Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

jag tänker på puderfärgad mjukglass…

Godmorgon! Hoppas ni har en fin helg! Måste visa min nya lampkärlek! Som mjukglass eller hur?! Hittade den på Salto Mortale när vi besökte Österlen. är ju svag för denna typ av glaslampor…

Sluta, så mycket vackert i luften! Det fanns faktiskt fler sådana som mjukglass.

Jag smet med han där. Allt medans barna roade sig vid vägkanten i Brösarp. Kanske var det här den enda affären vi besökte under vår vecka i Skåne, förutom mataffären då.

Ångrar mig på den här. Fanns två dessutom.

Och till höger i ofokus står finaste brickbordet. Kan man kanske också ångra lite.

Den här lampan fick egentligen inte plats. Så totalt proppfull bil, kolla! Det var ju därför vi var tvungna att lämna en hel hög med sängkläder i Varberg för att få plats med ett barn till. 

Åh ni är många som mailar om mina fotoprints! Det gör mig så glad. Snart, efter sommaren, kommer affären att fyllas på. Jag har hittat finaste pappret och bästa trycket. Bara några småsaker kvar att fixa.

 

 

0
23

hur många nya saker kan man lära sig?

Idag fick vi sno han till vänster för att få till en födelsedagsfika. Snacka om upptagen…

Vi hade svängt ihop en rulltårta. Kan det vara bästa bakelsen? Vi gör såhär:

  • 3 ägg
  • 1,5 dl socker
  • 2 msk mjölk
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 250 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätter mjölken. Blanda mjöl och bakpulver och vänd det i smeten. Bred ut smeten jämt på en plåt med bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen i 5 minuter. Häll socker på ett annat bakplåtspapper och stjälp kakan upp och ner. Låt svalna.

Vi fyllde den med mosade jordgubbar, lite socker och lite vispad grädde. Väldigt lite grädde, sådär så det knappt märktes. Resten av grädden tog vi uppepå.

Såklart dekorerar man med rosor när man kan.

Linn kom över med en trädgårdsbukett. Hon fick leta efter den upptagna i källaren…

Källaren… Det är nämligen där han hänger mest hela tiden just nu. Vi lyckades avleda honom tidigt imorse med frukost på ett berg, annars är han som uppslukad. Han är nämligen fått för sig att han ska lära sig att göra spröjsade fönster exakt på det ”rätta” viset, sådär man alltid gjort. Sådär man gjorde 1913 när vårt hus byggdes. Ingen halvmesyr här inte. Och man kan absolut kalla mig naiv men jag fattade inte överhuvudtaget vilket hantverk det hela är. Det är ju liksom inte som att limma ett plockepinn direkt. Alltså, Kristo, ditt tålamod, din vilja att lära är helt enastående. Jag känner ingen annan som kastar sig in i nya saker med samma positiva attityd. Som fullföljer projekten och dessutom tycker man har roligast i världen under processens gång. Jag själv hade tröttnat efter tredje plåstret. Jag hade tröttnat redan vid insamlingen av informationen från Riksantikvarieämbetet. Ärligt talat, jag hade inte ens försökt…

Vi sparade dekorationer i något som känns som ett fågelbad. Jag är lite tveksam hur denna vas med hålig insats ska användas, något som sitter på tips kanske? Nähä, dags att leta i källaren efter en 47-årig man. Klockan är ju ändå över åtta och då kan man väl tycka att det är hög tid för middag?

 

2
43

talldungen och en överdos av vackra hörn.

Under vår Österlensvecka så kan jag räkna på en hand våra restaurangbesök. Vi hängde ju bland hästar och hundvalpar som ni vet. Och absolut ingen emot, kanske är det en av våra bästa semestrar någonsin. I alla fall så bestämde vi oss för en frukost på Talldungen. Utan att veta vad som väntade hamnade vi i det allra finaste!  Då jag jag inspirerats av helt andra saker under veckan så gick jag helt i spinn av den vackra och personligt inredda miljön. Det här stället alltså. Med stämning skapad i varenda hörn. Nu åt vi ju frukost, ack så god, men middagarna här är tydligen något alldeles extra. Fattar att New York Times listar Talldungen på bästa ställen att besöka i världen.

Ute spöregnande det och Brösarps backar låg i som en mjuk dimma. Inne i det stora vackra stenhuset var musiken mjuk och överallt brann stearinljus. Bara det där med att välja den perfekta spellistan, då har man tänkt på allt.

Som tur var vi tidiga, precis innan alla hotellgäster smög in för frukost. För smög var nog rätta ordet, man blev liksom så. Pratade lugnare, gick saktare… fast jag måste erkänna att mina ögon fick någon slags överdos av alla handplockade detaljer. Fast en bra sådan.

Frukosten var motsatsen till vräkiga hotellfrukostar med bacon och äggröreberg. Små fina fat med lokala och hemmagjorda delikatesser. Älskar när man ser frukosten, när det inte försvinner av mängden liksom.

Talldungen har eget bageri. Vi hade blivit tipsade att prova den hemmagjorda färskosten tillsammans med rosenmarmeladen. Det tipset var magiskt.

Som sagt, varenda hörn var som ett eget litet ställe. Egentligen ville jag flytta från bord till bord för att liksom känna in. Kolla utsikten och pilla på alla små fina saker.

Kanske sno till mig en och annan stickling. Men fattar ju att det kanske hade verkat lite märkligt trots allt. Men ärligt, det är sådant jag funderar på när jag kommer till en sådan här plats. Observera funderar på.

När udda vävs ihop till en helhet av någon som har estetiskt sinne, skapar de finaste hem om du frågar mig. Nu var det här ju de närmaste ett hem man kunde komma, ett hem fullt med gäster.

Alla små hörn gjorde mig som sagt lite galen. Jag ville ju spara på dem.

Spegelväggar är alltid ljuvligt.

Jag måste erkänna mig otroligt lite i själva nuet just här. Eller totalt uppslukad av mitt egna nu. Men inte närvarande i själva frukostätandet direkt.

Men jag förlät mig själv. Så mycket som jag ägnat mig åt hästar, valpar och bara barnen alla andra dagar.

Jag såg mina stora runda speglar på vinden igår. Måste hämta ner dem.

Alla växter hade eget liv. Runt fönster och dörrar och som rumsavdelare.

Gullisar. Charlie hade klätt sig stiligast av oss alla.

Det lilla fatet för tesilen var ju egentligen ett väggfat.

Tycker så mycket om när man struntat i den traditionella receptionen. När den liksom är gömd lite sådär i förbifarten. Det gör hemkänslan ännu mer påtaglig.

Minns ni när vi besökte Ett hem. Jag fick lite samma känsla av att besöka Talldungen. Någon har lagt sin själ och sitt hjärta för att dela med sig av det till andra. Fint tycker jag.

<3

Efter frukost var vi tvungna att låtsats-bo lite. Då spelar man kort.

Läser om hundar.

Andra går på upptäcksfärd.

Snacka om att den här lilla lantungen behövde ett bad och en riktig skrubb.

Att gå på upptäcksfärd i någons hus är ju som en skattjakt. Att se nya rum öppna sig bakom glasdörrar och hörn är ju hur spännande som helst.

Tänk att ha ett hus som ligger mitt bland Brösarps backar.

Vi spanade in svanen vi sålde på Mokkasin-affären!

När vi kom tillbaka var kortturneringen igång.

Så bra. Alla hittade de man behövde för stunden.

Syskonteckning.

Ni är många som frågat om våra färgpennor. Tar och tipsar i samma veva, så värt. Finns här och lite rea just nu.

Sura miner i turneringen. Det där med olika regler är alltid intressant.

Bra att vissa återgick till teckningen.

Lugnast så.

Kristo påminde mig häromdagen att jag tydligen lovade honom en Talldungen-vistelse i födelsedagspresent. Inte mig emot.

Regnmolnen försvann och dimman också, i takt med att solen kom tillbaka.

Fattar ju att midsommaren här är magisk.

Förmodligen alla andra dagar också.

0
35

sommarkollo.

Sommarkollo är kanske bästa känslan av sommarlov. Tänkte hon efter att ha smugit runt tältet ute i trädgården, innehållande en Viggo med en drös av kompisar. Sov de något alls kan man ju undra… Men igår såg det ut såhär om morgonen. En Kristin och en Igor i vårt vardagsrum.

Älskar att hitta finingar lite här och där i vårt hus.  Igor och Kristin var här för att hämta hem sin grabb som vi tog med oss hem efter dagarna i Varberg.

Vårt liv om sommaren är nog det mest snurriga som finns. Fast jag tycker om det så himla mycket. Det är liksom noll struktur, städningen har tagit semester och vi säger ja till allt känns det som.

I det läget äter man frukost vart man vill. Det här gänget skulle sova i bebissängar på vår vind. Men flyttade in till Liv i sista minuten.

Igor var så sugen på det här med motorcykel.

Det började redan kvällen innan. Så gulligt så man smälter. Och chihuahuan Robert är inlånad på Nomi´s begäran. Igen…

Otto fick alltså flytta in hos oss för en stund. Så modig liten kille. Vi lämnade lite packning i Varberg så han rymdes i vår fullpackade bil. Sedan har han hängt med på allt som händer i den här sommarlovs-snurriga familjen som om han aldrig gjort annat. Med ungar och folk som kommer och går, nya ansikten varje timme och ändå så självklar och cool. Tänk kusinkalas med 20 ungar som man aldrig tidigare träffat och lika många vuxna. DET är sommarlovsmodigt som heter duga. Tur att de pausade lite med abborre-fiskande med vår morfar där Otto passade på att dra upp den största. Den smakade tydligen väldigt fint också. Och så var det där med slajmet. Kanske var Otto den bästa slajm-tillverkaren i mannaminne. Nomi har ett nytt recept där limmet har bytts ut mot ansiktsmask… Jag välkomnar detta då limmet höll på att driva mig till vansinne. Det värsta just nu är att hela vårt hem glittrar. Alla glittrar, maten glittrar, soffan glittrar. Även min man man glittrar när man pussar honom gomorron.

Jag tycker om Kristin så mycket. Därför är det extra fint att vi fick chansen att synka ihop familjerna också.

Jag tror att Kristo försöker se lite extra cool ut här. Fast det behöver han inte för han är min favorit hursomhelst.

Så var det äntligen dags.

Startklar.

En helt annan dag. Sommarlov är när det regnar en hel dag och blåser storm och man väljer att bada typ tre timmar i sträck ändå. Då man vägrar fika inomhus och kräver glassen och kexen vid poolkanten. Här regnade det så mycket så jag och Viggo sprang ut med glassen. Man ville ju liksom inte vara utomhus i onödan.

Vissa surade. En chihuahua under täcket och under tak, i tre timmar. Med mörk blick. Hon ville ju inte bada när man kan leka på vinden med spöregn som smattrar på taket.

Andra tyckte att regndag var skärmdag.

Igår var vi ju såklart tvungna att hinna med lite loppis innan Kristin for hem igen. Såklart åkte vi till min favorit Helena och Augustas antik. 

Nomi och Svea hamnade i klädhörnan.

”jag har hört att man svimmar automatiskt när man har sådana här” sade Nomi och Svea knöt för allt vad hon var värd. Men svimningen uteblev.

En trådhållare med blått. Den ropade ju på Kristin, det förstår ju alla.

Livet hos Helena är extra fantasifullt, så är det bara. Nomi fyndade förresten en klänning.

Jag tänker att gamla saker får barn att tänka lite utanför det vanliga. Som när man hittar en almanacka i marmor som är lika aktuell nu som på 20-talet. Kan det liksom bli smartare?

Nu var det ju knappt att den allra största spånkorgen gick in i Kristin´s minibil. Men allt går. Ser fram emot att se den i växthuset.

Sedan svängde vi in till Möbelmagasinet innan det var dags för grillunch vid poolen. Sedan for familjen Krickelin hem (ni måste kika hennes senaste inägg om då vi besökte dem) och Robban for hem och Svea. Tur att det ramlade in en efter en tältgäst så att ordningen var återställd.

Och där kom Viggo in från trädgården. ”vi somnade klockan 7….” Men vad bra att klockan är 9.09 nu då.

11
25

HM plus Erdem

Jag bara dör över det här samarbetet. Nästan för fint för att vara sant ju.  Hur många gånger har jag inte fullkomligt dreglat över Erdem-klänningar här i bloggen. Alltså det är så sjukt vackert bara. Och så kom nyheten om att HM och Erdem släpper en designer- kollektion 2 November 2017. Och grattis alla män, som grädde på moset kommer även en kollektion för män! Och Baz Luhrmann lägger sin hand på marknadsföringen… Vill ha!

0
8

Hej du gömda dörr.

Det var det här med oasis. Inser att det inte är något nytt precis. Kanske varenda människa insett storheten. Men gillar verkligen grejen. Om man bortser från att det inte går att återanvända ett omsisblock då, det retar mig. Men någon gång ibland kan man på en sekund kan man ju göra bukettform av något ganska enkelt i blomsterväg. Det finns några saker man ska tänka på då man använder oasis.

  • Lägg oasisblocket i kallt vattenbad innan användning. Först sjunker den mot botten när den ”fylls på” och när den är vattenfylld flyter den upp igen till ytan. Låt den ta sin tid och tvinga den inte under vattnet, då bildas luftbubblor och man riskerar att blommorna dör.
  • Fyll vatten över oasisen.
  • De flesta blomsteraffärer säljer oasis, av erfarenhet funkar den bäst.

Jag skrev ju igår, som inte alls var en onsdag, insåg jag idag, att vi måste fixa lite med vår veranda. Bland annat ta fram den gömda dörren igen. Ni som har följt mig genom åren vet att vår glasveranda är ett drömfynd, under två fasader och masonit. Så vi får väl ändå vara väldigt lyckliga att de sparade de munblåsta rutorna och nästan alla fönster.

Men så finns det också saker som inte var så kloka. Sådärja så här tänkte de nog på 70-talet: Vi tar väck spröjsen, sätter in ett sjuttisfönster. Förlänger dörren lite åt höger när vi ändå håller på. Sedan drar vi på lite masonit över alltsammans… Alltså, sorgligt sant. Men vi måste ju ordna detta på något smart vis, eller hur? Det är ju ganska lätt att förstå hur det egentligen ska vara. Ryser så vackert. Och lika mycket ryser jag på dörren till höger, fast fulrysningar.

Krukan eller vasen köpte jag nere vid en keramikverkstad vid hamnen i Varberg, som Kristin tipsade mig om. Frida Eklund och hennes far. Jag har ju en gammal konsumtionsregel när det kommer till keramik, jag skrev om den för ett par år sedan och har faktiskt följt den ganska så väl. Just den här dagen hade jag tänkt att jag kanske borde utöka med en endaste färg att blanda med. Fast jag kunde inte välja. Har ju en del av porslinet som Johanna fyndade nyligen och var först inne på något åt det hållet men sedan tvekade jag. Fast det där lite mintiga hade jag faktiskt även på mina första servis där på slutet av 80-talet från Höganäs… Så kanske ändå.

Önskar er en fin fredag!

4
15