DAILY LIFE-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,category,category-daily-life,category-1,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

This kind of day.

Gå bort dag är alltid en fin dag.  Har börjat köpa vaser när jag springer på dem. Allt från de där små för en femma eller dyrgriparna (i jämförelse) för femton. Mest bara för jag har märkt att nästan alla saknar. Kanske får vaser fötter. Eller annars är det nog så att någon kanske råkade vispa till en av bara farten. Eller två. Och låtsades som det regnade. Och hur många små och lätta har inte krasat i en vindpust, exakt då man minst anar det. Den där stora på golvet är perfekt för buketter. Ni vet sådana som brukar vara märkt med liter-märken i glaset. Tänker att det är alldeles ordinära konserveringsburkar. I alla fall. Värt det när det kommer till blommorna.

Och jaja. Lite av favorit i väldigt mycket repris. Men så har vi inget Hötorg heller.

 

16.47 och hej fortfarande solen.

Vi fikar in sportlovet med olika sorter. I vanlig ordning får vi dela tills de minsta beståndsdelarna för alla vill smaka allt. Allt utom semlan. Absolut inte semla, barna och kompis är överens. Själv är jag överförtjust i nötkakor.

Kan inte mer än älska att våren kom i februari. Å andra sidan är det högst osäkert om vintern ens dök upp. Om man tänker på snön som aldrig var. Nästan i alla fall.

Köpte en rosa matta för ett par veckor sedan. Bra rosa och bra, återvunnet material.

Glas. Jag gillar klarglas och glas i alla dess former och färger. Och har väl egentligen alltid varit fascinerad. Ni vet sådär på glasbruk och blåsningen och hettan. Storögd betraktelse liksom. Fast ändå så har jag varit mer keramisk under en tid. Nu utesluter verkligen inte det ena det andra men redan vid jul letade jag fram allt glas jag gömt. Och nu i solen så är det ju helt magiskt. Till och med fönster med väder och vind och spår från regnskurar i evighet, kan ju kännas magiska. Lite i alla fall, om man kisar. Fredag då… ha en fin!

 

 

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”

Nomi och jag låtsades att vi hade bakprogram för att mota bort feberbacillerna. Jag har aldrig sett ”Hela Sverige bakar” men enligt Nomi var det exakt. Det hade något med själva uppläggningen att göra.

Vi slog till på kakor med chokladbitar. Är det sjukstuga så är det.

Nog för att vaniljpulvret luktade som hästmat men smeten blev desto godare.

RECEPT

125 gram smör, mjukt

1 dl råsocker

1 ägg

1,5 dl mjöl

0,75 dl havregryn

0,5 tsk bakpulver

en nypa salt

1 tsk vaniljpulver

100 gram mörk choklad

skal av lime

Vi vispade smöret, råsockret. Rörde i ägget. Blandade mjöl, havregryn, salt, vaniljpulver och bakpulver. Blandade med smeten. Hackade chokladen och rev limeskalet och blandade i detta med. Sedan gjorde vi en en rulle av degen, rullade in den i bakplåtspapper och lade den i frysen. För att frysa den i en timme sådär. Sedan skar vi 1 cm tjocka skivor och gräddade kakaorna i 180 grader tills de såg klara ut. Det bästa av allt är att vi har hälften av kakdegen i frysen, till imorgon eller något.

När vi väntade på kakdegen i frysen tyckte Nomi att vi skulle se Mandelmann´s Gård. Hon hade redan sett en hel hög med avsnitt med sin kusin men ville absolut se från början och igen. Helt enkelt för att hon och Estrid redan hade bestämt, som av en händelse, att våra familjer skulle flytta till en sådan där gård som Djupadal. Kanske till och med exakt en sådan. När allt kommer omkring, så vore det fint om vi kunde göra det ganska så snart. Imorgon möjligen? Åtminstone innan våren kommer.

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”

Vi skivade kakdeg och hon sade något om att hon skulle älska livet varje dag sådär på landet. Estrid med. Och att det inte alls är äckligt med komockor. ”Det är ju helt naturligt. Och bor man på landet så får man ju bajs hela tiden. Nästan jämt. ” Att det kommer med djuren borde jag fatta.

De skulle tydligen ha ett eget program också, hon och Estrid. ”Det kan vara som Mandelmanns. Nästan samma. Sådär härligt och Gustav är glad hela tiden. Det skulle bli jätteuppskattat vårt program. Vi är ju barn.”

Och han bygger ju saker också. En pizzaugn och sådant där. Det kan ni vuxna göra.

Sedan åt vi kakor, pratade om alla lammungar vi skulle ha och om att det där med stan kanske var något alldeles förskräckligt onödigt.

Kvällens sagobok. Eller möjligen kokboken.

en riktig pang-torsdag.

En riktig pang-torsdag skulle mina barn ha sagt. Det mest förekommande ordet om det som är väldigt, väldigt bra härhemma. Tack-så-mycket på den. Precis vad jag behövde trots svårigheter att ta sig hemåt bland bombhot på spåren och olycka när allt var som vanligt igen. Men efter taxi från annan ort kunde vi tillsist möta upp barna som var nöjda med FF såhär länge.

Landade i alla fall på lite frukost vid Zinkensdamm och snack med delar av Stora havet.

Fint här och var hos Sarah med utsikt över gamla hoods.

Jag mötte upp Sanna och vi begav oss till Bodhish.

Det händer grejor i kullisserna och det är så himla skoj att höra och se processens gång.

Efter lunch och iskall promenad från Gärdet mötte jag upp för ett mycket spännande möte. Frida och Emelie kommer från Indy och gissa rummet? Jag hoppas få hänga här lite extra mycket framöver.

Att hamna i Kransen hos Fabriken är som att befinna sig i ett dockhus fullt av kärlek. Vägg i vägg med som den vackraste godisaffär, Vintagefabrikensom ju inte är en godisaffär bokstavligen men så galet mysig och proppfull med fina saker, kolla webshopen bara! Och bakom dörren bredvid huserar alltså ett kreativt kollektiv som hade invigning dagen till ära. Kanske världens gladaste och härligaste kollektiv. Här är Nika Wahren som är blomsterstylisten Skillad Floral.

Och så har vi Pernilla Ahlsén , Emmy Lundström, Linda Hansson och Louise Lemming. Himmel, vilket härligt gäng.

Hela studion var bara ett enda stort mys. Och överallt fanns spår av tjejernas uppdrag. Och hur härligt är det inte när en förhållandevis liten yta blir som ett enda stort hem, helt enkelt för man passerar rum efter rum och hittar massor av vackra hörn. Vart och ett med egen känsla. Det är då hemkänslan kommer automatiskt.

Köket! Alltså. Köket.

Alla kök borde ha tapet, se den i dagsljus här. 

Linda och Chaplin och sjörövarlappen. Utav blommigt papper. Är man på Fabriken i Kransen så är man liksom.

Ni fattar va? Ungar, pyssel, blommor, sagolik plockmat, tapeter, trägolv och fullt av finingar… Pang-torsdag var det.

i mitt hus en onsdag.

Det är onsdag och jag redigerar bilder från ett hus i norr. Alltmedans jag smäller i mig cashewnötter frästa i en viss olivolja och flingsalt. En korg härifrån .Tänkte för strandsakerna jag aldrig packar. Å andra sidan ryms en och annan picknick.

Jag skrev om Koko  strax innan jul och jag måste säga att jag är på riktigt glad över denna starkt lysande stjärna över tidningshimlen. Jag har inte läst nummer 2 som hamnade i lådan alldeles nyss men efter en snabb spaning överväger jag stort att inta soffläge inom snar framtid. Jag vill också spela Laleh på gitarr och glömma allt vad läxor heter, fast jag egentligen inte har några. Men det är själva känslan man vill åt. Såg en teater jag absolut ska boka in och kors i taket, till och med jag blev nyfiken på att dataspel! Koko hittar du här och numera på flera köpställen.  Så himla bra och heja!

En annan stjärna är TWWP nummer 2! Skulle nog vilja kalla den snyggaste magasinet just nu. Bilderna från magiska hem och annat snyggt på jorden är fantastiska av Linda Alfvegren och Hans ErickssonJag läser intervjuerna gång på gång och  tänker att så bra att fortsättningen och mycket mer finns på sajtenMagasinet finns här. 

Oja, inte nog med cashew-mani. Chokladen jag fick av Kristin igår var ju försvinnande. Bra att hon gav mig en bok om bra kål också. Böckerna i den serien är bra allesammans, har intressant nog den om juice på franska men med övertydlighet i bildmaterial kan jag gå i god på den också. Såg att nästa i serien är en om Paleo. Som jag i och för sig aldrig riktigt förstått fullt ut men ändå.

Bra onsdagsord. Och alla andra dar med.

Allra finaste gästen!

Det är verkligen inte varje dag en Varbergs-tjej kliver av i Katrineholm. Men plötsligt händer det. Lyckost mig kan man säga, när Kristin, stannar till påväg hem från händelsernas centrum och gårdagens gala. Hur snygg var hon inte en alldeles vanlig tisdag och igår alldeles smashing tillsammans med Malin Persson och Daniella Witte. Under Elle Decoration Swedish Design Awards delades bla priset Årets inredningsbloggare ut, där även Kristin var nominerad. Vinsten gick till Jannice Wistrand på Add Simplicity, grattis!!

I alla fall var solen tillbaka helt plötsligt idag och vi kunde sitta i verandan för första gången på hela vintern. Precis som förra året. Märkligt nog insåg jag nyss att jag skrivit just då att våren kom samtidigt som Kristin och faktiskt var det exakt samma idag. Trots 7 minusgrader sken solen som aldrig förr den senaste tiden och Viggo berättade att skolpromenaden helt plötsligt tog ynka 6 minuter istället för den gamla vanliga kvarten, helt enkelt bara för att han hade morgonsol i ryggen.

Vi flyttade efter solen och åt semlor och pratade. Och pratade mera. Bästa tisdagen.

Kristin och Miranda´s For Good Luck  utvecklas och utför storstilade förändringar för var dag som går. Kläder, smycken och accessoarer i egen design. Armbandet med turkosa stenar är påväg in och en hel massa fantasisak ringar. Håll koll via deras instagram. Tack Kristin att du satte lite extra glitter på min dag!

Vad vore livet utan ord.

Ingen fredagsbukett. Ingen helgstädning. Ingen fredagsyoga. Egentligen inget sådär extra helgigt. Men tusan vilken extra fin förmiddag. Så nu har helgen startat så pass bra att jag tror jag stannar här. Med luren i ena handen och kaffekoppen i den andra. Har nämligen roat mig med telefonsamtal. Lite hit och dit. Sammanfattningsvis en av de bättre helgpeppande sakerna man kan roa sig med. Att liksom hinna. Prata klart. Börja med att ringa och veta att det nog går att dröja sig kvar. Tänk att det slår allt i hela världen. Alldeles gratis och helt tillgängligt. Alltid. Tack för pratet alla bästa.

För övrigt lyssnar jag ju väldigt mycket nu för tiden. När jag promenerar. Mina favoritprogram från de senaste veckorna är.

Värvet med Po Tidholm – Ytterst intressant om avfolkningen i Sveriges landsbygd och full fokus på storstäder.

Stil om Melania Trump – En så kallad het potatis i modevärlden. Vilken designer som kan tänka sig att klä presidenthustrun är mer politiskt än någonsin och för de allra flesta otänkbart. Som alltid ger Stil en nyanserad bild av det hela och intressanta vinningar och inslag.

Lilla Drevet  – Jonathan Unges utlägg om isbergssallad är briljant. Och jätteroligt om något världsviktigt.

Alex & Sigge – Alex berättar om då han vittjade nät som barn. Finns det någon annan i Sverige som är bättre på att beskriva en tid som varit.

Fredagspodden – För Amanda och Hannah´s alltid sådan positiva inställning. Att de ger känslan av att ingenting är omöjligt och de väljer att följa sitt hjärta. Och de gör utan att veta exakt hur från början och ändå blir det alltid succé. Grymma.

 

Igår såg jag Emil Jensen föreställning Flyktpotatis. Jag tackar min mamma som tog med mig på detta. Efter att ha hört Emil´s fantastiska sommarprat 2016 tackade jag självklart ja utan att veta exakt vad jag skulle se. ”Dålig potatisskörd har genom historien fått människor att fly och bryta ny mark. När jag var liten trodde jag att klyftpotatis hette flyktpotatis. Att vrida på det ordet har varit som en trampolin in i texterna. Verklighetsflykt, flyktbeteenden, nostalgi, dagdrömmeri, flykt till och från ohållbara relationer, flykt mellan nationer – alla sorters flykter, små ochstora, kommer löpa som en rosa tråd genom låtar och monologer.”

Jag blev trollbunden av sättet han hanterar ord. Poesi som berör och rör runt, sätter ord på svåra ämnen och gör dem glasklara. Lindar in det i humor trots att allvaret hänger över alltsammans. Som en påminnelse om att allt går att förändra och göra det rätt. Det är väl nu det börjar, inte sant? Det hänger på oss.

Gå och se, från norr till söders scener hittas här.

För övrigt såg en kompis Nour på Rival. Också väldigt bra. Tänker att jag bokar Norrköping.

Vallmo. Vackert som om de vore på låtsats. Önskar er en mjuk helg.

 

Onsdag.

 

Jag tror det var hos Kristin´s söndagsintervju jag erkände att jag är fullkomligt hopplös på rutiner. Att jag är kanske bäst i världen på att starta upp rutiner och liksom kläcka dem men aldrig lyckas hålla dem. Det är därför jag stolt kan berätta att jag varit så jäkla bra hela januari. För idag är det ju februari som jag insåg tillsammans med en kompis i morse. En hel månad! Jaja, nu menar jag ju inte att jag gjort om hela min tillvaro. Långt ifrån men i alla fall. För det första, jag har ätit alldeles fantastiskt bra. Nu är detta ju ingenting som är unikt utan helt normalt och utan att på något vis kokettera eller så, men jag glömmer just det. Jag skäms faktiskt på riktigt över det och vågar knappt yppa om det men det är tyvärr så. En sådan som kan komma på att det är ju dags att äta och sedan kommer något emellan och tiden går. En sådan som kan inse klockan sju på kvällen att jag glömde lunchen. Och observera med stora bokstäver, det är ingenting som jag är stolt över, alldeles precis tvärtom faktiskt. Men sedan första januari har jag ätit frukost, lunch och middag samt mellis. Utan omsvep och utan att glömma en endaste gång. Till på köpet har jag dessutom ätit megasupernyttigt och gett mig själv ett strängt godisförbud. Bara för att markera att en godispåse inte ersätter en lunch. Ja, du fattar. Och förbudet är väl inte skrivet i sten men det får inte hävas klockan tre istället för något bra. På det har jag dessutom följt mina barn varje morgon till skolan, de klarar ju det alldeles själv egentligen, men för att sedan fortsätta på långpromenad. För att inte fastna i jobbet och framför datorn det första jag gör under dagen. Eller det andra, efter det att kidsen gått till skolan. Och varje kväll efter middagen har jag tagit en kortpromenad. Ja mer än så var det väl egentligen inte. Men kanske är det enkelt att lägga på något ytterligare när man ändå är i farten liksom. Som ordning och reda och struktur och en gnutta kontroll på tillvaron. Eller kanske räcker det fint såhär. Jag skriver inte detta för att visa att herregud så bra man är. Verkligen inte. Utan snarare för att peppa till att vissa saker är nog bara att bestämma sig för. Och liksom välja. Där det går liksom. Det finns många gånger när valet inte finns och då är ju det en helt annan sak. Men att ha möjligheten men ändå inte ta den, är faktiskt bara så in i vassen dumt. Sådetså.

Har ju dessutom en urtjusig weekly planner för sakens skull. Från Jo & Judy.

 

Påtal om nyttigheter så blev dessa kokosbollar väldigt goda.

Recept på sådär 25 st små

3 dl rostade kokoschips (dessa är min favorit) + 2 dl kokosflingor
5 tsk kokosolja
2,5 msk honung
2 msk  kokosgrädde
1,5 msk citronsaft
2,5 krm vaniljpulver
200 gram mörk choklad jag tog en sockerfri på 70 %

hackade hasselnötter

Mixa kokoschipsen med kokosolja tills det blir en kräm. Blanda i honung, kokosgrädde, citronsaft, vaniljpulver och 2 dl kokosflingor. Mixa och rör ihop alltsammans. Ställ i kylen en liten stund.

Rulla bollar och ställ i frysen åtminstone 1 timme.

Smält chokladen i vattenbad. Doppa bollarna i chokladen och syö över nötter.

Sedan kan du ha dem i kylskåp ett par veckor och frysen i en evighet.

Och ny favorit i glassväg. Bara bra glass från Lily & Hanna´s. Hur god? Jätte.

for the monday coffee.

Hej ny vecka och back to civilisationen kan man också säga. Inte för att jag varit vid världens ände men då jag hamnade i någon slags radioskugga cirka 1 km från huset vi vistades i förra veckan kändes det lite så. Det var länge sedan jag var så pass onåbar. Tjusning i det med. Såklart ska ni få ta del av vad vi gjort däruppe där dimmorna ligger likt slöjor runt Indalsälven och solnedgångar är så nära norrsken man kan komma… men först lite tipsigt som man ju kan roa sig med när man har uppkoppling igen.

Vi går inte i kökstankar men då och då kan jag lockas av att ordna upp ett par saker som inte riktigt funkar i vårt kök. Eller som aldrig blev klara… Då vi tänkte mer på rumskänsla än helt kökskoncept när vi gjorde vårt kök så är jag helt inne på att att kanske byta ut en liten grej, någon bänk och en liten ommöblering utan att för den skull byta ut hela köket. Det som fungerar bra det får vara så. Jag älskar att det är okökigt så att säga och så ska det få förbli. Jag har sagt tidigare att den här väggen  och hela köket får mig lite knäsvag. En sådan vägg kommer det dock inte bli då våra köksväggar har pärlspont.

Johanna har kickat igång en liten serie med inspiration kök  på bloggen. Tipsigt, smart och var beredd på köksinspo deluxe då den tjejen har några kök att gå igenom under de senaste årens renoveringsrace. 

Som om det inte vore nog har Frida i samarbete med Ballingslöv precis släppt första delen i en programserie om hennes köksrenovering. Personligt, tankar och reflektioner. Ser fram emot fortsättningen och hur köksdrömmen landar.

En av mina köksdrömmar är att byta ut halva vår ö med ett bordsunderrede. Med halva menar jag att behålla bordskivan i granit men skippa stommarna under och därmed gå miste på förvaringen. Jag drömmer så mycket att jag redan stuvat om i smyg för att kunna bevisa, för mig själv,  att vi klarar oss ändå. Tänker ju att det ser härligt ut såhär med luften liksom.

Men då är också planen att egenbygga en hög med skåp, exakt mellan verandan och fönstret och från golv till tak. Med stängd förvaring nedtill och glasdörrar. Med andra ord inte såhär men samma känsla. Jaja, vi får väl se vad som händer. Ett alternativ är ju annars att ”göra klart”, tänker jag i samma sekund som jag inser att vi renoverade vårt kök för snart tio år sedan. Det märkliga är att det fortfarande känns lite som nytt. Både i utseende och de där sakerna som fortfarande hänger i luften. Som gallret för ventilen som skulle upp och listen som skulle fästas och glipan som skulle lösas. Tio år, jisses på tiden…

 

fredag.

Exakt min vy imorse. Ganska rofyllt faktiskt och det där skåpet som jag köpte på Blocket häromveckan är så fint. Som alla andra skåp. Känner att rosa är extra fint just nu. Kanske är det januarimörkret som gör´t. Skåpet är målat i Jotun lady Supreme Finish med kulörkod S1505-Y50R och 15 glans vilket är väldigt matt. Nu önskade jag det men kan tänkas att de flesta gillar typ 40 glans vid skåpmålningar. Väggen målades med Jotun Minerals i nyans Grå harmoni.

Med detta vill jag bara visa att det här hemmet liksom inte är harmoni i övrigt. Det verkar ju onekligen vara så att så många tror att en bild säger all sanning i världen. Fast det är precis raka motsatsen. Ett rent och skönt hörn har förmodligen en kontrast om man vänder på klacken. I alla fall hos oss.  Jag har bytt arbetsplats och den är rätt okej. Då solen går upp framför näsan och går sakteligen ner bakom ryggen, åtminstone såhär års. Sedan ser man bara hustak och ett gammal vattentorn och skog… Men, sedan var ju det där med strukturen, den åtråvärda ordningen och att använda sitt eget hem som studio. Jag skyller på det. Man kan väl säga att det inte riktigt klaffar i min hjärna. Alla dar. Eller kanske inte alls.

Men det fina med ett stort hus är ju att det förmodligen är ordning och reda någonstans. Eller möjligen alldeles tomt som i Nomi´s rum. Kanske dags att ommöblera lite. Eller kanske inte. Nepp nu ska jag dricka en cappuccino, gjord av havremjölk och kaffe från den här maskinen. Påtal om det bytte jag till havremjölk som någon slags nystartgrej. Först tyckte jag det var lite si. Eller så. Men nu kan jag inte tänka mig något annat. Helgens tips, testa. Och inte bara en gång. Innan litern är slut har du vant dig.