• FASHION

    Sandal-köp.

     
    Jag köpte ett par nya sandaler idag. Efter en ytterst långdragen och svettig resa till Hallsberg för att förnya pass till Nomi & Charlie. Intressant att hela länet ska fara dit om man nu inte visste om att man behövde pass i förtid. Typ i januari. Jag var så pass matt att jag till och med blandade ihop deras personnummer. När jag skulle korrläsa det hela på skärmen och på ”heder & samvete” (älskar det ytterst korrekta i språket) bedyra att det var Nomi Elisabeth Vusir på bilden var jag ju tvungen att erkänna att det var Charlie. Jag tror pass-killen var minst lika seg i hjärnan för han utbrast OJ, det har aldrig hänt tidigare, jag vet inte alls hur vi gör nu! Var det samma siffror i början sa du?!! Jag tänkte att eftersom det är väldigt hederligt och samvetsfullt det där med pass så kanske det verkligen inte fanns någon återvändo. Det hade varit ytterst knöligt i förlängningen kände jag i bakhuvudet. Men det ordnade sig. Under tidigt 90-tal reste jag en hel del. Transsibiriska järnvägen, Kina, USA, Tanzania, Malawi, Zimbawe, Thailand. När jag flera år senare skulle förnya mitt pass upptäckte man att det aldrig varit attesterat. Man hade helt enkelt aldrig skrivit under, stämplat och godkänt det från Polisen?!! Tänk om det hade upptäcks på gränsen till Mongoliet och jag blivit avslängd i Ulan Bator eller nåt.

    Jag bad Kristo ta en bild på mina nya skor. Visst är de snygga?

    När jag bad honom att koncentrera sig blev det liksom inte så väldigt mycket bättre. Men vem orkar sätta press i den superheta sommarkvällen. Kolla in dem här! Som bomull för fötterna och eko.

  • FASHION

    House of Hackney + Other Stories.


    När jag var i London nyligen blev jag lätt knäckt över att inse att jag inte skulle hinna innanför den här dörren.

    Kanske var det likaså bra. Lätt att drabbas av överslag och inte se skogen bland alla träd möjligen. Men om man kollar hemma hos grundarna av House of Hackney så älskar man ju. I samma sekund inser jag att tur ändå, att vi inte är dem. Min minimalistiska dotter Liv hade önskat att flytta hemifrån fortare än kvickt.

    Men lite klänningar kan man väl få lägga beslag på! Idag släpper Other Stories sitt samarbete med House of Hackney. Jag hade önskat att det var kollektionen Artemis som fastnat på plaggen, då det är en personlig favorit.

    Men Damas är nog så vacker. Gillar att kunna se både textilier och kläder tillsammans såhär. 

    Kollektionen sägs vara inspirerad av Bloomsbury-gruppen, med Virginia Woolf i spetsen. Och med det vill jag även lägga till den här utställningen på min sommar-lista.

    Då återstår bara själva valet. Kolla in kollektionen här.

    Bilder Stories, HOH samt Vouge.
     

  • AT WORK,  DIY,  FASHION

    Bland blommor och där satt den, skolavslutningsklänningen!


    Hur går det med påskstöket kanske någon undrar? Inget vidare kan man väl tycka. Fast jag ser fram emot en skön helg och en hel massa middagsbjudningar hos nära och kära. Perfekt upplägg i påsktider om man frågar mig. Innan jag kan roa mig med det måste jag dock svänga ihop några sista projekt. Och jisses vad ni är fina, responsen på gårdagens fluffiga var ju helt enorm. Vad gjorde jag utan er, ni sätter verkligen glans på tillvaron. TACK!

    Älskade att jag kunde återanvända en del av blommorna från workshopen. Även de som vissnat till sig lite. Iminlillavärldavblommor hade hjälpt oss med blommorna. Så därför var det extra härligt, ni minns väl?

    Kolla in de här kuddarna som jag lånat av just Fia och Iminlillavärldavblommor. Jag vill inte lämna tillbaka dem, så galet vackra i vintagetyger.

    Inga blomblad till spillo. Rosenblad får bli till körsbärsblad i vinden.

    Nomi fick en leverans igår från How To Kiss A Frog. Och både hon och jag var i sjunde himlen. Kristo sade att det var nästan som haute couture och Liv frågade tre gånger om det verkligen var ett märke från Sverige. Alltmedans Nomi själv sprang omkring och skrek ”det här är New York för mig, det här kläderna andas New York, jag ska ha såhär och såhär när jag går runt i New York.”

    Och som ni förstår, här släpper vi inte NY-flytten i första taget. Vi grälar till och med om det. Eller Nomi gör. Hon är fly förbannad, tycker vi har gett falska förhoppningar, för är det verkligen inte bara att flytta?? Och vi förklarar att så enkelt är det inte. Hon vaknar om mornarna – NEEEEJ, låt mig sova vidare!!! Jag drömde att vi nyss landat i New York och jag bara sprang!!!

    Men tillbaka till klänningen nu. Där satt den. I mars!! Skolavslutningsklänningen!!! ”jag kan knappt vänta, det är den finaste skolavslutningsklänningen någonsin!” Hittas här.  Detta är verkligen storartat, vi har aldrig lyckats hitta en klänning till skolavslutningen i mars. Två dagar innan brukar det vara.

    Med sneakers såklart. Dessa är från Zara. Påtal om fina sneakers, dessa föll Nomi i smaken som aldrig ett par sneakers tidigare.

    Några projekt är det som sagt. Och ute i gruset ligger betongklumpar och mina blåsippor är på tork. Funderar på om jag hinner spraya guldpengar innan det är kväll…

         Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • FASHION

    Dagens outfit – Nomi.

    Påväg mot kurs. Försov mig såklart och vet inte exakt vad jag kastade ner i all hast. Ska strax göra en liten inventering. Annars finns det väl att låna tänker jag. Idag är det fullt ös med modeller, stylister, makeupartister och hela konkarongen. Får ta mig i kragen för att inte drabbas av fjärilar i magen och bör i allra högsta grad ta tag i lite snabb planering inför denna dag… Just nu tänker jag bara på att det här tåget varken har kaffevagn eller ingefäravatten.

    Vi kör lite outfit på Nomi, från tisdagens shoppingrunda. Livet är hårt när man inte kan ha samma kläder som storasyrran och ännu hårdare när man får dras runt i affärer där även den minsta storleken blir tält. Men vi tog en snabb sväng på Zara en kvart innan stängning. Fuskpälsdojjor och sockor, i alla fall, från Weekday.

    Så cool over-size kavaj.

    Och vegamössan. Från Brandy Melville. Och en till från Weekday.

    Tycker du ser ut som hon Linn, sade Liv. Och syftade på Linn Eklund. Sämre förebild kan man ha när man är tio.

    Och tapeten på allas undran är denna. En annan likvärdig variant i själva mönstret är den här.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • FASHION,  Okategoriserade

    En tröja, en kjol, en hund och när jag trodde min sista stund var kommen.


    Kära nån. Vilken vecka. Jag far hit och dit, däremellan försöker jag balansera lediga barn. Det är skidbackar här och skidbackar där. Igår var jag med flickorna i Stockholm och myste, shoppade och finfikade med kompisar. Tack rara bloggläsare som kom fram på Petrus och sade snälla ord, jag blir alltid så glad så jag blir helt rosig.

    Snacka att man är i plockaretagen igen. Chester tror att allt från strumpor till gosedjur är attraktiva byten och lägger den överallt.

    Måste berätta en så himla knäpp sak som hände i måndags kväll när jag varit på kurs i Stockholm. Skulle hoppa på t-banan mot Centralen från Telefonplan strax innan 21. Jag hade inte särskilt mycket tid innan tåget skulle gå så kände att det kröp lite i benen när t-banetåget var sent.
    Men så kom det, fullt med folk och vi var rätt många som klev på vid Telefonplan. Dörrarna stod och slog några gånger och lyset i vagnarna blinkade av och an. Men inget sade något i högtalaren. Inte om att något var fel eller inte något alls. Sedan slog dörrarna igen och alla vagnar blev becksvarta. Sedan körde tåget, UTAN ATT STANNA! Alltså inte alls.
    De susade förbi station efter station. Det var knäpptyst i högtalaren, ingen information över huvudtaget och helt mörkt i vagnarna. Vid Liljeholmen stod det still en liten stund, utan att öppna dörrarna och på skylten vid perrongen stod ”ingen påstigning”. Sedan körde det vidare genom mörka gångar, vi passerade Hornstull, Mariatorget.. och jag ringde Kristo och skrattade lite nervöst att jag satt på ett tåg som liksom skenade under mark. Och ja där åkte vi förbi Slussen och Gamla stan och sedan sa jag om det inte stannar vid T-centralen heller då vet jag inte… Det gjorde det inte. Då hann jag bli rädd och kände verkligen paniken komma som ett rätt kraftigt slag i magen. Utan att ta allt nu om panikångest så kan jag säga att instängdhet absolut triggar igång detta hos mig (det är inte en gång jag har bytt bort för små hotellrum exempelvis) . Jag har aldrig problem med just tåg inte ens när det fullproppat men mörkret och vetskapen om att inte vara benägen att öppna dörrarna satte helt klart igång något. Jag hann dessutom tänka att nu kommer det explodera på ett strategiskt utvalt ställe under mark. Precis under något viktigt. Och då stannade det. Vid Östermalmstorg. Dörrarna gick upp, fortfarande ingen som helst info och fortfarande mörkt. Jag hann på sekunden med ett tåg på andra perrongen och for tillbaka till T-centralen och hann otroligt nog med tåget.
    Men sedan var jag så sjukt skakis. Det är ganska långt mellan Telefonplan och Östermalmstorg. Efteråt tänkte jag jättemycket på hur det skulle vara att hamna i någon annans händer. Som en tyst spökchaufför. Som en kapning. Det konstiga var ändå att fast jag hann bli rädd, så är det ju inte så man ringer hem i affekt och säger allt man borde säga. Jag tänker att det kanske är så när det händer på riktigt också, man hinner tänka att något händer men kan ändå inte greppa.
    Det komiska var att när jag passerat T-centralen lade vi på för kristo skulle ringa SL för att se vad som stod på. Och när tåget då väl stannade en halv minut senare ringde Charlie. Jag trodde att han blivit rädd, att han hört mitt samtal hem eller något. Så jag svarade jättesnabbt, utan att lyssna,”hej Charlie, du kan vara helt lugn, allt är bra nu, mamma kommer hem snart, vi har stannat blablabla” … helt tyst i luren. ”ehhh hej mamma, kan jag få lite speltid”… haha!! Han fattade ingenting…

    Den här hunden alltså. Fattar inte hur gosig han är! Som ett stort gosedjur, en liten nalle. Helt otroligt att trots all sin päls så passar just labradoodles för många som har pälsallergi.
    Är för övrigt väldigt kär i den här kjolen som var min mammas på 70-talet. – Det känns så himla mycket som julafton, sade barnen idag. Och ja så mysigt men vår nu väl??

    Det är ju inte så man prioriterar att hänga själv i provhytterna när kidsen har en maffig önskelista. Ärligt talat tar det på krafterna att leta jeans med en snart 15-åring… Fast jag sprang faktiskt på den här tröjan på Urban outfitters. De här var sjukt fina men hade inte kommit i butik ännu. Jag får ofta frågor om var Liv handlar sina kläder. Mest är det Weekday, Urban Outfitters och Monki. Ett tag handlade hon en del på Brandy Melville men är nu såå irriterad över att deras kläder bara görs i onesize vilket hon tycker är exkluderande, vilket hon i och för sig har rätt i. Hon har även börjat kika på vintage, Beyond retro och Humana fast det krävs ju en hel massa tålamod och tid, vilket vi inte hade igår.

     

    Lilla knähunden.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • FASHION,  KIDS

    Byxorna som seglade upp på en första plats.


    Det skulle mest handla om när ett par byxor seglar upp på en solklar första plats. Men som vanligt spårade det hela ur. Men vi börjar med byxorna. Nomi´s julaftonsstass. Glittrigare än så här var det inte detta år. Och kanske är det känslan av Adidasbrallor fast sju resor bättre då. Sju miljarder resor. Nomi avgudar dem så pass mycket att vi redan shoppat ytterligare ett par i samma modell. Och Nomi´s kompisar Alvin och Melvin är lika överförtjusta de. Vi har redan provat ut storlek och memorerat var de är inhandlade. How to kiss a frog. Speed pants II. På rea här. De med rosa revärer. Och de med blå. Nomi har storlek 10 Y och vi insåg att de satt lika bra som pösiga och uppvikta och lite mer slimmade beroende på de tre kompisarnas storlek.
    Jag älskade den här blusen. Så pass att jag hade tänkt att smyga in den i Nomis garderob men det var tvärnej. Men helt underbar om du fortfarande har bestämmanderätt över dina barns kläder. Däremot var valet av blus denna och den var så fin den med.

