59520
post-template-default,single,single-post,postid-59520,single-format-standard,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Hidden Places 1.


Jag har ju hållt workshop med de här sköna bönorna Matilda & Nathalie. Vi höll till På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet. Och bara att hänga i omgivningarna är ju magiskt i sig. Kanske det mest perfekta Hidden placet! Kvällen innan kunde Julita-borna spana in oss vid dikeskanten.

Egentligen startade vi ju upp dagen innan med middag i stallet. Men vi kikar på vad vi gjorde dagen efter. Jag hade nämligen tagit på mig uppdraget att lära ut lite blomster-hantverk. Vill verkligen tillägga att detta inte är inom min mest bekväma zon. Joo, att tillverka blommor men att vara pedagogisk är inte min starka sida. Bägge mina systrar är lärare och jag tror att inget blev kvar till mig där. Milda öde.

Däremot är jag rätt bra på att göra om ett ganska vanligt växthus till en ateljé. Säckväv är grejen! Och allra helst den jag hittade på Julita, den gamla, slitna och glesa.

Det var så jäkla fint att fixa där samtidigt som solen gick upp. Egentligen vill jag ha det exakt så jämt. Men vem vill inte det?

Efter frukost vid värdshuset samlade jag min grupp. Det var Helena Lyth, Annica Clarmell, Lina Östling, Sandra Willund, Lena Ahlgren, Paula Lundberg och Tarja Savela. Tur för mig att de var snälla och hade full koll på hela alltet.

Panduro stod som sponsor och det var väldigt fint att prova igenom ett del av deras sortiment. Jag ska lista allt vi använde och dess olika egenskaper. I allt från verktyg, tejp, olika ståltråd och lim. Inlägg utlovas snart! Bra grejor verkligen. I en sådan här typ av workshop funkar det bara med det bästa. Slöa saxar och lim som aldrig torkar är lönlöst. Så verkligen ett stort tack till Panduro för ni gjorde detta möjligt! DET fick mig att andas ut en smula.

Blev så inspirerade av Paulas tatuering. Och sedan köpte jag upp all hennes keramik men det är en annan historia. Fast spana här.

Det var ingen slump att vi fyllt taket med paraplyn. Det är faktiskt en av mina bättre återbruksstommar. Minns ni den här till exempel? Fast nu råkade jag ju få låna de som fanns i gömmorna här ute. Önskade mig samtliga.

Jag har provat en hel del limpistoler men denna är super, just sayin.

Lena gör så fina sandaler, kolla! Snart ska hon hålla workshop i att göra sina egna sandaler, DET vill man ju!

Annica gjorde en dahlia och Helena en orange vallmo.

Som jag sagt förut är just det här pappret sagolikt.

Och bara av skräpet kan man göra det finaste. Viktigt att spara!

Med facit i hand och fjärilarna i magen någon annanstans kan jag absolut tänka mig att göra detta igen. Och att göra blommor, kanske skulle jag bara roa mig med det hädanefter…

De vackraste tapetveporna hängde längst bak i växthuset.
 
Vi hade helt enkelt frågat Photowall om vi fick visa upp tapeten Flora Hysterica i samband med workshopen. Jag råkar nämligen ha kärat ner mig i den. Martin Bergström har designat den utifrån sin egen samling av torkade blommor. Tanken har varit att ge liv åt blommor som är flera hundra år gamla och på så vis återuppta naturens avbrutna kretslopp. Fint beskrivet tycker jag.

Såhär sa han om kollektionen: – En blomma som plockades för ungefär tvåhundra år sedan finns kvar som en tidskapsel bland pappersarken. Den här tapetkollektionen ger den lilla blomman möjlighet att blomma igen, att tidslinjen som påbörjades fortsätter. 

Detta är bara ett litet utsnitt av hela tapeten. Vi var många som föll för den vill jag lova. Färgerna är helt perfekta.

Påtal om andra perfekta färger och avdammade pompoms. Pompoms må vara det mest uttjatade diy:et men fasen det är bra fint. Extra tjusigt att fylla loppisparaplyer med. Och eftersom jag nu inte längre har en egen butik så släpper jag svaret på frågan jag fått mest under åren. Var köper ni ert silkespapper. Svaret är Embacollage. Grymma produkter, alltid träffsäkra nyanser och fin kvalitet. Och utarbetat hållbarhetstänk.

Mitt eget herbarium har ju nästan hundra år på nacken. Eller mitt eget är det ju egentligen inte, det är ju Märta Björkmans.  Till låns på obestämd tid tänker jag.

Men vet ni, numera har jag min egen växtpress! Och ett tomt herbarium. Som någon kommer hitta på loppis 2118 eller nåt kan vi hoppas.

Jag ska också pränta om dikeskanter och skog. Med tjusig skrivstil.

Efter lunch var det dags att göra växthus igen.

Så himla fint att Sarah hjälpte mig. Hon är en av mina äldsta vänner och den mest kreativa jag känner. Så fantastiskt att ha henne med. Här håller om i de prints som trycks upp i och med Nordiska Museets nya webbutik. Tyvärr har de ännu inte fått sin plats men jag lovar att hojta till när de finns där. Helt underbara och jag vill ha som tapet, helst den färgglada.

Ni är så många som frågat om denna workshop kommer igen. Till våren tänker vi.

I ösregnet så hämtade jag blommorna och tog dem till mejeriet. Så nu vet jag att crepepapper håller för vatten.

Alltid extra fint att ge dem en plats.
 

Sofia Vusir Jansson

sofia@mokkasin.com
1 Comment
  • Christina Siljeving

    3 oktober, 2018at21:41 Svara

    Wow så fint!! Ja, säckväv is the shit! 🙂
    /C
    http://fondofhome.blogg.se – en annorlunda inrednings-/lantlivsblogg

Post a Comment