58073
post-template-default,single,single-post,postid-58073,single-format-standard,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Broderade dukskatter på 4-metersbord.


Jag fortsätter samla på de som andra ratar på loppis. Och lägger beslag min mammas skatter. Kanske sa jag något om att låna när hon sade att vi borde dela lika, jag och mina systrar. Man vill ju liksom inte bara roffa åt sig.

Vi kalasade ju även i helgen för de två elvaåringarna. Vi fick ett fasligt sjå att hinna öppna poolen och städa bort vintern. Vi glömde ju liksom att städa förra sommaren när vintern plötsligt kom, då blir det ju lite extra så att säga. Osmart. Och det där med att öppna en pool är ju liksom inte bara att trycka på en knapp. Bläää säger hon som inte gjort en släng för att badpremiären ändå skulle ske på lördagen. I kristallklart vatten. Men hon är också nöjd att hon för första gången hängde tyg från taket i maj och inte vid Kristo´s födelsedag i slutet av juli som brukar höra till ordningen.

Vilken sommardag vi fick.

Med vårens sagolika inramning. Det där lät högtravande men jag kan inte komma på något annat sätt att säga det på. Just nu är magiskt och varmt väder på det är som en dröm. Tänkte på det i morse när jag kryssade mellan alla äppelträd, päronträd, syrenerna, kastanjen. Precis när alla körsbärsblad har fallit till marken. Det känns som vi är bland fluffiga moln.

Sådant man gör. Men jag vill även observera den mörka delen där bakom. Eller som Viggo – uttryckte det – Ja, man är ju liksom van, det är ju ens barndom. Lite spökhus har det ju alltid varit men det är nice såhär, supernice. Han syftade på vad som hände i måndags och att vår trädgård innan alltid har varit som inringad i skog om sommaren, fast det är mitt i stan. Vilket vi absolut inte har haft något emot och spöklikt vet jag inte. Men 10 år av ickeröj sätter sina spår och nu har vi plötsligt en trädgård till. Eller som en liten innegård mot grannarnas bodar och plank. Just nu ligger det som tre majbrasor på vår gräsmatta men fortsättning följer.

Jag bestämde mig i all hast att använda dukarna på det här sättet. Vårt utebord är superlångt och ingen broderad duk i världen täcker denna planka, bordskivan är faktiskt ett helt stycke på dryga 4 meter.

Så jag lade dem bara omlott. Syns att de kommer från mammas linneskåp, manglade minsann. Hör och häpna att vi har en mangel i vår källare. Som jag använder vid varje tvätt… Inte då. När mamma manglar så måste hon först städa fram mangeln under bråte.

Inga dukar utan folk. Lönlöst liksom.

Så klart för sommaren.

Inatt hade vi nästan alla fönster öppna och det känns helt otroligt ovanligt såhär i maj. Vi har inga sådana där barnsäkra fönster längre så öppna fönster är lika med vid gavel. Kan inte tänka mig något bättre än att somna till fågelkvitter och en lätt bris i håret.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Sofia Vusir Jansson

sofia@mokkasin.com
2 Comments
  • Lingon

    16 maj, 2018at14:30 Svara

    Så underbart vackert! Att lägga dukarna omlott, vårsommarljuset ja…alltihopa. Min lite trötta hjärna orkar inte riktigt läsa allt in i minsta detalj men bilderna och stämningarna talar och viskar sommar, sommar, sommar. Ha en fin dag kära du.

  • Maren Ingeborg Gråblomst

    16 maj, 2018at22:24 Svara

    Herlig, jeg føler på hele stemingen med det samme, jeg som er så heldig å ha truffet både mann, barn, venner og foreldre fra før av. Jeg blir litt misunnelig nesten, på den gode måten. Det er så langt unna mitt liv på en måte, dette huset fult av folk og mye familie. Men det er så vakkert, jeg drømmer meg bort Sofia <3

Post a Comment