• DIY,  TILLBAKABLICKAR

    Ett mönster plus hundra.

    Varsegoda! När kjolen blir en fest. Ett utdrag ur boken! Slog mig just att man borde sy in ett litet blixtlås i linningen, för ombyte av innehåll. Blev just fasligt sugen på att fylla den med eterneller. Kan man det?

    Sen lovade jag ju att tipsa om boken i mönsterkonstruktion som jag hittade på loppis för en tjuga. Exakt den jag har hittas här samt en ”ny” reviderad upplaga här, är dock lite osäker på hur den skiljer sig från originalupplagan från 80-talet men förmodar att den är lika smart.

    2016: Jag minns att jag tänkte. Vad skulle Nomi tänka om ett synnerligen insomnat hus? Men som jag trodde så existerade inte en endaste liten tanke om att det skulle vara skruttigt eller hemskt stökigt eller fantasier om råttor i halmen eller ens lite spöklikt. Hon sprang runt som om det vore hennes andra hem. Upp och ner och in och ut. Inte ens när vi fick berättat för oss att det varit någon där alldeles nyligen med sikt på både det ena och andra från svunnen tid tyckte hon att det var något konstigt alls. Hon höjde inte ens på ögonbrynen.

    Barfota bland glassplitter är ju kanske inte det bästa så jag fick härja lite om skor på fötterna, då satte hon näsan i vädret och sade att hon minsann visste var hon satte tårna.

    – Åh mamma, har du lagt rosorna här? 

    Det hade jag såklart inte och då blev det ännu mer fantastiskt. Så pass fantastiskt att hon dessutom lyckades leta fram en handskriven lapp längst in i kakelugnen. Vi hade lite svårt att se exakt vad det stod men det var helt klart något om kärlek. Viktigast var att den fick ligga kvar precis där hon hittat den.

    Plötsligt svävade en Påfågelöga runt i rummet vi befann oss i. Och landade exakt på Nomis finger. Och där satt den kvar som om den inte hade gjort annat i livet. Det var något med fjärilarna just den där sommaren.

    Hon letade meddelanden från en annan tid.

    Och allt medans hon åt choklad som belöning hann hon med det ena efter det andra enmansäventyret.

    Hon blev kompis med kossorna i hagen som saknade slut och gräshopporna seglade mellan stråna som om de hade cirkus. Hon fick lära sig hur man ska bära en Britta när man gör exakt rätt och tydligen fick hon koll på hundars språk också, dagen till ära..

    Som på beställning kom det ett regn även denna dag. Mitt i solen liksom. Fast regnbågen var någon annanstans.

    Lite damm har ingen dött av.

    Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut  i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!

    Fin helg till er!
    ❤️❤️❤️

     

  • DIY

    UR ARKIVET

    I dessa tider tycker jag ändå man kan gräva i arkivet. Som för ett par år sedan när vi gjorde detta pyssel. Påtal om det så ska jag sända live en liten stund ikväll på @bokmassan Jag har aldrig gjort det förut, vet inte ens var jag ska trycka  👵🏻så ni får gärna hänga med mig en kvart, som ett stöd ❤️Det kan gå hursomhelst. Nomi har lovat att vara med, känns tryggt.

    Svea bodde hos oss den helgen. Vi införskaffade en massa vackra gamla notblad. Det fina är ju inte bara noterna utan färgerna och typsnittsinspon är överväldigande.

    De pratade om det hemska med färgglada fjädrar … 

    …och klippte pappersägg för glatta livet.

    Fem stycken äggformade pappersark för ett pappersägg.

    De började sy på Singern.

    Snyggägg!

     Sedan gick de över till den något mer moderna Husqvarnan.

    Och tog paus.

    Inga frågor på den, för jag har inget svar.

    Fliten i morgonstund den måndagen, innan skolan. För vi hann ju såklart inte färdig innan vi tog söndagsmiddag med Svea´s familj. Det gör man aldrig, hinner klart alltså.

    Inte svårt. Välj det vackra själv. Och bara hållbart.

    Vi hittade en klänning till lilla Evy när vi letade notblad. Exakt som den Nomi har, som var min, förutom på färgen då.

     Ovanligt snygg skräphög.

    Lite ris på det.

  • DIY

    TROLLDEG

    ”Alla har väl någon gång spanat på moln och vet exakt hur mycket som ryms i ett sådant. Enhörningen som flyger luftballong och elefanten med vingar. Världen däruppe i det blå, med miljoner figurer som vi inte visste fanns. Och skymtade vi inte alldeles nyss den längsta av stegar till någon vi saknar? Vem har inte drömt om att studsa på molnen som om de vore sockervadd. Vi kan väl kanske slå fast att moln är som sagor. Just därför är de extra fina att somna under.”

    Och lera som lera! Dessa moln har jag gjort med vanlig vit lera, men…

    … i boken dammar vi av trolldegen! Ännu en sådan där bortglömd ”uppfinning” som ju är perfekt, då ingredienserna oftast redan finns i ditt skafferi! Volang-Linda har tagit de fina bilderna då hon och Chaplin gjorde ett helt kafferep av just trolldeg.

    RECEPT

    4 dl vetemjöl
    2 dl salt
    2 dl vatten
    2 msk rapsolja

    Blanda alltsammans till en smidig deg. Tillsätt lite mer vatten eller mjöl om degen känns för lös eller för hård.

    Antingen kan man ju baka och kavla och vara nöjd. Men vill man ha hållbara figurer så bränn dem i mitten av ugnen 2-4 timmar på 100 grader, tills de är torra. Låt svalna och måla!

    Tips! Det går att spara degen i flera dagar i en påse i kylen. Vitlökspressen är ett mycket bra verktyg att använda, likaså kavel och pepparkaksmått.

    Och tillbaka till molnen. Nomi hävdar bestämt att molnen är annorlunda dessa dagar. Påtal om sagor, hon har sett det ena och det andra när matten blir för trist. De är helt enkelt anledningen till att siffrorna bara dansar över sidorna i ett endaste kaos. Stjärnorna lyser också mycket starkare, helt säkert. Det är parallella världar just nu, mer än någonsin tidigare – sätt på ljudet och klicka er vidare till en @wildandthemoon ska ni få se något väldigt fint.

  • DIY

    PAPIER MACHE

    TACK alla, för orden ni skriver här och här. Så oerhört värdefullt och tänkvärt. Och jag fortsätter min media-restriktion och tänker att det fungerar bra så. Det fungerar åtminstone bättre.

    Tänkte prata lite om papier-maché. För att det är utmärkt sätt att skapa på och definitivt ett sätt att tänka på annat.  Startsträckan är nästan noll och allt finns förmodligen redan hemma. Man kan dessutom vara en mycket liten person och kladda i evinnerlighet.  Jatack för pysselmani! Papier-maché är ett sådant gammalt beprövat trick, tänker att det funnits så länge papper funnits.  Säg det man inte kan bygga av papier-maché? Här kan man avancera högt men lika gärna bara riva och klistra. I boken så finns ett avsnitt just om det och all credd till min vän Sarah som levererat både lim och inspiration. Ett lim som du förmodligen redan har alla ingredienser till hemma. Givetvis snodde jag hennes barn inför plåtningen till det kapitlet.

    Sarah är min yttersta förebild när det kommer till skapande av vad som finns hemma. Det ska mycket till att hon travar iväg till pysselaffären. Jag tror det är därför hon och hennes barn går loss extra med just papier-maché. Som sagt, du är igång på den tid det tar för limmet att svalna. Och dessutom är det i princip kostnadsfritt. Säg det reklamblad, makaronpaket, äggkartong som inte fått ett ytterligare liv i den här familjen. Det senaste jag fick se var en flygande drake gjord av äggkartong som bas och och grillpinnar som skelett till vingarna. På bilden gör hennes dotter Lilly en delfin som var en enhörning.

    Det ytterst fenomenala är ju att du kan forma det hur du vill i vått tillstånd, för att sedan bli urstarkt i torrt. Det går att jämföra med lera men det är så mycket lättare när det väl har torkat. Du kan tillverka jättestora saker och ändå bära dem lätt som en plätt. Slutresultatet är inte det minsta ömtåligt, det kan sågas och borras i. Om vi snackar rekvisita så är ju lättheten och styrkan något exceptionellt och fenomenalt.

    Du behöver en stomme. Hönsnät är bra för det är enkelt att forma. Men du kan i princip använda vad du vill, gamla mjölkpaket, kartong, äggkartonger, toalettrullar, skokartonger, ståltråd. Du kan även lägga plastfolie på något befintligt som du ser som en mall, se Viggos badboll nedan. Eftersom alltsammans blir starkare med pappersmassa på och enklare att måla så kan man egentligen tänka att väldigt mycket går att utveckla vidare med just papier-maché, för ett hållbart resultat. Många byggen kan se väldigt enkelt ut i själva stommen, tejp och mycket synliga skarvar, för att sedan bli urtjusigt när det får en yta. Lätt att glömma faktiskt. Ett tips är att vidareutveckla huset av kartong som finns i boken på exakt det viset.

    Efter det att man har sin stomme klar, river man helt enkelt papper. Gamla dagstidningar är givetvis det ultimata.  Doppa pappersbitarna i limmet. Och sen klistrar man och klistrar. När du är färdig låter du alltsammans torka. Det är det absolut enklaste sättet och nog så gott.

    Sarah gav mig receptet på lim – såklart är det lika ätbart som ogiftigt

    LIM

    • 4 dl vatten
    • 0,5 dl socker
    • 1,5 msk potatismjöl

    Häll 2 dl vatten och socker i en kastrull, värm tills sockret smält.

    Ta en annan bunke och fyll den med resten av vattnet plus potatismjölet.

    Häll över potatismjölblandningen i kastrullen.

    Värm till första bubblan. Rör om under tiden.

    Stjälp upp alltsammans i en glasburk och sätt på locket direkt.

    Låt det svalna utomhus. Om limmet blir för tjockt kan man späda ut det med mer vatten.

    Efter fotograferingen spanade vi in delar av papier-maché förrådet, som inväntar målning. Evy´s flygplan var mycket snyggt.

    Och sardinburken som egentligen var en säng till den minsta katten. Observera armbandet!

    Och påskharen.

    MX8A7562

    För några år sedan började Viggo med sin Hallowwenkostym redan september, jag är så stressad – hur ska jag hinna?! Han kokade eget lim efter annat recept som svalnat över natten, tog det och badboll med sig när han följde med mig på jobb.

    MX8A7567

    Såhär såg det ut. Papier-maché som skulle bli ett körsbär. Ett ruttet. Som huvudbonad. Själv skulle han vara muffins. Sedan skulle armen bli en mask som slingrade sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var körsbäret? Nu blev det inte så. Jag förmodar att han inte hann klart…

    Däremot snodde jag körsbärets skelett till bas för en gigantisk blomma. Som jag såg nu att jag hade hatkärlek till, det hade jag glömt. Men ju mer jag byggde desto större blev den, det var som om den svällde och krävdes ännu mer bygge. Det tog jättelång tid och jag blev överraskad av att den blev så stor ändå.

    Till kopparna som jag gjorde till den här plåtningen hämtade jag fin inspiration från Ann Wood. Nu är min grundform lite annorlunda och större koppar men hon har en bra mall att ladda ner. Ann inspirerade också mig till det här skeppet som också syns i boken fast inte med någon direkt beskrivning men det hejdar inte Elin att göra ett eget.

    Givetvis kan man proffsa till sig lite i denna värld, vilket jag tycker är helt onödigt när det kommer till barn. Det räcker ofta fint med stommen, riva bitar som man lägger i klistret och sen limma på lager efter lager och torka. Men i alla fall, om du vill göra mer konstobjekt, skulpturer och modeller så kan det vara klokt att göra en grynig pappersmassa. Egentligen bygger alltsammans på samma princip – samma förberedelser, stomme och material. Men du gör helt enkelt en gröt av klister och pappersmos, mosar helt enkelt sönder pappret och använder det. Till skillnad från att klistra remsor och småbitar.  Här finns en bra beskrivning om du ska gå åt detta håll. Även här går det  fint att använda klistret ovan. Här får man också tips om sådant du kan bland i din pappersmassa för olika resultat. Linolja gör pappersmassan smidigare, mjöl gör den segare. Krita ger styrka och en annan yta.

    Soraya Forsberg har en skatt med papier-maché skålar (de på golvet). Här krävs det alltså lite mer finkornig pappersmassa.

    En av det mest magiska jag sett inom papier-maché skrev jag om här. Det var när Merrilee Liddard aka @mer_mag gjorde det här sagolika landskapet.

    Inne hos Brittany finns beskrivning så det är bara att köra.

    Elsa Dray-Farges gör otroliga saker, hennes masker syns ofta i magasin och visningar. Jag är också helt fascinerad av husen hon gör.

    Det finns så mycket inspiration för just masker, är alltid lika fascinerande att se hur något byggs upp och slutresultatet. Påtal om att det som är under ytan kanske är helt annorlunda om man jämför med slutresultatet.

    Själv funderar jag att bygga vidare på några pappersduvor.  Eller varför inte göra en väggsvala… Ha en fin dag, det är sol!

  • DIY

    FISKDAMM

    Dags att damma av DIY-kategorin. Många saker gjorde jag till boken som ren rekvisita, sådant som saknar utförlig beskrivning i boken. Och vissa saker har enklare beskrivning men inte fick så mycket bildutrymme som man önskade. Som fiskdammen!

    Här hängde den i flera veckor och muntrade upp mig!

    Fiskdamm var ju ända en favorit härhemma. Innan barnen blev så stora att de kunde lösa kluriga gåtor och skattjakter. Och givetvis funkar det fint med vilket lakan som helst. Fast jag erkänner, hade jag haft inte haft noll framförhållning när barnen var små, hade jag helt klart svängt ihop ett sådant här lite mer havs-aktigt skynke. Nu får den väl gå i arv istället.

    Nog för det är lätt och relativt snabbt. Men på en timme innan gör man det inte.

    För man kan ju få feeling och sy langettstygn och tofsar. Jag vill inte påstå att jag hade någon vidare plan med det här skynket, det blev som det blev. Jag kan erkänna att vågor från fantasin gick före realism. Några saker att tänka på:

    • Tyget ska vara så stort så det täcker personen som står bakom, hemligast så.
    • Gör en skiss innan du limmar. För att veta vart du hamnar. Pussla exempelvis upp applikationer på golvet först innan du kör skarpt.
    • Om man har flera applikationer som liksom överlappar varann brukar jag inte limma samtliga, utan vissa tråcklar jag, här använder jag langettstygn. Jag tycker man märker, när man lägger applikationer på varann, hur de liksom beter sig. Man vill ju att de ska falla så naturligt som möjligt. Så lite fästen som möjligt brukar vara tricket.
    • När det kommer till större applikationer så tycker jag det är smartast med textillim. Då får man ytan slät och det blir heller inte stelt som om man använder andra limmetoder. Och givetvis enbart på strategiska ställen, som kanter och lite där det faller naturligt. Limma inte ihjäl dig.

    Öglorna är bara vändsydda kanaler, som jag strök släta med sömmen ”gömd” i ena sidan.

    Jag vek dessutom ner den övre kanten innan jag sydde langettstygnen. Såhär ser det ut på baksidan.

    På den nedre kanten tråcklade jag fast ett band med broderitråd, helt synliga stygn.

    Bandet är så pass brett att det både täcker härvan i nederkant och kan hänga ner någon centimeter nedanför.

    Som ni ser så är det både skeva stygn, lite hackigt klippt, fållat i vissa partier, andra enbart limmat. Alltsammans syns bara om man går såhär nära. Men vem gör det?

    Fiskar som godispåsar. Sy ihop två fiskdelar. Med symaskin eller för hand med synål och snöre.

    Evy och Lilly fick fiska på kommando mellan regnskurarna.

     

  • DIY

    HJÄRTAN

    Älskar påminnelser! Älskar att jag har läsare som påminner! Som häromdagen när Micaela upplyste snällt om att jag skulle visa planritningar på vårt hus, utlovat 2017 (!) ”jag skulle bara leta rätt på planritningarna”… På samma vis skrev Anna till mig om beskrivning på vikta hjärtan, hon planerade inte Alla hjärtans dag men väl ett bröllop.

     

    Hjärtan som utgår från exakt samma dragspelsvikning aka solfjäder som stjärnor och änglar.

    Tag ett papper som är något smalare än den tallrik du utgår från. Detta är en tallrik på en diameter av 24 cm men du kan ju givetvis på både upp och ner i storlek. Rita upp efter tallriken och klipp ut.

    Det är dock viktigt att du får två raka sidor och inte har en hel rundel, detta för hjärtformen.

    Vik nu dragspelsvikning, från rak sida till rak sida.

    När du vikt färdigt, viker du på mitten.

    Limma eller häfta ihop.

    En girlang kan man göra, kika hos Helena.

     

  • DIY

    LÅDAN

     

    Min mormor föddes 1920. Hon köpte sin första gardiner, till hennes och morfars hem, i början av 40-talet. Min mamma tvättade sönder den ena av dem, överraskande nog bara den ena, i början av 2020. Jag tog den och igår klädde jag in en ask till min syster. Bra ändå.

     

     

    Eftersom tyget var väldigt tunt valde jag att inte limma mer än på insidan där jag kunde täcka med ett kantband.

     

     

    Istället lade jag tyget omlott i två breda remsor och sydde kanterna och lät dem vara råa. Jag använde langett-söm och en kraftig lintråd. Antar att det finns bättre söm att använda med det funkade fint, för jag ville att det rårivna kanterna skulle synas.

     

     

    Jag tog en kraftig kartong, mätte innermått på locket och slog in dem med tyg, limmade på baksidan och tryckte till i locket. Klart! Påtal om presentlådor, lovade mig självt lite vagt att låta alla presenter framöver få en låda. Börjat och se (ojaaa sist av alla) serien The crown och slog mig ännu en gång, varför slutade vi med presentaskar och började överkonsumera inslagningspapper. Lyxigare blir det inte och hållbarheten är oändlig. Och ja vi kan slå in i textil, gamla sjalar och tapetrester såklart men en låda överträffar allt. Så ja, kanhända att det blir mer lådor här framöver.

     

  • DIY,  LOPPISTIPSET

    SAVE THE EMBROIDERY

    Lördag och loppis. Jag fortsätter att slå ett slag för textil på väggarna. De broderade. För några år sedan funderade jag här på bloggen. Dessa broderier i all sin prakt. Så mycket tid, koncentration och kärlek som lagts ner på dessa. Sedan hamnar de nästan alltid på tippen, raka vägen till brännbart. Attans vad sorgligt ändå. De verkar inte finnas något värde för vare sig samlare, loppisletande eller inredningsintresserade.

     

     

    Då skrev jag – Har de  inte fångats i någon trend ännu. Eller är vi helt bara hemmablinda?! Ser inte skogen bland alla träd? För hamnar vi på andra ställen i världen, tänk LA och Australien, så är ju textil på väggar väldigt förekommande i inredning. Och nog ser vi textil mer på väggarna idag men kanske mer som kompletta konstverk.

     

     

    Och att säga att det trendar, skulle nog vara att ta i. Vilket jag i det här fallet tycker är synd. Förbaskat synd. Struntsamma att trend blir trist för här betyder det att fler och fler hamnar i soporna.

     

     

    Nästan alltid, om man hittar dem på loppis, är de upplimmade och ytterst släta. De sitter sedan bakom glas vilket tar bort så mycket av struktur och känsla. Så jag tänker att vi gör lite motsatsen. Riv försiktigt loss dem från det limmade. Låt det bli lite skrynkligt och trådigt. Visst kan man avancera till öljetter men jag kan tycka att nåleri är nog så fint.

     


     

    Vackra i sin enskildhet men också ett material att remake:a utav. Använd som textil i allmänhet. Sy ihop till större, sy kuddfodral, väskor (enkla tygpåsar) och överkast. Em skiljevägg likt en äng är ju lätt att drömma vidare om.

  • DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    DET HANDLAR OM SNITTBLOMMOR I VINTERTID.

     

    Jag sticker inte under stol med att en bukett blommor lyfter en bild på två sekunder. Det organiska, vackra och levande gör underverk. När man jobbar med en viss typ av bilder, inredning och vissa typer av miljöer främst,  är det oftast det som saknas för att få helheten komplett. Men kan jag verkligen försvara min konsumtion av snittblommor med att det är mitt jobb?

    Det här krockar såklart. Viljan att skapa något som tilltalar  visuellt, ett jobbuppdrag som ska genomföras till hundra procent. Och alla tankar som cirkulerar hos mig, kring att handla rätt och välja klokt för världen. Här är jag sjukt tudelat. I övrig konsumtion har jag min plan väldigt klar för mig men när det kommer till den här punkten är det svårare. Eller jag vet vad jag anser men det känns som jag inte står säkert i valet, helt enkelt för jag inte tror att betraktaren anser lika. Jag tror att den som betraktar bilden snarare ser helheten, och bedömer den utefter det. Det blir sekundärt och oviktigt i sammanhanget att jag tagit ett medvetet val.  Jag kan ha fel här, kanske ligger den här känslan bara hos mig. Och det står givetvis inte och faller på en bukett blommor men som sagt, det är så det känns. Såklart handlar det även här om en förställning vi fastnat i. Igen en norm och struktur om hur det förväntas att se ut. Jag minns alla de gånger det gjorts hemma-hos-reportage härhemma. Inför var gång har jag själv införskaffat stora blomsterbuketter plus att fotograf/stylist alltid haft med snittblommor. Oavsett tid på året. Kika runt hur det ser ut i det offentliga rummet, i butiker och på showroom. När det kommer till inredning ska det piffas med blomster, och det är ju härligt, förbaskat vackert! Inget snack om saken. Men är det verkligen värt det? Året om. Det är frågan. Jag säjer nej, vad säger du?

    En stor del av de blommor vi hittar i butik under vinterhalvåret fraktas långväga med flyg och behandlas med kemikalier, sådant som oftast går direkt ner i vårt grundvatten. Det är givetvis väldigt illa för både vår värld och oss människor. Många av de människor som arbetar på blomsterodlingarna drabbas av allvarliga sjukdomar pågrund av de kemikalier och bekämpningsmedel som används. Jag har förstått efter att ha ”läst på” att insynen är dålig och kontrollen likaså. Att vi inte kan förvänta oss samma tydlighet från producenter som till exempel när det handlar om mat. I vissa fall kan heller inte blomsterbutiken veta exakt var blommorna kommer ifrån, då blommor som köps från Holland många gånger har importerats dit från Afrika eller Sydamerika, vilket man oftast inte är öppen med. Säsongstänket är inte alls lika starkt här som i mat. Och fortfarande kräver marknaden att vi ska ha blomster året om även här i Norden, efterfrågan är fortfarande stor.

    Häromdagen blev jag så vilse i en bild jag skulle ta inför ett jobb. Jag saknade verkligen blommor och kunde inte hitta något alls som fungerade visuellt. Själv har jag satt upp ett eget mål som jag har lovat mig själv att hålla. Jag har de senaste åren varit ytterst sparsam med konsumtionen av snittblommor och försöker frossa i de jag odlar själv under sommarhalvåret. Men i år har jag lovat  mig själv, om jag köper några blommor under vinterhalvåret så ska det vara till min mamma vid speciella tillfällen eller vid barnens födelsedagar, de som infaller i mars och november. Det är mitt eget mål och det jag vill hålla. Jag lägger givetvis ingen värdering i hur andra väljer att göra. Jag hoppas det är ömsesidigt, att alla göra sina egna val och vi tjänar inget på att ”tala om” och tillrättavisa andra hur de ska välja att göra. Men som sagt, detta var mitt val. Därför drabbades jag av en klimatångest utav råge när jag införskaffade 4 stycken vallmo. Jag inser att det hela tog större proportioner än normalt men ändå så fick det mig att fundera ytterligare ett varv.

     

     

    Jag började fundera på om jag kunde få samma känsla i en bild genom att plocka in blommor av papper. Att ett foto kanske inte alls kräver den levande snittblomman. Bara tanken av blommor som jag skulle kunna återanvända gång på gång, gjorde mig orimligt pepp. Jag inser ju att det är ett ihärdigt arbete, som ligger framför mig men har ändå inte riktigt kunna släppa tanken. Först ville jag se om det var möjligt att göra dem verklighetstrogna och i samma storlek som naturliga blommor. Så jag startade upp idag. Jag har suttit med näsan mycket nära de där fyra vallmo jag köpte, så någon nytta har de verkligen gjort. Jag har studerat varenda millimeter och provat mig fram hur jag kunde få pappret att bete sig som de verkliga bladen. Jag insåg ganska snart att jag behövde måla på pappret, skugga i olika nyanser, för att få dem mer verkliga. Stjälk och bladverk var knivigt, så där krävs mycket mera. Och jag insåg att att det är mycket svårare att göra blommor i naturlig storlek än de stora jag gjort förut. Men skam den som ger sig, de tre i förgrunden är alltså hemmagjorda. Jag har lovat mig själv en blomma om dagen framöver för att se hur nära jag kan komma verkligheten.

     

     

    Det blev ett svamligt inlägg men jag tror ni fattar vad det hela handlar om. Jag tror det var Emily Bratt som sa Var dag är inte en Dahlia-dag. Och det är väl exakt så vi måste lära oss att tänka. Jag tror att det finns en sann lycka i att inte hela tiden och konstant matas av allt och ha allt tillgängligt. Att ”var sak har sin tid” får oss att uppskatta på ett helt annat vis. När det kommer till att lära sig om blomster i säsong är Emily Bratt, Hanna Wendelbo och Paulina Alesand/Velobloom sanna förebilder. De ligger också bakom #blomsteruppropet

    Förra våren gjorde Husligheter en fin guide om snittblommor och klimatpåverkan, värd att läsa här. Och glöm inte att det går fint att välja i säsong. Kolla in Hannas tulpandag – där finns inspiration ända fram tills de egna rabatterna börjar vakna till liv.

  • DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

    JAG TACKAR SKRÄPET

     

    Att jag tror på att använda sitt kreativa sinne har väl inte undgått någon vid det här laget. Hur kreativiteten sedan ter sig är ju högst individuellt från person till person. Vad vi vill, önskar eller helt enkelt behöver skapa. Helt olika utgångspunkter och totalt olika vem man frågar. Men att vi alla har en massa kompetens som ligger oanvänd kan vi enas om. Och att vi var tvungna att tänka mer kreativt förr. I dagens serverade samhälle där alla lösningar är en sökning eller samtal bort hamnar så mycket kunskap och smarthet i glömska. Att ställas inför plötsliga frågor och problem får oss kreativa. Tvingar oss att tänka utanför boxen, tänka bortom normer och strukturer. Att använda hjärnan och gräva där vi står ger oss helt enkelt en öppning för mycket som är outforskat. Förr var det en fråga på liv och död, stod du handfallen och utan ideér kunde du förmodligen hälsa hem. Givetvis är det bra på många sätt att vi inte är lika sårbara idag, åtminstone inte i vårt privilegierade samhälle. Men jag vill påstå att med klimathotet hängande över våra axlar finns risken att hamna där igen. Så kort och gott, det finns ett djupare perspektiv i kreativitet än ”bara” ett simpelt pyssel. Däremot kan just det superenkla kicka igång den del av hjärnan som faktiskt glömdes på vägen.

     

     

    Jag arbetar i en bransch där konsumtion är mer en regel än undantag. Jag bygger miljöer och får uppdrag där rekvisita måste ingå. För många med liknande uppdrag bygger det på nykonsumtion av varumärken som ligger i tiden. Som tur är har mina uppdrag nästan alltid varit det motsatta, kanske har jag själv styrt dem så. Mina uppdragsgivare kräver oftast att det ska vara vintage eller unikt. Och för det sistnämnda faller även vintage bort då och då, åtminstone så som det ser ut från början.

    För mig har återanvändning av material i mitt skapande varit ytterst medvetet men också ett måste de flesta gånger. I brist på pengar, i brist på tid och utbud. Såhär kan det se ut – jag får ett uppdrag vilket i 9 fall av 10 innebär rekvisita av olika slag. Ibland omfattande till en hel miljö, ibland enstaka saker.  Det betyder att uppdraget hänger på saker eller ett objekt. Det skulle kunna innebära vintage men det vet ju alla att det är inte alldeles säkert att det man letar efter finns exakt när man behöver det. Det skulle kunna vara något som finns att köpa nytt, men nästan alla mina uppdragsgivare vill som sagt ha något unikt, något eget. Säg att det ändå skulle gå att köpa så finns det oftast inte i min närhet. Kanske skulle jag kunna beställa det men jag inser alltid att jag inte kommer hinna få det i tid, jag tackar min dåliga framförhållning för det. Och min lyckliga stjärna. Jag slipper helt enkelt att ens överväga nykonsumtion som dessutom ska fraktas långväga till mig. Bristen på pengar är också ofta överhängande, det finns alltid en budget att förhålla sig till.  Så därför gräver jag nästan uteslutande där jag står. Min hjärna funkar alltid som – hur svårt kan det vara? Och är det uppenbarligen knivigt så kan jag tacka (igen, det var fasligt vad det tackas idag…) för jag har en ytterst kreativ man som alltid säger – hur svårt kan det vara?

     

     

    I skräpet hittar jag nästan allt mitt material. Därför samlar jag. Men jag vet att när det brinner i knutarna är det exakt skräpet som räddar mig. Som mellanbandet på den här lilla klänningen består av en bit av en trasig blus, delar av trasiga spetsar och en tunn remsa av en lika trasig handduk. Romberna i klänningen är också delar av något som var långt ifrån helt. Sparar jag allt kanske någon undrar, nej det gör jag inte. Jag vet oftast ganska säkert om materialet har ett nytt liv. Men som sagt, det kan verkligen vara något pyttelitet och supertrasigt som jag vet har största potentialen. Och nej, min plan i att skapa är nästan aldrig spikrak. Jag börjar och vet med största sannolikhet aldrig var det slutar, jag hinner ofta ändra mig flera gånger på vägen. Det är som om jag och mitt material blir ett team, det ena ger det andra och jag bli glatt överraskad i slutändan.

     

     

    Många gånger handlar det om materialet snarare än den färdiga produkten. Secondhand-marknaden är full av just material. Skrot-marknaden likaså, har ni någon gång varit på en bilskrot? Jag lovar säga, att allt kan bli något annat. Din egen återvinning är så nära som framför din egen näsa. Kartong är oslagbart i byggsyfte. Oavsett om det bara är en liten häst.

     

     

    Måla för att bli nöjd. Att ändra ytan gör att du kan återanvända gång på gång. Asken ovan skulle jag egentligen måla med schabloner men jag är aldrig kompis med sådana, det rann och kletade så jag gjorde på frihand. Men inspirationen tackar jag dessa för. Klä in för att bli nöjd. Textil och favoritpapper sparas gärna på en skokartong.

     

     

    Karin och Freja som driver Pysselbolaget har  i år ett mål att ta ett skräpår. De vill helt enkelt lyfta skräpets glans i pysselsvängen och inspirera att pyssla med just skräp. De vill också lära sig mer om materialen som passerar i hemmet och samla fakta, vad är bra att spara och återvinna som pyssel. Vad är bättre att återvinna på annat sätt. Vilka material ska vi undvika helt, kanske bör vi välja förpackningar utefter vad som har ett nästa liv? Och jag frågar mig genast, gör jag verkligen det idag? Har jag stenkoll på vad som händer i nedbrytningsprocesser. Utmanande tanke ändå, att redan vid middagshandlingen fundera i projektform. Det var det där om teamet igen, jag och mitt material. Hon uppmanar oss att hänga på under #pysselbolagetsskräpår . Jag är inte sen att följa med. En sak är säker att världen är full av sådant som är värd en andra chans. Själv samlar jag toarullar nu för en vidareutveckling av något. Fin helg till er! Jag åker till Örebro nu för att medverka i Yrkespodden.