SÖRMLAND-arkiv - Sida 2 av 4 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
29
archive,paged,category,category-sormland,category-29,paged-2,category-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

söndag

MX8A6504

Sommarlovets allra sista dag. Hänga i en djungel full av tomater kan man absolut tänka sig då.

MX8A6521

Det är såklart att vi firar att sommaren varit snäll och mjuk med finfika vid vårt favoritställe Ändebols gård.

MX8A6715

Denna fantastiska plats som jag bloggat om här, här och här.

MX8A6708

Märkligt nog har vi inte varit där på hela sommaren. Men lyckligtvis så har de öppet ända tills slutet av oktober.

MX8A6511

Det är svårt att fatta att växthuset med miljarder tomater var platsen för världens mysigaste julmarknad när det begav sig.

MX8A6524

Halva familjen gick in och fikade då getingarna var ivrigare än vanligt. Men alltså, man står ju ut bara man får sitta vid den här väggen byggd av humle.

MX8A6536

Helt plötsligt hade sommaren kommit tillbaka och det känns lite lyxigt lagom till skolstart. Man vill ju gärna skjuta upp det där med nya höstgarderober för fyra ungar. Helst indiansommar ända till vintertid.

MX8A6565

Bröder.

MX8A6574

Nomi körde någon slags enmansteater i den forna bersån. – Tack för kaffet Lisa, jag tar en påtår. Har du bakat alla sju sorters kakor alldeles själv? Nähä, inte det??

MX8A6602

Barnen älskar Ändebols Gård precis lika mycket som vi. Det finns liksom alltid något mjukt djur att gosa med. Dartanjang kurade ihop sig hos den ena och den andra. Katarina gav dem lite bra tips och ett lyckligt uppdrag. Att släppa ut hönsen som hade utegångsförbud för dagen. Viggo tyckte det hela var bland det gulligaste han sett, när hönsen travade ut från sin lilla port, en efter en, på led.

MX8A6609

-Man ser inte stödet väl? Det ser ut som jag kör på riktigt?

MX8A6623

Vi handlade till middagen.

MX8A6628

Chili och rödbetor…

MX8A6632

…och de allra godaste tomaterna.

MX8A6635

Katarina tipsade om Aptitrundan som går av stapeln 11 September. Ni ska få veta mer om detta men se till att kryssa en höstig söndag i almanackan.

MX8A6645

Bondepraktikan säger att mycket rönnbär ger en sträng och snörik vinter. Jatack, det längtar vi efter.

MX8A6650

Var det inte hönsmys så var det kattgos.

MX8A6669

Skolstart imorgon. Både förväntningar och fjärilar i magen.

MX8A6679

Men jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att landa tankarna än just såhär.

tur att jag äger mina egna drömmar

MX8A6245

Ni vet det där med att andras skrot är någon annans skatt. Det finns såklart de som skakar på huvudet och inte riktigt delar min entusiasm när det kommer till den biten men det bjussar jag på. Bara jag får rota runt exakt där man minst anar att hitta något är jag nöjd.

MX8A6262

Egentligen började det där lyriska redan igår, vid omklädningsrummet på snickeriet. Alltså! De där skåpen! Och stolen. Och anslagstavlan! Och hej och hå vad jag ojade mig. De arbetande där på snickeriet var inte riktigt av samma glädje och lyckorus över just detta. Faktum är att de stirrade en smula skeptisk på hon som verkade vilja packa med sig varenda pinal därifrån.

MX8A6248

Men i alla fall, det var då jag började tänka på att det kanske finns annat. I förråden, som ska slängas men kanske bara behöver lite remake, lite kärlek och lite tvätt för att få sin glans tillbaka. Som den här arbetsbänken, kommer att sitta som en smäck som ett underrede till ett bord som ska byggas av gamla plankor från själva stället.

MX8A6251

Jag menar hur fint vore det inte om vi rodde ihop stundande projekt på det som finns gömt i samma hus.

MX8A6264

Det finns några dörrar som är väldigt låsta men frågar man så kommer man oftast vidare.

MX8A6265

Tycker väldigt mycket om detta ställe och den förälskelsen blev ju inte mindre när vi låst upp en av dörrarna.

MX8A6271

Bara väggarna får mig grön av avund.

MX8A6284

Sedan orkade jag nästan inte mer. Förstår ni när man öppnar upp alla fönster? Och ställer upp dörrarna mot sommaren. Eller vilken årstid som helst går bra. Jag har ju en dröm om en plats som bara är en ateljé kort och gott. Som man bara fyller med allt kreativt man bara önskar för stunden. Bara rymd och vackert och nästan tomt när det inte händer. Ljus och tomma ytor för att sedan fylla med all världens härlighet. Såklart skulle jag ta miljarder bilder här och sätta lika många andra projekt i rullning. Och hjälp vilka middagsbjudningar med alla fina man skulle kunna fixa. Sådana där sammankomster där allt bygger på pratet mer än något annat. För det andra finns redan. Och allas kids som hänger vid skateparken skulle få hälsa på precis när de än ville för att jag tänker att det är allt lite spännande när vi syr kostymer och tillverkar rekvisita som ser allt annat än på riktigt ut.  Ni minns ju det här stället som brann och som nu mest är spillror kvarDå drömde jag ju också. Så det stod härliga till. Och om skolan. Här finns ju ett ställe som fortfarande är helt och som absolut finns planer för. Det enda problemet är att planerna inte är mina och jag äger varken nyckel eller plats. Tur att jag äger drömmarna i alla fall. Livet blir mjukare på så vis.

MX8A6272

Liksom bara att släppa in ljuset. Helt otroligt faktiskt, att de bara står där.

MX8A6276

Så tacksamma av allt vi fann och som ska få komma fram i ljuset. Det kommer att bli så fint.

MX8A6278

Och här kryper vi upp med kuddar och plädar och tittar när snön faller genom iskristallerna som bildat sitt mönster på hundraåriga glas. Och när solen försvinner i vintrig eftermiddag så sätter vi igång. Jag tänker att vi gör något åt det här hållet.

MX8A6285

Vi ska bara städa lite först. Det sägs att duvorna är lika förtjusta i stället som vi.

finbesök i trakterna

MX8A2127

Vi for för att möta upp Mari och AnnaEkenäs Kvarn som ligger strax utanför Katrineholm. Strax var väl kanske att ta i då vi råkade såklart svänga åt höger istället för att inte svänga alls. I Bettna hittade vi en insomnad handelsbod, sorgligt på sitt vis. Och sedan tänkte vi på när den hade sina glansdagar. Och jämförde lite med typ Ica Maxi…

MX8A2140

Nog för att vi närmade oss Kvarnen efter lite vägbeskrivningar av de som visste. Men det är ju hemskt mycket som händer på en skogsväg. Fölen var helt enkelt de minsta vi någonsin sett.

MX8A2146

Men till sist så. Det var hemskt länge sedan jag var här, min mamma tog mig hit men jag jag insåg ganska snart att det var en herrans massa år sedan. Det är ett fint ställe hursomhelst och borde besökts mer än så,. Fint fika och en massa gammalt, engelskt  och tjusigt, till salu.

MX8A2155

Vi mötte alltså upp mina fina bloggkollegor Mari och Anna som gjorde en liten loppisguide runt Katrineholm, här  och här.  Över fikat passade Nomi på att förklara storheten med Pokemon Go, hysterin kan man också kalla det. Och när hon ändå höll på så drog hon sommarens andra digitala fluga, Musical.ly.

MX8A2161

Juno och Sonny Lou.

MX8A2171

Alldeles för lugnt för en sjöjungfru…

MX8A2188-2

..mer spännande här. När hon hoppat bland stenar till andra sidan, som var bra mycket snällare än det ser ut, kände jag att hon kanske inte var världens bästa förebild för Juno och Sonny Lou som följde strapatserna med stora ögon. Annars var det precis tvärtom. Gjort var i alla fall gjort.

MX8A2181

Sonny Lou undrade om hans mamma ville leka båt. Och då vara själva båten. Självklart ville hon det.

MX8A2189

Dessa två små sötnosar undersökte vidderna.

MX8A2197

På kvällen kom Mari, Anna och söta barnen hem till oss och åt middag. Skjutsade i världens finaste bil dessutom. Kika här på det glassiga vrålåket och bilder hemifrån oss genom Mari´s ögon. Och här på Anna´s bilder hemifrån oss. Det är så himla roligt att se bilder hur andras tänk och perspektiv. Nästan så man inte känner igen sig fast på ett bra sätt. Mari gjorde dessutom förra sommarens favorit i repris. En helt otroligt vacker blombukett från hennes mammas trädgård.

MX8A2201

Det är kvällar som den här som satt glans på min sommar när resten varit lite mer åt andra hållet. Jag ÄLSKAR besök.

MX8A2204

Har kollat på den här bilden flera gånger utan att minnas exakt vad vi serverade… Men grillad lax i alla fall, och potatis och morötter från landet. Caprese kan man ju leva på och kryddsmör till grillat är mitt bästa, helst med salt, persilja och citron.  Sedan tror jag det är blomkål och svamp som vi alltid grillar i en sådan här panna. Den är så himla smart när det kommer till mindre grönsaker, bara att ösa ner det i pannan, blanda med kryddor och olivolja.

MX8A2210

Minsta morötterna men allra godaste är de direkt från landet.

MX8A2217

Juno i en annan värld och Sonny Lou jonglerar potatisar som aldrig förr.

MX8A2224

En hängmatta när den fortfarande var hel… En annan kväll gick det liksom vildare till..

MX8A2243

En fin kväll som slutade med spel och prat på vår lilla glasveranda, när myggorna intog trädgården. De små höll ut och våra barn har helt vänt på dygnet. Minst midnatt innan läggdags. Juno har lånat världens skönaste och allra finaste badrock, från Mini Rodini. Vi fick en sådan fin sommarpresent från Mini Rodini som jag ska visa i ett eget inlägg. Men jag kan lova att badrockarna har lånats till höger och vänster, alla vill ha dem. Så himla mysiga!

bland sju sorters blommor

 

MX8A8740

Det är ju lätt att tänka på Frida Kahlo när Nomi bestämmer allt själv. Vi tog en fejkblomma, en från blomsteraffären och resten från vår egen trädgård.

MX8A8711

Vi tyckte själva att den här lösningen var den bästa och funderade över hur många kransar som slutat runt halsen innan midsommarkvällar har lidit mot sitt slut.

MX8A8707

Det var något med ljuset där vid sjön, vid min syster och Anders sommarställe. Det haglade av instagrammoments mest hela dagen, åtminstone om man får tro modetvillingarna för dagen, Ellen och Liv.

MX8A8737

Och så var det där med musselfisket…. Helst med glittriga klackarskor på.

MX8A8749

Vid hembygdsgården är det mer som det var förr. Vi är ju nästan alltid just här.  Kul att se hur det var 2011 eller 2015.

MX8A8751

Indien goes midsommar.

MX8A8759

Theo och Viggo är ytterst tveksamma till dansen kring stången.

MX8A8764

Men tro´t eller ej. Tre ungar dansar visade sig ha bästa danspeppen, även Viggo efter tvekarstunden.

MX8A8788

Vissa har en go-pro för att filma extremsporter. Andra har den för något otolkbart men extremt viktigt.

MX8A8801

En. 

MX8A8804

Tydligen lyckades tjejerna komma undan så ny plan sattes i verket.

MX8A8826

Jag fick ett extremt badsug. Vilket aldrig händer. Men lånade min systers bikini och sensationen var ett faktum.

MX8A8837

Så herregud vilken uppståndelse det blev. Alla skulle fotografera. Och Charlie förhörde mig om bravaderna på 80-talet när jag var bäst i Sörmland. Hur var det egentligen? Hur mycket jublade människor? Hur mycket är mina priser värda?

MX8A8836

Nästan som Zlatan för en sekund.

MX8A8858

Kanske var Nomi inspirerad av mina Varbergs-äventyr.

MX8A8871

När hon kom tillbaka berättade hon att hon tänkte bli yogalärare och surflärare när hon blir stor. Och delfinskötare. Såklart.

MX8A8876

Fatta sandlyckan när högen är av denna storlek.

MX8A8900

En utbrytartävling kräver sina assistenter.

MX8A8877

Två.

MX8A8907

”Det är ingen fara Viggo, det känns som om man inte kan andas men det är bara inbillning. Om du blir yr och inte känner benen är det heller ingen fara..”

MX8A8914

 

Det var en utdragen tävling. Tillsist sade Viggo att han bara hade känsel kvar i huvudet men då var han plötsligt loss.

MX8A8953

Framåt den ljusa midsommarnatten skulle det tältas med sjöutsikt.

MX8A9009

Tre.

MX8A9028

Kära hjärtanes vilken projekt det hela blev.

MX8A9039

Men till sist var tältet på plats och Liv fick feeling.

MX8A9046

Fyra.

MX8A9059

Theo kontrollerar skyddsdräkten inför det hundrasjuttioelfte hämta-bollen-i-brännässlor-uppdraget.

MX8A9050

Fem.

MX8A9104-2

 

Natten var magisk. Funderade rätt mycket varför ljus beter sig som det gör. Kanske är det bara alldeles självklart men ibland känns det inte så.

MX8A9109

Hej, det var Nomi som fotograferade.

MX8A9067

Sex.

MX8A8961

Och kvällen ändrade färg igen för tusende gången. Och jag tänkte att det är nog sjön som gör det.

MX8A9064

 

Sju.  Sorters blommor…

MX8A8993-2

..bland den finaste midsommaraftonen.

stugan med den egna följetongen

MX8A8480

Hemkommen från Varberg så for vi till Norrdal för att hämta alla barna. Stugan i skogen som alltid har funnits där och har en liten följetong här på bloggen. Just där blir det alltid så påtagligt hur det där med att plantera något är för någon annan generation. Hur kastanjen som min morfar planterade någon gång för väldigt länge sedan nu har växt till den allra största. Han fick aldrig se den blomma men vi får, och precis så är det ju alltid. Jag tänker lite att det var ju inte igår den här klätterhortensian var som min klematis, mini och knappt synlig.

MX8A8473

Vi spanade på små fågelungar som min mamma och pappa hittat vid busken precis utmed husväggen.

MX8A8491

Och den gamla pilen är lagom läskig att svinga sig i. Därunder kan man sitta fast det regnar, det är som en grön grotta.

MX8A8502

Gästboken, såklart man skriver några rader. En gästbok måste vara något av det mest älskvärda sådär en massa år efter.

MX8A8504

Så 22 juni 2016 var minsann en fin onsdag. Nästan lite vilda västern över det hela om man får tro på vad som står.

MX8A8518

Charlie och Viggo hade tagit en tre timmars fisketur med morfar. Fiskelycka och några napp som försvann på vägen upp. Och ni fattar ju hur tunga och stora just de var, helt gigantiska faktiskt, de som försvann ner i djupet igen.

MX8A8521

Skräckblandad förtjusning över själva filéandet. Men det fanns alltid en nyttighet med det hela. Det är så lätt att inbilla sig mellan varven att en rektangulär fiskpinne är verklighetens fisk, typ.

MX8A8525

Det delas nog rätt många sanningar där vid rensningsbordet. Såsom det alltid har gjort.

MX8A8539

Min pappa har fiskat sedan han var yngre än Charlie som står där nu. Det finns inget som hejdar honom. Snålblåst, regn, iskalla vinterdagar eller mygghysteriska fjällhistorier.

MX8A8547

Så var det midsommarafton imorgon. Och regnet smattrar mot verandafönstrena. Man är ju inte direkt överraskad. Men det blir fint hursomhelst.

där bakom dörren och allt bråte…

19062016-MX8A7944

Idag när Viggo och Kristo kom hem hoppade jag upp där bakpå och bad om skjuts bort till ett annat ställe av stan.