    Dessa dojjor råkade stå i bokhyllan. Har fått dem av mamma någon gång och de måste vara 20 eller 30tal, ska zooma in dem någon gång.

    Och det som bara skulle bli en dokumentär byxplåtning, en snabb bild i all sin enkelhet.

    Blev en fest. Och nu kan man ju tycka att allt kan ju inte hänga på klackarna men i det här fallet var det så.

    ALLA skulle provgå. Bambi på hal is blev catwalk i vardagsrummet samtidigt som de skrek – skynda, skynda, åh jag hinner inte! Allt för verklighetens skull. Tydligen är det så det uppfattas. Klackar, business, taxin eller jag vet egentligen inte vad de skyndade till. Jag som alltid har gympadojjor… Fast det är betydligt mer skillat att springa i klackskor än att låtsats att gungstolen är sin närmaste vän. Haha, gullisar! Sedan blev det musikquiz eller charader med musikkaraktär. Danssteg i klackskor är liksom show automatisk i jämförelse med kortstrumpor.

    Chester alltså. Mycket ska man vara med om. Och tänderna har han tappat. Hela bunten. Det går undan i hundsvängen.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  FASHION,  Okategoriserade,  SUSTAINABILITY

    Klänningar och glasögon med länkar!


    Idag gör jag ett samarbete på instagram för Synsam. Då jag fått en massa frågor och om mina klänningar och vilka bågar jag valt så kör vi ett tipsigt inlägg där jag kan länka. Den här klänningen är från Other Stories och hittas här. Älskar tyget, mönstret och alla små detaljer som inte syns på bild. Den har ett band att knyta i midjan och pösiga ärmar. Kommer att leva i den över helgerna och sedan med. Bågarna är från Synsam´s eget märke D.Arnesen och här hittas bågen. En transparent båge som verkligen inte tar över.
    I instastories säger jag just angående att jag inte tycker att glasögonen ska ta över ”man vill ju inte att det ska vara som att här kommer glasögonen med sin person.” Hmm, det uttalandet går ju kanske inte till världshistorien. Men jag vill inte ha den där klatschiga, fräsiga bågen liksom.

    Och för mig som inte ser längre än näsan räcker så är ju glasögon ett absolut måste. Mitt synfel har dessutom gjort det svårt att operera ögonen, nu kanske det skulle gå men förut var det väldigt komplicerat. Och trots att jag haft linser väldigt mycket och det alltid funkar så behöver ju ögonen också vila. Vet ni, jag har till och med haft linser under det akuta kejsarsnittet när Liv föddes. Innan, en timme innan för att vara exakt, vi skulle in för vändningsförsök i v.41 + något så gick mina glasögon mitt itu. Och jag kunde ju inte göra annat än att ta linserna. Och för att inte se alltsammans i en total dimma fick de sitta kvar. 2003, rekommenderade man absolut inte det under en operation. Säkert inte nu heller.
    I alla fall, dessa glasögon är av märket Polo Ralph Lauren  och jag hade på pricken lika under 90-talet. Faktiskt hade jag faktiskt nästan exakt som de första bilden i slutet av 80-talet. Klänningen är en gammal inköpt på Anthropologie . Alltså den har massor av år på nacken, älskar den och var början till mitt sätt att konsumera kläder. Några få plagg varje säsong, och om de var en absolut keeper så fick de kosta lite mer. Har helt klart funkat. Nomis väst är från Wolf & Rita, förra julen.

    Nomi förälskade sig i dessa och det här med att bära over size även i brillor känns självklart för kidsen. Minns när hon letade sina första med fönsterglas och greppade ett par pilot, expediten skrattade och sa ojojoj, det där ser ut som skyddsglasögon ju! Nomi blängde argt på henne och kunde inte släppa det där i första taget.
    E & E glasses är ett glasögonföretag från Norrland. Sveriges allra första glasögonmärke som satsar på hållbarhet och återvunna material ”Det finns två saker som inspirerar oss i våra kollektioner. Dels den svenska designens stilfulla enkelhet, dels den norrländska naturens karga skönhet. Vår önskan är att sätta både Sverige, Norrland och framför allt Västerbotten på kartan över god design och mode.”
    Glasögonen jag valde heter Sörmjöle Wood – en karg holme i Luleå skärgård sägs det. Just den här bågen finns i flera färger.
    E & E sägs vara pionjärer när de lanserade en ekologisk glasögonkollektion. De ekologiska bågarna är helt återvinnings- och nedbrytningsbars. Man har sedan länge tagit bort ftalater ur alla sina bågar. De ekologiska bågarna är godkända av Organic Waste System.
    En fin liten intervju med Frida också på sidan med inspiratörer.
    Klänningen är en fotsid HM. Jag hittar den inte på hemsidan men den är ganska ny, jag köpte den i Stockholm korsningen Mäster Samuelsgatan/Drottninggatan där HM home är.. Som ett nattlinne fast ett fint. Men inte trikå utan ett stumt bomullstyg.  

    Så drog jag till med ett par Prada också. Hittar dem inte på Synsams hemsida men artikel numret är VPR 01 UV VX5101 och färg: gradient bordeaux. Kanske de mest utstickande i den här samlingen men formen är fin och färgen en färg absolut, fast svag. Klänningen är Carin Wester för Åhlens.
    Länkigt värre men då hoppas jag att jag har svarat glasklart. Och så hunden Chester då. Hur gullig är han inte där han sitter på bordet i decembersolen?

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • FASHION,  KIDS

    Bland molnturer och sanningar.


    Jag lovade ju en printshop innan helgen och jag får väl krypa till korset ännu en gång. Tveklöst jag var för tidsoptimistisk där. Men i alla fall så kom jag så långt att jag letade originalet till detta ovan och sprang på en massa bilder från den dagen. Ibland funderar jag på hur det blir med sanningar bakom bilder. Kanske är det knasigt fast ändå himla kul. För just i sekunden när bilden togs då var vi bland molnen. Allt var mjukt och fluffigt och ängen kändes så ofantligt lång, till världens ände. Fast egentligen var det inte sant. Men det där med att fantisera järnet i själva fotoögonblicket tror jag starkt på. Om än lite märkligt för de som är i närheten. Underbart är kort liksom. Å andra sidan brukar åtminstone lyckas få med barna på noterna.

    Just den här dagen hade vi verkligen inte planerat någon molntur. Vi skulle följa med Charlie på fotbollsmatch i Hälleforsnäs. Nu tittade vi inte så mycket på matchen, Kristo fick supporta där. Allt medans jag och Nomi gick på upptäcksfärd. Ahh, en kolhusteater! Hur hög byggnad??!

    Innan hade vi ju kört av vägen nästintill för att sedan köra fel med flit på den privata vägen. För att som en händelse hitta ägaren till det gula huset där som var det vackraste jag sett. Eftersom han nog möjligen tyckte jag var lite underlig så fick jag lov att smygfota så tyvärr ser ni ju inte det tjusiga. Men det var i alla fall ett gammalt ridhus. Fast just den grejen får jag inte riktigt ihop.

    Och ja ett slott ungefär. Man riktigt ser på Nomi´s gång hur fast beslutna vi var att tjuvkika i fönstrena…

    Bara Lindex faktiskt. Tipsigt! Igår hade hon tydligen hittat THE jeans på en kompis ”de är som dina, mamma! Högmidjade och ned ränder på sidan!” han hade hittat dem här och jag instämmer, fina!

    Och så på med klänningen då. Den gamla, som gatan. För det kan ju hända att det slinker ner ett och annat otippat plagg. Utifall man får feeling. Då är det lite ombyte i bilen och en mamma som ligger raklång på marken och en unge som är med på noterna ända tills någon kommer förbi. Fast då låtsats vi mest som ingenting. Det är dock lite värre för mig om jag nu ligger platt mot marken…

    Så tog hon ett kliv från den fantastiska molnhistorien, rätt ner i verkligheten på en sekund.

    Men sedan kom vi på att vi kunde sätta henne lite högre än marken igen.

    Kjolen ven i vinden. Ibland av sig självt, ibland var det visst något mystiskt som tog tag i den.

    Av någon anledning så var det lite spökvibbar mitt på blanka eftermiddagen.

    Såg vi möjligen någon bakom gardinerna på tredje våningen?

    Vi andades ut vid sjön alldeles i närheten.

