Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-5,page-paged-5,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

förra lördagen.

Förra lördagen vaknade jag i detta blå rum. Med utsikt över drömmen till växthus. Tacksamt uppvaknade kan jag lova.

Det var ju såklart hos Kristin och hennes familj vi vaknade. Jag och Nomi.

Igor, superglammig dagen till ära.

Det är fasen så himla fint att bara vara. Jag behöver varken stordåd eller några makalösa upplevelser. Det behöver inte hända något speciellt över huvudtaget. Jag älskar att dela dagar med andra. Att lyssna till samtal och historier. Är nog egentligen ingen ensamvarg. Nix, inte alls faktiskt. Visst, jag är inte översocial alla dagar. Men jag skulle nog aldrig kunna tillbringa många dagar utan familj och vänner. Skulle bli helcrazy med mina egna tankar tror jag.

Växthuset väntade in våren. Ni har väl läst Kristin´s tipsiga om just växthus? Det skulle vara rackarns önskefullt att äga ett. 

Såklart kan man hjälpa våren på traven. Nu syns ju inte kaminen till vänster men jag funderar på om man kan ha något liknande under vårt stora tak…

Emma´s tranor är alltid så rätt. Insåg just att jag bara sett den just i blått, tänker att den finns i tre färgställningar till.

Känns bra att Kristin också har stjärnan kvar. Vi har ju även utestjärnan kvar. Men stjärnhimlar är ju vardagsmat.

Älskar det här Krickelinska hemmet och allt som ryms där.

1
22

Tipsigt om mat.

Vaknade supertidigt och tänkte på veckan och insåg att det hänt rätt mycket kul. Kul men hemligt. Hemligt är tråkigt, jag vet. Men när jag tänker på det så inser jag att det är så kul. Så det är sådant jag gör just nu, tjatar om saker som är sååå kul. Fast hemliga då. Inser att jag är en rätt irriterande person på så vis.

Fast här kommer tipsigt, klicka på varje länk så kommer du till inlägget med receptet. Helg och mat. Det är väl lite så det är. För att det är så himla gott och härligt.  Förra fredagen fredagsmös vi hos Kristin (kolla in hur mysigt!) och åt dessa Fisktacos, alltid lika gott.

Jag har ätit  Knäckebrödspizza  en gång fast blev överraskad. Topping-tips finns här!

Önskar egentligen att den där Granolan gjorde sig automatiskt. Och en massa frukt och bär till. Så nog för mig en helgfrukost. Och kaffe då. 

Fast Nana Ice Cream är ju bästa tricket för lyxfeeling. Galet enkelt. Glöm bara inte att lägg de bruna bananerna i frysen redan idag eller gör det alltid. Ju sorgligare desto bättre blir de i frukostglassen. 

Stamp är ju blixtsnabba. Annars testar vi kanske de här. Eller de vi gjorde fyra gånger förra veckan. 

En gång varje helg måste det ju till Falafel såklart. I vitkålsblad. Jag måste dela vårt reviderade recept på falafel, får göra det nästa vecka. Men det i Green Kitchen Stories är bra. 

Lördagkväll är gärna plockigt och långsamt. Och enkel pasta på det. Den snabbaste är Pasta Pomondoro. Fast den här helgen vill jag äta samma som förra, denna galet goda Hallomiwrap 

Söndagsmiddag. Lax med grönpeppar och apelsin En av mina absoluta favoriter. 

Kidsen lär baka, så är det oftast. Wienerbröd fast bullar som man kan lägga i frysen ogräddade. Så kan man ta fram dem en extra mulen tisdag, bara för att. Idag ska jag inte laga en enda rätt för jag ska ta mamma och pappa till Stockholm och möta min man. Snacka om fredagslyx! Önskar er den bästa!

 

2
10

Snapshots från Kustfolk.

Godmorgon med några snabba från Kustfolk. Tack alla rara igen. Ni som fixade! Ni som var där! Ni som kom förbi med snällaste orden! Och tack för alla som hört av sig såhär i efterhand. Alltså världen är snäll. Glad att Nomi fick uppleva Varbergs-andan. Hon är totalt förälskad. Kristin har postat en hel radda bilder från helgen, kika! Själv insåg jag när vi sprang till taxin i all hast att jag verkligen inte fotat ihjäl mig. Men lite i alla fall. Tips! Många har frågat om våra ”ramar”. De är från Lagerhaus och supersmarta. Snabb upphängning med små magneter som inte skadar bilder. Obehandlade så de går att behandla som man vill. Lagerhaus har dessutom 70×100 ram vilket är ett mått som man fått leta efter tidigare. Ikea har också utökat med detta mått, vilket jag gillar mer än deras 60×90.

