Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

fredags-hej.

Den här fredagen har jag mest roat mig med att knäcka idéer. Det är ju alltid bra. Blev förvånad när jag såg att matttrase-remsorna verkade komma från något slags underklädesplagg. Å andra sidan var de kanske de bästa remsor jag hittat någongång och lite flärdiga sådär med spetsrester.

Tog en paus och tänkte att jag borde ta bort lite julpynt. En låda per barn. Sedan åkte jag mest runt. Köpte en våg från 20-talet till en teaterföreställning. Baxade en låtstasväxt till vår bil. Och insåg det väldigt bra med en plåtverkstad och deras spillbitar. Prisskillnad i jämförelse med ett byggvaruhus ca 2670 kronor.

Fick panikkänsla för sticklingarna och var tvungen att plantera de arma stackarna.

Hade köpt gamla sockerkaksformar till en annan sak men rätt bra såhär, i brist på fat.

Gamla mässingsuppläggningsfat och runda brickor är fint som fat annars.

Var tvungen att sno den enda kvisten som slagit ut. Hej fredag! Önskar er en fin!

0
13

Bra saker en torsdag.

Jag vaknade av mig själv 05.10 och tog en promenad. Nu har jag i och för sig gjort det jättemånga mornar tillsammans med min syster. Och bara för hon ska hinna till jobbet så ses vi halv sex. Vid messet om vi är vakna är vi jättetrötta och skickar sovande emojisar till varann. Men sedan, en sekund efter 05.30, är vi klarvakna och har en hel timme på oss att prata så mycket vi orkar samtidigt som dimman lättar över sjön och solen smälter bort frosten som fortfarande är. Det är en helt perfekt morgonrutin, man är liksom helt närvarande när dagen börjar  samtidigt som jag älskar att ha en timmes systerprat. Ostört. Och sedan väcker man ett sovande hus.

I alla fall. Något annat bra som det bara verkar vara jag som gillar, och Linn, är kardemumma i kaffet på morgonen. Alltså bara hälla i det vanliga innan man brygger. Tillsammans med havremjölken ovan som jag har insett är den allra bästa pågrund av den inte sjunker till botten (synd bara på det oekologiska), blir det som en kardemummabulle i sig. Kanske överdrivet men gott.

Mina barn är väldigt förtjusta i mannagrynsgröt därför måste jag tipsa om dessa dinkelmannagryn som tagit gröten till en annan nivå. Dinkelmanna är mycket nyttigare på fler sätt och så får gröten också en helt annan konsistens pågrund av att mjölet är mald i en stenkvarn. Och så jättemycket godare.

En nåldyna kanske alla har utom jag. Fast till sist låg det en framför mig på loppis. Bra sak. Och den här boken är perfekt inspo för textning.

Jag lovade mig själv att om jag ska ha färska blommor någonstans så ska det alltid vara på det här bordet. Därför att, det är det första man ser när man öppnar dörren, det känns nästan ett hallbord. Och det gör att man inte ser det andra och alla pågående projekt lika mycket. Sedan det går lika bra med kvistar.

Jag har massor av vackra smycken att fotografera! Ni har väl hört att snart öppnar vi en affär igen med bara sådant vi håller allra närmst hjärtat. Mina fotoprints och Johannas smycken. Kollektionen I´ts like summer on a straw är min absoluta favorit och nu kommer även armband.

För att inte tala om det långa örhänget som Johanna överraskade mig med. Så galet vackert att man blir knäsvag.

3
15

Kärlek alltså. Alltid kärlek.

Att börja om. Och börja om igen. Handlar det om att vara säker på att skriva rätt? Eller att inte hitta orden? Kanske för att det känns märkligt att skriva om en kamp om något som skulle vara självklart, så naturligt. Kärlek alltså. Bara kärlek. Kanske hittar jag dem inte heller i min önskan om att väga dem rätt i något slags hopp att öka möjligheten att uppnå en förändring. Inser dock som i en suck och ofta, att världen är stor och att mina ord är som nålen i höstacken. Fast ändå, just i samma suck finns även insikten om att ingenting går per automatik. En förståelse som landar i en slags vilja. Hur mycket man önskar förändras inte världen i som ett trollslag. Trollslag är något som hör till drömmarna och inget vi kan förankra i verkligheten. Konstaterade, hon klarsynt. Det är ju ingen hemlighet att det allra mesta må vara en kamp, en envis sådan. Så har det alltid varit men så kommer det inte att förbli. Det är så jag vill tro.

 

Den 5/5 kl 5 går Katrineholms allra första Pride parad av stapeln. Jag träffade en av initiativtagarna, och tänkte innan vårt möte, att vi allra mest skulle prata om hur långt allt kommit. Hur vi verkligen var på god väg. Men i samma stund, då jag på riktigt rös av fint som var som en slags sagor där allt gott vunnit, förstod jag att hoppet alltid grusas av alla de som stannat och alla de som anammat på nytt.

 

Om vi ska krossa alla fördomar och låta alla människors lika värde få full fokus funkar inte sådant. Inte nyanser av tycke och tänk, små uttalanden, saker att slänga ur sig bara för att man kan. Jag är så fruktansvärt trött på det. Det är bara klartext som funkar. Ingenting som kan ge vatten på sin kvarn. Ingenting som kan slå rot i någons okunskap. Ingenting alls som någon kan feltolka. Om vi är i samma kamp borde allt vara som blankt papper med noll fördomar. Och utan men och omsvep.

 

Jag hörde om ungdomar som hånats när de skulle sätta upp en Pride-affisch på skolan. Jag hörde någon som trodde att man var tvungen att vara naken för att få vara med i en Pride parad. Jag hörde om mamman i det demokratiska samhället och med det goda livet i behåll, som sade att ”det går nog över, vi hoppas det” om sin dotter som var lesbisk. Och jag var den som inte fick sätta upp en prideflagga i ett skyltfönster till allmän beskådan med en viss signatur. För olämplighetens skull.

 

I många länder är det straffbart att bli kär i någon av samma kön. I 70 länder är det ett brott som leder till fängelse och tortyr. I 10 länder leder det till dödsstraff. I Tjetjenien pågår en utrensningskampanj mot hbtq-personer. Och det är långt ifrån det första landet liknande saker händer hela tiden. Ett flertal länder avfärdar frågan om hur hbtq-personer behandlas med svaret att det inte lever någon hbtq-person i just det landet. Inte någon endaste en.

 

Och trots att du flyr för ditt liv. På precis samma sätt som du flyr från ett krig, måste du som asylsökande i vårt land bevisa att du är homosexuell nog. I ett land som dessutom tvångssteriliserade transpersoner fram till 2013.

 

Tystnad är temat för Katrineholms allra första pride parad. Tystnad syftar till hbtq-flytingars situation i Sverige och världen. För alla de som inte äger sin röst såsom du och jag.

 

Jag vet att vi är många som tror på mänskliga värderingar. Samtidigt tror jag att vi måste våga visa det också. Det går inte bara att tänka demokratiskt för tankar syns inte utanpå. Man måste prata öppet om det och visa det. Så länge inte värderingar sätts per automatik så kan vi heller inte tro att förändringen kommer ändå, som på någons beställning. För det gör det inte. Så länge det pågår, alldeles fullt ut runtomkring oss och mitt ibland oss, så måste vi visa att det där är inte rätt. Det finns hat, avsky och fördomar och det märkliga är att de märks. Så ofta och så fruktansvärt mycket. Såsom om de hade patent på att fördomar är sanningen.

 

Därför måste vi andra märkas så mycket mera. Visa att vi är så många fler. Att stå upp för andra grundar sig inte i mod. Om det är möjligt gav jag bort mitt mod för länge sedan, till alla de som behövde det mer. Det är exakt det du också gör när du finns bredvid, rakryggad för allt du står för. För kampen är inte någon annans. Den är allas. Den är för solidaritet och människors lika värde. Till en sådan värld vi önskar, eller hur? Det är en skam att inte göra det, att inte stå bredvid och tillsammans. Vi som kan och har fått möjligheten att leva i en demokrati. Vi som äger vår röst och inte riskerar någonting alls genom att stå upp för vår sak. Vi måste göra det för alla som lever i tystnad. För att de är tvingade till det och inte har ett val. Nästa vecka går vi Katrineholms allra första Pride parad. Vi går för mänskliga rättigheter. För vi har ett val. Vi går för att alla ska ha rätt att bli kära till höger och vänster och allt mittemellan. Vi går för att vi tror på hoppet. Och kärleken. Kärlek alltså. Alltid kärlek.

 

2
29

Gunga åt öster, gunga åt väster, gunga åt söder och norr…

Gunga är kanske det härligaste som finns. Vi älskar när man kan gunga så nära himlen det bara går. Av en enkel pinnstol gör du den absolut tjusigaste i kvarteret. Dessutom den skönaste!

Måste bara tillägga att Leo här är värsta kämpen. Tror ni det var sommar och sol så är det alldeles tvärtom.

Du behöver: En pinnstol. Du kan också använda en stol med armstöd. Tvärslåar anpassade efter måttet på stolsitsen. Kraftigt rep. Stålringar och karbinhakar. Sandpapper, skruvar, såg, färg och trälim.

Du gör såhär: Börja med att ta bort benen från stolen. Ofta är benen bara fastskruvade och enkla att ta bort. Men ibland måste du ta till sågen. Såga utmed sitsens undersida.

När du ändå är i sågaretagen passa på att såga dina tvärslåar. Det ska vara så pass långa att de sticker ut ca 10-15 cm på vardera sida av stolens sits. Vi valde att såga våra plankor lite rundade för att slippa vassa hörn. Slipa med ett sandpapper för mjukhet. Efteråt borrar du varsitt hål på bägge sidorna av de båda tvärslåarna enligt bilden. Diametern på hålet ska vara något större än ditt reps mått.

 

Samtidigt passar du på att borra två hål i stolens översida. Detta är för en välbalanserad gunga som inte har någon som helst möjlighet att tippa bakåt eller slå runt. En säker gunga är en bra gunga.

Dags att måla. Tänk på att använda en färg som tål att vara utomhus. Förmodligen behöver du slipa stolen lite lätt innan målning, för att färgen ska fästa bättre. Glöm inte att även träslåar ska ha färg.

TIPS! Du vet väl att du kan ta med en pryl i din favoritkulör till din lokala färghandel. Det kan vara allt från en liten tygbit till en möbel. Utifrån denna kan man bryta exakt samma.

När färgen torkat är det dags att montera tvärslåarna i sitsen. Limma först utmed plankorna och sedan skruvar du fast dem enligt bilden.

Nu är det dags att fästa ditt rep. Här gäller det att tänka balans och bra knopar. Var gärna två när ni gör detta. De två bakre repen går även genom de övre hålen i stolsryggen. I de övre knutarna fäster du stålringarna som du vid upphängning ska haka i dina karbinhakar.

TIPS! Det finns mängder av beskrivningar av säkra knutar att hitta på nätet. Den här typen av knop kallas för ”snara” och är både dekorativ och säker då den spänns automatiskt när gungan används. För de över knutarna rekommenderar vi en ”råbandsknop” då den är enkel att justera.

Det fina med gungor är att de är hemskt härliga året om, vare sig du ser himlen eller ej. Passa därför på att flytta dem in och ut alltefter säsong. Med karbinhakar går det snabbt och enkelt att byta plats.

Och så avslutningsvis den bistra sanningen. Snålblåst, regn och iskallt!

 

 

0
20

for the monday coffee

Gissar på att alla tält  är värda att spara på. 

En himla vacker typ av bordsplacering.

När vi gör vårat badrum ska vi ha exakt såhär . Kanske mest för att jag inte gillar badrumsskåp och allt på våra öppna hyllor flyger till höger och vänster.

Den här bilden har jag sparat sedan länge. Den är min bästa för att aldrig glömma att det inte behöver vara så storartat för en picknick. Jaja, nu har de ju Manhattan i sikte men bortsett från det. Snart är det maj och picknick-läge alla dar. Behöver ju inte sträcka sig längre än under det egna äppelträdet. Önskar er en fin vecka. Min är rörig men lovar att räkna in bloggen i rörigheten.

0
15

Något som inte är helt perfekt i mina ögon är alldeles extra och superperfekt i någon annans ögon.

Helger som denna skulle kunna kännas helt bortkastade om man tänker att jobbet är just ett jobb. Men om vänder på den saken kan man ha det rätt härligt ändå. Och ja, jag vet att jag är lyckligt lottad som har ett jobb där man kan göra precis så. Å andra sidan förekommer även stress, press och evinnerliga timmar där du inte väljer, även vid kreativa yrken. Det är liksom inte enbart en hobby som man slänger sig med sådär i förbifarten, som man då och då får höra. Det är ett jobb precis som alla andra, med fördelar och nackadelar. Skillnaden är väl att jag lyckligtvis får ägna mig åt det jag verkligen tycker om. I alla fall, en påskhelg full med jobb var fallet och jag lovade mig själv att göra det bästa av det.

Ett superfynd till soffa placeras med fördel mitt i ett jobbkaos. Då kan man räkna med att man har sällskap från och till under dagarna.

Ibland tänker jag att jag inte borde ha jobbstudio mitt i livet och alla oss. Tänker att hemmet borde vara så där alldeles vanligt möblerat och ordningsamt. Som den där kunden som kikade in en gång och frågade om vi skulle flytta eller nyss hade flyttat in.. Sådan gånger tänker jag att det mest normala var väl att jag hyrde ett ställe. Men till mitt försvar måste jag säga att vi har rätt kul i röran. Ändå.

Jag menar, att under lampskärmar ser världen lite annorlunda ut.

Sedan kan man alltid testa nya frisyrer, de där man drömt om men aldrig riktigt vågat. Mörkt hår och lugg kanske. Allt medans ett annat barn bankade öljetter tills humöret vänt och var på topp igen. Ilskan satt inte i öljetterna utan kom alldeles innan.

Att involvera barnen i jobbet är ett av mina bästa tips för en fullspäckad jobbhelg. Okej, jag förstår att det inte fungerar i alla jobb, långt ifrån. Men små arbetsuppgifter går ofta att hitta. De här tjejerna var mina super-assistenter i två dagar. När det kommer till att involvera barn tror jag det mesta hänger på att släppa väldigt mycket av sin egen kontroll. Så ofta vill ju vi vuxna ha ett finger med i spelet och styra och ställa trots att vi knappt tänker på det. Något som inte är helt perfekt i mina ögon är alldeles extra och superperfekt i någon annans ögon. Det är bra att påminna sig om det.

Om barnen ska hjälpa mig med något som ändå finns en grundtanke i, ett uppdrag som jag måste hålla mig till, så brukar jag tänka så här. Jag förklarar för dem varför vi måste hålla oss inom vissa ramar. Det kan handla om färger, materialvalet eller någon tråd de måste följa. Sedan vet jag att jag kan släppa helt. Som den här lampskärmen. Den gjorde Estrid och Nomi helt själva. Jag gav dem en hög med loppisblommor, här behövdes inte ens ett urval göras innan, som de fick ta loss från sina stjälkar. Sedan sade jag att de skulle täcka de bruna banden, börja med bladen och inte sätta samma slags blommor på samma ställa. Att de kunde blanda exakt hur de ville och fortsätta tills alla blommor var slut. Och att de var tvungna att sitta på något, använda stenplattan under limpistolen och inte limma på golvet, fast det där visste de ju redan.

Helt perfekt ju!

En annan uppgift. Leta billigaste sakerna med former som tål att vara enfärgade.

Spraya i lager på lager.

Att de växer mil i en uppgift, är värt alla blommor i världen som kanske inte hamnade exakt där jag skulle satt dem.  De är värt allt att kunna släppa tankar om att det finns tusen andra sätt man kunde satt blommorna (och vem i hela friden säger att det skulle ha blivit finare?) och orden om att göra si och så, för att se deras stolthet när lampan sakta växte fram ur deras egen fantasi. Och förstår ni hur värt, att låta andra få sola sig i komplimanger, om att lampan som man gjort på alldeles egen hand, är den finaste som någonsin skådats!

5
28