    Och bytte tillbaka till vanliga kläder fast med lite finess. Den där västen är från ett av våra favoritmärken Wolf & Rita.

    Det där håret som blektes för att bli lila. Men tydligen satt mina frisör-skills kvar för Nomi tyckte det var skitcoolt som det var.

    Belöningen.

    Fruset på det här stället alltså. Men väggarna. Åhh. Nu sitter jag på tåget, mot planet. Ska möta upp de här finingarna på en ö. Gissa vilken?

  • FASHION,  KIDS

    Tipsigt en onsdag.

    Ni är ju många som undrat om min randiga och volangiga tröja. Fast gul. Den är ju tio år gammal. Men hittade en nästan likadan. Fast röd. Gillas. Så pass mycket att när Linn tittade in igår, hade hon en exakt likadan. Helt ovetandes om saken. Tröjan finns här att köpa. Sedan frågade flera om jag hade en vintage tshirt härom dagen när vi plåtade i ödehuset. Nepp inte gammal, högst köpbar från samma ställe, här. Och när jag ändå höll på så beställde jag halsbandet med Bisous.

    Påtal om halsband. Jag tror, lovar inget dock, men jag tror att jag lyckats skaka fram några parisiska medaljonger! Ni vet dem som vi hade i affären för länge sedan. Min plan är valbar kedja. 40, 50 eller 70 cm. Håll utkik i affären!

    Lite annat tipsigt en onsdag. Alltså Koko. Minns ni då jag skrev om första numretAlldeles knäsvag-bra och allt. Och fyra nummer senare och en hel massa inköpsställen är jag precis lika knäsvag. Den. Är. Så. Fin. 

    Jag är ju så in i vassen svag för magasin som är som böcker. Som är som en endaste fin upplevelse. När varenda sida känns som godis, typ. Fast det där var en underdrift. Mer som en godisaffär. En högst speciell. Som den i Paris! (kolla mini-barnen <3 )Exakt så känns Koko. Asch då, nu började jag längta till paris också… Men Koko igen. Niotillfem-Sandra skriver om kärlek Och Elin Unnes skriver om häxor och magiska under, på ett fint vis. Det är spelguider och trolltider och somrigt. Och precis som en godisaffär i Paris. Då mitt hjärta smälter. 

  • DAILY LIFE,  FASHION,  KIDS

    Så redo för sommarlov!

    Välkommen till grusplanen som någon glömde! Men nåväl det finns betydligt värre saker och det allra bästa i den här bilden är såklart Viggo. Påväg mot skolavslutning. Med sommarlovsfeeling på allra högsta nivå. – åh ska alla vara utklädda, frågade Liv. Han förstod överhuvudtaget inte frågan. Såklart ska man överdosera med palmer och hawaii när man är en timme från sommarlovet.

    Palmskjorta från Vans. 

    Vi plockade en bukett till hans mentor.

    Jag hade ju lovat mig själv att inte plantera något nytt alls i trädgården då den liksom är lite på efterkälken så att säga. Men alltså, plocka blommor runt husknuten är så galet lyxigt så jag måste nog fylla på lite trots allt.

    Har jag sagt att våra barn är som natt och dag? Här är Charlie´s egenvalda kläder till morgondagens skolavslutning…

    Letade alldeles nyss efter Nomi. Och nu får ni se ännu mer av trädgårdskaoset. Host. Jag är jätteskyldig… och fast man kanske tror att det är skräp så är det bara lappen från Nomi´s skolavslutningsklänning som är det.  Men i alla fall om man bortser från att det inte är så himla tjusigt…

    Så är det uppenbarligen väldigt roligt med en gammal spegel på högkant. Särskilt när kvällssolen slår rätt in i den. Hon var i full färd att prova outfit och frisyrval inför morgondagen. Här har vi lite olika avslutningsdagar då de går på olika skolor.

    Faktum är att jag håller med. Om det roliga. Särskilt när den är lite sprucken såhär.

    Hur kul som helst!

    Hejsvejs ! Ni är många som undrat om min volangtröja. Den är så gammal som säkert 10 år.

    Som ni ser så var det inte bara Nomi som övade dans i gruset. Solkatterna var för magiska för att lämna till solnedgången.

    En spegel i trädgården känns möjligen en aningen onödigt men väldigt härligt på sitt vis. Nu peppar vi för skolavslutningen för samtliga fyra imorgon.