For the monday coffee.

Jag har sådant sjukt Paris-längt just nu så jag nästan inte orkar mera. Däremot så sitter det jäkligt långt inne att ta flyget för en weekend eller det är snarare omöjligt för min egen del och klimatet. Men jag läste med glädje det här inlägget om grejen med att ta tåget till Paris. Sjukt informativt och jag älskade den personliga vinkligen på det hela ”Nattåget var en av de finaste minnena från den här resan. Det var en romantisk dröm om Europa som blev precis så som jag hade hoppats på men inte vågat tro.” Där började jag nästa gråta lite för det är ju exakt så man minns det från tågluffartiden. För övrigt är alltsammans bara positivt och det är fint. Och bra. Så in och läs och räkna hädanefter aldrig bort tåget framför flyget. Allt från ”flyg släpper ut 74 000 gånger mer koldioxid än tåg” till hur man gör och alla tips däremellan.

Att jag längtar lite extra just nu är för att jag vet att Numero 74-teamet har pop up showroom. I just Paris. Saknar dem så och hela alltet med deras kreativitet. Tycker det här var så fint på sänghimlen!

Påtal om kreativitet så gillar det här greppet väldigt mycket. Ska berätta lite mer om det men det heter Made by you och såhär ”The wish to share creativity is its reason of being”. Älskar färgmatchningen och hur allt andas No74 rakt igenom.

Haha, älskar den här bilden som ligger på deras hemsida just nu. Fy fanken vad hon frös, denna lilla unge! Jag minns att det var snorkallt och sista dagen på oktober.

”men kom igen nu, du klarar det!!! Der är inte så kallt egentligen! Det är bara lite inbillning” Barfota, kortärmat och kjol. Och en mamma som peppade så det ekade över kalkbrottet. Samma mamma i dubbla långkallingar, vantar och termobrallor.
 

Inga termobrallor här inte. ATT jag hade gift mig i den här klänningen om så var fallet.

Har suttit och zoomat in detaljerna länge och väl nu.

Påtal om detaljer! Exakt just när jag skulle tidsinställa detta inlägg så plingade det bokstavligen till i min mailkorg (har ny dator och har inte tagit väck alla ljud som jag aldrig annars har). Där fanns ett mail från Steffie som jobbar på N0 74. Hon skickade bilden ovan och skrev att de precis gjort ett litet broderi där de tänkte på mig och min familj ???Sådan fantastisk tankeöverföring! Här sitter jag och skriver om att jag saknar dem och samtidigt broderar de ett hjärta i Sverige! Snyft, nu bölar jag lite… Men ses i eftermiddag med veckomatsedel.