Jag tror Nomi har frågat mig typ hundra gånger sedan vi kom hem om jag hört av mig till Jenny om hennes hår. Jenny hade i alla fall Kustfolk´s snyggaste monter och man tänkte att hon nog hade flyttat in för gott. Där sålde hon vacker fotokonst från Jenny and Jens. Ångrade att jag inte slog till på denna, så får det bli såhär i efterhand. Jag fick också höra att Isabelle McAllister har flyttat tillbaka till Dosfamily  . Tack för den tillbakaflytten, så himla självklart. De här sköna brudarna ska inte vara skilda åt. De ÄR Dosfamily, så är det bara.

Jennie hade med sig en hel inspirationshög med grejor. Den här ville man tjuva med sig hem. För att inte tala om alla sköna prints med Bandit Girl.

Tröjan alla ville ha.

Lisa´s tröjor och konsttryck gjorde succé. Via hennes instagram kan man nu förbeställa av alla som tog slut.

Nomi bor i sin. Och i sitt halsband med rosenquarts. Den där stenen är full av all kärlek i världen, det har Miranda och Krickelin sagt.

Älskar målaraskar.

Den här ungen åt soppa som hon aldrig hade sett mat. Tydligen så fick hon gratis av både mat, bullar och kakor. Mest hela tiden. Tack Habanero  och Tovedals.

For Good Luck´s succé-monter. Ni ska få se vad jag numera bor i. Kanske bästa plagget. Som ett quickfix i plagg, alla dar.

Marina från Strömma Farmlodge  var där. Denna underbara, tokinspirerande tjej. Till sommar ska vi bara dit med familjen. Och redan nu är vissa av konsertkvällarna bokade. På långfredagen kl 8.00 släpper de biljetterna för 12 juli då Magnus Karlsson från Weeping Willows gästar Strömma.  Fatta hur härligt? Kristo och min pappa ska se Weeping Willows i Globen på fredag. Älskar kontrasten. Såhär såg det ut förra gången de höll hov på Strömma. 

Så allt medans gräsmattan är full av frost längtar vi tillbaka till helgen. Så in i vassen mycket.

 

5
16

veckans klimatsmarta to do.

Under 2017 är vi utvalda tillsammans med 5 andra familjer utav Katrineholms kommun för att vara med i projektet Klimatfamilj. Målet med det hela är att vi ska stöttas och informeras på olika plan för att minska våra utsläpp med 30 %. Nu kanske man kan se det som något man redan har koll på. Nog för vi är medvetna och inte helt vilse i pannkakan. Men handen på hjärtat, slå oss på bröstet som nöjda och kompletta kan vi knappast göra. En fantastisk lyx att bli utvald såhär och  få det serverat, få möjlighet att ställa frågor och om inte annat få det påmint för sig, lite var och varannan dag. Jag menar, det man kanske redan visste behöver då och då komma i ljuset igen. Vi måste se över hur vi bor, hur vi äter, transporter och konsumtion. Tänkte mig  att kanske kan jag ge det här året lite extra rutiner när det kommer till medvetna val. För jag tror mycket handlar om rutiner. Nästan lite såsom man borstar tänderna , man bara gör det liksom. Utan att tänka. Lite lagom blir i slutändan en jätteförändring. För övrigt så är det väl dags att sätta den här bloggen på rutinmässiga inlägg om just detta. Eko, klimatsmarta tips, miljön, hållbarhet och allt däremellan. Inspirerar det någon enda att göra samma är jag glad. Startar upp idag med en liten snabb to-do lista med några saker jag tänkt göra men inte riktigt kommit till skott. Och sedan kan jag tipsa om att kika över sina egna utsläpp och vanor, sina personliga klimatavtryck genom en snabb test här.  (Here you are able to calculate your personal carbon footprint based on your way of living).

  • Sätt en lapp på brevlådan om nej tack reklam – tänker på det varje gång jag lägger reklamen i pappersinsamlingen. Jag gör det liksom utan att ens ögna på den. Varför i hela friden har jag inte gjort det tidigare?
  • Checka över de papper som kan komma digitalt istället som i brevform. Från kommun, skatteverket, banken osv.
  • Ordna en fungerande kompost.
  • Det kött som resten av familjen äter bör komma från ett lokalt ekodjur eller vilt. Kolla upp var i trakten det går att ordna.
  • För övrigt, vi äter betydligt mindre kött och jag inget alls, men tänker ändå ladda ned köttappen 
  • Köpa en ny vattenkokare, den andra brann upp.
  • Frosta av frysen.
  • Lära mig exakt hur stor klimatpåverkan olika livsmedel har. Alltså att kött är värst vet man ju redan men resten då?
  • Kolla över lamporna, om det saknas LED.
  • Skaffa minst 2 grenkontakter med strömbrytare att ha som laddningsstationer.
9
7

med utsikt mot indalsälven.

De dagar då man trodde att hela Norrland skulle ligga under ett snötäcke tog jag och min kompis Åsa  en lastbil. Vi körde över 50 mil mot det vi trodde var vargavintern. Det visade sig att vi hade helt fel om den saken. Men efter en väldans härlig bilfärd, kan inte tänka mig en bättre reskompis och dessutom chaufför hela vägen, hamnade vi till sist alldeles bredvid Indalsälven. 

En skogsgård vid Sillre. Där skogsmännen sprang omkring på 1800-talet. En gammal skolbyggnad eller mer en herrgård som vi skulle inreda och fotografera inför försäljningen som pågår just nu, här hittas mäklarannonsen.  Tidningen Lantliv har dessutom uppmärksammat kapet. För kap är rätta ordet. Med utsikt över vidderna, en hel massa rum, härbre, kakelugnar, loge, mark på sådär 4 hektar och timrade väggar. Och visst har även den här gården fallit för andras önskningar från och till sedan 1861 men i de där timrade väggarna satt i alla fall känslan kvar. Jag menar, över hundra år på nacken kan inte gå någon obemärkt. Inte ens en vägg.

Vinden var ju egentligen inte en vind. Bara att den var oinredd för stunden. Å andra sidan var det här det var som vackrast. Hur många små rum som helst, skulle kunna inhysa en hel drös med sommargäster. För det är nog lite så man tänker. Om de ljusa sommarnätterna.

Det är såklart att det bara står saker i skrymslen i sådana här hus. Kanske den vackraste sängen jag sett.

Eftersom vi inte hade två lastbilar fick vi utgå från det vi hade. Vimplar matchades rätt.

Ett rum fick bli barnrum. Just det rummet hade en alldeles ypperlig liten alkov.

Gertrude gjorde sig fint just där.

Det här rummet var min favorit.

Om man tittade bakom gardinerna var de frostiga stråna närmast fönstret.

Sedan kom den snötäckta gräsmattan och härbret. Jag ville in här men hade inga nycklar. Men man ser ju precis vad skulle vilja göra just där. En ateljé såklart! Med en fönstervägg mot älven, hur inspirerad skulle man inte bli? Och lugn som en filbunke. Jag blev helt besatt över ljuset här. och solnedgångarna som var som norrsken varje dag.

Sedan efter träden var dimman över Indalsälven. Som slöjor som liksom vajade mjukt. Jag kanske bara låtsats när jag tror att Dunderklumpen och Pellignillot hängde just här. Det var nog en aning mer norrut och inåt. Men Indalsälven rinner väl även i Jämtland? Så ända om allt är alldeles käpprätt och fel rent geografiskt så känns det liksom inte helt olikt såsom jag tänker mig det hela. Dunderklumpen alltså, att man gillade när man var liten unge.

De timrade väggarna är ju bara magiska. Älskar att de som syns är naturliga.

Provsov gjorde vi också. I tre nätter. Åsa trodde jag hade somnat för gott då jag tydligen sov som en stock och orörlig från då vi gick och lade oss tills det att solen gick upp någonstans långt borta bakom bergen.

Bra sovbetyg på huset, tänker jag. Alltså, kakelugnarna. Det fanns en inte lika tjusigt öppen spis i tegel. Men den målade vi och snacka om skillnad. Superfin! Helt klart värt det.

Rummen gick i fil och sådant är jag extra förtjust i.

Quickfix för kids.

Den här lampan gjorde mig totalt galen men Åsa fixade den. Jag och tålamod är en annan historia. Lampan är härifrån och verkligen vacker när man kommer såhär långt.

Hur kul kan man ha på en skogsgård? Där jag dessutom befann mig i total radioskugga? Superkul kan jag säga. Åtminstone när man har sällis av den här väldigt bra tjejen. Som dessutom tar ett modigt steg om bara ett par dagar. Lämnar jobbet som polis för att satsa på detta, så rätt!!

När man inte hinner måla om så öser man på meter och ännu fler meter av tyg.

Nu kommer en litet insidertips. Men, hur gulliga grannar? Hembakade semlor bara sådär.

När jag ser det här rummet tänker jag bara på det extremt tunga skåpet vi skulle flytta, observera att det är flyttat här och ska inte förväxlas med skänken. I alla fall. Om vi säger såhär. Åsa är ingen polis som vänder papper om dagarna, utan en sådan som måste vara superduperstark. Jag är ingen person som är särskilt stark, eller för att poängtera så är jag kanske en av de svagaste i världshistorien. Man kan därmed säga att bärbalansen oss emellan var sådär… Total obalans.

Jaja. Flyttat blev det och tur var väl det. I det här rummet äter man i direkt anslutning till köket och altanen som vätter mot älven. Och så kan leka hemmaspa också.

Självklart så gömmer det sig ett och annat vackert, under nylagda golv. Det där gör man såklart som man själv önskar, fast överraskningsmomentet i sådant går ju inte av för hackor. Tänker lite på när vi hittade vår glasveranda under 70-talsöverbyggnaden. Blir helt pirrig av att titta på de här bilderna, det var så himla fantastiskt att den ”bara” fanns där.

Och det fina med gamla hus är väl det där om att åren ändå sitter i väggarna. Det är ju bara så det är.

 

8
26