Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-3,page-paged-3,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Hemma hos Numero 74 ägarinnan.

Fick jag välja en plats som gav mig all världens inspiration så skulle det helt klart vara hemma hos Poupy. Ägarinnan av hela Numero 74. Jag får ofta en massa frågor och senast igår om jag säljer Numero 74. Det gör jag ju inte för jag har ingen sådan affär längre. Bara en sådan här affär som fylls på med fotoprints alldeles strax. Här kan man läsa om varför jag valde att stänga och mina tankar om detta. Också om vilken bild som gjorde att jag idag jobbar som Numero 74´s fotograf. Och hur var det nu det började: ”Mokkasin tog Numero 74 till Sverige och jag vill nog påstå att där och då ändrades vår allmänna syn på barnrumsinredning. Färger som inte synts så mycket härhemma blev superpoppis, och var helt klart här för att stanna. Ibland undrar jag hur många sänghimlar i dammiga färger som hänger i bara de svenska hemmen.” 

Men det här huset. Ett ombyggt hus, från de äldre husen i Chiang Mai. Allt trä i dörrar, inredning och möbler är återanvänt gammalt trä. Ett lågt bord som är två grova plankor med hjul. Dynor och en massa kuddar som sittplatser.

Så nära ute  att man kan liksom välja själv om man tar tuppluren inne eller ute. Eller både och. För en tupplur absolut efter middagen.

Emaljtallrikar med blommor hade ju varit tjusigt att äga själv.

Om inte för att göra en tallriksvägg av. Från golv till taknock.

 

Borde inte alltid trappor vara såhär. Rummet därunder får man ju ändå. Men med tak mot resten av världen.

Små låga bord här och var. Tar inget av luften i huset men nästan som svävande brickor. Insåg precis att min man och Poupy har samma typ av hårsvall, haha!

Knappt de märks eller hur? Borden alltså.

 

De lagom låga skåpen med skjutdörrar älskar jag.

Att djupet inte är mer än vad som behövs för ett handduksvik. Eller en minivespa för all del.

Och dagbäddar. Som alltid blir degbäddar i autokorrekt. Men exakt så ju. Mer bäddar att dega i. Det är vad folket behöver om du frågar mig.

Ett skåp kan vara en ram av fyra gamla drivvedsplankor. Inte en millimeter djupare, det är det som är det fina. Och en dörr, gärna spegel!

Innerfönster. Ni som läser här vet att vi har petat in just innefönster där man minst anar härhemma. Det är ju väggar men känslan blir den motsatta. Skrev om det där någongång.

Själva reflektionen är ju också något man välkomnar. Om man kikar noga så ser man att det är ett kök på andra sidan och öppet mot trädgården bakom ryggen.

Köket med ho av betong och vred som något från en verkstad. Spegel ovanför diskhon provade vi för en massa år sedan, snacka om inte samma känsla men det var så jäkla fint och härligt. Kul att jag skrev om önskan om spegelvägg ala 80-tal. Vi letade ju fram just en sådan någon månad senare och Nomi saknar den fortfarande.

Också smart och tjusigt. Att bygga in på detta sätt.

Guldlocksburkar är alltid fint. Återbruka alltid när du kommer åt.

Smart diskställ när luften är varm.

Golven och väggarna är råa och ger nog det lugnaste av lugn. För att inte tala om den svävande dagbädden.

Den här vyn är så galet perfekt tycker jag. Dagbädd att gunga i, en meter till utomhus och ytterligare en till poolen. Och så en bastmatta som binder ihop allt.

Ni är ju dessutom många som frågar om Numero 74´s kläder. Jag tror inte de finns i Sverige tyvärr. Smallable har en hel del. Annars leta på store locator.

Jag tror Poupy sade att hela livet ryms i hennes handväska. Mycket för hon far mellan företagets olika platser. Därför är det extra fint att det här huset känns så himla mycket hemma. Långt ifrån ”bara ett hus”.

Jag sade ju att det var tallrikar ända upp i nock.

Jag hittade huset vid Ping river igår. Det hade jag minsann bloggat om men glömt att lägga i Chiang Mai-kategorin.  Men kika, bildsvepet från när jag gick upp i gryningen.

Och påtal om ett annat bildsvep. Kolla Krickelin´s bilder från när hon var hemma hos oss. Det är något speciellt med att se sitt eget hem från någon annans vinklar och tänk.

2
29

De gömda bilderna…

Hittade en hel massa fotografier från då vi var i Thailand och hälsade på Poupy som driver Numero 74 tillsammans med Manop och hela det fantastiska teamet.  Insåg i samma sekund att jag inte bloggat ens hälften från den resan. Därför var det ju rena rama turen att hitta bilderna under 3 totalt missvisande foldrar med namn som ”2014”, ”alla bilder från laptopen” och slutligen  ”januari 2016” (??!!) . Det hela hände nämligen i mars 2016 så inga rätt där… Älskar inte min ordning bland bilder. Det är ju faktiskt ett under att jag hittar några överhuvudtaget. I alla fall, ska jag leta igenom dem och visa er. Så länge kan man alltid kika under kategorin Thailand – Chiang Mai här på bloggen.

Alltså, huset ovan. Det är mina drömmars hus. Där bakom en gammal trädörr i gamla stan av Chang Mai… Så vackert och personligt och det härligaste häng jag någonsin varit med om.

Hela den där resan var fantastisk. Känns nästan overkligt såhär på distans.

Nomi och Liv med välkomsthalsband av blommor på Numer0 74`s egna fabrik. Om ni inte har läst inlägget om hur Numero 74 drivs, med hjärtat absolut först alltid, måste ni göra det här. Förebild de luxe när det kommer till business.

Jag älskar den här bilden. Det här är middags-goals. Långbord, tusen maträtter, barnen, alla fina, samtal på engelska, franska och svenska i en salig röra.  Perfekt.

Maten… alltså kära hjärtanes vilken mat.

Det är Manop (och hans dotter ) på bilden. Mannen bakom allt, sade Poupy själv. Någon gång ska jag dela med mig hela historien om hur Poupy och Manop träffades. Det är en saga faktiskt.

7
19

Snart till salu – en liten minivärld mellan fyra väggar och ett fönster.

En önskning blev till projekt sälja lekstuga såhär i sensommaren. En dyr önskning kom på tapeten och vi tittade oss runt och funderade på om vi kunde sälja något fint. I gengäld liksom. Lekstugan, den väldigt kära… Jo men kanske ändå. Fast kan vi inte göra om den till sin forna glans? Såklart, så mycket som det lekts i den där stugan måste den allt komma till sin rätt. Det var den allt värd. Just nu var den ju mest bara tom. Möblemang och prylar har flyttats runt och hamnat på andra ställen.  Så jag och mest Nomi, de andra är ju så hemskt upptagna i lovtider, bestämde oss för att skapa den där drömvärlden som vi faktiskt brukar råda där bakom dörren. Leta upp sakerna som ska finnas där, lägga till lite extra och efter några snilleblixtar även en och annan remake. Så snart är den till salu, en liten värld mellan fyra väggar och ett fönster!

Jag frågade om hon fått färg i ögonen men nejnej, hon är bara väldigt trött. Det kostar liksom på att måla, skruva och leta när solen gassar som bäst. En av våra snillrika idéer var att göra om hyllan som hängde där redan till en spis! Vi målade om den…

..och satte dit vred. Snurrbara. Viktigt verkligen. Vilken tur att vi hittade knopp-heaven hos Nilla här i Katrineholm. Och här målas alltså själva spisplattorna. Faktiskt en alldeles lagom spis för en minivärld. Och finporslin. och en hel massa formar för sandkakorna, och slevar och en brödspade. Kaffekannan med kanske vackraste mönstret hade lock i trä, det tyckte vi var extra smart då porslinslock har viss förmåga att gå i kras.

Lagom stor hylla också. Och jisses vad vi valde bland kryddburkarna. Fast dessa var vackrast. Om någon undrar vad som skymtar till höger så är det en väldigt hög gräddtårta med blåbärssmak. Alla drömvärldar behöver höga tårtor, det har vi bestämt.

Hade nästan glömt hur underbar den här färgen är. Insåg precis att jag inte bloggat om dagen då jag var på färgkurs utanför stan hos Carina och Måhlarnas butik. Det ska jag, för mötet med Annie Sloans Chalk Paint var grymt skoj.

Kolla vilken fin kortlek! Eller två är det ju. Så liten också, jämför med koppen.

Så lade vi bokmärken i en träask som luktade lavendeltvål. Och hängde upp en sänghimmel över den lilla träsoffan. Förvånade men väldigt glada att den rymdes. ” Varför, varför i hela fridens namn har vi inte haft en sänghimmel här förut! Det var ju magiskt !!” skrek Nomi. Och jag kan verkligen hålla med, det var som hela den lilla stugan blev mjukare. Sedan vek vi ner en massa små klänningar i en resväska och fyllde en låda med låtsatsblommor. Fortsättning följer… För helt plötsligt var Nomi inte alldeles säker på det där med försäljningen. ” Hmmm, det är ju nästan att man vill ha den kvar…”

10
32

En lagtröja för systerskap.

När vi var i Varberg och hälsade på Kristin så hann vi med en sväng till Lisa. Lisa Burenius, ytterligare en så galet cool kvinna så man är helt salig av att fått äran att träffa då och då. Egentligen. Så många grymma tjejer som korsat min väg de senaste åren. Och ja, jag vet att jag skriver det jämt men jag kan liksom inte tjata nog. Tänker nästan varje dag på det där med att kvinnor borde styra hela alltet, det där jag skrev om en värld efter kvinnlig norm.  Faktiskt snackar vi om det väldigt mycket härhemma, det är ju lätt att man halkar in där. Och nu hamnade jag kanske på ett sidospår. Det handlade om Lisa och hennes sagolika arbetsplats. Ateljén med stort K som i Kreativ de luxe. Fast ni fattar ju, att allt hänger ihop i slutändan. 

Liv skulle shoppa t-shirts. Och det tänker jag att du också kanske vill, för det vill man ju. Och psst, psst nu finns det mörkblå med guldtryck också!! Här hittar man Lisa´s tröjaffär!

När Lisa inte säljer tröjor så gör hon ju så mycket saker så man undrar om hennes dagar är längre än andras. Och målar tavlor som är som evigheten, eller havet eller hela världsalltet. Man liksom bara sugs in i själva djupet. Sedan kan man ju faktiskt välja själv exakt vad man ser och det gör konst magiskt.

Barna har målat väldigt mycket på sistone. Och nej det är inte så speciellt ordningsamt och okletigt. Men då tänker vi på Lisa´s ateljé. Att golvet där är som palett i sig och allt annat också. Ingen har väl någonsin dött av lite stänk kan man tänka.

” det är så himla satisfied att måla” sade Liv häromdagen. Då använde hon händerna i något planlöst men det var ju det där med känslan. Lite mjukare i själen blir man allt.

Har ni sett Kristin´s senaste inlägg där Lisa och Jennie har dragit ut med Jeans-akuten? Ett enda stort återbrukskalas!

Igor solade sig i glansen av snyggtröjan.

Observera golvet. Fint även hemma hos oss kan man tycka.

Liv bestämde sig för två. Och man kan ju göra som Lisa gör, kapa ärmarna på dem.

En lagtröja för systerskap.

6
20

Soffan.

Av någon anledning börjar handmålat porslin smyga sig in i vårt hem. Som tallrikar och den där somriga lampan. När jag och Kristin for till Helena så fanns två identiska vaser. Kristin kände att man inte kunde dela dem åt, fast bestämde att en fick stanna hos mig och den andra hos henne i Varberg. Som ett kompishalsband kan man kanske säga. 

Så många som frågar om vår blå soffa. Den heter Blanca och kommer från Melimeli Och vi älskar den. Soffor är kanske vår värsta möbel, min och Kristos alltså. Vi har aldrig tidigare hittat soffan med stort S. Vi har felköpt, gett bort, skattat oss lyckliga åt fabrikationsfel (då var ju tillverkaren tvungen att ta tillbaka den, yes vilken tur nu när den ändå inte passade ) . Och så vidare. Man kan ju liksom älska vissa möbelsorter. Som skåp exempelvis, hur många vackra kan man hitta? Men soffor har då varit raka motsatsen. Tills denna då. Älskar allt med den. Den stora dynan i rygg och sits, färgen, tyget, formen, storleken, höjden, hur bekväm den är… Jag kan villig erkänna att jag var lite skeptisk mot mörk sammet, tänkte kanske att den liksom skulle dra åt sig damm och smuts. Men alltså, tyget! Hur bra kan det vara?! Ser fortfarande ut som ny och det är fasen en ren bedrift i vårt kaoshem och alla som kraschar i den här soffan. Ungar och hundar och allt däremellan. 

Och lampan. Igen. Härifrån.

Oj, jag glömde visst putsa glasbordet insåg jag nu. Fast det är liksom inget man gör dagligen, visst gör man inte?

Känns fint med kompisvaser på något sätt…

3
32

Gästrum om sommaren.

Jag fick en fin fråga för ett tag sedan, om hur vi gör med gästerna. Om vi stoppar ner dem lite här och var eller har ett gästrum. Först och främst bestämde vi i alla fall  att gästerna är ALLTID det allra viktigaste. Jag menar det hänger verkligen inte på själva gästrummet, myset kommer på köpet ändå! Bra att inte glömma så man inte fastnar i någon gästspärr pågrund av själva gästrummets vara eller inte vara. Hua så hemskt det hade varit.

Men det roliga var att jag bara någon dag innan jag fick frågan, hade kläckt en strålande idé om saken med gästrum. Till saken hör nämligen att nu för tiden brukar vi göra just så, gästerna  får hamna lite här och var. Vi har liksom spritt ut oss så himla mycket i det här huset. Vi skulle mycket väl kunna ha ett gästrum men vi möblerar om, hittar nya grejor att fylla rummen med, byter och lyxar oss bäst vi vill. Och jag vill poängtera att detta verkligen är ett lyxproblem, att vi har yta och kan ändra oss och hålla på. Vi har också bott i en minimal, i jämförelse, 3:a. Då var vi 6 personer och möblera om fanns ju liksom inte på tapeten. Då gällde det att tänka smart. Bara smart.

När vi flyttade hit så hade vi gästrum faktiskt , det såg ut såhär http://www.mokkasin.com/2011/02/01/tisdagstema-om-favoritfarger/ Och sedan blev gästrummet kontor, och  musikstudio och nu är det tv-rum. Vi fortsatte ha gäster såklart men de hamnade där de fick plats och det funkade fint ändå.

Men så fick jag ju den där strålande idén. Det hela låter kanske lite omständigt men jag är så himla förtjust i att möblera om. Helt gratis nöje dessutom! Jag tänkte nämligen att om somrarna sitter vi sällan och äter i vårt rum med de dubbla glasdörrarna. Så därför tänkte jag att vi flyttar hela möblemanget från vårt vardagsrum till just detta rum och gör om rummet ni ser där mellan dörrarna till ett gästrum. Bara om sommaren! Sedan blir det mysigaste soffrummet igen när hösten kommer. För då vill vi ju äta alla frukostar och middagar där ljuset är finast. Så himla enkel lösning.

 

Gästrum på en sekund eller i alla fall tio minuter. Ni är så många som mailat om sängkläderna. Det är nyheter från Numero 74 och släpps inom kort.

Sedan var det ju liksom inte så mycket mer som behövdes än lite blommor.  Gästrummet ligger ju liksom i ett hem med allt man kan tänkas behöva.

Och böcker, klossar, spel och grammofon får ju vara kvar som annars.

Ska nog plocka ner lite småbarnsböcker från vinden också. Annars kan man kanske tänka sig ett kapitel eller två i Sandvargen. Ni har läst den för era barn väl? Så fin bok.

Och noveller är kanske bästa gästrumsboken! Extra fina är de från Novellix. 

Ett litet skåp fick byta plats. Det passade så fint där bland tavlorna.

Och ett par krokar i porslinshörnet. Det här skåpet ska kanske få byta plats men inte för gästrummets skull. Men om det gör det så ska jag nog ha ett litet skrivbord där. Kanske ett linneskåp. Eller lite varannan vecka…

Loppiskrokar för en tia styck.

Nu kan man ju tänka sig att det här rummet står lite tomt mellan besöken. Men det är ju något speciellt med det där att möblera om. Nu känns ju det här rummet hundra gånger mysigare än vårt eget sovrum. Så vi har alla passat på att slumra lite där i vårt sommarsovrum.

2
36