• DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    DET HANDLAR OM SNITTBLOMMOR I VINTERTID.

     

    Jag sticker inte under stol med att en bukett blommor lyfter en bild på två sekunder. Det organiska, vackra och levande gör underverk. När man jobbar med en viss typ av bilder, inredning och vissa typer av miljöer främst,  är det oftast det som saknas för att få helheten komplett. Men kan jag verkligen försvara min konsumtion av snittblommor med att det är mitt jobb?

    Det här krockar såklart. Viljan att skapa något som tilltalar  visuellt, ett jobbuppdrag som ska genomföras till hundra procent. Och alla tankar som cirkulerar hos mig, kring att handla rätt och välja klokt för världen. Här är jag sjukt tudelat. I övrig konsumtion har jag min plan väldigt klar för mig men när det kommer till den här punkten är det svårare. Eller jag vet vad jag anser men det känns som jag inte står säkert i valet, helt enkelt för jag inte tror att betraktaren anser lika. Jag tror att den som betraktar bilden snarare ser helheten, och bedömer den utefter det. Det blir sekundärt och oviktigt i sammanhanget att jag tagit ett medvetet val.  Jag kan ha fel här, kanske ligger den här känslan bara hos mig. Och det står givetvis inte och faller på en bukett blommor men som sagt, det är så det känns. Såklart handlar det även här om en förställning vi fastnat i. Igen en norm och struktur om hur det förväntas att se ut. Jag minns alla de gånger det gjorts hemma-hos-reportage härhemma. Inför var gång har jag själv införskaffat stora blomsterbuketter plus att fotograf/stylist alltid haft med snittblommor. Oavsett tid på året. Kika runt hur det ser ut i det offentliga rummet, i butiker och på showroom. När det kommer till inredning ska det piffas med blomster, och det är ju härligt, förbaskat vackert! Inget snack om saken. Men är det verkligen värt det? Året om. Det är frågan. Jag säjer nej, vad säger du?

    En stor del av de blommor vi hittar i butik under vinterhalvåret fraktas långväga med flyg och behandlas med kemikalier, sådant som oftast går direkt ner i vårt grundvatten. Det är givetvis väldigt illa för både vår värld och oss människor. Många av de människor som arbetar på blomsterodlingarna drabbas av allvarliga sjukdomar pågrund av de kemikalier och bekämpningsmedel som används. Jag har förstått efter att ha ”läst på” att insynen är dålig och kontrollen likaså. Att vi inte kan förvänta oss samma tydlighet från producenter som till exempel när det handlar om mat. I vissa fall kan heller inte blomsterbutiken veta exakt var blommorna kommer ifrån, då blommor som köps från Holland många gånger har importerats dit från Afrika eller Sydamerika, vilket man oftast inte är öppen med. Säsongstänket är inte alls lika starkt här som i mat. Och fortfarande kräver marknaden att vi ska ha blomster året om även här i Norden, efterfrågan är fortfarande stor.

    Häromdagen blev jag så vilse i en bild jag skulle ta inför ett jobb. Jag saknade verkligen blommor och kunde inte hitta något alls som fungerade visuellt. Själv har jag satt upp ett eget mål som jag har lovat mig själv att hålla. Jag har de senaste åren varit ytterst sparsam med konsumtionen av snittblommor och försöker frossa i de jag odlar själv under sommarhalvåret. Men i år har jag lovat  mig själv, om jag köper några blommor under vinterhalvåret så ska det vara till min mamma vid speciella tillfällen eller vid barnens födelsedagar, de som infaller i mars och november. Det är mitt eget mål och det jag vill hålla. Jag lägger givetvis ingen värdering i hur andra väljer att göra. Jag hoppas det är ömsesidigt, att alla göra sina egna val och vi tjänar inget på att ”tala om” och tillrättavisa andra hur de ska välja att göra. Men som sagt, detta var mitt val. Därför drabbades jag av en klimatångest utav råge när jag införskaffade 4 stycken vallmo. Jag inser att det hela tog större proportioner än normalt men ändå så fick det mig att fundera ytterligare ett varv.

     

     

    Jag började fundera på om jag kunde få samma känsla i en bild genom att plocka in blommor av papper. Att ett foto kanske inte alls kräver den levande snittblomman. Bara tanken av blommor som jag skulle kunna återanvända gång på gång, gjorde mig orimligt pepp. Jag inser ju att det är ett ihärdigt arbete, som ligger framför mig men har ändå inte riktigt kunna släppa tanken. Först ville jag se om det var möjligt att göra dem verklighetstrogna och i samma storlek som naturliga blommor. Så jag startade upp idag. Jag har suttit med näsan mycket nära de där fyra vallmo jag köpte, så någon nytta har de verkligen gjort. Jag har studerat varenda millimeter och provat mig fram hur jag kunde få pappret att bete sig som de verkliga bladen. Jag insåg ganska snart att jag behövde måla på pappret, skugga i olika nyanser, för att få dem mer verkliga. Stjälk och bladverk var knivigt, så där krävs mycket mera. Och jag insåg att att det är mycket svårare att göra blommor i naturlig storlek än de stora jag gjort förut. Men skam den som ger sig, de tre i förgrunden är alltså hemmagjorda. Jag har lovat mig själv en blomma om dagen framöver för att se hur nära jag kan komma verkligheten.

