INSPIRATION -GARDEN-arkiv - Sida 2 av 2 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
21
archive,paged,category,category-tradgard,category-21,paged-2,category-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

tapeten har gått och blivit stol.

 
 
 
Jag tänkte ju att jag skulle vara snabb. Lättare och snabbare fix finns ju inte. Men ändå, först stod de hela förra sommaren lutade mot vårt hus. Med texten mot gatan. Såsom jag ville skylta med dem lite extra. Här bor de med stil liksom. Den här sommaren tänkte jag att själva fixet skulle ske i maj så jag ställde dem uppställda och sittbara på vårt pooldäck. Det var ju synd på så sköna solstolar att stå på vinden, där de hamnade när snön kom.
 
Sedan har de alltså stått där. De bra dagarna har de haft ett tyg hängade över sig. Till att börja med åtminstone. Men en sommar i Sverige är sällan utan blåst och bris. Så vi kan säga att 90 % av tiden har de stått precis sådär som till höger för tyget har flygit iväg med vinden. Och alla frågar lite försiktigt, ska de vara sådär? Njaee, säger jag, jag ska fixa dem jag ska bara…
 
 
 
Min syster man tyckte det var synd. På själva stolen. Blommigt liksom, när man kan få en feeling av Sällskapsresan på köpet. Lasse Åberg sådär närvarande varje dag. Tyget då, ”tapeten” från förra inlägget. En gardin från loppis, för några tior. Som bara fållades och häftades fast precis som fultyget. Och jag behövde bara ta den ena lyxigt nog. Och stolarna, typ gratis.


Nu hann jag ju bara den ena. Och det bådar ju inte gott med tanke på hur svårt det var att komma så långt. Men det är lördag. En lång och solig, så det ska nog gå bra.

den hemliga trädgården.

 
Reportage för Plaza Interiör
 
Förra sommaren kvistade Linn och jag bortom husknuten här i Katrineholm. För att göra ett jobb vid ett synnerligen härligt hus och en fantastisk pool. Precis som en hemlig trädgård mitt i stan. Reportaget finns nu ute i butik, i senaste numret av Plaza Interiör.  Där finns såklart fler bilder och tipsen. De väldigt bra om man frågar mig. Om rumsindelning, gröna råd och hur man kan komma runt kravet om det superdyra och inte särskilt snygga poolskyddet.
 
 

Med facit i hand och en alldeles egen ofärdig pool som vi aldrig får rätsida på blev jag själv alldeles inspirerad av att hänga där en dag. Lite knäsvag faktiskt. Inte minst att få ta del om familjens tänk och lösningar. Önskedrömmer om att jag hade haft det här reportaget i min hand när vi satte igång att gräva. Vi hade helt säkert gjort på annat vis för så vacker är den här poolplatsen. Något som är alldeles särsklit speciellt är att ytan är förhållandevis liten, så pass att man till och med funderade på om en pool skulle få plats. Nu visade det sig att mer perfekt än såhär kunde det inte bli.
 
 

Hemliga trädgården var det.
Man har ju liksom inte det blekaste aning om att det här är mitt i stan.
 
 

jag tänker att jag skulle vilja ha hela trädgården full av dem.

 
 
the others are mine
 
Fredagsfeeling och vårkänslor, tänkte att ni kanske är sugna på ett tipi. Det här var mitt allra första pyssel för Family Living så jag tänkte ni kan få inspon såhär i efterhand!
 
Faktiskt är jag lite kär i den här idén. Om ni någon gång har lagt er raklånga och tittat upp i just den här tipin så skulle ni fatta varför. Det är lite magiskt nämligen.
 
Det finns ju mängder av tipin , favoriten bland alla är väl fortfarande Granits. När det syntes i min bild i  Northen Delights fanns det ingen hejd på frågorna om tältet. Och inget ont om detta canvastält men vi ville göra något härligare än så…
 
Påtal om Family Living. Minns ni mitt kalas? Nu får du hela beskrivningen till solfjädersvimpeln här!
 
 
 
Gardinlängder på loppis, förstår ni fyndläget? Säljs oftast i par, är nästan alltid 2 meter eller längre och har utsatts för noll slitage. En gardin liksom, vad händer med en sådan. Våra gardinlängder kostade sisådär 35 spänn st. Spara vågiga gardindelar, de är extra flotta till öppningen!
 
 
Dags att fixa stommen. Bambustavar finns på vilken välsorterad handelsträdgård som helst. Du behöver 5 st , välj 2 meter långa, det är bra. Knyt en hel massa hampasnöre runt. Se till att stavarna har den form du önskar, sådant är svårt att ändra i efterhand.
 

Om du ska ha tältet på en gräsmatta behöver du inte de vågräta stavarna, då sticker du bara ner pinnarna i marken. Men vill du att ska hålla i vått och torrt och flytt då sågar du till 4 st lagom långa. Om du använder 2 meter långa bambustavar är 80 cm ett bra mått för de liggande stavarna. Knyt ihop igen och lämna en öppning fram. Såklart!

 
Låt några centimeter av bambun sticka ut så blir det extra stadigt. Nu har du egentligen världens bästa

bästa stomme till en tipi. Superbillig, jätteenkel och stadig. Sen är det bara att gå loss med vad känner för. Om du inte orkar göra det extra härligt med rivna remsor så fäst tyg. Allt går.

 

 
 
Men vi rev och rev.  Riv längs den lång sidan av tyget, börja med ett litet klipp och sen riv. Remsorna ska vara cirka 8 cm breda.
 
 

Sedan är det bara att linda. Du behöver inte vara noga alls det enda viktiga är att remsorna slås runt varje stav för att tyget inte ska glida. Börja uppifrån. I början blir det mycket kvar av remsorna men spara ”spillet” hängades, de kan användas till glipor när du är klar. Då kan du bara lägga remsan  runt tältet utan att slå den kring bambun. Det är också fint att ha långa remsor hänga!

När du kommer ca 80 centimeter ner slutar du vira på framsidan, för öppningens skull. Nu börjar tältet bli stort och remsorna räker inte runt men såhär: Börja vid en av de främre pinnarna, slå en knut kring bambustaven.Vira ett varv till för att täcka knuten. Seddan lindar du på precis som innan. Ett varv runt varje bambustav. Förmodligen räcker remsorna bara till mitten av tältet. Men då gör du samma sak på motsatt främre pinne. Så möts remsorna i mitten på baksidan.

Glöm inte den vågiga gardindelen, cirkusfeeling!
Eller Koppatälten i Hagaparken om man låtsats lite.
Fin fredag och puss & kram!

 
 

kalasigt.


Just nu finns en många sidor lång sommarfest i Plaza Interiör. Den har jag gjort tillsammans med min bästa assistent Linn.  Dessutom har jag gjort omslaget till samma nummer tillsammans med Malin Cropper. 
 
Sommarfesten har en hel del kalasiga tips som löparens återkomst till exempel. Jag som aldrig i livet använt en löpare tänkte att precis en sådan av stuvbitar blir som en vimpel fast på bordet. Och det är en och annan hemmagjord dagbädd. En pimpad teepee i skuggan och snabbvimplar. Kika i tidningen!
 
Nu tänkte jag att ni kunde få några smarta recepttips på sådant som syns på bilderna. Jag slänger mig bara med enkla recept, sådana som jag aldrig trasslar in mig i men får en att glänsa lite sådär ändå.
 

BrödSticks är himla vackra men smakar dessutom fantastiskt gott till fördrinken eller lemonaden. Hemligheten är att de är otroligt snabba att göra och ser tusen gånger mer avancerade ut än vad de i själva verket är. Ett perfekt ett tilltugg att kasta fram, i all hast. 

 

 BrödSticks

 

Mjukt tunnbröd 1 påse
Smör med pressad vitlök efter tycke och smak
Torkad timjan, här kan man även välja andra kryddor tex Rosmarin
 
Sätt ugnen på 200 grader. Bred smöret på tunnbröden. Strö över timjan. Skär i 3 cm breda slices. Grädda tills de fått lite färg, det går snabbt så passa dem noga. Låt dem svalna på plåten. Förvara dem sedan stående i höga glas eller i burkar utan lock.
 

 

Nötter är alltid min bästa favorit som tilltugg. Godaste nötblandningen rostar du själv i ugnen. Den är perfekt till drinkar och ostar och typ vad somhelst.  Vi byter nötsorter lite efter vad vi gillar för stunden eller vad som finns hemma.



 

Nötblandning

 

4 dl hel sötmandel, hassel- pistaschnötter
I dl mörkt muscovadosocker
3 dl neutral olja. Tex majsolja.
172 tsk cayennepeppar
Chiliflakes
Färsk rosmarin
Flingsalt
 
Sätt ugnen på 175 grader. Lätt nötter på en bakpappersklädd plåt, häll över socker, olja , peppar, chili och några rosmarinkvistar. Lägg några rosmarinkvistar överst. Rosta nötterna i 10-15 minuter i ugnen. Rör om då och då. Låt svalna på plåten. Strö över salt och mer rosmarin.

 

 

Mandelmusslor gör man ju inte så ofta. Men så himla fina till förrättspajer. Som här, mini med västerbottenost. I kaffefilter för flugornas skull.

och plöstligt så.

 
Varje år. Oberäkneligt. När man minns av allt anar. Det är som om de snor åt sig all solgnutta de behöver.  Och sen så blommar de så det står härliga till. I två dagar som känns som en sekund.  Och då sörjer man lite ytligt sådär. Och önskedrömmer om en rosa värld. Tänk om de vore mer som kirskålen eller nåt. Som aldrig slutar växa. Som klarar ur och skur och snålblåst och som växer fast inget annat gör. Överallt och med känsla av evighet över sig ända tills den trettonde frosten har tagit dem. Tänka sig, om kirskålen vore som körsbärsblom. Rosa. Sug på den önskedrömmen, gudomlig ju.

 

vad det blev av en natt.

Så här är den då. Nattmanin från igår. Inget konstigt alls, bara stora kuddar.

Sydda på lakan och rea-gardin från Åhlens. Att sy kuddfodral av gardiner med sådana där knytband i toppen är alldeles utomordentligt bra. För då använder man liksom själva gardinfållen som en snyggkant på kudden. Klipp bort det ena bandet i paren och sy fast på motsatt sida.

Och hela den här manin kom egentligen av att jag fick ett väldigt akut behov av en dagbädd häromdagen. Kände att där vid dansen och poolen och hela stjärnklara natten vore det alldeles perfekt. Så bästa springschasen K fick fara raka vägen till Farsta och en Blocket-annons och en gammal Tromsnes. Förövrigt känner jag att detta måste vara den perfekta pooldäcket-möbeln. Jag har inga problem att se mig där i högarna av kuddar. Under parasollet med de tusen olästa böckerna. Och barnen får bada hur länge de vill. Jättejättelänge till och med.

Lite inspirerad av mig själv tänkte jag lägga några madrasser på hög. Och ett par trasmattor överst. Sen var det ju den stora viktigheten som kuddar. Kuddar och åter kuddar.

Av spillet som blev över gjorda jag enklaste och tunnaste vimplarna.

Inget fållande, ingen dubbelsömnad, inget speciellt noga alls. Bara snabbt utklippta och sydda på remsor som blev över när vi sydde ihop lakan som ska bli dukar.  Fort gick det och blev precis som det skulle för denna dag. Och nu låter ju det här alldeles förträffligt härligt. Och soligt. Men det var någon som sa att en cyklon skulle dra fram över Sörmland just på lördag. Fast det kan väl ändå inte vara på riktigt?

trädgårdsplan.


Jag och trädgård är ett hopplöst kapitel. Jag litar blint på att den ska sköta sig själv och på vad trädgårdmästaren säger. Och vår plan är som alltid att bädda in huset och trädgården med vildvuxen grön fluff. Det spelar egentligen mindre roll vad det är. Så man kan väl säga såhär, vi har flyttat allt som går till tomtgränsen. För att göra en mindre skog, en i löv. Men så finns det då luckor i den där skogen och framförallt på planken och där ska de helst klängas växter. Och i vanlig ordning har jag tjatat runt på handelsträdgårdarna i trakten. Och som vanligt har jag bara ett krav, snabbväxande. Och så tjatar jag på om centimeter hit och dit, helst jättemånga på en säsong. Och om de säger men du bör nog akta dig för den sprider sig snabbt. Då tänker jag bara jatack och hoppas att det också betyder att den också rotar sig lätt, vattnar sig av sig själv och växer som sjutton trots att jag är är den som planterar.


Så årets tips, som jag nu hyser stora nästintill övermäktiga förväntningar på. Bokharabinda. Arkitektens tröst, sa de på handelsträdgården. Och jag sökte efter bilder och hittade det fluffigaste jag någonsin sett, med vita små blommor. Så därborta vid boden står de stackars små plantorna och väntar på att komma i jorden. Och hoppas att trädgårdsmästaren hade lite fel när han sa att på en säsong kanske du inte kan förvänta dig allt för mycket. Jag har nämligen stirrat mig blind på växtens infolapp. 5-10 meter står det. Tänk er det i klängväg. Wow säger jag. Och ett försiktigt heja.

Och en fråga – de här rosa blommorna vad heter de? Jag minns bara, de sprider sig över hela trädgården…

Och om ni tycker att gräset ser lite torrt ut. Förra sommaren var en äng (läs högt gräs, för vi inte orkade klippa) där och nu är den slagen. Men den tar sig säkert.

de där planerna…

Vi har numera ett bauta-däck. Exakt ett sådant som vi inte skulle ha. Det lilla pluttdäcket, som var som en smal brygga var byggd och färdig, har nu blivit 100 kvm större. Den där låtsatsbryggan som jag förra sommaren först tyckte blev för stor och som i hast och under förståeliga sura miner fick minskas rejält. Men som sagt, bauta-däck. Och nu sitter det där det sitter. För det kommer inte bli en endaste mer ändring på den saken så länge jag lever. För däck spikas inte av sig själva. Och jag är inte den som spikar. Punkt.

Men nu återstår det som inte handlar om spik och plankor. Nu ska det här stora däcket inte se ut som en hotellpool á la spanska solkusten. Utan passa ihop med knotiga äppelträd och den vildvuxna trädgården alldeles bredvid. Så i sista sekunden styrde jag av mitt Ikea-besök igår för inköp av Roxö-möbler. Jag har en plan och man får se om den håller. 

Och de är gamla bambu-möblerna från mitt barndoms 70-talshem är att dö för. De är skraltiga,trasiga och vindpinade, men skam den som ger sig. De ska absolut blåsas liv i.

planen.

Som sagt den där poolen skapade lite huvudbry. Och som vanligt hetsar vi på utan att ha någon som helst plan. Ett jättehål i trädgården och… sen då? Jag hade bara glassiga pooler i hjärnan. Ni vet sådär på ett högt berg med hela havet som utsikt. När vattenytan i poolen vävs ihop med utsikten liksom. Så jag pinna på där på Pinterest till ingen nytta. Den typen av pool kunde man ju liksom räkna bort. Rejält. Inte ett endaste hav eller berg eller miljonbudget i sikte. Och där tog det liksom stopp. Jag såg bara ett megadäck framför mig och hur hela vår vildvuxna trädgård försvann. Och blev lite stressad. Hjälp, hur gör vi nu då?

Så kom jag ihåg bilderna från Sweden Greenhouse. Jag hade sett dem för en massa år sedan och en kompis tipsade om att hemmet hade varit med i ett reportage i Hus & Hem. Bästa inspirationen ever. Det var såklart att det var såhär det skulle vara. Lite avsides sådär, lite bredvid resten av trädgården. Med träd och gräs och blommor runtomkring. Ett smalt litet däck, nästan som en brygga. Som en liten pyttig sjö i den gamla trädgården. Så det här är planen.

det gäller bara att titta åt rätt håll.

När vi bodde i vår käraste lägenhet på Heleneborgsgatan sågade föreningen ner ett träd. Det stod alldeles utanför vårt fönster, ett sånt där jättedjupt fönster där två människor kan sitta i samtidigt. Med kuddar och filtar. Och titta på trädet utanför. Det är väldigt fint sådär på nära håll. Men så en vacker städdag då vi inte var hemma sågade de när trädet. Jag blev sur och ledsen och skällde och gnällde. Inte går man bara och sågar ner träd hur som helst. I innerstan speciellt. De sa att det förstörde fasaden fast det tror jag inte på, det nuddade inte ens huset. Tror minsann att någon (typ ordföranden) tyckte att det stod lite i vägen.

När vi sen fick en egen trädgård så tänkte jag bara på hur vackert det skulle vara. Med gamla knotiga träd, syrenhäckar och slingrande rosenbuskar. Barfotafrukostar i daggen och middagar i långa sommarnatten. Lite perfekt sådär. Så vi rensade och ordnade och donade. Till förbannelse. Och gjorde grusgångar och en jättestor grusplan. Vi planterade jordgubbar och sådde sommarängsfrön. Och glömde alldeles bort att titta på allt det fina som redan fanns där. Tills förra sommaren, då gjorde vi precis tvärtom. Vi klippte bara gräset ibland. Då det var så högt att det knappt gick att klippa. Vi tittade på alla maskrosor på hela grusplanen och sa att vad många det blev, fast vi hade lagt en sådan där bra duk under. Och konstaterade mest att ogräs är grönt, ibland ganska sött och inte särskilt fult. Så trädgården växte på i sin egen takt och blev kanske lite väl vildvuxen. Fast tittar man på rätt ställen är den fin ändå. Speciellt nu. Som inbäddad i vita och ljusrosa blommande träd. Så långt ögat når. Och sparrisen växer så det knakar. Bara en sådan sak.
Skönt att det går att blogga igen förresten. Det sista tillfälliga avbrottet var ju alldeles vansinnigt långt. Nästan så man fick känslan av att det kanske aldrig någonsin går att blogga mer. Och vissa kommentarer verkar borta för alltid. Fast annars verkar det vara i sin ordning igen… Ha en fin helg!