• Our weekend diary, ganska mycket trädgård.


    Inatt funderade jag på om man förändras om man lever i ett land där solen jämt skiner. Till sinnet liksom. Jag brukar alltid hävda att jag älskar årstiderna. Skiftningarna i naturen, kylan och snön.  Samtidigt känns livet så mycket enklare när solen gassar dag efter dag, regnet går runt vår stad och det är ljust dygnet runt.  Det här är inspirerande om något. Sommaruniform med shorts och blus.

    Vi bestämde oss för att göra trädgårdsklart den här helgen. Det gick ju såklart inte alls efter planerna. Jag vet inte hur många dahlior jag har planterat ut och än är jag inte klar. Fortfarande förvånad att alla utom en stackars knöl blev växter.
    Det här är vår framsida av huset. Det hörn man ser från glasverandan som fortfarande har vinterfönster kvar. Sedan kommer det kännas som om man sitter i planteringen. Vi har byggt en djup planteringslåda och målat den i samma färg som gavlarna på vårt hus. Till vänster är köksträdgård med kryddor, tomater, ringblommor och solrosor.

    På lördagen sprang vi ner till en loppis i ett av stans äldsta hus. Kristo hittade ännu en rullbandspelare. Hurra.

    Det där huset är byggt i slutet av 1800-talet och ärligt talat är det nog ett av de mest O -bevarade hus jag någonsin sett. Det verkar vara slarvrenoverat under årens lopp och nästintill allt är utbytt till plast, laminat och detaljer från olika årtal.

    I en av garderoberna verkade ändå tiden stått lite still.

    Eller njaa.

    Däremot smet Nomi bakom huset och kom tillbaka och var alldeles eld och lågor.

    Japp, där stod den. Skomakarbostaden med verkstad. I världens vackraste lilla oas. Så gömd bland tidens förändringar. Observera det grå schabraket som tornar upp sig bakom äppelträdet. Och nu kommer ni säkert inte bli förvånade, med tanke på detta. Det är såklart man river!

    Asfaltera bara.

    Asfaltera och bygg nytt och sätt buxbombollar där en gammal trädgård har vuxit i över hundra år. Ner med äppelträden bara. Det känns så himla modernt och klokt att göra så…

    För inte går det väl att bygga nytt och spara vissa delar? Det är så märkligt för jag trodde det, att man liksom fick lov att spara små oaser? Men det verkar som det är lag på att göra EXAKT tvärtom. När grävskopan är där, gäller allt eller inget.  Tänk ett nybyggt område som saknar känsla men där man sparade en gammal, faluröd skomakarbostad. Där äppelträden redan var uppvuxna och rabatterna blommade på så som de alltid har gjort. Där humlor och bin fick stanna och och där ingenting behövde år på sig att växa till sig.

    Solur – check.

    Och berså.

    Nämen det är väl så mycket charmigare där på andra sidan gatan? Jag blir helt kallsvettig. För att inte tala om detta vansinne som gått mig förbi. Ulrika berättade om detta när vi sågs häromdagen och jag kunde inte förstå att det var sant. Då känns det plötsligt inte alls konstigt att ”de som bestämmer” tycker att en liten trädgård och en röd stuga kan försvinna på en sekund.

    Vi for över till Fia och Iminlillavärldavblommor och tog en bild på en magisk brudbukett.

    Allts som skulle levereras till bröllopet var som sommaren.

    Och jag bestämde mig för Astilbe i trädgården.

    Jag har redan planterat hur mycket krasse som helst i trädgården. Men jag kunde inte motstå dessa på planta. Som en pepp på vad som komma skall.

    Charlie rensade vår längsta rabatt. Den är sisådär 15 meter, mycket ogräs blir det.

    Och Viggo trädgårdsjobbade halva helgen. Fy tusan vad det gick undan.Plötsligt händer det. Planen för denna del av trädgården får ni veta mer om. Här sattes det i alla fall gräsfrön i en sväng mot gruset.

    Några till peppväxter när vi väntar på att resten kommer upp. Perenner som Kantepeta, Rudbeckia, Flox och Iris.

    Krassen fick lintrådar att slingra sig på.

    Med inspo från denna frukost.

    Så himmelskt att strö tagetes och krasse över.

    Sedan fick de fortsätta här.

    Tycker så mycket om blandningen av färgerna nu i trädgården. Jag som trodde att jag var bara vit och rosa, haha!

    Jag har inte lyckats med den mest lättodlade klematisen tidigare. Men nu jäklar.

    På den lilla hyllan ska rosenbönorna och krasse leta sig upp på trådar mot Viggos rum. Liv tyckte vi kunde åkt till Paris istället för att införskaffa en massa blomster. De vissnar ju ändå bara. Nepp, du. De gör dem inte, hävdade jag bestämt. Fast fattar ju hur hon tänker. Wish me luck.

  • Broderade dukskatter på 4-metersbord.


    Jag fortsätter samla på de som andra ratar på loppis. Och lägger beslag min mammas skatter. Kanske sa jag något om att låna när hon sade att vi borde dela lika, jag och mina systrar. Man vill ju liksom inte bara roffa åt sig.

    Vi kalasade ju även i helgen för de två elvaåringarna. Vi fick ett fasligt sjå att hinna öppna poolen och städa bort vintern. Vi glömde ju liksom att städa förra sommaren när vintern plötsligt kom, då blir det ju lite extra så att säga. Osmart. Och det där med att öppna en pool är ju liksom inte bara att trycka på en knapp. Bläää säger hon som inte gjort en släng för att badpremiären ändå skulle ske på lördagen. I kristallklart vatten. Men hon är också nöjd att hon för första gången hängde tyg från taket i maj och inte vid Kristo´s födelsedag i slutet av juli som brukar höra till ordningen.

    Vilken sommardag vi fick.

    Med vårens sagolika inramning. Det där lät högtravande men jag kan inte komma på något annat sätt att säga det på. Just nu är magiskt och varmt väder på det är som en dröm. Tänkte på det i morse när jag kryssade mellan alla äppelträd, päronträd, syrenerna, kastanjen. Precis när alla körsbärsblad har fallit till marken. Det känns som vi är bland fluffiga moln.

    Sådant man gör. Men jag vill även observera den mörka delen där bakom. Eller som Viggo – uttryckte det – Ja, man är ju liksom van, det är ju ens barndom. Lite spökhus har det ju alltid varit men det är nice såhär, supernice. Han syftade på vad som hände i måndags och att vår trädgård innan alltid har varit som inringad i skog om sommaren, fast det är mitt i stan. Vilket vi absolut inte har haft något emot och spöklikt vet jag inte. Men 10 år av ickeröj sätter sina spår och nu har vi plötsligt en trädgård till. Eller som en liten innegård mot grannarnas bodar och plank. Just nu ligger det som tre majbrasor på vår gräsmatta men fortsättning följer.

    Jag bestämde mig i all hast att använda dukarna på det här sättet. Vårt utebord är superlångt och ingen broderad duk i världen täcker denna planka, bordskivan är faktiskt ett helt stycke på dryga 4 meter.

    Så jag lade dem bara omlott. Syns att de kommer från mammas linneskåp, manglade minsann. Hör och häpna att vi har en mangel i vår källare. Som jag använder vid varje tvätt… Inte då. När mamma manglar så måste hon först städa fram mangeln under bråte.

    Inga dukar utan folk. Lönlöst liksom.

    Så klart för sommaren.

    Inatt hade vi nästan alla fönster öppna och det känns helt otroligt ovanligt såhär i maj. Vi har inga sådana där barnsäkra fönster längre så öppna fönster är lika med vid gavel. Kan inte tänka mig något bättre än att somna till fågelkvitter och en lätt bris i håret.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Trädgården och önskelistan.

    Jag har en liten trädgårdschecklista. Eller en önskelista. Hinner vad vi hinner tänker jag.

    Igår bad jag Kristo såga itu några oljefat sedan blev jag nervös att båda han och hus skulle explodera. Jag messade Marina På Strömma om hon hade något knep, jag menar på den platsen kryllar det ju av oljefat. Men hon var lika nervig som jag och tog det säkra före det osäkra och bad själva hämtastället fixa. Men jag har ju redan hämtat. Hur som helst ska jag plantera Indiankrasse vid verandan. Helt galet, icke-rosa och inte ett dugg vitt och skirt.

    Vi har ett sådant sug efter att placera ut små sittöar i vår trädgård. Även Liv uttryckte sin önskan igår om än hon mest sitter på taket (hörs det när vi spelar musik där…? ja vid midnatt undgår det kanske inte så många…)  Och ja den mest perfekta måste väl ändå vara Fermobs serie Luxembourg, allra särskilt fåtöljen då. Stolarna skapades redan under 20-talet och tolkades sedan av Fermob nästan 100 år senare och är fortfarande de möbler som finns i Paris offentliga trädgårdar. Detta är verkligen hållbar design för mig, både sättet hur de smälter in i trädgården men även att materialet står pall. Men hjäälp vad vi får spara. Finns just nu inte på tapeten. Men Paris ändå.

    Vid andra sidan glasverandan bygger vi en hög låda och där får hälften av luktärtorna vara. Uppbundna på pinnar i som en kon.

    Otippat möjligen, men där ska jag också plantera solrosor och jätteverbena. Helgalet. Och Karin Larsson inspirerad.

    Jag vet att det är önskedrömmen. Men som när min syster och Andreas gifte sig i vår trädgård. När solen skiner då är ju platserna under träden allra bäst.

    Vår plats under taket kommer ändå vara den mest användbara. I ur och skur. Här finns förresten färgkoden på hur vi oljade vår terass mörk. Och jäklar vilket bygge det där taket var ändå. Klart det håller för kompisgäng om sommarnätterna.

     
    Vi byggde ju förresten världens mest simpla dagbäddar utmed hustaket. Lastpallar. Madrasser i skum som vi limmade ihop till rätt längder och klädde in.

    Och just det! Vindskyddet av gamla fönster står ju också högt på önskelistan.

    Ljusslingorna ska hängas om. Vinterljuset blir till sommar.

    Sist men inte minst var det superplanen vi egentligen satte för flera år sedan, en lekstugsflytt gjorde den möjlig, den glömdes bort för att sedan minnas med min mammas hjälp men det är sjukt långt dit. Men bortre hörnet då, det mörkaste ska bli det ljusaste och det lerigaste ska bli ännu en grusplan. Vi hinner vad vi hinner som sagt. Merci-trädgård eller ej.
    Bild 1 – 3 – 4 – 5 – näst sista bilden.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad.

    Jag taggar ner en smula innan jag hämtar dessa tjejen vid bussen. Tåget slutade gå halvvägs så då blev det en lucka i en redan speedad tisdag. Så, jag taggar ner med en… trädkoja!

    Måste verkligen tipsa om det fina med att ha en. Vi byggde med en säker konstruktion av reglar till golv och stomme. Sedan klädde vi in det med vårt älsklingsträd som var tvungen att huggas ner pågrund av ihåligheten och risken att hamna i vår pool. Så fort det stormade lite så vajade det något alldeles otroligt. Men det var nog det ihåliga, ni vet ett sådant man krypa in i eller hitta skatter i botten på. Och det hade de vackraste av körsbärsblommor. På våren var knopparna helt otroliga och nästan inne i vårt sovrum. Som sagt vi älskade det där trädet och trodde att det alltid stått där,  en hel evighet tillbaka. Jag sörjde när det var tvungen att huggas ner. Det som alltid stått där…. Trodde vi tills för några månader sedan…

    ”I ett undanskymt hörn av trädgården lever en och annan fe. De bor bland trädkronorna för de vill vara lite närmare himlen än vanligt folk. De äter sand och blommor men lämnar alltid de rosa kvar. Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad. Fast då är det en extra festlig dag.De äger de starkaste av superkrafter. Jag hoppades att det skulle vara snällhet men det är is och eld. Jag har försökt att komma på vad de ska användas till men jag lyckas inte. Och feerna tittar fram mellan grenarna och viskar : En dag kommer du att veta….”
    Så är livet in en trädkoja. Värt ändå.

    Som en fasad av grenverk från det kära bigarråträdet. Så tipset, klä in den. På så vis smälter den in såsom en trädkoja bör.

    Säg den lek som inte lekts där.

    Men hur var det då med trädet. Det knotiga och superhöga. Nästan lika högt som vårt hus. Med en magisk trädkrona, med blomknoppar stora som äpplen. Som om våren gav känslan att titta direkt in i ett moln av vita blomster. Det sagolika trädet.. Jag fick nyligen veta av vår granne, en dag några år innan huset blev vårt hade de förra ägarna fått en väldigt annorlunda leverans. Ett träd, ett enormt, med rötter och hela konkarongen. Ett helt träd liksom, ett säkert hundra år gammalt. Och vips ner i jorden med det! Tänka sig va?!

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Vintersådd ! Så funkar det!


    Hej söndagkväll! Så himla roligt att så många uppskattade inlägget och intervjun med Paulina Alesand /Velobloom. Kan säga att jag själv uppskattade det också! Jag älskar Paulinas generösa tips! Som om det inte vore nog med alla tips hon gav i intervjun så tipsade hon mig om sk vintersådd när jag besökte henne.
    Jag som inte är en världsvan odlare ( väldigt långt ifrån ju) spärrade upp ögonen som hon berättat något hokuspokus. Tror jag frågade om tre gånger. Men minsann, vintersådd måste ju vara grejen ändå. Så idag satte vi planen i verket. Sedan kan vi ju såklart inte lova att just våra Rosenskäror vajar som fält när sommaren kommer med det är planen.

    Paulina berättade att vintersådd är perfekt om man önskar blomsterhav. Grejen är liksom att man kan förodla väldigt många små plantor trots att man inte har plats inomhus att förvara dem, de ska nämligen placeras utomhus. Nu! I snön!  En blomsterdrottning som Paulina skulle ju lätt drunkna i alla sina förodlingar annars. Men vi vanliga drömmer ju också om blomsterhaven. Der finns en regel för  blommor som fungerar bra att vinterså – Sådana blommor som lätt frösår sig själva. Som tex Rosenskära, Vallmo, Blåklint. Grönsaker som funkar till vintersådd är sådana fröer som tål kyla såsom sallad, spenat, persilja och morot.
    Våra fröer är lite kära i varann…haha!

    Mitt i vintersådden tog vi lite valpmys också. Det får man.

    Paulina hade sådana där lådor som smågodis levereras i. Själv hade hon fått sådana gratis av något ställer där godis säljs. Hon gjorde odlingen i lådorna och borrade hål i locket, vi gjorde en liten annan variant då vi inte hade lyckats knipa några sådana lådor. Men det hela fungerar ju på samma vis.

    Man kan tex ta sådana plasttråg som tomater brukar ligga i på butikerna. Ni vet sådana med hål i botten. Av någon underlig anledning hade vi inte heller några sådana annars är det ju ett hett tips att lägga på hög. Men vi borrade hål i botten på andra plastburkar såsom glassburkar, hämtmatsburkar och knäckeburkar.

    Eftersom våra burkar saknade lock tog vi en stor plastlåda. Borrade hål i botten samt runt kanterna, upptill. Vi skippade alltså att borra i locket, på så vis kan vi kontrollera fuktigheten. Är hålen i locket så regnar, snöar det ju direkt in. Vi tänkte prova den varianten med och se vad som funkar bäst.

    Borra är askul.

    Sedan fyllde vi samtliga småburkar med jord, några centimeter tjockt.

    Bredså fröna i trågen.

