Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-4,page-paged-4,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

så rensar man hjärnan med att skära lite noter.

Från det ena som att bygga väldigt stora träd till att skära noter för brinnande livet. Kan tyckas rätt så trist för den som inte gör det till vardags men det passade mig fint då jag varit lite matt på sistone och behövde rensa hjärnan. Det funkar med lite notskärning om någon funderat på det.

Förresten – ni är många som undrar över lampan som skymtar till höger. Den har ju varit minst sagt knivig att finna i webshopar men häromdagen insåg jag att den finns här och nu även i mässing som vi har.

Jag inser att det är desto mer av g-klaver (säger man så i plural?) än själva noter för att det ska vara musikaliskt riktigt. Men nu är det verkligen inte på riktigt någonstans. Råkar bara vara så att en g-klav är väldigt fin sådär visuellt.

Påtal om fint. Min mamma rensade vår rosenrabatt. DET var fint i sig. Jag måste fylla på den där rabatten, mitt projekt från förra året som fortsätter i år. Och alla år jag lever tror jag för jag vill ju ha den här trädgården, tack.  Så nu frågar jag er – rosfavorit??? Jag kan inget om rosor, jag gör nog fel mest hela tiden, men jag vill att de ska blomma och blomma. Och vara lite fluffiga sådär. Vilken är din favorit?

Och ja, så fick jag då världens finaste provtryck. Om papper kan kännas som tyg så var det just så det var. Tre att välja på – alla dessa val…

4
19

affären är öppen!

Jag tänker att det är historier som denna som gör att vi öppnar en liten affär igen.

”Det kom en dam till Johanna, vår guldsmed. Med sig hade damen ett par av blåklockor i gammalt silver. Eller snarare två par, för det var hennes örhängen från 20-talet. Damen var söt och tyckte att örhängena passade bättre i Johannas ateljé än i en ask i hennes hem. Johanna själv tyckte det var lite Mokkasin över dem och kanske var det de allra vackraste blåklockor vi hade sett och lovade varann att vi minsann skulle ta vara på dem på det allra bästa viset. Några dagar senare levererades en ask och i den var världens vackraste smycke. Kanske det mest perfekta jag någonsin sett. Tänkte att det andades 20-talet och historien om damen och örhängena som hon burit vid galej under åren. 20-talet är väldigt länge sedan och därför känns det så extra fint att föra blåklockorna vidare i tiden.”

 

Allt som är våra smycken, Mokkasin plus Johanna Garmland, är bara fint rakt igenom. Allt från samarbetet, hur roligt vi har och hur mycket jag tycker om Johanna. Tänker att det överförs i smyckena. Kika lite här för att se hur det kan se ut i ateljén Det genuina hantverket, som Johanna förvaltat som den tredje generationens guldsmed, är så fantastisk att få vara en del av. Först var det Johannas morfar på 30-talet som startade Garmlands guld och silver, dottern Inga i samma fotspår och så dotterdottern. För mig är det så viktigt med hållbarhetstänket, det vet ni redan. Att vi kan stå för det vi säljer rakt igenom och ha kontrollen från början till slut. Våra smycken är gjorda så långt det bara är möjligt av återvunnet silver och roseguld. En process som få guldsmeder besitter idag men som Johanna kan. Hon är en av få i Sverige som kan denna metod. Viktigare än någonsin att påpeka då just smyckebranschen annars och i stora delar har otroligt lite fokus på miljötänk och etik. Därför är jag extra tacksam och stolt att vi kan göra dessa smycken exakt så som jag önskar.

 

Vi smygstartar affären idag. Och idag godkänner jag papperskvaliteter för mina fotoprints. Det har tagit lite tid att landa eftersom jag vill jobba på samma sätt här. Jag vill göra mina fotografier till äkta hantverk tillsammans med ett tryckeri som står för  mycket hög kvalitet där jag kan hålla en personligt och nära samarbete. Att den som trycker ska älska mina bilder lika mycket som jag själv gör. Så under de närmaste veckorna kommer printsen i affären på just det viset.

Så varsegoda en ny liten affär då.

2
26

sådär på håll kanske vi verkar lite konstiga fast vi har bara kul på jobbet.

Att vakna och känna lite vår kan vara det bästa som hänt för själen på rätt många veckor. När man liksom är tvungen att tråckla sig ur yllekoftan och raggsockorna. För man svettas. Och sedan tinar man liksom upp inifrån. Jag hatar att frysa. Och när man bor i ett dragit hus från 1913 så är det en dålig egenskap. I det här huset pälsar vi på allt från gäster till barn. Sådär ansvarsfullt, alltid redo med filtar, sockor och koftor. Men idag! Supervarmt! Det är ett förutsägbart hus, lite solsken är allt som behövs.

I alla fall så jobbar jag just nu med bland det roligaste jag vet.

Jag drömmer ju rätt ofta om ett alldeles särskilt yrke. Och att få nosa på det är ju fint värre. Att få ringa runt och snacka med snickaren på Operan och mailas med folk som är i branschen är ju bara det så himla kul.

Nu har vi ju dock inte budgetar som håller för storslagna byggen men att gräva där man står kan vara nog så oinspirerande. Klurigt men bra tänker jag, för man får dra saker några varv för att landa. Som att sådant som skulle hamnat på tippen kan få vara som byggklossar.

Allt lömskt och läskigt folk som bodde på berg omkring 1900-talets början behöver en hylla.

Kulturskolans musikallinje och musikalorkester presenterar  Knuten –  ”om den unge Carl Grönkvist som är sjuk av oro för sin döende mor. Kajsa vänder sig till den otäcka häxan Gatstubergs-Maja för att få hjälp. Priset är högt, men vad gör man inte för kärleken? En förtrollande kärlekshistoria som utspelar sig i Katrineholm, för 100 år sedan. Allt sammanvävt med jazzmusik, sång och dans.”

Lägg av vad begåvade de är, vilken story och så ärofyllt att få göra scenografin.

Jag jobbar i ett team med Kristo. Det är grymt att jobba med honom. Det är inte sådär att vi bara jaja darling, allt blir bra. Puss och frid och fröjd. Inte så. Men ändå är det grymt. Han är bra. Och det är han som byggt det stora trädet. Man kan alltid tjuvkika på hans instagramJag fattar ju om det går lite rykten bland grannskapet. Utifrån kan ju det hela se lite… annorlunda ut. 

Vi jobbade ju i team med Linn också till hundraårskostymerna. Och storföreställningen . Älskar att lampskärmar blir jättehattar och jofahjälmar blir tjusigt.

Sedan älskar jag att Kristo putsar upp gamla maskiner som om det vore guld värt. För fatta hur många symaskiner som med lite kärlek är hur bra som helst.

Hög tid att måla berg gjort av papier mache. Premiär Knuten lördag 20 maj klockan 19. Gå och se. Romeo och Julia fast i Katrineholm typ 1917.

Om du orkat läst ändå hit kan jag tipsa om att imorgon är det kostymutförsäljning på Folkoperan. Typiskt nog kommer jag inte kunna gå av förklarliga skäl. Men tipsigt!

 

 

0
20

5 x blommigt

Men gaah jag har hamnat i en bloggsvacka. Det är väl lika så bra att definiera det på så vis. Jag visste att maj månad ,och juni med, skulle bli smått hysteriska så jag försöker att go with the flow liksom. Fast på ett mjukt sätt. Och skala bort en hel massa. Lite som – det jag hinner, det hinner jag. Och då blir det kanske lite svacka här och lite där. Men det får vara en världslig sak.

För övrigt har jag klätt ett äppleträd och en syren med en och en halv björk. Björken var redan nerhuggen för nya hus och jag behövde sommarkänsla. Det blev bra fast nu ser det ut som äppelträdet har ris över sig. Tänk om jag glömmer ta bort innan äppelblomstren kommer. Det bör inte ske.

Jag fångade in den här stelfrusna lilla blomman, det är därför den är så immig. Fint att ge bort i burk istället för plastkruka. Om man måste välja på dessa, vill säga.

Köpte en somrig lampa för idag snöade det fast termometern stod på 10 grader plus. Det måste ha varit isigt värre uppe bland molnen.

Därför passade det extra fint att Nomi hade blommor på kinden.

Och hur kalla molnen än är och att vi kanske inte borde ha tagit bort innerfönstrena så bara älskar man ju ljuset. Solen går runt vårt hus och går ner i samma rum som den börjar om morgonen. Och jag gillar solen om kvällen allra mest…

 

 

0
25

inte alls så mycket flärd från min sida.

Det värsta med att inte blogga på en vecka typ är att man får vaga känningar av att – ska jag blogga nu får det allt vara i världsklass. Och så går det ändå fler dagar. Och man får ännu mer svacka av att man inte sitter på det där panginlägget. Jag jobbar intensivt just nu, väldigt roligt och mycket rörigt. Imorse gick jag upp supertidigt, och när min syster till promenadkompis ändå var krasslig så kände jag peppen på ordning. En timme senare skulle allt vara tiptop var min plan. Tyvärr insåg jag 6.20 att det kanske är något allvarligt fel på min sida av ordninghet. Rent personligt alltså. Å! Vid 7 var jag nästan gråtfärdig över den ständigt återkommande insikten.

Påtal om något helt annat…

  • Jag vill ha Brita´s jeans.  För övrigt såg jag hennes man i en bra föreställning för lite sedan. Gå och se om du får chansen. Om du vill bli träningspepp fast på ett kul sätt.
  • Vi har haft familjedepp då det visade sig att ingen under 13 slinker in på Bråvalla Men om du är helt säkert över (inte ens två månader senare) så blir det nog väldigt bra.
  • Vi suktar efter både rullgardinerna och drömsängen.   Alltså, vad är det för typ av säng? Någon som vet? Förövrigt har min yngsta dotter ”sprungit” på en annan antik önskan, damskrivbord. Något som jag inte visste fanns, men inser att det är direkta sagovibbar på denna typ av skrivbord.
  • Hittade en matblogg jag gillade.
  • Och en klänning jag älskade.
  • Sedan tänkte jag att shorts var länge sedan.

 

Och från det faktiskt flärdiga på annat håll, återgår jag till hur man bygger träd och skapar berg… På återseende.

2
20

fredags-hej.

Den här fredagen har jag mest roat mig med att knäcka idéer. Det är ju alltid bra. Blev förvånad när jag såg att matttrase-remsorna verkade komma från något slags underklädesplagg. Å andra sidan var de kanske de bästa remsor jag hittat någongång och lite flärdiga sådär med spetsrester.

Tog en paus och tänkte att jag borde ta bort lite julpynt. En låda per barn. Sedan åkte jag mest runt. Köpte en våg från 20-talet till en teaterföreställning. Baxade en låtstasväxt till vår bil. Och insåg det väldigt bra med en plåtverkstad och deras spillbitar. Prisskillnad i jämförelse med ett byggvaruhus ca 2670 kronor.

Fick panikkänsla för sticklingarna och var tvungen att plantera de arma stackarna.

Hade köpt gamla sockerkaksformar till en annan sak men rätt bra såhär, i brist på fat.

Gamla mässingsuppläggningsfat och runda brickor är fint som fat annars.

Var tvungen att sno den enda kvisten som slagit ut. Hej fredag! Önskar er en fin!

0
25