DAILY LIFE

”som ogräs krossar asfalt växer hon upp”

”Som ogräs krossar asfalt växer hon upp” skrev Isabelle McAllister till sin dotter en gång. Det var en av de vackraste kärleksförklaringar jag hört någon gång. Kunde verkligen inte sagt det bättre själv.

Det ständiga kriget. Hon och jag.

Från det hon slår upp ögonen på morgonen tills hon somnar.

Men inte som andra krig. Inte det som krossar drömmar och föder sorg.  Inte krig som utplånar och förgör.

Inget sådant över huvudtaget. Utan faktiskt helt tvärtom.

Som en slags livsluft.

Som präglar stegen och luften hon andas.

Med blixtrar som slår lika ofta som dörrarna i detta hus.

Hon har svaren. På tal, på frågorna och hela baletten.

Det sitter liksom utanpå. Som om hon brann varenda vakna stund.

Jag önskar alla chansen att glittra…

..såsom du.

Jag vet att du kommer ta omvägar, ibland kanske obemärkt förbi. Att vi många gånger kommer fråga, vem utav oss som sade det rätta svaret. Eller åtminstone det som var sant i just den sekunden. Att vissa dagar kommer vara vilse och andra dagar alldeles självklara, för all din tid och all världens dagar. Jag vet att du fortfarande kommer vara arg och säkerligen jättearg. På mig, livet och hela universum. Men jag vet också att det är din styrka, att det just nu sitter förankrat i just det som kallas mod. Så vi låter det glittra, för fullt faktiskt. Exakt såsom klänningen du bar på ängen.

9 Comments

Leave a Reply