den har ju alltid funnits där III. - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
34051
post-template-default,single,single-post,postid-34051,single-format-standard,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

den har ju alltid funnits där III.

Kan bara inte låta bli att visa lite bilder innefrån den där stugan i skogen. Jag minns någon gång för sisådär tjugo år sedan då man tyckte att man hade stil fast det var precis tvärtom. Då härjade jag och min syrra på om att allt var fult där, i stugan. Vi tyckte att våra föräldrar borde byta ut både det ena och det andra till något mer modernt och snofsigt. Typ Ikea. Men det gjorde de inte. Gudskelov. Tänk om 1800-talstorpet hade blivit Ikea-stylat a la 80-tal.

Fina mormor och morfar på bröllopet 1944. Åh, vad stiligt. Och alltså, brudbuketten! Måste verkligen ta och fråga mormor, som fyller 92 nästa år, om brudbuketten. Den ser ju alldeles magisk ut. Som den liksom aldrig tar slut.
Blev lite nykär i tavelväggen. Fast den alltid har sett ut precis sådär så föll väl solstrålarna lite extra vackert. Sånt händer ju ibland.
Lite schysst 60-talskonst. Pipan känns morfar. Han rökte alltid pipa när han levde.
Det är inte så mycket vitromantiskt över stugan. Lite lagom sådär. I och för sig så var det visst fler finheter för några år sedan men några tjuvar tyckte precis samma och snodde åt sig halva bohaget. Påtal om icke vitromantiskt. Jag skulle ju såklart ha plåtat köket. Det är knallgult med blå luckor. Inte så mainstream direkt. Och inte ett dyft romantiskt. Eller kanske lite, på sitt sätt.

De där broderade tavlorna är ju rätt fina. Det är kanske det man ska göra när andan faller på, när man inte kan sova eller nåt. Brodera lite. Eller fixa ihop en sådan där duk. Ärligt talat så är det lite hantverksmecka i den där stugan.
Och den där väckarklockan tickar som en galning annars hade jag nog råkat få med mig den hem någon gång. Sådär av misstag. Den påminner mig om den här.
Lika roligt som det var att klottra i gästboken när vi var små, lika mycket våndades vi när vi blev äldre. När man inte kom på något fyndigt utan drog till med något fjantigt nödrim för hundrade gången. 
Den här gästboken var en present från min mormor till min morfar. På bröllopsdagen. Jag svimmar så fint.
Mammas gamla poseibok, men den måste få ett eget inlägg. Rart som tusan.
Och broderat igen. Önskar jag kunde säga att jag gjort den själv. Måste lära mig känner jag ända in i hjärtat. Och det var nog allt från stugan.
No Comments

Post a Comment