-
Vi hoppar ur raggsockorna till lunch.
Om man bortser från ljuset så kunde det precis likväl kunna vara julafton idag. Vi vaknade till den mest gnistrande vintermorgonen på länge. Huset är iskallt, det blir lite svajigt vid sådana här svängningar. Men samtidigt som varenda minusgrader och blåst går genom väggarna så värmer solen upp det lika snabbt. Så med den här gassande solen kommer vi kunna hoppa ur raggsockorna och plädarna innan lunch.
Jag har inte så väldans mycket lov de här dagarna. Glad ändå att mitt jobb innebär att jag är omringad av mycket som är fint att se på.
Det där med påskpynt kommer dock aldrig vara min starka sida. Fast huset är fullt av kvistar vi räddade från snön. Det skär nästan i hjärtat när man tittar på naturen just idag. Hur rosa körsbärsblommor är täckta med iskristaller och snödropparna dränkta av snön. Stackars våren.
Det bästa med remake är väl ändå att få ta hand om sådant som är otroligt fint. Både till färg, form och hantverk men kanske inte riktigt hittar sin rätta plats 2017. Sådant där som man vill samla på sig bara för känslan men man är inte helt säker vad de ska användas till. Man vill liksom bara äga. Fast nu har jag samlat för en plan. Det känns bra.
Önskar er en väldigt glad påsk! Kramar!
-
Vi kommer alltid ha Stockholm.
Vi kommer alltid ha Stockholm. Precis som vi har Paris.
Som staden där vi sover med öppna dörrar mot natten. Där vi låter barnen gå till närmsta bageri alldeles själva fast de inte kan ett ord franska, för att vi vet att någon kommer ändå att hjälpa dem om det skulle behövas. Där vi kan åka vilse och hamna på andra sidan staden mot vi tänkte från början och det gör inget alls. Där vi kan promenera med varann på ryggen fast mörket lägger sig. Och sedan dingla med benen över Canal St Martin och tänka att allt i den här staden är som någons vardagsrum. Vi kommer fortsätta äta den allra godaste bobun på La Petit Cambodge trots att det var där det hände. Detta proppfulla ställe med världens trevligaste myller ända ut på gatan. Gatorna där allt känns så lugnt och varmt. Där staden bara är som den är och liksom menad att vara. Inte som det kan kännas bland hetsiga turiststråk och Eiffeltorn. Nej, precis tvärtom. Som ett enda stort vardagsrum. Jag tänker inte låta någon ta 10:de och 11:de arrondissamenten ifrån oss. Våra käraste kvarter.
För ett och ett halvt år sedan skrev jag texten ovan. Det är samma ord som kommer just nu. Det är bara platserna och namnen som är annorlunda. Men annars är det ju precis lika. Vi bodde femton år i Stockholm, den stad som jag tog som min i allra första sekund jag flyttade dit. Och som jag så länge jag lever kommer behålla exakt så. Det kommer ingenting någonsin att förändra. Inget.
-
Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in här.
Häromkvällen lade jag ut en film från det här stället och så många undrade, var är du? Jag var ju såklart på mitt absoluta favoritställe här i Katrineholm. Perrongen, ungdomskulturhuset som vi inredde i höstas. Ta gärna del av ett sammanfattande inlägg om hela projektet här. Toppar helt klart alla mina jobb från 2016. Framför allt för det var så kul, alla dar. Människorna vi hängde med är fantastiska och alla var liksom involverade. Kristo, Linn, ungar, min pappa och det är nog därför allt känns som hemma där.
Tur att julstjärnorna hänger kvar på fler ställen. Slipper man känna sig ensam i valet. För övrigt är det underbara och ”hemma”gjorda!
Teckningarna av Jasmine är såklart kvar.
Och runtomkring börjar orden fyllas på. Om det finns boktips, se till att kolla in dem!
Foldrar på en hel massa olika språk.
Den allra bästa anslagstavlan. Den 5 maj kl 17. Alltså 5 / 5 kl 5 är det dags för Katrineholms allra första Prideparad. Såklart ska vi gå och alla jag känner också. Planeringen tog fart redan förra året och jag har tjuvkikat bakom kulisserna och det kommer blir så bra. Så bra på alla sätt. Framför allt för de mänskliga rättigheternas skull. För ALLA. För övrigt var jag på en temakväll igår kväll, just här på Perrongen, om hbtq-flyktingars situation i Sverige och världen, Tema Tystnad. Det hela är dock värt ett eget inlägg med all fokus.
Kolla paraplyerna!
Jag var ju absolut tvungen att kika in i lokstall nr 1 och 2. Är det någon som ser skillnaden från här. Och jisses, tror ni att jag drömmer mindre när fönstrena är ditsatta. Inte direkt.
Att älska byggnader suger ju till så fruktansvärt i magen. Av miljarders önskningar.
Sluta liksom. Sluta vara så ljuvligt. Fast jag menar ju exakt tvärtom. SLUTA ALDRIG vara så här vackert.
Är det ingen mästare på takisolering som läser här? Jag menar ge mig alla sätt att isolera utan att det syns. Ge mig tricket på osynlig isolering eller andra smartheter vad man gör åt hundraåriga industritak i trä. Jag känner att jag vill veta, bara för att.
Hyllan från ett mörkt skrymsle har sett dagens ljus. Bra.
Jag vill flytta in här.
Jag fattar inte att det här är bakom husknuten. Nästan. Jag fattar inte att jag kan smyga runt här. Och fantisera. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in. Hur många middagar med fina människor jag dukat upp vid de här fönstrena. Hur många samtal vi har fört. Och hur många klokheter vi har delat. Alltmedans de som vill spelar basket bredvid.
-
med utsikt mot indalsälven.
De dagar då man trodde att hela Norrland skulle ligga under ett snötäcke tog jag och min kompis Åsa en lastbil. Vi körde över 50 mil mot det vi trodde var vargavintern. Det visade sig att vi hade helt fel om den saken. Men efter en väldans härlig bilfärd, kan inte tänka mig en bättre reskompis och dessutom chaufför hela vägen, hamnade vi till sist alldeles bredvid Indalsälven.
En skogsgård vid Sillre. Där skogsmännen sprang omkring på 1800-talet. En gammal skolbyggnad eller mer en herrgård som vi skulle inreda och fotografera inför försäljningen som pågår just nu, här hittas mäklarannonsen. Tidningen Lantliv har dessutom uppmärksammat kapet. För kap är rätta ordet. Med utsikt över vidderna, en hel massa rum, härbre, kakelugnar, loge, mark på sådär 4 hektar och timrade väggar. Och visst har även den här gården fallit för andras önskningar från och till sedan 1861 men i de där timrade väggarna satt i alla fall känslan kvar. Jag menar, över hundra år på nacken kan inte gå någon obemärkt. Inte ens en vägg.
Vinden var ju egentligen inte en vind. Bara att den var oinredd för stunden. Å andra sidan var det här det var som vackrast. Hur många små rum som helst, skulle kunna inhysa en hel drös med sommargäster. För det är nog lite så man tänker. Om de ljusa sommarnätterna.
Det är såklart att det bara står saker i skrymslen i sådana här hus. Kanske den vackraste sängen jag sett.
Eftersom vi inte hade två lastbilar fick vi utgå från det vi hade. Vimplar matchades rätt.
Ett rum fick bli barnrum. Just det rummet hade en alldeles ypperlig liten alkov.
Gertrude gjorde sig fint just där.
Det här rummet var min favorit.
Om man tittade bakom gardinerna var de frostiga stråna närmast fönstret.
Sedan kom den snötäckta gräsmattan och härbret. Jag ville in här men hade inga nycklar. Men man ser ju precis vad skulle vilja göra just där. En ateljé såklart! Med en fönstervägg mot älven, hur inspirerad skulle man inte bli? Och lugn som en filbunke. Jag blev helt besatt över ljuset här. och solnedgångarna som var som norrsken varje dag.
Sedan efter träden var dimman över Indalsälven. Som slöjor som liksom vajade mjukt. Jag kanske bara låtsats när jag tror att Dunderklumpen och Pellignillot hängde just här. Det var nog en aning mer norrut och inåt. Men Indalsälven rinner väl även i Jämtland? Så ända om allt är alldeles käpprätt och fel rent geografiskt så känns det liksom inte helt olikt såsom jag tänker mig det hela. Dunderklumpen alltså, att man gillade när man var liten unge.
De timrade väggarna är ju bara magiska. Älskar att de som syns är naturliga.
Provsov gjorde vi också. I tre nätter. Åsa trodde jag hade somnat för gott då jag tydligen sov som en stock och orörlig från då vi gick och lade oss tills det att solen gick upp någonstans långt borta bakom bergen.
Bra sovbetyg på huset, tänker jag. Alltså, kakelugnarna. Det fanns en inte lika tjusigt öppen spis i tegel. Men den målade vi och snacka om skillnad. Superfin! Helt klart värt det.
Rummen gick i fil och sådant är jag extra förtjust i.
Quickfix för kids.
Den här lampan gjorde mig totalt galen men Åsa fixade den. Jag och tålamod är en annan historia. Lampan är härifrån och verkligen vacker när man kommer såhär långt.
Hur kul kan man ha på en skogsgård? Där jag dessutom befann mig i total radioskugga? Superkul kan jag säga. Åtminstone när man har sällis av den här väldigt bra tjejen. Som dessutom tar ett modigt steg om bara ett par dagar. Lämnar jobbet som polis för att satsa på detta, så rätt!!
När man inte hinner måla om så öser man på meter och ännu fler meter av tyg.
Nu kommer en litet insidertips. Men, hur gulliga grannar? Hembakade semlor bara sådär.
När jag ser det här rummet tänker jag bara på det extremt tunga skåpet vi skulle flytta, observera att det är flyttat här och ska inte förväxlas med skänken. I alla fall. Om vi säger såhär. Åsa är ingen polis som vänder papper om dagarna, utan en sådan som måste vara superduperstark. Jag är ingen person som är särskilt stark, eller för att poängtera så är jag kanske en av de svagaste i världshistorien. Man kan därmed säga att bärbalansen oss emellan var sådär… Total obalans.
Jaja. Flyttat blev det och tur var väl det. I det här rummet äter man i direkt anslutning till köket och altanen som vätter mot älven. Och så kan leka hemmaspa också.
Självklart så gömmer det sig ett och annat vackert, under nylagda golv. Det där gör man såklart som man själv önskar, fast överraskningsmomentet i sådant går ju inte av för hackor. Tänker lite på när vi hittade vår glasveranda under 70-talsöverbyggnaden. Blir helt pirrig av att titta på de här bilderna, det var så himla fantastiskt att den ”bara” fanns där.
Och det fina med gamla hus är väl det där om att åren ändå sitter i väggarna. Det är ju bara så det är.
-
alltefter som vårsolen sken väcktes de till liv.
Mina palettblommor har dött. Så jädra sorgligt. De var verkligen jättefina och de enda växter jag typ lyckats med. Men så kom ju den lilla sticklingen från Johannas superkändis till blomma, tänker att den var liksom extra kärleksfull då. Johannas #palettbladunite visar kändisskapet och hon har liksom en egen kategori för detta på sin blogg. För övrigt borde ni läsa AprillAprill, härligt är det. I alla fall vet jag inte vad som hände med balettblommorna mer än att alla tappade bladen på samma gång. Malin, som är en tipsare av rang, när det kommer till växter. Det är väl inte för inte hon är programledare i Trädgårdstider. I alla fall hade hennes blommor fått bladlöss men det underliga är att jag inte sett en endaste liten lus…
I alla fall lyckades jag rädda några sorgliga sticklingar och jag tror minsann de har fått kraft i vårsolen. Och på så vis, insåg jag precis, har mina palettblommor inte dött eller åtminstone återuppstått. Rötter har kommit och idag petade jag ner dem i jord. Förhoppningsvis överlever de och med dem också den allra första plantan. Det är magiskt med sticklingar. Och påtal om det, bor du i Göteborg? Då vet jag exakt vad du ska göra på torsdag!!
Frida ordnade ju en växtbytardag för ett tag sedan. Såklart blev den succé så nu ordnar hon en till, på torsdagen den 30 mars! Här kan du läsa allt du behöver veta, så galet härligt! Bilderna ovan är från första växtbytardagen och jag blev ännu en gång så galet inspirerad av just sticklingar så jag var tvungen att messa runt till några vänner direkt, för att bestämma oss för en alldeles egen växtbytardag. Med direkt inspiration från den ovan! Tänker också på det drömska med sticklingar som när jag fick höra historierna om pelargonsamlingen som finns på Julita gård. Hur vissa plantor härstammar från 100 år tillbaka i tiden då faktiskt en stickling blir genetiskt identiska med sina moderplantor. Det tycker jag är så otroligt coolt, att man liksom kan ha samma planta som ens mormors mor eller så hade på fönsterbrädan 1890. Eller åtminstone en del av den. Nu kan jag ju inte stoltsera med detta drömlika scenario men lyllo den som kan.
Bildparet längs ner: Frida Ramstedt, Trendenser
-
ready for #kustfolk
Så ready. Fast ändå helt o-ready. Herrejisses vad är det med mig och struktur. Men i alla fall. Jag och Nomi på äventyr. Och snacka om längt. På Kustfolk, Varberg och allt fint som väntar. Vi ska bara ta oss dit först…Brukstorget. Birger Svenssons väg. Varberg. Kl 11-16. Lördag plus söndag. Platsen att hänga på denna helg!
-
for the monday coffee.
Underbara Clara Lidström och AnnaKarin Nyberg är helt enkelt fenomenalt bra och inspirerar till att våga. Och jag blir störtimponerad av deras berättelse att vända tuffa händelser i livet till ett jävlaranammadriv. Att liksom kavla upp ärmarna och köra trots att det i själva verket känns helt annorlunda för stunden. Att bära på händelser som helt enkelt dränerar all energi. Men i allt detta, hitta tillbaka.
Nu, om ett par veckor släpper de eget klädmärke, Miss Clarity. Klänningar i vackra tyger och precis sådana klänningar man inser att man alltid saknat. Claras syster Anna är huvuddesigner. Tjusiga bilder tagna av en annan inspirerande och klart lysande stjärna, Kristin.
Förresten har ni sett Lindex senaste kollektion för att hitta nya sätt att jobba efter hållbara lösningar. Kollektionens namn är Re:design där just Anna Lidström är konstnärlig ledare. Superfint och bra. Plaggen kommer ifrån Lindex Better Denim-plagg från tidigare säsonger, dessa har fått ny design och blivit omgjorda i Sverige. Det har getts nya detaljer eller tagits isär och satts ihop för att skapa helt nya produkter. ”Vi är så exalterade över att ha lanserat vår Re:Design kollektion! För denna kollektion har vi tittat på varje plaggs möjligheter och utforskat nya cirkulära sätt att arbeta för att använda mindre resurser och förlänga plaggens livstid. Att förlänga livstiden genom att designa om dem till nya fantastiska plagg är verkligen ännu ett steg mot ett mer hållbart och resurseffektivt sätt att skapa mode! säger Sara Winroth, Hållbarhetschef på Lindex.” Kollektionen hittas här.
Okej. Snö idag. Men tänk jazz, picnic och party. Great Gatsby och Downton Abbey. Plus sommar. Visst blir man knäsvag. Madeleine Carlsson är tjejen som gjorde En karl med skägg världsberömt. Och jag är helt övertygad om att hon kommer ro sitt nästa drömprojekt i absoluta bästa hamn. Hitta @jazz_and_picnic_party på instagram och boka 30 juli 2017. Får inte länken att funka men sök och följ!
När det kommer till textilier för barn är jag helt överförtjust i Garbo & Friends. Det är så himla vackert i allt från mönsterformgivning, detaljer, förpackningar, etiketter och kvalitén i eko är helt makalös. Nyligen släpptes den nya kollektionen Mares som är en hyllning till den magiska världen under vattnets yta. Formgivaren Susann berättade för mig att det var när hon nyligen började dyka upptäckte en helt ny värld som hon inte trodde fanns. Inspiration, former och strukturer som var helt magiska. Allt detta är nu överfört i den nya kollektionen.
Som den vadderade babyfilten! Jag vill hänga den på väggen, den är som det vackraste konstverk ju. När man köper Ocean Blanket går en del av försäljningen gå till organisationen Hepca som jobbar för att bevara och skydda jordens vattenvärldar. Bilderna är tagna av Emily Slotte. Som dessutom har en bildskön blogg och instagram, tips!
Agnes, på bloggen Hej Regina har svängt ihop ett plywood tält. Finare än såhär blir det väl inte och det är dessutom ihopfällbart. Vårens smartaste DIY och proffsigaste, ännu en gång visar Agnes att hon tar DIY ett steg längre än de allra flesta.
Ett eget humlebo! Fint tycker jag. Det är såklart man vill att även humlorna ska trivas. Tack, Zetas för ni tänker på alla steg som har betydelse.
Sista mars släpper Mrs Mighetto en ny magisk kollektion. När ett dreamteam plussas ihop med ett annat i egna personer av Linda, Louise och Emily blir det såklart magi i bildspråket också. Jag älskar att Malin och Anna tar varje kollektion till nya dimensioner. Det blir liksom bara härligare för var gång. Från att ha varit sagolika figurer med personliga drömmar och egenskaper berättar nu varje print en egen historia, som en saga i sig. Det beror såklart på att figurerna omges av världar och djupet blir att vi forslas längre in i magin för varje gång.
-
Och tävlingen är avslutad.
Tack alla söta! Jag blir helt varm i hjärtat av responsen på den här lilla spontana tävlingen. För det första är det ju grymt bra för mig att få så mycket feedback men allra mest blir jag ju alldeles lycklig för att ni är så himla snälla. Tack! Jag önskar att jag kunde ge er alla varsitt önskeprint. Men enligt spelets regler fanns där två. Viggo och Liv fick vara mina utlottningsdomare och Viggo fixade så allt skedde digitalt. De båda önskeprinten gick till….
Lovisa Askevik som önskade Somewhere. Out there. Ett fotografi som är en personlig favorit. Det är Nomi och hennes kusin Svea som är på bilden. Den togs under en helg och vi kom av oss alldeles över att stället som vi hållt nära hjärtat såg så alldeles annorlunda ut. Jag minns att vi pratade om andra barn och Syrien och efter det hade vi så svårt att koncentrera oss på varför vi var där egentligen. Vi pratade om skolan som de skulle jämna med marken, med flit. Men också om dagen vi åt prinsesstårta på marken precis där. Vi var tvungna att fundera väldigt länge tills vi enades om att vi i alla fall hade de bästa minnena och att alla skulle få finnas kvar precis som de var. Att prinsesstårtedagen skulle vara den vi sparade i hjärtat för alltid
Noora önskade sig A house without end. Ni som läser min blogg vet ju att bilden är från det insomnade huset som jag älskar att befinna mig i. Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!
Grattis till er båda! Och tusen tack och kärlek till alla ni som var med och lämnade önskningar! Kram!
I wish I could give all of you prints. But here is the two winners. I´m so thankful and happy for all your kind comments and it means a lot to me. Thank you and love, Sofia
-
GIVE AWAY & KUSTFOLK
Äntligen är det dags för #kustfolk2017. Närmare bestämt nästa helg, 25-26 mars. I Varberg. På Brukstorget, Birger Svenssons väg kl 11-16. Det är såklart Kristin, Jennie, Lisa och Miranda som fixat. De är ju väldigt världsbäst på det. Alldeles bredvid är det dessutom bröllopsinspo de luxe. Jag trodde inte riktigt på att jag skulle kunna vara med. För det ena och det andra och sedan har jag ju ingen affär längre. Och ”min” guldsmed är i australien. Men den där printshopen ju! Vad sägs om lite premiär på Kustfolk, flottare än så blir det inte! Jag har en superpepp Nomi som GÄRNA vill hänga med till Valberg. Sök på Valberg så fattar man varför hon plötsligt utbrast – Åhh! Har de snö i Varberg??? Inte bara snö utan bergstoppar och fjällstugor och hela härligheten. Men tacka vet vi Varberg, det surfiga och supersnälla! Så nu planerar vi för storslaget äventyr.
Men hörni, kära läsare. Vad ska jag trycka upp för print? Jag döööör av beslutsångest. Vill ni hjälpa mig så TACK SNÄLLA! Och som tack för hjälpen gör vi en GIVE AWAY av alltihopa. Den får hålla på till på söndag kväll och går till såhär.Ni lämnar en kommentar här nedan om vilket print ni tycker bäst om. Bara namnet som står under bilden. Eller för all del, har ni någon annan favoritbild, skriv det bara! Jag suger åt mig all feedback. Sedan lottar jag ut två stycken önskeprint i storlek 50×70 cm till ett värde av 1300 kr styck. Nytt från nu är att printsen trycks på matt högkvalitativt fotopapper för att vara beständigt under alla år. Så , välj och önska !!
Next week is Kustfolk in Varberg. At the same weekend it’s high time for my print shop to go live. But I can’t choose which photographs I’m going to print. Please help me to choose. Which one would you hang on the wall? Leave a comment below, which one is your favourite. On sunday evening I finish this Give Away about two prints in size 50×70 to a value of 130 euro each. Good luck!
UPPDATERING SÖNDAG KVÄLL : TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD.
Let´s talk to the woods
The red link
A house without end
Somewhere. Out there
It´s all about glitter
Stick with me
There was a flower
Between the sky and the fields
Hello world
Keep the magic close to you
In search of lost time
It´s august
Just poppies
Time on your side
Sunsets and rainbows
Och nästa helg i Varberg. Bland vårkänslor och kärlek hittar ni följande:
@lisaburenius
@kollijox
@for_goodluck
@jennyfromdosfamily
@strommafarmlodge
@senorhabanero
@atom_47
@patternplan
@soxs.se
@johnsplace1970
@tjardoftokarlek
@eklund_keramikOch så mig och Nomi då. Hoppas vi ses.
-
GIVE AWAY & KUSTFOLK
Äntligen är det dags för #kustfolk2017. Närmare bestämt nästa helg, 25-26 mars. I Varberg. På Brukstorget, Birger Svenssons väg kl 11-16. Det är såklart Kristin, Jennie, Lisa och Miranda som fixat. De är ju väldigt världsbäst på det. Alldeles bredvid är det dessutom bröllopsinspo de luxe. Jag trodde inte riktigt på att jag skulle kunna vara med. För det ena och det andra och sedan har jag ju ingen affär längre. Och ”min” guldsmed är i australien. Men den där printshopen ju! Vad sägs om lite premiär på Kustfolk, flottare än så blir det inte! Jag har en superpepp Nomi som GÄRNA vill hänga med till Valberg. Sök på Valberg så fattar man varför hon plötsligt utbrast – Åhh! Har de snö i Varberg??? Inte bara snö utan bergstoppar och fjällstugor och hela härligheten. Men tacka vet vi Varberg, det surfiga och supersnälla! Så nu planerar vi för storslaget äventyr.
Men hörni, kära läsare. Vad ska jag trycka upp för print? Jag döööör av beslutsångest. Vill ni hjälpa mig så TACK SNÄLLA! Och som tack för hjälpen gör vi en GIVE AWAY av alltihopa. Den får hålla på till på söndag kväll och går till såhär.Ni lämnar en kommentar här nedan om vilket print ni tycker bäst om. Bara namnet som står under bilden. Eller för all del, har ni någon annan favoritbild, skriv det bara! Jag suger åt mig all feedback. Sedan lottar jag ut två stycken önskeprint i storlek 50×70 cm till ett värde av 1300 kr styck. Nytt från nu är att printsen trycks på matt högkvalitativt fotopapper för att vara beständigt under alla år. Så , välj och önska !!
Next week is Kustfolk in Varberg. At the same weekend it’s high time for my print shop to go live. But I can’t choose which photographs I’m going to print. Please help me to choose. Which one would you hang on the wall? Leave a comment below, which one is your favourite. On sunday evening I finish this Give Away about two prints in size 50×70 to a value of 130 euro each. Good luck!
UPPDATERING SÖNDAG KVÄLL : TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD.
Let´s talk to the woods
The red link
A house without end
Somewhere. Out there
It´s all about glitter
Stick with me
There was a flower
Between the sky and the fields
Hello world
Keep the magic close to you
In search of lost time
It´s august
Just poppies
Time on your side
Sunsets and rainbows
Och nästa helg i Varberg. Bland vårkänslor och kärlek hittar ni följande:
@lisaburenius
@kollijox
@for_goodluck
@jennyfromdosfamily
@strommafarmlodge
@senorhabanero
@atom_47
@patternplan
@soxs.se
@johnsplace1970
@tjardoftokarlek
@eklund_keramikOch så mig och Nomi då. Hoppas vi ses.