INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,category,category-inspiration-interior,category-3,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in här.

Häromkvällen lade jag ut en film från det här stället och så många undrade, var är du? Jag var ju såklart på mitt absoluta favoritställe här i Katrineholm. Perrongen, ungdomskulturhuset som vi inredde i höstas. Ta gärna del av ett sammanfattande inlägg om hela projektet här. Toppar helt klart alla mina jobb från 2016. Framför allt för det var så kul, alla darMänniskorna vi hängde med är fantastiska och alla var liksom involverade. Kristo, Linn, ungar, min pappa och det är nog därför allt känns som hemma där. 

Tur att julstjärnorna hänger kvar på fler ställen. Slipper man känna sig ensam i valet. För övrigt är det underbara och ”hemma”gjorda!

 Teckningarna av Jasmine är såklart kvar.

Och runtomkring börjar orden fyllas på. Om det finns boktips, se till att kolla in dem!

Foldrar på en hel massa olika språk.

Den allra bästa anslagstavlan. Den 5 maj kl 17. Alltså 5 / 5 kl 5 är det dags för Katrineholms allra första Prideparad. Såklart ska vi gå och alla jag känner också. Planeringen tog fart redan förra året och jag har tjuvkikat bakom kulisserna och det kommer blir så bra. Så bra på alla sätt. Framför allt för de mänskliga rättigheternas skull. För ALLA. För övrigt var jag på en temakväll igår kväll, just här på Perrongen, om hbtq-flyktingars situation i Sverige och världen, Tema Tystnad.  Det hela är dock värt ett eget inlägg med all fokus.

Kolla paraplyerna!

Jag var ju absolut tvungen att kika in i lokstall nr 1 och 2. Är det någon som ser skillnaden från här. Och jisses, tror ni att jag drömmer mindre när fönstrena är ditsatta. Inte direkt.

Att älska byggnader suger ju till så fruktansvärt i magen. Av miljarders önskningar.

Sluta liksom. Sluta vara så ljuvligt. Fast jag menar ju exakt tvärtom. SLUTA ALDRIG vara så här vackert.

Är det ingen mästare på takisolering som läser här? Jag menar ge mig alla sätt att isolera utan att det syns. Ge mig tricket på osynlig isolering eller andra smartheter vad man gör åt hundraåriga industritak i trä. Jag känner att jag vill veta, bara för att.

Hyllan från ett mörkt skrymsle har sett dagens ljus. Bra.

Jag vill flytta in här.

Jag fattar inte att det här är bakom husknuten. Nästan. Jag fattar inte att jag kan smyga runt här.  Och fantisera. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in. Hur många middagar med fina människor jag dukat upp vid de här fönstrena. Hur många samtal vi har fört. Och hur många klokheter vi har delat. Alltmedans de som vill spelar basket bredvid.

förra lördagen.

Förra lördagen vaknade jag i detta blå rum. Med utsikt över drömmen till växthus. Tacksamt uppvaknade kan jag lova.

Det var ju såklart hos Kristin och hennes familj vi vaknade. Jag och Nomi.

Igor, superglammig dagen till ära.

Det är fasen så himla fint att bara vara. Jag behöver varken stordåd eller några makalösa upplevelser. Det behöver inte hända något speciellt över huvudtaget. Jag älskar att dela dagar med andra. Att lyssna till samtal och historier. Är nog egentligen ingen ensamvarg. Nix, inte alls faktiskt. Visst, jag är inte översocial alla dagar. Men jag skulle nog aldrig kunna tillbringa många dagar utan familj och vänner. Skulle bli helcrazy med mina egna tankar tror jag.

Växthuset väntade in våren. Ni har väl läst Kristin´s tipsiga om just växthus? Det skulle vara rackarns önskefullt att äga ett. 

Såklart kan man hjälpa våren på traven. Nu syns ju inte kaminen till vänster men jag funderar på om man kan ha något liknande under vårt stora tak…

Emma´s tranor är alltid så rätt. Insåg just att jag bara sett den just i blått, tänker att den finns i tre färgställningar till.

Känns bra att Kristin också har stjärnan kvar. Vi har ju även utestjärnan kvar. Men stjärnhimlar är ju vardagsmat.

Älskar det här Krickelinska hemmet och allt som ryms där.

Tack solen, du bländar mig.

Alltså. Tack solen. Du bländar mig och jag välkomnar att du skiner rakt på alla dammiga skrymslen. Hellre vårkänslor än de vinterdova och till synes dammsäkra hemmen, trots att det bara är på låtsats.  Har insett att den här lilla bänken får agera stället där saker hamnar. Som blommor som nästan dog av elementvärmen. Förresten, bordet är ju detta som vi betsade en gång för att ha ute. Det hamnar inne på vinterhalvåret. 

