra Skam trovärdig. Man har utgått från den sk NABC-metoden framtagen av universitetet i Stanford. Bokstäverna står för needs, approach, benefit och competition. Metoden utgår från att man gör djupa intervjuer med målgruppen, vilket alltså Julie Andem har gjort, och utifrån den skapat karaktärerna och historien. På det viset får man också en direkt trovärdighet som inte grundar sig i föreställningar som vi vuxna förmodligen lägger oss till med, när vi själva hamnar i distans till den här tiden. Med direktkontakt med målgruppen får man också sanningen, per automatik. Sedan kan man ju fråga sig, trots att ungdomsserier gjorda av vuxna, annars har en helt annan föreställning, är skillnaden verkligen så stor?

 

Kanske är det nostalgin som fångar mig. Kanske är det att allt man tänkte och gjorde som kommer igen. För visst känner man igen sig i mycket, trots att kanske ditt liv inte var det exakta. Kanske är det för jag blir liksom lite gråtig i var och varannan scen. Utan att ni ska behöva ha min ungdom serverad. Så kan jag säga såhär lite kort. Från en matnoja som utvecklades i anorexi under alla mina högstadieår, sammanföll mitt 16-åriga jag med ett närmande om att bli frisk igen med en ny stad, nya vänner och en överväldigande känsla av att livet var där här och nu. Eller där och då. Att liksom komma ut från en värld som hade inneburit så mycket ångest och mörker att jag knappt minns en enda dag, en enda händelse från åren mellan 12 och 15. Att vid 16 fånga livet igen var totalt livsbejakande men samtidigt alldeles omtumlande och vacklande. Ganska ofta tror jag att jag inte förstod något av allt som skedde. Men det var som om världen var en ny plats och mitt liv ett annat från de åren jag hade med mig bagaget. Men det är från 16 jag börjar minnas igen. Och att fundera på de här åren med en distans är nästintill lite som på film. En egen. Att min väg sedan korsades med min nuvarande man när jag var 17 gör att vi tillsammans kan gotta oss i nostalgi. Fint faktiskt. Fast, därmed inte sagt att allt och alltid var rosenskimrande och romantiskt, det är det aldrig.

 

Det enda ”felet” med Skam må vara att det finns bara lyckliga slut. Åtminstone tills säsong 3. Att världen känns extra snäll och alla uppbrott, ledsamheter och kaos landar i kärlek och det är tillsist mjukt, fint och vackert. Att det är en överdos av förståelse. Men kanske är det där pekpinnen ska vara. Den absoluta enda pekpinnen vi kan tänkas behöva. Hoppet om att världen är en vacker plats. Att framtiden är ljus. Just i det livet som pågår…nu.

byebye 2016 – del 3.

 

I September släpptes promofilmen inför Christians Kjellvander´s nya skiva, den jag varit med och filmat.

mx8a8786-1000x667-1
Och tack så mycket för att vi startade upp matkollektivet igen.
mx8a8417-1000x1500-1
Under den här månaden jobbade vi väldigt många dagar, kvällar, helger och supertidiga mornar med att inreda Ungdomskulturhuset Perrongen och med facit i hand blev det nog Katrineholms skönaste ställe, får man säga så? Men det är i alla fall galet härligt och mysigt där.

Vi tog barnen och for till skogen och Kristo fångade allt på film. Fint!

 

27092016-27092016-mx8a2536-3
Så blev det bestämt då. Jag tog pick och pack och lämnade kära Lovely Life för mitt eget ställe. Jag har trivts väldigt bra precis såhär, det har landat väl i magen hos mig, gjort mig gott för den egna känslan och det kreativa. Kanske har jag inte hunnit göra exakt såsom jag tänkte då det har varit en extrem jobbhöst. Men å andra sidan, har det inte gjort något alls. Det är ju liksom min blogg och bara jag bestämmer. Tycker det har varit rätt skönt att ta samarbeten, annonser och allt sådant i den takt jag hinner med. Men funderar ibland på vad ni som läser min blogg tycker. Var det smart med flytt eller inte så smart? Vad är bra och mindre bra? Berätta!  I can take it ; )

Världens roligaste rekvisitatillverkning hann vi också med till Mrs Mighettos nya kollektion, där vi plåtade bilderna. Kristo gjorde behind the scenes film. 

