Slänger in ett snabbt hej i söndagsvilan. Tänker väldigt mycket åt det hållet nu för att inte hamna långt där under isen igen. Kanske är de där med ledigt när alla andra är lediga hemskt viktigt ändå. Åtminstone för mig. Har alltid försäkrat mig om att frilansandets frihet överväger allt men insett med tiden att det är rena, raka motsatsen. Om man liksom inte räknar in alla jobb med självaste återhämtningen. Då brakar det, var så säker. Att ha återhämtningen med familj, nära och kära är det som absolut passar mig allra bäst. Att inte missa att livet pågår liksom. Plus fingrarna i jorden. Det kan jag lätt konstatera efter förra året. Det var liksom dit jag ville till. Jämt. Så därför gör jag listor på frön, frågar Paulina om en värmedyna bara är för proffsodlaren?

För hur intensivt det ändå kommer bli under året så ska jag låta en del av tiden vara här. Det ska vara mitt unn, som barna slänger sig med. Och helgerna. Och kvällarna. Ska inte vara jobb. Så var det bestämt. För DÅ vet jag att risken är väldigt liten att missa någon.

 
Sedan har jag redan bestämt en sak såhär i januari. Förra året kom inte insikten förrän i juli. Ni vet när det där slår en att de tusentaliga projekten gör att din andra tid blir noll. Zero. Obefintlig. Ni vet när man börjar och tänker att nu jäklar ska vi göra allt vi drömt om. På samma gång. Exakt så var det förra året. I våra hjärnor snurrade. ”En till rabatt och en till. Bygga fönstervägg under det stora taket och kanske lite växthus, men bara ett enkelt sa vi ju. Plantera om och flytta. Bygga staket till norr, åt hörnet i söder och där det var trasigt i norr. Flytta vildvinet vi hittade under rhododendrom-buskaget. Flytta buxbom vid andra trappen för att plantera ännu mer rosor. Bygga ett utekök. Ordna med elen under taket så vi får dit de stora grislamporna. Göra en utedusch. Och en pergola eller vad kallade vi det senaste, en meditationsrundel, haha! Så blint inspirerade av Yasuargi. Samtidigt kom en iskall källa på tal. Och en mur i olika nivåer. Lite rundat sådär.”  Men minsann jag blev matt redan av att skriva texten och flyttade några kartonger i den 30-gradiga juli-morgonen och kände mig sjukt nöjd så. Då var liksom helt klart för det året. Från tusen till noll. Jag satte ner foten för mig själv, andades långsamt ut. Efter det vattnade jag lite, knipsade några blommor och jagade några bladlöss. Och tänkte tanken att shit vad fint det är ändå och slutade aldrig tänka så en enda gång. Jag skryter till och med såhär i efterhand om vår trädgård och visar mobilbilder på blomsterbuketter, senast igår.

Egentligen var det inte särskilt märkvärdigt. Jag menar inga storslagna projekt alls. Inget växthus, inget utekök, inte ens en grind (vi köpte sådana där betongstolpar som skulle grävas ner men de står kvar på samma ställe forfarande, ovanför jord. Vi tog hönsnät istället) . Men minsann tre blomsterlådor! Och så alla blommor helt enkelt. Så. Himla. Nöjd.

Jag lovade insidan på ett konstnärshem men måste fara till ett vintrigt stall istället. Eller är det vår i januari?? Så en instickare om det absoluta fina med tipsen som haglar från  mina följare. Igår tipsade Karin om Tasha Tudor. Och wow vilket fint tips! Det roligare var att när jag tipsade vidare på min story så fick jag så många DM från de som inspirerats av denna kvinna. Så kul tycker jag! Och en hel massa andra trädgårdsidoler, ska kika in dem alla och ge dem vidare till er.

Och min pinterest fylldes.

Och jag tänkte att sådär barfota och nästan 100 ska jag också gå i min trädgård.

Hon var en amerikansk illustratör och barnboksförfattare. Men vi tar det historiska senare. Fast är inte bilden goals? Om tja 45 år eller nåt.

På Bokbörsen finns flera ex utav den svenska upplagan av Tasha Tudors trädgård. Och vidare tips. Igår tipsade Josefine om att köpa biljetter online, dagens innan besök, till Monet´s trädgård för att slippa köerna. Supersmart! Själva bestämde vi ju oss i vanlig ordning när vi insåg o det är en vacker dag men framförhållning är alltid att fördra i turisthetsen. Fin lördag till er!

Vi har en sjukt stor trädgård för att vara såhär i stan (skulle lätt kunna stycka av den man nu kände för det) och det är helt klart på gott och ont. Mer åt det senare när man kommer till plantering. ALLT ser futtigt ut och allt blir rent utav lite oöverstigligt. Vi får aldrig in i våra hjärnor hur stort det är. Därför ”räcker” det aldrig. Ska vi göra en grusplan får vi hämta grus en gång, två gånger och ja som nu, fyra gånger. Just därför är det lätt att ta sig vatten över huvudet och tänka att nu jäklar ska vi göra det och det andra och allt vi drömt om. På en enda gång. Ni fattar ju hur det slutar, att man håller på jämt och ständigt och hängmattetiden känns avlägsnare än någonsin.

Risken i år var helt klart överhängande att vi skulle sätta igång projekt efter projekt. En till rabatt och en till. Bygga fönstervägg under det stora taket och kanske lite växthus, men bara ett enkelt sa vi ju. Plantera om och flytta. Bygga staket till norr, åt hörnet i söder och där det var trasigt i norr. Flytta vildvinet vi hittade under rhododendrom-buskaget. Flytta buxbom vid andra trappen för att plantera ännu mer rosor. Bygga ett utekök. Ordna med elen under taket så vi får dit de stora grislamporna. Göra en utedusch. Och en pergola eller vad kallade vi det senaste, en meditationsrundel, haha! Så blint inspirerade av Yasuargi. Samtidigt kom en iskall källa på tal. Och en mur i olika nivåer. Lite rundat sådär. LÄGG AV! Jag blir helt matt bara av att skriva alltsammans.

Därför kände jag imorse efter att ha flyttat några kartonger att jag är så sjukt nöjd såhär. Nu är det klart för i år. Så bara. Från tusen till noll. Visst det kan vara skoj med de tusentaliga projekten men risken att tiden försvinner. För oss är risken dessutom väldigt stor att vi inte håller oss till ett och gör klart. Utan snarare påbörjar ett tjugotal samtidigt. Så därför satte jag liksom ner foten, för mig själv. Nu ska jag bara vattna, knipsa lite blommor och jaga bladlöss. Och tänka, det var värst vilken underbar trädgård vi har ändå!

På något vis är den här skålen lite gräslig. Så att den bli vacker.

Vi har byggt lite blomlådor på baksidan också. Köpte humle men ångrade mig. Humlen fick flytta till bättre platser i trädgården.

Ändrade mig till vildkaprifol och vildvin. Älskar kaprifolen redan som den är nu, deras mörkare stjälkar och mjukt slingriga sätt att växa är vackert. Så blommar den ju med. Så småningom.

Har alltså blandat vildvinet och kaprifolen. Plus att jag så länge tills det har blivit en vägg av det har flyttat dit Blomsterbönorna. De slingrade tidigare på trådar lite här och var. Jag klippte bara väck trådarna och hjälpte dem att slingra på armeringsjärnet istället.
Blomsterböna kallas också Rosenböna och jag fick flera sticklingar av Katarina på Ändebols gård. Jag har odlat dem i kruka och ställt hela krukan direkt i den stora blomsterlådan. Runt kanten av krukan börjar krassefröna att ta sig.

Vackraste 3 i rad ändå. Finns här.

Gillar att lite sådana skålar med vatten där blommor får simma runt i godan ro. De som kanske gått av. Sedan är de fortfarande ute, blommorna alltså, och fjärilarna hittar dit. Fint!

Drömmigt är rätta ordet. Inte min planteringslåda då utan samarbetet jag och Babes in Boyland startar upp med Nordiska museet! Måste faktiskt nypa mig i armen lite. Det handlar alltså om kommande workshop Hidden Places! Ärligt talat är min hjärna totalt speedad efter denna planeringsdag på urvackra Julita Gård med dess gömda rum och sagolika miljöer, så jag får inte ur mig ett enda ord mer just nu. Måste helt enkelt sova på saken. Tog en sväng i trädgården för att lugna ner mig lite.

Känns dock inte som den lugnaste platsen i trädgården. Kära nån. Jag läste någonstans om en trädgårdsplan. Minns att jag hört något smart. Men jag har gjort precis tvärtom. Allt på liksom.

Men var tvungen att införskaffa några ytterligare perenner idag. Kinesisk smörboll, perfekt gul. Buskgråmalva! Googla den alltså, hur fin!! Sedan lite brinnande kärlek. Och ett par rosor som säkerligen förknippas som den enklaste rosen som nånsin har funnits, sådan där som kommuner planterar för att hålla sig på säkra sidan. Men ärligt, varje år är jag nära att köra av vägen för jag fattar inte hur blomstermaxat det kan bli på kort tid dessutom. Så nu, fattar inte varför jag inte slagit till på den här förut? Tänk hur stor den hade varit då. Måste varit något det där om jag bara önskade vitt och rosa i trädgården. Tur att man har rätt att ändra sig. Så nu blir det knallrött, Flammentanz. Mer romantiskt än så låter det inte men kom igen när jag badar i ett rosenhav. Det tar säkert några år men ändå.

Innan jag och Nomi for till Julita idag band jag upp tomaterna för blåstens skull. Tänk om de här tomatklasarna hade legat i spillror när vi kom hem.

Tror aldrig vi haft så mycket bigarråer.

Och varenda Dahlia som slår ut är som vackraste presenten. Jag spanande den här imorse från verandan och ohh:ade för mig själv. Och typ rusade ut i pyamas för att spana på nära håll. Eftersom jag har noll koll på vilka knölar jag har köpt så kommer varenda knopp vara en överraskning. Skulle kunna roa mig med detta hela sommaren. Vänta in den ena efter den andra skönheten.
 

Jag fortsätter samla på de som andra ratar på loppis. Och lägger beslag min mammas skatter. Kanske sa jag något om att låna när hon sade att vi borde dela lika, jag och mina systrar. Man vill ju liksom inte bara roffa åt sig.

Vi kalasade ju även i helgen för de två elvaåringarna. Vi fick ett fasligt sjå att hinna öppna poolen och städa bort vintern. Vi glömde ju liksom att städa förra sommaren när vintern plötsligt kom, då blir det ju lite extra så att säga. Osmart. Och det där med att öppna en pool är ju liksom inte bara att trycka på en knapp. Bläää säger hon som inte gjort en släng för att badpremiären ändå skulle ske på lördagen. I kristallklart vatten. Men hon är också nöjd att hon för första gången hängde tyg från taket i maj och inte vid Kristo´s födelsedag i slutet av juli som brukar höra till ordningen.

Vilken sommardag vi fick.

Med vårens sagolika inramning. Det där lät högtravande men jag kan inte komma på något annat sätt att säga det på. Just nu är magiskt och varmt väder på det är som en dröm. Tänkte på det i morse när jag kryssade mellan alla äppelträd, päronträd, syrenerna, kastanjen. Precis när alla körsbärsblad har fallit till marken. Det känns som vi är bland fluffiga moln.

Sådant man gör. Men jag vill även observera den mörka delen där bakom. Eller som Viggo – uttryckte det – Ja, man är ju liksom van, det är ju ens barndom. Lite spökhus har det ju alltid varit men det är nice såhär, supernice. Han syftade på vad som hände i måndags och att vår trädgård innan alltid har varit som inringad i skog om sommaren, fast det är mitt i stan. Vilket vi absolut inte har haft något emot och spöklikt vet jag inte. Men 10 år av ickeröj sätter sina spår och nu har vi plötsligt en trädgård till. Eller som en liten innegård mot grannarnas bodar och plank. Just nu ligger det som tre majbrasor på vår gräsmatta men fortsättning följer.

Jag bestämde mig i all hast att använda dukarna på det här sättet. Vårt utebord är superlångt och ingen broderad duk i världen täcker denna planka, bordskivan är faktiskt ett helt stycke på dryga 4 meter.

Så jag lade dem bara omlott. Syns att de kommer från mammas linneskåp, manglade minsann. Hör och häpna att vi har en mangel i vår källare. Som jag använder vid varje tvätt… Inte då. När mamma manglar så måste hon först städa fram mangeln under bråte.

Inga dukar utan folk. Lönlöst liksom.

Så klart för sommaren.

Inatt hade vi nästan alla fönster öppna och det känns helt otroligt ovanligt såhär i maj. Vi har inga sådana där barnsäkra fönster längre så öppna fönster är lika med vid gavel. Kan inte tänka mig något bättre än att somna till fågelkvitter och en lätt bris i håret.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM