work & work in progress

Idag var första gången jag inte var på Perrongen och det kändes nästan lite tomt. Men imorgon bitti åker jag dit för att plåta hur det blev när det blev färdigt. Men här kommer lite bilder från de senaste dagarna. Och kaoset innan självaste öppningen igår kväll. 

Cafebord har gjutits på plats. Och jag är helt kär. Så galet fina och mjukt vaxade. Ett jättestort ska beställas till mig själv om jag så ska frakta det ensam till vårt hus. Det lär tydligen väga en del…

Som underreden återanvände vi dessa klassiska som vi hittade i en av alla gömmor.

Tavelvägg in the making. Kära nån så mycket att putsa. Alla ramar är köpta second hand och passepartouter fixade galant och väldigt hjälpsamt av vår favorit när det kommer till detta, Boas utanför stan.

Det kryllar av begåvade kids i den här stan. På alla plan.

Det här bordet hade jag lätt kunnat tjyvat med mig hem och många med mig verkar det som. Underredet är återanvänt av en arbetsbänk som stod i en av lokstallarna. Nya plankor som bordsskiva som betsats med Herdin´s lackbets brun Nr 607.  Den bets vi alltid använder då vi vill att plankor ska få den rätta bruna nyansen. Scenspotarna gjorde vi om till vanliga lampor.

Min pappa tipsade om att lägga ytterligare ett lager av matt lack för att bordet ska gå lättare att torka av. Och eftersom jag är omgiven av jättesnälla alltid, så behöver man ju liksom inte fråga två gånger om lite hjälp.

Den fem meter långa sittbänken fick samma behandling. Älskar lamplösningen, ska visa senare. För att inte tala om armeringsjärnsväggen.

Kuddar och åter kuddar. I sammet såklart.

Att jobba vid lokstallarna är mer än perfekt eftersom barnen kan sysselsätta sig i timmar vid skateparken som ligger över gårdsplanen. Och när de vilade sig från modighetsmärken och andra skador så har det funnits tusen saker att hjälpa till med. Här sprayar Viggo S-krokar med kopparfärg.

Jobb med skatepark. Kan inte tänka mig så mycket bättre faktiskt.

Den här lilla Leo är grym på sin BMX och åker konstant från morgon till kväll. Tydligen gör vantarna något extra bra med själva åkningen.

Pizzalunch.

Men att äta på en tom jättescen gör även pizzan lite magisk.

Jag framkallade en massa foton från 101:an och fick hjälp att fästa upp dem. Jag kan tipsa om Crimson om du vill framkalla snabbt, bra kvalité och bra priser. Enkelt är det också.

Jag har nog aldrig letat runt så mycket som nu. Det känns som om lokstallarna aldrig tar slut eftersom man har ingen aning om var dörrar leder.

Allt är ju dessutom magiskt vackert trots att man får kisa i mörkret och lysa med ficklampa för att vara säker på var man går eller står.

Det finns ett torn som inte har några golv kvar. Bara en trapp där man kan kolla ut från andra våningen. Någon sade att det fanns planer för detta torn. Snälla, snälla gör alla planer sanna.

Mycket fika blev det. Och ingen ville vara med på bild.

Vi köpte tavlor till cafée från Granit. Du vet sådana där 50-talsaktiga.

Skåpet har äntligen fått den plats det förtjänar. Kan inte fatta att detta stod gömt, glömt och jättesmutsigt. Med färdiga nummer och allt.

När det gällde själva caféet så tänkte jag mer på en kiosk eller food truck. Eftersom boken om Strömma är den mest inspirerande jag vet just nu fick en av böckerna agera öppen inspiration, så att ingen ska gå miste.

Eftersom det var högst förbjudet att spika i dessa väggar fick vi lösa det på annat sätt. Ett gammalt skärp kapades och fick agera hängare till kopparrör och S-krokarna.

Tavelväggen påbörjades. Och gjordes klar.

Nomi efter en lördag i skateparken.

Älskar att tågen susar förbi där i bakgrunden.

Söndagmorgon och inte världens nyttigaste frukost…

Viggo har drabbats av stress. Han har påbörjat sin Halloweenkostym och frågar sig, hur ska jag hinna? Det är ju inte långt kvar… I alla fall så hade han kokat sitt eget lim på lördagskvällen som svalnat under natten. Det och badboll fick följa med.

Papier mache som ska bli ett körsbär. Ett ruttet. Som ska sitta på huvudet. Själv ska han vara en muffins. Sedan ska armen visst bli en mask som slingrar sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var från körsbäret? Läskigt värre. Om han nu hinner klart så.

Wille kom förbi och självklart är det ju drömmen att få provsitta moppen. För att inte tala om att hänga med just stora kompisar, DET är drömmen.

Söndagslunch hemma hos min mamma och pappa. Abborre-filéer med kantareller. Hur lyxigt?

En alldeles vanlig söndag på Perrongen är det också dags för Tedans med The Bandwagon. 

Lindy hop alltså. Förstå att jobba vägg i vägg med detta. Det är ju nästintill så man tror att det är på låtsats. För härlighetens skull.

Hittade en Hortensiabuske…

…i en ödeträdgård.

Jasmine  fick börja att teckna på griffeltavlorna.

Först ett par snabba skisser. Så himla bra!

Världens finaste tavlor!

I det här hörnet av Perrongen lyser alltid kvällssolen. Bästa fikaplatsen.

En låtsatsvägg som också är en anslagstavla.

Ja, jag har ju redan sagt att jag är kär i mitt jobb. Världens roligaste.