37
home,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Tankar och vad som hände i Paris.

Vi är tillbaka hemma sedan igår, lite tidigare än det var tänkt. Vi sträckkörde hela vägen och genom natten för att slippa köer och komma hem så fort som möjligt. Jag kan inte påstå att vi hade vant oss vid Viggos nackkrage och vetskapen om skallskadan men allt funkade fint, han var glad och positiv. Allt var mest som vanligt ändå. Själva svimningen som orsakade olyckan har vi hela tiden avfärdat som just en svimning. En gång är trots allt ingen gång. Och trots att Nomi, som var den enda som såg vad som hände första gången, förklarade det som att han krampade, visade inte EEG-proverna någon form av epilepsi. Så, jag var inte ens i närheten av att det skulle hända igen. Men det gjorde det, för några dagar sedan, i Paris.

 

Det kom från ingenstans, han var precis som vanligt innan allt hände. Det var mitt i Paris i röran på Rue de Rosiers, mitt bland alla människor som köper falafel där vid lunchtid. Jag, Liv och Viggo stod i kö när han sa ”jag har så ont i nacken, mamma” Jag trodde det var värmen (trots att det var  ganska sval sensommarvärme) och att han behövde dricka så jag satte honom på en stol, han tog en klunk, för att i nästa sekund säga ”nu kommer det igen”. Sedan förlorade han medvetandet och fick ett kraftigt krampanfall. Jag hann fånga honom så han inte föll illa som sist, tackar en stjärna för det. Efteråt berättade han att han blev varm i hela kroppen och att synen blev som ett slags tunnelseende från yttre synfältet, som till sist blev helt svart, sedan minns han ingenting. Han kan nu säga att det var exakt på samma vis förra gången, när det  hände i vårt kök.  Anfallet var så kraftigt att jag knappt kunde hålla honom och han sparkade ner ett cafébord med glas och flaskor. Jag har svårt att säga exakt hur länge det pågick, allt känns som en evighet just då, men efter en stund avtog kramperna och han fick tillbaka medvetandet trots att han var otäckt blek och blå om läpparna. Jag lyckades få kontakt med honom och snabbt började han rätta min usla engelska. Vad svimma heter och att det heter ”fracture in my head”. Inte ”he swam and crashed his head”. Herregud, efteråt skrattade vi åt min superkassa engelska men just då var det som min hjärna lagt av helt. Jag sänder ännu en gång en tanke av tacksamhet till kvinnan i röd klänning som tolkade engelska-franska till ambulanspersonalen som inte kunde ett ord engelska. Kristo åkte med Viggo till sjukhuset men efteråt mådde han bra förutom att kroppen var som avdomnad, ungefär som när en arm eller ett ben ”somnar”och väldigt trött.

 

Efter att ha sett exakt vad som hände den här gången så inser vi ju att det inte är en ”vanligt” svimning utan att det antagligen rör sig om epileptiska anfall. Enligt läkarna kan det vara svårt att upptäcka epilepsi trots att man gjorde EEG har vi fått veta nu. Vi är tyvärr redan bekanta med epilepsi då min systerdotter har en svår variant av den sjukdomen, som hon har levt med sedan hon var liten och bara några år gammal. Hon är arton idag. Även min pappa fick diagnosen för några år sedan. Jag har flera gånger tänkt att skriva mer om epilepsi här på bloggen, Jag vet ju hur mycket det har påverkat Ellen och alla runt omkring henne. Det är fortfarande en ganska ”tyst” sjukdom som behöver uppmärksammas och öka kunskapen kring, att det är viktigt att bryta fördomar kring sjukdomen.  Omvärlden förväxlar många gånger  epilepsianfall med att människan är påverkad av tex alkohol eller droger, vilket kan ge förödande konsekvenser. Det lömska med epilepsi är också att anfallen kan vara så olika, det kan vara allt från stora krampanfall till korta frånvaroattacker som återkommer gång på gång, flera timmar i sträck. Anfallen är ofta är svåra att förutse och kommer plötsligt, därför kan konsekvensen av anfallet bli så illa, att fallet i sig kan skapa en allvarlig olycka. Vilket det ju blev när det hände för Viggo första gången. Och vilken ju är den stora oron nu, att han inte får falla på ett redan skadad huvud och nacke.

 

Från att trots allt landat mjukt i Paris så snurrar mina tankar mycket nu. Att oro, ovisshet och saker man inte kan veta exakt, genast blir stora och skenar iväg. Trots att livet exakt i denna stund är precis som vanligt. Det är så märkligt. Man käkar bullar på verandan och regnet öser ner i sensommaren och allt är bara vanligt. Och mjukt. Sedan kommer känslan igen, den är inte ens krypande. Utan där på noll och en sekund och eskalerar snabbt. Det är så onödigt, att ens försöka förstå innan man vet.

1

Loppis.

Follow my blog with Bloglovin

Att gå på loppis i Paris är måhända mer inspiration än köp. Åtminstone om man inte väljer att hänga på låset vid morgonkvisten (vid exempelvis Vanves startar man upp redan runt 7 ) Förövrigt känns de otippade gatuloppisarna som där man fyndar. Inte på de permanenta. Däremot kan man hitta sådant man alltid drömt fast aldrig hittat tidigare men med  samma (höga) priser som vid butiker som säljer fransk vintage i Sverige. Dock fyndade vi plötsligt på lördagsloppisen vid Porte de Vanves. Mer om det en annan dag, men Liv´s skeptiska blick vid köpet (var ska den där stå??) och Viggos kommentar ”den känns helt klart som den där Larsson… Carl eller vad det nu han heter” känns som ett toppenbetyg i mina öron.

Det finns en sida där aktuella loppisar listas, från Paris till resten av Frankrike. Har inte använt den själv men den ska vara bra.

 

 

Att ströva omkring är alltid kul. Även för de barn i sällskapet som inte är så sugna. De tre andra gick på eget håll och hade gjort hela Vanves på cirka 20 minuter. Medan Nomi vände och vred på det mesta. Kolla in inlägget från samma plats fast för sju år sedan!

 

 

Vi kollar helt klart på olika saker. Kristo fastnade i böcker om kvantfysik. Hjälp.

 

 

Och jag insåg exakt hur Astier de Villatte tänkte när de gjorde sin Paris-guide . Alltså själva utförandet med plastad pärm, tejpad på insidan.

 

 

Jag blev överraskad när jag såg en filt gjord på exakt samma vis som en dockfilt jag har hemma. Jag har funderat så mycket på den för den liknar inget jag sett tidigare. Fick veta att det kallas yoyo quilt och kommer ursprungligen från mormonerna.

 

 

Ångrade lite den här. För den gula färgens skull.

 

 

Och eventuellt allt på det här bordet. Har dock lärt mig några bra sökord när det kommer till fransk porslin jag gillar, delar dem med er en annan dag.

 

 

Vi for också till den största loppisen av dem alla, den vid Porte de Clignancourt också kallad Les Puces de Saint-Ouen. Den här är så gigantisk så kanske tänker du redan från start att du är nöjd med att spela Tetris och hamna etta på topplistan.

 

 

Eller att köpa en tamagotchi.

 

 

På riktigt, det är jättestort och möjligen en aning svårnavigerat. Tycker den här guiden är bra om man liksom vill gå in för det hela. Här kan man även finna en karta. Kan absolut vara smart. Och det är lördagar som gäller.

 

 

Men ja, vi ägnade oss åt lite mer betydelsefulla saker än skattletning. Bra fotoväggar och sådant. Kristo surade dock en del att han inte fick scanna vintage-synth-utbudet lite mer.

 

 

Sen åt  vi hummos vid Chiche efter vi tryckt i oss falafel på vägen.

 

 

Det råkar ju vara såhär man älskar att sitta. Finns liksom alltid en anledning att slå sig ner.

 

 

Kan räcka med en fin affisch om en glass.

 

 

I år har jag fastnat  i att lista ställen i google maps. Tänkte jag skulle dela den med er, om ni vill?  Ska bara strukturera upp den lite. Där har vi listat ställen vi besökt, gator vi gillar, parker vi älskar, café-tips och matställen, stadsstränder, butiker, tips vi fått men inte alltid provat. En jättelista helt enkelt. Och kart-app ändå. Även en sådan som jag, som sällan har min telefon tillgänglig, har insett att det är smart som tusan. Att man sedan kan dela den med hela familjen och även med andra gör det ännu smartare. Och jaa, det är sedan gammalt men det bjussar jag på. Alltid sist på bollen när det kommer till tekniska lösningar.

14

Hur man helst vill spana Eiffeltorn.

 

Vi har också trängts där med tusentals andra. Först närmast Eiffeltornet, sedan i gräsmattorna vid Trocadero. Men egentligen är det ett under att ingen av de som rör sig som myror, där på andra sidan vattnet och bron, inte bara tar ett par kliv ner till lugnet. En trappa bort liksom. Men som sagt, man fattar det inte först. Följer strömmen liksom. Men sedan barnen satte picnic utmed Seine om kvällen på första plats av Paris-önskelistan så känns det helt obegripligt. För här följer man spektaklet från bästa utkik. Eiffeltornet tänds vid solnedgången varje kväll eller ganska så exakt klockan 21. Stegvis så färgas hela tornet till guld. Vid varje heltimmes start är det sedan en liten ljusshow. Som ett gigantiskt tomtebloss. Och oh yes det är kitsch delux men också mys på hög nivå. Och visst, vi har också åkt upp i Eiffeltornet något år men tycker att det här slår allt, som kommer i det här tornets väg. Superbudget och utsikt kan man spana på många andra ställen (gratis) i Paris. Och framför allt inga köer.

 

 

De här veckorna i augusti har fransmännen själva har semester. Det kan vara en nackdel om man har siktat in sig på något speciellt besök, en affär eller restaurang. Det kan mycket väl vara stängt. Men om man inte tycker det spelar så väldigt stor roll så känns staden lugn om man skippar turiststråken. Man tar lätt bilen till längre utflykter, finns alltid parkering när man än kommer tillbaka till stan och det är överlag fridfullt. Men som sagt, på replängds avstånd är det helt tvärtom. Kolla trappen och bron… För att inte tala om de fullproppade båtarna som glider fram på floden. Det är en egen utsikt när alla tar upp mobilerna exakt samma sekund för att ta årets bild.

 

 

Vi gör inte det så storslaget här heller. Inte så fotogeniskt direkt.

 

 

Lite frukt, en bit morotskaka, godis och macaroons. Och Fanta i plastmuggar. Perfekt ändå.

 

 

Vissa tar en avstickare till en bro. Det är dock något som stör lite lätt i bilden. Fast vi är glada att det inte är 40 grader varmt här, det hade aldrig funkat med den där kragen. Även 25 grader gör den till en bastu.

 

 

Det skissas en hel del just nu. När det mörknade började Nomi rita Eiffeltorn på asfalten.

 

 

Vi hade lite sällskap ändå. En fiskare och två fransyskor som lyssnade på Ed Sheeran.

 

 

Vi satt kvar tills det mörknande. Som Disney i verkligheten.

 

8