-
det här är så * överkurs.
Det här är så f***ing överkurs sade min man idag. Och jag kände att jag höll med trots ordvalet. Det hela kändes kanske en aning långväga. Fast å andra sidan kunde jag inte komma på något bättre själv. Egentligen hade han tryckt ner resårmadrassen i sängen redan igår men förmodligen inte märkt att järnreglarna faktiskt hoppade ut på ena sidan, och just därför funkade det. Idag när vi skulle lägga dit madrassen igen, efter att ha klätt om den med nytt tyg, så fattades det 7 cm. Åt fel håll liksom. Och kom igen, att hitta en resårmadrass på 1,93 liksom…
Så ja, Kristo tog sågen.
Här kommer en beskrivning:
- lossade det befintliga överdraget ca 20cm
- sågade kant i kant med kortsidan
- sågade bort den längd som behövdes från långsidorna
- lossade en rad fjädrar
- böjde till fjäderstålsramen
- la tillbaka skumgummit
- limmade och pluggade fast kortsidan på långsidorna
- förankrade med skruv
- drog över överdraget och häftade fast det på nytt
Och häftade tillbaka tyget som vi själva nyss satt dit. Ett mycket snabbt och säkert sätt att förkorta en resårmadrass. Äldre sängar är ju sällan de måtten vi är vana vid idag. Ofta behövs dock en resårmadrass för att sängen saknar en kraftig ram, en vanlig skumplastmadrass blir liksom för futtigt.
Som om ingenting hade hänt. Tyget som vi klädde in madrassen med är ett gammalt som jag köpte upp varenda meter av när det var på ”halva priset” på Åhlens för flera år sedan. Det är tjusigt, det är kraftigt som värsta möbeltyget, synd att det inte görs längre.
Nomi som kände sig febrig i cirka 10 minuter snodde Liv´s täcke och provsov. Allt för feberns skull. Sängen som är ett antikt fynd har varit på blästring för att bli väck med all rost. Sedan valde Nomi färgen själv, det är en pudrig lackfärg. Så klart ska den ha sina 4 knoppar och en tvärslå och ett par tjusiga ornament. Men dessa var ärgade och jag har ägnat några timmar till att försöka få tillbaka den forna mässingsglansen. Men faktiskt gick det sådär, jag tror minsann att det inte är mässing rakt igenom. Knepet med ketchup på mässing måste ändå vara det som funkade allra bäst. Smörj in, låt verka en timme, skölj av med hett vatten. Jag provade bikarbonat och citron, ättika och salt. Men nåväl de är inte gröna längre i alla fall.
Sådärja. Tillbaka i sängen efter glass, diskodans och cykelturer. Ingen feber här inte.
-
söndagstips!
Det finns ju träd och så finns det träd. Träd som man liksom inte kan missa om man kör förbi, hur mycket man än koncentrerar sig på själva körningen. Man kan ju liksom inte låta bli att fantisera om själva trädlivet. Vad det har sett och vad det har känt. För hur man än vrider på det så blir sådana här träd högst levande, som ett väsen. Men ändå ett sådant liv man inte riktigt har full koll på. Så har det ju överlevt dig och mig och en hel massa tid. Och fast man på håll kan tro att det börjar sjunga på sista versen så inser man när man kommer närmre att nästan alla grenar fortfarande har grönskande löv.
I alla fall så var jag, Sanna och Simbi vid eken för att ta några bilder. För som om det inte vore nog har eken även fått stå modell för ett alldeles speciellt mässingsträd…
Efteråt for vi till Ändebols Gård. Fram till slutet av oktober har man öppet fredag-söndag. Idag 10-16, utflyktstips! Älskar allt där.
Jag åkte förbi stan och plockade upp Nomi som just slutat skolan.
Under den sena säsongen på Ändebol har man grillade smörgåsar och en massa ljuvligt fika.
Nomi började med citronbiskvi och äppelkaka för att sedan gå på den grillade mackan. Som alltid när vi är här kommer vi aldrig härifrån.
Alltid när jag ser en rosenskära tänker jag på detta instagramkonto. Lyllos Nyköpingsbor…
Älskar rönnbär men tror inte på det där om snön. Nomi däremot tror på det mesta och har just vrålat att den röda katten är en räv och att fåret var en varg. Och ska man dessutom ha koll på kattungen i allt detta känns ju livet rätt vilt.
Vi pratade mycket om mat i säsong.Om hur Sörmland just nu dignar av godsaker. Och också om hur slogan som vissa stora livsmedelsbutiker slänger sig med känns så väldigt luriga. ”Det är alltid skördetid någonstans på jorden” och sedan listar man säsongens produkter från långväga länder.
Själva grejen med att äta i säsong och klimatsmart är ju att välja råvaror från där vi bor. Att vi slipper flyg och transporter från världens alla hörn. Ganska enkelt faktiskt.
Och allra särskilt under den här tiden när det inte på något vis finns en endaste anledning att inte äta lokalt.
Exakt detsamma med blommor ju.
Nomi – kattvakten för dagen. är det inte fara för räv och varg är det butikssnokande.
Tomatgodis inhandlades inför övernattning i stallet.
Sedan scoutade vi oskördade fält på hemvägen. Fin start på helgen.
-
Örjan Jakobsson.
Photography: Örjan Jakobsson
Begåvade vänner är ju som en skatt i sig. Älskar att följa dem på vägen och inspireras av deras kreativitet och framgång. Örjan Jakobsson och jag jobbade tillsammans på Maria Sköld på Hornsgatspuckeln. Då det begav sig i frisörsvängen. Sedan har vi båda lämnat Stockholm och plockat fram kamerorna. Jag är så imponerad av Örjan, hans porträtt är magiska. Han står fortfarande kvar med ena foten som hårstylist vilket märks i hans bilder då han liksom gör allt. Modefotografering är hans grej med en alldeles särskild finess som gör att jag tänker på det drömska och mjuka. Jag vill sno hans garderob ( ja åtminstone hans kostymförråd ), låna hans modeller och framförallt planera in härligt häng med honom framöver. Så kul vi skulle ha. Så många goda råd jag skulle önska. Vi har räknat mil och kommit fram att 22 mil och Västergötland är typ nästgårds.
Just nu söker han modeller för ett kommande projekt, kolla här. ATT man vill ha glittriga ögon, porslinshy och kasta sig in i en och annan tyllig historia… Åtminstone när det handlar om fotokonst by Örjan.
-
Tegelbruksvägen 40 – såsom en villa med glasveranda.
Från att inte tidigare ha bloggat hem till salu så gör jag det två dagar i rad. Men vad gör man inte om man vet att det finns två så fina lägenheter till salu. Och igen, så smart och genomtänkt och vackert. Med innerfönster som ser ut som de alltid har suttit där, fast de är faktiskt platsbyggda av en snickare. Mer huskänsla än såhär blir det inte på 36 kvadratmeter.
Fönstrena passar otroligt fint med panelen som löper utmed väggarna och elementskyddet. Blir så sugen på ännu fler innerfönster i vårt hus och lite panel med stora speglar skulle sitt fint.
Hej hösten och du kära lilla kakelugn.
Som en glasveranda mitt i lägenheten.
( Nu kom Liv förbi när jag sitter här och bloggar: Oh waow! Vilken fin lägenhet! GOALS! )
Supervackra golv och så genomtänkta detaljer överallt. I mässing. Kolla bara på skjutdörren.
– Jag älskar mitt kök, sade nuvarande ägarinnan. Det känns som ett dockskåp! Jag håller med, så himla mjukt och finstämt.
Snyggaste kranen ever.
Och titta, Nomi´s tapet i hallen.
Sådana här småhus ger ju sådan fantastisk huskänsla. Med gräsmatta och egen lummig trädgård till huset. Hör liksom härifrån hur trapporna knarrar lite lätt.
Som ett litet hus i England.
Fler bilder hittas här under annonsen hos Nooks. Jag vet med absolut säkerhet att detta är ett väldigt fint litet hus, exakt såsom man vill bo, för det är en av mina bästa vänner som bor här just nu. Bara en sådan sak.
-
Sweet blue.
En av mina favoritplåtningar från sommaren var Numero 74`s bäddkollektion för vuxna! Japp, stora påslakan. Stora plädar, stora överkast. Och megakuddar. Jag vet att önskan efter detta har funnits länge. Och man fyller faktiskt på i alla hörn av kollektionen med produkter för vuxna. Förkläden, badrockar, väskor… Listan är lång och Numero 74 är bättre än någonsin.
I Smallable`s senaste magasin kan man nu läsa en stor intervju med Poupy som driver Numero 74. Intressant läsning här på sidan 70 och framåt.
-
hägerstensvägen 122 med utsikt.
Det händer inte ofta alls att jag bloggar hem till salu. Men när jag såg att denna lägenhet kände jag att jag var tvungen. Louise som driver det väldigt vackra instagramkontot @louiselj hem är bara så himla fint. Förutom att lägenheten är så fint renoverad med vackra och lugna detaljer så är den dessutom smart. Låt oss spana på vad jag gillar mest.
Innerfönster får mig alltid att tänka på Paris. Och så himla smart med hyllor såhär. Köksbänken som fiskbensparkett är ju helt oemotståndlig.
Bistrofeeling men så mjukt med välvda fönster under taket och alla växter. Och dörren är superfin där.
.
Den platsbyggda bokhyllan precis vid fönsterkarmen. Med extra djup vid fönstret. Där vill man sitta.
Innerfönster är ju världens enklaste lösning att skapa spännande vyer och rymd. Att ha dem öppningsbara är ju dessutom fiffigt om man vill ställa på glänt vid en sovande bebis till exempel.
Varenda liten snusning hörs. Och åt andra hållet också. Tryggt med sorl och mysigt när det lyser från det andra rummet.
Det fina med innerfönster är ju att utsidan är lika åtkomlig så att säga.
Fler fina bilder hittas här under annonsen på Historiska Hem. Gillar för övrigt denna mäklarbyrå för deras bilder och utvalda objekt. Men har valt att nischa sig på bostäder i fastigheter uppförda innan 1965. Såhär skriver de själva: ”Med arkitektur vi älskar och behärskar. Bostäder som inspirerar oss och som vi gärna inspirerar andra med. Det betyder inte att de måste vara de lyxigaste våningarna på de ”bästa” adresserna. Men det innebär ofta att bostäderna är charmiga, mysiga och ibland pampiga. Hem med själ och känsla.”
-
DIY – ängsfeeling fast om hösten.
Okej nu kanske det här drar åt försommar. Men annars kan man ju göra exakt samma fast till höstfesten. När det kommer till dukning och festligheter så är väl ändå blommor och växter från naturen det allra bästa. Jag tycker om att blanda vaser, burkar, flaskor och vad jag helt enkelt har hemma. På så vis kan man fylla bordet så det liknar en sommaräng. Blommorna behöver inte vara höga, vilket man egentligen ska undvika för att se sin bordsgranne, utan minsta lilla viol kan få sin givna plats.
Jag gjorde världens billigaste vaser, just för att förstärka känslan av äng just. Må vara en höstig eller vintrig med för all del. I den här typen av vas kan du variera dina blommor som du vill. Likväl enstaka blommor som en stor mängd i samma vas.
Du behöver:
- Sockerkaksformar från loppis. Helst sådana som har ett mindre mått i botten. På så vis håller plåten uppe sig av sig självt.
- Plåtrester av perforerad plåt. Det bästa tipset är helt enkelt att ta en sväng till en lokal plåtverkstad och fråga snällt om de har några spillbitar till övers. Jag kan nästan lova, såhär på rak arm, att de har det. Just den plåten jag använt kallas för Klöverplåt.
Gör såhär:
- Du klipper till 2 plåtbitar till en form. Den ena i övermåttet av din form och den andra i ett mindre mått, den som sitta närmast botten. Du lägger i plåtbitarna i din form.
Taa – daa! Ängsfeeling!
-
for the monday coffee.
Hej måndag, varför inte börja veckan med en bild på Kristo! Jag tycker absolut ni ska klicka er vidare till Krickelin´s söndagsintervju där ingen mindre än min fina man har fått äran att svara på frågor. Jag må vara en aning partisk men fy fanken vad fint alltihop.
Gillade idén med tatuerade skor från Kavat väldigt mycket. Malin med kids har nu skor som ingen annan har.
Veckans mest ombloggade lägenhet måste ju vara denna. Välförtjänt så. Det är @frokensfina som säljer och jag skulle mycket gärna lägga vantarna på den om jag var på lägenhetsjakt i Göteborg.
När vi flyttade till vårt hus gjorde vi exakt en sådant här bygge och jag tycker det är så himla smart bara. Såklart för återbrukstänket men även för att bygga förvaring såsom det alltid har stått där. Och vad är väl ett skafferi mot några köksstommar. Om man gör som Fanny och placerar det i rätt ytterhörn av ett hus så kan man ju också bygga in den svala funktionen. Smart. 
Jag har en spaning som jag tror benhårt på. Jag tror vi kommer måla mer och mer på väggar. Inte bara i offentliga miljöer utan i vart och varannat hem. Efter att ha beundrat gamla väggmålningar i ett hus i Dalarna så kände jag att just det arvet borde komma tillbaka med besked. Hållbart, personligt och framför allt som att ge huset en evig skatt.
Påtal om väggar så är jag ju ingen direkt fantast av superbarnsliga tapeter. Jag tycker ju inte att själva lekfullheten, fantasin och barnasinnet behöver sitta just i tapeten. Det handlar framförallt om en hållbar inställning, att en tapet ska kunna funka längre en något år framåt. Men jag måste säga att Boråstapeter har lyckas fint med kombinationen i kollektionen Scandiavian Desiners Mini och tapeten Charlie. Djuren, mönstret med den mörka grunden känns skön att se på.
Älsk på hösten. Och tänker satsa på lite mer trädgårds-eldar kände jag precis. Fin variant. Dags att ta tag i veckan och dagen och blåsa iväg och hämta en sängram med. DET råkade jag bestämma i förbifarten, attans. Vet inte exakt varför. Tänkte i ett oklart ögonblick att sängen skulle lösa att visst förvaringsproblem i vårt sovrum. Insåg såhär i efterhand att det inte är riktigt samma sak men tänker att det blir fint i alla fall. Vi har faktiskt aldrig haft en sängram liksom, så det känns stort i sig.
-
"som ogräs krossar asfalt växer hon upp"
”Som ogräs krossar asfalt växer hon upp” skrev Isabelle McAllister till sin dotter en gång. Det var en av de vackraste kärleksförklaringar jag hört någon gång. Kunde verkligen inte sagt det bättre själv.
Det ständiga kriget. Hon och jag.
Från det hon slår upp ögonen på morgonen tills hon somnar.
Men inte som andra krig. Inte det som krossar drömmar och föder sorg. Inte krig som utplånar och förgör.
Inget sådant över huvudtaget. Utan faktiskt helt tvärtom.
Som en slags livsluft.
Som präglar stegen och luften hon andas.
Med blixtrar som slår lika ofta som dörrarna i detta hus.
Hon har svaren. På tal, på frågorna och hela baletten.
Det sitter liksom utanpå. Som om hon brann varenda vakna stund.
Jag önskar alla chansen att glittra…
..såsom du.
Jag vet att du kommer ta omvägar, ibland kanske obemärkt förbi. Att vi många gånger kommer fråga, vem utav oss som sade det rätta svaret. Eller åtminstone det som var sant i just den sekunden. Att vissa dagar kommer vara vilse och andra dagar alldeles självklara, för all din tid och all världens dagar. Jag vet att du fortfarande kommer vara arg och säkerligen jättearg. På mig, livet och hela universum. Men jag vet också att det är din styrka, att det just nu sitter förankrat i just det som kallas mod. Så vi låter det glittra, för fullt faktiskt. Exakt såsom klänningen du bar på ängen. -
”som ogräs krossar asfalt växer hon upp”
”Som ogräs krossar asfalt växer hon upp” skrev Isabelle McAllister till sin dotter en gång. Det var en av de vackraste kärleksförklaringar jag hört någon gång. Kunde verkligen inte sagt det bättre själv.
Det ständiga kriget. Hon och jag.
Från det hon slår upp ögonen på morgonen tills hon somnar.
Men inte som andra krig. Inte det som krossar drömmar och föder sorg. Inte krig som utplånar och förgör.
Inget sådant över huvudtaget. Utan faktiskt helt tvärtom.
Som en slags livsluft.
Som präglar stegen och luften hon andas.
Med blixtrar som slår lika ofta som dörrarna i detta hus.
Hon har svaren. På tal, på frågorna och hela baletten.
Det sitter liksom utanpå. Som om hon brann varenda vakna stund.
Jag önskar alla chansen att glittra…
..såsom du.
Jag vet att du kommer ta omvägar, ibland kanske obemärkt förbi. Att vi många gånger kommer fråga, vem utav oss som sade det rätta svaret. Eller åtminstone det som var sant i just den sekunden. Att vissa dagar kommer vara vilse och andra dagar alldeles självklara, för all din tid och all världens dagar. Jag vet att du fortfarande kommer vara arg och säkerligen jättearg. På mig, livet och hela universum. Men jag vet också att det är din styrka, att det just nu sitter förankrat i just det som kallas mod. Så vi låter det glittra, för fullt faktiskt. Exakt såsom klänningen du bar på ängen.