ODLINGSLÅDORNA

 

Allt som har med vår trädgård att göra är lite av skryt faktiskt. Men jag var den som aldrig fick något att överleva. Alla år vi bodde i lägenhet hade vi noll växter. Enbart pelargoner på sommaren, sen dog de knall och fall. Jag minns även en och annan orkidé, som höll ända tills de hade övervattnats.  Även när vi flyttade till huset höll det ogröna i sig. Men så en vacker dag så var det min gamla mormor som upptäckte förändringen – oj! sofia har du fått gröna fingrar?!! Jag minns att jag sög i mig den komplimangen som jag blivit vuxen. Jag hade fött fyra barn men att äntligen kunna hålla växter vid liv, var det inte något storartat?!

 

 

Sen var steget till trädgården långt. Vår trädgård är magi om våren bland alla fruktträd, den är hur vacker som helst när rosorna nära äppelträden slingrar sig in i dess grenar och förlänger blomningen. Och pionerna är ljuvliga. Sedan är det klart, färdigblommat. Gräs typ och äppelmos. Så det blev mitt projekt att låta våra trädgård blomma så länge som möjligt. Jag ville också rädda blommor från frosten. För två år sedan fick jag till det och jag kände att bedriften var så storartat som den bara kunde bli, vill här och nu understryka att framgången satt inte i så mycket mer än att ett krassefrö blev en blomma.

 

 

Jag kan nästan tacka all min trädgårdinspiration den här boken (och min mamma). Jag har läst den flera gånger och gett bort den till höger och vänster. För mig är det exakt det jag behöver. Det är inte svårt, det är bara vackert och man gräver där man står. Bokstavligen. Givetvis har vi byggt odlingslådor, nästan exakt som Karins.  Och ja det gick överstyr. Och ja bygginstruktioner finns i boken.

 

 

Originallådorna på Sundborn.

 

 

Vart har du tagit den där bilden, sade min man. På grusplanen i vår trädgård. Så kan det gå när ogräset får härja fritt.

 

 

Så läskigt med ett ogräshav.

 

 

Även på baksidan, vid sidan av vår pool och för att rama in taket så har vi också odlingslådor. Det perfekta är att de är väldigt djupa och de torkar inte ur som lägre krukor.

 

 

Meningen är att kaprifolen ska växa och klättra på armeringsjärnet och solskydda oss vid sommarmiddagar. Plus lite Rosenböna och Fjärilskrasse. Av förklarliga skäl av förra årets sommar, så blev det ingen ordning med det. Men fröna som jag planterat men glömt vad det var, växte till malva.

 

 

Astrarna kom också som en överraskning.

 

 

Första året jag tog hand om vår trädgård gick allt fullkomligt utom all sans och vett. Färgmatcha lade jag på hyllan och kanske ratade jag vitt om jag tänker efter.

 

 

Jag har odlat dahlior i de här lådorna, tryckt ner krasse i kanterna och lavendel i små krukor. Gullskära, rosensköna och grekisk vädd. Tagetes och en malva som kommer år efter år. Och höstanemoner.

 

 

I sann Karin-anda spikade jag upp en hylla på fasaden.

 

 

Blomsterbönan klättrade in i Viggos rum på övervåningen, fascinerande ändå.

 

 

Det är så himla fint när allt bara fortsätter, från verandan, till hylla, till odlingslåda som blir trädgård.

 

 

Om ni inte fokuserar på någon påbörjad sleep-over och grus som läggs, så kan ni kolla in tunnan med krasse. Monsterkrasse.

 

 

Sommarkvällar ändå! Men nu sitter jag på tåget hem från Borås och en jobb-dag som landat så fint. Enda skuggan var att jag bokade en buss hem, hur är det ens möjligt via SJ-appen? Nåväl, bokade nytt och snart hemma.