• INSPIRATION - INTERIOR

    Karin & Carl Larssons hem i Sundborn.


    Insåg precis att jag inte bloggat om när vi besökte Sundborn i somras. Eller har jag det?! Jag har bloggat väldigt skralt ifrån sommaren vilket jag väl får råda bot på. Men i alla fall besöket där i somras var som att hitta hem. På riktigt. Tyvärr för barna och alla andra. De tyckte liksom det hela var liiite smått underligt beteende när jag klev över tröskeln och suckade högt ” jag vet med säkerhet att jag levt här tidigare, kanske som piga men ändå:” Nu har jag släppt pigan pågrund av vissa som förstår sig på det där med släkt. Kanske husdjur då. Hur som helst är jag typ kär i denna Karin Larsson. Och jag höll ju definitivt  ju på att svimma av när jag fick inbjudan om bokkalas på Sundborn, tur och retur på samma dag, för att fira Elisabeth Svalin Gunnarssons alldeles nyutkomna bok – En matbok – Inspiration, recept och mathistoria från Sundborn. Från idag går boken att köpa på Carl Larsson gårdens webshop, här, med fin rabatt! Just sayin. ( Så jäkla fin julklapp. Plus I min trädgård vill jag vara Karin. Hej du inspirerande 2019 liksom) För övrigt är den exakt så fin och inspirerande som jag räknat med. Hur pass inspirerad jag blivit av boken – I min trädgård vill jag vara Karin, skriven utav samma författare har ju inte undgått någon. Den har förändrad hela min syn på vår trädgård och absolut anledningen till att jag kunnat plocka buketter av detta slag. Och ja mitt odlande gick till och med överstyr men faktiskt är denna bok någon av de mest inspirerande jag någonsin läst, jag har lusläst och om och om igen. Varje gång upptäcker jag något nytt och absolut genomförbart. Som blomlådan, snickrad på direkt beskrivning från boken. Så nu tänker jag att jag kommer bli en stjärna på mat också. DET är jag inte. Jag är typ lika kass som jag var tidigare på att göra sådant som kräver gröna fingrar. Jag ska ge er en riktig recension på boken men nu tänkte jag ni skulle få hänga på in till Carl och Karin´s hem Lilla Hyttnäs. Vi fick nämligen fotografera där! Något som man inte får annars. Alltså, jag är typ avis på mig själv. Så mycket inspo inom de där väggarna så man nästan blir gråtfärdig, fast på ett bra sätt. Att få känna sig som hemma på Lilla Hyttnäs är ju som en dröm. Att få äta lunch där, hänga sina kläder på samma krokar och bara gå runt och fingra på allt som man annars inte får. Jag tänkte passa på att varva bilderna med frågor och mina svar inför en intervju som publicerades Elle i somras , just om paret Larsson. Intervjun i sin helhet hittas här.

    Det enda nackdelen men denna dag var att den var alldeles för kort. Tre timmar är ju som droppen i havet när det kommer till detta ställe. Min hjärna gick på högvarv och det hela kändes verkligen som ”once in a lifetime”. Men liksom varenda vrå är ju som en typ av skattkista. Karin var väldigt förtjust i tofsar och pompoms. Såklart knyter man kring granriset.

    En samling fint folk, så roligt att hänga med dem alla.

    Elisabeth Svalin Gunnarsson var vackert klädd bollfranssjal, såklart en exakt sådan som Karin hade.

    Jag har hundra uppslag på sådant som ska byggas. En annan dag, darling.

    Bron. Ni vet att släkten Larsson lever och bor på delar av gården. På bron  har man bröllop.

    Gissa vem som har gjort garnbollar idag och letat vävda band på loppis.

    Såhär ser det alltid ut i mina föräldrars torp. Mossa och eterneller för att hålla kylan ute.

    Målar barna, det är sådant man gör. På farstubron.

    Den här frågan är så himla kul eftersom jag har NOLL relation till paret Larsson men går som sagt och önskedrömmer. Som när guiden i somras sa, vid rabatten utmed ån ”Nu ser du ut som Karin” så sken jag upp som en sol och utbrast Jaaaaaa gäääärna! Lite malligt sådär. Alltså, shit. vad är det med en! Mycket ska man råka utbrista innan öronen ramlar av.

    Vilken är din relation till Karin och Carl Larsson? Egentligen har jag ingen personlig relation till dem men under ett dygn i Dalarna förra året blev jag nästintill besatt av stilen som råder där. Då var vi inbjudna till Zorn-gården och en dalagård, efter det var jag som uppslukad av allt som hade med Dalarna att göra. Kort efter besöket insåg jag att min mamma under årens lopp försett mig med böcker om Karin och Carl Larsson (framför allt Karin) , långt innan jag ens hade intresse av att läsa dem. Hon måste, redan för 20 år sedan ha förstått att detta var jag i ett nötskal, då jag fick boken Ett hem i namnsdagspresent. 


