det här är så * överkurs.

Det här är så f***ing  överkurs sade min man idag. Och jag kände att jag höll med trots ordvalet. Det hela kändes kanske en aning långväga. Fast å andra sidan kunde jag inte komma på något bättre själv. Egentligen hade han tryckt ner resårmadrassen i sängen redan igår men förmodligen inte märkt att järnreglarna faktiskt hoppade ut på ena sidan, och just därför funkade det. Idag när vi skulle lägga dit madrassen igen, efter att ha klätt om den med nytt tyg, så fattades det 7 cm. Åt fel håll liksom. Och kom igen,  att hitta en resårmadrass på 1,93 liksom…

Så ja, Kristo tog sågen.

Här kommer en beskrivning:

• lossade det befintliga överdraget ca 20cm
• sågade kant i kant med kortsidan
• sågade bort den längd som behövdes från långsidorna
• lossade en rad fjädrar
• böjde till fjäderstålsramen
• la tillbaka skumgummit
• limmade och pluggade fast kortsidan på långsidorna
• förankrade med skruv
• drog över överdraget och häftade fast det på nytt

Och häftade tillbaka tyget som vi själva nyss satt dit. Ett mycket snabbt och säkert sätt att förkorta en resårmadrass. Äldre sängar är ju sällan de måtten vi är vana vid idag. Ofta behövs dock en resårmadrass för att sängen saknar en kraftig ram, en vanlig skumplastmadrass blir liksom för futtigt.

Som om ingenting hade hänt. Tyget som vi klädde in madrassen med är ett gammalt som jag köpte upp varenda meter av när det var på ”halva priset” på Åhlens för flera år sedan. Det är tjusigt, det är kraftigt som värsta möbeltyget, synd att det inte görs längre.

Nomi som kände sig febrig i cirka 10 minuter snodde Liv´s täcke och provsov. Allt för feberns skull. Sängen som är ett antikt fynd  har varit på blästring för att bli väck med all rost. Sedan valde Nomi färgen själv, det är en pudrig lackfärg. Så klart ska den ha sina 4 knoppar och en tvärslå och ett par tjusiga ornament. Men dessa var ärgade och jag har ägnat några timmar till att försöka få tillbaka den forna mässingsglansen. Men faktiskt gick det sådär, jag tror minsann att det inte är mässing rakt igenom. Knepet med ketchup på mässing måste ändå vara det som funkade allra bäst. Smörj in, låt verka en timme, skölj av med hett vatten. Jag provade bikarbonat och citron, ättika och salt. Men nåväl de är inte gröna längre i alla fall.

Sådärja. Tillbaka i sängen efter glass, diskodans och cykelturer. Ingen feber här inte.