Får man känna sig nöjd ändå trots att storslagheten uteblir? Jomen jo!
Slänger in ett snabbt hej i söndagsvilan. Tänker väldigt mycket åt det hållet nu för att inte hamna långt där under isen igen. Kanske är de där med ledigt när alla andra är lediga hemskt viktigt ändå. Åtminstone för mig. Har alltid försäkrat mig om att frilansandets frihet överväger allt men insett med tiden att det är rena, raka motsatsen. Om man liksom inte räknar in alla jobb med självaste återhämtningen. Då brakar det, var så säker. Att ha återhämtningen med familj, nära och kära är det som absolut passar mig allra bäst. Att inte missa att livet pågår liksom. Plus fingrarna i jorden. Det kan jag lätt konstatera efter förra året. Det var liksom dit jag ville till. Jämt. Så därför gör jag listor på frön, frågar Paulina om en värmedyna bara är för proffsodlaren?
För hur intensivt det ändå kommer bli under året så ska jag låta en del av tiden vara här. Det ska vara mitt unn, som barna slänger sig med. Och helgerna. Och kvällarna. Ska inte vara jobb. Så var det bestämt. För DÅ vet jag att risken är väldigt liten att missa någon.
Sedan har jag redan bestämt en sak såhär i januari. Förra året kom inte insikten förrän i juli. Ni vet när det där slår en att de tusentaliga projekten gör att din andra tid blir noll. Zero. Obefintlig. Ni vet när man börjar och tänker att nu jäklar ska vi göra allt vi drömt om. På samma gång. Exakt så var det förra året. I våra hjärnor snurrade. ”En till rabatt och en till. Bygga fönstervägg under det stora taket och kanske lite växthus, men bara ett enkelt sa vi ju. Plantera om och flytta. Bygga staket till norr, åt hörnet i söder och där det var trasigt i norr. Flytta vildvinet vi hittade under rhododendrom-buskaget. Flytta buxbom vid andra trappen för att plantera ännu mer rosor. Bygga ett utekök. Ordna med elen under taket så vi får dit de stora grislamporna. Göra en utedusch. Och en pergola eller vad kallade vi det senaste, en meditationsrundel, haha! Så blint inspirerade av Yasuargi. Samtidigt kom en iskall källa på tal. Och en mur i olika nivåer. Lite rundat sådär.” Men minsann jag blev matt redan av att skriva texten och flyttade några kartonger i den 30-gradiga juli-morgonen och kände mig sjukt nöjd så. Då var liksom helt klart för det året. Från tusen till noll. Jag satte ner foten för mig själv, andades långsamt ut. Efter det vattnade jag lite, knipsade några blommor och jagade några bladlöss. Och tänkte tanken att shit vad fint det är ändå och slutade aldrig tänka så en enda gång. Jag skryter till och med såhär i efterhand om vår trädgård och visar mobilbilder på blomsterbuketter, senast igår.
Egentligen var det inte särskilt märkvärdigt. Jag menar inga storslagna projekt alls. Inget växthus, inget utekök, inte ens en grind (vi köpte sådana där betongstolpar som skulle grävas ner men de står kvar på samma ställe forfarande, ovanför jord. Vi tog hönsnät istället) . Men minsann tre blomsterlådor! Och så alla blommor helt enkelt. Så. Himla. Nöjd.