Önskar er en fin helg med den saliga blandningen.
Jag får en förfrågan om en bild från 2013 och tänker på hur tiden går. Vissa dagar har jag lite svårt att förhålla mig till den absoluta sanningen – att fem år är som igår och vad hände med tiden. Andra dagar tänker jag på vad mycket vi gjorde, alla dagar som passerade och fylldes med livet. Tacksamt tänker jag att vilken tur ändå – att vi inte lät tiden rinna som sand genom fingrarna. Det är så lätt hänt. Så galet lätt hänt.
Därför hänger jag tvätten och tänker att det minsann är vackert i vinden.
Härom natten vaknade jag och trodde att barna sprang runt på vinden. Vid tre-snåret. Egentligen var det bara alla fönstren som slog hit och dit i en liten vårstorm. Men på morgonen hade äppelbladen lagt sig som snödrivor på gräsmattan. Tur att jag synade dem innan.
Älskar att vi får lov att smyga runt i lokstallarna. Tillfälligt förråd. Eller tjusig walking closet.
Beror på hur man ser på saken. Vi var där igår när klockan passerad åtta för att styra upp en sak jag missat.
Ser man bortom traktorer och sånt är ljuset magiskt. Det finns inget annat ställe jag har studerat hur ljuset vandrar än just här. Jag vet exakt vilka väggar som ska väck och var man ska placera ett och annat för att få ut så mycket det bara går. Av det som är vackert.
Ljuset finns även då man inte tror att det når in. Jag tänker på att det skulle vart en toalett exakt där kvällsljuset kryper in i just det andra lokstallet. Och ryser vid blotta tanken. Nu blir det inte så. Kanske kan det bli såhär istället? Kan ni korsa fingrar för mig och önska, det funkar alltid har jag hört.
Precis till vänster där alltså. Toalett??? Det var ju inte heller tänkt att kissa för öppen ridå och solnedgångssken. Nepp en låda antar jag. Runtomkring.
Hon gör så väldigt många låtstastaueringar i tusch nuförtiden. Sedan kör hon alltid sura halvtimmen.
Tills hon får leka livsfarligt. Nu ser ju det hela inte så halsbrytande ut men själva hjulet slå liksom över om man inte balanserar rätt. Det hela är ju verkligen ingen leksak utan en hisnande vacker tryckmaskin från Paris.
Om man kan lever lite on the edge går allt som en dans.
Vi skulle inte göra turbaner av Numero 74´s scarf men erkänn snyggt.
Häromdagen smugglade jag in en liten oansenlig bukett i vårt sovrum.
Tänkte att det skulle kamoufleras in i tapeten då min man är stört allergisk mot allt som har med våren att göra.
Gick inte alls. Fattar inte att han märkte den. Jag sade att det var nog mest den vita syrenen som växer exakt utanför fönstret men han gick inte på det.
De där klädnyporna i trä, alltid svårare att hitta. I brist på Byggfabriken blev det Biltema.
Och nätkasse från Rusta.
De dator-fria skrivbordshörnen blir fler och fler. Det här hörnet är bra för man har utsikt över taken och gamla vattentornet.
Där fortsätter jag att grotta ner mig i familjen Larsson. Spanar absolut in den supersmarta sittbänken.
Och tittar på när blombladen liksom vaggar i vinden.
Hatten av för en fredag i maj!