I helgen när vi var i Stockholm insåg jag det totala överflödet i blomstervärlden. Alltså, missförstå inte, vackert ju. Jättevackert, till och med när man kikar in en till synes anspråkslös blomsteraffär, under marken precis vid tunnelbanan. Jag förvånas faktiskt lite över mig själv, hur jag överhuvudtaget lyckas få ihop något i blomväg då utbudet är cirka en tiondel härhemma, om man jämför. Och det kan man ju göra ibland… Å andra sidan finns det ganska mycket plats för kreativa lösningar inför fotografering som kräver just en superbukett. Och jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur många blommor som hinner vissna innan någon har köpt den.

Om man nu inte måste ha jättebuketter måste väl ändå bästa sättet att komma runt det hela vara att handla enstaka av just de blommor som du kanske inte hade valt till jättebuketten. Jag menar att jag kanske inte hade köpt 25 orangea ranunkler men väl en. Vaser från loppis. Det går ju inte att ha för många eftersom de funkar så bra i en grupp. Med eller utan blommor. Ibland ids jag inte ens byta vatten när jag byter blomma. Så ska man säkert inte göra. Annars vattnar jag krukväxterna med vattenskvättarna innan jag fyller på nytt.

Annars då…

sista rummet.

I höstas tog vi oss an ”det andra” köket i vårt hus. Eftersom vårt hus var ett tvåfamiljshus när vi flyttade in, med en lägenhet på vardera våning, så har vi haft ett kök till övers i tio år. Rummet ligger bredvid Nomi´s och skulle bli Liv´s.

Första tiden, när vi renoverade undervåningen, bodde vi på övervåningen, och då var köket perfekt. Björnbärsbårder till trots. En salig blandning uppenbarade sig bakom köksskåpen. Jag tyckte vi kunde behålla en del såhär, det tyckte inte Liv.

Helst ville jag behålla den här väggen också. Med turkosa plankor och råa plankor på resten. Det ville inte Liv.

I det här inlägget syns vad Liv har för plan med det här rummet. Kanske raka motsatsen till att behålla brunt. Hon hatar nämligen brunt om någon nu trodde något annat. Precis som det ska vara om ens mamma älskar brunt och gamla plankor.

Jag tyckte i alla fall att väggen var hemskt vacker som den var.

Och sedan skulle Nomi på spökkalas och tänkte att hon kunde vara Wednesday i Familjen Adams.

Vi bestämde där och då att vår övervåning ska ha lutade och vitoljade trägolv. Överallt. När vi flyttade till huset hade vi erfarenhet av just den typen av golv, då vi gjort samma sak i flera lägenheter. Vi bestämde oss att undervåningen skulle få sådana golv medan jag var bergsäker i ett beslut att  övervåningen skulle få vitmålade. Hade alltid drömt lite om det. Sagt och gjort, vi målade alla såpade trärena plankor med täckande vit färg. På den tiden fanns det dessutom en golvfärg som blev extra hård… Första åren tyckte vi det var härligt och fint men allt efter golven på undervåningen åldrades med värdighet var det precis tvärtom med de på övervåningen. Vi fick känslan av att de inte andades och inte var de lika mjuka och sköna att gå på heller. Så när vi tog fram trägolvet under åttiotalsparketten i Liv´s rum bestämde vi oss för att detta rum skulle få vitoljade golv. Utan tvekan. Och skulle gärna göra detsamma i alla de andra rummen. Dock var vi väldigt osäkra på om slipmaskinen skulle lyckas få väck den vita färgen och bestämde därför för att prova i Nomi´s rum. Det var inte enkelt någonstans och ett jäkla jobb som jag inte var en sekund inblandad i. Men efter mycket slit var golven trärena. Det kändes som ett helt nytt rum och som om luften förändrades på studs. Så nu vet vi det. Ska leta upp tips för vitoljade golv och dela med er.

ett hem.

mokkasin-com-ett-hem-6

Tänk såhär. Du tar din käresta i handen och ringer på en liten gömd ringklocka, till en mörk trädörr, en sen kväll i början av december. Du stiger in i som en annan värld och stannar i varenda millimeter och sekund där tills dagen därpå. Du vill inte vara någon annanstans just då, helt enkelt för att hela stället bara är så himla varmt och härligt. Någon säger att oj vad dyrt och du säger att det var värt varenda litet öre från början till slut. Du kan inte låta bli att drömma, tänk om det vore mitt hem. Nu är det inte det. Men om du vill att det ska kännas nästan så. Bara för ett dygn. Eller egentligen bara ett halvt.  Jag kan faktiskt inte tänka mig något härligare. Kanske inte i hela världen. Fast du behöver bara åka till Stockholm. Och ja egentligen så handlar det ju inte om storslagna stordåd och spännande strapatser. Egentligen handlar det om att vara, och äta och sova. Och igen, liksom bara vara. Och det ryms på en endaste adress. Men ändå. Hela känslan jag bar med mig i magen var en av de finare på länge.

Jag har länge suktat över Ett hemJag tänkte nog mest att jag skulle bli inspirerad till tusen av Ilse Crawfoord´s stilsäkra inredning. Och kanske har jag aldrig blivit mer inspirerad. Men om man dessutom lägger till något alldeles speciellt som knappt går att förklara. Tänk att det inte finns något som tyder på att det är ett hotell. Det är som ett hem, absolut som ett älskvärt sådant och hos någon som har väldigt bra smak. Tänk att alla som jobbar där känns som några fina vänner man hängt med förut. Tänk att du gör lite som du vill om du är hemma hos någon kär vän på besök, liksom hamnar i en fåtölj med en bok, i en annan fåtölj vid en vinylplatta, i en soffa med din favorittidning, äter en lång middag utifrån vad du känner för just då och samtidigt tittar ut på vintrig innegård som är exakt som ett eget litet rum. En innergård där elden flammar vilt i den mörka natten och de små ljusslingorna är som en stjärnhimmel. Alltså, jag fattar om ni tror att jag överdriver. Men. Det gör jag inte. Känslan jag fick på det här stället kan faktiskt inte mäta sig med något annat jag bott och hängt på någonsin. Jag var lyrisk, jag är lyrisk och jag lovade mig själv att spara för att kanske få chansen en gång varje år. Såhär i midvintertid. 

mokkasin-com-ett-hem-7

Det var det här som mötte oss på kvällen. Fast det var alldeles mörkt just då och elden som sprakade från eldkorgen.

mokkasin-com-ett-hem-8

Här i trappan kom det ut någon som vi aldrig träffat men känslan var den motsatta, vi tog i hand och han sade välkommen. Och där och då försvann allt vad hotellfeeling man kunde tänka sig. Det kändes bara som hemma fast egentligen inte alls. Fast på ett väldigt bra sätt.

mokkasin-com-ett-hem-5

Lite hall. Det var juligt då.

mokkasin-com-ett-hem-2

Det är ju ändå mellandag fortfarande så ni får ta det juliga med ro.

mokkasin-com-ett-hem-3

Såklart hade jag och min kamera kunnat hängt här i tid och otid. Men det var ju liksom inte därför jag var där. Så därför kommer jag inte visa alla skrymslen och vrår. Jag kommer inte visa allt jag fingrade på, allt jag vände och vred på. Alla detaljer jag synade. Alla platsbyggd förvaring. Alla miljoner böcker. Alla små, små fönster. Som ni förstår är varje detalj, ända in i tandkrämstuben otroligt lyxig och stilsäker. Men det speciella är att man får inte den där dunderlyxfeelingen som aldrig hamnar rätt i magen, om ni förstår hur jag menar.

Tänk att huset byggdes till ett par minsann. Utan barn. Men med en herrans massa tjänstfolk säkert. Men vid kraschen där på 20-talet blev det visst kontor och allt åkte ut och inget blev kvar. När Jeanette Mix och hennes man köpte fastigheten valde man att med varsam hand renovera efter gamla ritningar och såsom huset en gång var tänkt. Jag tror aldrig jag varit någonstans där en renovering är så proffsigt utförd. Så in i vassen fint.

mokkasin-com-ett-hem-4

Älskar blombord.

mokkasin-com-ett-hem-9

Ett hem består idag av endast 12 rum vilket såklart är mycket speciellt för att vara ett hotell. Och tillsammans med gemensamma utrymmen som vardagsrum, salong, lounge och bibliotek bildar huset just känslan av ett hem.

mokkasin-com-ett-hem-1

Böcker, böcker och magasin. Skulle själv aldrig klara mig utan just det härhemma. Eller såklart att jag skulle men för mig och oss härhemma är det så viktigt. Och de många sittplatserna. Där ljuset faller bäst just då man önskar.

mokkasin-com-ett-hem-1

När vi vaknade på morgonen föll snön över Stockholm. Och från vårt rum såg vi från Engelbrektskyrkan till Oscarskyrkan. Vårt rum låg högst upp och hörde inte till själva sviterna, men var hur ljuvligt som helst.

mokkasin-com-ett-hem-10

Och så landade vi i någons kök.

mokkasin-com-ett-hem-12

Och sådär lite pö om pö, och utan någon som helst hets lagade kockarna, alldeles bakom vår rygg, godsaker utefter vad vi önskade.

mokkasin-com-ett-hem-13

Det är alltså i detta kök de lagar förstklassig mat och det är också här man kan slå sig ner om man vill. Eller i biblioteket eller i växthuset eller precis var man önskar.

mokkasin-com-ett-hem-14

Midvintertid var det, alldeles innan andra advent.

mokkasin-com-ett-hem-15

Såklart ett pepparkakshus.

mokkasin-com-ett-hem-16

Och här hängde vi kvällen igenom. Från bordet till soffan. Och allt var helt perfekt.

mokkasin-com-ett-hem-18

mokkasin-com-ett-hem-17

Faktiskt avis på mig själv när jag tänker efter.

mokkasin-com-ett-hem-22

Från trädgården.

mokkasin-com-ett-hem-21

Bara det att ute var möblerat och ombonat trots att det faktiskt inte är trädgårdssäsong…

mokkasin-com-ett-hem-19

…visar ju på att varenda vrå sköts med omsorg och inget lämnas åt slumpen. Och det är ju absolut något särskilt när allt dessutom görs med stort hjärta.

mokkasin-com-ett-hem-20

Tänk bara om sommaren. Med träden klippta som att bilda en hemlig mur för kringliggande hus.

mokkasin-com-ett-hem-23

Som sagt. Jag sparar. På hela det här halva dygnet. Hela alltet därifrån. Och absolut för att få återvända så snart som möjligt.

Perrongen

MX8A8375

Tänkte ni skulle få se lite bilder från ungkulturhuset Perrongen här i Katrineholm, som vi fick äran att inreda. Det jag hade i tanken allra mest var  – jag vill att vi skapar en plats som inte ser ut som hemma men känns som hemma. Man ska känna i magen precis såsom man ska göra i sitt eget rum, allt ska kännas mjukt och tryggt. Samtidigt ska det finnas sådant att titta på som inspirerar och får tankarna att flyga iväg dit man minst anar. Som landar kreativa tankar och sätter igång dem…. I detta inlägget kan ni se lite hur vi jobbade innan och även här och här. Vi har jobbat nästan uteslutande med remake och second hand och vi har inte ändrat något i lokalen som väggar eller planlösning.

MX8A8386

När man kommer in på Perrongen möts man numera av reception. Här kommer någon att finnas för att ta emot och leda rätt. Meningen är att det ska bli fullt med inspiration och information här. Därför finns det en massa platser att fästa det man önskar eller hänga saker. Av en ”porös board” (fråga efter det på byggvaruhusen) gjorde vi en jättestor anslagstavla som går lätt att nåla i. Den målades med Beckers färg Karamell. Lister betsades i Herdins lackbets Brun 607. Bokstäverna på väggen ska bytas då och då, men just nu är det Kärlek och Respekt som gäller. Dessa är vintage kommer från denna butik samt här.

MX8A8394Till höger byggde vi en låtsatsvägg, fylld med klätterväxter. Det behövdes en vägg som avgränsade den stora lokalen. Vi ville också ha ett rum utan att stänga in för mycket och utan att ta bort rymden. Det är alltså ett stort armeringsjärn som har svetsats ihop till en låda. Nederdelen är sedan inklädd i plankor. Fungerar också utmärkt som moodboard.

MX8A8404Den gamla skänken vände vi sonika med utsidan utåt och målade med kulören NCS 8005 R80B – en mörkt grå färg som återkommer i detaljer i lokalen, bla på de gamla gjutjärnspelarna. Även här är meningen att affischer och annat ska upp så clips i mässing härifrån skruvades upp.

MX8A8417

Lamplösningen är jag väldigt kär i. Ett jättelångt gammalt järnrör som legat på vår tomt hur länge som helst kapades i två delar. Därefter monterades tvinnade textilsladdar i mörkbrun ihop med mässingssocklar och snoddes runt röret. LED-lampor i tre olika storlekar och former från Clas Ohlson. En ellösning på översidan, där samtliga sladdar kopplades ihop till en gemensam. Och stålvajer upp till tak. När rören var på plats så flyttades lamporna upp eller ner och i sidled för att få dynamik, marginalen på sladden gjorde det möjligt.

MX8A8429Gamla underreden togs om hand och man gjöt vackra betongskivor. Dessa vaxades sedan in för en tålig yta. En fem meter lång sittbänk byggdes också och betsades. Vi återanvände skivor som fanns på plats och målade dem till griffeltavlor, som får agera en ombytlig konstplats, där kidsen själva får teckna. Jag har lärt mig om vilka tuschpennor som funkar allra bäst på griffeltavlor. Posca är perfekt om du ska skriva på metall, glas och nästan alla andra material. Men just på griffeltavlor som du målat själv kan de fästa alldeles för bra och du får svårt att sudda ut sedan. Så vet man med sig att motivet ska bytas och du vill ha en ren yta senare så passar dessa från Zig allra bäst.

MX8A8448En av utmaningarna var ju att knyta ihop den här gigantiska lokalen. Krympa den för att få den mysig och varm men utan att ta bort känslan av rymd som ju är fantastisk. Att jobba utifrån en helt tom lokal och addera sak efter sak är så himla härligt. Helt plötsligt kommer formen på rummet fram och platsen i sig får liksom det den förtjänar. Ett tom lokal må vara härligt på sitt vis men alla rum måste fyllas på något vis för att få en mening. Man måste våga borra i väggar och ställa dit saker. Kanhända känns första möbeln malplacerad men redan vid nästa så inser du att det är ganska lätt att skapa den värld du önskar. Tycker om att ha soffor rygg mot rygg, på så vis kan man sitta nära men ändå inte alls.

MX8A8464

Tavelväggen skapades från alster av ungdomarna, plus att vi fyllde på med annat för stunden. Det som tar tid med en tavelvägg är ju att göra den, att sedan byta innehåll kan man ju göra när man får feeling. Och det är också det som är meningen. Som en högst ombytlig konstutställning.

MX8A8498

MX8A8512

Hyllan stod alltså gömd bakom bråte i ett mörkt hörn och behövde bara tvättas.

MX8A8524

Passar så himla perfekt och det enda som saknas nu är pocketböcker som ska få fötter och få följa med hem.

MX8A8535

Dessa fönster med utsikten är kanske vackrast. Så fantastiskt att glo in i en grön vägg som ändrar skepnad efter månader. Fönstrena är k-märkta och även den lilla plåtrännan, men nu under hösten kommer plana sittbänkar att byggas smart (just nu lutar de lite inåt) i ett par av fönstrena.

MX8A8540 MX8A8561

Industri för historiens skull, sammet och fransar för mjukheten, second hand för att vi måste, jorden ni vet. Och detsamma med återvinning.  Och på det, oväntade detaljer för fantasi och drömmar.

MX8A8564

Ser ni den lilla scenen. Bakom den svarta duken fanns ytterligare ett fönster som verkligen måste komma fram i ljuset. Vi placerade en skena och fäste 2 – fingerkrokar som glid. På så vis får man scen på en sekund utan att gå miste om utsikt.

MX8A8588

MX8A8592

Det som vi gjort i detaljväg är bara ett sätt att inspirera till fortsättningen. Som ett blad i en tidning, eller en bild på Pinterest.Min önskan är att någon gör om och gör nytt, på sitt eget vis. MX8A8612

MX8A8619

MX8A8627

Gör´t bara.

MX8A8639

En av sittplatserna fick ett megastort bord. Meningen var att man ska kunna sitta flera runtom men ändå inte behöva vara samma sällskap, lite på sin kant om man känner för det. Inspirationen hämtade vi härifrån. 

MX8A8652

Den här bläddersaken i mörkt trä satt i en av lokstallarna. Jag var överlycklig att få den nermonterad och snickeriet var lika lycklig att bli av med den. Jag bara : Tack supersnälla!! och de: Det är vi som ska tacka…

MX8A8657

Tycker om ampeln  som Mimmi Staaf och Josefin Halvardsson  formgivit för Ikea.

MX8A8690

Föreställning 101:an i bilder.

MX8A8694

Den så kallade inte så mobila food trucken är inte helt klar och var stängd den här morgonen. Men i alla fall med smarta tavlor , trälådor från Ikea som betsats. Vi letade som galningar efter en vintage vagn men när vi gick bet så måste jag säga att denna satt som en smäckVi har lite småfix kvar, som övervåningen till exempel. Där blir det hängstolar och hängmatta och som om man är bland träden…

 

som att tälta bland molnen

MX8A8090-4

Inlägget presenteras i samarbete med Ellos

Att sova med tyg gör något alldeles särskilt med en. Jag tänker att ha det närmast taket är lite som om att ha sin egen himmel mitt framför näsan. Som att se molnen precis innan du blundar eller som dimslöjor i gryningen precis samtidigt som du slår upp ögonen. Jag tänker att världen allt blir lite mjukare på så vis. Vardagen, tankarna och liksom bäddar för drömmar. Därför är jag handlöst förälskad i den här baldakinen.

MX8A8142

Som om det inte vore nog med allt det andra så är en sådan här sänghimmel som ett extra rum. Jag har aldrig riktigt förstått det där med att möblera utmed väggarna och tycker det kanske är ljuvligast i världen att ställa sängen såhär mitt i. Och med baldakinen ovanför så gör du dina egna väggar där du behöver dem för stunden. Alla band gör det enkelt att knyta och fixa skugga för solkatter på ingen tid alls.

MX8A8314

Eller att släppa ner så mycket tyg det bara går, för en alldeles egen värld. Sov på den, så himla mysigt. Som att tälta bland molnen.

MX8A8319

Att sova i linne är mitt bästa. För det första är det vackert och blir bara tjusigare ju mer det används. Men så är himla svalt också, tror det har något med hur lin absorberar fukt och transporterar bort värme… Serien Candice i tvättat linne är Ökotex-certifierad  och genomgått tester så att man kan garantera att linnet inte innehåller kemikalier. Finns som bäddset i flera färger  och helt underbara överkast. I samma serie finns också underlakan och  sängkappa i samma färgskala.

