INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 2 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-2,category-paged-2,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Runt bord till salu i denna minut.


För ett tag sedan kärade jag ner mig i ett bord. Det blev nedröstat av hälften av familjen men jag bestämde. Viggo är mest nostalgisk och påstår att det andra bordet är hans barndom. Hela hans barndom.Vilket inte är det minsta sant eftersom vi haft det förra i endast ett par år. Liv avskyr att det ”nya” ser ut som ett medeltidsbord men det tycker hon om allt som inte är Ikea. Nåväl, det här är egentligen lite för litet men jag bestämde att det är perfekt.

Bara pågrund av den lilla kullisten som jag tycker är så himla fin.

Så med det vill jag ha sagt att jag ju har ett runt träbord till salu. 140 cm i dm. Som jag egentligen gillar väldigt mycket, nu tänker jag att det kan hända mig att jag hinner ändra mig men just i detta nu är det till salu. Som jag nu inte hittade en bra bild på men det här i alla fall.

Tapetprover ramlade in. Från Hanna Wendelbo´s nya kollektion från Midbec. Jag hade spanat in bilder och fallit pladask för Apelviken i gult och Filippa i blå.

Fast den här gillade jag väldigt mycket i verkligheten. Helt klart är Hanna en lysande formgivare och jag skulle nog vilja säga att detta här hennes vackraste kollektion. Så otroligt många fina och mjuka mönster och färger. Jag kommer förmodligen alltid vara pro organisk i mina tapetval och aldrig grafisk. Kattis har stylat  så fina kampanjbilder tillsammans med fotografen Tove Hedvig. Kika bara på äppelträden här, dör så fint!

Fin helg på er! Nu ska jag samla blommor i trädgården. Det är sådant jag gör nu förtiden.

L’Hôtel.

Alltså. Vissa lanseringar är absolut flottare än alla andra. Kanske var just den här den tjusigaste av dem alla. När Sandberg lanserade sin nya tapetkollektion L´Hôtel  så var ingenting lämnat åt slumpen. Har man inspirerats av Paris så finna det liksom inga genvägar.

Platsen var Villa Strömsfors och redan vid det dukade bordet hade jag drömt mig bort till en annan värld och tid.

Inramningen av villan kunde ju såklart inte varit mer passande. Men ALLT var magiskt in i minsta detalj. Nu hör ni inte musiken men bara den gjorde en mjuk som sockervadd och tänkte att det här dygnet behöver inte ta slut på en evighet allra helst.

MARIE efter någon med Antoinette i efternamn.

Tapetkollektionen är något helt unikt och har helt enkelt kommit ur en resa genom Paris. Designteamet besökte Paris vackraste gator och dess stiligaste minnen från förr. Man skissade från tesalongerna och landade på de mest sagolika museum. Vad kommer ur en sådan resa kan man undra? Spana in kollektionen här , här har du Paris från en svunnen tid tolkat till nutid. Vackert.

Älskar att man dammat av bården i ordets rätt bemärkelse. Själva bårdmaskinen har inte använts sedan mitten av 90-talet men så självklar liten detalj ändå.

AURÈLIE finns i tre färgställningar.

Katrin, sicken stjärna! Kreativ chef på Sandberg, som verkligen tagit det här företaget till ett nyskapande utan dess like. Utan att tulla på det som man ändå alltid varit Sandberg. Liksom förvalta det man redan har men sedan ta det till en helt annan nivå. DET är så proffsigt! Och kolla in scarf a´la Sandberg som blir knytblus! Jag bär min likadant.

Hej du vackra bord.

Ni som följer mig fattar ju hur jag går igång här. Låtsatsblomster är ju en besatthet jag har.

Jag har så klart svängt runt i själva huset också men det tar vi i ett annat inlägg. Likaså vad som hände framåt kvällen.

Så många fina där. Här är Ida Magntorn och Volang-Linda.

Jag kunde knappt andas av allt det vackra. Fast kanske mest för jag babblade så mycket. Här har man tapetserat ur kollektionen.

Tapeten heter Marion, finns i tre färgställningar.

Nu hade ju mörket börja falla över Strömsfors så ni ser inte guldstänken i tapeten. Älskar det och att det ser ut exakt som insidan av en bokpärm på 1800-talet. Eller havet. Eller marmor.

Blev otroligt glad att se Anna från The Norrmans igen!

CÈLINE som ett sidentyg. Tänker på en vävtapet men med helt motsatt uttryck.

Den här villan alltså. Det är nästan så den skulle vara ett museum så alla fick kika in. Sedan kan jag bo där samtidigt, i museet alltså. Vara ett slags interiör. Jag och min familj. Låter kanske en smula märkligt men det bjussar jag på.

Rekvisitaförrådet för kollektion gick inte av för hackor.

MARION den med guldskimret.

Det var som att Emma faktiskt var en del av interiören. Och kollektionen på samma gång.

Ni måste spana in AUDREY också. Tre olika färger.

Är det någon som har tänkt på möjligheter med bård? Man kan ha den på en sammetspuff.

Petra ville ha bården som byxrevärer. Och Elin skulle säkerligen komma på något magiskt.

JULIE en hel blomsterdröm som vägg.
 

Det är ju en ynnest att få smyga förbi ett sådant här dukat bord. Jag tror jag tog en bild från alla vinklar.

Klassikern RAPHAEL har gjorts i tre nya färgställningar.

Älskade det ytterst kreativa upplägget på middagen. Berättar mer än en annan dag. Här berättar formgivarna Karolina Kroon och Sara Bergquist om hur kollektionen kom till.

Det extra fina med en morgondag med låtsatsblomster är att ingenting förgås under sömnen.

Inte heller en annan morgon eller ett annat år.

CHLOÉ. Gillar den rosa.

Lätt att känna sig hemma här.


Aurèlie man hör ju redan på namnet att man smälter. Fast det här är min favoritfärg. Och så sprang hon iväg och tejpade upp en meter på väggen ovanför soffan och dog en smula.

CHRISTIAN.

Hade faktiskt ingen aning om att Sandberg hade en liten webshop med accessoarer. Nu har de gjort så underbara scarfes med mönster från kollektionen.  Jag känner mig så extra fin när jag knyter min såhär eller när jag gör vilken blus som helst till knytblus.

Efter ett magiskt dygn tog en lång bilresa vid. Vilken attans tur att den var lång för då fick jag hänga med de här finingarna några timmar till.

Så vi lämnade Katrin och hennes blomsterhav och tackade Sandberg för allt tjusigt och sade på återseende. Helst till helgen.
 

Sommaren som gått till historien som den mest fulltankade.


Vaknade till spöregn i tidig Paris-morgon. Blixtar och dunder är något alldeles särskilt om man slår upp ögonen i en lägenhet på Rue Oberkampf. Lite filmiskt sådär. Jag har jobbat första dagen här. Kanske var det lugnaste valet då de andra hängde i kvarteret. Chester vilade på stenen intill den öppna spisen, jag skrev och skrev. Svarade då och då på mess ifrån Liv & Viggo som verkade en aning förvirrade stundtals. Gator hette Ravioli, telefoner med 1 % och hur i hela friden skulle de hitta hem. Men lyckligtvis så gick allt vägen. Precis innan stängningsdax sprang jag bort med tjejerna till Merci, bara för att få rensa hjärnan lite.

I ärlighetens namn var jag tveksam till Merci denna gång, kunde de verkligen ha hållt ställningen? Hade butiken blivit uttjatad och mainstream, såhär på ett par år. Nästan på en sekund insåg jag att detta fortfarande måste vara en av de allra mest inspirerande butikerna. Inte just för att jag kommer shoppa järnet där men det är så väldigt härligt på extremt många sätt. Påtal om inspiration, den här sommaren har varit den mest fullsmackade hittils på väldigt länge. Allra mest för alla fantastiska människor som korsat vår väg men rent visuellt är jag så fulltankad. Smockfull. Min hjärna har en overloaded de luxe som aldrig tidigare. Om jag förvaltar detta väl kommer jag ha inspiration för tid och evighet. Självklart ska jag dela med mig av bilder och ord tids nog men en snabb titt. Det roliga är att så väldigt mycket semester har jag inte haft men så här mycket härligheter har som sagt inte kommit i min väg på väldigt, väldigt länge.

