AT WORK-arkiv - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
251
archive,category,category-at-work,category-251,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Vi hoppar ur raggsockorna till lunch.

Om man bortser från ljuset så kunde det precis likväl kunna vara julafton idag. Vi vaknade till den mest gnistrande vintermorgonen på länge. Huset är iskallt, det blir lite svajigt vid sådana här svängningar. Men samtidigt som varenda minusgrader och blåst går genom väggarna så värmer solen upp det lika snabbt. Så med den här gassande solen kommer vi kunna hoppa ur raggsockorna och plädarna innan lunch.

Jag har inte så väldans mycket lov de här dagarna. Glad ändå att mitt jobb innebär att jag är omringad av mycket som är fint att se på.

Det där med påskpynt kommer dock aldrig vara min starka sida. Fast huset är fullt av kvistar vi räddade från snön. Det skär nästan i hjärtat när man tittar på naturen just idag. Hur rosa körsbärsblommor är täckta med iskristaller och snödropparna dränkta av snön. Stackars våren.

Det bästa med remake är väl ändå att få ta hand om sådant som är otroligt fint. Både till färg, form och hantverk men kanske inte riktigt hittar sin rätta plats 2017. Sådant där som man vill samla på sig bara för känslan men man är inte helt säker vad de ska användas till. Man vill liksom bara äga. Fast nu har jag samlat för en plan. Det känns bra.

Önskar er en väldigt glad påsk! Kramar!

om tisdagar.

Men vad hon hänger i de där gamla lokstallarna tycker säkert en och annan. Och det gör jag ju och alldeles extra nu dessutom. Igår hade jag Linn med och kollade läget i några andra av lokstallarna, än de vi egentligen ska hålla till i.

Det blir ju lätt så när alltsammans är som en skattjakt.

Varenda vägg vill man använda, varenda fönster vill man ta hand om och varenda meter vill man bo på.

Framåt den sena eftermiddagen mötte jag upp mitt lilla team, Anna, Hilal och Celina. Vi skulle kamma igenom loppisar.

Vi träffades förra veckan för första gången tillsammans med Kim och Emily.

Och fast jag kommer hålla hemligheter en stund till så började det hela lite så att jag önskade involvera ungdomarna som hänger här mer i projektet ”inreda Perrongen” och på den vägen är det.

Det är ju så mycket bra som kommer med det. Visst, jag är tre gånger så gammal och en helt annan generation men att mötas någonstans och inspirera varann måste väl ändå vara den allra bästa typen av samarbete. Att jobba över gränser och byta tankar. Så värt. Och otroligt skoj.Och när allt kommer omkring så måste väl ändå deras tankar väga allra tyngst, de är ju de som ska hänga där betydligt flera timmar och dagar än jag. Tyvärr, konstaterade hon alldeles grön av avund… 😉

Vår mood board.

Efter vår loppistur så åkte vi hem till oss.

Och började riva. Och riva. Tills vi fick mjölksyra i armarna.

Hej kaos, jag tror jag har saknat dig. Fast det är bara din och min hemlis, okej?!

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in här.

Häromkvällen lade jag ut en film från det här stället och så många undrade, var är du? Jag var ju såklart på mitt absoluta favoritställe här i Katrineholm. Perrongen, ungdomskulturhuset som vi inredde i höstas. Ta gärna del av ett sammanfattande inlägg om hela projektet här. Toppar helt klart alla mina jobb från 2016. Framför allt för det var så kul, alla darMänniskorna vi hängde med är fantastiska och alla var liksom involverade. Kristo, Linn, ungar, min pappa och det är nog därför allt känns som hemma där. 

Tur att julstjärnorna hänger kvar på fler ställen. Slipper man känna sig ensam i valet. För övrigt är det underbara och ”hemma”gjorda!

 Teckningarna av Jasmine är såklart kvar.

Och runtomkring börjar orden fyllas på. Om det finns boktips, se till att kolla in dem!

Foldrar på en hel massa olika språk.

Den allra bästa anslagstavlan. Den 5 maj kl 17. Alltså 5 / 5 kl 5 är det dags för Katrineholms allra första Prideparad. Såklart ska vi gå och alla jag känner också. Planeringen tog fart redan förra året och jag har tjuvkikat bakom kulisserna och det kommer blir så bra. Så bra på alla sätt. Framför allt för de mänskliga rättigheternas skull. För ALLA. För övrigt var jag på en temakväll igår kväll, just här på Perrongen, om hbtq-flyktingars situation i Sverige och världen, Tema Tystnad.  Det hela är dock värt ett eget inlägg med all fokus.

Kolla paraplyerna!

Jag var ju absolut tvungen att kika in i lokstall nr 1 och 2. Är det någon som ser skillnaden från här. Och jisses, tror ni att jag drömmer mindre när fönstrena är ditsatta. Inte direkt.

Att älska byggnader suger ju till så fruktansvärt i magen. Av miljarders önskningar.

Sluta liksom. Sluta vara så ljuvligt. Fast jag menar ju exakt tvärtom. SLUTA ALDRIG vara så här vackert.

Är det ingen mästare på takisolering som läser här? Jag menar ge mig alla sätt att isolera utan att det syns. Ge mig tricket på osynlig isolering eller andra smartheter vad man gör åt hundraåriga industritak i trä. Jag känner att jag vill veta, bara för att.

Hyllan från ett mörkt skrymsle har sett dagens ljus. Bra.

Jag vill flytta in här.

Jag fattar inte att det här är bakom husknuten. Nästan. Jag fattar inte att jag kan smyga runt här.  Och fantisera. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in. Hur många middagar med fina människor jag dukat upp vid de här fönstrena. Hur många samtal vi har fört. Och hur många klokheter vi har delat. Alltmedans de som vill spelar basket bredvid.

Snapshots från Kustfolk.

Godmorgon med några snabba från Kustfolk. Tack alla rara igen. Ni som fixade! Ni som var där! Ni som kom förbi med snällaste orden! Och tack för alla som hört av sig såhär i efterhand. Alltså världen är snäll. Glad att Nomi fick uppleva Varbergs-andan. Hon är totalt förälskad. Kristin har postat en hel radda bilder från helgen, kika! Själv insåg jag när vi sprang till taxin i all hast att jag verkligen inte fotat ihjäl mig. Men lite i alla fall. Tips! Många har frågat om våra ”ramar”. De är från Lagerhaus och supersmarta. Snabb upphängning med små magneter som inte skadar bilder. Obehandlade så de går att behandla som man vill. Lagerhaus har dessutom 70×100 ram vilket är ett mått som man fått leta efter tidigare. Ikea har också utökat med detta mått, vilket jag gillar mer än deras 60×90.

Jag tror Nomi har frågat mig typ hundra gånger sedan vi kom hem om jag hört av mig till Jenny om hennes hår. Jenny hade i alla fall Kustfolk´s snyggaste monter och man tänkte att hon nog hade flyttat in för gott. Där sålde hon vacker fotokonst från Jenny and Jens. Ångrade att jag inte slog till på denna, så får det bli såhär i efterhand. Jag fick också höra att Isabelle McAllister har flyttat tillbaka till Dosfamily  . Tack för den tillbakaflytten, så himla självklart. De här sköna brudarna ska inte vara skilda åt. De ÄR Dosfamily, så är det bara.

Jennie hade med sig en hel inspirationshög med grejor. Den här ville man tjuva med sig hem. För att inte tala om alla sköna prints med Bandit Girl.

Tröjan alla ville ha.

Lisa´s tröjor och konsttryck gjorde succé. Via hennes instagram kan man nu förbeställa av alla som tog slut.

Nomi bor i sin. Och i sitt halsband med rosenquarts. Den där stenen är full av all kärlek i världen, det har Miranda och Krickelin sagt.

Älskar målaraskar.

Den här ungen åt soppa som hon aldrig hade sett mat. Tydligen så fick hon gratis av både mat, bullar och kakor. Mest hela tiden. Tack Habanero  och Tovedals.

For Good Luck´s succé-monter. Ni ska få se vad jag numera bor i. Kanske bästa plagget. Som ett quickfix i plagg, alla dar.

Marina från Strömma Farmlodge  var där. Denna underbara, tokinspirerande tjej. Till sommar ska vi bara dit med familjen. Och redan nu är vissa av konsertkvällarna bokade. På långfredagen kl 8.00 släpper de biljetterna för 12 juli då Magnus Karlsson från Weeping Willows gästar Strömma.  Fatta hur härligt? Kristo och min pappa ska se Weeping Willows i Globen på fredag. Älskar kontrasten. Såhär såg det ut förra gången de höll hov på Strömma. 

Så allt medans gräsmattan är full av frost längtar vi tillbaka till helgen. Så in i vassen mycket.

 

fredag.

Exakt min vy imorse. Ganska rofyllt faktiskt och det där skåpet som jag köpte på Blocket häromveckan är så fint. Som alla andra skåp. Känner att rosa är extra fint just nu. Kanske är det januarimörkret som gör´t. Skåpet är målat i Jotun lady Supreme Finish med kulörkod S1505-Y50R och 15 glans vilket är väldigt matt. Nu önskade jag det men kan tänkas att de flesta gillar typ 40 glans vid skåpmålningar. Väggen målades med Jotun Minerals i nyans Grå harmoni.

Med detta vill jag bara visa att det här hemmet liksom inte är harmoni i övrigt. Det verkar ju onekligen vara så att så många tror att en bild säger all sanning i världen. Fast det är precis raka motsatsen. Ett rent och skönt hörn har förmodligen en kontrast om man vänder på klacken. I alla fall hos oss.  Jag har bytt arbetsplats och den är rätt okej. Då solen går upp framför näsan och går sakteligen ner bakom ryggen, åtminstone såhär års. Sedan ser man bara hustak och ett gammal vattentorn och skog… Men, sedan var ju det där med strukturen, den åtråvärda ordningen och att använda sitt eget hem som studio. Jag skyller på det. Man kan väl säga att det inte riktigt klaffar i min hjärna. Alla dar. Eller kanske inte alls.

Men det fina med ett stort hus är ju att det förmodligen är ordning och reda någonstans. Eller möjligen alldeles tomt som i Nomi´s rum. Kanske dags att ommöblera lite. Eller kanske inte. Nepp nu ska jag dricka en cappuccino, gjord av havremjölk och kaffe från den här maskinen. Påtal om det bytte jag till havremjölk som någon slags nystartgrej. Först tyckte jag det var lite si. Eller så. Men nu kan jag inte tänka mig något annat. Helgens tips, testa. Och inte bara en gång. Innan litern är slut har du vant dig.

och så var det ju nästan vår också.

Idag har jag plåtat ett jobb men resultatet och vad det hela handlar om får ni se framåt vårkanten.

Och nej jag har inte haft med Skultuna-ljusstaken med i jobbet… fast andra fina saker. Som lampan! Kära hjärtanes vad vacker. Hobo från Örsjö . Som ett brev på posten bloggade Krickelin just idag om ett tjusigt fik där lampan satt uppe, kolla vad fint!

Jag är helt fascinerad av hantverket bakom lampan. ” Glaset blåses rakt ner i mässingskorgen och expanderar till sin slutgiltiga form. ” Lampan är blåst i Mickejohans glasbruk i Örsjö och varje lampa blir såklart unik.” Eftersom mässingskorgen bara delvis styr glaset, blir varje lampa lite olika beroende på hur mycket luft som blåses in i glaset. I och med att glasmassan stelnar i ett visst ögonblick, och bevaras, skapas en nerv hos lampan,” säger Gustaf Nordenskiöld som är formgivaren bakom Hobo.

Ja, nu kan man ju drömma vidare om lampan för den är verkligen inte min egna. Långt ifrån. Och det är knappt att jag har vågat andas på den. Hantverk är ju inte gratis. och absolut värd sitt pris. Och jag skulle gärna spara till den. Urvacker.

Littlephant har nyligen kommit med världens raraste miniservis.

Och kolla in vårens färgskala från Marmar Copenhagen. Kanske världens gulligaste bebisbods. Ribbad, kort ärm och allt.

Sedan föll jag dit så in i vassen. Garbo & Friends mönster Fauna är ju bara så ljuvligt! Jag har drömt hela dagen om att sova i den här fabelvärlden. Det fina i kråksången är att samma bäddset finns för vuxna. Det är ju jättebra. Övervägde ett tag att ta påslakanet som kuddfodral. Bara för att få vakna med det här mönstret framför näsan.

kanske är det ett frukosttrick! när man vill impa.

Om ni koncentrerar er på frukosten så kan ni bortse från julstjärnor och hyacinter. Måste nämligen tipsa om en god grej. Och en mycket enkel.

Jag har ju haft lite räkmacka när vi kört våra torsdagsfrukostar. När andra bakar och gör godisar och kakor. Så. Dukar jag. Fattar ju innerst inne att det inte håller i längden. Så just den där torsdagen drog jag till med något som ju såg avancerat ut men var precis tvärtom. Och egentligen något alldeles ojuligt men så gott! Receptet hade jag hämtat från Made By Mary och hennes bok om just frukostar. En liten guldgruva faktiskt. 

Frukost alltså.

I alla fall. Det som var mest komplicerat med denna sak var att man var tvungen att komma på det kvällen innan. Man behövde liksom lägga bananer i frysen. Detta gör jag numera alltid så snart de är lite övermogna och man inte behöver dem för stunden. Sedan gjorde jag även chiapuddingen dagen innan. Resten på morgonen.

Frukostriffle från Made by Mary´s Gröna frukost 

Chiapudding – recept för 4 normala portioner eller 10 små

4 dl havremjölk (eller annan valfri mjölk

5 msk chiafrön

1 tsk vaniljextrakt

2 tsk lönnsirap

Blanda och låt stå i kylen över natten

Fröcrunch

1 dl pumpafrön

1 dl oskalade sesamfrön

1 dl solrosfrön

2 msk kokosolja

2 msk honung

Rosta fröna på medelvärme i torr stekpanna. Dra stekpannan från värmen och sänk plattan. Tillsätt kokosolja och honung, rör och sätt tillbaka på plattan. Puttra under omrörning i ca 2 min. Häll upp på bakplåtspapper och låt svalna.

Nana Ice cream

2 frysta, supermognad bananer

1-1,5 dl vegetabilisk mjölk

250 g frysta bär

Mixa alltsammans tills konsistensen är som mjukglass.

Och nu är det dags för själva rifflen då. Varva puddingen, Nana ice cream och jordnötssmör. Sedan toppar man med fröcrunch och bär. Så jäklarns smarrigt!

 

Här finns fler riffle-tips på Mary´s blogg.

Just den här dagen hade vi fint besök av Johanna och Karin som driver kommunikationsbyrån Edit & Björnen.

Inte mer juligt än att det funkar i januari.

Solen de där dagarna i december var ju alldeles fantastisk. Fast ovanlig.

Vi fick present också. Vackrare skärbräda än såhär blir det inte. Som ett konstverk. Blev kär i dessa illustrationer första gången jag såg dem på Formex för flera år sedan, därför känns det extra fint såhär.

pastell.

MOKKASIN - JOTUN-1

Kalkfärg möter lämnad kvar vägg från en viss Mighettoplåtning  Och sedan min mans hörn på det. Fredagsjobb. Och lite helg på det. Så småningom. Självklart fick jag ju assistans av min far som plötsligt kom över. Eller inte så plötsligt, men en liten fråga som handlar om att måla blir plötsligt jag-stannar-och-målar-i-några-timmar… Tack!

MOKKASIN - JOTUN-2

I all hast och inte igår när jag velade gråa färgval, såg jag att min kompis Mari  nyss har målat hela huset med just denna kalkfärg. Och Elin kom med bra tips igår. Återkommer om färgkoder och hela baletten på pudrigt skåp och vad jag tänker om kalkfärg när alltsammans är torrt. Än så länge känns det bara fint. Önskar er en härlig helg!

 

En nyckel och en sänghimmel sedan är resten av världen någon annanstans.

mokkasin-mokkasin-1

For Numero 74

 

De här bilderna tog jag en väldigt ensam dag i huset. Jag brukar jag lyxigt nog förse mig med en assistent i form av Linn eller Kristo men just den här dagen var det inte så. Eftersom jag är min egen stylist plus fotograf så kan det vara en smula knivigt. Man kan ju liksom, som bekant, inte vara på två ställen samtidigt. Men just den här dagen var det bara så himla fint. Trots att jag for som en liten vind fram och tillbaka mellan pudriga saker och kameran. Och upp och ner i halmhögarna som ligger i trapporna. Det fina hade såklart med huset att göra och att jag känner mig så himla hemma där trots att många säkert skulle tycka precis tvärtom. Tur för mig.

 

 

mokkasin-mokkasin-2

Den här tiden på året är träden precis som moln. Det är bara färgen som skiljer dem åt. Därför tycker jag så mycket om när träd är alldeles nära. Ute fast nästan som inne. Som att leva bland molnen. Det kan jag drömma om ibland, själva känslan av att kliva runt där allt bara är mjukt och lent. Som sockervadd fast utan det klibbiga. Det finns väl ingen i hela världen som inte drömt om detsamma. Ibland är det skönt med drömmar som man vet med säkerhet alltid kommer stanna i som just en dröm.

mokkasin-mokkasin-3

 

Just den här dagen skulle det finnas en plats där man kunde vara lite hemlig om nu kände för det. Kanske är sänghimlar en av världens bästa uppfinningar när det kommer till just den saken. Alltid ett knyt upp, eller två, från en osynlig plats. Åtminstone känns det så när man är på insidan, det är väl inte för inte det kallas för himmel.

mokkasin-mokkasin-11

 

Kanske är hemligheter egentligen det man samlar på…

mokkasin-mokkasin-8

 

…och doft från blommorna. Tänker ofta på hur dofter är ens helt egna.

 

mokkasin-mokkasin-4

 

Kläder ska torka där solen landar, trots att sommarregnet faller alldeles utanför. Det kanske mest magiska regnet av dem alla.

 

mokkasin-mokkasin-5

 

Puder. En av mina favoriter i färgskalan. För att den är lugn och mjuk. Och tyget som är nytt för säsongen är ljuvligt. Ett lager av spets. Ihop med enkelheten hos No 74 blir det en perfekt match av sött.

 

mokkasin-mokkasin-6

 

Påtal om match så är det detsamma med speglar och fönster. Alla speglar borde liksom höra samman med ett fönster.

 

mokkasin-mokkasin-7mokkasin-mokkasin-10

 

En nyckel och allt blir hemlisar automatiskt. Smart så.

 

mokkasin-mokkasin-12

 

Det behövs liksom inte så mycket då förrän något litet ska kännas extra värt. En bambi med tre ben och en och annan stjärna…

 

när du känner att din gamla avlagda bandyhjälm från 60-talet behöver piffas upp.

mokkasin-katrineholm-1

Tänk er min pappas gamla avlagda jofa-hjälm från den tid då bandy var stort som tusan. Vi snackar 60-tal nu. En sådan där röd, tunn sak utan någon som helst vaddering. En sådan hjälm som folk skulle förknippa med ren livsfara och ödesdigra händelser nuförtiden. Tänk en sådan hjälm och sedan en diskokula på toppen plus en hel massa andra kulor av olika slag. Då får du liksom en nyårshjälm, väl värd en stad som fyllde hundra.

Mokkasin hade ju fått äran att göra kostymer till den dag då Katrineholm fyllde 100, närmare bestämt nyårsafton. Det resulterade i en promenad på 10 000 katrineholmare med sex kostymklädda figurer i täten. Jag var ett knippe kaos den dagen och hann inte ta några bilder alls under själva förberedelserna. Och precis när jag tänkte filma hela alltet där i mörker och snålblåst, så lade såklart min telefon av. Och jag minns med säkerhet att jag lyckades knäppa några bilder men var de blev av är en annan fråga. Men jag ska se om jag lyckas sammanfatta det hela på något vis så småningom. Ärofullt var det i alla fall, hur man än vrider och vänder på det.

mokkasin-katrineholm-2

Min man är väldigt bra på sagolika lösningar. Jag kan verkligen inte ta på mig äran för själva konstruktionen och att den satt där den satt sedan. Och faktiskt i några timmar, utan att vippa i vinden eller få kostymbärerskan att få huvudvärk, den vägde liksom en hel massa. Tänker att det var spegelmosaiken som gjorde det. Och ja, såhär kanske det hela ser en smula överdrivet ut. Och det var den ju, överdriven alltså. En diskohatt. Inte var dag liksom. Men det var ju liksom det som var grejen. Och i själva verket, ihop med alltsammans var den absolut helmagisk.

mokkasin-katrineholm-3

Syrener. Så helt fel. Så mycket o-säsong så det skriker om det. I snödrivor och en massa minusgrader. Men jag var tvungen, ska man leka vår i januari är man liksom det. Det galna är att det till och med doftar syrener om dem.