• DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    DET HANDLAR OM SNITTBLOMMOR I VINTERTID.

     

    Jag sticker inte under stol med att en bukett blommor lyfter en bild på två sekunder. Det organiska, vackra och levande gör underverk. När man jobbar med en viss typ av bilder, inredning och vissa typer av miljöer främst,  är det oftast det som saknas för att få helheten komplett. Men kan jag verkligen försvara min konsumtion av snittblommor med att det är mitt jobb?

    Det här krockar såklart. Viljan att skapa något som tilltalar  visuellt, ett jobbuppdrag som ska genomföras till hundra procent. Och alla tankar som cirkulerar hos mig, kring att handla rätt och välja klokt för världen. Här är jag sjukt tudelat. I övrig konsumtion har jag min plan väldigt klar för mig men när det kommer till den här punkten är det svårare. Eller jag vet vad jag anser men det känns som jag inte står säkert i valet, helt enkelt för jag inte tror att betraktaren anser lika. Jag tror att den som betraktar bilden snarare ser helheten, och bedömer den utefter det. Det blir sekundärt och oviktigt i sammanhanget att jag tagit ett medvetet val.  Jag kan ha fel här, kanske ligger den här känslan bara hos mig. Och det står givetvis inte och faller på en bukett blommor men som sagt, det är så det känns. Såklart handlar det även här om en förställning vi fastnat i. Igen en norm och struktur om hur det förväntas att se ut. Jag minns alla de gånger det gjorts hemma-hos-reportage härhemma. Inför var gång har jag själv införskaffat stora blomsterbuketter plus att fotograf/stylist alltid haft med snittblommor. Oavsett tid på året. Kika runt hur det ser ut i det offentliga rummet, i butiker och på showroom. När det kommer till inredning ska det piffas med blomster, och det är ju härligt, förbaskat vackert! Inget snack om saken. Men är det verkligen värt det? Året om. Det är frågan. Jag säjer nej, vad säger du?

    En stor del av de blommor vi hittar i butik under vinterhalvåret fraktas långväga med flyg och behandlas med kemikalier, sådant som oftast går direkt ner i vårt grundvatten. Det är givetvis väldigt illa för både vår värld och oss människor. Många av de människor som arbetar på blomsterodlingarna drabbas av allvarliga sjukdomar pågrund av de kemikalier och bekämpningsmedel som används. Jag har förstått efter att ha ”läst på” att insynen är dålig och kontrollen likaså. Att vi inte kan förvänta oss samma tydlighet från producenter som till exempel när det handlar om mat. I vissa fall kan heller inte blomsterbutiken veta exakt var blommorna kommer ifrån, då blommor som köps från Holland många gånger har importerats dit från Afrika eller Sydamerika, vilket man oftast inte är öppen med. Säsongstänket är inte alls lika starkt här som i mat. Och fortfarande kräver marknaden att vi ska ha blomster året om även här i Norden, efterfrågan är fortfarande stor.

    Häromdagen blev jag så vilse i en bild jag skulle ta inför ett jobb. Jag saknade verkligen blommor och kunde inte hitta något alls som fungerade visuellt. Själv har jag satt upp ett eget mål som jag har lovat mig själv att hålla. Jag har de senaste åren varit ytterst sparsam med konsumtionen av snittblommor och försöker frossa i de jag odlar själv under sommarhalvåret. Men i år har jag lovat  mig själv, om jag köper några blommor under vinterhalvåret så ska det vara till min mamma vid speciella tillfällen eller vid barnens födelsedagar, de som infaller i mars och november. Det är mitt eget mål och det jag vill hålla. Jag lägger givetvis ingen värdering i hur andra väljer att göra. Jag hoppas det är ömsesidigt, att alla göra sina egna val och vi tjänar inget på att ”tala om” och tillrättavisa andra hur de ska välja att göra. Men som sagt, detta var mitt val. Därför drabbades jag av en klimatångest utav råge när jag införskaffade 4 stycken vallmo. Jag inser att det hela tog större proportioner än normalt men ändå så fick det mig att fundera ytterligare ett varv.

     

     

    Jag började fundera på om jag kunde få samma känsla i en bild genom att plocka in blommor av papper. Att ett foto kanske inte alls kräver den levande snittblomman. Bara tanken av blommor som jag skulle kunna återanvända gång på gång, gjorde mig orimligt pepp. Jag inser ju att det är ett ihärdigt arbete, som ligger framför mig men har ändå inte riktigt kunna släppa tanken. Först ville jag se om det var möjligt att göra dem verklighetstrogna och i samma storlek som naturliga blommor. Så jag startade upp idag. Jag har suttit med näsan mycket nära de där fyra vallmo jag köpte, så någon nytta har de verkligen gjort. Jag har studerat varenda millimeter och provat mig fram hur jag kunde få pappret att bete sig som de verkliga bladen. Jag insåg ganska snart att jag behövde måla på pappret, skugga i olika nyanser, för att få dem mer verkliga. Stjälk och bladverk var knivigt, så där krävs mycket mera. Och jag insåg att att det är mycket svårare att göra blommor i naturlig storlek än de stora jag gjort förut. Men skam den som ger sig, de tre i förgrunden är alltså hemmagjorda. Jag har lovat mig själv en blomma om dagen framöver för att se hur nära jag kan komma verkligheten.

     

     

    Det blev ett svamligt inlägg men jag tror ni fattar vad det hela handlar om. Jag tror det var Emily Bratt som sa Var dag är inte en Dahlia-dag. Och det är väl exakt så vi måste lära oss att tänka. Jag tror att det finns en sann lycka i att inte hela tiden och konstant matas av allt och ha allt tillgängligt. Att ”var sak har sin tid” får oss att uppskatta på ett helt annat vis. När det kommer till att lära sig om blomster i säsong är Emily Bratt, Hanna Wendelbo och Paulina Alesand/Velobloom sanna förebilder. De ligger också bakom #blomsteruppropet

    Förra våren gjorde Husligheter en fin guide om snittblommor och klimatpåverkan, värd att läsa här. Och glöm inte att det går fint att välja i säsong. Kolla in Hannas tulpandag – där finns inspiration ända fram tills de egna rabatterna börjar vakna till liv.

  • DIY

    UR ARKIVET

    I dessa tider tycker jag ändå man kan gräva i arkivet. Som för ett par år sedan när vi gjorde detta pyssel. Påtal om det så ska jag sända live en liten stund ikväll på @bokmassan Jag har aldrig gjort det förut, vet inte ens var jag ska trycka  👵🏻så ni får gärna hänga med mig en kvart, som ett stöd ❤️Det kan gå hursomhelst. Nomi har lovat att vara med, känns tryggt.

    Svea bodde hos oss den helgen. Vi införskaffade en massa vackra gamla notblad. Det fina är ju inte bara noterna utan färgerna och typsnittsinspon är överväldigande.

    De pratade om det hemska med färgglada fjädrar … 

    …och klippte pappersägg för glatta livet.

    Fem stycken äggformade pappersark för ett pappersägg.

    De började sy på Singern.

    Snyggägg!

     Sedan gick de över till den något mer moderna Husqvarnan.

    Och tog paus.

    Inga frågor på den, för jag har inget svar.

    Fliten i morgonstund den måndagen, innan skolan. För vi hann ju såklart inte färdig innan vi tog söndagsmiddag med Svea´s familj. Det gör man aldrig, hinner klart alltså.

    Inte svårt. Välj det vackra själv. Och bara hållbart.

    Vi hittade en klänning till lilla Evy när vi letade notblad. Exakt som den Nomi har, som var min, förutom på färgen då.

     Ovanligt snygg skräphög.

    Lite ris på det.

  • DAILY LIFE

    LITE SVAR

    Yes! Någon sade nyss – NU känner jag att det vänder. Hurra (ett mycket försiktigt) hoppas jag starkt på, det är ändå inne på fjärde (!) veckan (fattar ni hur segt?) och jag sticker inte under stol med att det skulle kännas väldigt skönt om det blev bättre. Hostan är kvar men har ändrat  karaktär och enligt min man så är den plötsligt inte alls lika frekvent. Och ingen feber sedan i fredags. Märkligt segt ändå, om man tänker efter. Feber i över tre veckor, det har aldrig hänt i Kristos snart femtioåriga liv. Inte i mitt heller kan jag tillägga. Det har varit ett satans falskt alarm på tillfrisknandet, han har sagt nu är jag bättre och tagit två steg ut i trädgården, ungefär tio gånger. För att minuten efter jag fattar inte jag orkar ingenting, jag måste sova. Något annat som inte är lika viktigt, jag kan inte nog understryka att detta är ju inte något som jag anser farligt mest mystiskt, är att mina smak inte är tillbaka. 18 dagar nu. De andra har fått tillbaka den, Liv och Viggo för ett par dagar sedan, dock inte alls knivskarpt.  Men min är alltså helt väck. Sedan jag skrev inlägget som heter Symtom har det fullkomligt rasat in liknande historier så därför funderar man lite grann på svaret journalisten Emanuel Karlsten fick från Folkhälsomyndigheten i frågan. Jag vill för övrigt tipsa om att läsa Emanuels blogg, där han rapporterar skarpsynt. Det är pedagogiskt och en oerhörd noggrannhet med källor, vilket inte går att understryka viktigheten utav i dessa tider. Han lotsar runt bland diagram och rapporter och jag skulle vilja säga att det är exakt den här typen av journalistisk vi behöver nu, inte storslagna rubriker och klickmagneter. Sakligt och ärligt.
    Om jag skulle säga att vår värld är särskilt storslagen just nu skulle jag ljuga, det förstår ni säkert. Vi håller oss fortfarande  isolerade och senaste gången jag var ute bland folk, typ till Ica, var väl snart fyra veckor sen.Men trots allt är det i vårt eget hem så särskilt synd om oss är det ju inte. Herregud vi har ett stort hus, vi har trädgård, mat, alla snälla – familj och vänner som förser oss med den ena godsaken efter den andra. Vi har allt. Sen blev det ju vår igår och pågrund av det så har barnen flyttat ut på taket igen. Om några veckor ser det ut såhär! Men ändå, jag erkänner. Jag är lite trött. Jag har fått en himla massa frågor på sistone, de är tyvärr obesvarade. Många är relaterade till hur vi gjort härhemma när det visade sig att Kristo var sjuk, jag får ta det i ett eget inlägg. Men också mycket annat som tror jag landar i att många människor har energi att starta upp saker. Totalt motsatt till mig själv just nu. Men svara kan jag om än lite på efterkälken –  så jag tar ett lite svar här nedan.
    Om det är sant att vi har en rund sandlåda? Ja det hade vi. Våra barn levde i sandlådan när de var små, de älskade att gegga och bygga där. Vi grävde ett stor hål med en liten grävare, lade en duk i botten och fyllde med sand. Runtomkring lade vi stora stenbumlingar som vi hittat på tomten. På bilden ovan hade barnen slutat gräva, det var ett par år sedan och jag gjorde om allt till rabatt. Och jaa, kirskålen hade tagit över här.
    Måste tillägga – köp alla sandsaker på loppis!
    Vad är det för mått på odlingslådorna? Den stora är 2,40 bred 68 djup och 53 hög. Virket är grovt, nästan 5 cm i tjocklek.
    Måtten på dessa är 1,50 bredd, 54 djup och 67 höjd. Samma virke.
    I boken finns det ju ett avsnitt om lekstugor, jag vet att det kommer från din blogg. Jag skulle vilja spara några av idéerna i min pinterest, var hittar jag inläggen om lekstugan? 
    Du hittar dem här och här.
    Sen fick jag en fråga om vår terass – hur är konstruktionen på ert tak? Alltså jag ber att få återkomma i frågan. Eftersom vi byggt allt själva härhemma, med hjälp av familj och vänner, så är ju inte beskrivningar och planer helt glasklara. Kristo har aldrig sagt att något inte går utan alltid – ska det vara så svår?!!  Så ja allt går i det här huset och vi kan ingenting från början. Som det här jättetaket. Vi gjorde ett hål i fasaden, satte in en dubbeldörr vi hittade på vinden och sen var det igång.
    Hur som helst är det bland det bästa vi har på vårt hus. Återkommer i ett mer utförligt inlägg om denna husgavel.
    Och så var det hur förkortar man en resårmadrass? Det hittar man här.
  • DAILY LIFE

    TORSDAG

    Idag skulle jag posta ungefär den här bilden på instagram. Men så kände jag, att jag kan nog inte posta en endaste mörk och ”moody” bild någonsin mer. Tänkte på om någon satt där, som jag, med skallrande fönsterrutor i stormen och lyssnade på presskonferens. Alltså då vill man ju inte spä på.

    Men så plötsligt sprack solen igenom och fönstren slutade att slå. Jag bytte rum och gjorde en krans.

    Sedan försökte jag posta en bild från det här rummet istället.

    Vi går runt och gråter lite i smyg, min man och jag. Åt schimpansmammor, åt intervjuer med tanter om hemhjälp och glassleveranser. Sedan kom det en storm också. Jag kände att jag verkligen inte önskade en storm. Det blåste upp och blev som på natten och alla fönster bara slog. Då grät jag lite till och messade med en vän på Ibiza som sa att det stormade där också. Min mamma skrev att ett träd precis gick mitt itu.  Och min syster sa att det blåst en tall över vägen. Plötsligt mojnade vinden och fönstren tystnade. Solen sprack upp över hustaken. Och jag tänkte att det var då värst vad solen kunde skina från ingenstans. Sen sken den ända fram till halv åtta. Det kändes som en present.

    Men förvånande nog gick det inte att publicera?! Om det plötsligt publiceras arton likadana bilder kan ni väl säga till.

    Det var inte meningen att jag skulle göra en särskilt påskig krans. Men det kan ingen ta ifrån den.

    Jag fattar om ni inte kan fokusera på blommorna i fönstret. Det är visst ett och annat som stör.

    Men de här. Jag har sagt det miljarder gånger. Men Blomsterlönn eller Klockmalva kan vara det vackraste jag vet. Vissa dagar slår den faktiskt pelargonen. Men bara vissa. Dessa har jag sått från frön, skrev hon ganska malligt.

    Påtal om frön. Det gjorde jag även med Blomsterböna eller Rosenböna som den också heter. De växte upp på en sekund så jag var tvungen att klippa ner dem. Plötsligt kryllade det av små röda blommor. Jag tänker att det inte var meningen. Eller möjligen exakt tvärtom.

    För det kändes ändå väldigt härligt på något vis.

    Nu ska jag titta på det här . Eftersom jag aldrig tittat på Husdrömmar någonsin tidigare så blir det förmodligen lika vanebildande som Antikrundan (alltså jag erkänner, jag såg första avsnittet i lördags…ni kan aldrig prata TV med mig) . Påtal om Husdrömmar ringde en kompis till Kristo och sa att det kunde varit vi. Fast jag vet inte…hade vi verkligen köpt ett hus på Sicilien?!

  • DIY

    PAPIER MACHE

    TACK alla, för orden ni skriver här och här. Så oerhört värdefullt och tänkvärt. Och jag fortsätter min media-restriktion och tänker att det fungerar bra så. Det fungerar åtminstone bättre.

    Tänkte prata lite om papier-maché. För att det är utmärkt sätt att skapa på och definitivt ett sätt att tänka på annat.  Startsträckan är nästan noll och allt finns förmodligen redan hemma. Man kan dessutom vara en mycket liten person och kladda i evinnerlighet.  Jatack för pysselmani! Papier-maché är ett sådant gammalt beprövat trick, tänker att det funnits så länge papper funnits.  Säg det man inte kan bygga av papier-maché? Här kan man avancera högt men lika gärna bara riva och klistra. I boken så finns ett avsnitt just om det och all credd till min vän Sarah som levererat både lim och inspiration. Ett lim som du förmodligen redan har alla ingredienser till hemma. Givetvis snodde jag hennes barn inför plåtningen till det kapitlet.

    Sarah är min yttersta förebild när det kommer till skapande av vad som finns hemma. Det ska mycket till att hon travar iväg till pysselaffären. Jag tror det är därför hon och hennes barn går loss extra med just papier-maché. Som sagt, du är igång på den tid det tar för limmet att svalna. Och dessutom är det i princip kostnadsfritt. Säg det reklamblad, makaronpaket, äggkartong som inte fått ett ytterligare liv i den här familjen. Det senaste jag fick se var en flygande drake gjord av äggkartong som bas och och grillpinnar som skelett till vingarna. På bilden gör hennes dotter Lilly en delfin som var en enhörning.

    Det ytterst fenomenala är ju att du kan forma det hur du vill i vått tillstånd, för att sedan bli urstarkt i torrt. Det går att jämföra med lera men det är så mycket lättare när det väl har torkat. Du kan tillverka jättestora saker och ändå bära dem lätt som en plätt. Slutresultatet är inte det minsta ömtåligt, det kan sågas och borras i. Om vi snackar rekvisita så är ju lättheten och styrkan något exceptionellt och fenomenalt.

    Du behöver en stomme. Hönsnät är bra för det är enkelt att forma. Men du kan i princip använda vad du vill, gamla mjölkpaket, kartong, äggkartonger, toalettrullar, skokartonger, ståltråd. Du kan även lägga plastfolie på något befintligt som du ser som en mall, se Viggos badboll nedan. Eftersom alltsammans blir starkare med pappersmassa på och enklare att måla så kan man egentligen tänka att väldigt mycket går att utveckla vidare med just papier-maché, för ett hållbart resultat. Många byggen kan se väldigt enkelt ut i själva stommen, tejp och mycket synliga skarvar, för att sedan bli urtjusigt när det får en yta. Lätt att glömma faktiskt. Ett tips är att vidareutveckla huset av kartong som finns i boken på exakt det viset.

    Efter det att man har sin stomme klar, river man helt enkelt papper. Gamla dagstidningar är givetvis det ultimata.  Doppa pappersbitarna i limmet. Och sen klistrar man och klistrar. När du är färdig låter du alltsammans torka. Det är det absolut enklaste sättet och nog så gott.

    Sarah gav mig receptet på lim – såklart är det lika ätbart som ogiftigt

    LIM

    • 4 dl vatten
    • 0,5 dl socker
    • 1,5 msk potatismjöl

    Häll 2 dl vatten och socker i en kastrull, värm tills sockret smält.

    Ta en annan bunke och fyll den med resten av vattnet plus potatismjölet.

    Häll över potatismjölblandningen i kastrullen.

    Värm till första bubblan. Rör om under tiden.

    Stjälp upp alltsammans i en glasburk och sätt på locket direkt.

    Låt det svalna utomhus. Om limmet blir för tjockt kan man späda ut det med mer vatten.

    Efter fotograferingen spanade vi in delar av papier-maché förrådet, som inväntar målning. Evy´s flygplan var mycket snyggt.

    Och sardinburken som egentligen var en säng till den minsta katten. Observera armbandet!

    Och påskharen.

    MX8A7562

    För några år sedan började Viggo med sin Hallowwenkostym redan september, jag är så stressad – hur ska jag hinna?! Han kokade eget lim efter annat recept som svalnat över natten, tog det och badboll med sig när han följde med mig på jobb.

    MX8A7567

    Såhär såg det ut. Papier-maché som skulle bli ett körsbär. Ett ruttet. Som huvudbonad. Själv skulle han vara muffins. Sedan skulle armen bli en mask som slingrade sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var körsbäret? Nu blev det inte så. Jag förmodar att han inte hann klart…

    Däremot snodde jag körsbärets skelett till bas för en gigantisk blomma. Som jag såg nu att jag hade hatkärlek till, det hade jag glömt. Men ju mer jag byggde desto större blev den, det var som om den svällde och krävdes ännu mer bygge. Det tog jättelång tid och jag blev överraskad av att den blev så stor ändå.

    Till kopparna som jag gjorde till den här plåtningen hämtade jag fin inspiration från Ann Wood. Nu är min grundform lite annorlunda och större koppar men hon har en bra mall att ladda ner. Ann inspirerade också mig till det här skeppet som också syns i boken fast inte med någon direkt beskrivning men det hejdar inte Elin att göra ett eget.

    Givetvis kan man proffsa till sig lite i denna värld, vilket jag tycker är helt onödigt när det kommer till barn. Det räcker ofta fint med stommen, riva bitar som man lägger i klistret och sen limma på lager efter lager och torka. Men i alla fall, om du vill göra mer konstobjekt, skulpturer och modeller så kan det vara klokt att göra en grynig pappersmassa. Egentligen bygger alltsammans på samma princip – samma förberedelser, stomme och material. Men du gör helt enkelt en gröt av klister och pappersmos, mosar helt enkelt sönder pappret och använder det. Till skillnad från att klistra remsor och småbitar.  Här finns en bra beskrivning om du ska gå åt detta håll. Även här går det  fint att använda klistret ovan. Här får man också tips om sådant du kan bland i din pappersmassa för olika resultat. Linolja gör pappersmassan smidigare, mjöl gör den segare. Krita ger styrka och en annan yta.

    Soraya Forsberg har en skatt med papier-maché skålar (de på golvet). Här krävs det alltså lite mer finkornig pappersmassa.

    En av det mest magiska jag sett inom papier-maché skrev jag om här. Det var när Merrilee Liddard aka @mer_mag gjorde det här sagolika landskapet.

    Inne hos Brittany finns beskrivning så det är bara att köra.

    Elsa Dray-Farges gör otroliga saker, hennes masker syns ofta i magasin och visningar. Jag är också helt fascinerad av husen hon gör.

    Det finns så mycket inspiration för just masker, är alltid lika fascinerande att se hur något byggs upp och slutresultatet. Påtal om att det som är under ytan kanske är helt annorlunda om man jämför med slutresultatet.

    Själv funderar jag att bygga vidare på några pappersduvor.  Eller varför inte göra en väggsvala… Ha en fin dag, det är sol!

  • DAILY LIFE

    ETT DYGN

    Onsdag – torsdag, ett helt vanligt dygn i februari. Vad kan hamna i ens väg kan man tänka? Jag har insett att mitt bloggande har blivit sidospårets vän. Kanhända att det blir en aning förvirrande om man ser på det utifrån, men det kommer säkert mer ordning även här, tids nog. Får be om ursäkt så länge.

     

     

    Jag, Nomi och Liv såg Catwalk. Jag vet inte när jag grät så mycket. Det började redan i reklamen så kanske var jag inställd på gråtfest de luxe. När man börjar gråta av Trygg hansa reklamen liksom. Men jag fulgrät, hulkade och snörvlade hela filmen igenom. För att det var fint, vackert och den uppenbara jävulskapen om hur livet inte är snällt. Jag grät för alla de som blivit mobbade, som fått sin självkänsla raderad med marken. Jag grät för styrkan och kärleken som ändå fanns kvar, under all rädsla för livet självt. Jag grät för revanschen. Jag grät för att allt kändes så jävla mycket. Varje ord, varje skratt, varje känsla. Alltsammans direkt genom filmduken. Hursomhelst, gå och se! ALLA bör se denna film. Se den med barn om du har några i närheten. Se den annars själv. Låt alla skolar visa denna film. Så fin, så fylld med kärlek, så VIKTIG!!! Börjar nästa gråta nu igen, bara jag tänker på den.

     

     

    Jag och mamma såg lunchteater om Ester Blenda Nordström. Och liksom då jag läste boken för ett par år sedan fastnade jag i tiden som var då och ville tillbaka. Det där som gav att jag kärade ner mig i ett hus och ville rädda det, kvinnohistoria och svensk demokrati. Såklart att jag ville. Förresten påtal om det, Elin Wägner och Fogelsta, ni har väl sett filmen jag länkar till här ? Påtal om det ska jag uppdatera er om vad som hände med huset, det blev något bra!! Och boken, jaaa läs!

     

     

    Jag skrev ett cv, hittade den här gamla bilden och frågade mig hur det kunde bli såhär?!! Jag fick 225 kommentarer om denna, minst sagt, knäppa grej. Bara snälla såklart. Ni är så fina. Några ville ha en tutorial, det värsta är att jag minns inte?!  Mer än att det var ett golfparaply från början.

     

     

    När jag var inne på instagram såg jag att My ska ha tulpan-heaven igen! Imorgon bestämt. Nu behöver nog My och hennes lysande stjärna till affär inte någon mer marknadsföring men My, I love you! Som godis, som confetti, som jordens fest, som kärlek till hela mänskligheten. Och jaaaa det är bara en affär, det är DET som är grejen.

     

    Jag beställde luktärtor och hittade inte mailkvittot från förra året. Så jag valde bara efter om det stod snitt någonstans.  Kan därför inte med säkerhet påstå att detta är ett bra val eller ens färgmatchat. Men jag valde High Society, Dorothy Eckford, Charlie´s Angel, Chelsea Centenary, Gwendoline, Judith Wilkinson, mrs bernard Jones och Queen of hearts.

     

     

    Jag har hängt jättemycket vid det här bordet och det ska ni snart få veta allt om. Om jag älskade tapeter tidigare så gör jag det nu som besatt. Herregud så vackert det kan vara. Om jag fick chansen att äga en limtrycksmaskin skulle jag ta den, utan betänketid. Jag skulle göra mig av med allt jag äger, om det så krävdes.

     

     

    Jag har visat bilder från The Norrmans och insåg att jag aldrig bloggat därifrån. 2018 alltså. Jag hittade EN bild där jag var skarp. Hej semesterbilder.

     

     

    Insåg att jag bör lägga till lavendelgångar i gruset till min trädgårdsstruktur.

     

     

    Egentligen skulle jag visa ett badrum.

     

     

    Men visade också deras lilla orangerie.

     

     

    Som är byggt enbart av danska blocket-fynd.

     

     

    Påtal om badrum så beställde vi det här golvet. Namnet Leksand var det avgörande mot hexagon i rosa. Golvet var inte mitt privata, även om man kunde önska, utan till det här stället.

     

     

    I samma veva diskuterade vi en bänk som skulle byggas och den här från Villa Strömsfors är fin.

     

     

    Jag visade också det här inlägget från Talldungen 2017 och berättade att det är väldigt fint där.

     

     

    Ja guuud så fint det här, som då när jag och min man landade där mitt i natten, några månader senare. Helt själva dessutom för det var ju stängt egentligen.  Ja, det var allt eller något av det.

     

  • INSPIRATION -GARDEN

    TRÄDGÅRDSSTRUKTUR DEL 1

    Eftersom jag har svårt att boxa in mig, lägga band på mig själv så tänkte jag att göra ett försök till struktur här på bloggen. Det finns en liten risk att det börjar och slutar här, men jag är pepp. Jag tänkte på trädgårdsstrukturen som aldrig är, den som går överstyr. Förberedelserna som förkultivering och sådd som jag inte alls njuter av i sann mindfulness-anda, utplanteringen som aldrig blir av men som båda är helt klart VÄRT för det som kommer sedan. Såklart önskar även jag den blommande drömträdgården. Hade jag varit rik hade jag absolut lagt pengarna på en trädgårdsmästare. Men nu är jag inte det. Så därför ska jag nu tänka till hur ser mina trädgårdsplaner ut för 2020.

     

     

    Och med tanke på detta inlägg så är den också ett måste i mitt jobb. Den här bilden togs i början av juni och blomsterrekvisitan är uteslutande ur trädgården. Så helt enkelt bör jag plantera och se till att vår trädgård lever. Och möjligen planera. Ni som följer mig vet att min plan för ett par år sedan var en trädgård som blommade även efter det att pioner och rosor hade blommat över och att jag följde I min trädgård vill jag vara Karin – till punkt och pricka. Och ja bildbeviset. Och ja mallig, sjukt mallig.

     

     

    Jag vet att jag borde börja trädgårdsåret i lökplantering under hösten men nu börjar jag i den där blomsterrekvisitan som också blev början till dukningen inför skolavslutnings-festen. Partyt som blev så kylslaget att vi flyttade in oss och försommaren.

     

     

    Vad har vi här då och vad känns värt att tipsa om och jobba vidare på i trädgården… Absolut rosen Flammentanz. Jag har ju redan förstått att det är ingen ros man skryter med. Tvärtom, en sån där ros kommunen planterar för att den ska växa fort, fort och varje år, pliktskyldigt, leverera röda rosor i miljarder. Och jag… älskar den! Ros-snobberi ligger mig inte för.

     

     

    Så tack för alla röda rosor den levererar, utan vare sig omsorg eller näring. Kärleken känner den förmodligen, när jag ler brett för varje rosbukett. Jag ska kosta på mig tre Flammentanz till. Tänker att en till ska vara vid glasverandan där den första sitter, målet är ändå en övervuxen glasveranda.  Sedan en vid planteringslådan vid vår terass, bredvid kaprifolen. Tänker att mixen där blir fin. Och eftersom kaprifolen inte visat sig vara någon raket så kan flammentanzen göra sitt så länge. Och ytterligare en vid den långa spaljen utmed vår pool, där sitter redan rosor och planen är att de så småningom får bilda som en vägg framför en äng (annan plan) och då tänker jag att Flammentanz levererar när de övriga rosorna, de snobbiga, växer låååångsamt och sparar sig för eftervärlden.

    Nyponrosorna satt överallt när vi flyttade hit. Förrförra sommaren klippte jag ner dem till marken. Jag vet att jag fick något infall, då de växte över både stentrappa och grus,  och kände att de var i vägen. Taggiga som tusan också. Men jäklar vad de kom igen året därpå. Det var ingen som tog illa vid sig av okunskaplig beskärning. Och tur ändå, de är älskvärda, doftar ljuvligt och håller förvånansvärt länge som snitt.

     

     

    Blåklinten och prästkragarna har kommit med vinden. Kan tänka mig lite mer frösådd av dessa direkt i landet. Kantnepeta har jag planterat under ett par år, en perenn som blommar om, då man klipper ner den i juli. Den drar till sig fjärilar och är ljuvligt vacker, väldigt enkel. Tänker att jag petar ner några fler sådana runt pionerna, som sitter sedan gammalt.

     

    MX8A9151

     

    Ja pionerna, kanske skulle man ha några plantor till. Vi har en hel del som är gamla pionrabatter. Finaste är den runt och under körsbärsträdet. De tar ju några år men kanske en per år framöver så blir det vackert en gång. Jasmin och fläder växer sedan förut. Sedan syns också stora rosa vallmo på bilden, en jättevallmo som kommer år från år. Är ljuvlig i rabatten, håller sådär som snitt och måste klippas ner och ersättas med annat runtom efter den blommat klart, alltså i tidig juni. Men värd den stunden det varar.

    Okej, struktur 2020 då, del 1. Eller struktur var absolut att ta i, mer att tänka högt.

    • 3 Flammentanz
    • 1 påse prästkragar
    • 1 påse blåklint
    • 1 pion

     

  • DAILY LIFE

    STOCKHOLM BARA

     

    Jag åkte till Stockholm med Kristin. Att bo på hotell i en stad så nära som Stockholm känns alltid som man är i annat land. Jag kan inte säga att vi hade späckad schema. Vi plockade bland några fina små träffar men proppade på många fina möten. Väl hemma igår såg jag att mina rhododendrom-kvistar börjat blomma! Här skrev jag om hur man gör men i vanlig ordning gjorde jag inget av det man ska. Ändå, 13 dagar efter snitt så slog de ut, otroligt vilken tur ändå.

     

     

    Nu snor jag en bild av och på självaste Krickelin-Kristin. Vi var nämligen på finfrukost på Svensk Tenn, tackar man inte direkt nej till. Det var soffan Famna som skulle presenteras och lanseras. I vanlig ordning blev jag helt tagen av hantverksprocessen. Kan verkligen rekommendera att läsa och se filmen om soffan här. Jag tror vi behöver mer sånt för att kunna se runt masskonsumtionens fasta grepp, att få förståelse för att det finns fortfarande ett hantverk bakom många produkter, gedigen form och design.

     

     

    Soffan Famna, tillverkas liksom resten av Svenskt Tenn´s soffor för hand. Möbelsnickare, sömmerskor och tapetserare är alla involverade med den kunskap som de besitter sedan generationer tillbaka. Konstruktionen är uppbyggt på samma vis som skrovet på en träbåt. Sittdynorna har spiralfjädrar vilket gör att man kraftigt kan reducera mängden polyeter. Soffans form och storlek har anpassats för att minimera spill och på så vis ta vara på materialet. Långt ifrån bara en soffa alltså. Sen att den i tyget Brazil ser ut som godis är ju bara ett plus.

     

     

    Vi träffade Hannes och Marie. Drack kaffe, badade i solen, pratade högt och lågt. Älskar när samtal saknar filter trots att man aldrig har setts tidigare. Kanske är det bland det finaste vi har. Minuten efter ramlade även Marlene in här, fint!

     

     

    Om ni inte följer Hannes tycker jag att ni ska göra det, hans instagram hittar ni här och blogg här. Bland mjuka bilder man vill vara i, så skriver han så klokt, modigt och ärligt. Tänker att han använder varenda millimeter av sin synlighet på bästa sätt. Att dela tankar vidare, gör skillnad.

     

     

    Sen gick vi på lite festligt mingel med många fina möten. Här är jag och Kristin med Hanna och Daniella. Jag är en levande kurs i hur man inte ska sminka sig, typ noll. Alltså tv-smink, var är du??? Lite läppstift kanske.

     

     

    Eftersom Kristin bor vid havet på andra sidan landet så är svanar ett sällsynt påbrå ; )

     

     

    Vi åkte över till Söder för att träffa Eleni som driver märket IAMELENI. Hon och Kristin hade bestämt träff och jag visste att Kristin ville spana in ett tjusigt örhänge…

     

     

    Tycker ju om att hamna på sådana här platser. Eleni hade väldans ordningssamt men hon hade städat för vårt besök, jag tänkte väl.

     

     

    Här börjar det närma sig.

     

     

    Och där sitter det som en smäck. Så fint, hittas här.

     

     

    Sedan bjöd vi in hos till Sanna på Bodhish, fast det egentligen inte var öppet just då.

     

     

    Det är alltid en bra idé att träffa Sanna. Vi åt lunch och pratade om det vi behövde i stunden.

     

     

    Erika Billysdotter gör maten på Bodhish och är också en stjärna på kransar, titta vad fin! Under våren så utökar Sanna sina events och sessioner, så mycket man blir nyfiken på. Som den här (ja inte för mig personligen då), om man är nybliven mamma – Motherhood Circle, låter ju helt fantastiskt.

     

     

    Sen hamnade vi på ett kökshäng som var absolut exakt så himla mysigt och trevligt som ett kökshäng ska vara. På Cupboards & Goods showroom som huserade på adressen Pom & Flora för stunden. Som hemma fast ändå inte. för detta kök var det finaste jag någonsin sett. Det enda kruxet var alla härliga människor som gjorde att alla bilder såg ut såhär, haha! Må vara ett angenämt krux.

     

     

    Så jag lånar en pressbild tagen av Fanny Rådvik, hämtad från Johanna Bradford som är en av delägarna till denna köksnyhet som nu alltså sett dagens ljus. Genialiskt, megavackert och traditionellt, gediget hantverk!

    Stilen – shaker, stilrent utan onödiga utsvävningar och utsmyckningar, men som med det gedigna hantverket och höga kvalitén blir något alldeles extra i det, eller snarare pågrund av, det enkla formspråket. Cupboards and Goods har också lyckats med konststycket att göra hantverksmässiga kök tillgängliga för flera. Tricket är  att skala bort där det är möjligt utan att tulla på kvalité, hållbarhet och det vackra. Tänker att det är en svår ekvation att lösa med de verkar absolut ha lyckats. Det är som om allt landat i den renaste form av lyx. Jag vet att jag sagt den här meningen förut men då handlade det om recept. Lyxigt fast på bästa sättet, avskalat från allt som inte betyder något i slutändan.

     

     

    Det extra fina är alltså att alla moduler tillverkas i ett snickeri på västkusten, för hand enligt konstens alla regler. Precis som då du gör ett platsbyggt kök, skillnaden är att det nu redan är framtaget standard mått för dina moduler och att man på så vis förenklar processen. Man låter kunden tänka och forma sitt kök själv. På så vis blir det möjligt att göra köket mer prisvärt men utan att tulla någonstans på kvalitén. Alla moduler målas helt färdigt och på alla sidor vilket gör att du i princip kan använda dina moduler som du vill. Som en sideboard, som ett solitärt skåp, som ett väggskåp, helt synligt från alla håll, mitt i rummet. Helt enkelt hur och var du vill.

     

     

    Man har dessutom gjort ett klockrent urval av blandare, marmorho, spis och annat köksigt. Fläktkåpan är väl den finaste någonsin? Så skönt att slippa skanna en never ending köksmarknad tänker jag. Här har ett stilsäkert gäng redan gjort jobbet och serverar alltsammans i en webshop, har det någonsin känts enklare att välja kök?

     

     

    Och som om det inte vore nog med smarta genidrag? Här står Emma, Caroline och Emily och bygger drömkök med dockskåpsstorlek!

     

     

    För genidraget är nämligen att steg 1 är att beställa The Kitchen planner , när du har den i dina händer, bygger du handgripligen upp ditt lilla minikök i exakt kopia av ditt framtida. Alltså, inte bara smart, jag älskar idén att få bygga sitt drömkök på detta vis. Jag och digitala verktyg har aldrig varit kompisar och jag har aldrig kunnat se framför mig på skärmen. Istället har jag vikt egna modeller av papper, mätt och donat för att se och förstå. Så, detta är för mig, som en present från ovan.

     

     

    Just köket som byggdes för showroom är beställt av Carl Larsson-gården och har dessutom fått en egen färgkollektion Ett hem. Ska visa er en annan dag hur färgkollektionen var ”paketerad”, så fint för en Larsson-fan som jag.  Vill man spana in ett annat , komplett Cupboards & Goods kök så titta på Johannas här.

     

     

    Avslutningsvis. Man kan inte säga att jag var mitt vanliga jag de här dagarna. Eller i alla fall inte mitt bästa. Ganska förvirrad, sa lite otippade snurrigheter och blandade dessutom ihop personer. Men i alla fall, trots det, så himla glad för alla som jag träffade. Gamla som nya bekantskaper. Väldigt fint.

     

     

     

  • BOKEN,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION -GARDEN

    DRIVA KVISTAR I BLOM

     

    Visst konstaterar man för varje dag hur ljuset sakta återvänder. Den här snötomma vintern har verkligen fått en att önska ljus. Liv är född 12 mars, den dagen hon föddes var första vårdagen. Så jag brukar alltid tänka att det kan vara vår 12 mars. Jag satt där på Heleneborgsgatan, med solen värmande i nacken, och broderade en väska (?) i väntan på det där vändningsförsöket som skulle ske. Asnervös. Men det är ju en annan historia. Kom gjorde hon i alla fall, med kejsarsnitt. Jag som var så väldig förberedd på naturlig förlossning.

    Men jag skulle egentligen tipsa om det där med att tjuvstarta våren. Hidden Places – boken  innehåller fyra avsnitt om naturen, ett för varje årstid. Våren handlar om fröbomber, odla med barn och om att driva upp sin egen lilla kvist! Att följa en knopp på väldigt nära avstånd är himla fint. Och ett väldigt smart sätt att tillföra grönska under den här tiden på året. Tänkte jag kunde dela med mig med hur man gör-tips  från boken. 

    Hanna Wendelbo tipsade mig häromdagen om att driva Rhododendron-kvistar. Smart då vi har några sådan buskar helt gömda i trädgården. Förövrigt tycker jag det är växt som faktiskt är oförtjänt icke-poppis. Jag tycker den är himla vacker, blommorna är stora och maffiga.

    Redan under februari kan man starta med att driva kvistar till blom.  Om vintern håller sig kvar i ett fast grepp kan det vara svårare så det är ett plus att vänta lite, tills temperaturen åtminstone passerat noll-strecket. Men i år är ju inte nollan vårt problem så jag provar redan nu. Däremot har nog inte kommunen startat vår-röjningen ännu. Men ett hett tips kan annars vara att spana efter när träd och buskar beskärs i staden där du bor, då är det rätt tid.  Nästan alla träd och buskar som blommar tidigt om våren lämpar sig att drivas till blom, till exempel päron- och äppelträd, vinbär och spirea.  Kanske har du inte en egen trädgård men väl ett hem som önskar lite extra grönska, våga fråga om kvistar när kommunen beskär, de är bara glada att bli av med dem, jag lovar.  

     

    Gör så här:

    • Skär ett diagonalt snitt. Om du har har kraftigare kvistar kan du skrapa bort den yttre barken längst ner. Det är också smart att banka med en hammare, det gör att kvisten suger upp vattnet. 
    • Sätt kvistarna i varmt vatten och låt dem stå så några timmar. Fyll sedan en vas med kallt vatten. De första dagarna kan det vara bra att ha kvistarna svalt och inte i rena rama solskenet. Ställ dem inte nära element. 
    • Byt vatten ofta, helst varannan dag och gör också nya snitt med jämna mellanrum. Spraya också dina kvistar då och då eller ge dem en lätt dusch i badkaret.
    • När knopparna börjar spricka kan du ställa dem på sin favoritplats. 

     

  • INSPIRATION - INTERIOR

    Som godis.

    Låg sömnlös och önskade mattor på Bukowskis. Hittade till det här lilla reportaget om Emma Rosenzweig och hennes hem som är en plats ”där folk sjunger, dansar, gråter, äter och älskar”. Bra hem ändå. I intervjun säger hon att hem som ser ut som en utställning skrämmer henne. Och att hon inte vill ha ett prydligt, oanvänt hem.  När man tänker efter så är det så otroligt märkligt att hemmet många gånger har blivit en statussymbol att visa upp, snarare än platsen man bor, verkar och lever i.  Påtal om det så pratade jag i Inredningspodden i somras, det avsnittet hittas här och där ger jag min syn på saken.

    Photo: Emma Jönsson Dysell / Bukowskis