MX8A8174

En fin nyhet är stolen Bell i massiv alm och flätad rotting som sits. Tycker att man lyckats strålande med valet utav träslag och sitsen, hela känslan har lite fransk vintage över sig. Mer amplar åt folket kan man ju tycka, fler växter behövs och helst på otippade ställen. Här hittar man denna ampel. 

MX8A8340

Kuddfodral måste man ha många utav. Tycker mest om de med skrynkliga knytband. 

MX8A8118

Tänker att ni får en behind the scenes också… Sweet dreams!

Här kommer en lista på det du ser i bilden.

Sänghimmel Blanca 

Påslakan Candice

Överkast Candice

Kuddfodral Candice

Sängkappa Candice

Stol Bell 2-pack

Ampel

 

work & work in progress

MX8A7305

Idag var första gången jag inte var på Perrongen och det kändes nästan lite tomt. Men imorgon bitti åker jag dit för att plåta hur det blev när det blev färdigt. Men här kommer lite bilder från de senaste dagarna. Och kaoset innan självaste öppningen igår kväll. 

MX8A7275

Cafebord har gjutits på plats. Och jag är helt kär. Så galet fina och mjukt vaxade. Ett jättestort ska beställas till mig själv om jag så ska frakta det ensam till vårt hus. Det lär tydligen väga en del…

MX8A7277

Som underreden återanvände vi dessa klassiska som vi hittade i en av alla gömmor.

MX8A7283

Tavelvägg in the making. Kära nån så mycket att putsa. Alla ramar är köpta second hand och passepartouter fixade galant och väldigt hjälpsamt av vår favorit när det kommer till detta, Boas utanför stan.

MX8A7296

Det kryllar av begåvade kids i den här stan. På alla plan.

MX8A7299

Det här bordet hade jag lätt kunnat tjyvat med mig hem och många med mig verkar det som. Underredet är återanvänt av en arbetsbänk som stod i en av lokstallarna. Nya plankor som bordsskiva som betsats med Herdin´s lackbets brun Nr 607.  Den bets vi alltid använder då vi vill att plankor ska få den rätta bruna nyansen. Scenspotarna gjorde vi om till vanliga lampor.

MX8A7316

Min pappa tipsade om att lägga ytterligare ett lager av matt lack för att bordet ska gå lättare att torka av. Och eftersom jag är omgiven av jättesnälla alltid, så behöver man ju liksom inte fråga två gånger om lite hjälp.

MX8A7319

Den fem meter långa sittbänken fick samma behandling. Älskar lamplösningen, ska visa senare. För att inte tala om armeringsjärnsväggen.

MX8A7330

Kuddar och åter kuddar. I sammet såklart.

MX8A7332

Att jobba vid lokstallarna är mer än perfekt eftersom barnen kan sysselsätta sig i timmar vid skateparken som ligger över gårdsplanen. Och när de vilade sig från modighetsmärken och andra skador så har det funnits tusen saker att hjälpa till med. Här sprayar Viggo S-krokar med kopparfärg.

MX8A7497

Jobb med skatepark. Kan inte tänka mig så mycket bättre faktiskt.

MX8A7334

Den här lilla Leo är grym på sin BMX och åker konstant från morgon till kväll. Tydligen gör vantarna något extra bra med själva åkningen.

MX8A7340

Pizzalunch.

MX8A7357

Men att äta på en tom jättescen gör även pizzan lite magisk.

MX8A7373

Jag framkallade en massa foton från 101:an och fick hjälp att fästa upp dem. Jag kan tipsa om Crimson om du vill framkalla snabbt, bra kvalité och bra priser. Enkelt är det också.

MX8A7390

Jag har nog aldrig letat runt så mycket som nu. Det känns som om lokstallarna aldrig tar slut eftersom man har ingen aning om var dörrar leder.

MX8A7391

Allt är ju dessutom magiskt vackert trots att man får kisa i mörkret och lysa med ficklampa för att vara säker på var man går eller står.

MX8A7411

Det finns ett torn som inte har några golv kvar. Bara en trapp där man kan kolla ut från andra våningen. Någon sade att det fanns planer för detta torn. Snälla, snälla gör alla planer sanna.

MX8A7437

Mycket fika blev det. Och ingen ville vara med på bild.

MX8A7441

Vi köpte tavlor till cafée från GranitDu vet sådana där 50-talsaktiga.

MX8A7451

Skåpet har äntligen fått den plats det förtjänar. Kan inte fatta att detta stod gömt, glömt och jättesmutsigt. Med färdiga nummer och allt.

