INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,category,category-inspiration-interior,category-3,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Lite kök.

Photo: Lucille Iselin

Jag får helt enkelt sätta den utlovade fortsättningen på lekstugan tills imorgon. Det får bli som en liten pausmusik så länge. Dagen gick inte exakt enligt plan. Eller såklart inte alls… men varsågod lite fin köksinspo!

Bilderna kommer från Poupy´s hem på Ibiza, hennes andra hem finns ju i Chiang Mai som jag bloggade ifrån häromdagen. Jag hittade bilderna på Lucille Iselin´s blogg.  Våra vägar korsades i Chiang Mai då hon arbetade som junior artistic director hos Numero 74. Det är ett nöje att spana in hennes portfolio och att hon även var grym på foto kom som en fin överraskning.

Och köket då. Förstår ju att det är hemma hos Poupy, till och med mina barn ser det på en sekund. Och nog för att Sverige inte är Ibiza men ganska ofta så längtar jag efter den här typen av enkelhet i kök, den totala kontrasten mot hur våra kök ser ut. Nu kanske någon menar att det är ju liksom ett utekök under ständig sol men faktiskt är Poupy´s ”andra” kök inte utomhus men lika enkelt. Spana även in den makalösa betongbänken i detta inlägg några bilder ner, bänken tillhör köksdelen på kontoret i No 74´s fabrik.

Och hur ljuvlig är inte den här bänkskivan? Med rätt behandling så håller den såklart lika bra som vilken annan bänkskiva som helst. Enkla krokar, enklar hyllor. Inget särskilt och specialkonstruerat alls.

Kök har ju blivit en sådan jätteindustri. Med special på allt från supersmarta lösningar, till lådinredningar där man knappt vet vad som är ut eller in, och till megamasskonsumtion. Vi kanske tröttnar på en yttepytte detalj i köket eller kanske går något sönder eller fungerar tokigt. Vad gör de allra flesta då (vi själva har också gjort exakt så) byter ut hela alltet. Från golv till tak och allt däremellan. Det tycker jag är så himla konstigt. Byta kök är liksom synonymt med att byta HELA köket. Jag menar vad är det som säger att allt i ett kök bör vara homogent. Frågan om hela köket behöver bytas ut måste man nog ställa sig både en och två gånger. Och man kanske möjligen kan tänka tanken att ”gräva lite där man står”.

Tänkt vad man kan gilla det lite skavda, sneda och operfekta. Även i ett kök. Smart att dölja med en rullgardin eller dragtyg.

Så fint !

Påtal om vårt kök. Det är nu tio år gammalt. Vi valde inredning från flera olika leverantörer och satte ihop det som vi själva önskade. Med kylskåp och spis från Smeg. Som vi såklart trodde var en bra investering. Sure. Tio år och där föll bägge pjäserna typ sönder och samman. Inte så att de ligger i två högar men nästan.

Och laga har vi gjort, flera gånger faktiskt. Det nästintill komiska är att dörrar hänger på trekvart, vi måste baxa in en träslev i ugnsluckan för att ugnen ska hålla värmen. Själva matlagningen är lite av ett spel. Vreden måste dras upp och lite ner för att plattan ska bli varm, och helst på millimetern. Det är under att vi lagar så mycket mat som vi gör. Eller snarare att det blir mat utav själva matlagningen.

Stege som handdukshängare. Och korgar och åter korgar. Jag tröttnade på vår kylskåpsröra för ett tag sedan. Tog en massa lägre trådkorgar i metall som jag köpt för länge sedan och styrde upp kylen på så vis. Påläggsgrejerna i en låda att lyfta ut och in. Samma för olika ändamål, som restlådan och yougurt/juicelådan osv. Nu kanske inte andra familjer behöver sådant här men i vår familj har alla sin personliga åsikt om var saker ska stå. Det finns liksom ingen lag om att på den hyllan har man det och på en annan något annat. Nu går det betydligt bättre och mat hamnar inte längst bak och helt fel = glöms och blir gammalt.

Älskar golvet.

Kan mycket väl tänka mig att diska lite här. Vem kan inte det? Tack Lucille för lånet av fina bilder.

…och en annan fin sak. Du som kom fram till mig idag på Pingstkyrkans loppis. Vad glad du gjorde mig! Blev så himla överraskad, för det händer inte särskilt ofta här på hemmaplan, att jag nog nästan kom av mig. Men verkligen tusen tack för snälla ord, det värmer så mycket!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Hemma hos Numero 74 ägarinnan.

Fick jag välja en plats som gav mig all världens inspiration så skulle det helt klart vara hemma hos Poupy. Ägarinnan av hela Numero 74. Jag får ofta en massa frågor och senast igår om jag säljer Numero 74. Det gör jag ju inte för jag har ingen sådan affär längre. Bara en sådan här affär som fylls på med fotoprints alldeles strax. Här kan man läsa om varför jag valde att stänga och mina tankar om detta. Också om vilken bild som gjorde att jag idag jobbar som Numero 74´s fotograf. Och hur var det nu det började: ”Mokkasin tog Numero 74 till Sverige och jag vill nog påstå att där och då ändrades vår allmänna syn på barnrumsinredning. Färger som inte synts så mycket härhemma blev superpoppis, och var helt klart här för att stanna. Ibland undrar jag hur många sänghimlar i dammiga färger som hänger i bara de svenska hemmen.” 

Men det här huset. Ett ombyggt hus, från de äldre husen i Chiang Mai. Allt trä i dörrar, inredning och möbler är återanvänt gammalt trä. Ett lågt bord som är två grova plankor med hjul. Dynor och en massa kuddar som sittplatser.

Så nära ute  att man kan liksom välja själv om man tar tuppluren inne eller ute. Eller både och. För en tupplur absolut efter middagen.

Emaljtallrikar med blommor hade ju varit tjusigt att äga själv.

Om inte för att göra en tallriksvägg av. Från golv till taknock.

 

Borde inte alltid trappor vara såhär. Rummet därunder får man ju ändå. Men med tak mot resten av världen.

Små låga bord här och var. Tar inget av luften i huset men nästan som svävande brickor. Insåg precis att min man och Poupy har samma typ av hårsvall, haha!

Knappt de märks eller hur? Borden alltså.

 

De lagom låga skåpen med skjutdörrar älskar jag.

Att djupet inte är mer än vad som behövs för ett handduksvik. Eller en minivespa för all del.

Och dagbäddar. Som alltid blir degbäddar i autokorrekt. Men exakt så ju. Mer bäddar att dega i. Det är vad folket behöver om du frågar mig.

Ett skåp kan vara en ram av fyra gamla drivvedsplankor. Inte en millimeter djupare, det är det som är det fina. Och en dörr, gärna spegel!

Innerfönster. Ni som läser här vet att vi har petat in just innefönster där man minst anar härhemma. Det är ju väggar men känslan blir den motsatta. Skrev om det där någongång.

Själva reflektionen är ju också något man välkomnar. Om man kikar noga så ser man att det är ett kök på andra sidan och öppet mot trädgården bakom ryggen.

Köket med ho av betong och vred som något från en verkstad. Spegel ovanför diskhon provade vi för en massa år sedan, snacka om inte samma känsla men det var så jäkla fint och härligt. Kul att jag skrev om önskan om spegelvägg ala 80-tal. Vi letade ju fram just en sådan någon månad senare och Nomi saknar den fortfarande.

Också smart och tjusigt. Att bygga in på detta sätt.

Guldlocksburkar är alltid fint. Återbruka alltid när du kommer åt.

Smart diskställ när luften är varm.

Golven och väggarna är råa och ger nog det lugnaste av lugn. För att inte tala om den svävande dagbädden.

Den här vyn är så galet perfekt tycker jag. Dagbädd att gunga i, en meter till utomhus och ytterligare en till poolen. Och så en bastmatta som binder ihop allt.

Ni är ju dessutom många som frågar om Numero 74´s kläder. Jag tror inte de finns i Sverige tyvärr. Smallable har en hel del. Annars leta på store locator.

Jag tror Poupy sade att hela livet ryms i hennes handväska. Mycket för hon far mellan företagets olika platser. Därför är det extra fint att det här huset känns så himla mycket hemma. Långt ifrån ”bara ett hus”.

Jag sade ju att det var tallrikar ända upp i nock.

Jag hittade huset vid Ping river igår. Det hade jag minsann bloggat om men glömt att lägga i Chiang Mai-kategorin.  Men kika, bildsvepet från när jag gick upp i gryningen.

Och påtal om ett annat bildsvep. Kolla Krickelin´s bilder från när hon var hemma hos oss. Det är något speciellt med att se sitt eget hem från någon annans vinklar och tänk.

Soffan.

Av någon anledning börjar handmålat porslin smyga sig in i vårt hem. Som tallrikar och den där somriga lampan. När jag och Kristin for till Helena så fanns två identiska vaser. Kristin kände att man inte kunde dela dem åt, fast bestämde att en fick stanna hos mig och den andra hos henne i Varberg. Som ett kompishalsband kan man kanske säga. 

Så många som frågar om vår blå soffa. Den heter Blanca och kommer från Melimeli Och vi älskar den. Soffor är kanske vår värsta möbel, min och Kristos alltså. Vi har aldrig tidigare hittat soffan med stort S. Vi har felköpt, gett bort, skattat oss lyckliga åt fabrikationsfel (då var ju tillverkaren tvungen att ta tillbaka den, yes vilken tur nu när den ändå inte passade ) . Och så vidare. Man kan ju liksom älska vissa möbelsorter. Som skåp exempelvis, hur många vackra kan man hitta? Men soffor har då varit raka motsatsen. Tills denna då. Älskar allt med den. Den stora dynan i rygg och sits, färgen, tyget, formen, storleken, höjden, hur bekväm den är… Jag kan villig erkänna att jag var lite skeptisk mot mörk sammet, tänkte kanske att den liksom skulle dra åt sig damm och smuts. Men alltså, tyget! Hur bra kan det vara?! Ser fortfarande ut som ny och det är fasen en ren bedrift i vårt kaoshem och alla som kraschar i den här soffan. Ungar och hundar och allt däremellan. 

Och lampan. Igen. Härifrån.

Oj, jag glömde visst putsa glasbordet insåg jag nu. Fast det är liksom inget man gör dagligen, visst gör man inte?

Känns fint med kompisvaser på något sätt…

Gästrum om sommaren.

Jag fick en fin fråga för ett tag sedan, om hur vi gör med gästerna. Om vi stoppar ner dem lite här och var eller har ett gästrum. Först och främst bestämde vi i alla fall  att gästerna är ALLTID det allra viktigaste. Jag menar det hänger verkligen inte på själva gästrummet, myset kommer på köpet ändå! Bra att inte glömma så man inte fastnar i någon gästspärr pågrund av själva gästrummets vara eller inte vara. Hua så hemskt det hade varit.

Men det roliga var att jag bara någon dag innan jag fick frågan, hade kläckt en strålande idé om saken med gästrum. Till saken hör nämligen att nu för tiden brukar vi göra just så, gästerna  får hamna lite här och var. Vi har liksom spritt ut oss så himla mycket i det här huset. Vi skulle mycket väl kunna ha ett gästrum men vi möblerar om, hittar nya grejor att fylla rummen med, byter och lyxar oss bäst vi vill. Och jag vill poängtera att detta verkligen är ett lyxproblem, att vi har yta och kan ändra oss och hålla på. Vi har också bott i en minimal, i jämförelse, 3:a. Då var vi 6 personer och möblera om fanns ju liksom inte på tapeten. Då gällde det att tänka smart. Bara smart.

När vi flyttade hit så hade vi gästrum faktiskt , det såg ut såhär http://www.mokkasin.com/2011/02/01/tisdagstema-om-favoritfarger/ Och sedan blev gästrummet kontor, och  musikstudio och nu är det tv-rum. Vi fortsatte ha gäster såklart men de hamnade där de fick plats och det funkade fint ändå.

Men så fick jag ju den där strålande idén. Det hela låter kanske lite omständigt men jag är så himla förtjust i att möblera om. Helt gratis nöje dessutom! Jag tänkte nämligen att om somrarna sitter vi sällan och äter i vårt rum med de dubbla glasdörrarna. Så därför tänkte jag att vi flyttar hela möblemanget från vårt vardagsrum till just detta rum och gör om rummet ni ser där mellan dörrarna till ett gästrum. Bara om sommaren! Sedan blir det mysigaste soffrummet igen när hösten kommer. För då vill vi ju äta alla frukostar och middagar där ljuset är finast. Så himla enkel lösning.

 

Gästrum på en sekund eller i alla fall tio minuter. Ni är så många som mailat om sängkläderna. Det är nyheter från Numero 74 och släpps inom kort.

Sedan var det ju liksom inte så mycket mer som behövdes än lite blommor.  Gästrummet ligger ju liksom i ett hem med allt man kan tänkas behöva.

Och böcker, klossar, spel och grammofon får ju vara kvar som annars.

Ska nog plocka ner lite småbarnsböcker från vinden också. Annars kan man kanske tänka sig ett kapitel eller två i Sandvargen. Ni har läst den för era barn väl? Så fin bok.

Och noveller är kanske bästa gästrumsboken! Extra fina är de från Novellix. 

Ett litet skåp fick byta plats. Det passade så fint där bland tavlorna.

Och ett par krokar i porslinshörnet. Det här skåpet ska kanske få byta plats men inte för gästrummets skull. Men om det gör det så ska jag nog ha ett litet skrivbord där. Kanske ett linneskåp. Eller lite varannan vecka…

Loppiskrokar för en tia styck.

Nu kan man ju tänka sig att det här rummet står lite tomt mellan besöken. Men det är ju något speciellt med det där att möblera om. Nu känns ju det här rummet hundra gånger mysigare än vårt eget sovrum. Så vi har alla passat på att slumra lite där i vårt sommarsovrum.

jag tänker på puderfärgad mjukglass…

Godmorgon! Hoppas ni har en fin helg! Måste visa min nya lampkärlek! Som mjukglass eller hur?! Hittade den på Salto Mortale när vi besökte Österlen. är ju svag för denna typ av glaslampor…

Sluta, så mycket vackert i luften! Det fanns faktiskt fler sådana som mjukglass.

Jag smet med han där. Allt medans barna roade sig vid vägkanten i Brösarp. Kanske var det här den enda affären vi besökte under vår vecka i Skåne, förutom mataffären då.

Ångrar mig på den här. Fanns två dessutom.

Och till höger i ofokus står finaste brickbordet. Kan man kanske också ångra lite.

Den här lampan fick egentligen inte plats. Så totalt proppfull bil, kolla! Det var ju därför vi var tvungna att lämna en hel hög med sängkläder i Varberg för att få plats med ett barn till. 

Åh ni är många som mailar om mina fotoprints! Det gör mig så glad. Snart, efter sommaren, kommer affären att fyllas på. Jag har hittat finaste pappret och bästa trycket. Bara några småsaker kvar att fixa.

 

 

Hej du gömda dörr.

Det var det här med oasis. Inser att det inte är något nytt precis. Kanske varenda människa insett storheten. Men gillar verkligen grejen. Om man bortser från att det inte går att återanvända ett omsisblock då, det retar mig. Men någon gång ibland kan man på en sekund kan man ju göra bukettform av något ganska enkelt i blomsterväg. Det finns några saker man ska tänka på då man använder oasis.

  • Lägg oasisblocket i kallt vattenbad innan användning. Först sjunker den mot botten när den ”fylls på” och när den är vattenfylld flyter den upp igen till ytan. Låt den ta sin tid och tvinga den inte under vattnet, då bildas luftbubblor och man riskerar att blommorna dör.
  • Fyll vatten över oasisen.
  • De flesta blomsteraffärer säljer oasis, av erfarenhet funkar den bäst.

Jag skrev ju igår, som inte alls var en onsdag, insåg jag idag, att vi måste fixa lite med vår veranda. Bland annat ta fram den gömda dörren igen. Ni som har följt mig genom åren vet att vår glasveranda är ett drömfynd, under två fasader och masonit. Så vi får väl ändå vara väldigt lyckliga att de sparade de munblåsta rutorna och nästan alla fönster.

Men så finns det också saker som inte var så kloka. Sådärja så här tänkte de nog på 70-talet: Vi tar väck spröjsen, sätter in ett sjuttisfönster. Förlänger dörren lite åt höger när vi ändå håller på. Sedan drar vi på lite masonit över alltsammans… Alltså, sorgligt sant. Men vi måste ju ordna detta på något smart vis, eller hur? Det är ju ganska lätt att förstå hur det egentligen ska vara. Ryser så vackert. Och lika mycket ryser jag på dörren till höger, fast fulrysningar.

Krukan eller vasen köpte jag nere vid en keramikverkstad vid hamnen i Varberg, som Kristin tipsade mig om. Frida Eklund och hennes far. Jag har ju en gammal konsumtionsregel när det kommer till keramik, jag skrev om den för ett par år sedan och har faktiskt följt den ganska så väl. Just den här dagen hade jag tänkt att jag kanske borde utöka med en endaste färg att blanda med. Fast jag kunde inte välja. Har ju en del av porslinet som Johanna fyndade nyligen och var först inne på något åt det hållet men sedan tvekade jag. Fast det där lite mintiga hade jag faktiskt även på mina första servis där på slutet av 80-talet från Höganäs… Så kanske ändå.

Önskar er en fin fredag!

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in här.

Häromkvällen lade jag ut en film från det här stället och så många undrade, var är du? Jag var ju såklart på mitt absoluta favoritställe här i Katrineholm. Perrongen, ungdomskulturhuset som vi inredde i höstas. Ta gärna del av ett sammanfattande inlägg om hela projektet här. Toppar helt klart alla mina jobb från 2016. Framför allt för det var så kul, alla darMänniskorna vi hängde med är fantastiska och alla var liksom involverade. Kristo, Linn, ungar, min pappa och det är nog därför allt känns som hemma där. 

Tur att julstjärnorna hänger kvar på fler ställen. Slipper man känna sig ensam i valet. För övrigt är det underbara och ”hemma”gjorda!

 Teckningarna av Jasmine är såklart kvar.

Och runtomkring börjar orden fyllas på. Om det finns boktips, se till att kolla in dem!

Foldrar på en hel massa olika språk.

Den allra bästa anslagstavlan. Den 5 maj kl 17. Alltså 5 / 5 kl 5 är det dags för Katrineholms allra första Prideparad. Såklart ska vi gå och alla jag känner också. Planeringen tog fart redan förra året och jag har tjuvkikat bakom kulisserna och det kommer blir så bra. Så bra på alla sätt. Framför allt för de mänskliga rättigheternas skull. För ALLA. För övrigt var jag på en temakväll igår kväll, just här på Perrongen, om hbtq-flyktingars situation i Sverige och världen, Tema Tystnad.  Det hela är dock värt ett eget inlägg med all fokus.

Kolla paraplyerna!

Jag var ju absolut tvungen att kika in i lokstall nr 1 och 2. Är det någon som ser skillnaden från här. Och jisses, tror ni att jag drömmer mindre när fönstrena är ditsatta. Inte direkt.

Att älska byggnader suger ju till så fruktansvärt i magen. Av miljarders önskningar.

Sluta liksom. Sluta vara så ljuvligt. Fast jag menar ju exakt tvärtom. SLUTA ALDRIG vara så här vackert.

Är det ingen mästare på takisolering som läser här? Jag menar ge mig alla sätt att isolera utan att det syns. Ge mig tricket på osynlig isolering eller andra smartheter vad man gör åt hundraåriga industritak i trä. Jag känner att jag vill veta, bara för att.

Hyllan från ett mörkt skrymsle har sett dagens ljus. Bra.

Jag vill flytta in här.

Jag fattar inte att det här är bakom husknuten. Nästan. Jag fattar inte att jag kan smyga runt här.  Och fantisera. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in. Hur många middagar med fina människor jag dukat upp vid de här fönstrena. Hur många samtal vi har fört. Och hur många klokheter vi har delat. Alltmedans de som vill spelar basket bredvid.

förra lördagen.

Förra lördagen vaknade jag i detta blå rum. Med utsikt över drömmen till växthus. Tacksamt uppvaknade kan jag lova.

Det var ju såklart hos Kristin och hennes familj vi vaknade. Jag och Nomi.

Igor, superglammig dagen till ära.

Det är fasen så himla fint att bara vara. Jag behöver varken stordåd eller några makalösa upplevelser. Det behöver inte hända något speciellt över huvudtaget. Jag älskar att dela dagar med andra. Att lyssna till samtal och historier. Är nog egentligen ingen ensamvarg. Nix, inte alls faktiskt. Visst, jag är inte översocial alla dagar. Men jag skulle nog aldrig kunna tillbringa många dagar utan familj och vänner. Skulle bli helcrazy med mina egna tankar tror jag.

Växthuset väntade in våren. Ni har väl läst Kristin´s tipsiga om just växthus? Det skulle vara rackarns önskefullt att äga ett. 

Såklart kan man hjälpa våren på traven. Nu syns ju inte kaminen till vänster men jag funderar på om man kan ha något liknande under vårt stora tak…

Emma´s tranor är alltid så rätt. Insåg just att jag bara sett den just i blått, tänker att den finns i tre färgställningar till.

Känns bra att Kristin också har stjärnan kvar. Vi har ju även utestjärnan kvar. Men stjärnhimlar är ju vardagsmat.

Älskar det här Krickelinska hemmet och allt som ryms där.

Tack solen, du bländar mig.

Alltså. Tack solen. Du bländar mig och jag välkomnar att du skiner rakt på alla dammiga skrymslen. Hellre vårkänslor än de vinterdova och till synes dammsäkra hemmen, trots att det bara är på låtsats.  Har insett att den här lilla bänken får agera stället där saker hamnar. Som blommor som nästan dog av elementvärmen. Förresten, bordet är ju detta som vi betsade en gång för att ha ute. Det hamnar inne på vinterhalvåret. 

I helgen när vi var i Stockholm insåg jag det totala överflödet i blomstervärlden. Alltså, missförstå inte, vackert ju. Jättevackert, till och med när man kikar in en till synes anspråkslös blomsteraffär, under marken precis vid tunnelbanan. Jag förvånas faktiskt lite över mig själv, hur jag överhuvudtaget lyckas få ihop något i blomväg då utbudet är cirka en tiondel härhemma, om man jämför. Och det kan man ju göra ibland… Å andra sidan finns det ganska mycket plats för kreativa lösningar inför fotografering som kräver just en superbukett. Och jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur många blommor som hinner vissna innan någon har köpt den.

Om man nu inte måste ha jättebuketter måste väl ändå bästa sättet att komma runt det hela vara att handla enstaka av just de blommor som du kanske inte hade valt till jättebuketten. Jag menar att jag kanske inte hade köpt 25 orangea ranunkler men väl en. Vaser från loppis. Det går ju inte att ha för många eftersom de funkar så bra i en grupp. Med eller utan blommor. Ibland ids jag inte ens byta vatten när jag byter blomma. Så ska man säkert inte göra. Annars vattnar jag krukväxterna med vattenskvättarna innan jag fyller på nytt.

Annars då…

sista rummet.

I höstas tog vi oss an ”det andra” köket i vårt hus. Eftersom vårt hus var ett tvåfamiljshus när vi flyttade in, med en lägenhet på vardera våning, så har vi haft ett kök till övers i tio år. Rummet ligger bredvid Nomi´s och skulle bli Liv´s.

Första tiden, när vi renoverade undervåningen, bodde vi på övervåningen, och då var köket perfekt. Björnbärsbårder till trots. En salig blandning uppenbarade sig bakom köksskåpen. Jag tyckte vi kunde behålla en del såhär, det tyckte inte Liv.

Helst ville jag behålla den här väggen också. Med turkosa plankor och råa plankor på resten. Det ville inte Liv.

I det här inlägget syns vad Liv har för plan med det här rummet. Kanske raka motsatsen till att behålla brunt. Hon hatar nämligen brunt om någon nu trodde något annat. Precis som det ska vara om ens mamma älskar brunt och gamla plankor.

Jag tyckte i alla fall att väggen var hemskt vacker som den var.

Och sedan skulle Nomi på spökkalas och tänkte att hon kunde vara Wednesday i Familjen Adams.

Vi bestämde där och då att vår övervåning ska ha lutade och vitoljade trägolv. Överallt. När vi flyttade till huset hade vi erfarenhet av just den typen av golv, då vi gjort samma sak i flera lägenheter. Vi bestämde oss att undervåningen skulle få sådana golv medan jag var bergsäker i ett beslut att  övervåningen skulle få vitmålade. Hade alltid drömt lite om det. Sagt och gjort, vi målade alla såpade trärena plankor med täckande vit färg. På den tiden fanns det dessutom en golvfärg som blev extra hård… Första åren tyckte vi det var härligt och fint men allt efter golven på undervåningen åldrades med värdighet var det precis tvärtom med de på övervåningen. Vi fick känslan av att de inte andades och inte var de lika mjuka och sköna att gå på heller. Så när vi tog fram trägolvet under åttiotalsparketten i Liv´s rum bestämde vi oss för att detta rum skulle få vitoljade golv. Utan tvekan. Och skulle gärna göra detsamma i alla de andra rummen. Dock var vi väldigt osäkra på om slipmaskinen skulle lyckas få väck den vita färgen och bestämde därför för att prova i Nomi´s rum. Det var inte enkelt någonstans och ett jäkla jobb som jag inte var en sekund inblandad i. Men efter mycket slit var golven trärena. Det kändes som ett helt nytt rum och som om luften förändrades på studs. Så nu vet vi det. Ska leta upp tips för vitoljade golv och dela med er.