19062016-MX8A7957

Viggo har förresten sommarens snyggaste tisha. Från For Good LuckVi tumlade den för att den skulle passa Viggo och sedan dess har han levt i den. Likväl som på skolavslutning som i tryckt framtida media. Välgörenhetströja till på köpet, bara bra. Här hamnar pengarna.

19062016-MX8A7984

I alla fall så åkte vi hit för att jag var tvungen att leta efter en vägg. Denna sorgliga syn. Nu minns stället väl som numera, efter en anlagd brand, är nästintill ett minne blott.

19062016-MX8A7991

Men jag vägrade tro att allt gått till spillo så jag svängde upp håret och öppnade en dörr.

19062016-MX8A7995

Fortfarande iklädd yogakläderna från morgonens klass vid en brygga, insåg jag att det var helt klart värt en liten promenad.

19062016-MX8A8003

Jag vill ha pengar. Då skulle jag städa upp här. Och spara det som faktiskt är helt trots allt.

19062016-MX8A8009-2

Med risk för att få en och annan betongklump i huvudet måste jag ändå säga att jag älskar det hela. Jag menar, kan man någonsin tröttna.

19062016-MX8A8015

Det hela ska jämnas med marken men jag tror att man tar vara på det som går och därför tar det lite tid. Tack för det.

19062016-MX8A8018

Jag har numera en plan om hur jag skulle kunna smyga in bakvägen så att säga.

19062016-MX8A8024

Som något från en tecknad film.

19062016-MX8A8025

Världen har sett värre ställen eller hur. Och ändå så blev det kanske en resturang där. Eller vips ett teaterhus. Det var bara den där penningfrågan det hela går bet på. Ibland drömmer jag i smyg om att jag fick några miljoner bara för braiga idéers skull.

19062016-MX8A8035

Förstår ni hur mycket som rymdes bakom den där lilla dörren? Helt makalöst faktiskt. Tänk vad mycket man missar här på jorden för att det hela ser så enkelt och anspråkslöst ut på utsidan.

19062016-MX8A8051

Här sparas det, både på tegel och byggstenar.

19062016-MX8A8060

Vi var liksom tvungna att åka runt alltsammans. Bara för att greppa själva städvidden av det.

19062016-MX8A8078-2

Motorcykel. Inte så jättetråkigt faktiskt.

en ponny på kalaset

MX8A6544

Vi har alltid varit hemma på barnens kalas. men bland ridskoleönskningar och fullproppade helger så nappade jag när jag hörde talas om  Björkviks PonnyridskolaRidskolan ligger ett stenkast härifrån och minsann ordnade de hästkalas. Tror ni att Nomi tackade nej till en sådan sak? Knappast. Så förra lördagen tog vi med ett gäng barn och hamnade här.

MX8A6553

Jörgen, hälsade tjejerna välkomna och redan här började braiga hästfakta att samla på. Två tjejer fanns med som storstilade hjälpredor och vissa av Nomi´s kompisar har redan vanan inne.

MX8A6560

Lite korv och bröd med sjöutsikt. Två meter från stallet.

MX8A6583

Sedan började hästfixet. Nu pratar vi totalt ohästig mamma så jag vet varken om de ryktade, tränsade eller bara borstade. Men de fick fina instruktioner och råd om hur man gör. Till och med jag vågade ju närma mig de här små ponnyerna.

MX8A6608

Allt prat handlade såklart om hästar. En annan värld liksom. Det känns som lite samma som jag och fotboll. Som en annan planet.

MX8A6590

Fast jag fattar ju det mysiga och väldigt fina. Fyra ponnysar på nio barn gjorde ju att alla hade tid och borsta, fixa och fläta.

MX8A6631

Det känns inte som den här ponnyn var van vid just flätande men ändå tjusig där bakom luggen.

MX8A6647

När stunden i stallet var färdig tog gänget ett par vagnar..

MX8A6652

..och ponnysar.

MX8A6661

Och begav sig hit. Är landskapet på riktigt kan man ju fråga sig? Ibland är det så lätt att bli hemmablind. Men just den här dagen sög det till i magen att allt är så himla vackert. Den här tiden, när alla vägkanter är fullproppade med lupiner och hundkex. Träden är extra fluffiga och så galet gröna. Och kossor betar på ängarna och grässtrån vajar i vinden. Och sjön glittrar som om det inte fanns någon morgondag. Då är det ju lätt att känna sig helt lycklig över själva världen.

MX8A6674

Snacka om hästkoll. På kort tid fick tjejerna veta så mycket de kunde ta in och jag insåg att det här med min hästrädsla handlar nog allra mest om vem som styr runtomkring. Med en Jörgen när det begav sig hade nog också jag fastnat bland hästar istället för totalt raka motsatsen. Bara svaret när Liv frågade om vad hon kunde tänkas behövas inför ridskolestart till hösten. Skor med en liten klack, sådana du har och ett glatt humör. Resten finns att låna, detta är ingen snobbsport. 

MX8A6696

Nästan som en egen häst.

MX8A6708

Selma.

MX8A6721

Signe.

MX8A6739

Det här med vagn var tydligen extra härligt.

MX8A6750

Svea, Estrid och Svea.

MX8A6752 Sten, sax eller påse kan behövas mellan varven.  Vem ska leda ena hästen och vem ska leda med vem…MX8A6763

Så nöjd.

MX8A6779

Inte varje dag man har en ponny med på kalaset.

MX8A6797

Supersugen på tårta.

MX8A6809

Plötsligt var det något om att leta hästbajs. Fast trots att ingen gick på det så var de helt säkra på att andra överraskningar väntade.

MX8A6820

Här uppe på höskullen var det ingen idé. Kanske lite osäkert också, bland ett och annat spöke. Eller var det bara en katt?

MX8A6830

Bättre bland ängar och hundkex.

MX8A6835

Helt klart bättre.

MX8A6857

Världens mysigaste kalas. Ovant att inte fixa något själv men helt klart värt det. Stämningen på Ponnyridskolan var så himla fin. Enkelt, genuint och med fokus på rätt ställe. Jag hade hört mycket gott om dem innan och allt stämde på pricken in.

MX8A6761

Och trots att jag är livrädd för hästar sedan långt tillbaka så önskar jag inte hellre än att mina barn får slippa den känslan. Kanske kan jag bli kvitt den rädslan också om jag får hänga här i Björkviksskogarna en höst eller två…

torsdag.

MX8A4738

Ett av de bästa med vårt jobb är ju att leta rekvisita. Allra särskilt eftersom kravet oftast är vintage och därmed ganska så unikt. Åtminstone känns det bättre på så många vis. Vi tog en tur på somriga vägar till Augustas Antik i Vännevad. Det är bara tio minuter med bil från Katrineholm och alltid väl värt sitt besök. Nu i sommar har Helena öppet allt som oftast och skylten vid stora vägen visar tiden. Såklart hittade Linn världens raraste väggtallrik, på en sekund.

MX8A4730

Det är lätt att känna sig som hemma.

MX8A4743

Vi visste ju vad vi var ute efter. Men det fina med sådana här ställen att man oftast inte vet innan man ser det, att man kanske önskat sig just detta hela livet.

MX8A4746

Ni vet väl att jag har shoppat Morristapeter hos Helena. Så pass unika att agenturen i Sverige fick en massa påringningar om denna tapet när det begav sig. Den hänger i Liv´s rum.

MX8A4753

Barnrummet är ju lite av en saga.

MX8A4760

Lite varstans är det sagolikt faktiskt.

MX8A4763

Egentligen letade vi efter höbalar. Och eftersom Linn gick först så fick hon kasta sig in bland hundkexen.

MX8A4766

Det var liksom enda vägen. Nu är det svårt att se men det är ju liksom högt på bägge sidor.

MX8A4776

Fast vi fann både halm och höskullar. Lite hemligt sådär.

MX8A4790

Kanske en av de somrigaste affärerna jag vet. Ängar åt ena hållet och skog åt andra. Och lupiner såklart.

MX8A4806

I presenttider till fröknar och så, vill jag bara påminna om den bästa lilla gåvan av dem alla. En liten stickling. Fint så.

MX8A4840

Nu är det lite kaosartat här hemma igen. Eller lite småknäppt mest. Minns en annan juni. Då var det faktiskt bra mycket värre. Helgalet faktiskt. Bloggade om hela sanningen bakom kulisserna här. 

 

MX8A4863

Nomi har blivit intresserad av Haute Couture. Hennes stora förebild är Alexander McQueen, eller Machine som hon uttalar hans namn. Han var helt otrolig och man kan ju bara hålla med. Och nu ska hon svänga ihop skolavslutningsstassen har hon planerat och inser att det börjar brinna lite i knutarna. Jag är inte helt klar på planen men idag hittade vi en gammal klänning som ska sys om i något av den här stilen. Och Linn har hittat Laleh-fransar. Och så ska det vara  tyll under och megarosett på rumpan…

MX8A4884-2

Påtal om klänningar så hann vi med ytterligare en second hand innan stängningsdags. Nomi skulle med stor beslutsamhet köpa denna 30 kronorsblåsa till Evianne, 11 månader. – Hon kommer smälla av när hon får den här i 1-årspresent!! Alldeles säkert.

MX8A4901

Och sedan tvättade vi terass och bar det ena och andra och blommor hit och dit. Alltmedans barnen svalkade sig i poolen. Jordgubbar och grädde vid kvart över tio, då känns det verkligen som sommarlovet är nära.

egentligen kan jag bara säga tack

 

MX8A3127

För en tid sedan kanske nu minns att jag skrev om den stora föreställning som sattes upp här i Katrineholm under februari. Hur vi från Mokkasin var involverade i kostym, att mina barn Liv, Viggo och Nomi plus min mamma hade roller. Hur himla varmt och hjärtligt alltsammans är och helt enkelt magiskt.

I ett inlägg från en repetitionshelg skrev jag såhär i bloggen:

”Väldigt ofta när jag pratar om Katrineholm som stad, eller nog nästintill alltid så drar jag upp min beundran för vår Kulturskola, Dud och även Perrongen som är ett ungkulturhus. Jag tycker helt enkelt att de som jobbar där är så otroligt begåvade och perfekta på alla sätt som kan vara bra när man ska sätta glans på barn och ungdomars vardag. Med ett engagemang på superproffsnivå och en energi som räcker till alla sprider de så mycket kunskap, styrka och värme. Man ser hur kidsen växer för varje dag, med självkänsla och modighet. Jag är på riktigt tacksam att detta finns inom räckhåll för oss. Därför är det extra kul att vara involverad på ett litet hörn i allt detta. Att få smygtitta på en helgs repetioner inför nästa helgs storföreställning 101:an ger mig energi till tusen. Det skrattas, det peppas, det hejas på. Det styrs upp och vägleds på ett sätt som bara kan beskrivas som rakt igenom begåvat på alla plan. Inget lämnas åt slumpen, det är på riktigt.”

MX8A1009

Och såsom KatrineholmsKuriren skrev efter premiären:

”Bland det maffigaste som finns att skåda i Katrineholm är synen när ridån går upp till Kulturskolans, Duds och numera även Perrongens storföreställning vartannat år. På scenen finns precis alla, känns det som: över 300 personer, från pensionärer till småttingar, som det här året dansar, sjunger, spelar, agerar, jonglerar, kutar, väser, hjular och pratar hittepå-språk.

Det är inget annat än imponerande. Det faktum att första genomdragningen med alla medverkande görs dagen före premiären gör det hela än mer imponerande, för det borde vara stört omöjligt.”

Hur i hela friden ska man få ihop allt detta i bild funderade jag. Hur ska ett bloginlägg kunna göra allt detta rättvist?  Ska det inte vara fler bilder, sade Viggo. Fast det är rätt många… sade jag. Så i alla fall, rättvist eller ej. Här kommer ett gäng bilder från föreställning 101:an på Katrineholms stora scen med ungefär 300 medverkande. Barn, ungdomar, vuxna i alla åldrar. Teater, dans, musik och sång i en härlig blandning.

MX8A2127 Min absoluta favoritsysselsättning de här dagarna var att se alltsammans genom kameran. Helst med en optik som gjorde att jag fick tjuvkika lite på avstånd.

MX8A3008 Så mycket kärlek, värme och gemenskap. Precis överallt.

MX8A3063 Och så mycket proffsigt.  MX8A3084 Fia är lika gammal som Liv och ansvarade galant för sminket.

MX8A3385

Drottning Sparvöga får snygga fransar.

MX8A3105

Den här tjejen heter Ella, en av Liv´s bästa kompisar. Så otroligt grym på dans!

MX8A2069

Så mycket allvar, spänning och förväntan.

MX8A2048

Och så fantastiska barn och ungdomar. Alla precis lika viktiga och sedda.

MX8A2040

Som sagt, peppen är enorm. Här är många som växer mil under dessa dagar. Jag kan bara gå till mina egna barn. Vilken otrolig grej att få vara med om. Viggo kroknade tyvärr på genrepet i värsta influensan och låg däckad alla föreställningsdagar i väldigt hög feber. Oturligt. Å andra sidan var det en väldigt fin resa ända till genrepet.

MX8A2030 Det är pirrigt, men att att ingå i en sådan här gemenskap där det snälla ligger i luften, gör att peppen tar över.

MX8A3358 Grejen med mygga var superstort för Nomi. Så pass att hon önskade sig en att ha hemma.

MX8A3116 Hur får man ihop orkester, teater, dans, körer och alla 300 människor på genrepet? Alla har övat var för sig i månader och på dagen ska allt klaffa. Och det gör det!

MX8A3121

Innan varje föreställning körde Jenny sin grej tillsammans med alla. För att varenda liten själ i denna föreställning skulle äga tron på sig själv och förmågan att våga göra detta tillsammans med alla som stod bredvid. En grej för supermod helt enkelt.

MX8A1311

Sedan var det igång. Jag önskar att ni alla hade varit där.

MX8A1159

Föreställningen utspelar sig på SKF, en industri som firar 100 år här i Katrineholm. Men historien är så mycket djupare än så. Saknaden efter en förlorad mamma står i fokus och vi hamnar efter en stund i en annan värld så mycket annorlunda än själva verkligheten. Å andra sidan vet jag en hemlis, den där världen sägs existera. Bara liksom en annan dimension än vad vi är vana vid…

MX8A3159

Körer. Flera stycken.

MX8A3192

Från små barn till vuxna.

MX8A3189

Och en magisk orkesterensemble.

MX8A3214

Önskade att läsa mångas tankar de här dagarna.

MX8A3241

Bling Bling gör entré.

MX8A2258

Kristo skapade hatten, magisk eller hur?

MX8A2249

Spritt språngande galen denna BlingBling.

MX8A2248

En av Mokkasin´s kostymer alltså.

MX8A3155

Det extra sköna i en sådan här förställning är att det ena utesluter inte detta andra. Clown ena minuten, trumpetspelande den andra.

MX8A2274

I BlingBling´s värld är allt ganska galet.

MX8A2279

Under sådana här dagar finns bara glädje och världen är snäll.

MX8A2293

Så många begåvade på samma plats. Skulle platsa på vilken scen som helst.

MX8A2302

Ymper.

MX8A3300

Som sagt. Man kan allt tro att det är en extra tjusig scen.

MX8A3277

Personlighet.

MX8A1570

Järnvargar. Onda men snygga på sitt sätt.

MX8A1566

Vår kusin Ellen i fokus och en liten järnvargs-Mila i bakgrunden.

MX8A1527

Alla får plats att vara sig själva.

MX8A1441

Eldslukare.

MX8A3154

Och stråkar.

MX8A1661

Enögas vingar gjordes av Kristo. Min man är grym på kostym visade det sig. Vingarna skulle ju kunna fällas ut dessutom…

MX8A1644

Skyddsänglar.

MX8A1595

Där Enöga är den äldsta.

MX8A1768

Uppfällbara var det.

MX8A1684

Scenografin var perfekt. Jag hade hjälpt scenograf-Karin att spraymåls tills vi inte kunde andas mer. Gissa kedjorna? Virkade sladdar!

MX8A1689

Mila.

MX8A1707

Ymp och Liv, alltså inte vår Liv för hennes roll hette Fatima. Och den roll som Viggo skulle haft i hälften av föreställningarna. Det extra fina var att för att så många som möjligt skulle få ha en talroll delades rollerna på två uppsättningar. När man inte spelade sin huvudroll spelade man statist.

MX8A1726

Drottningens hundar kallas på.

MX8A2153

Snillrika scenografi med över hundra kartonger som är fasthängda i taket.

MX8A2397

Par i järnvargar.

MX8A1782

Stundtals var det hårt och ont. Precis så det ska vara i en pjäs där slutet ändå blir lyckligt och varmt.

MX8A1789

Liv som Fatima. Med gothkläder och ring i näsan. Den här tjejen var en av de som växte så mycket under denna resa. Så himla coolt att se.

MX8A2686

Drottning Sparvöga var ännu en av våra kostymer.

MX8A2722

Det goda börjar närma sig.

MX8A1865

Det onda försvinner lite i kulisserna.

MX8A1872

Här är vingarnas mekanik helt sagolik ju.

MX8A2751

Syskon i verkligheten.

MX8A2844

Så mycket utstrålning.

MX8A3154

Det var en total lycka att krypa runt på golvet i mörkret. Älskar att smyga bland människor.

MX8A3434

Liv som Fatima, så bra!

MX8A3205

Ja bra, jag kan faktiskt inte riktigt beskriva med ord hur bra alltsammans är.

MX8A3475

Det är med varmt hjärta, en otrolig ödmjukhet och en obeskrivlig stolthet jag avslutar detta. Egentligen kan jag bara säga tack.

 

om sorgliga rivningsbeslut och varför vi lämnade vårt kära söder.

MX8A0835

Egentligen skulle jag mest prova en sak med kameran, det är därför bilderna inte direkt hör till ämnet. Å andra sidan är det lite rivingsspillror över dem. Hursomhelst, det enda jag tänkte på var att Katrineholm med all sannolikhet river den gamla skolan i alla fall. Andra mars kommer ett rivningsbeslut att tas. Trots att skolan kan bli ett byggnadsminnesmärke räknar kommunstyrelsen med Göran Dahlström i spetsen att riva skolanTrots alla som är emot, trots att det är den enda av sitt slag i Sverige, trots att den är alldeles unik och aldrig någonsin kommer att ha möjlighet att uppföras på liknande sätt.

Jag satte mig på golvet i ett av hörnen i vårt hus från 1913 och tänkte att det är ju tur för dig huset att du fortfarande står här. När allt kommer omkring är det ju en rätt perfekt tomt och planerar man utefter bostadsbrist, vilken är en skrattretande term i sig när det kommer till småstaden som INTE växer så det knakar (är det inte just det ni så innerligt önskar, bästa kommunstyre…?) , så ryms säkert 8 villatomter här också. Lite trångt är väl en smal sak bara man får till de där attraktiva villorna. Låtsats man riktigt ordentligt så är det ju egentligen inte särskilt långt till sjön heller. Det hela beror ju liksom på vad man jämför med. Tio minuter med cykel är ju i själva verket inte långt alls.

MX8A0847-2

De där villorna som ska byggas på tomten där skolan nu ligger,  skapas i första hand för ”de hitflyttande” sägs det ju. Jag är en sådan. En hitflyttad. Från Stockholm. Trots att jag är uppvuxen här fanns inga planer om att flytta tillbaka. Vi hade skapat vårt liv i Stockholm och hade tänkt att där skulle vi bo kvar. Varför gjorde vi det då? Vad var det som gjorde att vi föll pladask och tog pick och pack och fyra små barn och flyttade,  trots att vi trivdes på Söder i Stockholm, vår stad efter femton år. Det var faktiskt något så enkelt som det UNIKA boendet. Det var just ett hus, som vi inte kunde få i Stockholm. Det var något alldeles annorlunda mot alla de nyproducerade områden runtom innerstaden, något som var raka motsatsen till den typ av boende som var inom räckhåll även för oss. Men vi föll aldrig, när vi travade runt i dessa nyuppförda villakvarter så kände vi att det här var inte just det vi allra mest önskade. Vi letade efter något helt annat. Och såklart fanns de husen även runt Stockholm men de kunde inte bli vår verklighet, inte på långa vägar. Och det är ju liksom just där skon klämmer. Man kanske börjar drömma om just den där typen av önskeboende, fantiserar så pass mycket att man kanske till sist alldeles plötsligt och totalt otippat lämnar livet man skönt inrutat sig i. Lämnar vänner, storstaden runt husknuten med allt vad den innebär, jobbet och ibland också karriären. Helt enkelt lämnar det liv som du i själva verket trivs ypperligt med. Men det är något annat som drar och för väldigt många är det just att skapa sitt liv och landa i något som är precis tvärtemot det man kan uppnå i bostadskarusellens eviga snurrande. Såklart finns flera aspekter i en flytt, vissa kanske kommer till i själva processen, men för väldigt många tror jag det börjar i ett hus. Ett personligt boende, det där man fantiserade om. Ett hus där man inte byggt efter standardlösningar och nyuppfunna stadsplaner. Jag kan räkna upp så många som varit i samma sits som oss och vad var det som de föll för? Hur började drömmarna som gjorde att man vågade närma sig tanken om att faktiskt byta liv. Vad var det som gjorde att man plötsligt övervägde och vred och vände på något som tidigare verkat fullständigt otänkbart?

Drömbostaden såklart. En kyrka som bostad, en gammal skola, en herrgård, en makalös glasveranda, ett hundraårigt hus med knarrande golv, gamla äppelträdgårdar och växthus med bubbliga fönster, rum i fil och salar med fiskbensparkett… Inte en endaste en som jag vet lämnade storstaden för ett nyproducerat område a´la kommunbyggd. Åtminstone inte av dem som aldrig haft planen på att flytta. Och där spelade inte ens den lilla sjönära glimten någon roll. Nepp, i så fall var det en sjötomt med egen brygga i sikte. Någon frågade mig en gång varför vi inte köpte ett ”helt vanligt” hus. Underhållsfritt och billigare och sådär hanterbart. Frågan kom säkert upp någon gång när vi stod i någon vansinnesrenovering och jag förmodligen bröt ihop. Nä, för då hade vi aldrig flyttat. Det är faktiskt helt sant. Oavsett om jag kan räkna upp tusen anledningar som jag älskar idag med att bo just här, så hade vi aldrig flyttat om inte just det här huset hade dykt upp. Så är det. Och nu säger jag inte att en unik gammal skola kan rymma ett helt flyttlass från Stockholm men det är själva inställningen. Det är just den typ av byggnader och boenden som gör en stad unik. Mervärdet och det unika i en stad består såklart från många olika delar. Och ett unik kulturhistoriskt värde är helt klart attraktivt och intressant. Samma attraktion når inte det nyproducerade. Åtminstone inte om vi pratar den här typen av nybyggnation som då är på ren och skär bekostnad av något annat. Huruvida ett nybyggt villaområde kan mätas i det vackra och estetiska gentemot skolbyggnader från 1800-talet kan säkert diskuteras vilt. Men jag är i alla fall helt på det klara på vad jag tycker i den frågan.

Nu vill jag också påpeka för att undvika missförstånd. Jag värderar inte nyproducerade bostäder på något vis lägre än gamla byggnader. Jag vill bara inte att de ska ersätta gamla byggnader i bra skick, att det ena ska utesluta det andra. Och dessutom klargöra att nyproducerat absolut inte skulle vara mer attraktivt än det unika som redan finns.

MX8A0870

Och en annan synpunkt i allt detta, framför allt blir inte en kommunstyrelse särskilt attraktiv med en inställning som denna. Att öppet köra över en opinion där väldigt många medborgare engagerat sig , att inte lyssna till ren fakta från experter, att totalt ignorera  stadens kulturarv. Det sätter sannerligen inte Katrineholm på kartan som en kommun som lyssnar på sina egna. Snarare en kommunstyrelse som sätter prestige och egen vinning i absolut första hand. Vad blir nästa sak, när kör ni över invånarna nästa gång?

Nu känner ju inte alla till Katrineholm som stad men jag lovar er att det är inte en tätbefolkad stad. Det är inte så att det inte finns mark att bygga på. Avstånden är korta och i läge med Djulö Skola finns absolut andra tomter att ta sikte på. Obebyggda sådana. Det är nästan så jag därför inte kan låta bli att fundera över om det ligger en hund begraven här. Varenda vettig människa borde ju känna glädje och stolthet och WOW – vi har en kulturskatt här! Så otroligt värd att bevara, till varje pris. Och är det faktiskt så att saker inte står rätt till borde, Göran Dahlström och hans styrelsegäng, helt enkelt krypa till korset och säga sanningen. För att återvinna någon som helst respekt. I nuläget känns allt annat mer humant än detta politiska maktspel.

MX8A0870-2

Nomi hade sin egen syn på saken då jag igår berättade att skolan trots allt förmodligen rivs. – Jag vill att vi åker dit direkt. Imorgon då, jag vill ha ledigt från skolan. Sedan ska jag säga såhär. Hej jag heter Nomi, varför förstår ni inte att skolan är värd??? Den är värd jättemycket för mig och för min mamma och alla andra. Alla gamla saker är värda så mycket. De har historier i sig, liksom inuti. Fast de inte syns utanpå, men det där vet väl alla ändå? De där historierna kommer alltid stanna kvar men inte om man har sönder dem! Då är det som om tusentals sagor inte finns längre. Tänk det som om ni skulle rivas, själva alltså, då skulle ni känna er som platta pannkakor. Och det kommer vara för alltid. En gång borta, alltid borta. Nu kanske det är lättare att förstå, för ni måste förstå, om ni verkligen tänker på hur det skulle kännas. Att rivas ned alltså. På riktigt.

Sedan sade vi att det skulle vara bra med ett plakat och skrika ganska högt. Kanske ”Upp till kamp” eller så. Om de inte släpper in oss alltså.