-
Just wanna have fun!! Såklart att man vill!
Jag är typ kär! Fy fanken vilken fin bloggportal som sett dagens ljus! Så störtpersonligt, härligt och ärligt. Kikade in igår och bara tänkte jaaa!! Jaaa!! Färgerna smackade till mig som tusen pussar från ovan och jag kände alltsammans som en lättnads suck som jag inte visste att jag saknat. Så jäkla oängsligt bara och jag säger bara FÖLJ!!! Just wanna have fun – såklart man vill!
Lina – En lång blondin har jag följt sedan tidernas begynnelse. Hon och en helt ny bekantskap för mig Christin – Midis kickar igång denna portal med bravur. Ett onlinemagasin och bloggportal! Som de själva skriver: Detta är vårt bidrag – och hyllning – till en färgstark, modig och genuin fortsättning för vårt älskade internet. Ett projekt sprunget ur ren lust, passion och glädje. Och nu mina vänner ska jag vara ärlig och kasta lite småsten i glashus. Det är inte det att jag är ett dugg bättre – OBS!! – men blogg och instagram har drivits till någon typ av perfektion som gör mig så vilse så många gånger. Vi höjer ribban tillsammans och tappar bort oss själva där på vägen. Så många gånger jag tänkt – det är väl såhär det ska vara, såhär det måste fortsätta, det är likaså bra att jag sällar mig till strömmen. Både i ord och bildspråk. Vi filtrerar omedvetet för att passa in, oavsett om det inte var tänkt från början. I sista sekund ändrar jag mig men osäkerheten har redan fastnat och det blir inget av något istället, tyst liksom. Som om jakten på likes och läsare gör oss likriktade per automatik, som att lusten och passionen försvann samtidigt som vi lärde oss hur vi räknas och bedöms i statistik och siffror. Och nu svävade jag iväg. Jag ville ju bara säga att den här typen av bildspråk, text och innehål inspirerar mig så till det grövsta. Så därför blev jag direkt superlycklig när jag klickade runt på Just Wanna have fun. Det känns som gamla bloggtider på ett sjukt bra sätt!
Okej – vi kollar in lite snabbt vilka som huserar här då!
Lina – En lång blondin – som sagt följd sedan länge. Art director och Lite Kalabalik – ägare , högst personlig och med en stil to die for.
Christin – Midis – Redan i rubriken på bloggnamnet faller jag – en skev & färgstark historia. Denna blogg är helt ny för mig men jag ser fram emot att följa denna tjej med bas Malmö.
Anna-Maria – Dnilva – min stora favorit när det kommer till DIY med absolut stil. Skön böna med bebis snart!
Agnes – Hej Regina – Som om det inte vore nog med galant DIY så bloggar även min andra favorit-DIY:are Agnes Regina här. Är så förtjust i denna blogg – som godis!
Kajsa-Magdalena – Ny för mig och livet i en Ramsåsskola med hela husdrömmen i som en ask. Så nyfiken, lätt avis på skolan och ser med spänning fram emot renovering de luxe!
Frk. Kräsen – Men lägg av vilken störtskön matblogg. Jo men absolut de vackraste av matbilder men älskar recepten i bildformat! Och så lite Köpenhamn på det.
Påtal om det kan man förvänta sig lite schyssta guider! Och eftersom nästan hela styrkan utgår från Malmö är det ju inte en slump att en guide till Köpenhamn sitter som en smäck.
Och ja lite magasin över alltsammans. Då kan man hamna i hos gästkrönikerna! Och i Berlin & Sverige och not so ängsligt i instagram-konto.
Boom! Mera så in i vassen härligt!
Absolut BAAM!! Så mycket mera. Så mycket härligt! Så på riktigt. Finns även på instagram . Just sayin`!! -
For the monday coffee.
Måndag och hel vecka. Så konstigt. Vi kör ett snabbt svep samtidigt som jag surar över att kaffet var slut.
Ida Sjöstedt släppte en liten, limiterad och ack så vacker barnkollektion häromdagen. Finns här och min favorit är Over the moon. Linda har fotograferat och intervju med Ida på The Way We Play.
Anna Kubel har gjort finfin tapetkollektion tillsammans med Sandbergs! Den tidigare favoriten Ava har fått två nya färgställningar och alltsammans är mjukt och finstämt. Typiskt Sandberg helt enkelt.
Extra fint att man satt mönsterdesignen på Betón´s mockasiner!
Så jäkla gulliga baddräkter från Tambere.
För att inte tala om dessa läppglans. Vegan, icke-testade på djur och paraben-fria. In Unicorn We Trust – INUWET. Såklart vi gör, tror på enhörningar och fortsatt sommarvecka! Puss! -
Overloaded de luxe.
Vissa helger innehåller ju liksom mer än andra helger. Någon sade att det kändes som vi varit borta en vecka, när vi lämnade slottet efter sju-tiden på lördagkvällen. Verkligen. Jag hoppade av vid St Eriksplan för att möta upp min man. Som en utmattad trasa kände jag mig. Det var ju inte annat att räkna med. Jag på ett slott sedan morgontimman det är ju lika med som att proppa något full med confetti. I all världens färger, mönster och former. Confetti som liksom ligger och poppar runt i hela ens väsen. Snacka om overloaded de luxe. Bra utgångsläge för date med Kristo och ionnalee vid Slaktkyrkan. En konsert som min man sett fram emot i månader. Det var ju verkligen perfekt att han fick en överspeedad fru på halsen då. Vid midnatt och projiceringen på scenen liknade ett snabbt snurrande kalejdoskop då sade jag något typiskt tantaktigt om att ujah vad det blinkar och önskade antingen en luva att dra ner runt ansiktet eller ett mörkt hörn vid sidan av scenen. Det blev det senare. Fast med distans till hela alltet, som confetti alltså. Det kan aldrig vara fel.
Ja ni fattar ju utan närmare förklaring. Ett slott med flagnade tapeter. I hur många våningar som helst. Såklart hittade jag ända upp i tornen och alla små skrymslen som var öppningsbara.
Vi jobbade sida vid sida av en kampanjplåtning och det var inte enkelt att hålla fokus från allt som var hemligt.
Det var vår modefotokurs som hade portfolioplåtning. Spana in fönsterväggen däruppe. Oh my god.
Där lade vi Carl på golvet.
Stylisten Martina är en stjärna.
Stjärnor kryllade det av i vanlig ordning. Alla dessa begåvade kids. Helt galet vad duktiga de är.
Älskar att Martina svänger ihop kostymerna själv. Man förstår ju att en body i rynkad tyll inte är en lätt match. Det får ju liksom inte bli en boll av det.
Brunella gjorde sin första plåtning. Lägg av!!! Det kändes som hon aldrig gjort annat.
Slottets minsta rum som dessutom innehöll ett piano. Jag bestämde mig snabbt för att skevheten skulle vara så.
Fina matchade tapeten. Och detta måste ju bara vara en Morris?! Eller en föregångare.
Anna och Lisa. Alla som går den här kursen är så sjukt proffsiga. Själv är jag både snurrig och vilse i pannkakan, fast det är okej! Har lyckats ställa in min kamera rätt efter ALLA år. Sug på den. Att jag alltid trott att fasen vad dåliga kameror är på fokus. Eller vad dålig jag är på fokus. Och så kollade Frida mina inställningar och sa att den där var inte så smart utan rent ut sagt kass och knepig. Jaha, sa jag och ändrade. Sedan dess är det aldrig något problem med fokus. Kanske var den värd hela kursavgiften?!
Så uppe i varv att texten bakom Lisa märkte jag först nu. Fint tycker jag.
En stylist must have runt halsen. Och då ser ni inte skohornet.
När vi andra sa tack för idag och var som urladdade batterier. Lite skakiga sådär, matta men glada. DÅ körde Json vidare och gick in på extraordinär experimenterande. Haha! Det var ljusslingor, spetstyger och kristallkulor!
Idag upptäckte vi ett nytt underbart ställe!
Haha! Det är så sjukt men jag har aldrig varit på Zetas. Inte ens de 15 år vi bodde i Stockholm. Å andra sidan hade vi ingen trädgård då, det är mitt försvar. Men idag så, en liten avstickare på vägen hem. Så inspirerande.
Åh , sade Kristo. En löpare. Carl Larsson aktigt!
Sedan gick han loss på detaljerna och jag kände att lite har allt mitt tjat satt sig ändå. Eller äsch, det är inte min förtjänst, han har det i sig.
Däremot är han ingen stjärna på att ta bilder på mig. En av tio var suddiga i vanlig ordning. Och den enda skarpa var ganska ful. Jag fick köpstopp när det kom till det trädgårdsaktiga, ska förklara imorgon varför det var ett smart förbud. Smög dock ner några nödvändiga saker.
Vi avslutade vår date på Ändebols gård som äntligen har öppnat för säsong. Tack helgen, du har varit fin! -
Önskar er en fin helg med den saliga blandningen.
Jag får en förfrågan om en bild från 2013 och tänker på hur tiden går. Vissa dagar har jag lite svårt att förhålla mig till den absoluta sanningen – att fem år är som igår och vad hände med tiden. Andra dagar tänker jag på vad mycket vi gjorde, alla dagar som passerade och fylldes med livet. Tacksamt tänker jag att vilken tur ändå – att vi inte lät tiden rinna som sand genom fingrarna. Det är så lätt hänt. Så galet lätt hänt.
Därför hänger jag tvätten och tänker att det minsann är vackert i vinden.
Härom natten vaknade jag och trodde att barna sprang runt på vinden. Vid tre-snåret. Egentligen var det bara alla fönstren som slog hit och dit i en liten vårstorm. Men på morgonen hade äppelbladen lagt sig som snödrivor på gräsmattan. Tur att jag synade dem innan.
Älskar att vi får lov att smyga runt i lokstallarna. Tillfälligt förråd. Eller tjusig walking closet.
Beror på hur man ser på saken. Vi var där igår när klockan passerad åtta för att styra upp en sak jag missat.
Ser man bortom traktorer och sånt är ljuset magiskt. Det finns inget annat ställe jag har studerat hur ljuset vandrar än just här. Jag vet exakt vilka väggar som ska väck och var man ska placera ett och annat för att få ut så mycket det bara går. Av det som är vackert.
Ljuset finns även då man inte tror att det når in. Jag tänker på att det skulle vart en toalett exakt där kvällsljuset kryper in i just det andra lokstallet. Och ryser vid blotta tanken. Nu blir det inte så. Kanske kan det bli såhär istället? Kan ni korsa fingrar för mig och önska, det funkar alltid har jag hört.
Precis till vänster där alltså. Toalett??? Det var ju inte heller tänkt att kissa för öppen ridå och solnedgångssken. Nepp en låda antar jag. Runtomkring.
Hon gör så väldigt många låtstastaueringar i tusch nuförtiden. Sedan kör hon alltid sura halvtimmen.
Tills hon får leka livsfarligt. Nu ser ju det hela inte så halsbrytande ut men själva hjulet slå liksom över om man inte balanserar rätt. Det hela är ju verkligen ingen leksak utan en hisnande vacker tryckmaskin från Paris.
Om man kan lever lite on the edge går allt som en dans.
Vi skulle inte göra turbaner av Numero 74´s scarf men erkänn snyggt.
Häromdagen smugglade jag in en liten oansenlig bukett i vårt sovrum.
Tänkte att det skulle kamoufleras in i tapeten då min man är stört allergisk mot allt som har med våren att göra.
Gick inte alls. Fattar inte att han märkte den. Jag sade att det var nog mest den vita syrenen som växer exakt utanför fönstret men han gick inte på det.
De där klädnyporna i trä, alltid svårare att hitta. I brist på Byggfabriken blev det Biltema.
Och nätkasse från Rusta.
De dator-fria skrivbordshörnen blir fler och fler. Det här hörnet är bra för man har utsikt över taken och gamla vattentornet.
Där fortsätter jag att grotta ner mig i familjen Larsson. Spanar absolut in den supersmarta sittbänken.
Och tittar på när blombladen liksom vaggar i vinden.
Hatten av för en fredag i maj! -
Broderade dukskatter på 4-metersbord.
Jag fortsätter samla på de som andra ratar på loppis. Och lägger beslag min mammas skatter. Kanske sa jag något om att låna när hon sade att vi borde dela lika, jag och mina systrar. Man vill ju liksom inte bara roffa åt sig.
Vi kalasade ju även i helgen för de två elvaåringarna. Vi fick ett fasligt sjå att hinna öppna poolen och städa bort vintern. Vi glömde ju liksom att städa förra sommaren när vintern plötsligt kom, då blir det ju lite extra så att säga. Osmart. Och det där med att öppna en pool är ju liksom inte bara att trycka på en knapp. Bläää säger hon som inte gjort en släng för att badpremiären ändå skulle ske på lördagen. I kristallklart vatten. Men hon är också nöjd att hon för första gången hängde tyg från taket i maj och inte vid Kristo´s födelsedag i slutet av juli som brukar höra till ordningen.
Vilken sommardag vi fick.
Med vårens sagolika inramning. Det där lät högtravande men jag kan inte komma på något annat sätt att säga det på. Just nu är magiskt och varmt väder på det är som en dröm. Tänkte på det i morse när jag kryssade mellan alla äppelträd, päronträd, syrenerna, kastanjen. Precis när alla körsbärsblad har fallit till marken. Det känns som vi är bland fluffiga moln.
Sådant man gör. Men jag vill även observera den mörka delen där bakom. Eller som Viggo – uttryckte det – Ja, man är ju liksom van, det är ju ens barndom. Lite spökhus har det ju alltid varit men det är nice såhär, supernice. Han syftade på vad som hände i måndags och att vår trädgård innan alltid har varit som inringad i skog om sommaren, fast det är mitt i stan. Vilket vi absolut inte har haft något emot och spöklikt vet jag inte. Men 10 år av ickeröj sätter sina spår och nu har vi plötsligt en trädgård till. Eller som en liten innegård mot grannarnas bodar och plank. Just nu ligger det som tre majbrasor på vår gräsmatta men fortsättning följer.
Jag bestämde mig i all hast att använda dukarna på det här sättet. Vårt utebord är superlångt och ingen broderad duk i världen täcker denna planka, bordskivan är faktiskt ett helt stycke på dryga 4 meter.
Så jag lade dem bara omlott. Syns att de kommer från mammas linneskåp, manglade minsann. Hör och häpna att vi har en mangel i vår källare. Som jag använder vid varje tvätt… Inte då. När mamma manglar så måste hon först städa fram mangeln under bråte.
Inga dukar utan folk. Lönlöst liksom.
Så klart för sommaren.
Inatt hade vi nästan alla fönster öppna och det känns helt otroligt ovanligt såhär i maj. Vi har inga sådana där barnsäkra fönster längre så öppna fönster är lika med vid gavel. Kan inte tänka mig något bättre än att somna till fågelkvitter och en lätt bris i håret. -
Födelsedag x 2 och det är som sommar!
Sommarmorgon 15 maj! Såklart man kånkar ut frukosten under blommande äppelträd då! 5.45! Är det födelsedag så är det! Nomi och Charlie fyller 11 år idag!
Det finns alltid en present kvar att leta efter.
Nomi berättade efteråt att hon trodde att hennes present var att tillverka en egen handkräm. Den franska handkrämsasken innehöll dock något mer spännande än så.
En liten rebus på tråd. Om en söndag i juli, packning av sovsäck, småpengar till kiosk och ridsaker… Och ett genomskinligt kuvert med småvimplar och bokstäver i en enda röra.
Men det räckte med att hon såg en N så gick allt i blixtfart och hon väckte hela kvarteret.
Charlie´s present är inte lika fotogenisk. Men han höll den i ett fast grepp, i som en varm kram.
Vi har hållt det där ridlägret hemligt ända sedan jag ringde från stranden vid Haväng, i oktoberstormen. Jag fick en känsla mitt i snålblåsten att ”hjälp, tänk om de har släppt ridlägret” som brukar bli fullt på några timmar. Och tänka sig att min intuition stämde, mystiskt sådant där.
Så en vecka på Nybygget och någon vrålade nyss när hon kom hem från skolan, jag vill åka nuuuuu! Och hoppade i de nya ridstövlarna på momangen. En annan vrålade jag vill installera nuuuu! Snacka om natt och dag.
15 maj. Två älsklingars födelsedag. Och 19-årig bröllopsdag. Det året snöade det minsann!
Älsk på frukost under träden. Nu ser ni inte päronträdet, syrenen och kastanjen som blommar som om det inte fanns någon morgondag.Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
For the monday coffee.
Funderade just på om det skulle vara möjligt att ta en lång semester. Jag har ju nästan aldrig lyckats med den biten. Likväl som det borde kunna vara enklast i världen när du är frilans kan det även vara raka motsatsen. Det som gäller då är att sätta strikta ramar redan nu för annars sitter man där när sommaren börjar. Med deadlines upp över öronen och man har inget val. Men börjar jag idag borde det väl gå ändå? Beta av, vara konsekvent och faktiskt tacka nej. Och våga tacka nej, för det är väl det som är problemet när man är sin egen. Vågar man stänga av, vågar man säga vänta tills i höst? Å jag behöver en sommar tänker jag. Sätta mailen på – stängt för lov!
Målbild sommar 2018. Inte behöva säga en endaste morgon till sommarlovslediga barn att jag måste jobba. Utan säga att nu brer vi några mackor och tar en prommis i skogen och äter frukost på en sten.
Vi kan paddla kanot, ha picknick med utsikt och cykelutflykter. Kanske jag ska skaffa den där cykel med kärra så kan Chester och matsäck guppa runt där.
Vi måste till Paris.
Och middagar med alla vi känner. Och fika. Och ljumma sommarnätter med all världens prat.
Hittade min egen hängmatta på pinterest. Mitt absoluta happy place.
Jag ska bada så mycket mer. Det slog mig häromdagen att mitt agg mot simning kanske har lagt sig. När jag var yngre simmade jag på elitnivå vilket innebar en sjuhelsikes träning. Vi tränade morgon som kväll och alla dar i veckan. Timme in och och timme ut. Är det då konstigt att man tröttnade? Men sedan slog det mig häromdagen, att suset och bruset som ändå uppstår alla de där timmarna i bassängen är kanske just den träning jag saknar. Meditativt.
Och mina föräldrars sommartorp. Lugnet självt. Nu är det jag som gör en lista. En strikt. Sommarlov i sikte. -
Trädgården och önskelistan.
Jag har en liten trädgårdschecklista. Eller en önskelista. Hinner vad vi hinner tänker jag.
Igår bad jag Kristo såga itu några oljefat sedan blev jag nervös att båda han och hus skulle explodera. Jag messade Marina På Strömma om hon hade något knep, jag menar på den platsen kryllar det ju av oljefat. Men hon var lika nervig som jag och tog det säkra före det osäkra och bad själva hämtastället fixa. Men jag har ju redan hämtat. Hur som helst ska jag plantera Indiankrasse vid verandan. Helt galet, icke-rosa och inte ett dugg vitt och skirt.
Vi har ett sådant sug efter att placera ut små sittöar i vår trädgård. Även Liv uttryckte sin önskan igår om än hon mest sitter på taket (hörs det när vi spelar musik där…? ja vid midnatt undgår det kanske inte så många…) Och ja den mest perfekta måste väl ändå vara Fermobs serie Luxembourg, allra särskilt fåtöljen då. Stolarna skapades redan under 20-talet och tolkades sedan av Fermob nästan 100 år senare och är fortfarande de möbler som finns i Paris offentliga trädgårdar. Detta är verkligen hållbar design för mig, både sättet hur de smälter in i trädgården men även att materialet står pall. Men hjäälp vad vi får spara. Finns just nu inte på tapeten. Men Paris ändå.
Vid andra sidan glasverandan bygger vi en hög låda och där får hälften av luktärtorna vara. Uppbundna på pinnar i som en kon.
Otippat möjligen, men där ska jag också plantera solrosor och jätteverbena. Helgalet. Och Karin Larsson inspirerad.
Jag vet att det är önskedrömmen. Men som när min syster och Andreas gifte sig i vår trädgård. När solen skiner då är ju platserna under träden allra bäst.
Vår plats under taket kommer ändå vara den mest användbara. I ur och skur. Här finns förresten färgkoden på hur vi oljade vår terass mörk. Och jäklar vilket bygge det där taket var ändå. Klart det håller för kompisgäng om sommarnätterna.
Vi byggde ju förresten världens mest simpla dagbäddar utmed hustaket. Lastpallar. Madrasser i skum som vi limmade ihop till rätt längder och klädde in.
Och just det! Vindskyddet av gamla fönster står ju också högt på önskelistan.
Ljusslingorna ska hängas om. Vinterljuset blir till sommar.
Sist men inte minst var det superplanen vi egentligen satte för flera år sedan, en lekstugsflytt gjorde den möjlig, den glömdes bort för att sedan minnas med min mammas hjälp men det är sjukt långt dit. Men bortre hörnet då, det mörkaste ska bli det ljusaste och det lerigaste ska bli ännu en grusplan. Vi hinner vad vi hinner som sagt. Merci-trädgård eller ej.
Bild 1 – 3 – 4 – 5 – näst sista bilden. -
Taksittande när solen går ner.
Det händer så mycket kul just nu men helst av allt vill jag ändå stanna upp. För varje vår blir världen bara mer magisk. Hur ska den inte vara om jag lever till hundra?
Till sommaren möblerar vi oftast om. Som förra året när vi gjorde sommargästrum. Det blir nog så i år med, härligt var det. Lika kallt och dragit som ett hus från 1913 kan vara om vintern lika varmt är det när temperaturen ligger över tjugo. Då blir jag så himla sugen på att ta bort grejor. Det är som om jag vill ha ett tomt hus under sommaren. Fast när jag kollar på den här bilden får jag inte riktigt ihop det. Särskilt tomt är det ju inte?!
Nu plockar man ju allt som går från trädgården. Just exakt nu är vår trädgård som allra bäst. Alla fruktträden blommar snart.
Därför är taket ovanför vår terass också särskilt attraktiv. Som inbäddad i bigarååträdet.
Det där med taksittande är något alldeles extra. Krypa ut genom fönstret när solen är påväg ner.
Viggo tycker man känner sig som Tintin.
Det lilla trädet som aldrig brukar blomma såhär. Målen byggde Kristo för några år sedan, vanliga reglar och inköpt fotbollsnät. De står ute året om.
Vår trädgård är så stor. Stor för att vara en villaträdgård. Därför har vi en plan om bortre hörnet Från korgstol till trädkoja. Vi hinner det vi hinner.
Vissa har takförbud. Så han springer från Nomis fönster till…
..Livs fönster.
Önskar er en fin långhelg! Kram!
-
For the monday coffee.
Det luktar sommarlov, sade Nomi imorse. Jag är nog benägen att hålla med. Somnade med vidöppna fönster och vaknade till fågelkvittret 04:38. Men det var det värt. Det är måndag och världens kortaste veckor. Vi kollar böckerna jag är nyfiken på just nu.
Broderiskola till sommaren!? Karin Holmberg har skrivit en heltäckande handbok i broderi. Då jag sedan en tid tillbaka överkonsumerar allt i broderiväg på loppis, bara för att rädda allt det vackra, så skulle jag inte ha något emot att lära mig allt om bakgrunden. Sedan kanske man korsstygnsmonogramma i augusti. Svenska Broderier hittas här.
Jag kan inte se en bild på My Feldt´s instagram utan att drabbas av som en vindpust av energi. På gränsen till storm. Älskar hennes egensinniga väg och hur hon vänder på orden. Därför är jag tämligen säker på att hennes bok är exakt lika härlig. med bilder av Linda Lomelino. Vilket sjuhelsikes team! Blåbär, äppelskrutt och rabarberskugga hittas här.
Lise Hellström Ink & Lise superinspo för allt i textväg. Såklart att det skulle hamna i en bok. Kristin har plåtat och Sanna har formgett ! Lises lettering hittas här.
Fabrique segertåg genom Stockholm, Gotland och London har förmodligen inte undgått någon. Men att ta del av historien om hur allt började och allsköns bakhemlisar är först möjligt nu. Fabrique: all you need is bröd and love hittas här.
Ni minns hur jag avgudade Paris – för foodisar väl? Nu har även Tokyo och Rom kommit ut i samma serie. Och framåt hösten Köpenhamn, hade dock önskat mig den lagom till sommaren. Bevaka Köpenhamn här, Paris hittas här, Tokyo här och Rom för foodisar här.
Artilleriets hyllning till Västkusten och livet i köket verkar ju helt klart vara fin som snus. Åtminstone om man får tro Cattis och Elin. A.Journal of west coast culinary hittas här.