-
Lite länktips och en salig röra.
I söndags fick jag en sådan perfektionist-pust igenom mig. Det syns inte här. Men det är bara för det höll i sig cirka 3 minuter.
Vi skulle plocka ihop julsakerna. Det kan ju kännas så värt när man packar upp allt nästa jul OM sakerna ligger sorterade, invirade i mjukt silkespapper, i fina lådor och verkligen där var sak har sin plats. Kolla vad fint jag började! Varje barn skulle få sin egen hög med hängen till önsketrädet. Eller de har ju sina egna men nu tänkte jag göra som fyra små lådor. Det stannade här, sedan hamnade allt i samma.
Och här. Så tjusigt ändå. Tänk den som hade julepyntet såhär nästa år. Sedan var det mer hysteriskt itryckande och som en slags tävling om plats. Vet ni att jag tom tänkte stryka banden så de var släta tills nästa jul!!! Sådär som när man lade sina dukar på rullar typ. Eller man och man var väl att ta i. Jag gjorde det inte men det kändes högst lyxigt att tänka tanken.
Eftersom jag inte kom ända in kaklet eller inte ens närmade mig något i kakelväg som ens är värt att viskas perfektion så har jag hunnit surfa lite också.
Lina Kjellvertz och Sanna Fisher har öppnat upp keramikdrömmen Casa Rosa. Handgjord keramik från Mallis.
Johanna Bradford har gjort något på mycket hög WOW-känsla. Vi räknar vilken gång i ordningen och hejjar!
Någon dag tidigare hade Johanna tipsat om The Apartment och jag förälskade mig handlöst i den här mattlösningen då jag klickade runt på deras hemsida. Så perfekt vis att möblera stora ytor, olika storlekar och en brokig blandning av mattor.
Visst sade jag att jag gillar årssummeringar. AnnaCate har gjort en finstämd och bilden ovan är magisk.
Tillbaka till röran. Men det här ändå här det händer. Jag plockade ner mina fredsduvor från flickrummet -85. Fast nu låg de på vinden. De har känts så orätt flera gånger, jag har provat tidigare men så plötsligt hängde de fint där. Tänker att det kryllar av liknande på loppis. -
Just wanna have fun!! Såklart att man vill!
Jag är typ kär! Fy fanken vilken fin bloggportal som sett dagens ljus! Så störtpersonligt, härligt och ärligt. Kikade in igår och bara tänkte jaaa!! Jaaa!! Färgerna smackade till mig som tusen pussar från ovan och jag kände alltsammans som en lättnads suck som jag inte visste att jag saknat. Så jäkla oängsligt bara och jag säger bara FÖLJ!!! Just wanna have fun – såklart man vill!
Lina – En lång blondin har jag följt sedan tidernas begynnelse. Hon och en helt ny bekantskap för mig Christin – Midis kickar igång denna portal med bravur. Ett onlinemagasin och bloggportal! Som de själva skriver: Detta är vårt bidrag – och hyllning – till en färgstark, modig och genuin fortsättning för vårt älskade internet. Ett projekt sprunget ur ren lust, passion och glädje. Och nu mina vänner ska jag vara ärlig och kasta lite småsten i glashus. Det är inte det att jag är ett dugg bättre – OBS!! – men blogg och instagram har drivits till någon typ av perfektion som gör mig så vilse så många gånger. Vi höjer ribban tillsammans och tappar bort oss själva där på vägen. Så många gånger jag tänkt – det är väl såhär det ska vara, såhär det måste fortsätta, det är likaså bra att jag sällar mig till strömmen. Både i ord och bildspråk. Vi filtrerar omedvetet för att passa in, oavsett om det inte var tänkt från början. I sista sekund ändrar jag mig men osäkerheten har redan fastnat och det blir inget av något istället, tyst liksom. Som om jakten på likes och läsare gör oss likriktade per automatik, som att lusten och passionen försvann samtidigt som vi lärde oss hur vi räknas och bedöms i statistik och siffror. Och nu svävade jag iväg. Jag ville ju bara säga att den här typen av bildspråk, text och innehål inspirerar mig så till det grövsta. Så därför blev jag direkt superlycklig när jag klickade runt på Just Wanna have fun. Det känns som gamla bloggtider på ett sjukt bra sätt!
Okej – vi kollar in lite snabbt vilka som huserar här då!
Lina – En lång blondin – som sagt följd sedan länge. Art director och Lite Kalabalik – ägare , högst personlig och med en stil to die for.
Christin – Midis – Redan i rubriken på bloggnamnet faller jag – en skev & färgstark historia. Denna blogg är helt ny för mig men jag ser fram emot att följa denna tjej med bas Malmö.
Anna-Maria – Dnilva – min stora favorit när det kommer till DIY med absolut stil. Skön böna med bebis snart!
Agnes – Hej Regina – Som om det inte vore nog med galant DIY så bloggar även min andra favorit-DIY:are Agnes Regina här. Är så förtjust i denna blogg – som godis!
Kajsa-Magdalena – Ny för mig och livet i en Ramsåsskola med hela husdrömmen i som en ask. Så nyfiken, lätt avis på skolan och ser med spänning fram emot renovering de luxe!
Frk. Kräsen – Men lägg av vilken störtskön matblogg. Jo men absolut de vackraste av matbilder men älskar recepten i bildformat! Och så lite Köpenhamn på det.
Påtal om det kan man förvänta sig lite schyssta guider! Och eftersom nästan hela styrkan utgår från Malmö är det ju inte en slump att en guide till Köpenhamn sitter som en smäck.
Och ja lite magasin över alltsammans. Då kan man hamna i hos gästkrönikerna! Och i Berlin & Sverige och not so ängsligt i instagram-konto.
Boom! Mera så in i vassen härligt!
Absolut BAAM!! Så mycket mera. Så mycket härligt! Så på riktigt. Finns även på instagram . Just sayin`!! -
Bekämpa klichéartade mansideal och matsvinn. Och hoppfullt i etiska värdegrunder och integrations-app.
Kan det bli annat än smashing?! Enda problemet som Liv uttryckte det – vaaa inte förren 2019?!! Håller med man vill ju att Hampus Nessvold´s soloturné ska starta imorrn. Sverige runt i regi av Mia Skäringer. Biljetter bokas här. Så länge kan ni läsa boken som jag nämnt här några gånger tidigare.
– Min svaghet har blivit min styrka och mina frågetecken har blivit utropstecken. Jag är en man. Inte den som är tyst och håller ihop. Jag är den mannen som gråter ut i Länsförsäkringars växeltelefon, kramas utan ryggdunk, säger ”jag älskar dig” utan ”broh”, nynnar på Harry Potter Theme Song under sex och som vägrar vara svart eller vit. Jag är rosa, blå, lila, grön och alla andra jävla färger. Jag är okomplicerad och invecklad, vacker och ful, smart och naiv. Och jag vill att du tar mig, för den jag är. Kom. Kom nära, säger Hampus.
Precis mitt i min krassligaste del av 2018 skulle jag egentligen ingå i en challenge Taste or Waste. Men än är det inte försent. Det är nämligen såhär – FN har tagit fram 17 st hållbarhetsmål för mänskligheten. Det handlar om att få planeten att överleva och det hänger på oss. Målen är allt mellan minskade utsläpp och mer jämställdhet men Sverige har fått i uppdrag av FN att fokusera på Sustainable Lifestyles där food waste är en supercentral del. Matsvinn = livsmedel som slängs men hade kunnat ätas om det hanteras på annat sätt. Det måste väl vara ett av de enklaste problemen att komma till rätta med eller?- 1/3 av all mat som tillverkas slängs, oftast helt i onödan och fullt ätbar
- Man slänger mat i onödan för att bäst före-datumet gått ut, trots att det är alldeles utmärkt mat.
- Vi köper för mycket, planerar inte våra inköp och följden blir att vi glömmer och slänger mat
- Vi är inte bra på att ta hand om rester.
Såhär ser det alltså ut och det påverkar vår miljö negativt. Matsvinnet från endast de svenska hushållen motsvarar utsläppen från 360 000 bilar varje år! Taste or Waste är alltså en utmaning för att inspirera och sprida detta. Dela vad just du gör, hur långt vågar du gå, vad kan man göra för att göra exakt tvärtom det ovan? Tagga i dina kanaler under #tasteorwaste Bakom kampanjen står teamet på Berghs i samarbete med FN.
