SÖRMLAND-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
29
archive,category,category-sormland,category-29,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

såsom jag önskar dagarna. jämt.

Älskar den här sommaren för att den har varit full av härliga stunder med härliga människor. Alla som känner mig vet ju att vi inte kan planera längre än näsan räcker. Just därför är jag extra förtjust i när man frågar – är ni hemma typ nu? Jag menar det värsta som kan hända är ju att vi inte är hemma och får lov att säga nej. Allt annat är ju bara himla fint. Så var det när Anna, Joncha och Sonny Lou kom häromdagen. Inte planerat, absolut hemma och så galet mysigt bara! Nu går vi allihopa här och längtar efter att de ska komma tillbaka…Snart!

Pizzor och ritande barn.

Hur grym var inte Joncha med pennorna?!

Nomi blev såsom besatt.

Och ville ha allt från porträttet på Anna till en önskad häst.

Kanske kan man säga att Kristo har blivit något av ett proffs på de grillade pizzorna. Den senaste favoriten var den med chevre, päron, valnötter och honung. Och barnen gillar den med pulled pork och ruccola.

Nomi pratar fotproblem. Vilket i och för sig inte är ett påhitt… Men absolut ett sätt att vara i centrum.

En av mornarna hittade jag Sonny-Lou vid köksbordet. Funderandes på moln och annat världsligt. Älskar att lyssna på barns fantasi och vid 5 år är den absolut magisk.

Om det här huset inte vore fullt med vänner och familj titt som tätt vore det liksom inget riktigt hus. Stora hus är som gjorda för det. Det känns som det fattas något annars.

Molnen blev en kanin. En bekant kanin som fanns i verkligheten också. Det är väl lite så moln funkar, att man ser det man önskar mest.

Om de inte åkt hem hade förmodligen de här två suttit just här fortfarande. Kristo´s favoritplats. Jag fattar lyckan att hitta någon som tycker samma.

Vi andra for en sväng till Möbelmagasinet. Bästa lekplatsen. Vad kan man inte leka med ett bandage exempelvis ?

Nomi var lite avis här tror jag. Det är ju lätt att bli det när det finns one of the kind.

Vi for ut till kära Ändebols gård för lunch Fy tusan vad jag tycker om att hänga där.

Och när man tänker att det kanske inte kan bli bättre så hamnar en av mina vänner i köket som kokerska!!! Johanna, vår guldsmed, fick feeling och sökte sommarjobb. Sådär bara. Du, är min idol, Johanna! Så cool. Och så totalt klippt och skuren för detta jobb har det visat sig. Det vallfärdar gäster till gården och maten är magisk.

Alltid någon sötnos på vift.

Katarina frågade om barnen kunde ta kattpassningen för en stund. Tror ni de sade nej?

Gullis.

Sluta vad gott det var. Vi åt lite av allt och allt smakade himmelskt. Nytt för säsongen är flera lunchalternativ. Allt är eko och lokalt.

Vi fick en pratstund med den upptagna kokerskan. Hon berättade hemligheter och mattrick men mest av allt vill jag höra hur det känns när man bara bestämmer sig för att prova något annat en sommar.

Photo shoot.

Här någonstans insåg vi att det var stängt sedan en bra stund tillbaka. Men det är det som är det fina. Ingen stress här inte. Sitt ni bara, alltmedans all personal dukade upp för söndagsmiddag eller var det fika alldeles bredvid. Och ingen av oss har liksom bråttomheten medfödd. Helt plötsligt var det kväll.

Jag ringde Helena i Vännevad och frågade om vi fick komma. Såklart att vi fick.

 

Vissa släckte törsten med sockerdricka.

Kurragömma bland hundra gamla klänningar är perfekt. Sonny-Lou fick instruktioner av Nomi för att alla skulle tro att han var någon helt annanstans. Tydligen var det jag som avslöjade hela hemligheten.

Sommarens mest populära bäver. En batteridriven. Från att den lärt sig att göra bakåtvolt av Viggo hamnade den tillsist i Sonny-Lou´s trygga famn.

Det fina med att besöka Helena är ju att man känner sig som hemma.

Lillemor och Charlie.

Och Sonny-Lou cyklade som han aldrig gjort annat, trots att han precis lärt sig. Känslan när man släpper fötterna! Kommer du ihåg?

 

 

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in här.

Häromkvällen lade jag ut en film från det här stället och så många undrade, var är du? Jag var ju såklart på mitt absoluta favoritställe här i Katrineholm. Perrongen, ungdomskulturhuset som vi inredde i höstas. Ta gärna del av ett sammanfattande inlägg om hela projektet här. Toppar helt klart alla mina jobb från 2016. Framför allt för det var så kul, alla darMänniskorna vi hängde med är fantastiska och alla var liksom involverade. Kristo, Linn, ungar, min pappa och det är nog därför allt känns som hemma där. 

Tur att julstjärnorna hänger kvar på fler ställen. Slipper man känna sig ensam i valet. För övrigt är det underbara och ”hemma”gjorda!

 Teckningarna av Jasmine är såklart kvar.

Och runtomkring börjar orden fyllas på. Om det finns boktips, se till att kolla in dem!

Foldrar på en hel massa olika språk.

Den allra bästa anslagstavlan. Den 5 maj kl 17. Alltså 5 / 5 kl 5 är det dags för Katrineholms allra första Prideparad. Såklart ska vi gå och alla jag känner också. Planeringen tog fart redan förra året och jag har tjuvkikat bakom kulisserna och det kommer blir så bra. Så bra på alla sätt. Framför allt för de mänskliga rättigheternas skull. För ALLA. För övrigt var jag på en temakväll igår kväll, just här på Perrongen, om hbtq-flyktingars situation i Sverige och världen, Tema Tystnad.  Det hela är dock värt ett eget inlägg med all fokus.

Kolla paraplyerna!

Jag var ju absolut tvungen att kika in i lokstall nr 1 och 2. Är det någon som ser skillnaden från här. Och jisses, tror ni att jag drömmer mindre när fönstrena är ditsatta. Inte direkt.

Att älska byggnader suger ju till så fruktansvärt i magen. Av miljarders önskningar.

Sluta liksom. Sluta vara så ljuvligt. Fast jag menar ju exakt tvärtom. SLUTA ALDRIG vara så här vackert.

Är det ingen mästare på takisolering som läser här? Jag menar ge mig alla sätt att isolera utan att det syns. Ge mig tricket på osynlig isolering eller andra smartheter vad man gör åt hundraåriga industritak i trä. Jag känner att jag vill veta, bara för att.

Hyllan från ett mörkt skrymsle har sett dagens ljus. Bra.

Jag vill flytta in här.

Jag fattar inte att det här är bakom husknuten. Nästan. Jag fattar inte att jag kan smyga runt här.  Och fantisera. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in. Hur många middagar med fina människor jag dukat upp vid de här fönstrena. Hur många samtal vi har fört. Och hur många klokheter vi har delat. Alltmedans de som vill spelar basket bredvid.

Inget stadskalas utan glitter.

mokkasin-katrineholm100-5

Nästan varje dag tänker – vad kul jag har på jobbet. Aldrig någonsin med tunga axlar eller nej, det är måndag. Aldrig  tänker jag att det är ett jobb i den bemärkelsen att jag gör något jag liksom måste. För jag vill ju, varenda sekund vill jag. Inte bokföra och sådant då men resten. Och inte just därför att jag ofta jobbar hemifrån, utan jag är minst lika lycklig när jag är i fallfärdiga hus eller i snålblåst någonstans.  Jag tror jag har berättat att jag har varit frisör i en herrans massa år och för en evighet sedan. Jag pluggade till det på gymnasiet, när Frisörskolan fortfarande var just en skola just bara för frisörer. De sade att vi hade högskolekompentens men det där var ju en sanning med modifikation i slutet av 80-talet. I alla fall, älskade jag mitt jobb. Då också. I femton år var det absolut det bästa jag visste. Jag kunde inte tänka på något annat. Aldrig någonsin kändes det som om – oh no och nej för jobbdag. Nix, precis tvärtom. Jag jobbade jämt men tyckte det var toppen. Tills en vacker dag då jag absolut inte ville se åt en sax mer. Då slutade jag. Nästan från en dag till en annan. Jag läste in allt som var möjligt på komvux. Och det var jag och de som precis slutat gymnasiet där på Åsö vuxengymnasium, mitt på söder i Stockholm. Jag var över trettio och absolut äldst i klassen. Helt plötsligt var det jätteskoj med matte, historia och allt som gick att läsa. Och jag tänkte på alla möjliga pluggiga framtidsplaner. För var det ändå inte så att jag liksom hade fallenhet med själva studerandet, var det någon som sade. Det kreativa kunde jag väl göra på fritiden sådär liksom bara för kul. Hobby, du vet. Ja, så var det nog, instämde jag och började kolla hur man skulle bli läkare. Eller arkitekt. Varför ta något halvdant om man ändå skulle. Och sedan kom fyra barn på fyra år och vi flyttade och jag minns att jag tänkte att barnmorska skulle jag nog bli… Men ändå. Idag kan jag tänka att vilken tur att jag valde som jag valde. Jättetur faktiskt.

mokkasin-katrineholm100-2

Lyckligt lottad var det. Eller hej från kostymmakarhuset. Vi hade fint besök av spindlarna i nätet. De som liksom håller i trådarna för vad som komma skall. Självaste stadskalaset. Det är alltså Katrineholm som går och fyller 100 år. Nästan lika gammal som min mormor som fyller 97 i januari. Vilken grej, när man tänker efter. På  nyårsafton 1917 fick Katrineholm sina stadsrättigheter. Såklart sätter staden igång sitt firande just på nyårsafton, vad passar väl bättre? Just den här dagen kommer en särskilt upplyst promenad gå av stapeln. Promenaden kommer vara alldeles full av överraskningar. Och Mokkasin har äran att skapa något åt det magiska hållet. Vi tänker såklart på sagan och att ingenting alls behöver se sådär alldeles vanligt ut. Egentligen inte alls. Det är en drömpromenad vi vill åt.  Kantad med fantasi. Och glitter. För själva kalasets skull.

mokkasin-katrineholm100-1

Två av sex kostymbärare kom och provade för ändringar och nålande.

mokkasin-katrineholm100-6

 Minns ni hatten Kristo byggde, men nu full av paljetter.

mokkasin-katrineholm100-8

Tänk vintermörkt… och snö. Eller frost går också bra, tänk när träd och alla strån ser ut som från Narnia. Fast det där kan ju ingen lova så vi tänker att vi ordnar det ändå.

mokkasin-katrineholm100-10

Det sys och tråcklas rätt många meter…

mokkasin-katrineholm100-3

Och glittra ska det, något alldeles fasligt mycket. 100 år liksom, kom igen! Inget kalas utan glitter, det vet väl alla.

mokkasin-katrineholm100-7

Roligt på jobbet var det.

 

Perrongen

MX8A8375

Tänkte ni skulle få se lite bilder från ungkulturhuset Perrongen här i Katrineholm, som vi fick äran att inreda. Det jag hade i tanken allra mest var  – jag vill att vi skapar en plats som inte ser ut som hemma men känns som hemma. Man ska känna i magen precis såsom man ska göra i sitt eget rum, allt ska kännas mjukt och tryggt. Samtidigt ska det finnas sådant att titta på som inspirerar och får tankarna att flyga iväg dit man minst anar. Som landar kreativa tankar och sätter igång dem…. I detta inlägget kan ni se lite hur vi jobbade innan och även här och här. Vi har jobbat nästan uteslutande med remake och second hand och vi har inte ändrat något i lokalen som väggar eller planlösning.

MX8A8386

När man kommer in på Perrongen möts man numera av reception. Här kommer någon att finnas för att ta emot och leda rätt. Meningen är att det ska bli fullt med inspiration och information här. Därför finns det en massa platser att fästa det man önskar eller hänga saker. Av en ”porös board” (fråga efter det på byggvaruhusen) gjorde vi en jättestor anslagstavla som går lätt att nåla i. Den målades med Beckers färg Karamell. Lister betsades i Herdins lackbets Brun 607. Bokstäverna på väggen ska bytas då och då, men just nu är det Kärlek och Respekt som gäller. Dessa är vintage kommer från denna butik samt här.

MX8A8394Till höger byggde vi en låtsatsvägg, fylld med klätterväxter. Det behövdes en vägg som avgränsade den stora lokalen. Vi ville också ha ett rum utan att stänga in för mycket och utan att ta bort rymden. Det är alltså ett stort armeringsjärn som har svetsats ihop till en låda. Nederdelen är sedan inklädd i plankor. Fungerar också utmärkt som moodboard.

MX8A8404Den gamla skänken vände vi sonika med utsidan utåt och målade med kulören NCS 8005 R80B – en mörkt grå färg som återkommer i detaljer i lokalen, bla på de gamla gjutjärnspelarna. Även här är meningen att affischer och annat ska upp så clips i mässing härifrån skruvades upp.

MX8A8417

Lamplösningen är jag väldigt kär i. Ett jättelångt gammalt järnrör som legat på vår tomt hur länge som helst kapades i två delar. Därefter monterades tvinnade textilsladdar i mörkbrun ihop med mässingssocklar och snoddes runt röret. LED-lampor i tre olika storlekar och former från Clas Ohlson. En ellösning på översidan, där samtliga sladdar kopplades ihop till en gemensam. Och stålvajer upp till tak. När rören var på plats så flyttades lamporna upp eller ner och i sidled för att få dynamik, marginalen på sladden gjorde det möjligt.

MX8A8429Gamla underreden togs om hand och man gjöt vackra betongskivor. Dessa vaxades sedan in för en tålig yta. En fem meter lång sittbänk byggdes också och betsades. Vi återanvände skivor som fanns på plats och målade dem till griffeltavlor, som får agera en ombytlig konstplats, där kidsen själva får teckna. Jag har lärt mig om vilka tuschpennor som funkar allra bäst på griffeltavlor. Posca är perfekt om du ska skriva på metall, glas och nästan alla andra material. Men just på griffeltavlor som du målat själv kan de fästa alldeles för bra och du får svårt att sudda ut sedan. Så vet man med sig att motivet ska bytas och du vill ha en ren yta senare så passar dessa från Zig allra bäst.

MX8A8448En av utmaningarna var ju att knyta ihop den här gigantiska lokalen. Krympa den för att få den mysig och varm men utan att ta bort känslan av rymd som ju är fantastisk. Att jobba utifrån en helt tom lokal och addera sak efter sak är så himla härligt. Helt plötsligt kommer formen på rummet fram och platsen i sig får liksom det den förtjänar. Ett tom lokal må vara härligt på sitt vis men alla rum måste fyllas på något vis för att få en mening. Man måste våga borra i väggar och ställa dit saker. Kanhända känns första möbeln malplacerad men redan vid nästa så inser du att det är ganska lätt att skapa den värld du önskar. Tycker om att ha soffor rygg mot rygg, på så vis kan man sitta nära men ändå inte alls.

