• INSPIRATION - INTERIOR

    A Bloomsbury Story.

    Det här med vart man hämtar inspiration är ju en rätt knivig fråga. Jag menar, den där lilla oansenliga tygbiten längst ner i en låda från loppis kan ju sätta igång mer tankar än allt surfande i världen. Och jag fattar ju att det låter trist att säga att det som inspirerar mig mest är samtalen och möten med andra människor. Och då menar jag allt från mina nära och kära till helt nya bekantskaper. Jag förstår ju att man vill ha något mer handfast för att kunna inspireras i andra hand. Konkret inspo liksom. Well. Det är väl bara så jag funkar. Min hjärna är rörig, inte särskilt konkret alls. Mina tankar kring inspiration är inte helt tydlig, och alltefter jag ursäktar frågan om var jag hittar inspirationen genom att linda in svaren i allmänt lösa föreställningar så känner jag mig själv helt nöjd så. Det är ju så jag funkar och alltid kommer göra. Sedan får man väl tycka att jag är den mest virriga som gått i ett par skor.
    Men nu mina vänner ska ni få ett mycket konkret inspirationstips. Sedan att detta är långt ifrån kopier-bart är ju en annan femma. Men det här går jag igång på så till den milda grad. Charleston Farmhouse, Vanessa Bells sommarhus i Sussex. Där de hängde om somrarna, Bloomsbury gruppen. Någon som sett utställningen förresten?










    Bildernas källor hittas via min pinterest.
     

  • INSPIRATION -GARDEN,  OUR WEEKEND DIARY

    Our weekend diary, ganska mycket trädgård.


    Inatt funderade jag på om man förändras om man lever i ett land där solen jämt skiner. Till sinnet liksom. Jag brukar alltid hävda att jag älskar årstiderna. Skiftningarna i naturen, kylan och snön.  Samtidigt känns livet så mycket enklare när solen gassar dag efter dag, regnet går runt vår stad och det är ljust dygnet runt.  Det här är inspirerande om något. Sommaruniform med shorts och blus.

    Vi bestämde oss för att göra trädgårdsklart den här helgen. Det gick ju såklart inte alls efter planerna. Jag vet inte hur många dahlior jag har planterat ut och än är jag inte klar. Fortfarande förvånad att alla utom en stackars knöl blev växter.
    Det här är vår framsida av huset. Det hörn man ser från glasverandan som fortfarande har vinterfönster kvar. Sedan kommer det kännas som om man sitter i planteringen. Vi har byggt en djup planteringslåda och målat den i samma färg som gavlarna på vårt hus. Till vänster är köksträdgård med kryddor, tomater, ringblommor och solrosor.

    På lördagen sprang vi ner till en loppis i ett av stans äldsta hus. Kristo hittade ännu en rullbandspelare. Hurra.

    Det där huset är byggt i slutet av 1800-talet och ärligt talat är det nog ett av de mest O -bevarade hus jag någonsin sett. Det verkar vara slarvrenoverat under årens lopp och nästintill allt är utbytt till plast, laminat och detaljer från olika årtal.

    I en av garderoberna verkade ändå tiden stått lite still.

    Eller njaa.

    Däremot smet Nomi bakom huset och kom tillbaka och var alldeles eld och lågor.

    Japp, där stod den. Skomakarbostaden med verkstad. I världens vackraste lilla oas. Så gömd bland tidens förändringar. Observera det grå schabraket som tornar upp sig bakom äppelträdet. Och nu kommer ni säkert inte bli förvånade, med tanke på detta. Det är såklart man river!

    Asfaltera bara.

    Asfaltera och bygg nytt och sätt buxbombollar där en gammal trädgård har vuxit i över hundra år. Ner med äppelträden bara. Det känns så himla modernt och klokt att göra så…

    För inte går det väl att bygga nytt och spara vissa delar? Det är så märkligt för jag trodde det, att man liksom fick lov att spara små oaser? Men det verkar som det är lag på att göra EXAKT tvärtom. När grävskopan är där, gäller allt eller inget.  Tänk ett nybyggt område som saknar känsla men där man sparade en gammal, faluröd skomakarbostad. Där äppelträden redan var uppvuxna och rabatterna blommade på så som de alltid har gjort. Där humlor och bin fick stanna och och där ingenting behövde år på sig att växa till sig.

    Solur – check.

    Och berså.

    Nämen det är väl så mycket charmigare där på andra sidan gatan? Jag blir helt kallsvettig. För att inte tala om detta vansinne som gått mig förbi. Ulrika berättade om detta när vi sågs häromdagen och jag kunde inte förstå att det var sant. Då känns det plötsligt inte alls konstigt att ”de som bestämmer” tycker att en liten trädgård och en röd stuga kan försvinna på en sekund.

    Vi for över till Fia och Iminlillavärldavblommor och tog en bild på en magisk brudbukett.

    Allts som skulle levereras till bröllopet var som sommaren.

    Och jag bestämde mig för Astilbe i trädgården.

    Jag har redan planterat hur mycket krasse som helst i trädgården. Men jag kunde inte motstå dessa på planta. Som en pepp på vad som komma skall.

    Charlie rensade vår längsta rabatt. Den är sisådär 15 meter, mycket ogräs blir det.

    Och Viggo trädgårdsjobbade halva helgen. Fy tusan vad det gick undan.Plötsligt händer det. Planen för denna del av trädgården får ni veta mer om. Här sattes det i alla fall gräsfrön i en sväng mot gruset.

    Några till peppväxter när vi väntar på att resten kommer upp. Perenner som Kantepeta, Rudbeckia, Flox och Iris.

    Krassen fick lintrådar att slingra sig på.

    Med inspo från denna frukost.

    Så himmelskt att strö tagetes och krasse över.

    Sedan fick de fortsätta här.

    Tycker så mycket om blandningen av färgerna nu i trädgården. Jag som trodde att jag var bara vit och rosa, haha!

    Jag har inte lyckats med den mest lättodlade klematisen tidigare. Men nu jäklar.

    På den lilla hyllan ska rosenbönorna och krasse leta sig upp på trådar mot Viggos rum. Liv tyckte vi kunde åkt till Paris istället för att införskaffa en massa blomster. De vissnar ju ändå bara. Nepp, du. De gör dem inte, hävdade jag bestämt. Fast fattar ju hur hon tänker. Wish me luck.

  • Okategoriserade

    Parisisk mini-guide och en bok!


    Alltefter solen går ner så kom jag ju ihåg att jag skulle visa er vad det var för tungt jag bar hem med från Svenskt Tenn. Såklart den här tjocka luntan om Estrid Ericsson. Har ju bara hunnit skumma den på ytan men den verkar så värd det priset. Jag känner nästan alltid så med böcker, det finns inget som går att jämföra med inspirationen jag får via böcker. Den här är dessutom proppad med bilder och jag längtar tills jag får hoppa ner i hängmattan med den.

    Allra första pionen slog ut idag. Det var nästan så jag lade märke till hur den förändrades minut efter minut.

    Jag glömde berätta att Elsa hade knåpat ihop en fin liten poster med sina bästa Paris-tips. Det som är extra generöst är att alla, även de som inte besökte Dagmar-sviten igår, kan spara ner den här via hennes instagram.

    Den kommer sitta här tills vi far dit inom kort. Vissa saker finns även på mina gamla favoriter men några nyheter. För Paris måste det bli. Det är så mycket TB, sade Liv imorse när vi promenerade. Alltså jag hänger snart inte med i tugget härhemma längre. Mossig morsa.

    Lite länk-kärlek idag :

    • Weronicas svep är alltid de bästa.
    • Johanna har frågestund om bröllop.
    • Marie har svängt ihop en fin lampa.
    • Nika lär ut kransbinderi lagom till midsommar.
    • Kristin ger storslagen rabatt på FGL.

    Fast nu mina vänner önskar jag er en fin helg! Och jag skippar hängmattan i myggparadiset men tar boken med till huvudkudden. Längtar! Puss.

  • Okategoriserade

    Elsa Billgren hjärta Alexandre Bonnet.


    Att vårt sovrum har blivit som något parisiskt kan ju aldrig vara fel. Så långt från de fyra olika väggfärgerna man kan komma, och de flagnande tapeterna. Och det där rummet som var studio ibland och avstjälpningsrummet numero ett. Som en sista anhalt innan vinden. Och den tvättade tvätten som aldrig kom längre än till alla korgarna. Ibland kändes det nästan som världens största garderob fast total motsats till en tjusig walking closet. Mer åt leta ihjäl dig tills du hittar två likadana strumpor.

    Eller jag ändrade mig, det känns mer som ett franskt pensionat. En timme från Paris. Extra mycket just idag.

    När jag kom fram med tåget i det som inte var riktiga Paris utan Stockholm satte jag mig på en parkbänk bredvid Dramaten och läste lite i solen. Egentligen ser det hela inte romantiskt ut såhär men nu blev det så att jag hade min bok som en täckmantel. För bredvid mig satt ett gammalt par och jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna. Det pratade om att det var minsann en stund sedan de satt just där och svunna tider. Så fint alltsammans och lyckan att ha minnena tillsammans med någon.

    Sedan dök de här finingarna upp mitt på Strandvägen. Alltid en sådan jäkla energipepp att träffa dem! Här har de redan kommit fram till självaste Paris-balkongen. Men hej Emily och Emma! Delar kontor gör de med, jag måste kvista dit snarast. Förresten, ni måste spana in Emily´s instagram då hon nyss var hemkommen från Tjernobyl, av alla ställen på jorden.

    Men vi tar det där om den parisiska balkongen från början. Ahh ett skumbad!

    Och bland Chanel och läppstift får ni en ledtråd. Såhär på en torsdagsförmiddag!

    Dagmarsviten på Hotel Diplomat badade i solsken, blommor och vackra klänningar.

    Och där satt Elsa och läste tidningen, från 1930, i dunbolstret.  Som om det är sådant hon gör om torsdagarna.

    Fast mest välkomnade hon oss till ett flott kalas!

    Vi var där för att fira Elsa´s nya designsamarbete med champagnehuset Alexandre Bonnet. Olala! Kan det bli tjusigare! Med inspiration från gatorna i Paris. Och den där klänningen med handmålade rosor på från Elsa´s egna garderob.

    Att gå på Elsa´s tillställningar är som att hoppa in i en annan värld för en stund. Som ett dockskåp. Därför blir jag alltid extra glad när det dimper ner en inbjudan från henne. Man vet liksom från början att man med all säkerhet ska hamna i något härligt. Som när vi blev inbjudna till hemliga rum på Nordiska museet!

    Sedan är hon dessutom galet härlig! Älskar när människor bara bubblar över av energi, som verkligen smittar av sig. Och alltid tusen historier i bakfickan. Har ni hört den här historien, som en saga!
     

    Frukostbrickan de luxe! Fruktsallad, crossianter , overnight oats och några macarons på det.

    Ska göra en kopia på denna bricka till helgen!

    Dockskåpet i fullformat.
     

    Den här klänningen blev min favorit. Älskar färgen och alla de små volangerna.

    Tycker champagnelådor är så fina att återanvända som presentlådor. Om de är extra fina kan man ju få svårt att slita sig, då får de bli förvaringslådor. Jag har julkulor i mina. Duken! Har ni sett duken!? Så fin.

    Tagetes på frukostbrickan får bli en vana.
      
    Lördagsbubblet till fina frukostbrickan. Hur lyxigt skulle inte det vara ändå? Nya lördagsvanan?!

    Fattar ju Elsa´s förtjusning över gamla Folkan-biljetter eftersom jag själva har två högar med program från Operan och Dramaten. Och exakt en likadan ask, tänk att det där var som vardagsmat förr i tiden.

    Torsdagsbubbel med fina borde vara en vana. Många fenomenala vanor jag ska lägga till mig med verkar det som. Sedan följde jag med Ulrika till Svenskt Tenn.  Så himla fint att babbla om ditten och datten alltmedans hon skulle shoppa krukor. Nu blev det helt tvärtemot, att det var jag som shoppade. Något tungt, ni får se imorgon!

  • Okategoriserade

    Pod-rekommendation och klängväxt?


    Slänger in ett hej och gomorron innan jag väcker huset. Vaknade klockan fyra imorse och kunde omöjligt somna om. Strax innan 6 tog jag saxen och gick gatan ner och tjyvade nyponrosor av grannen. Idag tänker jag mig en typisk frilansdag. Jobba som en galning fram till lunch. Sedan fortsätta med projekt plantera ut dahlior. Snart är glasverandan tom och vi kan plocka väck innerfönstrena. Sedan gå på jobbmöte vid fem-snåret. Jag funderar på vilken klätterväxt som växer snabbast i supersoligt läge. Någon som kan tipsa?!! Funderar på humle, vildvin men är öppen för allt. Helst ska den bli ett par meter på en gång, finns det?
    Sedan vill jag rekommendera en pod, en serie i 5 delar från P1 Dokumentär, Hästgården. Jag är överförtjust i välproducerade dokumentärer och denna är helt otrolig, jag sträcklyssnade så pass att jag var nära att bli överbackad på parkeringen. Förutom det är det en hemsk historia, en sann, som gör att man blir kall inombords så får man en tankeställare alltefter historien nystas upp. Att saker som verkar så uppenbara inte alls behöver vara sanningen. Dokumentären handlar om sexuella övergrepp på en hästgård utanför Stockholm. Något som har fortgått i över 30 år. Lyssna.

  • SÖRMLAND

    Midsommar.

    Midsommar ändå. Den där dagen som alltid regnar bort eller det en total osanning? Kanske blir man bara så besviken när det väl händer att man bara minns just det. Jag tänker att vi omfamnar midsommar mer än någonsin tidigare. Jag bekräftar via Nordiska Museet att högtiden ursprungligen var en kyrkohögtid minsann. För att fira Johannes Döparens födelsedag. Men jag är säker på att det inte bara är jag som har tappat den med tiden. Idag samlar vi mer på det vackra och kanske fångar vi hellre historierna om att midsommarnatten var magisk oavsett om regnet står som spön i storm. Och att det fullkomligt kryllade av övernaturliga väsen, särskilt pigga under just den här sommarnatten. Att spå in i framtiden genom de sju sorters blommorna under huvudkudden har väl inte undgått så många. Att rulla sig naken i midsommardaggen känns lite mer avlägset, eller? Men stärkande för hälsan minsann. Detsamma med blomsterkransen, hälsan själv. Det anses också finemang att spara kransen till julbadet, årets enda bad, för att försäkra sig om en frisk vinter. Plus lite extra lycka på så vis.  Ett litet midsommarsvep så här om tisdagen. Fick feeling i förtid.

    Grusväg och skogarna. I skydd av ljuset. Annat när kvällen smyger på.

    Minns just den här morgonen när någon spelade Den blomstertid nu kommer på ett piano. Om och om igen.

    Kransarna. Om de är för hälsans skulle ska jag prioritera min detta år.

    Var bara tvungen. Så små.

    Ett år band vi med brudslöja och vita nejlikor från Ica.

    Jag trodde aldrig jag skulle säga det här. Men jag skulle mycket väl kunna snajda om till folkdräkt.

    Violiner i vänlig grönskas rika dräkt.
     
    Fiskdamm för alla!

    Och en kransguide från förra året. Med det smarta knytet.


    Stången, såklart för att skydda grödan från otur och missväxt.

    Vackrare än såhär blir nog inte. Men fascineras av en stilguide i midsommarstänger.

    Tänker att den skulle vara vacker även i miniformat.


    Åren går, kransarna består. Men i år kommer Liv ha Fila-brallor.

    Barkbåtsbygge kan man göra.

    Och sandlek, säckhoppning och klädstafett.

    Det sägs att man får välja. Tre, sju, åtta eller nio. Sorters blommor. Alla de talen ska vara magiska. När jag var liten sa någon att man skulle vara tyst under själva plockandet och tills man somnade. Inte konstigt att det hela aldrig funkade.

    Knytet.

    Och den inte så sparsmakade.


    Det gäller att fortsätta leka när älvorna smyger in över sjön.

    Modigt att tälta ändå. Så nära sjön och allt.

    Fast NU snackar vi modigt. Näcken, vet ni!??
        
    Det kan verkligen inte undgå någon med magin. Världen är trolsk såhär års.

    När trolldom ändå är som vackrast.

    Och sommar-ro som mest märkbar.

    Vi trotsar Näcken och fiskar, paddlar, surfar och åker vattenskidor. Inte en endast fiolmelodi har vi hört under åren.

    Älvor däremot, de ser man ju lika lätt som om molnen är något annat än vid första anblicken.

    Ängens viktighet och natten som aldrig mörknar.

    Jag läser om att gränsen mellan människans värld och det övernaturliga är tunnare just denna natt. Det är just därför. Och det räcker tydligen med att smyga runt barfota när midsommardagen möts av gryningsdaggen. Vad gör man inte för lite extra styrka och friskhet.

  • FOR THE MONDAY COFFEE,  Okategoriserade

    For the monday coffee.

    Idag sörplar jag kaffe och försöker strukturera. Hur svårt kan det vara tänker jag och min röriga hjärna hoppar från det ena till det andra, för att sekunden senare beundra mina små krassefrön som växer i rekordfart! För att inte tala om Blomsterbönorna som jag fick av Katarina på Ändebols Gård.  På en vecka har de vuxit minst en meter och slingrar sig upp med jutesnörar. De blommor redan och det är lätt att fastna i det där. Nybörjare som man är. Men lite svep såhär på förmiddagen.

    Har alltid klätt över mina anslagstavlor. Med tyg, tapet och målat. Men när jag såg den här bilden hemifrån Silke Bonde kände jag starkt för att låta väven synas. Liv skulle anse att den känslan skulle vara mest fel i hela världshistorien. Och alldeles säkert som medeltiden.

    Påtal om naturmaterial som rotting gillar jag verkligen det här skåpet. Tyvärr inte längre säljbart. Det finns ett liknande från Ikea, som Anna-Maria har hemma.

    Min besatthet av Karin Larsson tröttar inte ut mig i första taget. Såklart jag tar och odlar lite hederliga gamla eterneller också. Finns nog faktiskt ingen blomma som är så mycket nostalgi för mig. Speciellt de rosa. De odlades jämt vid torpet och vi barn älskade dem. Minns prasslet av dem och fascinationen av att de aldrig vissnade. Sedan fick man väl en överdos där kring slutet av 80-talet. Minns att min första lägenhet var proppfull av dem.

    Jag håller ögonen öppna på auktionssajter och liknande efter järnsoffor och annat hållbart till mina trädgårdsöar. Den här var jättefin tycker jag och smart. Väldig kontrast till en Byarum men det är väl det som är grejen.

    Och vad jag tycker om My Feldts bok Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga. Jag läser texterna som sagor och Linda Lomelinos bilder är som alltid en lisa för själen. Så fint bara. Var tvungen att ge bort både till mamma och syster igår. Tjingeling, dags att stukturera! Fin vecka till er!

  • OUR WEEKEND DIARY

    Our weekend diary.


    En helg lika mjuk som en maskrosboll. Har man inte lite svårt att ta in att Sverige känns som Grekland? Någon sade att människan behöver 2-3 månader att ställa om kroppen, att få den i balans liksom. Jag känner mig hur balanserad som helst, dock en aning snurrig av värmen. Det var säkert så man menade.

    På fredagen insåg jag att syrenerna sjöng på sista versen. Därför kapade jag av den del av syrenbusken som vuxit över vår köksträdgård. Eller den forna. Den är lite skral för tillfället.

    Om vi tycker att dagen är lite sådär lagom vanlig kryper vi alltid in på ett låst, halvt nedbrunnet fabriksområde. Eftersom de hade satt igen hålet i staketet så fick vi trixa lite extra. Men det är det som är grejen.

    Jag kände mig lite oansvarig att Svea var med. Bruten, nyopererad arm och allt. Men hon försäkrade att allt var lugnt. Hon använde bara sin ”braiga”.

    Gillar att hänga med ungarna här. Inser att det låter en aning knäppt. Men  fantasin efter att ha krupit genom ett hål i staketet fattar ni ju själva.

    Det är en annan värld och historierna kommer som ett brev på posten.




    Superfin jumpsuit från How To Kiss a Frog. 

    Vi bestämde att platsen behövde lite extra glans.

    Någon kommer gilla.

    Always.

    Sedan promenerade vi hem till den vanliga världen, några fantasier rikare.

    På lördagen for vi till Trosa. Nomi övervägde i en halv sekund att Trosa kanske var staden man skulle bo i för att snabbt ändra tillbaka till New York.

    Vi skulle kolla på Viggo som spelade i sin orkester. Dessvärre blev spelningen tillbakaflyttat 30 minuter, vilket inte funkar i vår värld. När Viggo messade om ändringen stod jag i duschen, perfekt beräkning i huvudet om när vi skulle behöva åka. Jag körde det fortaste jag kunde och lite till, svor flera gånger över att det är längre än man tror till Trosa, Nomi och Charlie blev åksjuka ett par gånger var i vanlig ordning: Det var bara Chester som chillade i baksätet. Fast tänk att vi hann, åtminstone till de två sista låtarna.

    Barnen skämdes när jag tjuvkikade över varje staket och smygfotade drömhus.

    Och så ån där genom staden eller en det en by, frågade Charlie.

    Nomi och Charlie valde plankstek till lunch, jag juicade sedan ett par dagar och drack en Ramlösa. Naturell. Fy fasen vilken syn. Barna och deras plankstekar och jag med min naturella Ramlösa. Haha, vad vi skrattade åt den eländiga synen! De som nästan försvann bakom ett berg av gratinerat potatismos och så jag då. Jag hade dessutom glömt mina juicer hemma så saken blev ju ännu löjligare. Well. Chester väckte uppmärksamhet var han än spatserade. Är det hund??

    Kristo hade vi lämnat hemma med en grävmaskin.

    Påtal om min man, var detta exakt den sista syn jag såg igår när jag gick och lade mig vid midnatt. Imorse vid 6 möttes jag alltså av exakt samma syn. På allvar trodde jag att han suttit där hela natten. Han hävdade att han sovit men jag vet inte.

    Orsak. En rullbandspelare från 80-talet. Så värt att inte sova för.

    Alltså. Orkar inte.

    ”Vänta lite, så ska du få se när den snurrar!!” ”Oh, can´t wait darling….”

    Men asch då, jag missade alltsammans för den här lilla gullisen vaknade med famnen full av blommor och choklad. Som hon cyklat halva stan efter under lördagskvällen, helt i smyg. Och googlat på hur pioner såg ut när de var utslagna för att försäkra sig själv om att det var mina favoritblommor. Och sen är det lökkoja, haha! Och frukost eftersom jag ändå slutat med juicerna lagom till Mors dag.

    Älskar dubbelrosetten, en utanför och en innanför silkespappret. Och att alla avslöjanden för hemlisen låg kvar på köksbordet.

    Äntligen kom luktärtorna i jorden i den nya odlingsbänken. Helt inspirerad av Karin Larsson. Hann inte dahliorna som nu fått en massa blomknoppar där se står i glasverandan. Känns ju bakvänt med ändå lyckligt på något vis.

    Firade såklart min fina mamma vid torpet. Myset. Med jordgubbstårta.

    Såklart med krattat gårdsplan. Tänker på kontrasten med vår, eller slutar direkt. Likasåbra.

    Alla älskar ju att vara här. Även Chester som for runt som en liten galenpanna.

    Sommar ändå. Badminton och morfars fiskaremössa.

    Måste ha blomlådor.

    Vissa, hade dock annat för sig. Alltså. Jisses. Jag vet inte hur vi tänkte. Höftade lite sådär. Vi glömmer alltid hur stor vår trädgård ändå är. Det var inte 100 kvm. 200, 300 ?! I alla fall sjukt stort. Sjukt mycket att gräva, alldeles för liten grävmaskin. Sjukt mycket att kratta jämt. Väldigt många högar grus.

    Det roliga är att vi kanske inte tänkt helt klart här. Men den som lever får se. Handelsträdgård kan vi öppna. Eller en pizzeria/bar om sommaren. Eller en grusflyttarfirma.

    Dikesblommorna <3

  • FASHION

    House of Hackney + Other Stories.


    När jag var i London nyligen blev jag lätt knäckt över att inse att jag inte skulle hinna innanför den här dörren.

    Kanske var det likaså bra. Lätt att drabbas av överslag och inte se skogen bland alla träd möjligen. Men om man kollar hemma hos grundarna av House of Hackney så älskar man ju. I samma sekund inser jag att tur ändå, att vi inte är dem. Min minimalistiska dotter Liv hade önskat att flytta hemifrån fortare än kvickt.

    Men lite klänningar kan man väl få lägga beslag på! Idag släpper Other Stories sitt samarbete med House of Hackney. Jag hade önskat att det var kollektionen Artemis som fastnat på plaggen, då det är en personlig favorit.

    Men Damas är nog så vacker. Gillar att kunna se både textilier och kläder tillsammans såhär. 

    Kollektionen sägs vara inspirerad av Bloomsbury-gruppen, med Virginia Woolf i spetsen. Och med det vill jag även lägga till den här utställningen på min sommar-lista.

    Då återstår bara själva valet. Kolla in kollektionen här.

    Bilder Stories, HOH samt Vouge.
     

  • Okategoriserade

    Överstyr, så bra bok, rabattkod. Och slutligen, vad äter era hundar?

    Kommer ni ihåg att min man införde köpstopp i växtväg när vi var på Zetas häromdagen. Anledningen är att odlingssvängen gått en aning överstyr. Och verkar helt sakna ett steg två.

    Vid den här tiden på året har vi alltid tagit bort verandans innerfönster. Men inte i år.

    För vi kan liksom inte. Verandan är nämligen proppfull av knölar, lökar och frön som vuxit till oanande höjder.

    Anemonerna har fått knoppar, dahliorna stora som attan och luktärtorna är varken delade eller friserade. De svajar på hög höjd. Men ingen fara sa de på Zetas. Det är inte slutet av juli fast man kan tro det, det är fortfarande maj och man kan andas lugnt och dela upp plantorna nu. Och Paulina försäkrade mig om att jag kan toppa dem innan de åker i jorden. För de ska ju ner i jorden, host… Men därav detta köpstopp. Steg två ska göras innan en endaste liten planta köps in.

    Dock smugglade jag ner fyra höga tomatplantor från Ändebolsgård. Redan fulla av små bebisar. 65 spänn för en meter hög eko-tomat.

    Ylva kom över med tidernas pjäs. Hon har ju förresten en gammal skola full med skatter och säljer på sitt instagram sedan hon stängde butiken i stan, kolla bara dessa!

    Väggvas och fågel i samma! Hur perfekt! Fick världens mest mysko placering. Det var dock redan en spik där. Så nu ser jag liljekonvaljerna från min arbetsplats och känner doften. Liljekonvaljerna kom i år med allt ogräs på grusplanen. Jättemånga!

    Just i dagarna gör jag ett samarbete på insta-storys. Måste bara tipsa om det då det innehåller en finfin rabattkod.

    Samarbetet gick ut på att Liv valde tavelvägg. Ingen tvekan om var skåpet ska stå.

    Fick så intressant bokutskick häromdagen. Blev superglad då jag var helt ovetande om denna bok, vilket jag oftast är om nya bokutsläpp så därför blir dessa recensionsex som en fin överraskning. Jag är så nyfiken på Frida Kahlo och redan efter några kapitel vill jag bara läsa mer. I vanlig ordning har jag typ fem pågående böcker.

    Chester älskar alla öppna dörrar och vår stora (grävbara, vad gräver en valp efter?) trädgård. Han springer ut och in och har egna upptäcktsfärder var och varannan minut.

    Chester-stil i trappen. Rumpan på ena trappsteget och frambenen på det undre. Har vi sagt att hans smeknamn är Cherry?! Påtal om upptäcksfärd så är han rätt försigkommen nuförtiden. Igår lämnade Nomi sin middagstallrik för att springa på toa. När hon kom tillbaka – Var är min mat???  Pasta Pomodoro var smakens. Häromdagen skulle vi grilla, de sju högrevs-burgarna var plötsligt sex. Inte konstigt att torrfoder känns som tidernas bottennapp. Vad ger ni era hundar förresten? Så nyfiken! Färskfoder eller torrfoder? Jag har så svårt att tänka att den här lilla krabaten ska käka torra små bollar livet ut…

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM