FOR THE MONDAY COFFEE

JAG VET ATT DET ÄR SPRETIGT.

Måndag och jag har lapat sol i januari som om det vore april. Jag funderar på om det ens blir någon snö alls i år? Det kom ett tunt lager i december men det var borta innan vi hann ta fram vantarna. I fredags medverkade jag i Yrkespodden. Jag gillar ju direktsändningar och intervjuer på studs och således också poddar. Jag gillar till exempel inte att få en intervju mailad till mig, som jag sedan själv ska skriva utförliga svar på. Förmodligen är jag för lat så det får alltid ringas till mig, annars blir det inget. Förr var det kanske annorlunda, antar att det var någon slags osäkerhet som gjorde att jag var tvungen att stöta och blöta saker. DET gör jag i och för sig nu också men tänker att det är bara så man är. Och att man får göra det även i direktsändning. Och numera uppskattar jag ändå det som kommer rätt från mig. Jag menar, allt finns ju ändå samlat i min hjärna så det är ju bara att köra. Det kan såklart bli fel ibland som när jag sa in-fackad i radio. Som INTE låter likadant i talande form som det ser ut i skrivande. Och inte låter som man tänker det. Men det må vara en världslig sak. Nog om det. Frågan – vad inspireras du av – ställdes vid podd-inspelningen , som ofta annars. Som alltid är frågan svårbestämd för det där skiftar ju enormt. Och på många sätt är det en onödig fråga, då det aldrig fungerar samma från person till person, det där med hur man tankar inspirationen. Möten och människor är min absolut topp på inspirationstänkande. De senaste dagarna har jag inspirerats av Kristin i telefon, My i DM och Maria över en lunch. Förövrigt har det sett ut såhär:

 

 

Formerna från John Derian.  Jag ser detta dessutom som en direkt påminnelse – damma av drejskivan i källaren NU!

 

 

Haute Couture från Dior. Jag vill brodera mera. Även min 15-åriga son, otippat nog.

 

 

Att följa konton som @kungligaoperan. ÄLSKAR det här, allra särskilt den senaste veckan när kostymtecknaren till Candide skötte kontot. Ni som följer mig vet ju att det här är min dröm.

 

 

Därför fastnar jag lätt i sådana här konton. @dramaten funkar också.

 

 

Ett av mina absoluta favoritkonton är @ekman Det är koreografen Alexander Ekmans konto. Jag kan inte säga att jag är särskilt insatt i hur han jobbar men jag tror han också ansvarar för scenografin i många av hans verk. Och det är minst sagt drömlikt.

 

 

Bokomslag. Egentligen inte för själva boken utan för allt det andra.

 

 

Julia hade fyndat en sådan här väggvas på loppis. Det är ju sen gammalt att jag tycker att väggvaser är vackert, jag har en exakt likadan som denna från Gefle fast grön. Men alltså denna prickiga blev man ju svag för. Kollade runt och insåg att Arthur Percy låg bakom prickarna. Exakt samma Arthur som gjorde teservisen Teneriffa som jag skrev om här. Som jag förövrigt trodde att jag fyndade på Tradera för en tid sedan, ända tills paketet kom och visade sig att jag läst fel och att det var kaffekoppar. Oh no. Jag behöver verkligen inga fler kaffekoppar så kartongen måste säljas vidare. Jag tror att den här serien med prickar heter Gyllen och det finns ju hur många fina som helst, titta bara!

 

 

Och sist, en stjärnbild. Jag har också inspirerats av Sofia Wood . Idag faktiskt, just nu i realtid. Den här bilden lade jag ut på instagram i november där jag tackade Sofia för den fina boken. Jag tackade för orden med tyngd och hjärta. Min man tackade för att den är smart, boken alltså. Mycket smart till och med. Citat: mat man vill laga utan krångel och trassel. Lyxigt fast på bästa sätt, avskalat från allt som inte betyder något i slutändan. Och ja, han har lagat typ allt. Barna har rankat pasta-rätterna till de bättre de smakat. Och idag har jag följt  Sofia´s händelsehöjdpunkter (heter det verkligen så?!) på instagram till en tomatsås. Och den får vi verkligen se var den slutar, eftersom den kokar just nu, men jag insåg precis att jag älskar små filmer på matlagning. OM vi hade haft en tv i köket hade jag nog varit en sådan som följt till punkt och pricka hela rätten från början till slut. Kan dock erkänna att jag aldrig någonsin sett ett matlagningsprogram på TV, så det där var kanske lite påhitt. Men inspirerad blev jag, det såg ju så enkelt ut.

Jag måste erkänna att jag är inget bra på att laga mat. Alltså, det är ju inget man skryter med direkt, knappt sådant man erkänner. Man vill ju liksom vara bra i köket. Kan jag möjligen skylla på att min man är en stjärna och att min mamma är en stjärna! Båda två är helt enkelt lysande med allt som har med mat och bakning att göra. Uppväxt på det viset och sedan fortsatte det liksom. Att det liksom inte behövs då. Eller är det bara att krypa till korset och inse att man inte är bra. Det är väl inte så att det blir äckligt eller jo, ibland blir det faktiskt det. Jag är en sådan som bränner, kokar för länge eller för kort, inte förstår vad det ena eller andra gör för slutresultatet. Jag lyckas även få saker att brinna i köket, på riktigt alltså. Allt från grytlappar till bakplåtspapper. Jag måste koncentrera mig till 100 procent och jag måste följa recept, kan liksom inte det där med ”på känn” och att höfta. Jag kan absolut inte laga sådant som inte är vego, mer än köttfärssås. Möjligen kycklingfilé men det är knappt och verkligen inte en hel kyckling med ben och allt. Men eftersom min man jobbar i Stockholm så måste jag ju ibland laga mat om vardagarna och då gör jag givetvis det. Ja, så nu vet ni det. Det var verkligen ett sidospår här på måndagen. Sidospår måste vara mitt mellannamn. Nu ska jag återgå till tomatsåsen. Den ska koka länge för att bli riktigt god fick jag veta. Jag gör exakt som det var sagt.

4 Comments

Leave a Reply