54944
post-template-default,single,single-post,postid-54944,single-format-standard,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Drömfångaren – Jennifer.


Picture: The Way We Play
När jag visade Viggo, Caprice i huset på Bali, så dog han en smula. Alltså!! Vilket ställe!! Alltså!! Packa väskorna. Vi drar, Nu. Varför kan inte bo sådär? Varför kan vi inte bo på Bali??
Ehh, ja varför inte. För att din mamma inte är lika stencool och modig som Jennifer Jansch. Jag har skrivit om Jennifer och hennes Bag-all så många gånger här på bloggen. För att affärsidén är briljant, produkterna sagolika och för att hon helt enkelt är en förebild i väldigt mycket. Läs hennes bok, efter det kommer du tänka att världen är din.

Och Bali tänker du. Jag trodde de bodde i New York. Eller var det möjligen på Ekbacken?  Allihopa är sant på sitt vis men nu har familjen alltså flyttat till Bali och The Way We Play har visat ett gäng bilder från något så coolt att ögonen ramlar ur. Jennifer visar ännu mer bilder på huset på sin blogg.

Ja och nu är det ju inte så att familjen lider brist på vackra hus. Här är där de bor och kika runt på Jennifers blogg så kommer du hitta massor med bilder om äventyret, om skolan som var anledningen till att familjen flyttade (kolla här också, Isabelle har varit där), alla dessa supergenerösa svar på läsarefrågor (vet ingen som är så generös som att dela med sig som just Jennifer), var man hyra huset som visas i första bilderna. Jennifers blogg är precis så pepp som man upplever henne. Att kika in på deras liv är ju som att leva äventyret själv. Tack för internet liksom. Då kan ju låtsats lite, att man var sådär modig.

I somras bodde familjen dock på sitt sommarställe i Sörmland.De hade lämnat sitt New York och planerade för fullt flytten till Bali. Vi var där på en fika, i en minst sagt härlig värld.

Att komma hem till någon man aldrig träffat men landa mjukt i köket är ju bara fint. Jag älskar de här oplanerade mötena. Även åt andra hållet så att säga, när det dyker upp någon härhemma när man minst anar. Barnen spelade Uno.

Och jag kände ju redan första minuterna att här ville man ju hänga länge, jättelänge. Men nu var vi ju liksom bara på genomresa.

Så himla härlig familj och då träffade vi ända bara hälften. Här är Celeste och Cappi.

Ingen ängslighet råder här.

Jag hade egentligen inte tänkt att ta några bilder men jag kunde verkligen inte låta bli.  Och övervåningen, den var som en saga med tusen klänningar och sovkojor. Jag grämde mig lite när vi kom hem att jag inte fotograferat mera. Fast då hade jag inte fått alla fina samtal. Inte så svårt att välja då.

Hela Ekbacken är sagolikt och allt man drömmer om när det kommer till sommar. Här finns ett helt reportage om huset, se och dröm.

Jag blev så pepp av det här mötet. Jag tror att vi alla blev det.

Att få modighet serverad såhär direkt gör att man liksom fattar hur det hänger ihop. Själva livet liksom. Att man många gånger kan skapa sig möjligheter och att man kan uppleva det man drömmer om. Det allra mesta hänger på att våga. Att saker sedan kan ta lite omvägar, att det inte alltid är spikrakt och glasklart, det hör liksom till.

Sedan ska man inte tro att något är enkelt och en piece of cake. Det kan nog alla med egen business skriva under på. Men ändå så värt det i slutändan. Jag kan verkligen varmt rekommendera Jennifers bok om hennes resa med Bag-all. Så mycket pepp och så många goda råd. Och så väldigt personlig. Finns både på engelska och svenska. Hittas här.

En annan dag hade vi besökt Bag-all´s butik i Stockholm, på Roslagsgatan 21. Vi sålde ju påsarna på Mokkasin när det var alldeles nytt, skrev om det här med rubriken Please reuse – waste reduce. Idé är fortfarande detsamma men Bag-all har vuxit till något superstort med butiker i flera länder och sedan i somras även i Stockholm.

Så många påsar nu!

Och där kom jag ju ihåg vad Nomi önskade sig i julklapp.

Här var butiken alldeles ny. Nu håller den öppet mån-fre 11-18 och lördagar 11-5. Gångavstånd från Odenplan om du inte hittar i Stockholm.

Och det HÄR älskar jag! Man kan sätta monogram på alla produkter! Och som om det inte vore nog kan man också lämna in vad man vill till butiken för ett personligt monogram. Kläder, handdukar, kuddar, jackor eller precis vad som helst. Coolt!!

Det var ju en självklarhet vad Nomi skulle monogramma!

Visst vill man äga en sådan här maskin! Goals.

Där satt den.

Sortimentet har vuxit enormt och det känns som det finns liksom inget stopp vad som kommer härnäst. Kolla bara dessa svarta ryggor med guld monogram! För att inte tala om de nya påsarna för bebisar.

Många produkter är så smarta. Som den här för örhängen och småfix. Mina tjejer har den.

Förutom monogram kan man göra personligt med pompoms, band och pins. 

Vissa saker är bara gulliga.

Den här väskan används i tid och otid. Till stallet, skolan och på aktiviteter. Liv har en helt enkel fast med dragkedja, som är på sale nu såg jag. Hon har sitt namn monogrammat och har den proppad med pins. Själv äger jag denna med mitt namn. Då jag aldrig packar lätt, ni vet kamera, dator och allt som väger , kan jag intyga att den håller för väldigt mycket. Inte bara snygg alltså.

En liten länklista då.

Och vad är det här för modernt!! En insta shop, är jag helt vilse eller är det alldeles nytt?! Så coolt!

GRL POWER i ett nötskal. Hela alltet.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Sofia Vusir Jansson

sofia@mokkasin.com
No Comments

Post a Comment