 

mokkasin-circus-mighetto-collection-1

Och jag kärade ner mig  i det här jobbet

mokkasin-nomi-1

Och precis strax efter flytten av bloggen släppte jag den där saken som nog får ses som det mest avgörande beslutet 2016. Jag berättade att affären Mokkasin skulle stängas ner. Omtumlande och fullt med fjärilar i magen. Men om det är någon som undrar hur det känns såhär i efterhand? Fantastiskt. Det bästa beslutet någonsin.

 

mokkasin-bodhish-4

En vän blev med lokal. Och jag lovar att det händer saker där på Borgmästaregatan på Söder. Och under de senaste dagarna har jag åkt bil på snötäckta småvägar och vilse bland vita granar, rent utav lite snöblind för att landa vid en alldeles ensam ek. Det enda jag tänkte på varför den växte just där, hur gammal den kunde vara och isiga vindar på kinderna. Sedan trampade jag ner mig till midjan i snön. Det såg liksom ut att bara vara ett litet millimeterlager…

 

mokkasin-superthursday-1

Om 2016 räknas som grubbleriernas år så är det extra fina att jag har så många att grubbla med. Hur många frukostmöten kan man klämma in egentligen? Aldrig för många.

sneek-005

Affären blev historia och allt kändes jättemärkligt. Sista paketet packades, jag släckte lampan i packrummet och gjorde världens längsta inlägg om varför jag stängde och hur saker hade börjat, varit och slutat. Det blev som en hel liten historia om affären. Som ett tack för den tid som varit och som ett hej till det skulle komma.

mokkasin-23-november-9

Sådan tur att affären stängdes innan julrusch och sådant insåg jag ganska snart. Ni förstår hur jag menar väl? I detta kaos hade vi faktiskt inte haft tid till något endaste litet yttepyttigt paket.

mokkasin-23-november-1-2

Kalasvimplar blandades med rekvisita och nyårskostymer.

mokkasin-inspo1-1-2

Och ett Katrineholm i miniatyr.

mokkasin-numeronov-13

Sådärja. Året får avslutas med en bild på mig och min man. Han som fångade mig så många gånger under året som gick. Och lite kärlek där på väggen. Eller väldigt mycket kärlek faktiskt, till alla er sköna människor som läser! Tack!

byebye 2016 – del 2.

mx8a8485-1000x667-1

I maj så filmade jag för första gången och tyckte att det var fantastiskt skoj. Tänker att platsen och allt runtomkring gjorde sitt till.

mx8a0468-1000x667-1

Det var väldigt många kalas och vi tyckte att tomtebloss passade lika bra om våren.

20052016-mx8a9982-1000x831-1

Operan. Påtal om det så släpps biljetter till barnlördagar på operan nu i januari.

26052016-mx8a1078-1000x667-1

Jag och Linn åkte på yogaresa. Ett av årets kanske smartaste drag.

mx8a5205-1000x768-1

För sedan väntade  en massa jobb hela sommaren lång.

mx8a8993-2-1000x667

Midsommarnatten var extra drömmig 2016.

mx8a8376-1000x1500

Alla fina möten under året som gått. Så tacksam och glad för dem.

mx8a9343-1000x667-1

Och vi utökade vår egna smyckekollektion med It´s like Summer On A Straw. 

mx8a8547-1000x667-1

Såhär kände jag mig inte alls under sommaren. Det var i ärlighetens namn precis tvärtom. Jag tror att alla funderingar och tankar som jag haft under den senaste tiden kraschade just då. I ett enda sjukt virrvarr och kaos. Jag grät floder, jag ältade sönder mig tillsammans med man, syster och svåger. Men kanske är det precis så det ska vara  vara om allt ska landa i förnyelse och någonting bra. Säkert är det så.

mx8a0396-3-1000x1500-1

Och juli försvann i jobb, världens varmaste sommar och det där fasliga vridandet och vändadet. Sömnlösa nätter och tusen frågor fast inga glasklara svar. Eller jag fick nog det, hur glasklara som helst egentligen, hade bara lite svårt att ta in dem.

mx8a2155-1000x667-1

Fast det jag minns bäst är ända allt sådant här.

mx8a3040-1000x1500

Och sådant som kommer med en fjärilscirkus. 

mx8a3602-1000x667-1

Jag mådde alltid väldigt bra i det här huset. Just där är allt bara som att vila i sockervadd. Trots att jag faktiskt jobbar varje gång jag är där.

mx8a2347-3-1000x681-1

Det här är sommar för mig. Långluncher eller middagar tills myggen tvingar en att gå in. Babes:en kom på finbesök och Mari flera gånger, lyckligt nog.

mx8a5757-1000x1500-1

Vissa av oss dansade i regnet på Way Out West medans vi andra förtrollade oss i ett gammalt hotell och förälskade oss ännu en gång i Göteborg.

mx8a7065-1000x1266-1

Jag och mina barn på självaste omslaget av Family Living. 

mx8a7216-1000x1500-1

Och hösten startade med världens roligaste jobb. Och plötsligt hade allt det andra fallit på plats och jag visste exakt hur jag skulle göra med alltsammans…

hej då 2016!

mokkasin-com-summary-1

2016… Året började med att jag fick en hälsning från någon som tyckte att jag lever med ena foten i fantasins värld. Och ja, så är nog lite fallet.

9livethemma-1200

Fast ett av de första samarbetena jag postade i början av januari var för Ikea och inte så värst mycket dragning åt fantasin.

 

20160109-mx8a0099-1200-1200

Kort därefter drabbad av ett hus som bara gamla hus kan drabba en. Där kan man säga att fantasin skenade rejält.

20160113-mx8a6737-1200-1000x1500

För att inte tala om den där dagen då jag, Kristo och Johanna var alldeles själva  på ett helt slott.

20160115-mx8a6941-2-1200

Vi höll kvar vid slottskänslan och åkte på härlig weekend 5 minuters bilfärd från hemma.

 

27012016-namnlost-241-5

Och köpte en soffa. För första gången någonsin kan jag säga att en soffa uppfyllde mina och allas våra förväntningar. Den är vår favorit.

20160122-mx8a7644-1200

Det var väldigt många frukostar 2016. Långa på fyra-fem timmar varje gång. Och det finaste var de man hade frukost med. Lyllo mig, alla gånger.

mx8a8719-1000x667

I januari tog sig Mokkasin an sitt första kostymuppdrag. Vi hade väldigt kul och Kristo utnämndes till hattmakare.

20150514-mx8a60121200nyaste-1000x718

Ända tills sommaren (lite fortfarande faktiskt) fortsatte jag att vara arg pågrund av att den alldeles fantastiska gamla skolan skulle rivas. En annan dag ska ni få veta hur det gick. Den står inte kvar, men det kunde varit värre.

mx8a9295-1000x1295

Vi fortsatte att tapetsera och kanske är det här rummet allra vackraste härhemma. I alla fall om man ser till väggarna.

mx8a9647-1000x667

Det var väldigt mycket kostymer där i februari. Och ungarna repeterade inför den stora föreställningen. Den här killen insjuknade i över fyrtio graders feber på genrepet..

capsule1-1000x667

Bilderna som vi gjort för Numero 74 SS 16 släpptes.

mx8a0670-1000x716

Och en extra fin februaridag satt Kristin på min veranda

mx8a0835-1000x667

Rivningshotet över skolan tog skrämmande vändningar och jag valde att skriva om varför vi lämnade vårt kära Söder en gång.

28022016-mx8a5502-2-1000x667

Jag, Kristo och alla barnen landade i Chiang – Mai och en helt magisk dröm.

29022016-mx8a5867-1000x667

Vi hälsade på en av de mest varma och kärleksfulla människor jag känner, Poupy som driver Numero 74. På plats fanns hela teamet och jag kunde aldrig sluta använda ord som fantastisk. I allt. Så evigt tacksam för allt vi fick uppleva.

05032016-mx8a0518-2-1000x667

Jag kan längta ihjäl mig efter dofterna, ljuset och ljuden.

03032016-mx8a8620-1000x1500

Men allra mest människorna.

 

mx8a2972-1000x667

Jag höll fast med mina Our Weekend Diary inlägg här på bloggen. Älskar att ha våra helger från 2016 i dagboksform.

mx8a3241-1000x667

I april hade jag äntligen haft tid att gå igenom alla bilder från den stora föreställningen här i Katrineholm. Liv spelade galant en av huvudrollerna.

 

mx8a5630-3-1000x667-1

Jag inser att ingen dag från det här rummet är ju normal. Vad sägs om en alldeles vanlig soffgrupp.

mx8a6688-1000x667-1

Nä just det, en annan dag. Veckan efter

mx8a6868-1000x1500-1

Men så var jag ju tvungen att förberedda mig för att föreläsa på Ikea, om hållbarhet. Nervigt innan men landade bara mjukt i magen.

Lite maj och sommar imorgon då…

hej 2017!

mokkasin-com-ett-hem-1-3

Kanske världshistoriens gråaste nyårsafton. Men glittrig på sitt sätt. Tur att tomtebloss är som minifyrverkerier eller som en stjärnhimmel på två sekunder.

Vill  önska er ett alldeles fantastiskt nytt år! Och hoppas att kärlek och allt som är snällt kommer att färga varendaste dag 2017.

Jag vill också säga tusen tack, för att ni läser och förgyller mina dagar med snälla ord och varma hälsningar. Det betyder allt för att den här bloggen ska finnas till.

Tack! Puss & kram Sofia

 

 

juletid eller precis innan.

mokkasin-com-dec-1

Hoppas er jul är fridfull och full av en massa kärlek. Och precis allt du önskar.

Eftersom jag inte bloggat så det står härliga till på sistone får vi börja ett par dagar innan julafton. Sådana där dagar då man äter chokladbiskvier till frukost för att starta jullov.

mokkasin-com-dec-2

Fastän snön lyser med sin frånvaro så älskar jag vintersolen. Fast idag stormar det mest. Vi äter nästan alltid här om vintern, mest för ljusets skull.

mokkasin-com-dec-3

En dag var jag fast besluten om att vi skulle gå till skogen och göra exakt såhär. Det gjorde vi inte men vintern har ju knappt börjat.

mokkasin-com-dec-4

Nomi drabbades av pysselmani precis dagen innan julafton. Hon gjorde säkert tio julkulor att skaka och fulla med glitter från beskrivning från Pysselbolaget´s bok Och stansade smycken. Panduro har ett kit med bokstavsstansar, jag trodde det skulle vara svårt att hantera för kidsen. 

mokkasin-com-dec-5

Men det funkar fint om man hjälps åt. En kan ju slå med hammaren medans den andra håller i stansen, om man vågar…

mokkasin-com-dec-6

Vi hade familjeråd om granen. Jag vill ju inte vara den som bestämmer om huruvida granen ska kläs så alla fick vara med och tycka till. Det stod mellan gamla loppiskulor eller vita stjärnor.

mokkasin-com-dec-13

Samtliga röstade på de gamla, vanliga vita stjärnorna. Och rostiga kulor med bjällror i.

mokkasin-com-dec-1

Trots att jag inte är särskilt pyntig av mig så får jag varje jul ett fasligt begär efter att möblera om. Jag vet inte vad det där kommer ifrån men det är i alla fall gratis. Mycket handlar nog om att jag inte vill ha mitt arbetsrum mitt i julfriden. Då är det praktiskt när man kan dra gardinerna på skenor till att täcka min jättestora moodboard.

mokkasin-com-dec-8

Nu kan det ju vara svårt att se storleken på bild men detta är ett jätteänglaspel! Ljusen är vanliga kronljus så då förstår man ju storheten. Fann på loppis.

mokkasin-com-dec-9

Vacker julhälsning från rara Kristin och Miranda och For Good Luck. Innehållet som har tjyvats av min äldsta dotter,  får såklart ett eget inlägg.

mokkasin-com-dec-12

I år printade jag ut en massa fotografier i miniformat. De användes som etiketter tillsammans med de här fina för Stadsmissionen.  Tycker så himla mycket om Maja Sten´s illustrationer. 

mokkasin-com-dec-10

Den här ljuskronan från Skultuna har jag bara till låns av min mamma. Måste vara ljuskronornas ljuskrona.

mokkasin-com-dec-11

Kanske är det frånvaro av snö som gjorde att jag snarare valde glas än mässing den här julen. Fick mig att tänka på frost och istappar. Och att allt ljus släpps igenom.

mokkasin-com-dec-15

I senaste numret av Milk  uttalar jag mig om vad hygge handlar om för mig. Och i fint sällskap av @annacate och @johannabradford blir jag utnämnd till hyggedrottning av instagram. 

mokkasin-com-dec-14

Känns fint att se No 74´s annonser här och var. Helt enkelt för det är mina bilder. Det speciella är att det sitter rätt mycket minnen i många av de här bilderna, trots att det ”bara” är ett jobb. Som den här bilden, tagen den där smällkalla dagen på slottet, i självaste champagnerummet.

mokkasin-com-dec-16Hyggedrottning… känns alldeles perfekt om du frågar mig.