• DIY – stjärnor.

    Häromdagen slängde jag ihop några stjärnor till en söndagsgrej. Så många frågade om hur man gör den, efter bilden jag lade ut på instagram i lördags. De är långt ifrån något nytt under solen och slänga ihop är verkligen rätta ordet. Du viker helt enkelt en solfjäder, extremt enkelt!  Jag delar beskrivningen i sin simplaste form. Du gör en stjärna på mindre än tio minuter, kanske till och med fem. Vilket skulle innebära att du kan göra hur många som helst. Pappret du väljer sätter stilen och hur du klipper ändarna. Och storleken såklart. Egentligen kan du använda samma bas och göra all världens varianter. Om du klipper hål i dem blir de perforerade. Om du limmar ihop två likadana, har du en dubbelsidig. Om du sätter ihop flera solfjädrar kan du göra en väldigt stor. Och viker du smala vik får du en stil och vice versa.

    Du behöver ett pappersark som är ungefär dubbelt så långt som brett. Jag mäter aldrig och river istället för att klipper. Använd tapetrester, notpapper, gamla boksidor.

    Vik upp och ner som en solfjäder. En noga person skulle säkert låta viken vara exakt lika. Jag är motsatsen när det kommer till den här typen av projekt, och viker bara på. En millimeter hit eller dit spelar ingen roll i slutändan.

    Ser jämt ut eller hur? Är inte på millimetern kan jag lova.

    Vik din solfjäder på mitten. Knyt några varv. Här kan man också göra hål med en syl och liksom dra ihop alltsammans, funkar fint men detta är enklare.

    Samla ihop solfjädern. Klipp spetsarna. Rundade, tvära, superspetsiga, långt ner eller bara på toppen. Gör olika och testa vad du gillar. Om du vill att stjärnan ska vara perforerad så klipper du lite jack och snitt i det här läget. Tänk samma princip som när du viker snöstjärnor i papper.

    Limma ihop ena sidan. Ta ett snabbtorkande lim. Limpistol för all del. Egentligen, om man har brådis, kan man ju till och med häfta.

    Och sedan den andra.

    Klart!

  • Bollhavet.

    Mani. Min största tillgång. Jag kan inte se den på något annat sätt. Åtminstone just där och då och så länge det håller i sig. Ganska många hade lagt ner vid den tionde garnbollen. Vi är ju så olika.

    Fast finns det en plan så är jag svår att rubba.

    Vid en fotografering på Stora Djulö hade vi garnbollstema till boken. Och drack 7up i antika soffor. Och upptäckte spöken när solen gått ner, men det tar vi en annan gång. Att nästan alla de garnbollarna försvann var ju en typisk historia som jag inte räknat med, annars hade jag haft en bra början.

    Oftast köper jag garnet på loppis. Fast om jag ska erkänna, det har hänt att jag köpt exklusivt ullgarn, bara för färgernas skull.

    Det kan vara så värt det om man vill göra en present till någon. Som den lilla dock-kragen jag gjorde till boken. Urgammal spets i tre lager och lite tråcklad garnbollslina. Alltid lätt som en plätt.

    Det finns något högst tillfredsställande med mani åtminstone när det handlar om bollhav.

  • Sittlåda att göra själv. Inklusive förvaring. Som kan bli en bänk.


    En repris i DIY eftersom jag just nu håller det mesta i den genren lite hemlig. Fast den här tiden är loppissmart! Det är inte lika många ute och sonderar terrängen så att säga. Sylådor med ben hittas ofta.  Och då kan man göra en låda. Som också är en pall. Och kanske en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Tricket med lekstuga är ju liksom att allt måste vara minimalt. Det är ju lätt att tycka att en liten sypall fast med ben är just sådär minimal men ställer du den i en lekstuga (åtminstone en sådan där vanligt stor eller liten) känns den snarare som en jättemöbel. Vanliga barnmöbler size 2017 är också lite för stort. Däremot var barnmöbler mycket mindre förr, möjligen var barnen mindre överlag. Kanske var det inte samma panik att möblera stort för man hade liksom inte plats. Säger hon som lät sina tvillingar sova i utdragssängar från 40-talet tills benen hängde utanför.

     
    Det är alltså en sådan där sypall med visserligen vackra ben från början. Fast när vi sågade av dem så fick vi istället exakt den höjden vi önskade. Den stadiga och mycket gedigna trälådan (som ni ser orkar inte ens Nomi hålla den) som är så sjukt bra att förvara saker i…

     
    …blev alltså den perfekta pallen! Det fina är också att sådana här gamla sylådor nästan alltid är vadderade. Behåll det gamla tyget som täcker vadderingen även om det sjunger på sista versen och sedan häftar man bara rakt på, exakt efter tidigare mått.

     

    Gångjärnen får du såklart skruva bort när du fäster det nya tyget. Men sätt absolut dit dem igen. Gångjärn i locket är absolut smartast. Och för kurragömma helt perfekt. Och enligt Nomi exakt en sådan låda man viker ner sig i om man tävlar i Talang…

     

     Som tur var kom hon ut igen, som gumman i lådan.

     
    Kanske lite mer modernistisk form av sylådan. Fast å andra sidan med vintagetyg så blir det fint. Tänkte just på om man springer på flera sylådor. Kan man ju göra en liten sittbänk med förvaring! Så bra för en minivärld. Eller kanske världens flottaste presentlåda, wow ändå.
     

  • Inte världens klaraste beskrivning men ett skepp ändå.


    Mina barn, åtminstone den äldsta, hatar att vi lämnade Stockholm. Och jag sticker inte under stol med att det var en jäkla plåga. Här kan du läsa om att den höll i sig minst sagt. Å andra sidan om man vänder lite snabbt på steken så var det ett smart drag för kreativiteten. Det är jag helt säker på. Om man liksom inte har saker runt husknuten måste man ju liksom se andra vägar. Bra ändå.

    Som såhär. Jag ska göra ett jobb. Då man inte är född med framförhållning så kommer de bästa idéerna som en blixt. Och eftersom de alltid känns som de bästa måste de genomföras oavsett om tiden är typ obefintlig. Tänk kvällen före jobb eller samma morgon. Och då kan man inte kvista iväg och köpa ett sådant här skepp . Vilket ju hade varit den smidigaste lösningen.

    Men då får man helt enkelt inspireras av en Ann Wood och tänka att man kanske hinner med något liknande.

    Ha Chester med på jobb är alltid lite extra. Speciellt här i den ödsliga inspektorbostaden där han sprang runt som en yr höna.

    Här skulle skeppet hänga. Tillsammans med Jimmy Cricket´s nya tapetkollektion.

    Jag skulle inte hinna göra i papier mache utan tog baksidan av en gammal tavla. Ni vet den gulnade kartongen, som ofta är så porös och tjock att du kan dela den i flera lager genom att riva. Jag rev små bitar men behöll kartongen hel ändå. Klippte till formen av ett skepp, vek den dubbelt och limmade. Sedan limmade jag de rivna bitarna på alltsammans. Jag måste slå ett slag för den här typen av gammalt papper som oftast hittas i ramarna. Spara.

    Tog en blompinne från trädgården och surrade ihop en mast. Rev lite segel och sydde med gammal lintråd där jag tyckte det kunde passa.

    Inte alls särskilt skepp-tekniskt rätt. Men med lite fantasi så. I brist på blåst som fångas av segel så tog jag ståltråd och böjde ut för lite buktning.

    Limma fast ett par knappar för själva fastsurrandet. Och liten vimpel.

    Handen ska synas, sade Karin Larsson om allt hon hantverkade. Så jag lever efter samma devis.

    I alla fall bra mycket roligare och liksom sockervadd för hjärnan, än att klicka hem något några veckor före.

  • Grodda ekollon och driv upp mini-ek.

    Idag kör jag en repris rakt av. Därför att det är hög tid nu! Ut och fixa din egen lilla miniekskog! Våra småekar tog oss nästan alla och det är först nu de flesta börjat dala av de jag har kvar, kan bero på att vattningen varit sisådär. Vi gav bort jättemånga och en kompis till barnen trodde vi odlade medicinväxter på verandan.

    Att driva upp små ekar är ju sedan gammalt. Det må vara osagt om det var Estrid Ericson som knäckte idén allra först på 30-talet. Men hursomhelst är det vackert, spännande och fascinerande. Och ett helt ojobbigt projekt att sätta igång där hemma. Det största problemet brukar vara att man missar den bästa tiden att göra det (typ, åhh jag skulle ju… och nu är det januari), så därför kan du se detta inlägg som en påminnelse, för den tiden är exakt nu! Så, ut i skogen med er och leta ekollon!

    När du kommer hem lägger du ekollonen i en skål med vatten över natten. Det gör du för vätskan skull men vi roade oss också med att hitta en och annan simmande larv på morgonen. De räddades ut i naturen igen.


    Leta helst efter de med svans. Då är liksom halva jobbet redan gjort. De har åtminstone fått en rejäl skjuts till vägen mot miniek.

    Du tar sedan fram en hel massa småglas och burkar. Och nålar. Precis där hatten suttit sticker du in nålarna. Meningen är att ekollonen ska vila på nålarna för att inte dränkas i ett vattenbad. Vissa hävdar att ekollon ska ligga täckta i vatten, jag har hört att de lätt ruttnar då. Nu har vi en liten sjö med de som saknade svans så får jag återkomma i frågan. Och även några stycken på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan över det varmaste elementet. Som sagt, vi får se vad som har bästa gro-effekten.

    Men resten fick alltså nålar.


    Charlie hjälpte till men nu har vi ju en hel liten miniek-grupp sedan i söndags. Vår plan är att ha en massa fina småekar att ge bort när julen kommer. Bästa fröken-presenten! Bästa gå-bort-presenten! Samma stil som en stickling i present.

    Ni ser ju, det här är jättelarvigt. Visa upp en gammal miniek såhär. Men denna är ett år gammal och fortfarande så himla fin ju.

    Det är smart att ha många. Man vet ju inte säkert hur många som tar sig.

    Dags att fylla på med vatten.


    Men bara några millimeter så det täcker svansen och lite till. Ungefär halva ekollonet. Det är superviktigt att de inte torkar ut så håll koll. Bra plats att placera dem är i ljuset och gärna vid ett fönster med element under för att få extra varmt.

    Sedan är det dags att vänta 2-6 veckor. Därefter bör deras små groddar ha växt till sig till små minirötter. Då har vi samlat på oss små loppisflaskor och placerar ekollonet på en liten ljusmanschett i mässing, som kostar högst 1 krona på loppis. På så vis kommer ekollonet kunna balansera extra tjusigt på flaskans övre kant. Såklart kan vi lyxa till det men en och annan Svensk Tenn vas också. Fast jag tycker att mässingsdetaljen är fin. Sedan dröjer det ytterligare 3-6 veckor innan den lilla eken börjar växa. Tålamod är en dygd. Och fortsättning följer med våra små ekbebisar!

  • Hidden Places 1.


    Jag har ju hållt workshop med de här sköna bönorna Matilda & Nathalie. Vi höll till På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet. Och bara att hänga i omgivningarna är ju magiskt i sig. Kanske det mest perfekta Hidden placet! Kvällen innan kunde Julita-borna spana in oss vid dikeskanten.

    Egentligen startade vi ju upp dagen innan med middag i stallet. Men vi kikar på vad vi gjorde dagen efter. Jag hade nämligen tagit på mig uppdraget att lära ut lite blomster-hantverk. Vill verkligen tillägga att detta inte är inom min mest bekväma zon. Joo, att tillverka blommor men att vara pedagogisk är inte min starka sida. Bägge mina systrar är lärare och jag tror att inget blev kvar till mig där. Milda öde.

    Däremot är jag rätt bra på att göra om ett ganska vanligt växthus till en ateljé. Säckväv är grejen! Och allra helst den jag hittade på Julita, den gamla, slitna och glesa.

    Det var så jäkla fint att fixa där samtidigt som solen gick upp. Egentligen vill jag ha det exakt så jämt. Men vem vill inte det?

    Efter frukost vid värdshuset samlade jag min grupp. Det var Helena Lyth, Annica Clarmell, Lina Östling, Sandra Willund, Lena Ahlgren, Paula Lundberg och Tarja Savela. Tur för mig att de var snälla och hade full koll på hela alltet.

    Panduro stod som sponsor och det var väldigt fint att prova igenom ett del av deras sortiment. Jag ska lista allt vi använde och dess olika egenskaper. I allt från verktyg, tejp, olika ståltråd och lim. Inlägg utlovas snart! Bra grejor verkligen. I en sådan här typ av workshop funkar det bara med det bästa. Slöa saxar och lim som aldrig torkar är lönlöst. Så verkligen ett stort tack till Panduro för ni gjorde detta möjligt! DET fick mig att andas ut en smula.

    Blev så inspirerade av Paulas tatuering. Och sedan köpte jag upp all hennes keramik men det är en annan historia. Fast spana här.

    Det var ingen slump att vi fyllt taket med paraplyn. Det är faktiskt en av mina bättre återbruksstommar. Minns ni den här till exempel? Fast nu råkade jag ju få låna de som fanns i gömmorna här ute. Önskade mig samtliga.

    Jag har provat en hel del limpistoler men denna är super, just sayin.

    Lena gör så fina sandaler, kolla! Snart ska hon hålla workshop i att göra sina egna sandaler, DET vill man ju!

    Annica gjorde en dahlia och Helena en orange vallmo.

    Som jag sagt förut är just det här pappret sagolikt.

    Och bara av skräpet kan man göra det finaste. Viktigt att spara!

    Med facit i hand och fjärilarna i magen någon annanstans kan jag absolut tänka mig att göra detta igen. Och att göra blommor, kanske skulle jag bara roa mig med det hädanefter…

    De vackraste tapetveporna hängde längst bak i växthuset.
     
    Vi hade helt enkelt frågat Photowall om vi fick visa upp tapeten Flora Hysterica i samband med workshopen. Jag råkar nämligen ha kärat ner mig i den. Martin Bergström har designat den utifrån sin egen samling av torkade blommor. Tanken har varit att ge liv åt blommor som är flera hundra år gamla och på så vis återuppta naturens avbrutna kretslopp. Fint beskrivet tycker jag.

    Såhär sa han om kollektionen: – En blomma som plockades för ungefär tvåhundra år sedan finns kvar som en tidskapsel bland pappersarken. Den här tapetkollektionen ger den lilla blomman möjlighet att blomma igen, att tidslinjen som påbörjades fortsätter. 

    Detta är bara ett litet utsnitt av hela tapeten. Vi var många som föll för den vill jag lova. Färgerna är helt perfekta.

    Påtal om andra perfekta färger och avdammade pompoms. Pompoms må vara det mest uttjatade diy:et men fasen det är bra fint. Extra tjusigt att fylla loppisparaplyer med. Och eftersom jag nu inte längre har en egen butik så släpper jag svaret på frågan jag fått mest under åren. Var köper ni ert silkespapper. Svaret är Embacollage. Grymma produkter, alltid träffsäkra nyanser och fin kvalitet. Och utarbetat hållbarhetstänk.

    Mitt eget herbarium har ju nästan hundra år på nacken. Eller mitt eget är det ju egentligen inte, det är ju Märta Björkmans.  Till låns på obestämd tid tänker jag.

    Men vet ni, numera har jag min egen växtpress! Och ett tomt herbarium. Som någon kommer hitta på loppis 2118 eller nåt kan vi hoppas.

    Jag ska också pränta om dikeskanter och skog. Med tjusig skrivstil.

    Efter lunch var det dags att göra växthus igen.

    Så himla fint att Sarah hjälpte mig. Hon är en av mina äldsta vänner och den mest kreativa jag känner. Så fantastiskt att ha henne med. Här håller om i de prints som trycks upp i och med Nordiska Museets nya webbutik. Tyvärr har de ännu inte fått sin plats men jag lovar att hojta till när de finns där. Helt underbara och jag vill ha som tapet, helst den färgglada.

    Ni är så många som frågat om denna workshop kommer igen. Till våren tänker vi.

    I ösregnet så hämtade jag blommorna och tog dem till mejeriet. Så nu vet jag att crepepapper håller för vatten.

    Alltid extra fint att ge dem en plats.
     

  • Min hetaste pappersdröm.


    Alltså hej. Jag är inne i ett slags kreativt ekorrhjul och inte mig emot. Direkt. Möjligtvis en aning maniskt, och hummar mest från min del av huset. Men. Det råkar vara så att jag för första gången i min pappershistoria hittat crepepappret från mina hetaste pappersdrömmar.

    Det är ju ingen direkt som hoppar högt över en sådan här leverans. Ingen som lägger allt annat åt sidan för att klämma och känna på det. I evighet. Inte heller någon som blir glad över att bli väckt runt midnatt för att jag nästan tappat andningen av det magiska jag någonsin varit med om. I pappersväg. Själva formbarheten liksom. Och tjockleken. Och elasticiteten. Och färgerna. Suck. Det är för bra för att vara sant. Workshop Hidden Places närmar sig och jag kan inte vänta på att få dela med mig av detta! Förresten tror jag att vi lyckats frigöra ett par platser till! Här finns infon!

    Någon som däremot hade förstått storheten är min kompis Sarah som tyvärr åkt hem till Stockholm. Hon var ju här i måndags och hjälpte mig med pappersblommor. Jag vet ingen som är en sådan kreativ begåvning som henne. Hon kan allt som handlar om att göra med händerna, helt magisk faktiskt. Sedan är hon dessutom en av de klokaste jag vet.
     

    Fatta förvåningen när jag kollade ut genom fönstret och hela gräsmattan såg ut som om våren med lite snö kvar! Det tog faktiskt några långa sekunder innan poletten föll ner och jag insåg att det var Chester som släpat ut en liten bebiskudde. Som sedan vår robotgräsklippare mosat sönder. Men vi använde stoppningen till blompistiller.

    Idag har jag som sagt, varit fast i den här världen och faktiskt lärt mig själv en massa nya tekniker. Insett att jag plötsligt kan göra blommor som kommer hålla till en annan generation. Coolt!

    Vid första anblicken kanske man tänker att det bara är att svänga ihop. Riktigt så simpelt är det inte men inte svårt, tar dock en väldigt massa tid. Å andra sidan, håller den som sagt i evighet. Och jag har lyssnat slut på alla avsnitt av P3 dokumentär.

    Färgerna har aldrig varit vackrare.

  • Så var det en miniatyr-värld i Amsterdam #DIY

    Gomorron fina! Dags att köra lite rutiner igen här på bloggen. Eftersom det är mitt värsta får jag ta mig i kragen. Men jag vet att jag gillar det, när jag väl ger mig sjutton på det. Rutiner på en virrpanna blir alltid soft. Tisdagar brukade vara DIY, åtminstone innan jag gick in i jobbdimma och sommarlov. Eller möjligen rörde ihop allt.

    I somras när vi var på vift så handlade ganska lite om shopping. Däremot roade vi oss en hel del med fönstershopping då många butiker var stängda, speciellt i Paris just i början av Augusti. I Amsterdam var det också lite semesterstängt men jag och Charlie sprang på den här lilla affären. Som också var en studio, en musstudio. Och jag höll på att ramla baklänges av all gullighet i miniatyr.

    Egentligen visste jag ju ingenting om vad detta var. Men efter att läst på har jag fått veta att Karina Schaapman ville göra en barnbok och istället för att illustrera började hon bygga små världar att fotografera. Ett digert jobb. Den första världen tog 3 år att bygga. Och när succén var ett faktum så blev hela familjen involverad i hennes företag. Inspirerande!

    Hennes dotter Lili driver tex youtube-kanalen The Mouse Mansion Channel där man tipsas igenom en hel del miniatyrtips!

    Ni fattar att jag ville krypa in i denna stängda affär.

    Kolla bara här på instagram. Små flaskor av pärlor. Själv brukar jag göra bakelser och tårtor av just pärlor och knappar.

    Emma, detta inlägg är till dig! Såklart behöver ditt pang-hus till mus-bo en egen berg o dal-bana! Jag kommer och hjälper dig!

  • Var köper man rottingväv?


    Precis innan vi for iväg på semester så gjorde jag ett jobb här i stan. Ett jobb som egentligen var lika dränerande som superpepp. I en salig blandning från dag till dag, stund till stund, allt i den där omåttliga tropiska hettan. Hursomhelst det tuffa var den knappa tiden och insikten om att det här var inte alls lika enkelt som jag först tänkte. Helt enkelt på grund av att jag inte fått vara med från början, en nyrenoverad lokal efter kommuners alla regler och därmed också en känsla som man inte tvättar bort med lite möbler. Det behövdes MYCKET mer än så men det sparar jag till ett senare inlägg. Men som sagt, mellan tiden då jag slet mitt hår och jobbade järnet så var det som alltid otroligt kreativt och lösningsfokuserat på ett eget sätt och utanför kommunalboxen, sådant är alltid pepp och det lever jag länge på.
    Ett utav de smartaste dragen för att knyta ihop lokalen var att bygga elementskydd! De asfula, kritvita elementen lös som stoppsignaler och drog ner allt vad mysighet heter oavsett jag öste in sammet och fransar. På det här viset fick vi också hyllor på ett naturligt sätt.

    När jag bloggade om elementskydden vi byggde så fick jag hur många dm och mail som helst. Och jag ska se om jag kan göra en ritning på hur vi byggde.  Och den stora frågan från väldigt många var vart vi köpt rottingväven ifrån?

    Rottingväven köper man på metervara hos Slöjdetaljer. Rottingen är enkel att jobba med och för oss var det ett självklart val att få in rottingen, för naturmaterialet skull och den mjuka färgen. För att den åldras vackert och både känns lyxig och tidlös. Efter lite googlande på elementskydd hittade jag att Svensk Tenn tillverkade elementskydd i just rotting. Som sagt, en ritning kommer på bygget men kort sagt är rottingen häftad med häftpistol på egenbyggda och måttanpassade ramar. Faktiskt ett väldigt enkelt sätt att lyxa till ett rum och möjligheterna är ju oändliga.

    Ett av mina absoluta favoriter när det kommer till elementskydd måste ändå vara det här. Hur ljuvligt?!