MX8A7458

När det gällde själva caféet så tänkte jag mer på en kiosk eller food truck. Eftersom boken om Strömma är den mest inspirerande jag vet just nu fick en av böckerna agera öppen inspiration, så att ingen ska gå miste.

MX8A7470

Eftersom det var högst förbjudet att spika i dessa väggar fick vi lösa det på annat sätt. Ett gammalt skärp kapades och fick agera hängare till kopparrör och S-krokarna.

MX8A7480

Tavelväggen påbörjades. Och gjordes klar.

MX8A7491

Nomi efter en lördag i skateparken.

MX8A7502

Älskar att tågen susar förbi där i bakgrunden.

MX8A7553

Söndagmorgon och inte världens nyttigaste frukost…

MX8A7562

Viggo har drabbats av stress. Han har påbörjat sin Halloweenkostym och frågar sig, hur ska jag hinna? Det är ju inte långt kvar… I alla fall så hade han kokat sitt eget lim på lördagskvällen som svalnat under natten. Det och badboll fick följa med.

MX8A7567

Papier mache som ska bli ett körsbär. Ett ruttet. Som ska sitta på huvudet. Själv ska han vara en muffins. Sedan ska armen visst bli en mask som slingrar sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var från körsbäret? Läskigt värre. Om han nu hinner klart så.

MX8A7586

Wille kom förbi och självklart är det ju drömmen att få provsitta moppen. För att inte tala om att hänga med just stora kompisar, DET är drömmen.

MX8A7572

Söndagslunch hemma hos min mamma och pappa. Abborre-filéer med kantareller. Hur lyxigt?

MX8A7724

En alldeles vanlig söndag på Perrongen är det också dags för Tedans med The Bandwagon. 

MX8A7739

Lindy hop alltså. Förstå att jobba vägg i vägg med detta. Det är ju nästintill så man tror att det är på låtsats. För härlighetens skull.

MX8A7914

Hittade en Hortensiabuske…

MX8A7917

…i en ödeträdgård.

MX8A7966

Jasmine  fick börja att teckna på griffeltavlorna.

MX8A8015

Först ett par snabba skisser. Så himla bra!

MX8A7979

Världens finaste tavlor!

MX8A8004

I det här hörnet av Perrongen lyser alltid kvällssolen. Bästa fikaplatsen.

MX8A8024-2

En låtsatsvägg som också är en anslagstavla.

MX8A8030

Ja, jag har ju redan sagt att jag är kär i mitt jobb. Världens roligaste.

är lite kär i mitt jobb

MX8A7250

Den här hösten började med en rivstart. Funderar ibland på om det var en start eller mer än fortsättning. Strunt detsamma för det är så kul på jobbet just nu. Nyöppningen av Ungkulturhuset Perrongen närmar sig med stormsteg. Och deras instagram är igång igen, söta Anna & Robin flaggar för nystart här – kolla! Eller på FB /Ungkultur

Och vi donar och fixar alltmedans alla de folk vi kan knycka får bli involverade. Det är fullt ös i de gamla lokstallarna och jag önskar mig i smyg in på den ena efter andra föreläsningen… Som idag när anställda vid Katrineholms kommun inledde sin HBTQ-certifiering. Just nu pågår denna satsning här i Katrineholm vilket kanske kan tyckas som en självklar sak i varenda litet hörn av världen. Men eftersom verkligheten ser annorlunda ut blir jag extra varm i hjärtat att det är så där vi bor.

Och gissa orden? Det saknas ju några bokstäver och två prickar… Upp på väggen ska de.

MX8A7172

Linn fick det mest tålamodsprövande uppdraget igår. Om hon är the queen av tålamod så är jag den absolut raka motsatsen. Jag ger upp redan innan jag börjat. Inte världens bästa egenskap kanske.

MX8A7225

Vi behövde för övrigt en dagbädd och insåg att vi hade den mest perfekta mitt framför ögonen på oss. Den gamla och i och för sig väldigt eleganta Karl Johan soffan fick sig en liten remake och fortsättning följer.

MX8A7200

Ryggstödet plockades enkelt bort, så pass enkelt och smärtfritt att om man skulle önska sig just en soffa igen om två månader så är det inga problem alls.

MX8A7198

En extra planka lades till i bakkant, en rundstav sågades av på mitten och limmades fast i underkant. Alltsammans ska sedan betsas. Och   ett vackert blågrönt sammetstyg är väl värt att vänta in och sedan har Helena lovat en omklädnad. Kommer bli världens vackraste dagbädd där man kan mysa både åt sofforna till höger och till vänster.

MX8A7219

Gamla underreden som gömts under bråte har fått gamla plankor nedsänkta som nya bordsskivor. Älskar. Och mörkbrun, tvinnad textilkabel är inhandlad för ganska mycket mer mysbelysning.

MX8A7191

Många album är det.

MX8A7216

Det är liksom bara att välja… Ni förstår att jag älskar mitt jobb väl?!

nästan som hemma men ändå inte alls

MX8A7085

Helgen har varit jobb på ett av de mest fantastiska ställen jag vet här i Katrineholm. Gamla lokstallar som tagits hand om och renoverats till ett ungkulturhus som rymmer det mesta av kreativitet. Lovar att jag fantiserat ungefär tusen gånger om hur det skulle vara att bo här. För all del kan jag ta det som studio också men det vet ni ju redan. Skulle liksom inte ha några problem med det.

Men nåväl, jag har ju inte hängt här för inflyttning på ena eller andra sättet. Vi ska inreda cafédelen och göra den mysig.

Såhär har jag tänkt – jag vill att vi skapar en plats som inte ser ut som hemma men känns som hemma. Man ska känna i magen precis såsom man ska göra i sitt eget rum, allt ska kännas mjukt och tryggt. Samtidigt ska det finnas sådant att titta på som inspirerar och får tankarna att flyga iväg dit man minst anar. Som landar kreativa tankar och sätter igång dem. Jag tror nämligen att platser fyllt på rätt sätt liksom kan visa vägen lite i smyg, till att hela världen finns framför oss med alla möjligheter. Oavsett om verkligheten inte alltid ser ut precis på det viset, så är det just den tanken som man kan ska ha med sig när man går genom livet. För självkänslans skull.

Det finns ledord som vi jobbar efter såsom att man ska respektera varandra och att alla har ett lika värde. Såklart och självklart men får ändå inte glömmas, aldrig någonsin.  Jag vill få in en delaktighet av ungdomarna som vistas här, såklart är de redan högst delaktiga men jag tänker att det är viktigt att vi inte bara sätter dit en massa sköna saker utan att involvera dem. Jag tror att alla platser där kids vistas bör förankra dem en stenstark grund av mod och få dem att våga ta plats precis såsom de är, var och en med egna personligheter och bakgrunder. Det där görs såklart hela tiden på en massa olika sätt tillsammans med de som jobbar aktivt med ungdomarna, men min förhoppning är att det även funkar på detta plan.

Bland annat kommer vi att skapa en jättetavelvägg med deras alster. Vi har också byggt stora griffeltavlor som får förändras av dem som får pennor i händerna. Allt det får byta skepnad allt eftersom, så att alla finner sin plats.

Sedan var det ju det där om att föda tankar. Jag funderar på att påbörja som det önsketräd precis som det som Yoko Ono startade på Moma i New York. Där fanns ett önsketräd fullt med önskningar om människors lika värde och en bättre värld. Kanske om någon vågar skriva första lappen så har vi snart världens vackraste samling av önskningar. Och säg den värld som inte kan börja i just önskningar av de som ska ta över allt sedan. Och en griffeltavla har vi till övers, den är stor som en klottervägg. Kanske kan alla som passerar skriva vad kärlek är?  Jag tror att tankar mår väldigt bra av att hamna som synliga ord. Det är lite så det snurrar i mitt huvud just nu.

MX8A7078

Som jag skrev tidigare så jobbar vi nästan uteslutande med remake och second hand. Den gamla skänken får bli reception med färger som tas upp från byggnaden. Den här blågrå är ljuvlig och pryder alla gamla järnpelare i lokalen.

MX8A7095

Jag hade hjälp av Viggo och Charlie.

MX8A7102

Dessutom fick de provmysa i varje hörn där vi ställde möbler. Jag frågade om hur det kändes i magen och de svarade.

MX8A7107

Jag testhängde lite skivomslag. Vi har samlat vinyler från då det inte såg ut exakt som idag. Eller från tiden innan de mer och mer föll i glömska. Och sedan ställer vi dit en grammofon som man får lov att använda lite som man vill, allt för kontrastens skull. Kolla Boney M´s Ocean of Fantasy – hur snyggt omslag ?

MX8A7114

You´re my heart, your my soul. Alltså hur snygga? 1983 alltså. Det var tider.

MX8A7110

Här får det bli en skrivarhörna och lite såsom det kan se ut.

MX8A7128

Med mood boards på väggen och allt därtill. Någon har gjort ett hjärtträd, fint där.

MX8A7144

Vi har perfekta medarbetare som utför det vi ber om alldeles galant. En fyra meter sittbänk har byggts. Och en vägg av armeringsjärn har svetsats ihop. Den ska ha en botten och växter ska klättra bland inspirationslappar.

MX8A7165

Älskar stolarna som vi fann på Möbelmagasinet för nästan ingenting alls. Mellan bänk och stolar ska bordsskivor gjutas och vi återanvänder underreden som finns i huset.

MX8A7123-2

När solen blev mjukare framåt kvällen var det alldeles sagolikt. Ni förstår att man inte vill lämna stället väl?