    Det var liksom aldrig snofsigt när det begav sig och det är det jag älskar mest.
     

    Den första ateljén. I boken Ett hem som utkom på Albert Bonnier förlag 1899 så kan man läsa: Sedan någon tid är jag sysselsatt med att bygga mig en stor låda till atelier, med rikligt nordljus och tillräckligt svängrum. Sedan de andra två äro ratade kallas denna superlativus. Denn, där vi nu äro, har så småningom antagit en helt annan karakter och blifvit slöjdsal åt barnen, pojkarna hyfla och hamra och Suzanne väfver. 

    Sedan platsen där Karin skapade sina magiska textilier. Gissa vem som ska börja brodera? Jag och Johanna har ett vad, en tävling, en battle ihop. Eller kanske en  önskan ?! Att göra klart Kärlekens pilar. Innan vi blir pensionärer.

    Min novemberkaktus som jag fick av mamma blommar som galet just nu.

    Små hörn överallt. Och hundra innefönster. Jag älskar väggar som inte är hela. Om man vill kan man ju fönstermåla lite också.

    De handmålade sitt eget porslin.

    Varje millimeter är som en tavla.
     

    Varför tror du att de är så i ropet just nu? Jag vill tro att det först och främst är för att vi inspireras av starka kvinnor. Och då är ju Karin Larsson ett sådant självklart val. Karin var ju absolut före sin tid. En superkvinna och förebild som gick i bräschen för den självständiga kvinnan. Egensinnig, personlig och väldigt kreativ. Och så modern i sitt tankesätt. Människor som vågar gå emot strömmen inspirerar mig alltid.  Framför allt är det ju Karin vi allra helst vill veta mer om. I själva verket var det ju tack vare henne Carl fick sina uppslag till alla vackra målningar. Målningarna är ju i stort sett en dokumentation av livet de levde. Med detaljer, trädgård, möbler och vardagen som skapades utav Karin. Idag kan man ju se målningarna som århundradets flottaste inredningsmagasin. Jag tror även det ökade intresset för hantverk, textilier och personligt tänk inom inredning och mode gör att intresset för ett par som Karin och Carl Larsson ökar. Å andra sidan tänker jag att intresset för dem kommer och går. Jag vet att mina föräldrar målade köket i sitt torp med inspiration från Sundborn och det var under 80-talet.


    Förra veckan köpte jag jättemånga mässingspinglor på loppis.

    Man firade ofta det ena och andra, men allra helst namnsdagar med kaffe på sängen. Eller choklad till barnen. Är det inte det perfekta kaffe-på-sängen-bordet.

    Kärlekens ros sade Elsa att draperiets namn är. Och liksom där från sin säng kunde Carl se direkt till Karin´s säng, på andra sidan draperiet. Såhär skrev han om sitt eget rum : Det lär vara hälsosamt att ha sängen midt på golvet, med det visste jag icke om när det bestämdes så. En granne – månne majorn – lär ha sagt att rummet ser ut som en drängstuga. Männerna, härstammat från ett gammalt krigarfolk, anse det passande att ligga på dunbolster, med spetsar på lakan och örngott, och kokett och nätt på alla sätt. Men i min enkla säng, påp min halmfessing, sofver jag godt och djupt, som en kung på sin lit de parade. 
    I ett annat stycke förklarar han att han då och då stryker väggarna med krita och limvatten, det blir så rent och skinande, som en himmelens boning. 

    Ni vet väl att Karin´s devis alltid var – låt handen synas. Att inget hantverk i världen ska se ut som en maskin har skapat det. Så bra att påminna sig om man är perfekt lagd, en sådan som aldrig är nöjd förrän allt är millimeter-anpassat. Själv har jag nog inte riktigt fått den där perfektheten alls. Är oftast rätt nöjd med de synnerligen snabba lösningarna.


     

    I ateljén serverades vi Lilla Hyttnäsglöggen och pepparkakor med smör och ost. Det där med svängrum fick plötsligt en annan innerbörd tänker jag.

     

    Julefrid.

    Väven bakom glasdörren var inspirationen för hyllningskollektionen till Karin som HM gjorde tidigare i år.
    Inspireras du själv av dem? Om så, hur? Själv inspireras jag enormt över tankesättet och hennes sätt att skapa sin egen värld. Paret reste ju väldigt mycket och bodde en tid innan barnen både i Frankrike och Stockholm. Jag kan se likheter till mig själv vad som händer med en när man får distans till platser som influerar och inspirerar vare sig man vill eller inte, platser där man liksom inte kan värja sig mot trender och rådande stilideal. När man sedan flyttar till ett ställe där allt detta inte finns tillgängligt på samma vis så händer något med en, man hittar sin egen personliga still och kreativitet på ett annat sätt. Man går liksom till botten med vad är det man uppskattar själv och ens kreativa sida blir mer sann och jordad. På den tiden var det ju om ännu mer tydligt med avsaknaden, då man inte hade tillgång till internet och media.
    När det gäller själva stilen så inspireras jag främst av brokigheten, blandningen av gammalt och nytt alla mönster och färger som kanske inte känns helt självklara men i sitt sammanhang blir just det. Allt känns snillrikt och totalt oängsligt. Det är stilkrockar både interiört och exteriört men rasande vackert. Men samtidigt finns en grundtanke i valen man gjorde.
    Jag känner också stor igenkänning i ett hem som är tillgängligt för alla och utformat för att framför allt leva där. Ett högst levande hem som personifierar de som bor där, och inkluderar hela familjen, även barnen och husdjur vilket inte var självklart vid den här tiden. Deras hem var öppet för lek, umgänge och aldrig pedantiskt. Hemmet stod alltid öppet för gäster. Personligt i allra högsta grad och långt ifrån det som sågs som den tidens stilideal.  
    Även inom mode gick hon ju helt emot den rådande konservativa trenden med tillhörande korsett. Karin vägrade korsett och hennes klädstil skilde sig väsentligt från andra kvinnors under denna tid. Samma sak var det ju med sättet hon klädde sina barn, nytänk och verkligen före sin tid. Självständigheten och att hon var modig inspirerar. 

    Esbjörns lilla kök. Hur gulligt?

    Här serverades vi ur menyn från boken. Så otroligt gott. Originalrecepten har inspirerat koken Görgen Tidén och han har skapat rätter, ibland med en liten extra finess och ändring för att passa tiden. Boken innehåller 25 recept men då den är 200 sidor förstår du att det är så mycket mera. Kulturhistoria om mat, matvaror, tankar och händelser i familjens liv.
    I Ett hem läser jag igen om detta rum, ni vet ateljen som blev slöjdsal: Här bruka vi fira julaftonen. Det är sannerligen en äkta julstämning, med de båda gamla och alla de barnen, de rara tjänarinnorna och den hederlige Johan. Och här sitter jag som en patriark och delar ut julklapparna från alla till alla. I spisen spraka och knastra hela vedträn och midt i slaen strålar den vackraste af de granar vi på morgonen tagit. Du härliga midvinterfest här i norden!
    DET vore nåt, att klä granen på morgonkvisten…

    Vyn man sett så ofta. Som hemma kände vi oss, som sagt. Här sitter Li som annars sitter på Sköna hem.

    Takmålning check.

    Lampan hamnar oss hos trots att min man tyckte att jag borde göra en liknande själv. Jag har aldrig varit superförtjust i stolsdynor men efter den här varianten är jag det. Så enkel är jag.

    Vi fick ju alltså att ströva runt i hemmet. I alla de rum som annars används bara av släkten. Köket hjärta hjärta.


    Bården. Och de vävda överkasten. Och i fönstret hängde halmstjärnan.

    Dotterns Suzanne´s rum. Detta är ett annat av rummen som man inte får se som ”vanlig” besökande. Bården målade flickan själv. På tavlan här , daterad 1901 ser man hela händelsen. Hon föddes 1884 så hon var väl sisådär 16-17 år.

    Parets inredningsstil känns verkligen på uppgång just nu, hur tror ni att människor kommer att ta in stilen i, och applicera den på, sina hem (genom typ färger, textilier, konst eller liknande)? Jag tror ju att inspiration kommer mynna ut i ett sätt som ändå är anpassat för idag. Att man inspireras av stilen men lägger en personlig tvist på det. En 2020-talstvist.  Jag hoppas att det framför allt inspirerar till att tänka i personliga banor och fundera lite vidare över vad ens eget hem ska vara. Vem inreder man åt? Sig själv och sin familj eller andra som ett slags uppvisningshem? När jag nu har lusläst det mesta om Karin Larsson återkommer ofta ordet hemtrevnad. För hemtrevligt var just vad Lilla Hyttnäs var, sägs det. Så ska man sukta efter något att inspireras av allra främst så är det kanske just hemtrevnaden man ska ha i första tanken. Sedan kan det säkert diskuteras, vad är det som gör ett hem just så himla trevligt? Jag gissar att lite av hemligheten ligger i att omge sig med ting som speglar människorna som bor där och som verkligen ligger just dem varmt om hjärtat. Och välja att ha hemmet öppet för gäster och små besök var och varannan dag, oavsett damm i hörnen. Lägga det pedantiska på hyllan så att säga.

      

    Mer tofsar åt folket.

    Och fler innefönster som man kan kika ner ifrån.

    Barnens rum i julskrud. Fönsterluckor istället för rullgardin.

    Karin´s säng. Och genom garderoben kan man ta sig till den trånga, lilla vinden med ett litet fönster att smygkika ner i ateljén.

     
    Bården fick Karin av Carl i namnsdagspresent.


    Bonaden att fästa i taket över barnen sängar.

    Fint till och med i golvhöjd.

    Karin´s skrivarhörna. Säkert där alla de tusentals breven skrevs. Och den egenritade blomsterhyllan.

    Om du aldrig besökt Lilla Hyttnäs så gör det. Jag erkänner att mina barn inte fattade själva storheten i somras, men det gick sannerligen ingen nöd på dem, myset var det inget fel på ändå. Och tids nog kommer även de falla dit, det är jag säker på. Men nej imponerade eller besatta som sin mor, de blev de inte. Liv tittade nyss över axeln. Jag frågade om hon kände igen sig. Verkligen INTE. Men efter en stund: ”Ahaaa, ja just det fast jag fattar ändå inte varför du älskar det där så mycket?  Vaaaa, åååt du i Carl Larsson´s hem!??? Ameeen guuuud, då mådde du va?! Vilket unn!! Alltså shit mamma, du måste ha mått!! På riktigt. Kanske bästa unnet någonsin i livet!!!”  Japp, som jag mådde. Känner mig fortfarande helt uppspelt av hela alltet. Tack kära släktingar till Carl och Karin att jag fick komma! Riktiga släktingar alltså. Inte sådana här wannabe-släktingar….
    Nu kom Viggo förbi ” Alltså mamma, fattar inte ??? Det är ju inte ens hype???” Och sen fick han jordens föreläsning om vad som är hype och inte hype. Tids nog…
     

  • INSPIRATION - INTERIOR

    Runt bord till salu i denna minut.


    För ett tag sedan kärade jag ner mig i ett bord. Det blev nedröstat av hälften av familjen men jag bestämde. Viggo är mest nostalgisk och påstår att det andra bordet är hans barndom. Hela hans barndom.Vilket inte är det minsta sant eftersom vi haft det förra i endast ett par år. Liv avskyr att det ”nya” ser ut som ett medeltidsbord men det tycker hon om allt som inte är Ikea. Nåväl, det här är egentligen lite för litet men jag bestämde att det är perfekt.

    Bara pågrund av den lilla kullisten som jag tycker är så himla fin.

    Så med det vill jag ha sagt att jag ju har ett runt träbord till salu. 140 cm i dm. Som jag egentligen gillar väldigt mycket, nu tänker jag att det kan hända mig att jag hinner ändra mig men just i detta nu är det till salu. Som jag nu inte hittade en bra bild på men det här i alla fall.

    Tapetprover ramlade in. Från Hanna Wendelbo´s nya kollektion från Midbec. Jag hade spanat in bilder och fallit pladask för Apelviken i gult och Filippa i blå.

    Fast den här gillade jag väldigt mycket i verkligheten. Helt klart är Hanna en lysande formgivare och jag skulle nog vilja säga att detta här hennes vackraste kollektion. Så otroligt många fina och mjuka mönster och färger. Jag kommer förmodligen alltid vara pro organisk i mina tapetval och aldrig grafisk. Kattis har stylat  så fina kampanjbilder tillsammans med fotografen Tove Hedvig. Kika bara på äppelträden här, dör så fint!

    Fin helg på er! Nu ska jag samla blommor i trädgården. Det är sådant jag gör nu förtiden.

  • INSPIRATION - INTERIOR

    L’Hôtel.

    Alltså. Vissa lanseringar är absolut flottare än alla andra. Kanske var just den här den tjusigaste av dem alla. När Sandberg lanserade sin nya tapetkollektion L´Hôtel  så var ingenting lämnat åt slumpen. Har man inspirerats av Paris så finna det liksom inga genvägar.

    Platsen var Villa Strömsfors och redan vid det dukade bordet hade jag drömt mig bort till en annan värld och tid.

    Inramningen av villan kunde ju såklart inte varit mer passande. Men ALLT var magiskt in i minsta detalj. Nu hör ni inte musiken men bara den gjorde en mjuk som sockervadd och tänkte att det här dygnet behöver inte ta slut på en evighet allra helst.

    MARIE efter någon med Antoinette i efternamn.

    Tapetkollektionen är något helt unikt och har helt enkelt kommit ur en resa genom Paris. Designteamet besökte Paris vackraste gator och dess stiligaste minnen från förr. Man skissade från tesalongerna och landade på de mest sagolika museum. Vad kommer ur en sådan resa kan man undra? Spana in kollektionen här , här har du Paris från en svunnen tid tolkat till nutid. Vackert.

    Älskar att man dammat av bården i ordets rätt bemärkelse. Själva bårdmaskinen har inte använts sedan mitten av 90-talet men så självklar liten detalj ändå.

    AURÈLIE finns i tre färgställningar.

    Katrin, sicken stjärna! Kreativ chef på Sandberg, som verkligen tagit det här företaget till ett nyskapande utan dess like. Utan att tulla på det som man ändå alltid varit Sandberg. Liksom förvalta det man redan har men sedan ta det till en helt annan nivå. DET är så proffsigt! Och kolla in scarf a´la Sandberg som blir knytblus! Jag bär min likadant.

    Hej du vackra bord.

    Ni som följer mig fattar ju hur jag går igång här. Låtsatsblomster är ju en besatthet jag har.

    Jag har så klart svängt runt i själva huset också men det tar vi i ett annat inlägg. Likaså vad som hände framåt kvällen.

    Så många fina där. Här är Ida Magntorn och Volang-Linda.

    Jag kunde knappt andas av allt det vackra. Fast kanske mest för jag babblade så mycket. Här har man tapetserat ur kollektionen.

    Tapeten heter Marion, finns i tre färgställningar.

    Nu hade ju mörket börja falla över Strömsfors så ni ser inte guldstänken i tapeten. Älskar det och att det ser ut exakt som insidan av en bokpärm på 1800-talet. Eller havet. Eller marmor.

    Blev otroligt glad att se Anna från The Norrmans igen!

    CÈLINE som ett sidentyg. Tänker på en vävtapet men med helt motsatt uttryck.

    Den här villan alltså. Det är nästan så den skulle vara ett museum så alla fick kika in. Sedan kan jag bo där samtidigt, i museet alltså. Vara ett slags interiör. Jag och min familj. Låter kanske en smula märkligt men det bjussar jag på.

    Rekvisitaförrådet för kollektion gick inte av för hackor.

    MARION den med guldskimret.

    Det var som att Emma faktiskt var en del av interiören. Och kollektionen på samma gång.

    Ni måste spana in AUDREY också. Tre olika färger.

    Är det någon som har tänkt på möjligheter med bård? Man kan ha den på en sammetspuff.

    Petra ville ha bården som byxrevärer. Och Elin skulle säkerligen komma på något magiskt.

    JULIE en hel blomsterdröm som vägg.
     

    Det är ju en ynnest att få smyga förbi ett sådant här dukat bord. Jag tror jag tog en bild från alla vinklar.

    Klassikern RAPHAEL har gjorts i tre nya färgställningar.

    Älskade det ytterst kreativa upplägget på middagen. Berättar mer än en annan dag. Här berättar formgivarna Karolina Kroon och Sara Bergquist om hur kollektionen kom till.

    Det extra fina med en morgondag med låtsatsblomster är att ingenting förgås under sömnen.

    Inte heller en annan morgon eller ett annat år.

    CHLOÉ. Gillar den rosa.

    Lätt att känna sig hemma här.


    Aurèlie man hör ju redan på namnet att man smälter. Fast det här är min favoritfärg. Och så sprang hon iväg och tejpade upp en meter på väggen ovanför soffan och dog en smula.

    CHRISTIAN.

    Hade faktiskt ingen aning om att Sandberg hade en liten webshop med accessoarer. Nu har de gjort så underbara scarfes med mönster från kollektionen.  Jag känner mig så extra fin när jag knyter min såhär eller när jag gör vilken blus som helst till knytblus.

    Efter ett magiskt dygn tog en lång bilresa vid. Vilken attans tur att den var lång för då fick jag hänga med de här finingarna några timmar till.

    Så vi lämnade Katrin och hennes blomsterhav och tackade Sandberg för allt tjusigt och sade på återseende. Helst till helgen.
     

  • AMSTERDAM,  INSPIRATION - INTERIOR,  ÖSTERLEN,  PARIS

    Sommaren som gått till historien som den mest fulltankade.


    Vaknade till spöregn i tidig Paris-morgon. Blixtar och dunder är något alldeles särskilt om man slår upp ögonen i en lägenhet på Rue Oberkampf. Lite filmiskt sådär. Jag har jobbat första dagen här. Kanske var det lugnaste valet då de andra hängde i kvarteret. Chester vilade på stenen intill den öppna spisen, jag skrev och skrev. Svarade då och då på mess ifrån Liv & Viggo som verkade en aning förvirrade stundtals. Gator hette Ravioli, telefoner med 1 % och hur i hela friden skulle de hitta hem. Men lyckligtvis så gick allt vägen. Precis innan stängningsdax sprang jag bort med tjejerna till Merci, bara för att få rensa hjärnan lite.

    I ärlighetens namn var jag tveksam till Merci denna gång, kunde de verkligen ha hållt ställningen? Hade butiken blivit uttjatad och mainstream, såhär på ett par år. Nästan på en sekund insåg jag att detta fortfarande måste vara en av de allra mest inspirerande butikerna. Inte just för att jag kommer shoppa järnet där men det är så väldigt härligt på extremt många sätt. Påtal om inspiration, den här sommaren har varit den mest fullsmackade hittils på väldigt länge. Allra mest för alla fantastiska människor som korsat vår väg men rent visuellt är jag så fulltankad. Smockfull. Min hjärna har en overloaded de luxe som aldrig tidigare. Om jag förvaltar detta väl kommer jag ha inspiration för tid och evighet. Självklart ska jag dela med mig av bilder och ord tids nog men en snabb titt. Det roliga är att så väldigt mycket semester har jag inte haft men så här mycket härligheter har som sagt inte kommit i min väg på väldigt, väldigt länge.

    Som familjens Mc Allisters stuga i Dalarna. Och jag kan inte nog påminna om att följa Isabelle på instagram, maken till äventyr får man leta efter. Det allra bästa på instagram just nu.

    Stoppet i Lilla Hyttnäs och Sundborn. Som att hitta hem på något vis.

    Familjen Strenghielm´s hus på Dalarö. Raka motsatsen i färgval som hos Isabelle men så många liknande tankar om hållbarhet och remake.

    Dalarö sen då! Vilka hus.

    Att jag hade ett så himla utmanande uppdrag under juli var lika dränerande som pepp när allt landade till sist.

    Österlen, barnen och hästarna.

    Talldungen som jag aldrig får nog av.

    Familjens nya kärlek, The Norrmans.

    Och av en slump hamna i ett ombyggt garage med två våningar och takterass i Amsterdam Noord.

    Att överraskad inse att vi råkade hamna i bland de absolut coolaste områden jag någonsin besökt.

    NDSM, maken till ställe alltså.

    Det allra bästa är att inspirationen grundar sig nästintill uteslutande (bortsett från merci då som ju trots sin absolut helrätta inramning är en affär) i hållbarhetstänk, remake till det yttersta och gräva där man står. Helt fantastiskt och rätt.  Och evighetssamtal om allt detta. Exakt vad jag behövde. Tack alla inblandade.

  • INSPIRATION - INTERIOR

    A Bloomsbury Story.

    Det här med vart man hämtar inspiration är ju en rätt knivig fråga. Jag menar, den där lilla oansenliga tygbiten längst ner i en låda från loppis kan ju sätta igång mer tankar än allt surfande i världen. Och jag fattar ju att det låter trist att säga att det som inspirerar mig mest är samtalen och möten med andra människor. Och då menar jag allt från mina nära och kära till helt nya bekantskaper. Jag förstår ju att man vill ha något mer handfast för att kunna inspireras i andra hand. Konkret inspo liksom. Well. Det är väl bara så jag funkar. Min hjärna är rörig, inte särskilt konkret alls. Mina tankar kring inspiration är inte helt tydlig, och alltefter jag ursäktar frågan om var jag hittar inspirationen genom att linda in svaren i allmänt lösa föreställningar så känner jag mig själv helt nöjd så. Det är ju så jag funkar och alltid kommer göra. Sedan får man väl tycka att jag är den mest virriga som gått i ett par skor.
    Men nu mina vänner ska ni få ett mycket konkret inspirationstips. Sedan att detta är långt ifrån kopier-bart är ju en annan femma. Men det här går jag igång på så till den milda grad. Charleston Farmhouse, Vanessa Bells sommarhus i Sussex. Där de hängde om somrarna, Bloomsbury gruppen. Någon som sett utställningen förresten?










    Bildernas källor hittas via min pinterest.
     

  • INSPIRATION - INTERIOR,  RENOVERING

    Före och efter bilder – vår veranda.

    När vi letade hus i Stockholm för en evighet sedan eller 11 år sedan var min största dröm en glasveranda. Även fast vi letade lägenhet, som om jag inbillade mig att de även satt på lägenheter. Jag minns att jag såg det fina i alla verandor, oavsett om de var ett mishmash av hemmabygge. Såklart såg jag mig blind på skyhöga bostadspriser, men?! Huset hade ju en veranda i alla fall?! Resten är ju historia för er som följer mig. Och för er som inte har gjort så hittade vi alltså nästan helt intakt glasveranda på vårt hus! Det är faktiskt helt sant. Under lager av masonit, tapeter och isolering satt den. Och två fasader på det, en vit och en faluröd. Men längst därunder, exakt så som den byggdes 1913. Med glas och allt. Sånär på en annan sprucken ruta då.

    Renoverad och klar och typiskt älskvärd. Ni fattar när regnet smattrar här väl? Och åskmuller. Och ihopkurande långa nätter med stearinljus. Den är inte stor men alla får plats. Chester älskar den med.

    Jag har varit dålig och visa för och efterbilder på bloggen. Kanske var den mesta renoveringen skedde innan jag hade en blogg. Men såhär såg det ut när vi köpte huset. Överspikat från alla håll. Och tre originalfönster hade ersatts av ett stort. Men faktiskt, de små ovanför var även de sparade. Kunde man ju inte våga drömma om.

    När vårt hus var till salu fick inte jag lämna Stockholm. Jag var så väldigt jättegravid då med Nomi & Charlie. Så med andra ord, jag köpte huset helt osett. Det enda jag såg var bilderna som Kristo tagit. Bland annat denna då, haha! Ärligt talat, jag undrade länge vad jag egentligen föll för?! Detta är alltså, verandan sedd från insidan, då även ena ingången till detta tvåfamiljshus. Det fanns ingenting som kunde tyda på att där var en glasveranda. Verkligen ingenting.

