KIDS-arkiv - Sida 2 av 21 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
4
archive,paged,category,category-kids,category-4,paged-2,category-paged-2,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Drömfångaren – Jennifer.


Picture: The Way We Play
När jag visade Viggo, Caprice i huset på Bali, så dog han en smula. Alltså!! Vilket ställe!! Alltså!! Packa väskorna. Vi drar, Nu. Varför kan inte bo sådär? Varför kan vi inte bo på Bali??
Ehh, ja varför inte. För att din mamma inte är lika stencool och modig som Jennifer Jansch. Jag har skrivit om Jennifer och hennes Bag-all så många gånger här på bloggen. För att affärsidén är briljant, produkterna sagolika och för att hon helt enkelt är en förebild i väldigt mycket. Läs hennes bok, efter det kommer du tänka att världen är din.

Och Bali tänker du. Jag trodde de bodde i New York. Eller var det möjligen på Ekbacken?  Allihopa är sant på sitt vis men nu har familjen alltså flyttat till Bali och The Way We Play har visat ett gäng bilder från något så coolt att ögonen ramlar ur. Jennifer visar ännu mer bilder på huset på sin blogg.

Ja och nu är det ju inte så att familjen lider brist på vackra hus. Här är där de bor och kika runt på Jennifers blogg så kommer du hitta massor med bilder om äventyret, om skolan som var anledningen till att familjen flyttade (kolla här också, Isabelle har varit där), alla dessa supergenerösa svar på läsarefrågor (vet ingen som är så generös som att dela med sig som just Jennifer), var man hyra huset som visas i första bilderna. Jennifers blogg är precis så pepp som man upplever henne. Att kika in på deras liv är ju som att leva äventyret själv. Tack för internet liksom. Då kan ju låtsats lite, att man var sådär modig.

I somras bodde familjen dock på sitt sommarställe i Sörmland.De hade lämnat sitt New York och planerade för fullt flytten till Bali. Vi var där på en fika, i en minst sagt härlig värld.

Att komma hem till någon man aldrig träffat men landa mjukt i köket är ju bara fint. Jag älskar de här oplanerade mötena. Även åt andra hållet så att säga, när det dyker upp någon härhemma när man minst anar. Barnen spelade Uno.

Och jag kände ju redan första minuterna att här ville man ju hänga länge, jättelänge. Men nu var vi ju liksom bara på genomresa.

Så himla härlig familj och då träffade vi ända bara hälften. Här är Celeste och Cappi.

Ingen ängslighet råder här.

Jag hade egentligen inte tänkt att ta några bilder men jag kunde verkligen inte låta bli.  Och övervåningen, den var som en saga med tusen klänningar och sovkojor. Jag grämde mig lite när vi kom hem att jag inte fotograferat mera. Fast då hade jag inte fått alla fina samtal. Inte så svårt att välja då.

Hela Ekbacken är sagolikt och allt man drömmer om när det kommer till sommar. Här finns ett helt reportage om huset, se och dröm.

Jag blev så pepp av det här mötet. Jag tror att vi alla blev det.

Att få modighet serverad såhär direkt gör att man liksom fattar hur det hänger ihop. Själva livet liksom. Att man många gånger kan skapa sig möjligheter och att man kan uppleva det man drömmer om. Det allra mesta hänger på att våga. Att saker sedan kan ta lite omvägar, att det inte alltid är spikrakt och glasklart, det hör liksom till.

Sedan ska man inte tro att något är enkelt och en piece of cake. Det kan nog alla med egen business skriva under på. Men ändå så värt det i slutändan. Jag kan verkligen varmt rekommendera Jennifers bok om hennes resa med Bag-all. Så mycket pepp och så många goda råd. Och så väldigt personlig. Finns både på engelska och svenska. Hittas här.

En annan dag hade vi besökt Bag-all´s butik i Stockholm, på Roslagsgatan 21. Vi sålde ju påsarna på Mokkasin när det var alldeles nytt, skrev om det här med rubriken Please reuse – waste reduce. Idé är fortfarande detsamma men Bag-all har vuxit till något superstort med butiker i flera länder och sedan i somras även i Stockholm.

Så många påsar nu!

Och där kom jag ju ihåg vad Nomi önskade sig i julklapp.

Här var butiken alldeles ny. Nu håller den öppet mån-fre 11-18 och lördagar 11-5. Gångavstånd från Odenplan om du inte hittar i Stockholm.

Och det HÄR älskar jag! Man kan sätta monogram på alla produkter! Och som om det inte vore nog kan man också lämna in vad man vill till butiken för ett personligt monogram. Kläder, handdukar, kuddar, jackor eller precis vad som helst. Coolt!!

Det var ju en självklarhet vad Nomi skulle monogramma!

Visst vill man äga en sådan här maskin! Goals.

Där satt den.

Sortimentet har vuxit enormt och det känns som det finns liksom inget stopp vad som kommer härnäst. Kolla bara dessa svarta ryggor med guld monogram! För att inte tala om de nya påsarna för bebisar.

Många produkter är så smarta. Som den här för örhängen och småfix. Mina tjejer har den.

Förutom monogram kan man göra personligt med pompoms, band och pins. 

Vissa saker är bara gulliga.

Den här väskan används i tid och otid. Till stallet, skolan och på aktiviteter. Liv har en helt enkel fast med dragkedja, som är på sale nu såg jag. Hon har sitt namn monogrammat och har den proppad med pins. Själv äger jag denna med mitt namn. Då jag aldrig packar lätt, ni vet kamera, dator och allt som väger , kan jag intyga att den håller för väldigt mycket. Inte bara snygg alltså.

En liten länklista då.

Och vad är det här för modernt!! En insta shop, är jag helt vilse eller är det alldeles nytt?! Så coolt!

GRL POWER i ett nötskal. Hela alltet.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Bland molnturer och sanningar.


Jag lovade ju en printshop innan helgen och jag får väl krypa till korset ännu en gång. Tveklöst jag var för tidsoptimistisk där. Men i alla fall så kom jag så långt att jag letade originalet till detta ovan och sprang på en massa bilder från den dagen. Ibland funderar jag på hur det blir med sanningar bakom bilder. Kanske är det knasigt fast ändå himla kul. För just i sekunden när bilden togs då var vi bland molnen. Allt var mjukt och fluffigt och ängen kändes så ofantligt lång, till världens ände. Fast egentligen var det inte sant. Men det där med att fantisera järnet i själva fotoögonblicket tror jag starkt på. Om än lite märkligt för de som är i närheten. Underbart är kort liksom. Å andra sidan brukar åtminstone lyckas få med barna på noterna.

Just den här dagen hade vi verkligen inte planerat någon molntur. Vi skulle följa med Charlie på fotbollsmatch i Hälleforsnäs. Nu tittade vi inte så mycket på matchen, Kristo fick supporta där. Allt medans jag och Nomi gick på upptäcksfärd. Ahh, en kolhusteater! Hur hög byggnad??!

Innan hade vi ju kört av vägen nästintill för att sedan köra fel med flit på den privata vägen. För att som en händelse hitta ägaren till det gula huset där som var det vackraste jag sett. Eftersom han nog möjligen tyckte jag var lite underlig så fick jag lov att smygfota så tyvärr ser ni ju inte det tjusiga. Men det var i alla fall ett gammalt ridhus. Fast just den grejen får jag inte riktigt ihop.

Och ja ett slott ungefär. Man riktigt ser på Nomi´s gång hur fast beslutna vi var att tjuvkika i fönstrena…

Bara Lindex faktiskt. Tipsigt! Igår hade hon tydligen hittat THE jeans på en kompis ”de är som dina, mamma! Högmidjade och ned ränder på sidan!” han hade hittat dem här och jag instämmer, fina!

Och så på med klänningen då. Den gamla, som gatan. För det kan ju hända att det slinker ner ett och annat otippat plagg. Utifall man får feeling. Då är det lite ombyte i bilen och en mamma som ligger raklång på marken och en unge som är med på noterna ända tills någon kommer förbi. Fast då låtsats vi mest som ingenting. Det är dock lite värre för mig om jag nu ligger platt mot marken…

Så tog hon ett kliv från den fantastiska molnhistorien, rätt ner i verkligheten på en sekund.

Men sedan kom vi på att vi kunde sätta henne lite högre än marken igen.

Kjolen ven i vinden. Ibland av sig självt, ibland var det visst något mystiskt som tog tag i den.

Av någon anledning så var det lite spökvibbar mitt på blanka eftermiddagen.

Såg vi möjligen någon bakom gardinerna på tredje våningen?

Vi andades ut vid sjön alldeles i närheten.

Och bytte tillbaka till vanliga kläder fast med lite finess. Den där västen är från ett av våra favoritmärken Wolf & Rita.

Det där håret som blektes för att bli lila. Men tydligen satt mina frisör-skills kvar för Nomi tyckte det var skitcoolt som det var.

Belöningen.

Fruset på det här stället alltså. Men väggarna. Åhh. Nu sitter jag på tåget, mot planet. Ska möta upp de här finingarna på en ö. Gissa vilken?

Oläskigt.


Jag vill ju inte påstå att jag och Halloween är någon perfekt match. Men absolut maskeradtätaste tiden på året. Vilket aldrig är fel. För ett par år sedan gjorde jag och barnen ett samarbete med Ikea´s maskeradkollektion. Typiskt bra med avsaknad av skräcktemat tycker jag. Jag tänkte passa på att tipsa lite om fin krona. Just nu är ju naturen vackrare än någonsin. Perfekt torkad redan och på så vis kan materialet aldrig vissna.

Den absolut bästa basen för sagokronor och kransar som inte kräver någon tyngd är en sk kranstomme, ungefär en sådan här. Just den här tiden finns de i butik annars kan det vara svårare att få tag på. En sådan krans är oftast gjord av lian vilket ju låter exotiskt värre men innebär att kvistarna är långa och hela, därför kan du enkelt dela kransen i flera tunnare kransar. Här gjorde vi flera väggkransar av en stomme. Du lossar den metall som oftast finns virad för att hålla ihop och sedan är det bara att dela och klippa av. Kransarna lär hålla ihop hur tunna du än väljer att göra dem. Så funkar lian. Trassligt liksom.

Skärp kan man också slå till på.

Sedan är det bara att ta fram lim-pistolen och klistra kvistar, blommor och grenar. Ta vad du önskar. Det fina med att ha blommor i att du på så vis lätt kan täcka limmet och därför kan limma rikligt på grenarna, vilket behövs. Hemligt är också att på insidan har vi limmat lite mjukt tyg för Nomi´s skull. Nu kan ju tro att en sådan här krona inte är långvarig. Men i själva verket är det exakt tvärtom. Just den här kronan har flyttats runt, lekts med, varit med i ett par olika föreställningar och senast i en ljuspromenad då Katrineholm firade 100 år men då vitsprayad och lysande.

Påtal om kostym, förra året postade jag några absoluta favoriter för kidsen.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Som en bollfrans på guldtråd.

Det är det enkla pysslet man vill åt. Så som man har pysslat sedan urminnes tider, åtminstone sedan dagarna då man var sisådär sex-sju år och släpade hem högar av nypysslat från dagis och skola. Oftast var det av så enkelt slag att alla, både barn och vuxna kan ta sig an det utan problem. För mig är pyssel något som gör att man hamnar i lite såsom en annan värld. Tiden försvinner, tankarna blir mjuka och stress är som bortblåst. Så just därför ska inte pysslet hänga på assistans om man frågar mig. Det där handlar ju även om självkänslan, att faktiskt kunna fixa själv. Så damma av dina gamla pysselkunskaper, lägg till lite finess och välj era vackraste färger så blir det oftast i härligaste laget. Jag menar, garnbollar liksom, vem har inte gjort en sådan. Men på guldig tråd och små pinglor i ändarna blir det ju lite extra tjusigt.

Du behöver: Garn i dina favoritfärger. Garn fyndas med fördel på loppis. Lite tunt guldigt garn som gärna virkas för en lite tjockare tråd. Och ett par pinglor eller pärlor att fästa i ändarna, mest för det blir vackrare på så vis. Om du vill göra garnbollar på det gamla hederliga sättet behöver du också några kartongark och en sax. Men jag måste ändå slå ett slag för de nya och väldigt smarta verktygen som finns idag för att göra just garnbollar. Du sparar både papper och tid, det går snabbt och smidigt och blir dessutom snyggt. Vi hade sådan här variant på Mokkasin-affären, den är superbra! Panduro har också en variant. 

Men om du nu inte skulle äga en sådan smart grej så finns ju alltid det gamla sättet att fixa garnbollar. Här i lite ny tappning som gör att det går snabbare helt enkelt

  • Till en garnboll behöver du fyra halvcirklar, klippta av kartongarken, som är lite större än hälften. Lägg halvcirklarna uppepå varandra så att du har två par. Ett av paren klipper du med spetsiga ändar.
  • Nu virar du garnet på vardera par, vilket är mycket snabbare och enklare än att vira garnet i en hel cirkel. Knepet för de finaste garnbollarna är ju att vira tätt och mycket garn och på det här sättet blir det mycket smidigare. När du virat tjockt så sticker du den ena paret, det med spetsiga ändar, in emellan det andra parets kartongdelar. Här kan det vara smart att häfta en klammer så att de inte glider ifrån varandra.
  • Fortsätt att vira några varv runt hela cirkeln.
  • Ta en sax och klipp mellan kartongarken. När du kommit hela varvet runt knyter du en starkknut mellan kartongarken och runt garnbunten. Ta sedan bort kartongarken och forma bollen jämn med en sax.

 

Jag tycker det är fint om bollarna har lite olika storlekar och det där väljer du själv när du avslutningsvis klipper och formar dina garnbollar. Träd dem på en tråd, gärna på en enkelt virkad som här.

Längst ut blir det väldigt fint att fästa en och annan pingla och varför inte en liten tofs i guld! Här hittar du beskrivning till just tofsar!

Just den här girlangen är gjord i ett ullgarn. Just då var det för färgerna var vackrast i just det garnet. Men med facit i hand måste jag säga att garnbollar i ull blir lite extra fina. Som lyxgarnbollar.

Vintagetapet härifrån. 

 

En gullig last, på sitt sätt.

Den där fredagen, när himlen fullkomligt öppnade sig, packade jag ner den lilla stugan med innehåll, för avfärd. Den skulle ju hela vägen till Stockholm…

Vi skrev ett litet brev om att fylla den med drömmar och proppa den med kärlek. Och om sandkakor och snigelcirkusar. Och det där om stordåden som ryms i det pyttelilla. Sådant där man liksom vill föra vidare från stugägare till stugägare.

Jag hade dessutom printat ut en massa fotografier om hur det kan se ut om man vill. Såhär ser det mer ut som en studie i kaffekoppstorn men det var lite annat också. Och till höger ligger en platta som inte har något alls att göra med lekstugan. Bara med mig och mitt sträcklyssnande. Men vi tar Frida en annan dag.

Såklart var jag ju tidsoptimist och tänkte inte så mycket i förväg hur mycket vi lyckats trycka in i den där stugan. En hel korg med porslin var tvungen att skyddas mot snabba lastbilssvängar ända till Stockholm. Men gladast är jag att vi dagen innan hade gjort som små överraskningar här och var i lådorna. Nomi och jag var helt klart uppspelta när vi tänkte på hur kul det är när man hittar överraskningar där man minst allt anar.

Och i ösregnet kom lastbilen. Och hela stugan flög över buskar och annat.

Gullig last på sitt sätt. Och med vad som hände sedan är vi helt varma i våra hjärtan om att stugan hamnat på absolut rätta stället. Hos några som kommer tycka om den precis lika mycket som vi.

SparaSpara

Prylar, sladdar och det där om skärmtiden.

Det var värst vad tiden går sade vi och lovade dyrt och hederligt att det verkligen är dags för kalas till 10 åringarna i den här familjen. Tre månader senare än själva födelsedagen. Helt klart ett V-tecken på den saken.

Viggo svängde ihop inbjudningar i Illustrator, hans nya grej. Det är bara att erkänna sig så jäkla omsprungen. Jag berättade ju i somras när han photoshoppade bort både det och det andra i mina bilder. Och nu har han tydligen lärt sig nästan varenda program i Creative cloud. Hur då, undrade jag. Bara att klicka runt lite ju, inte så komplicerat. Och hon som till och med blir imponerad av snabbkommandon hit och dit, tycker ju såklart att det är värsta coola grejen.

En ny skepptallrik. Som ramlade ner efter min hänganordning med silvertejp. Tur att den höll.

Viggo´s rum är sannerligen inte sparsmakat i prylväg. Jag frågade idag om vi skulle rensa lite.

Aldrig i livet, inte en grej faktiskt. Det vore ju som att rensa bort mig. Jag tyckte han överdrev lite där men är det så han ser på saken ska vi ju verkligen inte ta och rensa. Hemskt ju.

Observera det lilla skeppet i flaskan. Jag tycker det är magiskt fast  jag vet hur man gör..

Bara viktiga saker.

Viggo´s rum har egentligen bara en hel vägg som liksom är en helt vanlig vägg, det är den vid skrivbordet.Den väggen har dessutom en dörr. Nästa vägg har ett fönster som är tre. Sedan kommer väggen som hörde till en kattvind och ligger närmast yttertaket, så där är snedtak hela vägen. Nästa vägg består av en gigantisk skjutdörr. Nu tycker säkert någon – sätt igen den då, gör en vägg! Fast det skär ju i hjärtat. Och trots att den nästan alltid är stängd nuförtiden så är det fint när den väl är öppen. Så nepp, ingen ny vägg här inte. Fast det går ganska bra att låtsats att det är en vägg också. Skillnaden är ju egentligen bara att väggen går att öppna om man skulle få feeling. Vi måste lyckas få igång den där Dux-radion med skivspelare. Min morfars faktiskt.

Viggo i ett nötskal. Timmarna flyger iväg och just i det här fallet tycker jag det är superknepigt med skärmtid och regler. Jag menar han har typ lärt sig hela Creative cloud, musiken är också kopplad till skärmen och launchpaden körs ihop med Ableton. Det här är ett dilemma tycker jag. Det är ju en jäkla skillnad på att vara kreativ vid skärmen, göra musik, film, bilder än att sitta fast i spel och skräp på you tube. Dessutom får de vänner kors och tvärs i världen och engelskan går som på räls. Fast ändå funderar jag i evinnerlighet kring det här. Jag vill liksom ha det glasklart för mig och det har jag inte. Däremot, när det gäller skärmtid och spel och drunkna i youtube-klipp då är jag tvärsäker på vad jag tycker om saken.  Men att vara kreativ på det här viset är liksom en helt annan femma. Återkommer om när jag tänkt färdigt om saken. Tips och råd mottages med tacksamhet.

Flat art som nu ska animeras. Molnen ska snurra, det gamla paret ska vinka, skorstenen puffa rök… Och just här är det ju så himla svårt. Först var det inbjudningarna, sedan musiken och så det här då. Sedan var tiden ute. Det fattar väl jag med, att man vill göra klart…?!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Lite som en karusell bland osynliga moln.

Kära lilla lekstuga, vilken uppståndelse det blev! Men en fin sådan! Det är du allt värd. Du som har gett mina barn upptäckter om våren. Skyddet mot vintern när inte snön kom som den lovade. Kvällarna om sommaren, när alla de andra slog efter myggorna i trädgården, hade barnen redan fattat grejen och stängt dörren från insidan. Kanske följde en och annan snigel med som husdjur, om den fått semester från cirkusen. Och om hösten, då är det kanske allra bäst. Lite varmare än utomhus, lite mindre blåsigt och myshörnor av torkade löv.  Minnena sitter såklart i väggarna även på ett sådant här litet hus.

Det fina i kråksången är att silvriga sockertänger kan man använda till grus om man hellre känner för det. Finkopparna till geggamojja. Och assietterna till sandkakorna. Jag tror det var så det var tänkt från allra första början.

Alla vet väl att soppa på regnvatten och höstlöv doftar himmelskt. Och att tårtor utav lampskärmar och spetsband har förmågan att alltid bli höga som berg.

Själv är jag barnsligt förtjust i det här med porslinstorn. Man vill ju liksom se hur högt man kan bygga, hur mycket de kan vingla utan att ramla. Fast även för att formen alltid blir så fin. Med alla mönster och snirkligheter.

Det var allt tur att vi satte trädgårdens sista röda ros i porslinsgaloschen innan bladen singlade mot bordets kant.

Det där med att hänga koppar i luften är ju minsann ett festligt trick. För det första är de ju galet vackert i sig, åt alla håll och kanter. För det andra så snurrar de sakta av sig själva. Lite som en karusell bland osynliga moln. Skala en lampskärm på tyget tills du kommer till stålramen, spraya den, knyt en bollfrans i ena änden och spetsband till kopparna. Kalasfeeling på tio sekunder.

När det gäller själva stugan så ligger det till enligt följande. Högsta bud är 16 000 kronor och vill man hänga med i budgivningen så mailar man mig på sofia@mokkasin.com. Många har frågat om tidsfrist och vi har sagt att vi försöker göra färdigt det hela innan ikväll. Inte så att stugan måste hämtas, det står verkligen inte i vägen, men allt det andra.

Snart till salu – en liten minivärld mellan fyra väggar och ett fönster.

En önskning blev till projekt sälja lekstuga såhär i sensommaren. En dyr önskning kom på tapeten och vi tittade oss runt och funderade på om vi kunde sälja något fint. I gengäld liksom. Lekstugan, den väldigt kära… Jo men kanske ändå. Fast kan vi inte göra om den till sin forna glans? Såklart, så mycket som det lekts i den där stugan måste den allt komma till sin rätt. Det var den allt värd. Just nu var den ju mest bara tom. Möblemang och prylar har flyttats runt och hamnat på andra ställen.  Så jag och mest Nomi, de andra är ju så hemskt upptagna i lovtider, bestämde oss för att skapa den där drömvärlden som vi faktiskt brukar råda där bakom dörren. Leta upp sakerna som ska finnas där, lägga till lite extra och efter några snilleblixtar även en och annan remake. Så snart är den till salu, en liten värld mellan fyra väggar och ett fönster!

Jag frågade om hon fått färg i ögonen men nejnej, hon är bara väldigt trött. Det kostar liksom på att måla, skruva och leta när solen gassar som bäst. En av våra snillrika idéer var att göra om hyllan som hängde där redan till en spis! Vi målade om den…

..och satte dit vred. Snurrbara. Viktigt verkligen. Vilken tur att vi hittade knopp-heaven hos Nilla här i Katrineholm. Och här målas alltså själva spisplattorna. Faktiskt en alldeles lagom spis för en minivärld. Och finporslin. och en hel massa formar för sandkakorna, och slevar och en brödspade. Kaffekannan med kanske vackraste mönstret hade lock i trä, det tyckte vi var extra smart då porslinslock har viss förmåga att gå i kras.

Lagom stor hylla också. Och jisses vad vi valde bland kryddburkarna. Fast dessa var vackrast. Om någon undrar vad som skymtar till höger så är det en väldigt hög gräddtårta med blåbärssmak. Alla drömvärldar behöver höga tårtor, det har vi bestämt.

Hade nästan glömt hur underbar den här färgen är. Insåg precis att jag inte bloggat om dagen då jag var på färgkurs utanför stan hos Carina och Måhlarnas butik. Det ska jag, för mötet med Annie Sloans Chalk Paint var grymt skoj.

Kolla vilken fin kortlek! Eller två är det ju. Så liten också, jämför med koppen.

Så lade vi bokmärken i en träask som luktade lavendeltvål. Och hängde upp en sänghimmel över den lilla träsoffan. Förvånade men väldigt glada att den rymdes. ” Varför, varför i hela fridens namn har vi inte haft en sänghimmel här förut! Det var ju magiskt !!” skrek Nomi. Och jag kan verkligen hålla med, det var som hela den lilla stugan blev mjukare. Sedan vek vi ner en massa små klänningar i en resväska och fyllde en låda med låtsatsblommor. Fortsättning följer… För helt plötsligt var Nomi inte alldeles säker på det där med försäljningen. ” Hmmm, det är ju nästan att man vill ha den kvar…”

Tipsigt en onsdag.

Ni är ju många som undrat om min randiga och volangiga tröja. Fast gul. Den är ju tio år gammal. Men hittade en nästan likadan. Fast röd. Gillas. Så pass mycket att när Linn tittade in igår, hade hon en exakt likadan. Helt ovetandes om saken. Tröjan finns här att köpa. Sedan frågade flera om jag hade en vintage tshirt härom dagen när vi plåtade i ödehuset. Nepp inte gammal, högst köpbar från samma ställe, här. Och när jag ändå höll på så beställde jag halsbandet med Bisous.

Påtal om halsband. Jag tror, lovar inget dock, men jag tror att jag lyckats skaka fram några parisiska medaljonger! Ni vet dem som vi hade i affären för länge sedan. Min plan är valbar kedja. 40, 50 eller 70 cm. Håll utkik i affären!

Lite annat tipsigt en onsdag. Alltså Koko. Minns ni då jag skrev om första numretAlldeles knäsvag-bra och allt. Och fyra nummer senare och en hel massa inköpsställen är jag precis lika knäsvag. Den. Är. Så. Fin. 

Jag är ju så in i vassen svag för magasin som är som böcker. Som är som en endaste fin upplevelse. När varenda sida känns som godis, typ. Fast det där var en underdrift. Mer som en godisaffär. En högst speciell. Som den i Paris! (kolla mini-barnen <3 )Exakt så känns Koko. Asch då, nu började jag längta till paris också… Men Koko igen. Niotillfem-Sandra skriver om kärlek Och Elin Unnes skriver om häxor och magiska under, på ett fint vis. Det är spelguider och trolltider och somrigt. Och precis som en godisaffär i Paris. Då mitt hjärta smälter. 

Så redo för sommarlov!

Välkommen till grusplanen som någon glömde! Men nåväl det finns betydligt värre saker och det allra bästa i den här bilden är såklart Viggo. Påväg mot skolavslutning. Med sommarlovsfeeling på allra högsta nivå. – åh ska alla vara utklädda, frågade Liv. Han förstod överhuvudtaget inte frågan. Såklart ska man överdosera med palmer och hawaii när man är en timme från sommarlovet.

Palmskjorta från Vans. 

Vi plockade en bukett till hans mentor.

Jag hade ju lovat mig själv att inte plantera något nytt alls i trädgården då den liksom är lite på efterkälken så att säga. Men alltså, plocka blommor runt husknuten är så galet lyxigt så jag måste nog fylla på lite trots allt.

Har jag sagt att våra barn är som natt och dag? Här är Charlie´s egenvalda kläder till morgondagens skolavslutning…

Letade alldeles nyss efter Nomi. Och nu får ni se ännu mer av trädgårdskaoset. Host. Jag är jätteskyldig… och fast man kanske tror att det är skräp så är det bara lappen från Nomi´s skolavslutningsklänning som är det.  Men i alla fall om man bortser från att det inte är så himla tjusigt…

Så är det uppenbarligen väldigt roligt med en gammal spegel på högkant. Särskilt när kvällssolen slår rätt in i den. Hon var i full färd att prova outfit och frisyrval inför morgondagen. Här har vi lite olika avslutningsdagar då de går på olika skolor.

Faktum är att jag håller med. Om det roliga. Särskilt när den är lite sprucken såhär.

Hur kul som helst!

Hejsvejs ! Ni är många som undrat om min volangtröja. Den är så gammal som säkert 10 år.

Som ni ser så var det inte bara Nomi som övade dans i gruset. Solkatterna var för magiska för att lämna till solnedgången.

En spegel i trädgården känns möjligen en aningen onödigt men väldigt härligt på sitt vis. Nu peppar vi för skolavslutningen för samtliga fyra imorgon.