-
Hidden Places 2
Alltså ge mig ett stall. Så sköter jag resten. Nomi har flyttat in där flera gånger om med hästarna hon inte äger. Hon hävdar att det är världens vackraste stall och jag säger inte emot. Fast jag kan inte låta bli att se förbi hela hästhärligheten och låta fest efter fest ta plats här i stället. Grattis Julita Gård, ännu en festlokal! Låt oss se fortsättningen på vår workshop Hidden Places. Eller egentligen början, för det var så vi startade, kvällen innan detta.
Livstallet på Julita Gård öppnades upp 2014 igen efter att varit stängt i en herrans massa år. Jag läser att Arthur Bäckströms hästar huserade där tills 1935 men måste nog ändå dubbelfråga om det var där och då det klappade igen?
Å andra sidan vet jag att selkammaren är full av burkar och små flaskor, seldon och sadlar från den tiden. Kan inte låta bli att fundera på vem var det som stängde dörren sisådär 1935. Och tänker på den som öppnade den. Lyckost måhända. Och även en tanke till sadelmakarens arbetskammare med utsikt över Öljaren. Inte så oinspirerande.
Ser ni karaffen? Ett smakprov på ett kommande samarbete mellan Granit och det portugisiska familjeföretaget Vasicol. Granit sponsrade Hidden Places här på Julita med porslin och jag föll pladask för denna limiterade serie. Släpps på utvalda butiker i Stockholm, Göteborg, Malmö och på nätet den 11 november.
Var tvungen att kasta lite torkade blommor över uppläggningsfaten när jag skulle packa ihop dem för budet till Granit´s showroom.
Det är ju sådant man gör. I alla fall så är glasyren, den gula något alldeles extra tycker jag. Finns som grå med.
Jag, Matilda och Nathalie hade dukat upp och Fia från Iminlillavärldavblommor hade gjort ljuvlig bordsdekoration. Från hennes egna torkade samling blev det som en äng som vajade i vinden. Fast i själva verket blåste det ju storm så när vi öppnade var det mer än vajning så att säga. Har ni sett den här kransen förresten? Snacka krans väl?
Liljeholmen stod för alla stearinljus. Du vet väl nu i ljustider att det är av stor betydelse att välja 100 % ren stearin? Liljeholmens ljus tillverkas i Oskarshamn av stearin baserat på den förnybara råvaran talg och bidrar därmed inte till växthuseffekten. Det avger dessutom minimalt med miljö- och hälsoskadliga ämnen.
Vass ändå.
Det är banne mig en ynnest att få möjlighet att blåsa liv i gamla platser. Det måste väl ändå vara så det var tänkt. Å andra sidan var vi inte direkt tomma på närvaro eller hur man nu ska se på saken. Fast egentligen tänker jag att det är väl så det måste vara, konstigt vore väl annars om åren inte satt i väggarna.
När middagen skulle serveras var mörkret som en mysig filt över alltsammans. Det enda tråkiga var väl att maten inte direkt hamnade på vackra bilder. Men menyn signerad Tommy Myllymäki och Julita Wärdshus var så galet magisk. Och helvego. Någon sa att den här menyn var exakt en sådan man skulle vilja bjuda på när man liksom hade alla åldrar som gäster, den passade liksom alla.
Kronärtskocka var min favorit då den var ångad. Först lades den i citronvatten sedan ångades den alltså, vilket gav en konstisens man blev helt lyrisk av. Sedan var det så vackert att liksom hugga av toppen såhär. Har ni Tommy Myllymäkis bok Grönsaker & garnityr? Menyn från kvällen kommer här:Kokt Kronärtskocka med citroncreme
Rostad morotsallad med mynta, koriander, chili och lime
Hjärtsallad med rostad lök, soyamajonäs och syrad rödlök
Tomater med olivolja och salt
Rotselleri med hasselnötter och rapsolja
Rödbetor med svarta vinbär och getost
Kall pizza med zuccini och parmesanost
Potatissallad med pepparrot och kapris
Färskost med olivolja
Äppeltarte med vaniljcreme
Fint så.
-
Hidden Places 1.
Jag har ju hållt workshop med de här sköna bönorna Matilda & Nathalie. Vi höll till På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet. Och bara att hänga i omgivningarna är ju magiskt i sig. Kanske det mest perfekta Hidden placet! Kvällen innan kunde Julita-borna spana in oss vid dikeskanten.
Egentligen startade vi ju upp dagen innan med middag i stallet. Men vi kikar på vad vi gjorde dagen efter. Jag hade nämligen tagit på mig uppdraget att lära ut lite blomster-hantverk. Vill verkligen tillägga att detta inte är inom min mest bekväma zon. Joo, att tillverka blommor men att vara pedagogisk är inte min starka sida. Bägge mina systrar är lärare och jag tror att inget blev kvar till mig där. Milda öde.
Däremot är jag rätt bra på att göra om ett ganska vanligt växthus till en ateljé. Säckväv är grejen! Och allra helst den jag hittade på Julita, den gamla, slitna och glesa.
Det var så jäkla fint att fixa där samtidigt som solen gick upp. Egentligen vill jag ha det exakt så jämt. Men vem vill inte det?
Efter frukost vid värdshuset samlade jag min grupp. Det var Helena Lyth, Annica Clarmell, Lina Östling, Sandra Willund, Lena Ahlgren, Paula Lundberg och Tarja Savela. Tur för mig att de var snälla och hade full koll på hela alltet.
Panduro stod som sponsor och det var väldigt fint att prova igenom ett del av deras sortiment. Jag ska lista allt vi använde och dess olika egenskaper. I allt från verktyg, tejp, olika ståltråd och lim. Inlägg utlovas snart! Bra grejor verkligen. I en sådan här typ av workshop funkar det bara med det bästa. Slöa saxar och lim som aldrig torkar är lönlöst. Så verkligen ett stort tack till Panduro för ni gjorde detta möjligt! DET fick mig att andas ut en smula.
Blev så inspirerade av Paulas tatuering. Och sedan köpte jag upp all hennes keramik men det är en annan historia. Fast spana här.
Det var ingen slump att vi fyllt taket med paraplyn. Det är faktiskt en av mina bättre återbruksstommar. Minns ni den här till exempel? Fast nu råkade jag ju få låna de som fanns i gömmorna här ute. Önskade mig samtliga.
Jag har provat en hel del limpistoler men denna är super, just sayin.
Lena gör så fina sandaler, kolla! Snart ska hon hålla workshop i att göra sina egna sandaler, DET vill man ju!
Annica gjorde en dahlia och Helena en orange vallmo.
Som jag sagt förut är just det här pappret sagolikt.
Och bara av skräpet kan man göra det finaste. Viktigt att spara!
Med facit i hand och fjärilarna i magen någon annanstans kan jag absolut tänka mig att göra detta igen. Och att göra blommor, kanske skulle jag bara roa mig med det hädanefter…
De vackraste tapetveporna hängde längst bak i växthuset.
Vi hade helt enkelt frågat Photowall om vi fick visa upp tapeten Flora Hysterica i samband med workshopen. Jag råkar nämligen ha kärat ner mig i den. Martin Bergström har designat den utifrån sin egen samling av torkade blommor. Tanken har varit att ge liv åt blommor som är flera hundra år gamla och på så vis återuppta naturens avbrutna kretslopp. Fint beskrivet tycker jag.
Såhär sa han om kollektionen: – En blomma som plockades för ungefär tvåhundra år sedan finns kvar som en tidskapsel bland pappersarken. Den här tapetkollektionen ger den lilla blomman möjlighet att blomma igen, att tidslinjen som påbörjades fortsätter.
Detta är bara ett litet utsnitt av hela tapeten. Vi var många som föll för den vill jag lova. Färgerna är helt perfekta.
Påtal om andra perfekta färger och avdammade pompoms. Pompoms må vara det mest uttjatade diy:et men fasen det är bra fint. Extra tjusigt att fylla loppisparaplyer med. Och eftersom jag nu inte längre har en egen butik så släpper jag svaret på frågan jag fått mest under åren. Var köper ni ert silkespapper. Svaret är Embacollage. Grymma produkter, alltid träffsäkra nyanser och fin kvalitet. Och utarbetat hållbarhetstänk.
Mitt eget herbarium har ju nästan hundra år på nacken. Eller mitt eget är det ju egentligen inte, det är ju Märta Björkmans. Till låns på obestämd tid tänker jag.
Men vet ni, numera har jag min egen växtpress! Och ett tomt herbarium. Som någon kommer hitta på loppis 2118 eller nåt kan vi hoppas.
Jag ska också pränta om dikeskanter och skog. Med tjusig skrivstil.
Efter lunch var det dags att göra växthus igen.
Så himla fint att Sarah hjälpte mig. Hon är en av mina äldsta vänner och den mest kreativa jag känner. Så fantastiskt att ha henne med. Här håller om i de prints som trycks upp i och med Nordiska Museets nya webbutik. Tyvärr har de ännu inte fått sin plats men jag lovar att hojta till när de finns där. Helt underbara och jag vill ha som tapet, helst den färgglada.
Ni är så många som frågat om denna workshop kommer igen. Till våren tänker vi.
I ösregnet så hämtade jag blommorna och tog dem till mejeriet. Så nu vet jag att crepepapper håller för vatten.
Alltid extra fint att ge dem en plats.
-
Hej hösten 2018, jag börjar om nu.
Vet ni vad. Insåg precis att jag har bilder från Dalarna, Dalarö, Sundborn, Yasuragi, The Norrmans, Amsterdam, Paris och jaa så mycket Paris. Workshop. Pappersblommor. Kalkputsade rum. Jag skulle kunna fylla den här bloggen ända till jul, då är det kanske ändå synd att lägga av?!
Tänk er känslan klockan sex en regnmörk morgon. När Öljaren brusar lite havslikt sådär. Då du travar genom det mörka Julita Gård och går in bakvägen genom växthuset. Då huset är kolmörkt och du trevar fram ända tills du ser glasdörren till orangeriet. För en sekund tänkte jag på tiden som ändå till viss del står still. Att jag inte är den första som öppnat den där dörren om morgonen. Långt ifrån. Kanske lite otippad syn dock med gigantiska pappersblommor. De fann sig fint där bland pelergonsamlingen. För några år sedan så övertog Nordiska museet den samling som funnits på Uppsala Botaniska trädgård, där man under 90-talet efterlyst gamla sorter pelargoner. Så nu står dem just här med berättelserna på pränt. Hundra år på nacken och bara lever och lever.
Japp känslan satt helt klart i väggarn när jag, Matilda och Nathalie höll Hidden Places på Julita Gård. Så länge, när jag går igenom alla bilder kan vi väl kika runt.
Vi skulle ha suttit exakt här vid middagen. För exakt där brukade Arthur Bäckström kalasa när det begav sig. Kika in hos Helena Lyth och gå flott husesyn med henne och de andra i Stora huset. Det var lite så det hela började efter fikat.
Lånar en bild till av Helena. För innan rundvandring hade vi blivit serverade en sådan otroligt god kaka. Plommon och fikonkaka hade jag liksom inte gått igång på innan men gudars skymning! Så jäkla god! Det var Julita Wärdshus och Tommy Myllemäki som stod för maten och jag det var första gången jag under ett dygn åt en sådan komplett vegetarisk och fantastisk god meny, återkommer till den. Såg att de öppnat för julbord nu. Jag har besökt detta julbord en gång och det var magiskt.
Vi dukade ju upp i stallet som de första i världshistorien som någonsin ätit middag här. Om man bortser från hästarna själva. Älskar den här bilden som Lina Östling tog innan middagen startat. Extra nöjd är jag med fulrampen som jag täckte med halm från stallboxarna!
Mari Strenhielm har också bloggat så fint. Hon var med och hjälpte oss tillsammans med min vän Sarah. Att kalla sådana stjärnor assistenter är väl lite skevt. Men OM jag skulle kalla dem det må de vara de bästa i mannaminne.
Och här var jag från instagram. Så jäkla rufsig av regnet, har det någonsin regnat och stormat likt detta på Julita? Ganska så sliten i ärlighetens namn men ändå så fasligt varm i hjärtat. Så sjukt fint att göra detta tillsammans med Matilda och Nathalie. Det är alltid en resa för sig, att hålla till på platser som kanske inte har vanan inne för just workshops av sådant här slag. Det kan helt enkelt bli en hel massa som man inte räknat med från början, lite krokig väg sådär. Men det absolut viktigaste blir alltid, hur man än vrider på det, alla samtal och möten som korsar ens väg. ÄLSKAR det.
-
Det STORA inlägget om Hidden Places – ett halvår senare.
Det här bevisar bara hur snurrig min hjärna är. Strax efter vår workshop Hidden Places blev jag sjuk och inget blogginlägg kom trots jag lovade. Sedan har jag vaggat mig in i tron om att jag inga bilder hann ta. Inte sant någonstans. Jag hann visst, långt ifrån på allt och inte alls när allt var orört. Eller lite mer struktur i alla fall, lite mer ihopvikt, lite mer prydligt. Å andra sidan, hur kul är det? För det var ju sedan det hände. Den här workshopen var som explosion i kreativitet. Exakt den slags kreativitet som får en att fortsätta gå liksom. Den som inte har ramar eller begränsningar utan bara svävar ut i luften vi andas. Inte alls vår förtjänst utan alla underbara människor som var på plats. Alla gick igång på tusen cylindrar och såg herrgården som sin egen för en stund. Jag hade kört ditt ett proppfull släp i fullhöjd, ni vet ett sådant man går in i och kan packa 2,5 meter upp också. Dagen innan blåste jag, Nathalie och Matilda liv alla rum med rekvisita som vi samlat på oss under åren. Det mesta vintage. Ett insomnat hus blåser man inte liv i på en kvart, det är ett som är säkert. Å andra sidan fick alltsammans något filmiskt över sig eller att rummen blev som dockskåp som bara väntade på att få fyllas med människor och samtal. Det var något alldeles särskilt att lämna herrgården så dagen innan. Och självaste dagen blev till något som jag alltid drömt om i jobbväg, trots att jag inte visste om det själv. Att hämta inspiration i andra människors historier och kreativitet är något av det viktigaste jag har.
Och ni har väl inte missat att vi har släppt nästa Hidden Places. På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet!! Kolla information och anmälan här! Det finns några platser kvar och det kommer bli magiskt. Bara att få hänga där i sensommaren, som om stora huset var ens eget, känns drömmigt. Att vi dessutom startar upp med härlig middag gör inte saken sämre. Många undrar om förkunskaper. Inga alls och du behöver varken jobba som stylist eller fotograf.
Okej, från noll till hundra. Här kommer världens längsta bildsvep – från Hidden Places i våras!
Jag byggde kulisser för att visa att allt är på låtsats. Visst kan man tro att det är madrasser på hög? Nix det är faktiskt skräp som porslin och annat var packade i. Ljuvliga dukar och lakan från Bungalow.
