• AT WORK

    Solen gick ner 3.14 exakt och jag tror jag såg älvor som dansade i skymningen.

    mokkasin-for-numero-74-1

    Jag har alltid en liten vana när jag är i huset. Jag hälsar och säger adjö. Hej huset liksom. Enkelt och utan dravel. Det hör väl till god ton när man kommer instövlande på oväntat besök. Kristo var med och assade idag och mumlade något att ”om hus har en själ så gillar det väl sådant här”. Jag undrade vad han menade med ”om”. Såklart att de har och på frågan ”om de gillar”. Jag är helt säker – att de älskar.

    mokkasin-for-numero-74-2

    I alla fall så plåtade vi Numero 74 som sagt. Älskvärt som alltid.

    mokkasin-for-numero-74-3

    Dagen till ära hade jag köpt några nya väggfåglar.

    mokkasin-for-numero-74-4

    Jag har inte lovat bort huset till Numero 74 på riktigt. Men de har frågat om de kan få det, just på låtsats, så det är bestämt. Därför håller jag på som bäst och skapar en egen värld där. Exakt sådär som man drömmer om. Som att tvätta sömnen ur ögonen med utsikt över ängarna. Det måste ju vara tusen gånger bättre start än det gamla vanliga spegelstirrandet. Tänk, öppna fönstrena på vidgavel, ta tio djupa andetag och kisa mot världen, ta loss kristallkorken och lite rosentvål i ansiktet, iskallt vatten och sedan är det ju absolut hej världen!

    mokkasin-for-numero-74-5

    Hemmagjord sånär som på kupan. Min man är perfekt på remake. Jag säger jag vill ha en sådan här och fixar lite material och han gör. Bra team där. Nu ska jag förövrigt sätta igång med att göra en snöig himmel. Det kan alltid komma till användning såhär års.

  • AT WORK

    på spaning efter advent.

    mokkasin-23-november-1-2

    Rapport från kaoset. Men lite festligt ändå med kalasvimplarna som ett cirkustält över alltsammans. Eller det där kanske var ett önsketänkande. Och när alla andra bloggar adventsfix och julefeeling så måste jag väl erkänna att det här huset inte riktigt är i fas. Inte på något plan kan man kanske tänka. När det kommer till jobbet så är vi just inne i intensiva plåtningsveckor för Numero 74.

    mokkasin-23-november-2

    Och då är det liksom tillåtet att ber ut sig. Och hänga dekorationer i ljuskronan.

    mokkasin-23-november-3

    Om ärligheten ska fram så är jag ytterst tacksam att snön har smält och att solen värmer på allt vad den kan. Vet man med sig att man ska hålla till i ett hus utan fönster så vill man liksom inte pulsa i snö. Inomhus. Det blir så himla krångligt då.

    mokkasin-23-november-4

    Gillar skoasken som har varit full med franska kottar. Känns som om Paris blir närmre på så vis.

    mokkasin-23-november-11

    Ser verkligen fram emot morgondagens plåtning.

    mokkasin-23-november-5

    Kristo och Linn delar instamoments under lunchen. Tydligen var första like på det delikata lunchfotot av någon med en Michelin stjärna. Då svimmar man ju lite.

    mokkasin-23-november-6

    Och jag dekorerade en lampa. Eller kanske mer försökte trassla ut tygremsor.

    mokkasin-23-november-15

    Det är som om kaos sprider sig självt. Den här sängen är Nomi´s absoluta drömsäng som hon lade vantarna på i somras. Det är bara det att den går inte in genom den smala lilla hallen som leder till hennes rum… Så här har den stått. Sedan i juli. Förövrigt så renoverar vi det andra köket  som nu ska bli Liv´s nya rum.

    mokkasin-23-november-13

    Fortsättning följer då hon har gått från vitt, till tapet, till kalkfärg i rosa, till bröstpanel och nu vet jag inte. Men golven är äntligen slipade, lutade och väntar på inoljning. Och även Nomi´s rum. Hela vår övervåning har nämligen varit vitlackade brädgolv i motsatt till undervåningen där golven är vitoljade. Och en annan dag ska ni få veta vad vi planerar just nu. Jag kan i alla fall avslöja att rummet är ett annat och det känns som om allt andas igen.

    mokkasin-23-november-16

    Linn har fixat ett Katrineholm i miniatyr.

    mokkasin-23-november-8

    Och som grädde på moset gör vi kostymer till katrineholm´s 100-årsdag.

    mokkasin-23-november-9

    Som ni kanske förstår så är inte pappersgöra min starka sida. Men jag måste faktiskt tipsa om en kvittopinne! Det är ju supersmart. Sedan att man ska använda den också, bör vara nästa steg i smarthet. Och när man gör det, fatta ordningen och redan.

    mokkasin-23-november-10

    På lördag ska vi också adventfixa. Eller kanske på söndag…

    mokkasin-23-november-12

    Innan dess ska vi nog dammsuga upp allt slipdamm. Allt mellan några heta riff på gitarren.

    mokkasin-23-november-14

    Fokus på de vackra hörnen. Dagens tips i en spaning efter advent. Nu ska jag packa bilen.Förstå ordningen då, när allt rekvisita är väck. Ett steg närmare advent kanske man också kan kalla det.

  • ABOUT ME,  AT WORK,  BY MOKKASIN

    I´ve closed a shop. Eller mina tankar om alltsammans.

    sneek-005

    Då så. Snipp snapp slut. Butiken Mokkasin är som borta med vinden. Jag packade sista paketet igår och fastnade i rätt många tankar där i det sista pappersprasslet. Så jag tänkte att den allt är värd en liten summering. Om hur allt började och hur det det blev. För det var ju faktiskt med den ALLT började. Innan den fanns ingen blogg, inga ord och inga bilder. Bloggen föddes i och med butiken. Om än en helt annan värd mot idag, faktiskt ett helt annat universum så var det liksom första steget mot allt det andra. Jag tänker, att trots det inte alltid varit glasklart eller a piece of cake (eller kanske aldrig någonsin just det sistnämnda) så har den gjort mig till vad jag är idag. Man skulle kunna säga att det är affären som ledde mig in på spår jag aldrig någonsin snuddat vid tidigare. Den har också gett mig ett mod, att alltid lita på hjärta och magkänsla. Och alltid våga stå fast vid sin egen sak. Oavsett om det kanske inte alltid är den sak som är mest rationell i många avseenden. Men hursomhelst så är jag jäkligt stolt att jag kompromisslöst hållt fast vid det jag trott på. Från början till slutet och in i kaklet liksom.

    Affären har varit glädje och en hel massa kärlek, jag kommer för alltid att spara alla mail, ord och hälsningar som kommit i och med den. Ord om att vi har packat kärlek i paketen, att det gjort andras dagar vackrare. Att vi faktiskt skänkt glädje i både vardag och sorgliga tider. TACK för det, det betyder allt för mig. Trots att det kanske inte alltid varit försvarbart om man ser till tid och pengar (eller egentligen aldrig) så har just det varit det stora värdet för mig. Jag har gjort min grej, det jag vill tro på här i världen. Att med små medel göra det vardagliga lite vackrare, att försöka skänka kärlek och omtanke i något litet. Även när det rör sig om något så banalt som en affär. Kanske för en önskan om att värdet blir större på så vis, när man liksom gör saker med omsorg och eftertanke. Men också möjligheten att skänka glädje till sin omgivning. att liksom få chansen. Låter säkert löjligt i mångas öron och må så vara, för mig räcker det fint med alla ni som jag vet uppskattad det vi stått för under åren som varit.

    Allt detta är otroligt betydelsefullt, lova att aldrig tro något annat. Men jag skulle ljuga om jag påstod att det hela alltid varit enkelt, för det har det inte. Valet i att stänga butiken grundar sig främst i att jag lyssnat fullt ut på hjärtat och magkänslan och vad det grundar sig i, vill jag berätta för dig här nedan. Att jag dessutom väljer att följa alla mina drömmar och lägga alla mina timmar för det jag verkligen brinner för är ju såklart lite av en saga för mig. Jag är full av tillförsikt inför framtiden och kan nästan inte fatta att det är sant, att nu jobbar jag bara med det som ger mig bra energi och det jag kan stå för till hundra procent.

    Men först, det var det här med att saker inte alltid är enkelt… Det är det väl aldrig här i livet men att se en liten business i ett stort perspektiv med fokus på världen i allmänhet kan ställa saker på sin spets. Åtminstone var det så för mig.

    Att leverera med  hjärta och personlighet har varit primärt för mig. Och som sagt att något så enkelt som ett paket kan göra skillnad för någons dag är värt väldigt mycket. Min tanke har alltid varit att produkterna vi säljer ska stå för etik och moral i alla led för i det andra perspektivet ska ju också produkten också göra skillnad för alla människor som på något vis varit inblandade i produktion av en produkt. Att vi dessutom packade som vi gjorde hade också en tanke om att förutom ge en härlig upplevelse skulle konsumenten ha möjligheten att återanvända. I allt från band, papper och tygpåsar. På alla dessa punkter försökte jag se det meningsfulla, mitt lilla bidrag till hållbar konsumtion.

    Men i en värld där konsumtionshjulet snurrar allt fortare så premieras snarare snabba leveranser om du driver en webbshop och billiga priser. Den stora massan sätter rabattkoder främst och snabbt som blixten ska det helst gå. Normen i samhället känns gå hand i hand med shopping utan gränser.  Vi söker tillfredsställelse i form av shopping och är bergsäker på att man just köpt lyckan. För att i sekunden efter var på ny jakt. Så ser det ut och det är ingen direkt hemlighet.

    Och mitt i allt detta står du med din lilla affär och vägrar att ändra mindset, för det var ju inte så det var tänkt. Och alla de andra affärerna skriker sälja, sälja, sälja med jättestora bokstäver och hetsar på. Och jag känner mig helt vilse i pannkakan i den typ av konkurrens och konsumtionshets. Jag fattar ju att det där med säljande ska vara det viktiga i en affär just, men hur underligt det än må låta i någon annans öron, så var det aldrig någonsin det jag brann för. Det var att göra en skillnad och ge människor en möjlighet att välja annorlunda, välja bort och välja rätt. Som om jag trodde att man kunde leverera snällhet, en gnutta härlighet och saker som inte kommit till på någon annans bekostnad, saker som varken skadat människa eller miljö. Att brinna för en önskan om att världen skulle se ett slut på slit och släng.

    Och att taggas av priskrig och köphets ligger mig inte i fatet. Men trots det är jag ju inte blind för hur världen ser ut. Och trots att jag önskade att inte bry mig om alls , så fanns det dagar då jag också såg, då jag också funderade. Då jag var nära att falla och tänka att det är kanske i köphetssvängen man bör vara. Vinna eller försvinna liksom. Men jag föll inte och idag är jag så förbaskat stolt att jag inte gjorde det. Att jag inte skruvade upp farten och hängde med på konsumtionshetståget. Istället gjorde jag precis tvärtom. Skalade bort, valde bort och vägrade följa med i det där priskriget. Det enda vi skruvade upp på var att göra ännu mer av det som vi kände var rätt i hjärtat. I konsumtionshetståget finns så många andra. Och det allra  sorgligaste är att de är de som går segrande ut tillslut , åtminstone om man ser åt det ekonomiska. Sedan är jag inte helt säker på att det är hjärtat de följer allra helst. Inte det allra innersta i alla fall. Och där kan man ju fråga sig om hur den så kallade segern ser ut. Och hur det känns när man innerst vet att den var på bekostnad av så många andra faktorer.

    Tankarna om att vilja driva något personligt, om viljan att göra sin egen grej har följt med mig från början. Vi var ganska så ensamma när vi började. Ganska så snart poppade den ena efter den andra affären upp och hoppsan vad likt allting var. Samma saker, likadana texter och inte helt sällan kunde jag se mina egna bilder i andras marknadsföring. Händelser som ibland påpekades från min sida men tillslut blev för ofta förekommande, för att kontrollera. Det underliga var att de gånger  jag bemötte detta, hade man ju ingen aning om att det faktiskt var en bild som var min. Och var det ändå inte lite småsint av mig att inte kunna bjussa på det hela…? Förvånad försökte jag förklara att bilderna som skulle personifiera vår affär hade tagit timmar att skapa och svaret var nej, här skulle inte bjussas på sådant som andra betalar för. Självklart kan man tycka men icke.

    Och visst, man ska glädjas åt att andra inspireras och se det som om man gör något bra. Men när man får höra från egna samarbetspartner att man skämtar  om att så många hör av sig och säger ”vi vill ha exakt som Mokkasin” vi vill att ni tillverkar att exakt som det Mokkasin har” ” vilka färger har Mokkasin valt”. Ja, då blir det hela en smula märkligt. Åtminstone i längden.

    Vi drevs dessutom av en vilja att leta jorden över efter unika produkter. Vi lade så mycket tid på detta. För att hitta rätt och bra saker. För att inleda nära kontakter och ta reda på all fakta. Vi grottade ner oss i produktionsled och ställde jobbiga frågor. För att en månad senare se samma produkter i någon annan affär nära oss. Gärna med lite dumpade priser också. Där blev jag trött så många gånger. Inte för att jag inte inser att konkurrensen är fri men att hela tiden inse att många bara tittade och följde. Och dessutom valde att sänka värdet på produkten i fråga. För mig ligger allt värde i att veta var och hur en produkt produceras, att ha en nära och direkt kontakt med formgivare och producenter, att veta att produkten följer etik, moral och hållbar produktion. Att ingen människa tagit skada och inte heller vår värld. Detta tycker jag ska ha ett pris, ett betydligt högre värde än de varor som står för raka motsatsen. Dessa produkter ska inte ingå i köphets och prisdumpning, precis tvärtom ska det vara. Men tyvärr, så ser inte världen ut. Åtminstone om dessa saker hamnar på fel ställen, där fokus ligger på helt andra värden.

    I nära kontakt med formgivare världen över har jag också många gånger delat deras frustration över copycats som sprids fortare än vinden själv. Utan sans och vett sätter företag tänderna i  småskalig design och det som många gånger från början varit unikt. Att göra kopior av andras storsäljare och framhäva det som den ”egna kollektionen” verkar vara en enkel sak att göra.  Eller att köpa in massproducerade produkter utan kontroll i produktionsled och arbetsförhållanden för att sedan sätta sin egen etikett på det, såsom det vore egen design och tillverkad under kontrollerade former. Då det i själva verket är precis tvärtom. Jag förvånas dagligen över att konsumenter inte genomskådar detta. Idag när vi bara genom en lätt bildsökning kan hitta just de här massproducerade produkterna under företag som har detta som sin affärsidé, att göra miljarders av en produkt och sedan sy dit olika företags logga. Och paff så ingick den massproducerade produkten i ”en egen kollektion”.  Sådant får mig att fundera på trovärdighet och äkthet hos företag. Vad är man benägen till mer om man tycker det är ok. Inte min sak, kanske någon anser, det där gör man väl hur man vill med. Det tycker inte jag. Det utarmar marknaden på det småskaliga. Det trycker bort de företag som kämpar för att hålla fast vid hållbar produktion och medvetenhet. Det är dessutom mer regel än undantag att priserna på kopior ligger långt under priset av originalprodukten och redan där har man puttat bort originalprodukten från marknaden. För den stora massan och normen i vårt samhälle gör det möjligt.

    Att världen trots allt är fast i masskonsumtion får mig att oroas på riktigt. Jag vill tro på företag där hjärtat sätt främst. och inte bara på låtsats utan fullt ut. Med det menar jag att det räcker inte med att posta inlägg i sociala medier att man gör si och så utan man måste också jobba aktivt för sin sak. och för världen. Allt annat borde folk i allmänhet se igenom. Men nej, det gör man inte och detta förvånar mig så ofta.

    Det tankar som har snurrat i mitt huvud de senaste åren har handlat otroligt mycket om konsumtion. Och då menar jag framför allt min egen. Jag har själv ändrat mitt eget konsumtionsmönster extremt under de senaste åren och detta har ju såklart påverkat affären, konstigt vore väl annars. Det finns inte en dag jag inte vridit och vänt och utvärderat prylar som skulle få en plats i affären. För där vill jag kunna stå rakryggad för varenda liten pinal och varenda beslut. Jag har brottas med etiska frågor och tankar dagligen. Ibland har nära och kära fått mig att vara lite snäll mot mig själv och inte tänka för långt,  som om det är ju trots allt bara en affär. En liten. Men jag har haft svårt att tänka så. Kanske har jag i min enfald trott att jag kunde rädda världen på så vis. Om än bara lite. Kanske förändra någonstans. Att besitta möjligheten att välja om en produkt är producerat enligt alla rätta medel och att ingen annan människa eller miljö har skadats pågrund av att jag ska äga något, är för mig en av mina viktigaste grundvärderingar. Kanske är det en ren omöjlighet att driva en butik i masskonsumtionens motvind. Åtminstone när du själv är som uppslukad av  funderingar kring konsumtionshetsen. Kanske går det inte överhuvudtaget om man ser till hur världen ser ut och hur den stora massan ändå följer normen. Trots det så vägrar jag tro att vi inte kan förändra. I det stora hela vill jag ända tro att vi i grunden borde kämpa för samma mål. Det finns ju liksom ingen annan väg och vi ska överlämna den här jorden så småningom.

    Med därmed inte sagt att det finns en hel drös av företag, formgivare och butiker som kämpar på precis såsom vi gjort. Och det är för dem jag skriver det här. För att jag hejar på dem av hela mitt hjärta!

    mokkasinmandag4

    Mokkasin började ju som världens sötaste lilla affär på en av stadens charmigaste gator. Det var en historia för sig. Jag tänkte att vår stad saknade just en sådan här affär.

    a-pair253Jag minns att jag gick all in för att göra det härligt mest. Vet att många tyckte detsamma men minst lika många, om inte fler, tyckte nog att det var lite märkligt. Att själva härligheten gick lite överstyr kanske eller vad vet jag.

    senast-overforda72

    Så efter ett par år sade jag bye bye. Och där tog en helt annan plats form. Egentligen är det hela som olika planeter men namnet är ju i alla fall detsamma.

    work-018

    Jag var fast besluten om att Mokkasin på nätet skulle ha sin egen form. Då 2011 var den här typen av butiker ganska ovanliga. Och jag valde att nästan uteslutande ta egna bilder.

    produktebilder5

    Allt jobb med bilderna var helt klart värt det, mest bara för all kärlek och pepp som kom i och med detta.

    tivoli-009

    Huset blev min studio.

    minirodini-042

    Och mina egna barn blev modeller. Titta vad små!! Nomi och Charlie var 5 och Viggo 7. Gullisar!

    sondagapril-034

    Jag valde att inspirera till hållbar inredning och plockade in klassiker och väldigt mycket vintage.

    6

    Mokkasin tog Numero 74 till Sverige och jag vill nog påstå att där och då ändrades vår allmänna syn på barnrumsinredning. Färger som inte synts så mycket härhemma blev superpoppis, och var helt klart här för att stanna. Ibland undrar jag hur många sänghimlar i dammiga färger som hänger i bara de svenska hemmen.

    Den här bilden betyder massor för mig. Man skulle kunna säga att det är den som gjorde att jag idag jobbar som Numero 74´s  fotograf, vilket jag är så himla stolt över. Året efter det att vi köpt in Numero 74 till affären hade jag med mig denna bild som visitkort till Maison Objet i Paris. Jag hade ingen aning om att bilden hade varit en snackis under året som gått men jag blev varse där och då….

    kontor1-090

    Det var väldigt mycket kaos. Jag är väldigt mycket kaos.  Det var stort och fantastiskt när Linn började jobba med mig. Hon är ordningen självt.

    morron-4640

    I alla de här åren har allt varit förankrade i varandra. Känslan av att vara otillräcklig på ena eller andra hållet ska bli så skön att lägga åt sidan.

    img_8655fardigredigeradnyoverstralning640

    Faktiskt kan man skapa skyltfönster såhär också.

    under-012-2

    Vi valde färger som spreds som en stormvind i pappersvärlden.

    paket-009

    Och vi packade tjusigt för att det där med härligheten och hopp om återvinning. Under åren är ni så många som delat med er om sparandet av papper och band och hur det hamnade på andra vägar. Älskar det, tack för att ni förstod.

    kort2-2640

    ”Densamme måne ser oss” blev visitkort och blev ett print där pengar har skänkts till Sos Barnbyar och Cancerfonden. Sådär 30 000 gick till SOS barnbyar, WOW! Sådant får mig att tro på människor.

    1kontrast

    Mina tankar om konsumtion växte större och större. Kanske mer än vad jag kan förklara i ett endaste blogginlägg. Jag tänker så ofta på jorden de ska ärva och vad vi gör med den.

    recycle640

    Vi valde att återanvända fullt ut och för att förtydliga där det behövdes så gjorde vi en stämpel.

    nyhetsbrev-2640

    Vi gjorde flera.

    woodenstory-2

    Och skalade bort och valde rätt.

    blog-6640

    Och gjorde packpåsar.

    nyhetfrankie

    Flera stycken faktiskt. Det kändes så himla fint. Men kanske inte den värsta bästa affären…om man ser det åt andra hållet. Men fint var det.

    nyhetsbrev640

    Och inledde flera samarbeten. Där vi visste exakt allting om allt.

    klossar-251640ny

    Kanske kan man ge historier på köpet. Det är i alla fall så jag tror.

    fredag-2-2640

    När det gäller samarbeten är det en tillfredställelse att få göra allt själv. Kan inte fatta att vi till och med sydde smyckespåsar…

    mx8a9343-1000x667-1

    Och handgjort och återvunnen guld eller silver, så långt det bara är möjligt.

    stjarna640

    Vi strösslade stjärnor för glatta livet. En för varje tanke. Och känslan att bära den med sig.

    mx8a758412000-1000x947

    Såklart var alla samarbeten helt rätt producerade. Eko och handgjort. Varenda litet stygn alldeles unikt.

    mx8a75931200-1000x630

    Stolt prägling.

    veckobrev-pappersblommor640

    Och inte så värst säljiga nyhetsbrev. Men jag hoppas de var härliga.

    tatami-gra-3640

    Inga rabattkoder. Men på köpet: Julklappsinagning, tygpåse och som ett litet miniprint till visitkort.

    insta-2640

    Präglade visitkort.

    1kkkk

    Och avslutningsvis – TACK kära ni, ni vet vem ni är, som följt oss på den här resan. Nu tar ett nytt äventyr vid.

  • AT WORK,  FOOD & DRINK,  GATHERINGS - THE THURSDAY MEETING

    #TheThursdayMeeting

    mokkasin-thethursdaymeeting-1

    Ni är många som undrar om man får komma på frukost om torsdagarna. Och till saken hör, det får man! För att vi älskar äta frukost tillsammans och prata om allt mellan himmel och jord.

    mokkasin-thethursdaymeeting-2

    Det är knytis som gäller och just förra torsdagen kändes det som om jag drog det absoluta räkmackedraget då jag varken bakat scones, svängt ihop en tårta eller juicat…

    mokkasin-thethursdaymeeting-3

    Hösten och vintern är som gjord för frukost. Lagom mörkt, tusen ljus, filtar, snålblåst som viner där utanför… Heja vinter, ni vet väl att jag är bara positiv till den i år? Så därför ser jag med nöje fram att kratta löv i stormen alldeles strax.

    mokkasin-thethursdaymeeting-4

    mokkasin-thethursdaymeeting-10mokkasin-thethursdaymeeting-5

    Sanna från Bodhish kom ner från Stockholm och berättade om planer och bakgrund till alltsammans. Linn´s mamma Solveig var också med för att landa i ett keramik-projekt. Det är ju Solveig som gjort mina favoritkoppar…

    mokkasin-thethursdaymeeting-8

    Fina Simbi.

    mokkasin-thethursdaymeeting-7

    Att höra hur andra har landat där de är, måste vara bland det mest inspirerande. Nästan alltid började en plan någon helt annanstans. Men händelser, möten, aktiva val och lika ofta tillfälligheter gör att saker förändras. Det enda viktiga är väl ändå att det landar rätt i magen tillsist. Det är min uppfattning, så länge hjärtat och magkänslan styr hamnar vi rätt.  Och just där utförs de allra härligaste stordåden.

    mokkasin-thethursdaymeeting-9

    Sanna hade med sig en massa fina små glasflaskor, en sneak peek på vad som komma skall. Detta är inte juice, det är organisk elixir. Kallpressade enligt bästa sätt, i stort sett ingen syre tillförs under pressningen och heller ingen värme, vilket innebär att näringsvärden och smak bibehålls till max. Ekologisk, såklart. Jag har druckit ganska mycket juice under åren. Lovar dig, att detta smakade som inget annat jag någonsin smakat. Jag blev helt paff av smaken. På ett väldigt bra sätt. Att sedan veta att det hela innehåller bara bra saker gör ju att man blir nästan lite av besatt. Sådär på en gång. Min man tog en klunk – När kan man köpa? Det här är helt i min smak. Totalt. 

    mokkasin-thethursdaymeeting-11

     Egenskaper med dessa elixir:

    • Stimulerar immunförsvaret, minskar inflammation och kan lindra smärta av olika slag (t.ex. förebygger så att ryggen inte blir stel under en långflygning), behandlar symptomen från förkylning och influensa, förbättrar och stimulerar matsmältningen, ökar cirkulationen och hjälper till att sänka blodtrycket.
    • Behandlar allergier, bekämpar infektioner, anti-bakteriell funktion och kan minska hosta och halsirritation.
    • Alkalisk effekt på kroppen (basar kroppen). Stärker immunförsvaret och hjälper till att rena både magen och blodet.
    • Verkar anti-inflammatoriskt och är en kraftfull antioxidant. Hjälper kroppen att naturligt rena levern och snabbar på sårläkning . Kolesterolsänkande, och blodsocker reglerande.
    • Verkar förebyggande mot förkylningar, influensa och migrän. Renar kroppen och kan användas som hjälp mot tandvärk.
    • Drar igång matsmältningen.

     

    mokkasin-thethursdaymeeting-12

    Johanna hade med sig världens finaste småsaker. Som tur var hade vi en krasslig Nomi hemma att prova på. Nu jobbar vi för fullt för att göra smyckena tillgängliga för alla. Inom kort slår vi upp en ny liten affär…

    mokkasin-thethursdaymeeting-13

    Strategi och digitalisering, analys och branding, korvkiosker och lyxsnittar… Allt mellan himmel och jord var det.

  • AT WORK,  INSPIRATION - KIDSROOM

    Utan vanlig vind under stjärnspetsarna

    mokkasin-for-numero-74-winter-1-2

    Det var januari och fullkomligt fullt av frost. Alla slottsfönster var alldeles täckta av iskristaller. På insidan också. Hur ofta hänger man på ett slott alldeles själv? Jag gör det aldrig. Nu hade jag ju i och för sig flott sällskap av Kristo och Johanna. Så själv var jag ju inte. Och i ärlighetens namn var det nog tur… I alla fall så gjorde vi bilder för Numero 74´s vinterkollektion. Behind the scenes -bilder hittas härhärligt värre om jag får säga det själv. Förstår ni dilemmat att välja rum i ett slott, där dörrar aldrig tar slut. Vi valde till sist champagnerummet. 

    mokkasin-for-numero-74-winter-2

    Johanna spädde liksom på själva äventyret då hon ju är liksom som en sagobok.

    mokkasin-for-numero-74-winter-5

    Utan att avslöja för mycket kan jag säga att stjärnor som snurrade utan slut, inte hade vanlig vind under stjärnspetsarna… Det hade inte heller spetsgardinerna i det bortre sovrummet. Och kameran strulade inte pågrund av tekniska missöden. Och att det fulladdade batteriet plötsligt var dött berodde definitivt inte på kylan inomhus. Allt som hände skedde helt enkelt utan naturlig förklaring. Eller annars kanske det är precis tvärtom. Jag menar, inget konstigt alls. Det är ju ändå ett slott…

    mokkasin-for-numero-74-winter-3

    Tänker att det nog i högsta grad är naturligt. I alla fall om väggar och saker sparar på allt som hänt. Så måste det ju vara när man tänker efter.

    mokkasin-for-numero-74-winter-4

    Tidningshögar från urminnes tider. I drivor. Vilken skatt egentligen.

    mokkasin-for-numero-74-winter-6

    mokkasin-for-numero-74-winter-7

    Tänker på hur många klackar som skrapat det här golvet vid biljardturneringar och champagneskål.

    mokkasin-for-numero-74-winter-8mokkasin-for-numero-74-winter-9

    Att få springa runt i ett slott som det vore ens eget samtidigt som man hör den ena historien efter den andra berättas, då lovar jag att ni skulle vilja byta dag med mig.

    mokkasin-for-numero-74-winter-10

    Och jag skulle inte ens blivit förvånad om fjärilar och fåglar fick liv.

    mokkasin-for-numero-74-winter-11

    Då händer det underligare saker här i världen.

    mokkasin-for-numero-74-winter-12

    Den här kollektionen är extra ljuvlig. Det är spets, skirt och sammet. Men utan att gå över styr. Bara vackert och drömmigt.

    mokkasin-for-numero-74-winter-13

    Dröm på om den här tapeten…

    mokkasin-for-numero-74-winter-14

    Här började vintermörkret lägga sig över åkrarna. Och den sista, mjuka solen trängde knappt igenom kristallerna på fönstrena. Men ändå så pass att rummen fick något dimmigt över sig. Nu lär det vara obestämd om dimmor kommer av solnedgång genom snökristaller. Men det där kan man ju välja själva vad man tror på…

  • AT WORK,  DIY

    Hej mitt vinterland – senaste family Living.

    mokkasin-diy-1

    En av de absolut somrigaste dagarna så lekte jag och Nomi vinterland. När jag tittar tillbaka på den dagen  så längtar jag tillbaka till huset. Tänker att nu är det fullt med höstlöv nu, som susat in genom de trasiga fönstrena. Och klänningen, från Marmar´s finaste kollektion genom tiderna. 

    Men vinterland var det. För Family Living´s aktuella nummer som finns ute på hyllorna nu. Med snygga Elsa på omslaget.  6 sidor DIY närmare bestämt.

    mokkasin-diy-1-2

    Simply beauty. Alltid bäst. Men visst sitter det ändå något skönt över det. I tidningen tipsar jag om hur regndroppar ger solkatter, snöklädda granar, bergstoppar och kulisshållare.

    mokkasin-diy-1-2

    Snöstjärnor är magiskt. Jag tror alla minns de där gångerna när man som liten unge, förvånat vecklade ut pappret och den mest magiska sagolika kristall uppenbarade sig. Faktiskt kan jag bli lika förvånad än idag. Hur är det möjligt liksom.

    mokkasin-diy-1

    När kjolen är en fest i sig! Nomi intygar att i snurrbetyget är på topp i denna kjol.

    mokkasin-diy-1-3

    I tidningen får du beskrivningen på det enklaste du kan sy i kjolväg. Och kanske den mest magiska också. Den här kjolen har hängt i vårt arbetsrum sedan i somras och jag lovar att ingen har passerat utan att tänka att det var värst vilken extra härlig kjol. Jag tipsar också om hur du gör dina egna tofsar. Så enkelt så att man kan bli minst sagt besatt, som när vi gjorde rekvisita till Mrs Mighetto. Tänker ändå att det är en bra besatthet när allt kommer omkring.

  • AT WORK,  KIDS

    I think I know why nature feels infinite.

    mokkasin-toca-boca-1

    I think I know why nature feels infinite.

    The sky that only a moment ago was pitch black but suddenly shimmered like gold. And the dazzling sun reflections that glittered in the puddles. Maybe you did not glimpse the rainbow until the forest opened up to a meadow. One that was completely blue from thousands upon thousands of small flowers.

    But you saw it, the rainbow that seemed to have no end. Some day you would cycle along the rainbow, cause someone had told you that it, after all, has an ending, where a great gleaming treasure is waiting. There’s no one in the world that would want to miss such a thing.

    Beyond the meadow that changed colour the closer you came, there was the lake. It was so deep that you couldn’t see the bottom. Maybe there wasn’t even one. Perhaps is it so, for the ships that land at night when no one is looking.

    In the night of the thousand sounds. Those sounds that you never could be quite sure of where they started. Or whom they belonged to. The only thing you could figure out was that out there was a world of its own. A world you could touch at times and was allowed to be very close to each and every day. But that still continued to feel like a mystery. As one big secret.

    Forests, mountains, and lakes. All the animals. If something is so full of imagination it sort of can have an ending. When every nook holds a fairy tale, there is nothing that can ever end. That is precisely what the magic of it is.

    mokkasin-toca-boca-1-4mokkasin-toca-boca-3mokkasin-toca-boca-4mokkasin-toca-boca-5mokkasin-toca-boca-6mokkasin-toca-boca-15mokkasin-toca-boca-1-2mokkasin-toca-boca-10mokkasin-toca-boca-11mokkasin-toca-boca-8mokkasin-toca-boca-9mokkasin-toca-boca-1-3mokkasin-toca-boca-14mokkasin-toca-boca-13

    Jag hittade ett jobb jag gjorde för Toca Boca. Precis den här tiden fast för ett par år sedan. Tänker att jag tyckte om det här jobbet lite extra. Tolka ett dataspel till skogs, fint på något sätt.

     

    Jag tror jag vet varför naturen känns oändlig.

    Varför skogen och bergen och sjöarna är som evigheten själv. Faktiskt till och med den lilla skogsdungen som du kanske lekte i som barn. Eller stigen du cyklade på, samtidigt som du såg himlen mellan trädtopparna.

    Den där himlen som alldeles nyss var kolsvart men plötsligt skimrade som guld. Och solkatterna som glänste ikapp med varandra i vattenpölarna. Kanske skymtade du inte regnbågen förrän skogen sprack upp vid en äng. Den som var alldeles blå av tusen och åter tusen små blommor. Men då såg du den, regnbågen som kändes som utan slut. Men någon dag skulle du cykla längs regnbågen för någon hade ju berättat om att den trots allt hade en ände, där den stora glimrande skatten väntade. Det finns ju inte någon i hela världen som vill missa en sådan sak.

    Bortom ängen som ändrade färg ju närmre du kom, fanns sjön. Den som var så djup att du aldrig såg någon botten. Kanske finns det ingen när allt kommer omkring. Kanske måste det vara så, för skeppen som lägger till om natten när ingen ser. Om natten bland de tusentals ljuden. De där ljuden som du aldrig någonsin kunde vara alldeles säker på var de började. Eller vem de tillhörde. Det enda du kunde lista ut var att därute fanns en alldeles egen värld. En värld som du snuddade vid ibland och fick lov att vara alldeles nära var eviga dag. Men som ändå fortsatte att kännas som ett mysterium. Som en enda stor hemlighet.
    Skogen, bergen och sjöarna. Och alla djuren. Om något är så fullt av fantasi har det liksom inget slut. När varje vrå rymmer en saga finns det inget som någonsin kan ta slut. Det är just det som är det magiska.

  • AT WORK

    Filmjobb bland bakelser, barbisar och blomkålshuvuden.

    mokkasin-stora-havet-8Igår filmade vi för Stora havet. Ni är många som undrar om just detta stora hav. Tänker mig en lite mer grundlig beskrivning av det hela framöver. En liten presentation över de åtta i vårt team känns som en bra plan. Men i alla fall. Vi är en digital , kreativ kommunikationsbyrå. Och igår filmade vi, som sagt. Tyvärr har vi en sjuk liten kille härhemma så jag var tvungen att avvika nästan halva dagen för sjukhus och röntgen och alltihop. De andra två fixade ju det hela galant men tyvärr saknas bilder av själva filmningen. Men fantisera vetja! Så får ni se det färdiga resultatet sedan!

    mokkasin-stora-havet-1

    Kristo var kreativ med ett blomkålshuvud.

    mokkasin-stora-havet-5

    Alltmedans Therese gjorde snygga bakelser. Lika tjusiga idag också faktiskt. Och kanske om två månader också. Det kallar jag en bra bakelse å ena sidan. Men inte åt den andra.

    mokkasin-stora-havet-2

    Gissa vad blomkålshuvudet egentligen skulle sluta i?

    mokkasin-stora-havet-3mokkasin-stora-havet-4

    Det var mer rörigt än vad det ser ut… Och vi filmade i verandan då dagen aldrig blev ljus.

    mokkasin-stora-havet-6

    Barbisar med hemmasydda 70-talskläder, monopolpengar, val av koppar och med väldigt mycket mera. Rekvisita utan slut kan man också kalla det. Följ @thestorahavet på instagram, där kan man bla se mig klä på barbisar. Inte var dag…

    mokkasin-stora-havet-10

    Och av Johanna fick vi låna en massa ovärdeliga dyrgripar. Till på köpet min absoluta favoritring. I hennes morfars gamla smyckesask. Alltså den här ringen är så galet vacker. Jag önskar den högt. Nu är det svårt att se alla detaljer så här på bild men att den är hennes mamma Inga´s  examensprov från 60-talet. Den är så perfekt så det nästan inte känns som den existerar men det gör den ju. Ni vet väl att eftersom Johanna är en sådan jättebegåvad guldsmed som sitter på alla talanger och kunskaper så kan man ju be henne om precis allt om himmel och jord när det kommer till smycken. Exakt så gjorde vi våra vigselringar. Det är såklart att man vill att den ska vara bara min,  bara våra.

    Just i smyckedjungeln finns så mycket masstillverkning idag, smycken gjorda helt utan känsla och finess. Och dessutom där inte etisk tillverkning existerar, dessutom med metaller som inte är rena utan proppade med gift och annat som man absolut inte vill ha närmast kroppen hela långa livet. Bara en sådan sak gör ju att värdet allt att anlita en riktig guldsmed. Om man nu inte skulle tycka att den unika formen skulle räcka.

    mokkasin-stora-havet-7

    Härligt värre.

    mokkasin-stora-havet-1-2Fortsättning följer…

     

  • AT WORK,  FOOD & DRINK,  GATHERINGS - THE THURSDAY MEETING

    Också ett möte. Kanske det allra bästa.

    mokkasin-superthursday-1

    Vad gör man om man hittar en massa fint folk här och var? Sparar på dem såklart. Och tänker att man vill hänga med dem så mycket som möjligt, såklart. Och om det nu inte går varendaste dag så bjuder man på knytisfrukost och säger att det är ett frukostmöte. Ett regelrätt. Vad mötet sedan ska handla om är aldrig bestämt i förväg. Och reglerna kan fara någon annanstans. Sedan ger det sig liksom automatiskt. Alltså. Tack. Ge mig exakt sådana här frukostmöten och torsdagshäng vareviga dag… Det fina i kråksången är att alla här är ganska så eller jättenya vänner (förutom han i mitten där då och Linn och jag känner ju varann såklart men absolut inte sedan gammalt) men ändå känns det liksom som om det var menat att våra vägar skulle korsas. Karla-Therese, Sarah och jag hade ju redan bestämt torsdagsjobb framöver och så bjöd vi in Johanna och Cecilia. Fint som bara den.

    mokkasin-superthursday-2

    Vi åt väldigt mycket. Allt från chokladtryfflar till rödbetsjuice. Men ni vet, det frestar ju på att tänka så det knakar. Som om det inte finns någon morgondag och absolut inga hinder i världen någonsin.

    mokkasin-superthursday-3

    Kanske världens längsta frukost är alltid bra frukost.

    mokkasin-superthursday-4

    Ni är många som frågar om våra smycken som vi gör tillsammans med Johanna. Ni kan vara lugna. Såklart kan vi inte ge upp ett sådant fint och helt unikt samarbete. Så snart den gamla shopen är avslutad kommer vårt samarbete fortsätta. Tillsammans med mina egen fotoprints.

    mokkasin-superthursday-5

    Alla jobbar ju på med sitt som man ju behöver mellan varven.

    mokkasin-superthursday-6

    Men det som är så himla bra är att alla sitter på sina egna speciella kompetenser vilket gör att man alltid kan hitta någon att samarbeta med eller bara bolla högt och lågt.

    mokkasin-superthursday-7

    Och äta lunch med…

    mokkasin-superthursday-8

    Och fika med… Linn hade gjort världens godaste äppelkaka som kanske ingen kan ha missat denna höst. Det är ju kära Anna , ena halvan av Mrs Mighetto som delat med sig av detta recept som fått spridning i vinden.

     

    Anna´s äppelkaka – direkt från detta recept
    Smält 150 gr smör i kastrull och blanda med 1,5 dl socker, låt svalna. Rör i 3 dl mjöl, 2 tsk bakpulver och 1,5 dl mjölk.
    Grovriv  150g mandelmassa och blanda ner i smeten. Bröa formen, häll i smet, skiva äpplen och tryck i smeten. Häll på med kanel, hackade hasselnötter och pärlsocker.

    Grädda i ugnen på 175 grader i ca 30 minuter.

    Blomkålssoppa

    4 schalottenlökar – hackas grovt
    1 blomkål – delas i buketter
    6  potatisar – skäres i småbitar
    1 dl vitt vin
    6 dl vatten
    3 dl vispgrädde
    2,5 msk grönsaksfond
    2 dl riven parmesanost
    olja
    salt
    vitpeppar

    Fräs lök, blomkål och potatis i oljan. Häll över vinet och låt koka in under någon minut. Häll på vatten, grädde och fond. Låt koka tills det att grönsakerna är mjuka. Smaka av med salt och peppar. Mixa soppan slät. Rör i parmesan och låt den smälta.

  • AT WORK

    En bild är aldrig vad man tror, eller?

    mokkasin-behind-1

    Tänkte bara visa hur det egentligen kan se ut. Behind the scenes på en ganska så stilren bild i slutändan. Och precis så här glammigt är det för det mesta. Dåliga ljusförhållanden gör att man trycker så nära fönstret det bara går. Inga helvita ytor om nu råkar behöva det gör att man tar vad man har. Framsidan av anslagstavlan har tjusigt Liberty-tyg medan baksidan minsann är vit men inte så mycket mer. Rester och blomblad från andra bilder. Och slutligen får två människor vara som fyra. Det sistnämnda var faktiskt ganska knäppt.

    mokkasin-behind-1-2

    Nu var ju fotografen dessutom tvungen att stå på en pall medans Linn´s ena hand behövde vara exakt just där pallen stod. – Kämpa på, det är väl inte så farligt…