57252
post-template-default,single,single-post,postid-57252,single-format-standard,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

100-tals ramar, klimathotet och en bok.


Jag har fasen inte varit sjuk på tid och evigheter men såklart, exakt just nu när det passar som allra sämst är jag askrasslig. Men som många med egen företag och utan någon som backar up säkert känner igen så måste man, hur förbannat dumt och illa det än är, helt enkelt bara göra. Det ska såklart mycket till, det måste verkligen brinna i knutarna. Är man sjuk så är man har man ju ändå lärt sig under åren. Men nu var det exakt så som var fallet, att det brann. Över 100 ramar skulle liksom skalas av på glas, konstverk och baksida. Alla var gamla och häftade och spikade enligt konstens alla regler. Så Liv och jag bänkade oss i källaren och där har vi suttit bland pappersdamm, glassplitter och skurit oss på fingrarna mer än en gång. Jag dessutom fullproppad på Ipren för att inte sjunka ihop i en liten febrig hög. Det var min söndag.
Plus att jag imorse drabbades av riktigt svacka som jag var tvungen att starta dagen med på instagram. Eller imorse var ju en osanning. Drabbas man inte av den svackan så fort man närmar sig tanken? 

Bordet efter 15-årskalaset.

I femton år har jag tänkt, att våren kommer runt den 12 mars. För exakt den dagen då för femton år sedan föddes Liv. Och några dagar efter var det rena gator och fågelkvitter och solen värmde i nacken. Och så har det faktiskt varit. Inte en enda gång på femton år har vintern hålls oss i ett sådant fast grepp.

Det känns mysigt att vänta på våren. Snön gör verkligen dagarna och nätterna så väldigt mycket ljusare.

Men å andra sidan funderar jag som sagt ihjäl mig på vintern vi plötsligt har och att det snöstormar i Rom. Samtidigt är det extremt höga temperaturer vid Nordpolen, 20 grader varmare än normalt och havsisen har sin absolut lägsta nivå någonsin.

Förutom ramhysteri, klimathotsdepp så hann jag läsa en bok med. Liv skulle läsa en modern roman som vi senare insåg var skriven samma år som hon föddes. I alla fall så knep jag den också. Så fin, så sorglig och begåvad.

Nu sova. Puss och kram och godnatt! Imorgon är jag frisk, det känner jag på mig.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Sofia Vusir Jansson

sofia@mokkasin.com
3 Comments
  • Diana

    11 mars, 2018at21:49 Svara

    Den boken är en av de bästa jag läst! Åh nu ska jag leta fram den på nytt och läsa den igen. Krya på dig!

    • Sofia på MOKKASIN

      15 mars, 2018at19:24 Svara

      Ja så bra! Tänker att det är en sådan bok man kan läsa om och om igen. Hoppfull i det sorgliga. Kram och tack!!

  • Li Argus Hultgren

    18 mars, 2018at10:39 Svara

    Så vackert bordet var med alla fina blommor. Krya på dig ?

Post a Comment