Som familjens Mc Allisters stuga i Dalarna. Och jag kan inte nog påminna om att följa Isabelle på instagram, maken till äventyr får man leta efter. Det allra bästa på instagram just nu.

Stoppet i Lilla Hyttnäs och Sundborn. Som att hitta hem på något vis.

Familjen Strenghielm´s hus på Dalarö. Raka motsatsen i färgval som hos Isabelle men så många liknande tankar om hållbarhet och remake.

Dalarö sen då! Vilka hus.

Att jag hade ett så himla utmanande uppdrag under juli var lika dränerande som pepp när allt landade till sist.

Österlen, barnen och hästarna.

Talldungen som jag aldrig får nog av.

Familjens nya kärlek, The Norrmans.

Och av en slump hamna i ett ombyggt garage med två våningar och takterass i Amsterdam Noord.

Att överraskad inse att vi råkade hamna i bland de absolut coolaste områden jag någonsin besökt.

NDSM, maken till ställe alltså.

Det allra bästa är att inspirationen grundar sig nästintill uteslutande (bortsett från merci då som ju trots sin absolut helrätta inramning är en affär) i hållbarhetstänk, remake till det yttersta och gräva där man står. Helt fantastiskt och rätt.  Och evighetssamtal om allt detta. Exakt vad jag behövde. Tack alla inblandade.

A Bloomsbury Story.

Det här med vart man hämtar inspiration är ju en rätt knivig fråga. Jag menar, den där lilla oansenliga tygbiten längst ner i en låda från loppis kan ju sätta igång mer tankar än allt surfande i världen. Och jag fattar ju att det låter trist att säga att det som inspirerar mig mest är samtalen och möten med andra människor. Och då menar jag allt från mina nära och kära till helt nya bekantskaper. Jag förstår ju att man vill ha något mer handfast för att kunna inspireras i andra hand. Konkret inspo liksom. Well. Det är väl bara så jag funkar. Min hjärna är rörig, inte särskilt konkret alls. Mina tankar kring inspiration är inte helt tydlig, och alltefter jag ursäktar frågan om var jag hittar inspirationen genom att linda in svaren i allmänt lösa föreställningar så känner jag mig själv helt nöjd så. Det är ju så jag funkar och alltid kommer göra. Sedan får man väl tycka att jag är den mest virriga som gått i ett par skor.
Men nu mina vänner ska ni få ett mycket konkret inspirationstips. Sedan att detta är långt ifrån kopier-bart är ju en annan femma. Men det här går jag igång på så till den milda grad. Charleston Farmhouse, Vanessa Bells sommarhus i Sussex. Där de hängde om somrarna, Bloomsbury gruppen. Någon som sett utställningen förresten?










Bildernas källor hittas via min pinterest.
 

Före och efter bilder – vår veranda.

När vi letade hus i Stockholm för en evighet sedan eller 11 år sedan var min största dröm en glasveranda. Även fast vi letade lägenhet, som om jag inbillade mig att de även satt på lägenheter. Jag minns att jag såg det fina i alla verandor, oavsett om de var ett mishmash av hemmabygge. Såklart såg jag mig blind på skyhöga bostadspriser, men?! Huset hade ju en veranda i alla fall?! Resten är ju historia för er som följer mig. Och för er som inte har gjort så hittade vi alltså nästan helt intakt glasveranda på vårt hus! Det är faktiskt helt sant. Under lager av masonit, tapeter och isolering satt den. Och två fasader på det, en vit och en faluröd. Men längst därunder, exakt så som den byggdes 1913. Med glas och allt. Sånär på en annan sprucken ruta då.

Renoverad och klar och typiskt älskvärd. Ni fattar när regnet smattrar här väl? Och åskmuller. Och ihopkurande långa nätter med stearinljus. Den är inte stor men alla får plats. Chester älskar den med.

Jag har varit dålig och visa för och efterbilder på bloggen. Kanske var den mesta renoveringen skedde innan jag hade en blogg. Men såhär såg det ut när vi köpte huset. Överspikat från alla håll. Och tre originalfönster hade ersatts av ett stort. Men faktiskt, de små ovanför var även de sparade. Kunde man ju inte våga drömma om.

När vårt hus var till salu fick inte jag lämna Stockholm. Jag var så väldigt jättegravid då med Nomi & Charlie. Så med andra ord, jag köpte huset helt osett. Det enda jag såg var bilderna som Kristo tagit. Bland annat denna då, haha! Ärligt talat, jag undrade länge vad jag egentligen föll för?! Detta är alltså, verandan sedd från insidan, då även ena ingången till detta tvåfamiljshus. Det fanns ingenting som kunde tyda på att där var en glasveranda. Verkligen ingenting.

Om man backade in i den långa korridoren, som fanns där när vi köpte huset, så hamnade man ungefär här. Där balken i taket sitter var en vägg.

Det var verkligen en lång korridor från ena kortsidan av huset, till den andra. Där människan i västen står är alltså …

 
..detta idag. Och där dörrhålet var är vårt skafferi. Det har jag faktiskt visat lite före och efter, här på bloggen.

Men verandan då.

Kände faktiskt en svag tveksamhet här. När det stora fönstret var väck och Kristo varsamt plockade bort ett efter ett. Som om alltsammans skulle rasa vilken sekund som helst. Men min man är alltid tvärsäker vid sådana här situationer. Finns liksom inget tveksamt eller nervöst över honom. Fast han aldrig tidigare gjort något liknande. Ingen misströstan liksom. Bara pepp. Inte ens när det visade sig att måtten på sidfönstrena, som vi använt som mall till snickeriet skilde sig på en centimeter från de främre fönstren.

Fast då fick vi  en anledning till att göra hål i väggen vid ett senare tillfälle.

Ni förstår väl att detta är ett drömfynd? Undrar ni något så tveka inte att ställ frågor i kommentarsfältet.

Detta är supermyset för mig. Alla dar. I sommar ska vi också fixa klart dubbeldörren till vänster, Kristo lärde ju sig spröjs förra sommaren.

När kvällsolen slår tillbaka från grannhuset är ljuset vårt mjukaste.

Känns väldigt överexponerat här men en solig vårdag är det minst sagt bländande. Och snart är utsikten rosa.

 Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Det svänger i sjukstugan.


Jag måste ändå säga att den här dagen började rent oklar i friskhetstecken. Kristo ligger fortfarande däckad i 40 graders feber, Viggo har dragit på sig en släng av magsjuka och jag är typ lite av allt. Plus mensvärk from hell. Med migrän av samma orsak. SÅ började tisdagen. Men framåt lunch sådär kände jag att nu får det banne mig vara nog. Jag menar så jädra förbannat trist att vara hängig flera veckor i sträck och ena dagen upp och andra ner. Så jag for ut på några ärenden. För att hemma igen mötas av tidernas lyckligaste bud som kört ända från Göteborg med endast blombuketter. Det kanske var mer från början men just när han sladdade in på vår uppfart var där endast min bukett plus varsin till Matilda och Nathalie kvar i bilen. Han tyckte i alla fall att han hade världens flottaste last, att han aldrig tidigare varit med om maken till fint och långväga bud. Så jag sade tack och sa att han skulle hälsa till Matilda & Nathalie. Som – tips ! – bloggat från Nordiska. Gaaah så fint!

Det absolut vackra blombudet kom från Boråstapeter och hade såklart koppling till gårdagen. Och jag vet inte exakt vad det är med tapetserare-lusten men den har i alla fall slagit till. Kan det vara mitt nya kall? Och trots att Kristo yrade något om jag och andra andningen så kände jag absolut på en sekund för att stryka ut tapeten (med strykjärn alltså) som buketten var invirad i och påbörja en sådan här vägg.

Tapeten var Thistle. Och nu ser det ju konstigt ut men jag säger bara, tapetkonstnären på le labo butikerna höll på i månader.

Så fasligt blek men faktiskt sjutton resor piggare nu. Efter den lilla tapetseringen så for jag runt som en liten galning, och liksom kände livet i mig.

Var tvungen att dra upp den här nyfyndade spegeln trots att väggen fortfarande var dyngsur av lim. Älskar etsade speglar.

Tack för blommorna Boråstapeter! Göteborg alltså och Blomrum. Nu ska jag hoppa i säng och sova skönhetssömn. Och sedan håller jag på med en maratonläsning som jag måste berätta mer om imorgon. Perfekt i sjukstugetider. Och annars med.

     Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

For the monday coffee.

Attans vad trist! Vem fick boka av både flott tågmöte med dessa finingar? Ja nu var det ju inte så att jag, Nathalie och Matilda bara skulle ses på tåget utan även följas åt hem till Kristin och kvällens tapethändelse.

Idag lanserar nämligen Boråstapeter nya kollektionen In Bloom och jag visade imorse på instagram en hörna av vårt nya absolut drömmiga rum. På riktigt, så älskar jag den här tapeten och jag inser ännu en gång vad tapeter gör magiska förvandlingar. Funderade på hur det var när vi flyttade till vårt hus. Vi målade allt enhetligt och vitt för vi kunde inte välja. Vi hade dessutom ett väldigt tomt hus och inväntade val och köp av möbler i en herrans massa år. Nu är det ju sant att en tapet möblerar ju liksom ett rum på stört. Så egentligen borde man kanske göra tvärtom. Det här rummet vill jag knappt möblera alls känns det som, vill inte skymma en endast liten blomma! Fast det gjorde jag och mer tankar om det en annan dag.

I alla fall, Kristin bjuder på tapetträff och här ser ni vilken tapet hon valde.

Nanna ska ju också till Varberg! Så länge sedan vis sågs. Får sjunka bort i hennes blogg i stället, en av de vackraste mjuka.

Påtal om vackert så har Katrin Bååth varit en sväng till Villa Strömsfors. Tänk att jag var ditbjuden när allt var orört. Men vilken magi de har skapat, känns nästan lite på låtsats. Drömmer om att hyra hela villan för oss själva med nära och kära.

Och gifta om oss kanske? 20 år nästa år ju! Porslinsbröllop, darling!

I denna vackra klänning kanske!? Från Elsas klänningsskatt! Som tur är har Emma bloggat och Marlene bloggat om hela den fina dagen på Nordiska Museet. Själv har jag då inte kommit längre än att gotta mig i andras. Ja det var ju just det. Sjuk igen då. Hur många gånger kan man bli sjuk igen och igen på tre veckor? Så jädrans irriterande.

     Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

ojojoj, tapetdröm!


Jag trodde aldrig jag skulle vakna upp i ett sovrum som känns som ett parisiskt hotell om våren eller nåt åt den den stilen. Men bortsett från att Charlie och jag drog i ett och samma täcke så kändes det så. Gudars skymning och kära nån så vackert rum vi har. Boråstapeter släpper kollektionen inBloom på måndag och det är lätt att bli knäsvag. Och taa-daa nu kan jag stolt konstatera att jag var högst delaktig i tapetseringen. Min mästare-tapetserare till far hade nämligen tapetskola med mig. I husets mest tricky rum. Det finns inget rum med så många mystiska vinklar, rundade hörn och öppningar. Och det vet ju alla, en öppning betyder liksom mer än själva hålet som förblir otapetserat.

Pappa tyckte att jag skulle ha ett smart verktygsbälte, detta förblev oanvänt, trots att det hängde där. Jag for upp och ner och ropade till mig allt från knivar till penslar från min far, som värsta tapetserare-primadonnan. Däremot tapetserade jag i knuten scarf runt halsen. Detta verkade en smula oklart till en början. Kanske var jag undermedveten om det massiva stödet på digitala kanaler för Sara Danius i #knytblus. Så därav min knutna scarf. Dock var jag högst medveten om hela händelsen. Och utan att utveckla det hela länge just nu så fattar ni ju vad jag tycker om den saken. Slog mig även igår vid fredagsmiddagen var jag älskar med digitala kanaler. Ingenting går barnen förbi och i det här fallet är det så sjukt bra och fantastiskt. ”vad handlar alla knytblusar om på instagram” Som gjort för middagspratet.

Tapeten då. Jag säger bara Carnation garden. Måndag.

Eftersom det inte har bloggats så det står härliga till den här veckan kan jag bland annat meddela att jag hängt med en hel massa sköna kvinnor i Nordiska museets mest hemliga rum. Alltså. jag var så mycket i himlen som man kan när man fortfarande går här på jorden. Elsa hade bjudit in och jag har nästan bestämt mig för att studera till museiindentent eller något åt den stilen. Drömdagen kommer snart på bloggen. Oj, tiden går. Dags att knyta blusen och susa iväg till mitt lördagsjobb på det här stället. Och nu ber jag er observera att jag ska verkligen jobbjobba där. Hur härligt?

     Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Hidden places och drömvåning.

Igår var jag i Västerås och scoutade locations med Babes in Boyland. Vi håller ju på att sy ihop en workshop som går under namnet Hidden places. Och jag kan knappt vänta tills det är dags att dela med sig om upplägget. Fast jag kan lova redan nu att det blir speciellt då vi lovar att ge er det gömda, det glömda och blåsa liv i platser som är vana vid raka motsatsen… Sådana ställen som gör oss knäsvaga och som förtrollade. De må låta som en klyscha men jag kan inte använda något bättre ord. Sådana ställen gör något med mig och mitt kreativa sinne får liksom allt det behöver. Jag är helt säker på att det gör detsamma med dig… Kika in på mitt instagram och under stories. Eller hos Matilda & Nathalie. Så får ni en liten hint!

En lördag som denna när jag är på språng för modefotokurs hos Emma, vill jag dela med mig av ett alldeles magiskt hemma hos och kreativt möte som Babes in Boyland gjort. Ni hittar en hel massa inspirerande bilder på ett drömhem här.

Det är ju hos Drömma de har varit också. I förmodligen Göteborgs vackraste våning… Som sagt klicka er vidare för lördagens tjusigaste bildsvep.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Nästan som fredagsbuketten.

Tycker verkligen om när ni lämnar förslag på önskeinlägg! Barnens rum och böcker, kom häromdagen. Gärna, mina favoritämnen! Så länge kan man alltid kika under kategori Inspiration – Kidsroom och Books & Magazine. Om våra golv kommer strax. Något mer önskemål, bara att säga till! Jag är idel öra.

Strukturen är på topp såhär i början av året. Älskar när jag blir såhär ambitiös och älskar inte lika mycket när det faller platt strax efter. Sedan kan man ju fråga sig – hur många kalendrar och skrivböcker kan man ha? Blir det bättre ju fler man har eller helt enkelt motsatt effekt? Hursomhelst så har jag insett att denna skrivbok är bästa helt enkelt. Efter att ha säkert gått igenom all världens sortiment.

Jag skrev ju häromdagen om Erikshjälpens Second Hand Magazine som jag är med i och Anna är på omslaget. Det roliga är att bilden är plåtad av Kristin på vad jag minns Hotell Pigalle men av någon anledning har jag fått flera mail där man undrar om tapeten och tror att bilden är plåtad hemma hos mig. Inte mig emot att bli förväxlad med sköna Anna och vackra väggar, haha

Men hursomhelt så vet jag ändå vilken tapet det är och du hittar den här.

Hemma hos Paulina blev jag inspirerad av att köpa en parfymjasmine. En sådan som Johanna  brukar tipsa fiffigt om att ta väck bågen och låta den hänga ut sig. Jag är lite fast besluten om att hålla mig från snittblommor tills det blommar i trädgården, med undantag från en födelsedag framöver. Då är ju jasminen ett blommig alternativ. Och hållbar så med tanke på hur länge den blommar.

Såklart är vecko– och månadskalender  ganska så exakta kopior på föregångarna. Men nu fanns de nära till hands och ligger dessutom under kategorin Klokare val.

Genom att välja en kruka med fot, otippat nog så blir det lite känsla av snittblommor ändå. Eller det där var kanske att ta i, men åtminstone lite mer blommor på höjden. Önskar er den mjukaste av fredagar!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM