Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Paris för foodisar.

Jag kan inte tänka mig någon bättre än just Elin Unnes att premiärförfatta i Natur & Kulturs nya serie med matguider till världshörnen för foodisar. Jag är nämligen ett stort fan av hennes sätt att skriva och ta sig an vad det nu må vara, odling eller en bok om läkeväxter. Och allt det andra hon skriver om. Nu är det alltså Paris med fokus på matskatt. Fast på ett nytt sätt. Och jag inser redan vid ”friskrivningsklausulen” i början av boken att det här är exakt vad jag vill ha i väskan när jag far till Paris nästa gång. ”Det här är inte en komplett guide. Den innehåller bara de ställen där jag själv allra helst äter och dricker. Jag började skriva den som en guide till vänner som frågade just det: ”Var äter du i paris? Vad gör du?” Samtidigt uppmanar författaren till att läsa boken med en penna i hand, stryk under det du gillar, spara på en karta – för att få sin alldeles egna guide.

Natur & kulturs nya serie med matguider grundar sig tanken om att mat är sättet man upptäcker världen på. Att mat och dryck är minst lika intressant för världsupptäckandet såsom musik, konst och litteratur. Man har valt författare med ett eget sätt att uttrycka sig som antingen bor i staden eller på något annat vis sitter ihop lite extra med staden. Precis såsom Elin Unnes övervintrar i Paris om åren.

Paris för foodisar är en guide framförallt till elfte arrondissmanget med en utflykt till 10arr (och för all del några avstickare i staden ) och jag förstår exakt det valet. De absolut härligaste delarna om man frågar mig.

”…de bästa naturvinsrestaurangerna och de billiga, ruffiga barerna där kockar, musiker och folk med liten budget men stor aptit möts. Följ med till dignande marknadsstånd, till haken där ostron fortfarande serveras som fattigmansmat, till restauranger i gränder och barer gömda i källaren.” ¨ 

Förutom en absolut lång radda av restauranger, barer, kaféer, mataffärer och vinbutiker får man heta tips om hur man gör i Paris. Om man inte pratar franska, om man pratar franska, om man ska beställa eller ta ett bord. Om man går vilse eller ska köpa ett bröd. Verkligen det ena och det andra. Dessutom flotta insider-tips som kanske får dig att känna dig extra hemma, på ett parisiskt vis  (vem vill inte det liksom?)  Som ” Och ganska snabbt utvecklade vi en sorts ritual för att hålla nere priset på kaffe: rumpan fick för allt i världen inte nudda nån av stolarna. Inte ens barstolarna. Hängde röven i lufteb kostade kaffet 3 euro, nuddade den sitsen skenade priset upp till 6 euro( mer om den här typen av prissättning på sidan…)”

Och så var det intervjuerna. Med kockarna och frågor om signaturrätter, alla drömmars Paris-middag och magiska smakkombinationer.

Och trots att jag inte ätit mig igenom mer än en liten bråkdel av Elins tips så känner jag att det här är den ultimata Paris-guiden och precis hur jag älskar att bli tipsad om en stad. Med personliga historier och samtal från staden, sådär bara som det är. Att liksom hamna på plats redan vid första kapitlet. Den enda nackdelen är att min Parislängtan blev nästan outhärdligt nu. Orimligt jobbig faktiskt. Ge mig Paris. Nu. Tack.

Här kan du bevaka boken som kommer ut den 25 september. Och provläs här.

0
5

Tjuvkik!

Den här dagen har gått i en alldeles rasande fart och alla uppstyrningsförsök har fallerat i det ena och det andra. När hela morgonen hade gått käpprätt med cykel-incidenter och jag-har-glömt-historier från barna var jag glad att ha ett viktigt ärende till Johanna. Alltså Johanna, jag har ju skrivit det hundra gånger förut. Men hon är så himla kul att hänga med, varje minut är som en egen film. Det finns ingen annanstans historier berättas som här och de mest otippade saker dyker upp från ingenstans. Idag frågade jag om hon hade några 70-talskläder. Joo, sade Johanna och rev lite i gömmorna. Hon hittade inte 70tals-capen men blev lika förvånad som jag att den här hängde där i garderoben.  Oj, sade jag. Det var värst, sade hon.

Operan minsann. En midsommarnattsdröm.

Det är ju inte klokt vilket vackert kassaskåp ni har, sade jag. Det var hennes morfars, som jag för övrigt såg på en massa gamla fotografier en annan dag. Från vackraste ateljen a´art deco. Sedan visade hon alla de hemliga tricken man är tvungen att kunna med kassaskåp från 30-talet. Nyckel liksom, helt osmart när allt kommer omkring.

Hon avslutade något så otroligt fint. Våra absoluta önskesmycken. Ni kommer få se varenda steg, varenda liten pyttedetalj som de där händerna har skapat. Men vi kan inte avslöja än för våra första är en överraskning nämligen.

Jag fick också veta hut när jag nämnde ordet lim idag. Johanna bara skrek att lim förekommer aldrig någonsin hos en riktig guldsmed. Bannlyst. Så jag fick en snabb lektion i infattningskonsten och nu vet jag att ädelstenar aldrig någonsin får nudda ens en millimeter lim.

Jag införskaffade två gamla lådor. Gav dem lite extra finess och packade ner två unika presenter men ändå så lika så man fattar att det är ett vänskapssmycke i allra högst grad. Ett systerssmycke.

Fyndade dessutom påskkort idag. Kändes helt oklart. Fast lamporna var fina och brickan är min andra av samma slag. Bra present.

Tjuvkik!

 

Sedan skulle jag slå in finurligt och extra tjusigt och rev fram alla band jag kunde hitta. Men fick total insposvacka.

Så askarna fick hamna i linnetyg och linnetråd om. Och på toppen, närmaste hortensia från vasen bredvid.

0
26

Med inspiration från en stuga i dalarna.

Som ni vet så var jag ju i Dalarna för någon vecka sedan. Vilket det såklart ska postas fler bilder från. Och blev i alla fall helt trollbunden. Såklart av skogen och sjöarnas närvaro men även av husen och dess innehåll. ”Hela huvudet är fullt av kurbitsmålningar och en hel massa olika färgkombinationer. Husen vi besökte var inte vita och inte strama. Inte på en endaste fläck. De innehöll nästan alla färger jag kan räkna till och varför ha vitt på fönsterfoder och dörrkarmar när man kan ha exakt vilken annan färg som helst. Varför låta väggar vara tomma när man kan fylla dem bonader, textilier och för all del en och annan målning som kanske kan ses som en saga. ” Jamen lite så. Inspirerad är en underdrift. I alla fall så fick jag syn på en söt liten girlang i ett av husen. Så enkel men ändå så fin. Så igår gjorde jag en likadan. Såklart har ni säkert fått hem en och annan liknande om det finns barn i huset. Redan från dagisåldern. Fast igen och igen, är det inte just den typen av pyssel man vill åt? Minns faktiskt ett hjärta i ståltråd som Charlie trädde med rönnbär en gång och sedan en liten tråd som hänge. Världens finaste hjärta. Det himla fina med rönnbär är ju att de torkar så vackert med och behåller så mycket färg.

Du behöver:

  • Rönnbär
  • Lintråd, nål
  • Filt
  • Bjällra

 

Klipp en massa trianglar av filten.

Och sedan är det inte svårare än att trä. Så länge du har lust.

Fäst en bjällra längst ner för mässingsglans och för ljudet.

Man kan ju inte annat att tycka om det röda plus gröna.

Fast man ju också dra till med framförhållning och tänka vinter och snövitt och julafton.

Och också vända den åt andra hållet.

Dessutom lärde min pappa mig att 3 rönnbär om dagen är prima. De innehåller massor av c-vitamin (3 st = hela dagsbehovet) antioxidanter, järn och karotin. Sägs motverka urinvägsinfektion och bra vid ledbesvär. Ett superbär med andra ord. Skördas efter första frosten för smaken blir bättre då. Eller plocka nu och frys själv, det är liksom själva köldknäppen man vill åt för att ta väck den beska smaken.

1
27

For the monday coffee.

Imorse återupptog jag och min syster våra tidiga morgonpromenader. Vi promenerade en timme, dag efter dag halva våren och långt in i sommaren. Sedan slutade vi bara plötsligt. Så urbota korkat ju. Men i alla fall. Imorse började vi igen. Klockan 5.30 står jag utanför hennes hus. Enda skillnaden mot våren är att det är kolmörkt. Men ändå, det där med en vaknande värld. Så himla härligt. Att se dimman ligga över sjön och gatubelysning som små prickar i horisonten. Nog för det var attans mörkt men ändå helt klart värt. Så därför myser jag exakt såsom på vackra illustrationen ovan om kvällarna nuförtiden. Jag tänker i alla fall att det är exakt såhär det ska vara. Tack hösten och välkommen mystid.

Påtal om värt. Att trotsa mörkret och kyligare temperaturer som om ingenting hade hänt sedan sommaren ska jag bara bli bättre på. Picnic på brygga kan man ju sysselsätta sig med så länge snön lyser med sin frånvaro.

Att jag faller pladask för böcker innehållande papperspyssel är möjligen ingen nyhet. Vill ha The Fine Art Of Paper Flowers.

Imorse fick Nomi något akut infall att fixa till ett par jeans efter personlig tycke och smak. Måste tipsa om det här med att brodera på kläder. Brodera lär dig sig i slöjden och sedan finns ju inga gränser.

En klänning per säsong måste man väl ändå få lov att önska.

Nu broderitid med te-drickning… Tyvärr inte men erkänn väldigt härligt? Som ett kafferep i stearinljusskenet. En annan dag.

0
27

det här är så * överkurs.

Det här är så f***ing  överkurs sade min man idag. Och jag kände att jag höll med trots ordvalet. Det hela kändes kanske en aning långväga. Fast å andra sidan kunde jag inte komma på något bättre själv. Egentligen hade han tryckt ner resårmadrassen i sängen redan igår men förmodligen inte märkt att järnreglarna faktiskt hoppade ut på ena sidan, och just därför funkade det. Idag när vi skulle lägga dit madrassen igen, efter att ha klätt om den med nytt tyg, så fattades det 7 cm. Åt fel håll liksom. Och kom igen,  att hitta en resårmadrass på 1,93 liksom…

Så ja, Kristo tog sågen.

Här kommer en beskrivning:

  • lossade det befintliga överdraget ca 20cm
  • sågade kant i kant med kortsidan
  • sågade bort den längd som behövdes från långsidorna
  • lossade en rad fjädrar
  • böjde till fjäderstålsramen
  • la tillbaka skumgummit
  • limmade och pluggade fast kortsidan på långsidorna
  • förankrade med skruv
  • drog över överdraget och häftade fast det på nytt

Och häftade tillbaka tyget som vi själva nyss satt dit. Ett mycket snabbt och säkert sätt att förkorta en resårmadrass. Äldre sängar är ju sällan de måtten vi är vana vid idag. Ofta behövs dock en resårmadrass för att sängen saknar en kraftig ram, en vanlig skumplastmadrass blir liksom för futtigt.

Som om ingenting hade hänt. Tyget som vi klädde in madrassen med är ett gammalt som jag köpte upp varenda meter av när det var på ”halva priset” på Åhlens för flera år sedan. Det är tjusigt, det är kraftigt som värsta möbeltyget, synd att det inte görs längre.

Nomi som kände sig febrig i cirka 10 minuter snodde Liv´s täcke och provsov. Allt för feberns skull. Sängen som är ett antikt fynd  har varit på blästring för att bli väck med all rost. Sedan valde Nomi färgen själv, det är en pudrig lackfärg. Så klart ska den ha sina 4 knoppar och en tvärslå och ett par tjusiga ornament. Men dessa var ärgade och jag har ägnat några timmar till att försöka få tillbaka den forna mässingsglansen. Men faktiskt gick det sådär, jag tror minsann att det inte är mässing rakt igenom. Knepet med ketchup på mässing måste ändå vara det som funkade allra bäst. Smörj in, låt verka en timme, skölj av med hett vatten. Jag provade bikarbonat och citron, ättika och salt. Men nåväl de är inte gröna längre i alla fall.

Sådärja. Tillbaka i sängen efter glass, diskodans och cykelturer. Ingen feber här inte.

0
29

söndagstips!

Det finns ju träd och så finns det träd. Träd som man liksom inte kan missa om man kör förbi, hur mycket man än koncentrerar sig på själva körningen. Man kan ju liksom inte låta bli att fantisera om själva trädlivet. Vad det har sett och vad det har känt. För hur man än vrider på det så blir sådana här träd högst levande, som ett väsen. Men ändå ett sådant liv man inte riktigt har full koll på. Så har det ju överlevt dig och mig och en hel massa tid. Och fast man på håll kan tro att det börjar sjunga på sista versen så inser man när man kommer närmre att nästan alla grenar fortfarande har grönskande löv.

I alla fall så var jag, Sanna och Simbi vid eken för att ta några bilder. För som om det inte vore nog har eken även fått stå modell för ett alldeles speciellt mässingsträd…

Efteråt for vi till Ändebols Gård. Fram till slutet av oktober har man öppet fredag-söndag. Idag 10-16, utflyktstips! Älskar allt där.

Jag åkte förbi stan och plockade upp Nomi som just slutat skolan.

Under den sena säsongen på Ändebol har man grillade smörgåsar och en massa ljuvligt fika.

Nomi började med citronbiskvi och äppelkaka för att sedan gå på den grillade mackan. Som alltid när vi är här kommer vi aldrig härifrån.

Alltid när jag ser en rosenskära tänker jag på detta instagramkonto. Lyllos Nyköpingsbor…

Älskar rönnbär men tror inte på det där om snön. Nomi däremot tror på det mesta och har just vrålat att den röda katten är en räv och att fåret var en varg. Och ska man dessutom ha koll på kattungen i allt detta känns ju livet rätt vilt.

Vi pratade mycket om mat i säsong.Om hur Sörmland just nu dignar av godsaker. Och också om hur slogan som vissa stora livsmedelsbutiker slänger sig med känns så väldigt luriga. ”Det är alltid skördetid någonstans på jorden” och sedan listar man säsongens produkter från långväga länder.

Själva grejen med att äta i säsong och klimatsmart är ju att välja råvaror från där vi bor. Att vi slipper flyg och transporter från världens alla hörn. Ganska enkelt faktiskt.

Och allra särskilt under den här tiden när det inte på något vis finns en endaste anledning att inte äta lokalt.

Exakt detsamma med blommor ju.

Nomi – kattvakten för dagen. är det inte fara för räv och varg är det butikssnokande.

Tomatgodis inhandlades inför övernattning i stallet.

 

Sedan scoutade vi oskördade fält på hemvägen. Fin start på helgen.

8
28