    Överst strödde vi Vermikulit. Också tips. Såklart. Ja, allt är Paulinas tips. Jag hade som sagt ingen aning. Det är en slags jordförbättring som ska öka syresättningen och därför gynnar det rotbildningen. Nomi tyckte det var fluffigt värre så hon ville helst fylla några kuddar med det…

    Vi bar ut vår plastlåda i trädgården.

    Lade snö på samtliga odlingar.

    Visst känns det spännande!? Egentligen hur självklart som helst, det är ju precis såhär det funkar i verkligheten.

    Så på med locket. Första lådan klar. Vi planerar minst ett tiotal. Paulina berättade att man får ha lite koll, lägga på lite mer snö om det ser torrt ut och finns ingen snö tar man vatten såklart. När vårsolen börjar värma kan man behöva lufta sina små växtlådor. Lyfta av locket och låta dem sola sig. Så håller man på så tills de har fått fart, vuxit upp och är dags att plantera ut.

    Vi ställde lådan mot husväggen. Fast nu slog det mig att de skulle placeras i norrläge annars var risken att det blir för varmt så småningom, när locket liksom är på. Men när det var dags att lufta dem så ska de fram i solstrålarna.

    Var är sommarmyset?? Långt från vinterröran i alla fall.

    Vad bra att vi har ytterligare ett ställe att samla saker på. Hjälp alltså. Jag fortsatte med min rekvisitastädning imorse och det går inte framåt. Min man vill ha musikstudio och Charlie & Nomi vill ha det andra rummet till dansstudio…

    Så här känns sommaren så långt borta. Men utan man vet ordet av så kommer vi simma i ett blomsterhav. Wish us luck!

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

     

  • Det bubblar under snötäcket, snart är det vår!


    Igår for jag iväg på ett sannerligen fint möte. Och jag blev helt proppad av inspiration så det fullkomligt bubblade när jag väl kom hem. Kära Paulina, sicken talang du är! Snart ska jag dela med mig om tankar som snurrar hos denna inspirerande tjej och lite bilder från ett vackert hem. Can´t wait! Ni följer väl henne redan hoppas jag, här på @paulinavelobloom Och går du i trädgårdstankar skulle jag gripa tag i denna talang snabbare en blixten. Du kan boka henne för en stunds rådgivning eller för en total makeover av din trädgård. Och med tanke på vad jag hann lära mig över en förmiddagsfika där fokus var på allt mellan himmel och jord så kan jag bara drömma om vad man får ut av en sådan stund…

    En annan favorit, alltid, är ju Elin Unnes – hennes  blog The secret Gardener är ju generös med tips och klokt när det kommer till odling. För övrigt vet ju ni som följer mig att jag är totalt såld på hennes sätt att skriva böcker, som den senaste Paris för foodisar, åhh! Och livsläxor och botaniska tricks, för mig behövs inte mer än så för att gilla innan jag ens bläddrat.
    ”Det är både en sorts antologi över de poetiska underverk som människan och naturen kan åstadkomma tillsammans och en konkret odlingsbok: en sorts best of trädgård med tips och kunskap hämtade från odlare i den bohemiska eliten.”
    Utgivningsmånad är planerad till Mars, för Natur o Kultur. Dessutom kan man boka en föreläsning i ämnet här. Vill. Gå.


    Tulpaner på Malin´s vis var ju verkligen vackert! Och inte i vas minsann…

    Och en annan blomsterdrottning, Weronica! Blir man inte helt förälskad i den här typen av fröpåsar?! Så enkelt faller jag i alla fall dit. Skrolla hennes kategori Trädgårdsliv så har du att göra ett tag framöver.
    Och lite länkkärlek på det.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

     

  • DIY – ängsfeeling fast om hösten.

    Okej nu kanske det här drar åt försommar. Men annars kan man ju göra exakt samma fast till höstfesten. När det kommer till dukning och festligheter så är väl ändå blommor och växter från naturen det allra bästa. Jag tycker om att blanda vaser, burkar, flaskor och vad jag helt enkelt har hemma. På så vis kan man fylla bordet så det liknar en sommaräng. Blommorna behöver inte vara höga, vilket man egentligen ska undvika för att se sin bordsgranne, utan minsta lilla viol kan få sin givna plats.

    Jag gjorde världens billigaste vaser, just för att förstärka känslan av äng just. Må vara en höstig eller vintrig med för all del. I den här typen av vas kan du variera dina blommor som du vill. Likväl enstaka blommor som en stor mängd i samma vas.

    Du behöver:

    • Sockerkaksformar från loppis. Helst sådana som har ett mindre mått i botten. På så vis håller plåten uppe sig av sig självt.
    • Plåtrester av perforerad plåt. Det bästa tipset är helt enkelt att ta en sväng till en lokal plåtverkstad och fråga snällt om de har några spillbitar till övers. Jag kan nästan lova, såhär på rak arm, att de har det. Just den plåten jag använt kallas för Klöverplåt.

    Gör såhär:

    • Du klipper till 2 plåtbitar till en form. Den ena i övermåttet av din form och den andra i ett mindre mått, den som sitta närmast botten. Du lägger i plåtbitarna i din form.

    Taa – daa! Ängsfeeling!

    SparaSpara

    SparaSpara

  • Oh lala, det blev en fynd-onsdag!

    Hur många planer kan man smida under en resa genom Sverige? Ganska många. Alltså vi har flyttat till Österlen och öppnat hotell, till Varberg för havet skull, till Köpenhamn planerade vi också en flytt men det var nog för vi åt falafel i Malmö. Däremellan bodde vi kvar i vårt hus med byggde ett loft av halva vinden, satte in platsbyggda hörnskåp, byggda garderober av stallfönster i järn och Liv tapetserade otippat nog om. Vi byggde dessutom sisådär 5 olika växthus. Alla så inspirerande på sitt sätt. Men min man är fast besluten om att bygga ett av gamla fönster och inte mig emot. I alla fall så fick vi världens bästa inspiration av Kerstin som driver Mellby KlockaregårdFörst föll vi ju såklart pladask för det vackra, rostiga mitt i allihopa. Men efter en stund visade Kerstin oss ett hemligt och det alldeles egna och supervackra. Hon öste dessutom  över oss en massa fina idéer och pepp. Så där och då blev det nog bestämt, ska vi en gång få till ett växthus så får det vara med en hel hög inspiration från det samtalet och titten.

    I alla fall så kom vi hem igår kväll efter semester. Innan frukost hade vi lovat varandra att ”vi får ordning på verandan, sedan gör vi inget mer den här sommaren. Inte ett dyft.” Vi har nämligen lite tråkgöra att ta itu med på vår glasveranda. Sedan fyra år tillbaka så det måste göras.

    Men så föll det sig så att jag letade efter en dörr på blocket. Och hittade en hel hög med fönster. Och de var ju nästan nästgårds. Eller inte alldeles riktigt men i alla fall inte i Umeå. Så Kristo for iväg. Och kolla! Hur fina! Med munblåsta glas sedan 20-talet. Det är ju det finaste jag vet.

    Och ja, hur fint vore det inte att klä in gavlarna på vårt långa tak med fönster? Ni vet sådär som det kunde se ut när allt var vackert. Lyckligtvis är Kristo exakt som jag. Vi roar oss med sådant här drömmande, bygger lite här och där, sedan blir det ju kanske aldrig riktigt klart och ingeting går väl direkt jättesnabbt. Men vi har i alla fall kul nästan jämt. I samma stund fortsatte vi att drömma om en annan liten händelse. Det började som en enkel lösning gjord av hönsnät från min sida. Kristo spann vidare på plank med egen minidörr och myshörna.. Och neje, jag kan inte säga vad det hela handlade om för det var inget genomtänkt eller sanningsenligt över huvudtaget. Fast man vet ju aldrig.

  • förra lördagen.

    Förra lördagen vaknade jag i detta blå rum. Med utsikt över drömmen till växthus. Tacksamt uppvaknade kan jag lova.

    Det var ju såklart hos Kristin och hennes familj vi vaknade. Jag och Nomi.

    Igor, superglammig dagen till ära.

    Det är fasen så himla fint att bara vara. Jag behöver varken stordåd eller några makalösa upplevelser. Det behöver inte hända något speciellt över huvudtaget. Jag älskar att dela dagar med andra. Att lyssna till samtal och historier. Är nog egentligen ingen ensamvarg. Nix, inte alls faktiskt. Visst, jag är inte översocial alla dagar. Men jag skulle nog aldrig kunna tillbringa många dagar utan familj och vänner. Skulle bli helcrazy med mina egna tankar tror jag.

    Växthuset väntade in våren. Ni har väl läst Kristin´s tipsiga om just växthus? Det skulle vara rackarns önskefullt att äga ett. 

    Såklart kan man hjälpa våren på traven. Nu syns ju inte kaminen till vänster men jag funderar på om man kan ha något liknande under vårt stora tak…

    Emma´s tranor är alltid så rätt. Insåg just att jag bara sett den just i blått, tänker att den finns i tre färgställningar till.

    Känns bra att Kristin också har stjärnan kvar. Vi har ju även utestjärnan kvar. Men stjärnhimlar är ju vardagsmat.

    Älskar det här Krickelinska hemmet och allt som ryms där.

  • ändrade planer och om 100 år framåt

    MX8A1798-2 Jag är ju ingen rosenmänniska direkt, sade jag igår. Vaasaaduu?! frågade Nomi med uppspärrade ögon som om jag nyss sagt världens mesta osanning. Som om det inte vore möjligt. Hon älskar ju rosor och har alltid gjort, och allt som har med rosor att göra. Rosglass, roslemonad, rosgodis, rostvål… Men just på det nästintill hysteriska viset har jag aldrig varit. Fast jag måste nog säga att jag med åren insett att rosor i vår trädgård är min absoluta favorit.

    MX8A1800 För att inte tala om andras rosor. Jag har varit när att krocka med Katrineholmsbussarna ungefär tio gånger, och nu ska tilläggas att bussarna i den här staden går inte särskilt ofta, för jag är helst besatt över de rosorna som blommar utmed vissa gator. De som själva kommunen har planterat. Det underliga är att jag aldrig märkte när de började växa och så vips en dag blommade de så jag blev bländad. Och liksom upp i halva luften  som små skogar av rosenblom. Jag har i mitt stilla och ytterst hemliga sinne funderat på att sno några  en natt, det skulle aldrig märkas om det blev tre färre av miljoner.

    MX8A1803

    Nog för jag avundas trädgårdarna där rosorna hänger över staketen. För att inte tala om det gula huset där rosenbusken har fortsatt växa och lagt sig till rätta över taket. Men ändå så älskar jag våra små rosenbuskar, som nästan inte borde kallas just buskar utan snarare bara rosor, lika mycket som de stora som vi flyttade en gång men blommor på som de inte gjort annat, på sitt nya ställe. Jag tror jag förstår de som ägnar rosorna sin halva vakna tid. Det finns inga andra blommor i vår trädgård som fångar min uppmärksamhet såsom rosorna.

    MX8A1819 Sedan är det min absolut favorit att ta med in. Såklart för doftens skull.

    MX8A1826Men också för att den gillar att vara inne också. Att den står där alldeles vacker ända tills bladen faller. Och förresten är bladen vackra de med. Så nu har jag lovat mig själv att så länge jag bor här så får det bli en rosenbuske i present, till oss från mig. Jag har därmed lagt ner alla andra planteringsplaner. Jag tänker nämligen på om sisådär hundra år…  Då kommer vårt hus som faktiskt döptes till Granliden 1913, liksom ha bytt skepnad. Inte för att det är en enda gran i sikte här just nu men då är planen att det kommer drunkna i rosor. Rosenliden på åsen, flott värre.