     

     

    Det blev ett svamligt inlägg men jag tror ni fattar vad det hela handlar om. Jag tror det var Emily Bratt som sa Var dag är inte en Dahlia-dag. Och det är väl exakt så vi måste lära oss att tänka. Jag tror att det finns en sann lycka i att inte hela tiden och konstant matas av allt och ha allt tillgängligt. Att ”var sak har sin tid” får oss att uppskatta på ett helt annat vis. När det kommer till att lära sig om blomster i säsong är Emily Bratt, Hanna Wendelbo och Paulina Alesand/Velobloom sanna förebilder. De ligger också bakom #blomsteruppropet

    Förra våren gjorde Husligheter en fin guide om snittblommor och klimatpåverkan, värd att läsa här. Och glöm inte att det går fint att välja i säsong. Kolla in Hannas tulpandag – där finns inspiration ända fram tills de egna rabatterna börjar vakna till liv.

  • DAILY LIFE

    ETT DYGN

    Onsdag – torsdag, ett helt vanligt dygn i februari. Vad kan hamna i ens väg kan man tänka? Jag har insett att mitt bloggande har blivit sidospårets vän. Kanhända att det blir en aning förvirrande om man ser på det utifrån, men det kommer säkert mer ordning även här, tids nog. Får be om ursäkt så länge.

     

     

    Jag, Nomi och Liv såg Catwalk. Jag vet inte när jag grät så mycket. Det började redan i reklamen så kanske var jag inställd på gråtfest de luxe. När man börjar gråta av Trygg hansa reklamen liksom. Men jag fulgrät, hulkade och snörvlade hela filmen igenom. För att det var fint, vackert och den uppenbara jävulskapen om hur livet inte är snällt. Jag grät för alla de som blivit mobbade, som fått sin självkänsla raderad med marken. Jag grät för styrkan och kärleken som ändå fanns kvar, under all rädsla för livet självt. Jag grät för revanschen. Jag grät för att allt kändes så jävla mycket. Varje ord, varje skratt, varje känsla. Alltsammans direkt genom filmduken. Hursomhelst, gå och se! ALLA bör se denna film. Se den med barn om du har några i närheten. Se den annars själv. Låt alla skolar visa denna film. Så fin, så fylld med kärlek, så VIKTIG!!! Börjar nästa gråta nu igen, bara jag tänker på den.

     

     

    Jag och mamma såg lunchteater om Ester Blenda Nordström. Och liksom då jag läste boken för ett par år sedan fastnade jag i tiden som var då och ville tillbaka. Det där som gav att jag kärade ner mig i ett hus och ville rädda det, kvinnohistoria och svensk demokrati. Såklart att jag ville. Förresten påtal om det, Elin Wägner och Fogelsta, ni har väl sett filmen jag länkar till här ? Påtal om det ska jag uppdatera er om vad som hände med huset, det blev något bra!! Och boken, jaaa läs!

     

     

    Jag skrev ett cv, hittade den här gamla bilden och frågade mig hur det kunde bli såhär?!! Jag fick 225 kommentarer om denna, minst sagt, knäppa grej. Bara snälla såklart. Ni är så fina. Några ville ha en tutorial, det värsta är att jag minns inte?!  Mer än att det var ett golfparaply från början.

     

     

    När jag var inne på instagram såg jag att My ska ha tulpan-heaven igen! Imorgon bestämt. Nu behöver nog My och hennes lysande stjärna till affär inte någon mer marknadsföring men My, I love you! Som godis, som confetti, som jordens fest, som kärlek till hela mänskligheten. Och jaaaa det är bara en affär, det är DET som är grejen.

     

    Jag beställde luktärtor och hittade inte mailkvittot från förra året. Så jag valde bara efter om det stod snitt någonstans.  Kan därför inte med säkerhet påstå att detta är ett bra val eller ens färgmatchat. Men jag valde High Society, Dorothy Eckford, Charlie´s Angel, Chelsea Centenary, Gwendoline, Judith Wilkinson, mrs bernard Jones och Queen of hearts.

     

     

    Jag har hängt jättemycket vid det här bordet och det ska ni snart få veta allt om. Om jag älskade tapeter tidigare så gör jag det nu som besatt. Herregud så vackert det kan vara. Om jag fick chansen att äga en limtrycksmaskin skulle jag ta den, utan betänketid. Jag skulle göra mig av med allt jag äger, om det så krävdes.

     

     

    Jag har visat bilder från The Norrmans och insåg att jag aldrig bloggat därifrån. 2018 alltså. Jag hittade EN bild där jag var skarp. Hej semesterbilder.

     

     

    Insåg att jag bör lägga till lavendelgångar i gruset till min trädgårdsstruktur.

     

     

    Egentligen skulle jag visa ett badrum.

     

     

    Men visade också deras lilla orangerie.

     

     

    Som är byggt enbart av danska blocket-fynd.

     

     

    Påtal om badrum så beställde vi det här golvet. Namnet Leksand var det avgörande mot hexagon i rosa. Golvet var inte mitt privata, även om man kunde önska, utan till det här stället.

     

     

    I samma veva diskuterade vi en bänk som skulle byggas och den här från Villa Strömsfors är fin.

     

     

    Jag visade också det här inlägget från Talldungen 2017 och berättade att det är väldigt fint där.

     

     

    Ja guuud så fint det här, som då när jag och min man landade där mitt i natten, några månader senare. Helt själva dessutom för det var ju stängt egentligen.  Ja, det var allt eller något av det.

     

  • INSPIRATION -GARDEN

    TRÄDGÅRDSSTRUKTUR DEL 1

    Eftersom jag har svårt att boxa in mig, lägga band på mig själv så tänkte jag att göra ett försök till struktur här på bloggen. Det finns en liten risk att det börjar och slutar här, men jag är pepp. Jag tänkte på trädgårdsstrukturen som aldrig är, den som går överstyr. Förberedelserna som förkultivering och sådd som jag inte alls njuter av i sann mindfulness-anda, utplanteringen som aldrig blir av men som båda är helt klart VÄRT för det som kommer sedan. Såklart önskar även jag den blommande drömträdgården. Hade jag varit rik hade jag absolut lagt pengarna på en trädgårdsmästare. Men nu är jag inte det. Så därför ska jag nu tänka till hur ser mina trädgårdsplaner ut för 2020.

     

     

    Och med tanke på detta inlägg så är den också ett måste i mitt jobb. Den här bilden togs i början av juni och blomsterrekvisitan är uteslutande ur trädgården. Så helt enkelt bör jag plantera och se till att vår trädgård lever. Och möjligen planera. Ni som följer mig vet att min plan för ett par år sedan var en trädgård som blommade även efter det att pioner och rosor hade blommat över och att jag följde I min trädgård vill jag vara Karin – till punkt och pricka. Och ja bildbeviset. Och ja mallig, sjukt mallig.

     

     

    Jag vet att jag borde börja trädgårdsåret i lökplantering under hösten men nu börjar jag i den där blomsterrekvisitan som också blev början till dukningen inför skolavslutnings-festen. Partyt som blev så kylslaget att vi flyttade in oss och försommaren.

     

     

    Vad har vi här då och vad känns värt att tipsa om och jobba vidare på i trädgården… Absolut rosen Flammentanz. Jag har ju redan förstått att det är ingen ros man skryter med. Tvärtom, en sån där ros kommunen planterar för att den ska växa fort, fort och varje år, pliktskyldigt, leverera röda rosor i miljarder. Och jag… älskar den! Ros-snobberi ligger mig inte för.

     

     

    Så tack för alla röda rosor den levererar, utan vare sig omsorg eller näring. Kärleken känner den förmodligen, när jag ler brett för varje rosbukett. Jag ska kosta på mig tre Flammentanz till. Tänker att en till ska vara vid glasverandan där den första sitter, målet är ändå en övervuxen glasveranda.  Sedan en vid planteringslådan vid vår terass, bredvid kaprifolen. Tänker att mixen där blir fin. Och eftersom kaprifolen inte visat sig vara någon raket så kan flammentanzen göra sitt så länge. Och ytterligare en vid den långa spaljen utmed vår pool, där sitter redan rosor och planen är att de så småningom får bilda som en vägg framför en äng (annan plan) och då tänker jag att Flammentanz levererar när de övriga rosorna, de snobbiga, växer låååångsamt och sparar sig för eftervärlden.

    Nyponrosorna satt överallt när vi flyttade hit. Förrförra sommaren klippte jag ner dem till marken. Jag vet att jag fick något infall, då de växte över både stentrappa och grus,  och kände att de var i vägen. Taggiga som tusan också. Men jäklar vad de kom igen året därpå. Det var ingen som tog illa vid sig av okunskaplig beskärning. Och tur ändå, de är älskvärda, doftar ljuvligt och håller förvånansvärt länge som snitt.

     

     

    Blåklinten och prästkragarna har kommit med vinden. Kan tänka mig lite mer frösådd av dessa direkt i landet. Kantnepeta har jag planterat under ett par år, en perenn som blommar om, då man klipper ner den i juli. Den drar till sig fjärilar och är ljuvligt vacker, väldigt enkel. Tänker att jag petar ner några fler sådana runt pionerna, som sitter sedan gammalt.

     

    MX8A9151

     

    Ja pionerna, kanske skulle man ha några plantor till. Vi har en hel del som är gamla pionrabatter. Finaste är den runt och under körsbärsträdet. De tar ju några år men kanske en per år framöver så blir det vackert en gång. Jasmin och fläder växer sedan förut. Sedan syns också stora rosa vallmo på bilden, en jättevallmo som kommer år från år. Är ljuvlig i rabatten, håller sådär som snitt och måste klippas ner och ersättas med annat runtom efter den blommat klart, alltså i tidig juni. Men värd den stunden det varar.

    Okej, struktur 2020 då, del 1. Eller struktur var absolut att ta i, mer att tänka högt.

    • 3 Flammentanz
    • 1 påse prästkragar
    • 1 påse blåklint
    • 1 pion

     

  • DAILY LIFE

    STOCKHOLM BARA

     

    Jag åkte till Stockholm med Kristin. Att bo på hotell i en stad så nära som Stockholm känns alltid som man är i annat land. Jag kan inte säga att vi hade späckad schema. Vi plockade bland några fina små träffar men proppade på många fina möten. Väl hemma igår såg jag att mina rhododendrom-kvistar börjat blomma! Här skrev jag om hur man gör men i vanlig ordning gjorde jag inget av det man ska. Ändå, 13 dagar efter snitt så slog de ut, otroligt vilken tur ändå.

     

     

    Nu snor jag en bild av och på självaste Krickelin-Kristin. Vi var nämligen på finfrukost på Svensk Tenn, tackar man inte direkt nej till. Det var soffan Famna som skulle presenteras och lanseras. I vanlig ordning blev jag helt tagen av hantverksprocessen. Kan verkligen rekommendera att läsa och se filmen om soffan här. Jag tror vi behöver mer sånt för att kunna se runt masskonsumtionens fasta grepp, att få förståelse för att det finns fortfarande ett hantverk bakom många produkter, gedigen form och design.

     

     

    Soffan Famna, tillverkas liksom resten av Svenskt Tenn´s soffor för hand. Möbelsnickare, sömmerskor och tapetserare är alla involverade med den kunskap som de besitter sedan generationer tillbaka. Konstruktionen är uppbyggt på samma vis som skrovet på en träbåt. Sittdynorna har spiralfjädrar vilket gör att man kraftigt kan reducera mängden polyeter. Soffans form och storlek har anpassats för att minimera spill och på så vis ta vara på materialet. Långt ifrån bara en soffa alltså. Sen att den i tyget Brazil ser ut som godis är ju bara ett plus.

     

     

    Vi träffade Hannes och Marie. Drack kaffe, badade i solen, pratade högt och lågt. Älskar när samtal saknar filter trots att man aldrig har setts tidigare. Kanske är det bland det finaste vi har. Minuten efter ramlade även Marlene in här, fint!

     

     

    Om ni inte följer Hannes tycker jag att ni ska göra det, hans instagram hittar ni här och blogg här. Bland mjuka bilder man vill vara i, så skriver han så klokt, modigt och ärligt. Tänker att han använder varenda millimeter av sin synlighet på bästa sätt. Att dela tankar vidare, gör skillnad.

     

     

    Sen gick vi på lite festligt mingel med många fina möten. Här är jag och Kristin med Hanna och Daniella. Jag är en levande kurs i hur man inte ska sminka sig, typ noll. Alltså tv-smink, var är du??? Lite läppstift kanske.

     

     

    Eftersom Kristin bor vid havet på andra sidan landet så är svanar ett sällsynt påbrå ; )

     

     

    Vi åkte över till Söder för att träffa Eleni som driver märket IAMELENI. Hon och Kristin hade bestämt träff och jag visste att Kristin ville spana in ett tjusigt örhänge…

     

     

    Tycker ju om att hamna på sådana här platser. Eleni hade väldans ordningssamt men hon hade städat för vårt besök, jag tänkte väl.

     

     

    Här börjar det närma sig.

     

     

    Och där sitter det som en smäck. Så fint, hittas här.

     

     

    Sedan bjöd vi in hos till Sanna på Bodhish, fast det egentligen inte var öppet just då.

     

     

    Det är alltid en bra idé att träffa Sanna. Vi åt lunch och pratade om det vi behövde i stunden.

     

     

    Erika Billysdotter gör maten på Bodhish och är också en stjärna på kransar, titta vad fin! Under våren så utökar Sanna sina events och sessioner, så mycket man blir nyfiken på. Som den här (ja inte för mig personligen då), om man är nybliven mamma – Motherhood Circle, låter ju helt fantastiskt.

     

     

    Sen hamnade vi på ett kökshäng som var absolut exakt så himla mysigt och trevligt som ett kökshäng ska vara. På Cupboards & Goods showroom som huserade på adressen Pom & Flora för stunden. Som hemma fast ändå inte. för detta kök var det finaste jag någonsin sett. Det enda kruxet var alla härliga människor som gjorde att alla bilder såg ut såhär, haha! Må vara ett angenämt krux.

     

     

    Så jag lånar en pressbild tagen av Fanny Rådvik, hämtad från Johanna Bradford som är en av delägarna till denna köksnyhet som nu alltså sett dagens ljus. Genialiskt, megavackert och traditionellt, gediget hantverk!

    Stilen – shaker, stilrent utan onödiga utsvävningar och utsmyckningar, men som med det gedigna hantverket och höga kvalitén blir något alldeles extra i det, eller snarare pågrund av, det enkla formspråket. Cupboards and Goods har också lyckats med konststycket att göra hantverksmässiga kök tillgängliga för flera. Tricket är  att skala bort där det är möjligt utan att tulla på kvalité, hållbarhet och det vackra. Tänker att det är en svår ekvation att lösa med de verkar absolut ha lyckats. Det är som om allt landat i den renaste form av lyx. Jag vet att jag sagt den här meningen förut men då handlade det om recept. Lyxigt fast på bästa sättet, avskalat från allt som inte betyder något i slutändan.

     

     

    Det extra fina är alltså att alla moduler tillverkas i ett snickeri på västkusten, för hand enligt konstens alla regler. Precis som då du gör ett platsbyggt kök, skillnaden är att det nu redan är framtaget standard mått för dina moduler och att man på så vis förenklar processen. Man låter kunden tänka och forma sitt kök själv. På så vis blir det möjligt att göra köket mer prisvärt men utan att tulla någonstans på kvalitén. Alla moduler målas helt färdigt och på alla sidor vilket gör att du i princip kan använda dina moduler som du vill. Som en sideboard, som ett solitärt skåp, som ett väggskåp, helt synligt från alla håll, mitt i rummet. Helt enkelt hur och var du vill.

     

     

    Man har dessutom gjort ett klockrent urval av blandare, marmorho, spis och annat köksigt. Fläktkåpan är väl den finaste någonsin? Så skönt att slippa skanna en never ending köksmarknad tänker jag. Här har ett stilsäkert gäng redan gjort jobbet och serverar alltsammans i en webshop, har det någonsin känts enklare att välja kök?

     

     

    Och som om det inte vore nog med smarta genidrag? Här står Emma, Caroline och Emily och bygger drömkök med dockskåpsstorlek!

     

     

    För genidraget är nämligen att steg 1 är att beställa The Kitchen planner , när du har den i dina händer, bygger du handgripligen upp ditt lilla minikök i exakt kopia av ditt framtida. Alltså, inte bara smart, jag älskar idén att få bygga sitt drömkök på detta vis. Jag och digitala verktyg har aldrig varit kompisar och jag har aldrig kunnat se framför mig på skärmen. Istället har jag vikt egna modeller av papper, mätt och donat för att se och förstå. Så, detta är för mig, som en present från ovan.

     

     

    Just köket som byggdes för showroom är beställt av Carl Larsson-gården och har dessutom fått en egen färgkollektion Ett hem. Ska visa er en annan dag hur färgkollektionen var ”paketerad”, så fint för en Larsson-fan som jag.  Vill man spana in ett annat , komplett Cupboards & Goods kök så titta på Johannas här.

     

     

    Avslutningsvis. Man kan inte säga att jag var mitt vanliga jag de här dagarna. Eller i alla fall inte mitt bästa. Ganska förvirrad, sa lite otippade snurrigheter och blandade dessutom ihop personer. Men i alla fall, trots det, så himla glad för alla som jag träffade. Gamla som nya bekantskaper. Väldigt fint.

     

     

     

  • BOKEN,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION -GARDEN

    DRIVA KVISTAR I BLOM

     

    Visst konstaterar man för varje dag hur ljuset sakta återvänder. Den här snötomma vintern har verkligen fått en att önska ljus. Liv är född 12 mars, den dagen hon föddes var första vårdagen. Så jag brukar alltid tänka att det kan vara vår 12 mars. Jag satt där på Heleneborgsgatan, med solen värmande i nacken, och broderade en väska (?) i väntan på det där vändningsförsöket som skulle ske. Asnervös. Men det är ju en annan historia. Kom gjorde hon i alla fall, med kejsarsnitt. Jag som var så väldig förberedd på naturlig förlossning.

    Men jag skulle egentligen tipsa om det där med att tjuvstarta våren. Hidden Places – boken  innehåller fyra avsnitt om naturen, ett för varje årstid. Våren handlar om fröbomber, odla med barn och om att driva upp sin egen lilla kvist! Att följa en knopp på väldigt nära avstånd är himla fint. Och ett väldigt smart sätt att tillföra grönska under den här tiden på året. Tänkte jag kunde dela med mig med hur man gör-tips  från boken. 

    Hanna Wendelbo tipsade mig häromdagen om att driva Rhododendron-kvistar. Smart då vi har några sådan buskar helt gömda i trädgården. Förövrigt tycker jag det är växt som faktiskt är oförtjänt icke-poppis. Jag tycker den är himla vacker, blommorna är stora och maffiga.

    Redan under februari kan man starta med att driva kvistar till blom.  Om vintern håller sig kvar i ett fast grepp kan det vara svårare så det är ett plus att vänta lite, tills temperaturen åtminstone passerat noll-strecket. Men i år är ju inte nollan vårt problem så jag provar redan nu. Däremot har nog inte kommunen startat vår-röjningen ännu. Men ett hett tips kan annars vara att spana efter när träd och buskar beskärs i staden där du bor, då är det rätt tid.  Nästan alla träd och buskar som blommar tidigt om våren lämpar sig att drivas till blom, till exempel päron- och äppelträd, vinbär och spirea.  Kanske har du inte en egen trädgård men väl ett hem som önskar lite extra grönska, våga fråga om kvistar när kommunen beskär, de är bara glada att bli av med dem, jag lovar.  

     

    Gör så här:

    • Skär ett diagonalt snitt. Om du har har kraftigare kvistar kan du skrapa bort den yttre barken längst ner. Det är också smart att banka med en hammare, det gör att kvisten suger upp vattnet. 
    • Sätt kvistarna i varmt vatten och låt dem stå så några timmar. Fyll sedan en vas med kallt vatten. De första dagarna kan det vara bra att ha kvistarna svalt och inte i rena rama solskenet. Ställ dem inte nära element. 
    • Byt vatten ofta, helst varannan dag och gör också nya snitt med jämna mellanrum. Spraya också dina kvistar då och då eller ge dem en lätt dusch i badkaret.
    • När knopparna börjar spricka kan du ställa dem på sin favoritplats. 

     

  • INSPIRATION - INTERIOR

    Som godis.

    Låg sömnlös och önskade mattor på Bukowskis. Hittade till det här lilla reportaget om Emma Rosenzweig och hennes hem som är en plats ”där folk sjunger, dansar, gråter, äter och älskar”. Bra hem ändå. I intervjun säger hon att hem som ser ut som en utställning skrämmer henne. Och att hon inte vill ha ett prydligt, oanvänt hem.  När man tänker efter så är det så otroligt märkligt att hemmet många gånger har blivit en statussymbol att visa upp, snarare än platsen man bor, verkar och lever i.  Påtal om det så pratade jag i Inredningspodden i somras, det avsnittet hittas här och där ger jag min syn på saken.

    Photo: Emma Jönsson Dysell / Bukowskis

  • DIY,  INSPIRATION - CHRISTMAS

    DIY – stjärnor.

    Häromdagen slängde jag ihop några stjärnor till en söndagsgrej. Så många frågade om hur man gör den, efter bilden jag lade ut på instagram i lördags. De är långt ifrån något nytt under solen och slänga ihop är verkligen rätta ordet. Du viker helt enkelt en solfjäder, extremt enkelt!  Jag delar beskrivningen i sin simplaste form. Du gör en stjärna på mindre än tio minuter, kanske till och med fem. Vilket skulle innebära att du kan göra hur många som helst. Pappret du väljer sätter stilen och hur du klipper ändarna. Och storleken såklart. Egentligen kan du använda samma bas och göra all världens varianter. Om du klipper hål i dem blir de perforerade. Om du limmar ihop två likadana, har du en dubbelsidig. Om du sätter ihop flera solfjädrar kan du göra en väldigt stor. Och viker du smala vik får du en stil och vice versa.

    Du behöver ett pappersark som är ungefär dubbelt så långt som brett. Jag mäter aldrig och river istället för att klipper. Använd tapetrester, notpapper, gamla boksidor.

    Vik upp och ner som en solfjäder. En noga person skulle säkert låta viken vara exakt lika. Jag är motsatsen när det kommer till den här typen av projekt, och viker bara på. En millimeter hit eller dit spelar ingen roll i slutändan.

    Ser jämt ut eller hur? Är inte på millimetern kan jag lova.

    Vik din solfjäder på mitten. Knyt några varv. Här kan man också göra hål med en syl och liksom dra ihop alltsammans, funkar fint men detta är enklare.

    Samla ihop solfjädern. Klipp spetsarna. Rundade, tvära, superspetsiga, långt ner eller bara på toppen. Gör olika och testa vad du gillar. Om du vill att stjärnan ska vara perforerad så klipper du lite jack och snitt i det här läget. Tänk samma princip som när du viker snöstjärnor i papper.

    Limma ihop ena sidan. Ta ett snabbtorkande lim. Limpistol för all del. Egentligen, om man har brådis, kan man ju till och med häfta.

    Och sedan den andra.

    Klart!

  • DAILY LIFE

    Podd.

    Precis innan olyckan började jag skriva jag det här inlägget. Sedan kom jag som sagt av mig. Jag skulle egentligen bara berätta att jag varit med i Inredningspodden. Faktum är att jag muntrade upp mig själv med mig själv på vägen, i bilen, till sjukhuset. Skrattade högt åt mina förvirrade svar samtidigt som jag hade gråten i halsen och oron var så tydlig att den gjorde fysiskt ont, så verkligen något gott av denna poddhistoria.  Hittas här eller där poddar finns.

     

     

    Först höll jag dock på att svimma när jag hörde min pladdrande röst från Kristo´s snickareverkstad några dagar tidigare. Ett evinnerligt pladdrande med mig själv istället för om mig själv. Monolog deluxe! Men eftersom Emelie Sundberg är proffs ut i fingerspetsarna så låter det trots allt som en dialog. Jag pratar mycket om hur vi lämnade Stockholm, och varför. Hur jag faktiskt avskydde det och vad vi gjorde för att vända alltsammans till det bästa.

     

    Jag släppte in Emelie hos oss, en inte så städad dag…

     

     

    Tycker verkligen om att se vårt hem ur andras kameralinser. Ni hittar en massa flera bilder på Emelie´s blogg.

     

     

    Japp lyssna gärna. Det är snurrigt från min sida, men Emelie styr som sagt upp det med bravur, en riktig stjärna är hon! Tack Emelie för jag fick vara med.

  • BOKEN

    Podderi, inredningstips och sidospåret om världen som rasade.

     

    Igår hade jag besök av Emelie som driver Inredningspodden. Plötsligt händer det kan man säga, för jag är inte den som tackar jag på momangen, tog det ett år kanske? Tur ändå att människor frågar igen och igen, ni vet väl att jag älskar påminnelser ?! I alla fall, jäklar vilket poddrace den här tjejen har gjort. På ett år har hon publicerat 52 avsnitt!  Här hittar man alla avsnitt, inte mitt ännu, men väl en hel massa andra sköna människor. Som ett hemma-hos i poddform. Kul ju.

     

     

    Jag hade en av mina typsikt pratsamma dagar. Av eller på. Antingen lyssnar jag intensivt och länge, annars pratar jag odrägligt mycket och nästintill monolog-aktigt. Tillslut hade jag hållt låda så länge att jag inte ens lyckades dra till med några proffsiga inredningstips. Eller jag lyckades snarare snärja in mig i samma slutsatser trots att jag sa, nu är det tips 1, 2 och 3. Ni vet när man säger samma saker fast med olika ord. Smart… Annars pratade jag mest om det högst operfekta här hemma och den röda tråden som inte existerar och att allt mest är en salig blandning.

     

     

    Mina barn är ju lite mer ärliga och Nomi frågade rakt ut ”varför ska du vara med i en inredningspodd, vad kan du om det??!!” Och om ni minns när Liv intervjuade mig om stil så fattar ni ju att de tycker jag har noll koll. Och jaja det kan nog stämma, noll alltså. men det får ni väl höra mer om när Emelie publicerar avsnittet.

    Kolla Nomi! Hon har blått hår!

     

     

    Postade den här bilden på instagram och frågade om någon vet om den här vasen från Rörstrand har något namn? För övrigt sträckläste jag En Matbok häromdagen och insåg att man minsann ska vika ut ändarna på Kaktuslampan lite mjukt. Det hade jag inte förstått. Och nu tänker jag att alla har koll på det men om inte så blir det väldigt mycket finare. Just sayin. Sådant måste jag ju kunna nu, när jag gladeligen blir intervjuad om Karin Larsson titt som tätt. I våras var det för Aftonbladet och senast för TT. Alltid i så  fina sällskap. Haha, gillar verkligen att prata på om detta och tycker det är så himla kul att man frågar. Eftersom jag är ljusår från någon slags expert, om än att jag drömmer att jag vore.

     

     

    Ibland när jag tänker efter så skulle jag ha blivit just expert på något ämne. Grottat ner mig, läst brev, stängt in mig i veckor, år! Suttit på Nordiska museets bibliotek. Jag sa det till Liv häromdagen, som för att peppa henne att göra något sådant i framtiden. Hon trodde på riktigt att jag blivit galen. Ärligt talat förstod hon ingenting av härligheten.

    Jag är inte den som går och ångrar mig, att jag inte gjorde si och så. Tänker mest att man kan alltid välja om och göra det som känns rätt, ända tills man dör ju. Men ändå, nuförtiden och i åldern, så kan det liksom ändå flaxa förbi ibland ”tänk om man hade valt såhär…?” Fast jag minns att jag älskade mitt första val efter gymnasiet, att bli frisör. Jag tyckte det var fantastiskt och kände aldrig att jag jobbade. Det var min absoluta hobby och eviga fritid. Förstod aldrig vad folk menade med tråkigt på jobbet. Jag jobbade i tolv år som frisör tills en vacker dag, som en blixt från en klar himmel, det bara tog stopp tvärstopp. Då jobbade jag på en liten, exklusiv salong på Hornsgatspuckeln.  Det var så väldigt personligt och intimt, såklart på ett väldigt bra sätt när man älskar sitt jobb. Ett ställe där man liksom inte kunde gömma sig. Där varenda stund på jobbet var absolut prestation och handlade om att vara där i sekunden. Man gör liksom inte om ett klipp. Egentligen var det inte som en blixt, när jag tänker efter, förstod nog bara inte hur det kunde vara sammankopplat med världen utanför. En värld som rasade samtidigt som jag höll skenet uppe på jobbet. Det gick så långt att panikattacker avlöste rena tvångstankar om att ens ta i människorna som satt i min frisörstol. Man blir inte så mycket närmre en människa man inte känner. Samtidigt som jag satte hormonsprutor i magen, på utsatt klockslag, inne på den lilla toaletten. Så jag slutade, från en dag till en annan. Tror att jag försökte förklara. Jag minns inte om jag lyckades.

    Men jisses , dagens sidospår varsegod!

     

     

    Nu ska ni få ett inredningstips eftersom jag inte lyckades kläcka några till podden. Och det är inte ens mitt. Men när vi var och hälsade på hos världens finaste 7 barnsfamilj , hemma hos Linda och Nils, så lade jag märke till en väldigt smart sak bland tusentals andra. Nämligen, att de på sitt stora träbord som rymde både stora familjen och gäster, hade de duk men liksom bara på ena hörnet av bordet. Under en jättevas med hundkex. Smart för det kan bli ett evinnerligt tvättande av duk med 7 kids men känslan var liksom lika härlig. Som att både ha och inte ha en duk.

     

     

    Min involverade familj. Är det inte att bygga scenografi så kommer man inte undan med att ”din handstil är bättre än min”.

     

     

    Måste tipsa om att göra saker av strumpbyxor och ståltråd som molnet och månen där till höger. Kul, tänker att det är lite samma princip som när Anna Maria gör sin krans. Perfekt när man fått hål på favvostrumpbyxorna.

     

     

    Bokprojekt still going on…

  • PARIS

    Pappershandel på franska.

     

    Längtar sjukt mycket till Paris. Längtar alltid till Paris. Samtidigt har vi långa diskussioner kring middagsbordet om huruvida koldioxidhalten i atmosfären är högre än den någonsin varit och Viggo konstaterar att när han är 26 är det kört. Han ger mig också klara siffror på hur SAS-strejken påverkade klimatet positivt. Och en flygresa till Paris är inte nästa diskussionsämne. Nomi har sett alla avsnitten av Netflix-serien Our planet och efter varje avsnitt är hon otröstlig. Allt jag säger då faller platt eller jag har faktiskt inga bra svar. Inga alls.

     

     

    Men Paris står kvar och kolla in den här pappershandeln. Det är en sådan man vill driva eller hur. Och oavsett hur vi nu tar oss till Paris på alternativa sätt bortsett från flyg då, så har vi efter hett tips häromdagen, funderat lite på att ta en sväng till Normandie. Någon som varit där kanske?

     

     

    Pappershandeln då, var låg den kan man ju undra… Hmmm, nu kan det här vara fel gata men isåfall så är det väldigt nära, Rue du Pont Louis-Philippe.  Ägaren själv var ytterst trevlig mot alla som intresserade de andra var han inte lika trevlig mot kan Liv intyga. Men ville man lära sig allt om kalligrafi så var det annat ljud i skällan, kan Nomi intyga.  Jag minns att pappershandeln låg ett stenkast från Seine, för ägaren berättade att han varje kväll tog trappen ner mot vattnet för att promenera utmed floden hemåt och hem var tydligen nära Eiffelltornet. Sådärja vad härligt.