Idag öppnar Sveriges största Lushbutik på Drottninggatan i Stockholm. Jag. Liv och Nomi var där igår, kolla in stories. Lush produkter är fantastiska på så många sätt men när det gäller värdegrunden företaget arbetar ifrån räcker inte ens ordet fantastisk. Jag är så galet imponerad. och för varje gång jag får en historia berättat för mig häpnar jag. Man är ett företag som vågar ta ställning, jobbar stenhårt för förändring och sätter igång projekt världen över. Igår pratade vi bla om Lush Summit där man varje år samlar medarbetare, journalister samt djur- och människo-rättsorganisationer för diskussioner och föreläsningar under flera dagar. Tusentals människor jobbar för samma mål. Så coolt. Nu kan man ju tänka att ALLA företag borde arbeta exakt såhär men så ser ju inte världen ut. Jag vill dela med mig av allt detta men vi tar allt i ett separat inlägg men en historia till igår. 2011 drabbades den japanska regionen Fukushima av en jordbävning och kärnkraftsolycka till följd av tsunamin. Jorden förorenades och blev obrukbar, en katastrof för en region där odling och jordbruk spelar en avgörande roll. Sex år efter katastrofen producerar bönderna den japanska bomull som används i Lush´s Knot Wraps. Bomullen i Fukushima odlas helt utan bekämpningsmedel, med ekologiska, icke genmodifierade och inhemska fröer. Varje gröda som skördas måste gå igenom strålningstester. Projektet har lett till att återuppbygga jord i Fukushima och återuppta försörjningsmöjligheterna. Framtidshopp helt enkelt. Här finns mer att läsa om detta. Och 10 anledningar till att knyta an till Knot Wrap. Luisa Rivera har illustrerat för Lush och även det är magiskt.
Lush har en produkt som heter Charity Pot där 100 % av priset doneras till gräsrotsorganisationer världen över. Därför fick jag också upp ögonen för appen Welcome som är dem Lush just nu stöttar vid köp av Charity Pot. Intressant intervju här i Dagens Industri med grundaren Emma Rosman. Pinsamt att jag inte skrivit om detta tidigare då appen funnits ett par år. Det är alltså en app, en digital mötesplats, där nyanlända kopplas samman med den lokala befolkningen. Idén är att göra det enkelt och att alla ska kunna göra något litet. Man har löst språksvårigheter med en automatisk översättare så att även om person skriver på svenska så kan mottagaren se det på sitt eget språk. Spannet är brett, det kan handla om rena frågor, det finns en speciell frågespalt, till att ses och äta middag. Appen har vuxit och idag har man även knutit företag till den. Man har utvecklat en podcast där man kan ta del av nyanländas berättelser om flykt, förtvivlan och hopp upplästa på svenska. Det handlar om möten mellan människor, det mest värdefulla vi har här på jorden. -
Tidernas modigaste blogginlägg.
Idag, innan ni går ut och lapar vårsol, tycker jag ni ska klicka er vidare till tidernas modigaste blogginlägg. Det är skrivet av min vän Maren Ingeborg Gråblomst och totalt transparent skrivet om psykisk ohälsa och den diagnos hon bär på. Jag har haft den otroliga turen att lära känna Maren Ingeborg och för mig är hon en av de mest begåvade, inspirerande och ödmjuka människor jag känner. Att just hon numera ska ingå i ett expertråd kring hennes diagnos är en otrolig tillgång. För alla. Känslan av kraft och mod är så påtaglig hos Maren Ingeborg, så klarsynt i sitt sätt att avdramatisera stigmatiseringen när det kommer till psykisk ohälsa. I sitt sätt att vara så kommer hon göra sådan otrolig skillnad, bara genom att vara den hon är. Läs och dela. Så viktigt. -
For the monday coffee.
Alla visar ju sina instagram-sparningar. Och eftersom jag äntligen också har kommit så långt som att klicka på den lilla spar-ikonen så vill jag ju inte vara sämre. De må vara spretigt värre men kanske ändå inspirerande på sitt sätt.
- Jag är ju extremt förtjust i olika varianter av den polska takkronan Pajaki. @houselarsbuilt är ju i vanlig ordning så bra på att hitta rätt i form och stil.
- @rieeliselarsen har mallar på vackra fröpåsar.
- Tror att jag sparar på blombilder därför att jag har infört starka egna restriktioner i det avseendet. Så istället följer jag konton som @lamusadelaflores
- Gillar ett av de senare omslagen på Gaffa med @firstaidkitband
- @isabellemcallister har gjort ett rum till av världens vackraste dörr.
- Barnrummet hos @dromma får mig att bli knäsvag. Och funderar på det där med att bygga bröstpanel igen.
- Jag sparar på @themalinpersson ´s hem väldigt ofta.
- Spegeln från @marieolssonnylander är från Jotex minsann.
- @littlegreenepaintcompany får mig att tänka på sänggavlar som soffa. Speciellt i vårt minimala tv-rum.
- Vill ha @finelittleday ´s tröja.
- Den här bilden inspirerar mig så mycket i det mesta. Tack @vougemagazine !
- @feelingfree får mig att göra slag i saken med alla de glaslampor jag samlat. Inte minst för att Liv tycker vi lever i medeltiden med ljuskronor och sådant gammaldags ”alla moderna människor har lampor, elektricitet vet ni!??”
-
Länk kärlek en lördag.
Bra när tulpanerna från ica får bli lite mer franska. Alltefter vissenheten. Lite länk kärlek då en lördag!
Hannah Carpenter blog & instagram. Älskar hennes sätt att fotografera.
Stilleben via The Socialite Family . Den här sajten är så proppad med inspo.
Nirrimi – Fire & Joy blog & instagram. Så fint, mjukt och personligt. Med allt i livet, det sorgliga med.
Om att fastna i en gardinupphängning. Sjukt smart och snyggt med synliga lösningar. Också väldigt många fina hem på den sidan.
Kan man bo såhär?
Och där blev jag bländad som av vårsolen! Fin lördag, nu kopplar jag ur den digitala världen.Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
Lite oklart en onsdag.
Idag får jag besök av dessa finingar. Vi har ju liksom kommit på att vi bor rätt nära varann. ALLT är nära, tänker att det beror på hur man ser på saken. Egentligen. Jag tycker ju till och med att Norge är nära nuförtiden. Känns fint.
Jag borde verkligen styra upp min anslagstavla. Man kan ju verkligen fråga sig vad jag inspireras av, exakt..? Just nu lite såhär:- Katarina Matsson´s instagram @ettrumtill
- Weronicas inlägg om Dahlior
- Weronicas inlägg om Luktärter
- Sale på Veja
- Och att jag tror att nya kollektionen på Dôen kommer in idag. Inklusive PRECIS sådana jeans jag letar efter. Jag kommer glömma bort det, exakt som jag glömde Erdem för HM…
Påtal om något annat så kan man läsa en intervju med mig i senaste numret av Femina.
Lite om hur jag ser på saker och ting.
Och pappa kom med en kakburk. Det var mamma som köpt den och jag tänkte på Paris i flera timmar samtidigt som jag smällde i mig innehållet utav kakor.
Jag ser fram emot min egen dag. Det blir fint att smida planer med babes:en. -
sådant en torsdag.
Vet ni vad? Jag saknar tiden då bloggar hade större utrymme än instagram. Det må låta bakåtsträvande. Men jag är så himla förtjust i formatet av blogg, de större bilderna, bilder i ett sammanhang och liksom mervärdet. Instagram må vara härligt på sitt sätt men tröttar ut mig på ett annat vis än vad bloggar gör. Min personliga åsikt bara. Och kanske har det med min dåliga syn att göra. Men det är liksom så mycket mer lugn i att klicka sig runt på en daglig bloggrunda. Hursomhelt var det vackert värre när Saar Manche bloggade, tur är det att hon illustrerar ljuvligt fortfarande och instagrammar här.
Jag älskar min äldsta dotters entusiasm. Först ligga vaken en natt i sträck och samla inspiration om bullet journals. Sedan ta tåget till Norrköping för att införskaffa exakt den bästa. Får se hur länge det håller i sig.
Jag önskar jag vore lika energifull att härma projektet ovan, rakt av.
Jag fascineras alltid av miniatyrer! Kolla det här på instagram, när man inser att allt är yttepyttigt inser man storheten. Och bageriet, alltså hur gör man!?
Jag avundas Maren Ingeborgs ateljé! Wow! Och jag gratulerar mitt varmaste att hennes konst säljs över land och hav! Så värd. -
Drömfångaren – Jennifer.
Picture: The Way We Play
När jag visade Viggo, Caprice i huset på Bali, så dog han en smula. Alltså!! Vilket ställe!! Alltså!! Packa väskorna. Vi drar, Nu. Varför kan inte bo sådär? Varför kan vi inte bo på Bali??
Ehh, ja varför inte. För att din mamma inte är lika stencool och modig som Jennifer Jansch. Jag har skrivit om Jennifer och hennes Bag-all så många gånger här på bloggen. För att affärsidén är briljant, produkterna sagolika och för att hon helt enkelt är en förebild i väldigt mycket. Läs hennes bok, efter det kommer du tänka att världen är din.
Och Bali tänker du. Jag trodde de bodde i New York. Eller var det möjligen på Ekbacken? Allihopa är sant på sitt vis men nu har familjen alltså flyttat till Bali och The Way We Play har visat ett gäng bilder från något så coolt att ögonen ramlar ur. Jennifer visar ännu mer bilder på huset på sin blogg.
Ja och nu är det ju inte så att familjen lider brist på vackra hus. Här är där de bor och kika runt på Jennifers blogg så kommer du hitta massor med bilder om äventyret, om skolan som var anledningen till att familjen flyttade (kolla här också, Isabelle har varit där), alla dessa supergenerösa svar på läsarefrågor (vet ingen som är så generös som att dela med sig som just Jennifer), var man hyra huset som visas i första bilderna. Jennifers blogg är precis så pepp som man upplever henne. Att kika in på deras liv är ju som att leva äventyret själv. Tack för internet liksom. Då kan ju låtsats lite, att man var sådär modig.
I somras bodde familjen dock på sitt sommarställe i Sörmland.De hade lämnat sitt New York och planerade för fullt flytten till Bali. Vi var där på en fika, i en minst sagt härlig värld.
Att komma hem till någon man aldrig träffat men landa mjukt i köket är ju bara fint. Jag älskar de här oplanerade mötena. Även åt andra hållet så att säga, när det dyker upp någon härhemma när man minst anar. Barnen spelade Uno.
Och jag kände ju redan första minuterna att här ville man ju hänga länge, jättelänge. Men nu var vi ju liksom bara på genomresa.
Så himla härlig familj och då träffade vi ända bara hälften. Här är Celeste och Cappi.
Ingen ängslighet råder här.
Jag hade egentligen inte tänkt att ta några bilder men jag kunde verkligen inte låta bli. Och övervåningen, den var som en saga med tusen klänningar och sovkojor. Jag grämde mig lite när vi kom hem att jag inte fotograferat mera. Fast då hade jag inte fått alla fina samtal. Inte så svårt att välja då.
Hela Ekbacken är sagolikt och allt man drömmer om när det kommer till sommar. Här finns ett helt reportage om huset, se och dröm.
Jag blev så pepp av det här mötet. Jag tror att vi alla blev det.
Att få modighet serverad såhär direkt gör att man liksom fattar hur det hänger ihop. Själva livet liksom. Att man många gånger kan skapa sig möjligheter och att man kan uppleva det man drömmer om. Det allra mesta hänger på att våga. Att saker sedan kan ta lite omvägar, att det inte alltid är spikrakt och glasklart, det hör liksom till.
Sedan ska man inte tro att något är enkelt och en piece of cake. Det kan nog alla med egen business skriva under på. Men ändå så värt det i slutändan. Jag kan verkligen varmt rekommendera Jennifers bok om hennes resa med Bag-all. Så mycket pepp och så många goda råd. Och så väldigt personlig. Finns både på engelska och svenska. Hittas här.
En annan dag hade vi besökt Bag-all´s butik i Stockholm, på Roslagsgatan 21. Vi sålde ju påsarna på Mokkasin när det var alldeles nytt, skrev om det här med rubriken Please reuse – waste reduce. Idé är fortfarande detsamma men Bag-all har vuxit till något superstort med butiker i flera länder och sedan i somras även i Stockholm.
Så många påsar nu!
Och där kom jag ju ihåg vad Nomi önskade sig i julklapp.
Här var butiken alldeles ny. Nu håller den öppet mån-fre 11-18 och lördagar 11-5. Gångavstånd från Odenplan om du inte hittar i Stockholm.
Och det HÄR älskar jag! Man kan sätta monogram på alla produkter! Och som om det inte vore nog kan man också lämna in vad man vill till butiken för ett personligt monogram. Kläder, handdukar, kuddar, jackor eller precis vad som helst. Coolt!!
Det var ju en självklarhet vad Nomi skulle monogramma!
Visst vill man äga en sådan här maskin! Goals.
Där satt den.
Sortimentet har vuxit enormt och det känns som det finns liksom inget stopp vad som kommer härnäst. Kolla bara dessa svarta ryggor med guld monogram! För att inte tala om de nya påsarna för bebisar.
Många produkter är så smarta. Som den här för örhängen och småfix. Mina tjejer har den.
Förutom monogram kan man göra personligt med pompoms, band och pins.
Vissa saker är bara gulliga.
Den här väskan används i tid och otid. Till stallet, skolan och på aktiviteter. Liv har en helt enkel fast med dragkedja, som är på sale nu såg jag. Hon har sitt namn monogrammat och har den proppad med pins. Själv äger jag denna med mitt namn. Då jag aldrig packar lätt, ni vet kamera, dator och allt som väger , kan jag intyga att den håller för väldigt mycket. Inte bara snygg alltså.
En liten länklista då.- Bag All
- Instagram @bagallsweden
- Instagram @jenniferjansch
- Bloggen Jennifers resa – senaste inlägget Starta eget tips!
Och vad är det här för modernt!! En insta shop, är jag helt vilse eller är det alldeles nytt?! Så coolt!
GRL POWER i ett nötskal. Hela alltet.
-
Lite oklart men en massa link love of the day!
Jag har härliga flashbacks på livet som tvillingmamma när Chester och Iris far åt olika håll eller kastar sig över varandras mat. Bara synen av två lika stora och nästan identiska syskon (om än hundvalpar) får mig verkligen att minnas hur overkligt det var stundtals när jag tittade på Charlie och Nomi när de var små bebisar. Liksom ett, två. Samma åt varje håll. Så känns det ju när de är riktigt små, innan man riktigt känner varann. Minns den där texten jag skrev en gång om mitt livs överraskning, då jag fick veta att jag väntade tvillingar…
Såklart jämför jag det inte på något vis med att ha valp-passning om dagarna. Bara det att känslan av den där dubbla gulligheten infinner sig titt som tätt. Fast otillräckligheten är ju betydligt starkare och större med två människobebisar än två små valpar som klarar sig fint, både klättrandes och springandes. Och glatt mumsade på både foder och godis.
Jag kommer inte stoltsera med något adventsinlägg de närmaste dagarna. Mest för att jag tar mig liksom inte utanför huset. Men jag lovar att vara snabb när det sker. Så länge kan ni, för fin och alldeles lagom julstämning, kika in hos Johanna som från och med idag är granne i Allers växande gäng, wow så många bra bloggar som ligger här nu, och finns numera på Elle Decoration.
Det närmaste jag har i julfeeling bland tusen kvitton är mina supervackra sammetsband. Så fin färgkombo!
Fick en sådan fin present från Linda och Lollo! Som alla andra år måste ju Daily Journal vara bästa julklappen. Faktiskt är den, hur det nu må vara möjligt, ännu finare i år.
Från det ena till andra. Här i högen ligger en bok som heter My life became an adventure. För ett tag sedan var jag på en föreläsning med Gunilla Ek. Barnmorskan som kämpat mot könsstympning i Kenya och Etiopien en hel massa år. Jag satt som klistrad, lyssnade med en klump i magen över hennes berättelser över detta vidriga. Men också så imponerad av hennes otroliga mod och det fantastiska att denna kvinna har gjort och fortfarande gör sådan skillnad för flickor, kvinnor och i förlängningen på hela vår jord. Så viktigt ämne att sätta sig in i och vara medveten om då det även existerar i Sverige. Gunilla Ek är nu nominerad i Svenska hjältar, så värd.
Fattar inte varför det ligger kvistar här och var. Men fint på sitt sätt.
Idag skickades våra visitkort från Norrbacka och jag fingrar dagligen på våra prototyper till smycken. Har jag länkat vidare till det här inlägget förresten, påtal om våra smycken.
Vad gjorde man utan skåp egentligen…Försöker inbilla mig att de är ordningssamma hemma hos oss fast de är precis tvärtom.
Vi kör en liten Link love of the day tycker jag:- Sådana här stjärnor har jag vikt då och då men kanske aldrig på löpande band, kanske det blir så efter denna fina beskrivning.
- På fredag gör Creative Calendar comeback. Förra året var detta mitt bidrag, också en krans. Fast en ombytlig.
- 7 finfina recept på julgodis. Det är vegansk, raw och ljuvligt.
- Jag skulle så gärna prova på detta i vintertid, men verkar svårt.
- Så himla fin hemsida var det här. Sprillans!
- Fin intervju med så inspirerande tjej.
- Och jag beställde en ny klänning.
Önskar er en fin kväll!