MX8A8464

Tavelväggen skapades från alster av ungdomarna, plus att vi fyllde på med annat för stunden. Det som tar tid med en tavelvägg är ju att göra den, att sedan byta innehåll kan man ju göra när man får feeling. Och det är också det som är meningen. Som en högst ombytlig konstutställning.

MX8A8498

MX8A8512

Hyllan stod alltså gömd bakom bråte i ett mörkt hörn och behövde bara tvättas.

MX8A8524

Passar så himla perfekt och det enda som saknas nu är pocketböcker som ska få fötter och få följa med hem.

MX8A8535

Dessa fönster med utsikten är kanske vackrast. Så fantastiskt att glo in i en grön vägg som ändrar skepnad efter månader. Fönstrena är k-märkta och även den lilla plåtrännan, men nu under hösten kommer plana sittbänkar att byggas smart (just nu lutar de lite inåt) i ett par av fönstrena.

MX8A8540 MX8A8561

Industri för historiens skull, sammet och fransar för mjukheten, second hand för att vi måste, jorden ni vet. Och detsamma med återvinning.  Och på det, oväntade detaljer för fantasi och drömmar.

MX8A8564

Ser ni den lilla scenen. Bakom den svarta duken fanns ytterligare ett fönster som verkligen måste komma fram i ljuset. Vi placerade en skena och fäste 2 – fingerkrokar som glid. På så vis får man scen på en sekund utan att gå miste om utsikt.

MX8A8588

MX8A8592

Det som vi gjort i detaljväg är bara ett sätt att inspirera till fortsättningen. Som ett blad i en tidning, eller en bild på Pinterest.Min önskan är att någon gör om och gör nytt, på sitt eget vis. MX8A8612

MX8A8619

MX8A8627

Gör´t bara.

MX8A8639

En av sittplatserna fick ett megastort bord. Meningen var att man ska kunna sitta flera runtom men ändå inte behöva vara samma sällskap, lite på sin kant om man känner för det. Inspirationen hämtade vi härifrån. 

MX8A8652

Den här bläddersaken i mörkt trä satt i en av lokstallarna. Jag var överlycklig att få den nermonterad och snickeriet var lika lycklig att bli av med den. Jag bara : Tack supersnälla!! och de: Det är vi som ska tacka…

MX8A8657

Tycker om ampeln  som Mimmi Staaf och Josefin Halvardsson  formgivit för Ikea.

MX8A8690

Föreställning 101:an i bilder.

MX8A8694

Den så kallade inte så mobila food trucken är inte helt klar och var stängd den här morgonen. Men i alla fall med smarta tavlor , trälådor från Ikea som betsats. Vi letade som galningar efter en vintage vagn men när vi gick bet så måste jag säga att denna satt som en smäckVi har lite småfix kvar, som övervåningen till exempel. Där blir det hängstolar och hängmatta och som om man är bland träden…

 

söndag i sörmland!

MX8A8851

Jag säger bara en sak. En härlig söndagssak! Ta en sväng till Ändebols Gård (och för all del resten av Sörmland med) idag. Vi var där igår för att kolla in förberedelserna inför dagens Aptitrundan. Lokala mathantverkare, producenter och lunch/middag/fikaställen runt om i Sörmland har idag öppet hus. Det är liksom bara att kika in här och planera sin egen lilla söndagstur.  Just på Ändebols Gård kommer Solmyra att laga wraps utav gårdens eget lammkött och nyskördade grönsaker. Det hela lät så otroligt gott så vi kan nog minsann inte göra annat än att äta oss genom hela helgen härute… Dessutom kan du ta med dina egna äpplen då Järna Musteri finns på plats med sitt mobila musteri.  Här kan du läsa om hur du går tillväga, lätt som en plätt och så värt det tänker jag. Av en stor papperspåse blir det drygt fem liter äppelmust. Förstå lyxen en snöig vinterdag! Och så lite fårklippning på det och allt annat mys som hör Ändebols Gård till. Titta under Sörmland här på bloggen så hittar ni inlägg om gården lite här och var. Och som grädde på moset gjorde jag en liten film.… Med låten Frannie av Josh Woodward.

MX8A8802

Som djurmyset. Våra barn älskar det här stället lika mycket som vi. Vi ser knappt röken av dem för antingen så evighetsklappar de en katt eller gosar med hönsen. Och de tröttnar aldrig på den saken.

MX8A8809

Eller på att springa runt och kika på allt.

MX8A8956

Och den här vagnen är ju som Liseberg.

MX8A8807

Leo smög in i växthuset och råkade stjälpa en låda med tomatklämmor. Därav den allvarssamma städminen.

MX8A8814

Helgen till ära hade det fixats så himla fint i Fårstallet.

MX8A8926

Älskar att allt det vackra är från naturen runtomkring. Allt är ju nästan som på låtsats den här tiden på året.

MX8A8820

Fikat är ju helt fantastiskt här…

MX8A8830

Men vi började med lunch…

MX8A8831

.. en så otroligt god tomatsoppa.

MX8A8913

Såklart, då tomaterna här är precis som godis.

MX8A8856

Leo och mjölken.

MX8A8840

Gänget spred ut sig i hela Fårstallet.

MX8A8846

För lugn och ro väljer man minsta bordet.

MX8A8864

Fin syster med dotterpresent kring halsen.

MX8A8871

Det enda problemet med Ändebol, enligt Nomi, är att man inte får ta med sig en höna eller två hem.

MX8A8876

Just den här fick namnet Sötnosen, självklart namnval för en höna.

MX8A8911

Och när man lunchat, fikat, kollat fårklippning, mustat, lekt och myst som det inte fanns någon morgondag. Då måste man ju också inhandla veckans grönsaker. Till och med gurkan härute smakar som himmelriket. I gårdsbutiken finns gårdens ekologiska grönsaker och kravmärkt kött. Och en hel massa annat närodlat och ekoätbart, keramik, ekologiska fårskinn… Söndag i Sörmland alltså. Hoppas vi ses!

 

 

work & work in progress

MX8A7305

Idag var första gången jag inte var på Perrongen och det kändes nästan lite tomt. Men imorgon bitti åker jag dit för att plåta hur det blev när det blev färdigt. Men här kommer lite bilder från de senaste dagarna. Och kaoset innan självaste öppningen igår kväll. 

MX8A7275

Cafebord har gjutits på plats. Och jag är helt kär. Så galet fina och mjukt vaxade. Ett jättestort ska beställas till mig själv om jag så ska frakta det ensam till vårt hus. Det lär tydligen väga en del…

MX8A7277

Som underreden återanvände vi dessa klassiska som vi hittade i en av alla gömmor.

MX8A7283

Tavelvägg in the making. Kära nån så mycket att putsa. Alla ramar är köpta second hand och passepartouter fixade galant och väldigt hjälpsamt av vår favorit när det kommer till detta, Boas utanför stan.

MX8A7296

Det kryllar av begåvade kids i den här stan. På alla plan.

MX8A7299

Det här bordet hade jag lätt kunnat tjyvat med mig hem och många med mig verkar det som. Underredet är återanvänt av en arbetsbänk som stod i en av lokstallarna. Nya plankor som bordsskiva som betsats med Herdin´s lackbets brun Nr 607.  Den bets vi alltid använder då vi vill att plankor ska få den rätta bruna nyansen. Scenspotarna gjorde vi om till vanliga lampor.

MX8A7316

Min pappa tipsade om att lägga ytterligare ett lager av matt lack för att bordet ska gå lättare att torka av. Och eftersom jag är omgiven av jättesnälla alltid, så behöver man ju liksom inte fråga två gånger om lite hjälp.

MX8A7319

Den fem meter långa sittbänken fick samma behandling. Älskar lamplösningen, ska visa senare. För att inte tala om armeringsjärnsväggen.

MX8A7330

Kuddar och åter kuddar. I sammet såklart.

MX8A7332

Att jobba vid lokstallarna är mer än perfekt eftersom barnen kan sysselsätta sig i timmar vid skateparken som ligger över gårdsplanen. Och när de vilade sig från modighetsmärken och andra skador så har det funnits tusen saker att hjälpa till med. Här sprayar Viggo S-krokar med kopparfärg.

MX8A7497

Jobb med skatepark. Kan inte tänka mig så mycket bättre faktiskt.

MX8A7334

Den här lilla Leo är grym på sin BMX och åker konstant från morgon till kväll. Tydligen gör vantarna något extra bra med själva åkningen.

MX8A7340

Pizzalunch.

MX8A7357

Men att äta på en tom jättescen gör även pizzan lite magisk.

MX8A7373

Jag framkallade en massa foton från 101:an och fick hjälp att fästa upp dem. Jag kan tipsa om Crimson om du vill framkalla snabbt, bra kvalité och bra priser. Enkelt är det också.

MX8A7390

Jag har nog aldrig letat runt så mycket som nu. Det känns som om lokstallarna aldrig tar slut eftersom man har ingen aning om var dörrar leder.

MX8A7391

Allt är ju dessutom magiskt vackert trots att man får kisa i mörkret och lysa med ficklampa för att vara säker på var man går eller står.

MX8A7411

Det finns ett torn som inte har några golv kvar. Bara en trapp där man kan kolla ut från andra våningen. Någon sade att det fanns planer för detta torn. Snälla, snälla gör alla planer sanna.

MX8A7437

Mycket fika blev det. Och ingen ville vara med på bild.

MX8A7441

Vi köpte tavlor till cafée från GranitDu vet sådana där 50-talsaktiga.

MX8A7451

Skåpet har äntligen fått den plats det förtjänar. Kan inte fatta att detta stod gömt, glömt och jättesmutsigt. Med färdiga nummer och allt.

MX8A7458

När det gällde själva caféet så tänkte jag mer på en kiosk eller food truck. Eftersom boken om Strömma är den mest inspirerande jag vet just nu fick en av böckerna agera öppen inspiration, så att ingen ska gå miste.

MX8A7470

Eftersom det var högst förbjudet att spika i dessa väggar fick vi lösa det på annat sätt. Ett gammalt skärp kapades och fick agera hängare till kopparrör och S-krokarna.

MX8A7480

Tavelväggen påbörjades. Och gjordes klar.

MX8A7491

Nomi efter en lördag i skateparken.

MX8A7502

Älskar att tågen susar förbi där i bakgrunden.

MX8A7553

Söndagmorgon och inte världens nyttigaste frukost…

MX8A7562

Viggo har drabbats av stress. Han har påbörjat sin Halloweenkostym och frågar sig, hur ska jag hinna? Det är ju inte långt kvar… I alla fall så hade han kokat sitt eget lim på lördagskvällen som svalnat under natten. Det och badboll fick följa med.

MX8A7567

Papier mache som ska bli ett körsbär. Ett ruttet. Som ska sitta på huvudet. Själv ska han vara en muffins. Sedan ska armen visst bli en mask som slingrar sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var från körsbäret? Läskigt värre. Om han nu hinner klart så.

MX8A7586

Wille kom förbi och självklart är det ju drömmen att få provsitta moppen. För att inte tala om att hänga med just stora kompisar, DET är drömmen.

MX8A7572

Söndagslunch hemma hos min mamma och pappa. Abborre-filéer med kantareller. Hur lyxigt?

MX8A7724

En alldeles vanlig söndag på Perrongen är det också dags för Tedans med The Bandwagon. 

MX8A7739

Lindy hop alltså. Förstå att jobba vägg i vägg med detta. Det är ju nästintill så man tror att det är på låtsats. För härlighetens skull.

MX8A7914

Hittade en Hortensiabuske…

MX8A7917

…i en ödeträdgård.

MX8A7966

Jasmine  fick börja att teckna på griffeltavlorna.

MX8A8015

Först ett par snabba skisser. Så himla bra!

MX8A7979

Världens finaste tavlor!

MX8A8004

I det här hörnet av Perrongen lyser alltid kvällssolen. Bästa fikaplatsen.

MX8A8024-2

En låtsatsvägg som också är en anslagstavla.

MX8A8030

Ja, jag har ju redan sagt att jag är kär i mitt jobb. Världens roligaste.

är lite kär i mitt jobb

MX8A7250

Den här hösten började med en rivstart. Funderar ibland på om det var en start eller mer än fortsättning. Strunt detsamma för det är så kul på jobbet just nu. Nyöppningen av Ungkulturhuset Perrongen närmar sig med stormsteg. Och deras instagram är igång igen, söta Anna & Robin flaggar för nystart här – kolla! Eller på FB /Ungkultur

Och vi donar och fixar alltmedans alla de folk vi kan knycka får bli involverade. Det är fullt ös i de gamla lokstallarna och jag önskar mig i smyg in på den ena efter andra föreläsningen… Som idag när anställda vid Katrineholms kommun inledde sin HBTQ-certifiering. Just nu pågår denna satsning här i Katrineholm vilket kanske kan tyckas som en självklar sak i varenda litet hörn av världen. Men eftersom verkligheten ser annorlunda ut blir jag extra varm i hjärtat att det är så där vi bor.

Och gissa orden? Det saknas ju några bokstäver och två prickar… Upp på väggen ska de.

MX8A7172

Linn fick det mest tålamodsprövande uppdraget igår. Om hon är the queen av tålamod så är jag den absolut raka motsatsen. Jag ger upp redan innan jag börjat. Inte världens bästa egenskap kanske.

MX8A7225

Vi behövde för övrigt en dagbädd och insåg att vi hade den mest perfekta mitt framför ögonen på oss. Den gamla och i och för sig väldigt eleganta Karl Johan soffan fick sig en liten remake och fortsättning följer.

MX8A7200

Ryggstödet plockades enkelt bort, så pass enkelt och smärtfritt att om man skulle önska sig just en soffa igen om två månader så är det inga problem alls.

MX8A7198

En extra planka lades till i bakkant, en rundstav sågades av på mitten och limmades fast i underkant. Alltsammans ska sedan betsas. Och   ett vackert blågrönt sammetstyg är väl värt att vänta in och sedan har Helena lovat en omklädnad. Kommer bli världens vackraste dagbädd där man kan mysa både åt sofforna till höger och till vänster.

MX8A7219

Gamla underreden som gömts under bråte har fått gamla plankor nedsänkta som nya bordsskivor. Älskar. Och mörkbrun, tvinnad textilkabel är inhandlad för ganska mycket mer mysbelysning.

MX8A7191

Många album är det.

MX8A7216

Det är liksom bara att välja… Ni förstår att jag älskar mitt jobb väl?!

nästan som hemma men ändå inte alls

MX8A7085

Helgen har varit jobb på ett av de mest fantastiska ställen jag vet här i Katrineholm. Gamla lokstallar som tagits hand om och renoverats till ett ungkulturhus som rymmer det mesta av kreativitet. Lovar att jag fantiserat ungefär tusen gånger om hur det skulle vara att bo här. För all del kan jag ta det som studio också men det vet ni ju redan. Skulle liksom inte ha några problem med det.

Men nåväl, jag har ju inte hängt här för inflyttning på ena eller andra sättet. Vi ska inreda cafédelen och göra den mysig.

Såhär har jag tänkt – jag vill att vi skapar en plats som inte ser ut som hemma men känns som hemma. Man ska känna i magen precis såsom man ska göra i sitt eget rum, allt ska kännas mjukt och tryggt. Samtidigt ska det finnas sådant att titta på som inspirerar och får tankarna att flyga iväg dit man minst anar. Som landar kreativa tankar och sätter igång dem. Jag tror nämligen att platser fyllt på rätt sätt liksom kan visa vägen lite i smyg, till att hela världen finns framför oss med alla möjligheter. Oavsett om verkligheten inte alltid ser ut precis på det viset, så är det just den tanken som man kan ska ha med sig när man går genom livet. För självkänslans skull.

Det finns ledord som vi jobbar efter såsom att man ska respektera varandra och att alla har ett lika värde. Såklart och självklart men får ändå inte glömmas, aldrig någonsin.  Jag vill få in en delaktighet av ungdomarna som vistas här, såklart är de redan högst delaktiga men jag tänker att det är viktigt att vi inte bara sätter dit en massa sköna saker utan att involvera dem. Jag tror att alla platser där kids vistas bör förankra dem en stenstark grund av mod och få dem att våga ta plats precis såsom de är, var och en med egna personligheter och bakgrunder. Det där görs såklart hela tiden på en massa olika sätt tillsammans med de som jobbar aktivt med ungdomarna, men min förhoppning är att det även funkar på detta plan.

Bland annat kommer vi att skapa en jättetavelvägg med deras alster. Vi har också byggt stora griffeltavlor som får förändras av dem som får pennor i händerna. Allt det får byta skepnad allt eftersom, så att alla finner sin plats.

Sedan var det ju det där om att föda tankar. Jag funderar på att påbörja som det önsketräd precis som det som Yoko Ono startade på Moma i New York. Där fanns ett önsketräd fullt med önskningar om människors lika värde och en bättre värld. Kanske om någon vågar skriva första lappen så har vi snart världens vackraste samling av önskningar. Och säg den värld som inte kan börja i just önskningar av de som ska ta över allt sedan. Och en griffeltavla har vi till övers, den är stor som en klottervägg. Kanske kan alla som passerar skriva vad kärlek är?  Jag tror att tankar mår väldigt bra av att hamna som synliga ord. Det är lite så det snurrar i mitt huvud just nu.

MX8A7078

Som jag skrev tidigare så jobbar vi nästan uteslutande med remake och second hand. Den gamla skänken får bli reception med färger som tas upp från byggnaden. Den här blågrå är ljuvlig och pryder alla gamla järnpelare i lokalen.

MX8A7095

Jag hade hjälp av Viggo och Charlie.

MX8A7102

Dessutom fick de provmysa i varje hörn där vi ställde möbler. Jag frågade om hur det kändes i magen och de svarade.

MX8A7107

Jag testhängde lite skivomslag. Vi har samlat vinyler från då det inte såg ut exakt som idag. Eller från tiden innan de mer och mer föll i glömska. Och sedan ställer vi dit en grammofon som man får lov att använda lite som man vill, allt för kontrastens skull. Kolla Boney M´s Ocean of Fantasy – hur snyggt omslag ?

MX8A7114

You´re my heart, your my soul. Alltså hur snygga? 1983 alltså. Det var tider.

MX8A7110

Här får det bli en skrivarhörna och lite såsom det kan se ut.

MX8A7128

Med mood boards på väggen och allt därtill. Någon har gjort ett hjärtträd, fint där.

MX8A7144

Vi har perfekta medarbetare som utför det vi ber om alldeles galant. En fyra meter sittbänk har byggts. Och en vägg av armeringsjärn har svetsats ihop. Den ska ha en botten och växter ska klättra bland inspirationslappar.

MX8A7165

Älskar stolarna som vi fann på Möbelmagasinet för nästan ingenting alls. Mellan bänk och stolar ska bordsskivor gjutas och vi återanvänder underreden som finns i huset.

MX8A7123-2

När solen blev mjukare framåt kvällen var det alldeles sagolikt. Ni förstår att man inte vill lämna stället väl?

söndag

MX8A6504

Sommarlovets allra sista dag. Hänga i en djungel full av tomater kan man absolut tänka sig då.

MX8A6521

Det är såklart att vi firar att sommaren varit snäll och mjuk med finfika vid vårt favoritställe Ändebols gård.

MX8A6715

Denna fantastiska plats som jag bloggat om här, här och här.

MX8A6708

Märkligt nog har vi inte varit där på hela sommaren. Men lyckligtvis så har de öppet ända tills slutet av oktober.

MX8A6511

Det är svårt att fatta att växthuset med miljarder tomater var platsen för världens mysigaste julmarknad när det begav sig.

MX8A6524

Halva familjen gick in och fikade då getingarna var ivrigare än vanligt. Men alltså, man står ju ut bara man får sitta vid den här väggen byggd av humle.

MX8A6536

Helt plötsligt hade sommaren kommit tillbaka och det känns lite lyxigt lagom till skolstart. Man vill ju gärna skjuta upp det där med nya höstgarderober för fyra ungar. Helst indiansommar ända till vintertid.

MX8A6565

Bröder.

MX8A6574

Nomi körde någon slags enmansteater i den forna bersån. – Tack för kaffet Lisa, jag tar en påtår. Har du bakat alla sju sorters kakor alldeles själv? Nähä, inte det??

MX8A6602

Barnen älskar Ändebols Gård precis lika mycket som vi. Det finns liksom alltid något mjukt djur att gosa med. Dartanjang kurade ihop sig hos den ena och den andra. Katarina gav dem lite bra tips och ett lyckligt uppdrag. Att släppa ut hönsen som hade utegångsförbud för dagen. Viggo tyckte det hela var bland det gulligaste han sett, när hönsen travade ut från sin lilla port, en efter en, på led.

MX8A6609

-Man ser inte stödet väl? Det ser ut som jag kör på riktigt?

MX8A6623

Vi handlade till middagen.

MX8A6628

Chili och rödbetor…

MX8A6632

…och de allra godaste tomaterna.

MX8A6635

Katarina tipsade om Aptitrundan som går av stapeln 11 September. Ni ska få veta mer om detta men se till att kryssa en höstig söndag i almanackan.

MX8A6645

Bondepraktikan säger att mycket rönnbär ger en sträng och snörik vinter. Jatack, det längtar vi efter.

MX8A6650

Var det inte hönsmys så var det kattgos.

MX8A6669

Skolstart imorgon. Både förväntningar och fjärilar i magen.

MX8A6679

Men jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att landa tankarna än just såhär.

tur att jag äger mina egna drömmar

MX8A6245

Ni vet det där med att andras skrot är någon annans skatt. Det finns såklart de som skakar på huvudet och inte riktigt delar min entusiasm när det kommer till den biten men det bjussar jag på. Bara jag får rota runt exakt där man minst anar att hitta något är jag nöjd.

MX8A6262

Egentligen började det där lyriska redan igår, vid omklädningsrummet på snickeriet. Alltså! De där skåpen! Och stolen. Och anslagstavlan! Och hej och hå vad jag ojade mig. De arbetande där på snickeriet var inte riktigt av samma glädje och lyckorus över just detta. Faktum är att de stirrade en smula skeptisk på hon som verkade vilja packa med sig varenda pinal därifrån.

MX8A6248

Men i alla fall, det var då jag började tänka på att det kanske finns annat. I förråden, som ska slängas men kanske bara behöver lite remake, lite kärlek och lite tvätt för att få sin glans tillbaka. Som den här arbetsbänken, kommer att sitta som en smäck som ett underrede till ett bord som ska byggas av gamla plankor från själva stället.

MX8A6251

Jag menar hur fint vore det inte om vi rodde ihop stundande projekt på det som finns gömt i samma hus.

MX8A6264

Det finns några dörrar som är väldigt låsta men frågar man så kommer man oftast vidare.

MX8A6265

Tycker väldigt mycket om detta ställe och den förälskelsen blev ju inte mindre när vi låst upp en av dörrarna.

MX8A6271

Bara väggarna får mig grön av avund.

MX8A6284

Sedan orkade jag nästan inte mer. Förstår ni när man öppnar upp alla fönster? Och ställer upp dörrarna mot sommaren. Eller vilken årstid som helst går bra. Jag har ju en dröm om en plats som bara är en ateljé kort och gott. Som man bara fyller med allt kreativt man bara önskar för stunden. Bara rymd och vackert och nästan tomt när det inte händer. Ljus och tomma ytor för att sedan fylla med all världens härlighet. Såklart skulle jag ta miljarder bilder här och sätta lika många andra projekt i rullning. Och hjälp vilka middagsbjudningar med alla fina man skulle kunna fixa. Sådana där sammankomster där allt bygger på pratet mer än något annat. För det andra finns redan. Och allas kids som hänger vid skateparken skulle få hälsa på precis när de än ville för att jag tänker att det är allt lite spännande när vi syr kostymer och tillverkar rekvisita som ser allt annat än på riktigt ut.  Ni minns ju det här stället som brann och som nu mest är spillror kvarDå drömde jag ju också. Så det stod härliga till. Och om skolan. Här finns ju ett ställe som fortfarande är helt och som absolut finns planer för. Det enda problemet är att planerna inte är mina och jag äger varken nyckel eller plats. Tur att jag äger drömmarna i alla fall. Livet blir mjukare på så vis.

MX8A6272

Liksom bara att släppa in ljuset. Helt otroligt faktiskt, att de bara står där.

MX8A6276

Så tacksamma av allt vi fann och som ska få komma fram i ljuset. Det kommer att bli så fint.

MX8A6278

Och här kryper vi upp med kuddar och plädar och tittar när snön faller genom iskristallerna som bildat sitt mönster på hundraåriga glas. Och när solen försvinner i vintrig eftermiddag så sätter vi igång. Jag tänker att vi gör något åt det här hållet.

MX8A6285

Vi ska bara städa lite först. Det sägs att duvorna är lika förtjusta i stället som vi.