    Om man backade in i den långa korridoren, som fanns där när vi köpte huset, så hamnade man ungefär här. Där balken i taket sitter var en vägg.

    Det var verkligen en lång korridor från ena kortsidan av huset, till den andra. Där människan i västen står är alltså …

     
    ..detta idag. Och där dörrhålet var är vårt skafferi. Det har jag faktiskt visat lite före och efter, här på bloggen.

    Men verandan då.

    Kände faktiskt en svag tveksamhet här. När det stora fönstret var väck och Kristo varsamt plockade bort ett efter ett. Som om alltsammans skulle rasa vilken sekund som helst. Men min man är alltid tvärsäker vid sådana här situationer. Finns liksom inget tveksamt eller nervöst över honom. Fast han aldrig tidigare gjort något liknande. Ingen misströstan liksom. Bara pepp. Inte ens när det visade sig att måtten på sidfönstrena, som vi använt som mall till snickeriet skilde sig på en centimeter från de främre fönstren.

    Fast då fick vi  en anledning till att göra hål i väggen vid ett senare tillfälle.

    Ni förstår väl att detta är ett drömfynd? Undrar ni något så tveka inte att ställ frågor i kommentarsfältet.

    Detta är supermyset för mig. Alla dar. I sommar ska vi också fixa klart dubbeldörren till vänster, Kristo lärde ju sig spröjs förra sommaren.

    När kvällsolen slår tillbaka från grannhuset är ljuset vårt mjukaste.

    Känns väldigt överexponerat här men en solig vårdag är det minst sagt bländande. Och snart är utsikten rosa.

     Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • INSPIRATION - INTERIOR

    Det svänger i sjukstugan.


    Jag måste ändå säga att den här dagen började rent oklar i friskhetstecken. Kristo ligger fortfarande däckad i 40 graders feber, Viggo har dragit på sig en släng av magsjuka och jag är typ lite av allt. Plus mensvärk from hell. Med migrän av samma orsak. SÅ började tisdagen. Men framåt lunch sådär kände jag att nu får det banne mig vara nog. Jag menar så jädra förbannat trist att vara hängig flera veckor i sträck och ena dagen upp och andra ner. Så jag for ut på några ärenden. För att hemma igen mötas av tidernas lyckligaste bud som kört ända från Göteborg med endast blombuketter. Det kanske var mer från början men just när han sladdade in på vår uppfart var där endast min bukett plus varsin till Matilda och Nathalie kvar i bilen. Han tyckte i alla fall att han hade världens flottaste last, att han aldrig tidigare varit med om maken till fint och långväga bud. Så jag sade tack och sa att han skulle hälsa till Matilda & Nathalie. Som – tips ! – bloggat från Nordiska. Gaaah så fint!

    Det absolut vackra blombudet kom från Boråstapeter och hade såklart koppling till gårdagen. Och jag vet inte exakt vad det är med tapetserare-lusten men den har i alla fall slagit till. Kan det vara mitt nya kall? Och trots att Kristo yrade något om jag och andra andningen så kände jag absolut på en sekund för att stryka ut tapeten (med strykjärn alltså) som buketten var invirad i och påbörja en sådan här vägg.

    Tapeten var Thistle. Och nu ser det ju konstigt ut men jag säger bara, tapetkonstnären på le labo butikerna höll på i månader.

    Så fasligt blek men faktiskt sjutton resor piggare nu. Efter den lilla tapetseringen så for jag runt som en liten galning, och liksom kände livet i mig.

    Var tvungen att dra upp den här nyfyndade spegeln trots att väggen fortfarande var dyngsur av lim. Älskar etsade speglar.

    Tack för blommorna Boråstapeter! Göteborg alltså och Blomrum. Nu ska jag hoppa i säng och sova skönhetssömn. Och sedan håller jag på med en maratonläsning som jag måste berätta mer om imorgon. Perfekt i sjukstugetider. Och annars med.

         Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • FOR THE MONDAY COFFEE,  INSPIRATION - INTERIOR,  Okategoriserade

    For the monday coffee.

    Attans vad trist! Vem fick boka av både flott tågmöte med dessa finingar? Ja nu var det ju inte så att jag, Nathalie och Matilda bara skulle ses på tåget utan även följas åt hem till Kristin och kvällens tapethändelse.

    Idag lanserar nämligen Boråstapeter nya kollektionen In Bloom och jag visade imorse på instagram en hörna av vårt nya absolut drömmiga rum. På riktigt, så älskar jag den här tapeten och jag inser ännu en gång vad tapeter gör magiska förvandlingar. Funderade på hur det var när vi flyttade till vårt hus. Vi målade allt enhetligt och vitt för vi kunde inte välja. Vi hade dessutom ett väldigt tomt hus och inväntade val och köp av möbler i en herrans massa år. Nu är det ju sant att en tapet möblerar ju liksom ett rum på stört. Så egentligen borde man kanske göra tvärtom. Det här rummet vill jag knappt möblera alls känns det som, vill inte skymma en endast liten blomma! Fast det gjorde jag och mer tankar om det en annan dag.

    I alla fall, Kristin bjuder på tapetträff och här ser ni vilken tapet hon valde.

    Nanna ska ju också till Varberg! Så länge sedan vis sågs. Får sjunka bort i hennes blogg i stället, en av de vackraste mjuka.

    Påtal om vackert så har Katrin Bååth varit en sväng till Villa Strömsfors. Tänk att jag var ditbjuden när allt var orört. Men vilken magi de har skapat, känns nästan lite på låtsats. Drömmer om att hyra hela villan för oss själva med nära och kära.

    Och gifta om oss kanske? 20 år nästa år ju! Porslinsbröllop, darling!

    I denna vackra klänning kanske!? Från Elsas klänningsskatt! Som tur är har Emma bloggat och Marlene bloggat om hela den fina dagen på Nordiska Museet. Själv har jag då inte kommit längre än att gotta mig i andras. Ja det var ju just det. Sjuk igen då. Hur många gånger kan man bli sjuk igen och igen på tre veckor? Så jädrans irriterande.

         Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • INSPIRATION - INTERIOR

    ojojoj, tapetdröm!


    Jag trodde aldrig jag skulle vakna upp i ett sovrum som känns som ett parisiskt hotell om våren eller nåt åt den den stilen. Men bortsett från att Charlie och jag drog i ett och samma täcke så kändes det så. Gudars skymning och kära nån så vackert rum vi har. Boråstapeter släpper kollektionen inBloom på måndag och det är lätt att bli knäsvag. Och taa-daa nu kan jag stolt konstatera att jag var högst delaktig i tapetseringen. Min mästare-tapetserare till far hade nämligen tapetskola med mig. I husets mest tricky rum. Det finns inget rum med så många mystiska vinklar, rundade hörn och öppningar. Och det vet ju alla, en öppning betyder liksom mer än själva hålet som förblir otapetserat.

    Pappa tyckte att jag skulle ha ett smart verktygsbälte, detta förblev oanvänt, trots att det hängde där. Jag for upp och ner och ropade till mig allt från knivar till penslar från min far, som värsta tapetserare-primadonnan. Däremot tapetserade jag i knuten scarf runt halsen. Detta verkade en smula oklart till en början. Kanske var jag undermedveten om det massiva stödet på digitala kanaler för Sara Danius i #knytblus. Så därav min knutna scarf. Dock var jag högst medveten om hela händelsen. Och utan att utveckla det hela länge just nu så fattar ni ju vad jag tycker om den saken. Slog mig även igår vid fredagsmiddagen var jag älskar med digitala kanaler. Ingenting går barnen förbi och i det här fallet är det så sjukt bra och fantastiskt. ”vad handlar alla knytblusar om på instagram” Som gjort för middagspratet.

    Tapeten då. Jag säger bara Carnation garden. Måndag.

    Eftersom det inte har bloggats så det står härliga till den här veckan kan jag bland annat meddela att jag hängt med en hel massa sköna kvinnor i Nordiska museets mest hemliga rum. Alltså. jag var så mycket i himlen som man kan när man fortfarande går här på jorden. Elsa hade bjudit in och jag har nästan bestämt mig för att studera till museiindentent eller något åt den stilen. Drömdagen kommer snart på bloggen. Oj, tiden går. Dags att knyta blusen och susa iväg till mitt lördagsjobb på det här stället. Och nu ber jag er observera att jag ska verkligen jobbjobba där. Hur härligt?

         Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM,  WORKSHOP - HIDDEN PLACES

    Hidden places och drömvåning.

    Igår var jag i Västerås och scoutade locations med Babes in Boyland. Vi håller ju på att sy ihop en workshop som går under namnet Hidden places. Och jag kan knappt vänta tills det är dags att dela med sig om upplägget. Fast jag kan lova redan nu att det blir speciellt då vi lovar att ge er det gömda, det glömda och blåsa liv i platser som är vana vid raka motsatsen… Sådana ställen som gör oss knäsvaga och som förtrollade. De må låta som en klyscha men jag kan inte använda något bättre ord. Sådana ställen gör något med mig och mitt kreativa sinne får liksom allt det behöver. Jag är helt säker på att det gör detsamma med dig… Kika in på mitt instagram och under stories. Eller hos Matilda & Nathalie. Så får ni en liten hint!

    En lördag som denna när jag är på språng för modefotokurs hos Emma, vill jag dela med mig av ett alldeles magiskt hemma hos och kreativt möte som Babes in Boyland gjort. Ni hittar en hel massa inspirerande bilder på ett drömhem här.

    Det är ju hos Drömma de har varit också. I förmodligen Göteborgs vackraste våning… Som sagt klicka er vidare för lördagens tjusigaste bildsvep.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM