Oj. Hur börjar man… Det är ju inte varje dag precis man ska till att tillkännage viktigheter. Men i alla fall. Nu är det bestämt. Och såklart har det varit ett vridande och vändande. I evigheter faktiskt. Mycket längre än av jag någonsin tidigare har funderat över något. Men nu är det bestämt som sagt och det hela känns alldeles glasklart, vi kommer att säga hejdå till affären! Tacka som ödmjukast för alla år och ett hejdå. Och istället säga hej och varmt välkommen ett alldeles nytt äventyr, det vi brinner för. Det som sätter igång min kreativitet och som landar den utan att aldrig någonsin stilla den. Det som får mig att älska mitt jobb och allt runtomkring det. Och helt enkelt det som jag tänker att jag är allra bäst på. Jag behöver helt enkelt det kreativa för att bli hel. Och det är väl så man bör välja antar jag. Efter hjärtat och magkänslan, det är ju så jag brukar göra. Så all min energi och vakna jobbtid kommer från och med nu tillägnas fotografi, styling och andra kreativa projekt.

Så från och med idag startar utförsäljningen på affären. Vi börjar med 20 % rabatt och utförsäljningen kommer att pågå under oktober månad och så långt lagret räcker. Det kommer att poppa upp en liten affär med sådant som är vårt eget som prints och smycken, men detta är så småningom. Därför är dessa produkter samt beställningsvaror borttagna ur affären.

Well. How do you start … It’s not every day like you’re going to announce important things like this. But anyway. Now it’s decided. And of course there have been tossing and turning. In a long time actually. Much longer than I ever have thought of something else. But now it is certain  and it all feels absolutely crystal clear, we will say goodbye to the store! Thank you kindly for all years and a goodbye. And instead say hello and welcome a brand new adventure, our passion. It triggers my creativity and landing it without never stopping. It makes me love my job and everything around it. And simply what I feel I do best. I simply need the creative to be whole. And it is that you should choose, I guess. Follow your heart, as I always use to do. So all my energy  will from now be dedicated to photography, styling and other creative projects.

So from today the sale in the shop  starts. We begin with a 20% discount and the sale will take place during October and while supplies last. Later on a small shop with such as our own that prints and jewellery will pop up. Therefore, these products and order goods removed from the discounts.

Det allra bästa med att jobba på frilans är kanske att man liksom aldrig vet riktigt i förväg hur månader kommer att te sig. Ganska så ofta så blir jag kontaktad med ganska kort varsel och om man lyckas få ihop det med annat man har i planerna för stunden är det nog lite av tjusningen med det hela. Det tråkiga är ju när man helt enkelt måste säga nej och det extra fina är ju när man lyckas göra lite luft och bara kan hoppa rakt in i ett nytt spännande projekt. Exakt på det viset var det denna gång. Vi är anlitade på uppdrag inom Katrineholms kommun att inreda kaféet i Ungkulturhuset Perrongen. Det var stället jag skrev om förra veckan, fast då höll vi till i de inte iordningsställda lokalerna. Ett projekt som verkligen känns varmt i hjärtat. Kul att jobba på hemmaplan, i sagolika lokaler, bland härliga människor och framför allt för kidsen häromkring. Och hänga här brukar kunna vara lite så här eller så här. Kreativt till tusen.

Just nu jobbar vi efter en strategi som vi är väldigt förtjusta i. Att gräva lite där vi står och ta till vara på sådant som redan finns i huset eller som är tillverkat sedan långt tillbaka. Att göra remake på det som går, att damma av det som fallit i glömska och att handla nytt fast gammalt, med andra ord nästan uteslutande vintage. Trots att tiden är minimal om man jämför vad den brukar vara vid liknande projekt har vi inga problem att ställa om och kläcka ideér, mer högt än lågt. Jag gillar att se det på det viset, sedan får man se vad pengar och tid räcker till. Jag är väldigt dålig att ”hänga” på Pinterest för egen del men när det gäller inspiration för kommande projekt är det bra. Ofta är vi tvungna att hålla våra boards hemliga, så det finns liksom en del bakom skalet här, men just den vi jobbar utefter nu till en del, har vi öppen, och den hittar du här.

När man letar på loppis och antikaffärer vet man aldrig i förväg vad som kommer i ens väg. Kristo har letat urgammal symaskin som man slipper trampa igång, och vips så stod en där.

Med världens finaste låda till. Tydligen har han lite syprojekt i bakhuvudet…

Just nu lever jag mitt i drömmiga jobb. Att vara frilansare är väl som livet är mest, det går upp och ner. Ibland flyter allt som det ska men lika ofta är det precis tvärtom. För trots att många tänker att kreativitet kommer som en blixt från en klar himmel var och varannan dag, och man bara plockar fram när man allra helst behöver den, så är inte fallet exakt så. Vissa dagar måste man helt enkelt bara ta sig i kragen och tänka så man storknar. Och har man tur så kommer man på det. Men idag var en bra dag, turligt nog.

Allt detta är rekvisita till en kommande butiksskyltning. Längtar efter rött, grönt och rutiga termosar.

Idag var Linn och jag tvungna att ta bilen för att kika på en sak. Skogen var sagolik och makalös.

Fint att hamna i spöregn på Vintergatan.

Linn var helt säker på att korna väntade på att byta hage. Att det var därför de köade vid grinden. Just den här kossan fick feeling så snart jag plockade fram kameran.

Tillsist kom vi fram efter att ha kört lite fel bland östra och västra vintergator, raksträckor och korsningar som pekade åt fel håll.

Vi pratade ganska mycket om tystnad och tid alldeles ensam, sådär ett par dagar eller för all del en liten stund av tiden. Om det förändrar en som människa. Jag tänkte på min mamma som gärna bor i stugan i skogen alldeles själv utan att bli rädd för mörker. Och på min pappa. Häromdagen så pratade jag med mamma som sade att pappa varit på sjön sedan fyra på eftermiddagen. Just då närmade sig klockan halv nio. Jag skickade ett mess till pappa och frågade om han fick någon fisk. Efter en stund kom svaret ”inte ett skit”. Jag tittade samtidigt ut genom fönstret, det regnade och blåste som tusan och var nästan mörkt ute… Nästan fem timmar med fiskespö, kaffe och mazarin. Men ingen fisk. Livet är fint så.

Vi tittade bakom låsta dörrar och funderade på livet som varit där.

Nästan alla träd hade mossa. Det såg ut som snö och droppar som stannat och fryst till is.

En container.

En ensam lupin, eller tre, som tagit alldeles fel på tid. De blommade mitt bland all ljung.

Väl hemma och fredagsfika.

Den här lilla sötnosen hade varit med på jobbet hela dagen. Fast tänker att det kanske inte känns så värst jobbigt.

Vårt hus är som sagt lite proppfullt av projekt just nu. Och som grädde på moset, en av de vackraste presenter från en vän. Fast den är Nomis. Önskar er en fin helg !

Jag har hittat mina drömmars studio. Det är långt ifrån en alldeles vanlig sådan. Den saknar el, den saknar fönster och om vintrarna ligger det snö i drivor utmed golvplankorna. Någon får sopa hö och glassplitter så dammet yr och man är ju inte alldeles säker på vad man hittar under bråtet. Men trots det så önskedrömmar jag just nu så in i vassen mycket. Vet inte exakt hur drömmen ser ut, då jag vet med mig att detta hus är långt ifrån mitt eget och dessutom alldeles fallfärdigt, trots att jag varje gång försöker intyga mig själv om motsatsen. Och varje gång jag är där så lämnar jag något litet för att ha en anledning att återkomma snarast.. Det är såklart det där huset . Igen.

Lite såhär är det egentligen.

Men med en sopkvast och en Linn kommer man långt och så nära drömstudion det bara går. Ljuset är det mest magiska jag stött på och alla blixtkurser jag någonsin funderat på faller i total glömska. Har jag sagt att jag avskyr blixt?

Såklart sägs det att ett och annat spöke har sin tillflykt här. Men ändå så är jag alldeles mjuk i själen när jag jobbar här. Trots att vi har ett digert schema framför oss och vi får slita och släpa en hel del så gör luften något alldeles särskilt med en. Och tystnaden. Som på beställning kom också ett sommarregn denna gång. Då blev jag stående i fönstrena som saknar glas och såg ut över ängarna och alla miljarders regndroppar som var alldeles tydliga. Fy tusan, så vackert.

Om det hade varit mitt, hade jag farit hit om det så vore bara för en liten förgätmigej….

Önskar er en fin fredag! Själv ska jag ut bland sommarängar alldeles strax…