Vi fantiserade friskt när vi byggde rummen. Bästa tricket för att få ens tankar att skingras på det mest oväntade sätt.
Fia på iminlillvärldavblommor hade satt ihop vårt blomsterval.
Här fick deltagarna gå loss som de var deras egen blomsterbutik.
Vår vas-samling var to die for.
Vi var supernoga med att alla blommor skulle återanvändas gång på gång. Oavsett om de legat utspridda.
Agnes in action.
Jag skrev ju något om att allt var prydligt och ihopvikt. Det där var kanske inte hela sanningen. I min värld är det här skåpet ytterst nogsamt. Vi hade flera hundra meter vintagetyger, att använda som backdrop och i bild. Ylva Von Rosen hade låtit oss låna hennes William Morris-skatt.
Anna & Malin från Mrs Mighetto hade med sig nya produkter. Det tyckte jag kändes så himla fint att de valde att plåta det just här.
Allt plåtades i naturligt ljus och vi delade tips om det. Någon valde att bara fotografera med mobilen och det funkar det också. Man gör som man önskar.
Emma och bombnedslaget. ATT jag är likadan.
Det sveptes tapeter.
Och våra egna påsar, som Kristo ritade åt oss, väntade som en maxad och ljuvlig goodie bag. Sådant vi inspireras av. Där fanns saxar och band från Studio carta, eftersom vi fick så många anmälningar så blev vi utan den här ljuvliga men kolla, Le picolle scissor, en minisax för band. För övrigt älskar jag allt i den här shopen. Alla deltagare fick Elin Unnes bok – I odödliga odlares sällskap. Den älskar jag med. Jag faktiskt allt som ingick i väskan, det var ju det som var grejen. Pennor och skrivbok från Katie Leamon/Parlebo.
Och en massa nummer av underbara Koko! Detta är ju en tidning för barn men den egna, unika formen inspirerar mig så till den milda grad.
Juicer från Bodhish levererades. Äntligen kör Sanna för fullt på Borgmästergatan i Stockholm. Kika här och följtips!
Vi hade ju också släpat grejor till rummet man inte ville visa oss från början. Sådana är vi.
Vid första anblicken lite rörigt kan man tycka.
Men oh nej, det finns där.
Inser så här i efterhand vad mycket vi fyllde huset med. Ska nog lägga ut en film på story när jag efter 2 månader fortfarande inte packat upp. Fast jag vet inte om jag vågar. Där snackar vi röra.
Spillror av stilleben. Jo, till och med pressade blommor från 1932 var nedpackade.
Det var helt fantastiskt att gå runt och se alla i kreativt flow! Vår vision var ju att smygstartat lite dagen innan, att bygga en värld som skulle få vara föränderlig. Det lyckades, ingen hamnade i någon slags kreativ spärr. Det brukar jag annars lätt kunna göra på workshop. Man kunde liksom gå runt och mjukstarta utan att kastas in i skapande på momangen.
Vi hade fått låna Bianca Love från MeliMeli. Den här lilla soffan är magisk.
Det här var rummet där den lite galna sömmerskan höll till. Egentligen tänkte jag mest på mig själv och när Viggo sa, om du inte hade fått oss tror jag du varit en kattkvinna i Paris! Jaha, sade jag som aldrig önskat mig en katt. Jo, men du skulle ha hundra katter, hatt och långa klänningar! Jag tyckte det lät lite som Madame Oiseau och han menade att det var helt korrekt spanat. Lät ju i och för sig härligt på sitt sätt.
Klänningar i långa rader.
Hmm, den minsta rekvisitan måste ha varit en knappnål. Eller en bjällra. Att man orkar hålla på ändå. Fast såklart man gör!
Poppy fotograferade Mighetto-pinglorna!
Blommorna hade eget liv.
Att få fylla igenbommade och insomnade hus med blommor borde vara lag på. Huset säger i alla fall tack av hela sitt hjärta.
Vi hade massor av våra favoritböcker för fritt bläddring. Karin från Pysselbolaget kikade på alla dem från Natur & Kultur som var en av våra sponsorer. Tycker deras sortiment som grundar sig i hantverk är megainspirerande.
Vi flaggade järnet för remake och återanvändning.
Så galet högt i tak. På alla vis.
Fast här fick vi kämpa för att nå.
Tror inte vi lämnade ett hörn till slumpen.
En kyrkogård för kakelugnar fick samsas med balettdojjorna.
Insåg när jag kom hem att det kanske var att ta i med 13 par…
Alla dessa väggar. Huset var kolossalt så vi hade några att välja på. Allt från tapet till puts.
Det var ju strax innan påsk och lite tema är fint att sticka in. Då var det våren. Nu är det hösten och skördetiden. Och blomsterhaven.
Helt i sin ordning.
Här med.
Vi hade även torkade växter och blommor. Rosépeppar är så fint.
Haha, jag blir nästan matt av mig själv här mitt i inlägget. Hur jäkla mycket fick vi med oss??? Ett helt skåp med vitt porslin, jodå!
Mitt i alltihop så bestämde jag mig för att bunta ihop varsitt DIY-kit på stjärnorna vi gjorde till den här plåtningen. Hade nämligen bestämt mig för att dela med mig utav receptet.
Observera inslagningen av delarna.
Inget levande lämnades kvar. Så blomster fick nya ägare.
”Ljuset vandrar på ett alldeles särskilt sätt, kanske är ljuden helt annorlunda mot vad du är van vid. Eftersom tiden oftast stått still så faller skuggor och ljusglimtar på samma vis, nu som då. Med respekt till husen och platserna vill vi fylla dem med liv. Med samtal, möten, kreativitet och små sköna ting.”
Det är så vi beskriver vår workshop till en del.
Här hade alla lämnat workshopen och då återstod ju bara att packa ihop. Tror du vi hade tänkt på det innan? Alltså, det finns ingen elektricitet här och mörkret lägger sig ganska raskt i mars.
Vi for runt i som virvlar men stannde upp då och då, där ljuset vilade extra mjukt.
Jag hade sytt en sänghimmel av vintagetyget som är min favorit. Typ dagen innan workshopen, bara för att jag ville. Och trodde mig ha tid över.
En av våra samarbetspartners var också Animalesque. Sara Lowes gör dessa masker för hand och jag älskar dem, älskar även hennes stories. Som kolla denna för spanska Vouge där hon gjort kostym.
Det var verkligen inte lätt att lämna stället. Vilken tur att det snart kommer igen.
Kika in här för andra som har bloggat om Hidden Places.- Agnes på Cashew Kitchen.
- Emma på EmmasVintage och mera.
- Marlene på Fru Vintage och mera.
-
Hidden Places workshop på Julita Gård!!!!
Whoop, whoop! ÄNTLIGEN släpper vi registreringen inför höstens Hidden Places Workshop! Jag är mäkta stolt att göra detta med Matilda & Nathalie / Babes in Boyland ännu en gång och måste nypa mig i armen en och två gånger om att vi har Nordiska Museet med på tåget! Ni anar inte vilka skatter de låter oss smyga in i!
Jag älskade vår förra workshop. Inte minst för alla underbara människor och energin som nästan gick att ta på. Så mycket kreativitet och bara härligt på ett och samma ställe.
Registreringen öppnar alltså idag och här hittar du all info du kan behöva.
Lite såhär står det:
Vi har en förkärlek för det otillrättalagda och lite skeva, det som kanske har varit glömt eller gömt i många år. Vi vill blåsa liv i insomnade hus och ödeplatser, fylla dem med liv och kreativitet för en stund. Under åren vi jobbat med bild, fotografi och styling har vi samlat på oss en mängd sådana platser, som vi nu valt att dela med oss utav.
Det är något visst med att få lov att stiga över tröskeln till platser som glömts under åren. Som om man vore på hemligt besök. Man vet ju inte alltid vad man ska hitta eller hur man ska känna. Vi är övertygade om att det också gör något med kreativiteten och känslan i skapandet. Ljuset vandrar på ett alldeles särskilt sätt, kanske är ljuden helt annorlunda mot vad du är van vid. Eftersom tiden oftast stått still så faller skuggor och ljusglimtar på samma vis, nu som då. Med respekt till husen och platserna vill vi fylla dem med liv. Med samtal, möten, kreativitet och små sköna ting.
Och jaa så var det nyp mig i armen på att vi tillsammans med Nordiska Museet har planerat detta. Därför får vi den fantastiska möjligheten att känna oss som hemma på magiska Julita Gård, beläget mitt i den sörmländska myllan. Sova i flyglarna till stora huset, få ströva runt och kika in där man vanligtvis inte får vara.
Möjlighet att få bygga lite extra drömska världar i ställen som detta.Där allt ser ut lite som på låtsats, fast det i själva verket är alldeles riktigt.Alltså.
Exklusivt för denna workshop på Julita gård blir en Hands-on workshop att skapa blommor, utav papper, i storformat. Fast lite sensommaraktiga. Inte blåsippor då. För mig är detta den typ av rekvisita som sätter den där magiska stämningen i bilder och inom scenografi. De är ju i allra högsta grad på riktigt men känslan blir mer åt sagan.
Jag känner mig så pepp och längtar redan till september. Att ge tips och råd om blomstertillverkning känns riktigt bra i magen. Workshopen kommer starta med vårt absolut säkraste kort att sätta igång samtal, dela historier och väva ihop tankar och drömmar. En sensommarmiddag då det börjar skymma. Vi tror så mycket på att ses kring det dukade bordet och vad vet vad som kan komma ur det. Extra fint middagen kommer vara signerad Tommy Myllemäki. Vi vet också att det fanns en tid för nästan 100 år sedan då Julita gård fullkomligt kryllade av umgänge, tillställningar och fest. Kanske tänkte Artur Bäckström exakt som vi där , att möten mellan människor är bland det bästa vi har.
Som sagt mer finns att läsa här!
-
Så jädrans irriterande…
Det här gick ju inte alls enligt planerna. Vaknade inatt och visste inte var jag skulle ta vägen. Min hals! Ajajaj! Enda gången jag tidigare haft såhär ont var den gången jag hade halsfluss, helt vidrigt ont. Och mycket riktigt. Halsfluss och penicillin och som en liten hög av krasslighet. Asch så typiskt.
Så bara för att hålla mig själv kvar i Hidden Places tills jag får tid att surfa runt postar jag några bilder som verkligen får symbolisera hela härligheten. Emma in action. Vilken lysande stjärna hon är. Och det här känns exakt som jag i ett nötskal. Världens minsta rum med de miljarder fotovinklarna! Och solskydd till höger och vänster, man tar vad man har.
Det började ju alltid lite såhär. Vikt, prydligt och attans vad trist. Men som i en virvelvind ser man tusen möjligheter och det är som om det haglar idéer. Det liksom bara händer i som ett bombnedslag.
Tack för den ändå. Den absolut härligaste av kreativitet. Den som får en fortsätta gå liksom. Fortsätta vara och verka här på jordeklotet.
Kika in hos Emma vetja och snart ska jag posta det stora HiddenPlaces-inlägget. Men först bli frisk, friskare, friskast! -
Det är inte var dag man blåser liv i ett hus.
Att blåsa liv i ett insomnat hus är inte gjort på en kvart. Jag, Nathalie & Matilda har huserat i ett hus idag där alla rum har lite av något filmisk i sig. Och middagen blev vid 21 och väckarklockan är satt innan tuppen. Vi har förberett för vår workshop Hidden Places och jag kan knappt vänta tills imorgon. Detta känns som allt jag drömt om i jobbväg! ”Vi har en förkärlek för det otillrättalagda, det som kanske har varit glömt eller gömt i många år. Vi vill blåsa liv i insomnade hus och ödeplatser, fylla dem med liv och kreativitet för en stund.” Det var så vi sade och imorgon bitti klockan 8 är det dags för 20 fina människor att dyka upp. Att hämta inspiration i andras människors historier och kreativitet är så viktigt för mig. Allra viktigast faktiskt. Jag tror inte på ”ensam är stark” Lite av poängen med en sådan här workshop är just att knyta ihop människor, deras tankar och det man vill berätta för oss. Och vad vi vill dela med oss till dem. Såhär såg det ut hemma hos oss igår. Innan släpet packades imorse.
Nomi pillade bort prislappar på loppisporslin.
Herre jisses, det var inte glest i den där släpvagnen i full höjd.
Det var högt och lågt och massor. Och huset svalde allt på ett kick.
En andra chans eller hur?
Min sista packning var snabb, allt i en hög.
Så mycket fint som ni ska veta allt om när klockan inte är nästan midnatt.
Sänghimlen är just nu i rummet där väggarna är skog. Och bredvid rummet där jag byggt en prinsessan på ärten säng med flyttkartonger från Biltema.
Ylva von Rosen´s tygskatt alltså.
Måste fixa de här innan jag somnar.
Älskar det fina i vår goodie bag. Banden från Studio Carta är favoriter.
Kolla bara in pennorna från Katie Leamon!
Säg den inspiration som inte föds ur denna bok.
Hidden Places Workshop alltså. Fjärilar i magen men så kul det ska bli. Kika instastory imorrn! -
Our weekend diary.
Fy fanken jag känner en repris från förra veckans krasslighet komma smygande. Nu är det blogga, sedan direkt i säng och sova det där ur kroppen. Helgen har inte varit särskilt helgig om man säger så. Åtminstone inte ledig och lat. Jag har förberett en hel massa inför veckans workshop som jag längtar massor till. Och gjort scenografi inför en föreställning som Kulturskolan och Musikallinjen här i Katrineholm höll, alltid så himla kul. Sedan har jag överraskande nog blivit nominerad till Katrineholms ambassadör! Det känns ju verkligen fint att uppmärksammas såhär på hemmaplan.
m
Vi har valt våra sponsorer till workshopen med allra största omsorg. Därför är jag så himla glad att vi fick Natur & Kultur med på tåget. Att ha tjugo exemplar av rykande färska I odödliga odlares sällskap: Livsläxor & botaniska tricks känns mer än perfekt. Helt överlycklig faktisk. Vilken otroligt fin bok, ska berätta mer snart. Elin Unnes vet ni, min idol. Kolla in hennes Revolutionära fröpopup!
Vi sov inte kvar här fast man kunde tro det. Vi fixade ramupphängning tills larmet (nästan) gick igång på fredagskvällen. Och var tillbaka lagom för att vakna till ett trumsolo.
Älskar den här lokalen. Den stod klar 1949 och detaljerna är så vackra. Såklart har man lyckas renovera bort vissa saker eller snarare misslyckats. Men panelen, stengolvet med infällda mönster, åh. Lamporna är sjukt fina och jag vill sno allesammans.
Måste ta er runt på ett eget inlägg härifrån. Jag har liksom synat minsta lilla knapp på det här stället.
Döm min förvåning när jag hittade en biljettlucka! Jag har aldrig sett den för den har aldrig använts. Istället brukar man ställa upp ett bord och sälja biljetter därifrån. Såklart blev jag eld och lågor och gav Kulturskolan ingen annan möjlighet än att damma av denna lilla pärla. Finns det en biljettlucka så ska den såklart användas, basta!
Min hjärna går lite i högvarv just nu. På flera plan. Nu var jag ju här för att hänga ramar men innan klockan var tio på lördagsförmiddagen hade jag byggt om hela stället men såklart på ett mycket varsamt sätt. Och vips hade Katrineholm en helt perfekt teaterscen.
Nu får ni tänka ljus och sådant men föreställningen hette Kram med fokus på ram.
Fin rekvisita. Att delas ut till publiken <3
Eftersom det är lite hetsigt just nu passar jag alltid på att fråga de barn som är närmast.
Måla svart direkt på ett konstverk kan kännas lagom kul en lördagkväll.
Ljuset. Tack, tack för det. Men kylan alltså, kan den ta att försvinna nu?
Kristo köpte snyggaste radion och de tjusigaste högtalarna som någonsin gjorts.
Kanske blev jag krasslig för jag ägnade två timmar till att leta mig igenom Möbelmagasinet, det är absolut det längsta jag någonsin varit där. Det är ju så kallt där, åtminstone i ena delen och det var där jag rotade. Känner att vi måste prata om det här med väggvaser av gammalt slag. Hur vackert är det inte? Nu vill jag ha en i varje rum.
Har man inte att göra så kan man alltid hitta en biljettlucka och försöka få den lite uppfiffad i ett ryck.
Tur att jag som av en händelse har en massa teaterprogram från 50- och 60-talet.
Plus lite sköna grejor.
Jag har sytt en del, bet mig i tungan typ 10 gånger tills Svea sade: Men du är ju vuxen då får man svära. Japp, Svea, det har du alldeles rätt i!
Jag måste nog börja boxa ihop mina tankar lite. Ska bara sova bort lite feber först. -
Hidden Places tar form.
Visst ser det lugnt, fridfullt och sofistikerat ut? Mokkasin plus Babes in Boyland strukturerar. Och planerar efter en strikt dagordning inför kommande workshop. Hahaha, inget kunde vara mer osanning. Ja workshopen är ju i högsta grad en supersanning men resten då. Kära nån, min hjärna kokar över inom kort och jag funderar starkt på att tvinga mig in i en mörk garderob, sluta ögonen och andas. För en minut eller två.
Säg den idé som inte farit förbi i det här rummet idag, säg det spår som inte fått tusen sidospår säg den struktur som startat så ordentligt för att en minut senare vara ett kreativt kaos. ”okej, vi tar en ny strategi, vi gör såhär” För någonstans i bakhuvudet hade vi ända en tidspress, inte minst för att Matilda & Nathalie farit runt i ett Sörmland med tåg som blev till buss, som blev till ett nytt tåg och lite så. Allt utav ett godståg som hamnat på fel spår. Fast ändå där satt den – vår workshop Hidden Places har sytts ihop. Och jag vet inte när jag hade så här kul. Innan den ens har börjar liksom! Den är fullbokad, med råge dessutom. Fast det kändes himla fint att kunna ge några fler möjligheten än det var tänkt från början. Jag behöver väl inte ens skriva att jag älskar att jobba med Nathalie & Matilda, sådant drömteam!
Vid två fylls det här huset sakta med säkert av barn. Och om det möjligen funnits ett uns av lugn så är det som bortblåst. Jag åkte iväg ca 7 minuter för att köpa fika. När jag kommer tillbaka ser jag att Securitas svänger in på uppfarten. Matilda hänger ut på trappen och säger att det är ingen fara, pannkaksstekpannan ligger slängd i snön och köket ligger i som en dimma. Nathalie står vid spisen och steker plättar… Nomi tänker aldrig mer i livet steka några sådana efter vad som hänt minuterna innan. Liv och hennes kompis hade lyckats bränna pannkakor. Vårt hus har ett brandlarm som går igång på alla cylindrar och vaktbolaget rycker ut bums… Ja vad ska man säga, aldrig långtråkigt i alla fall.
Fortfarande lite oklart men inte direkt snålt fikainköp.
Vi for på loppisrunda också.
På Möbelmagasinet var det så himla mycket fint just nu så vi blev kvar tills långt efter stängningsdags. Det är postskåpet alltså, funderar på hur jag ska försvara det för mig själv.
Nathalie shoppade böcker.
Så visade Ola oss det finaste lilla bordet och då kan du ändå inte se det skavda bladverket på bordsskivan. Sedan proppade vi bilen full med workshop-rekvisita och gick igenom vilket körkort som gäller för lätt lastbil. Kanske borde man uppgradera sig i körkortsvängen nu när man inser att workshops av detta slag är kanske exakt det man vill jobba med resten av livet. Attans så bra dag ändå. Och när jag tänker efter, kanske verkar det inte så väldigt strukturerat sådär sett från ovan men jäklar vad det händer grejor. Det är EXAKT så jag fungerar som allra bäst. Inte efter någon fyrkantig dagordning. Inte efter något punkt ett och två och så vidare. Okej, det är mycket som snurrar. Det kanske kan tyckas sakna röd tråd och strikt fokuserande. Men i själva verket är det precis tvärtom. För som sagt – där satt den. Inget kan vara mer sant!Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
Hidden Places – workshop. Hur och var ?!
Så otroligt roligt att så många redan har hört av sig om vår workshop Hidden Places. Ännu finns några platser kvar och all information hittas här. Tänkte att ni skulle få veta lite om vad som snurrar i huvudet just nu och om platsen där vi håller Hidden Places Nr 1.
Matilda & Nathalie har ju tidigare besökt detta ställe som alltså ligger i Västerås. Det är enkelt att ta sig till och för att göra det enkelt för deltagarna kommer första timmen vara som ett slags kaffemingel innan frukost och skarp tid.
Jag for dit en dag med dem och snurrade runt bland missionshus och tallar. Men just den här dagen kom också en herrgård påtal. Som utav en händelse. Det visade sig att byggnaden inte varit öppen för allmänheten särskilt ofta.
Men efter två steg innanför tröskeln visste vi att det var här vi skulle vara, den allra första workshopen. Vi har som sagt en lista på ställen att dela med oss av men då mars fortfarande inte har värmt upp världen bör vi åtminstone ha tak över huvudet. Och en värmefläkt eller två.
Ni som följer mig vet ju att mina absoluta favorit-locations är dem som saknar fönster, alltså glas. Det får gärna damma och vara hur skevt som helst. Ju mer vindpinat desto bättre. Och jag lovar er att under den tid av året då ni slipper ha trippla underställ ska vi ta er till den här typen av hus också. Men trots att vi kommer råda er till varma kläder och mössa under denna workshop så är det inte snö på golvet i alla fall.
Men det fina i kråksången är att ni kommer få uppleva lite både och. Vi var ju såklart tvungna att fråga om vad som fanns på övervåningen, det är sådant man gör. Och där hittade vi den mest perfekta vind. Som vi knappt kan vänta tills vi får blåsa liv i.
För det är exakt så, som är det väldigt fina. Kärlek på rätt ställe och man får tusenfalt tillbaka. Det finns inte mycket som slår röjet, sopandet och att sedan plocka in det man tycker är lite magiskt. Jag är ju övertygad om hus har själ och att det sitter i väggarna. Det tror man såklart vad man vill om men det blir tydligt att husen och platserna mår extra bra såhär. Åtminstone i min fantasi, det får räcka.
Så lite röj kommer behövas. Inte bara en gredelin dam.
Det första passet på workshopen heter It´s a whimsical world! Det passar fint tänker jag. Och så var det där med rekvisitan. Hur ska man tänka, var ska man lägga tiden, finns det några genvägar. Om man måste ”gräva där man står” hur ska man tänka då. Är det tex möjligt att få parisisk industrikänsla av 70-talig furu. Och hur var det med remake? Såklart delas det DIY, märkligt vore väl annars!
Hela huset är fullt av tapeter. En ständigt sinande inspiration.
Både de avflagnade och alldeles trasiga.
Men måste man lyckas med värsta vintagefyndet för att få magiska rum?
Jag vet inte hur många kakelugnar jag räknade till.
Bara i bitarna från de kakelugnar som inte längre existerade fanns en rad av drömstilleben.
Rekvisitaförråd var det. Vi lovar att släpa med så mycket vi kan. De där som inte finns i var mans förråd. För man ska ju ha lite tur i rekvisitaletandet också. Vi tänker att ni ska ha möjlighet att skapa en dynamisk och unik bildbank, om än bara under några timmar. Både i hela miljöer men också som stilleben. Vi lovar att grunden blir unik.
Det finns inte bara tallar, missonshus och herrgårdar på Vallby. En hel massa hus faktiskt.
Som ett förråd i sig. Ett tjusigt.
Just det här huset är varken glömt eller gömt men väldigt vackert.
Som hur mycket inspiration kan inte hitta i en sådan här manick?
Harsvansar som sudd, då rös jag.
Lärarinnans bostad. Ogift var hon tvungen att vara med. Med snökristaller vid 11-kaffet.
Vad föder stämningar, vad triggar igång fantasin, vad är det som gör att brokighet inte blir en enda röra… Varför föredrar vi naturligt ljus och vad har för trick när solen skiner för hårt eller när mörkret kommer redan vid lunch. Hur gör vi miljöer sagolika på plats utan att lägga till en massa senare i en bild.
Vi kommer inte släpa backdrops men vi sådana här ställen har liksom hundra backdrops av sig själv. Lovar att vi kan gå från lugnaste till mönstermaxat.
Färger och favoritkombinationer.
Dagens andra pass heter Spring gathering.
Att bara fylla platsen med liv kommer sätta fart på all inspiration per automatik. Lite blomsteraffärslek kan vi absolut kosta på oss.
Och att fylla ett och annat hörnskåp.
Eftersom detta är museimiljö känner vi oss lyxigt privilegierade. Lyllos oss liksom. Och ni som kommer med oss!
Och som om det här stället hade något slut. Tror inte det…
Collage 1-4 private, 5-7 my Pinterest, 8-9 Babes in Boyland.