AT WORK

fredag

MX8A6288

Just nu lever jag mitt i drömmiga jobb. Att vara frilansare är väl som livet är mest, det går upp och ner. Ibland flyter allt som det ska men lika ofta är det precis tvärtom. För trots att många tänker att kreativitet kommer som en blixt från en klar himmel var och varannan dag, och man bara plockar fram när man allra helst behöver den, så är inte fallet exakt så. Vissa dagar måste man helt enkelt bara ta sig i kragen och tänka så man storknar. Och har man tur så kommer man på det. Men idag var en bra dag, turligt nog.

MX8A6295

Allt detta är rekvisita till en kommande butiksskyltning. Längtar efter rött, grönt och rutiga termosar.

MX8A6296

Idag var Linn och jag tvungna att ta bilen för att kika på en sak. Skogen var sagolik och makalös.

MX8A6302

Fint att hamna i spöregn på Vintergatan.

MX8A6315

Linn var helt säker på att korna väntade på att byta hage. Att det var därför de köade vid grinden. Just den här kossan fick feeling så snart jag plockade fram kameran.

MX8A6318

Tillsist kom vi fram efter att ha kört lite fel bland östra och västra vintergator, raksträckor och korsningar som pekade åt fel håll.

MX8A6319

Vi pratade ganska mycket om tystnad och tid alldeles ensam, sådär ett par dagar eller för all del en liten stund av tiden. Om det förändrar en som människa. Jag tänkte på min mamma som gärna bor i stugan i skogen alldeles själv utan att bli rädd för mörker. Och på min pappa. Häromdagen så pratade jag med mamma som sade att pappa varit på sjön sedan fyra på eftermiddagen. Just då närmade sig klockan halv nio. Jag skickade ett mess till pappa och frågade om han fick någon fisk. Efter en stund kom svaret ”inte ett skit”. Jag tittade samtidigt ut genom fönstret, det regnade och blåste som tusan och var nästan mörkt ute… Nästan fem timmar med fiskespö, kaffe och mazarin. Men ingen fisk. Livet är fint så.

MX8A6325

Vi tittade bakom låsta dörrar och funderade på livet som varit där.

MX8A6337

Nästan alla träd hade mossa. Det såg ut som snö och droppar som stannat och fryst till is.

MX8A6343

En container.

MX8A6351

En ensam lupin, eller tre, som tagit alldeles fel på tid. De blommade mitt bland all ljung.

MX8A6365

Väl hemma och fredagsfika.

MX8A6356

Den här lilla sötnosen hade varit med på jobbet hela dagen. Fast tänker att det kanske inte känns så värst jobbigt.

MX8A6431

Vårt hus är som sagt lite proppfullt av projekt just nu. Och som grädde på moset, en av de vackraste presenter från en vän. Fast den är Nomis. Önskar er en fin helg !

One Comment

  • anna

    Vilket alldeles underbart inlägg. Särskilt det där om ensamhet. Jag är nog som din pappa. Ser inte alls tid med bara mig som att vara ensam, eller själv, utan allt är precis som det ska. Med man och barn kommer de stunderna bara allt för sällan. Men man kan ta dem ändå. När barnen lagt sig. Mannen kollar någon serie på Netflix. Då sitter jag där i soffan. Och låstas att det är bara jag. Med mina tidningar och böcker. Helt underbart.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *