DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET

JAG TACKAR SKRÄPET

 

Att jag tror på att använda sitt kreativa sinne har väl inte undgått någon vid det här laget. Hur kreativiteten sedan ter sig är ju högst individuellt från person till person. Vad vi vill, önskar eller helt enkelt behöver skapa. Helt olika utgångspunkter och totalt olika vem man frågar. Men att vi alla har en massa kompetens som ligger oanvänd kan vi enas om. Och att vi var tvungna att tänka mer kreativt förr. I dagens serverade samhälle där alla lösningar är en sökning eller samtal bort hamnar så mycket kunskap och smarthet i glömska. Att ställas inför plötsliga frågor och problem får oss kreativa. Tvingar oss att tänka utanför boxen, tänka bortom normer och strukturer. Att använda hjärnan och gräva där vi står ger oss helt enkelt en öppning för mycket som är outforskat. Förr var det en fråga på liv och död, stod du handfallen och utan ideér kunde du förmodligen hälsa hem. Givetvis är det bra på många sätt att vi inte är lika sårbara idag, åtminstone inte i vårt privilegierade samhälle. Men jag vill påstå att med klimathotet hängande över våra axlar finns risken att hamna där igen. Så kort och gott, det finns ett djupare perspektiv i kreativitet än ”bara” ett simpelt pyssel. Däremot kan just det superenkla kicka igång den del av hjärnan som faktiskt glömdes på vägen.

 

 

Jag arbetar i en bransch där konsumtion är mer en regel än undantag. Jag bygger miljöer och får uppdrag där rekvisita måste ingå. För många med liknande uppdrag bygger det på nykonsumtion av varumärken som ligger i tiden. Som tur är har mina uppdrag nästan alltid varit det motsatta, kanske har jag själv styrt dem så. Mina uppdragsgivare kräver oftast att det ska vara vintage eller unikt. Och för det sistnämnda faller även vintage bort då och då, åtminstone så som det ser ut från början.

För mig har återanvändning av material i mitt skapande varit ytterst medvetet men också ett måste de flesta gånger. I brist på pengar, i brist på tid och utbud. Såhär kan det se ut – jag får ett uppdrag vilket i 9 fall av 10 innebär rekvisita av olika slag. Ibland omfattande till en hel miljö, ibland enstaka saker.  Det betyder att uppdraget hänger på saker eller ett objekt. Det skulle kunna innebära vintage men det vet ju alla att det är inte alldeles säkert att det man letar efter finns exakt när man behöver det. Det skulle kunna vara något som finns att köpa nytt, men nästan alla mina uppdragsgivare vill som sagt ha något unikt, något eget. Säg att det ändå skulle gå att köpa så finns det oftast inte i min närhet. Kanske skulle jag kunna beställa det men jag inser alltid att jag inte kommer hinna få det i tid, jag tackar min dåliga framförhållning för det. Och min lyckliga stjärna. Jag slipper helt enkelt att ens överväga nykonsumtion som dessutom ska fraktas långväga till mig. Bristen på pengar är också ofta överhängande, det finns alltid en budget att förhålla sig till.  Så därför gräver jag nästan uteslutande där jag står. Min hjärna funkar alltid som – hur svårt kan det vara? Och är det uppenbarligen knivigt så kan jag tacka (igen, det var fasligt vad det tackas idag…) för jag har en ytterst kreativ man som alltid säger – hur svårt kan det vara?

 

 

I skräpet hittar jag nästan allt mitt material. Därför samlar jag. Men jag vet att när det brinner i knutarna är det exakt skräpet som räddar mig. Som mellanbandet på den här lilla klänningen består av en bit av en trasig blus, delar av trasiga spetsar och en tunn remsa av en lika trasig handduk. Romberna i klänningen är också delar av något som var långt ifrån helt. Sparar jag allt kanske någon undrar, nej det gör jag inte. Jag vet oftast ganska säkert om materialet har ett nytt liv. Men som sagt, det kan verkligen vara något pyttelitet och supertrasigt som jag vet har största potentialen. Och nej, min plan i att skapa är nästan aldrig spikrak. Jag börjar och vet med största sannolikhet aldrig var det slutar, jag hinner ofta ändra mig flera gånger på vägen. Det är som om jag och mitt material blir ett team, det ena ger det andra och jag bli glatt överraskad i slutändan.

 

 

Många gånger handlar det om materialet snarare än den färdiga produkten. Secondhand-marknaden är full av just material. Skrot-marknaden likaså, har ni någon gång varit på en bilskrot? Jag lovar säga, att allt kan bli något annat. Din egen återvinning är så nära som framför din egen näsa. Kartong är oslagbart i byggsyfte. Oavsett om det bara är en liten häst.

 

 

Måla för att bli nöjd. Att ändra ytan gör att du kan återanvända gång på gång. Asken ovan skulle jag egentligen måla med schabloner men jag är aldrig kompis med sådana, det rann och kletade så jag gjorde på frihand. Men inspirationen tackar jag dessa för. Klä in för att bli nöjd. Textil och favoritpapper sparas gärna på en skokartong.

 

 

Karin och Freja som driver Pysselbolaget har  i år ett mål att ta ett skräpår. De vill helt enkelt lyfta skräpets glans i pysselsvängen och inspirera att pyssla med just skräp. De vill också lära sig mer om materialen som passerar i hemmet och samla fakta, vad är bra att spara och återvinna som pyssel. Vad är bättre att återvinna på annat sätt. Vilka material ska vi undvika helt, kanske bör vi välja förpackningar utefter vad som har ett nästa liv? Och jag frågar mig genast, gör jag verkligen det idag? Har jag stenkoll på vad som händer i nedbrytningsprocesser. Utmanande tanke ändå, att redan vid middagshandlingen fundera i projektform. Det var det där om teamet igen, jag och mitt material. Hon uppmanar oss att hänga på under #pysselbolagetsskräpår . Jag är inte sen att följa med. En sak är säker att världen är full av sådant som är värd en andra chans. Själv samlar jag toarullar nu för en vidareutveckling av något. Fin helg till er! Jag åker till Örebro nu för att medverka i Yrkespodden.

One Comment

  • Karin / Pysselbolaget

    Så himla bra, Sofia! Jag är en av dem som ”behöver” skapa för att må bra, ofta med materialet som inspiration. Jag önskar att fler inser vad det är vi slänger. Det finns ett uttryck inom slöjder som låter ”att göra det man behöver av med man har”. Sån vill jag vara. Jag ska bara ta reda på vad vi bäst kan använda först!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *