Men tack alla <3 för den smått makalösa historien kring vår lekstuga! Stugan har fått en ny ägare och det känns fint att den hamnar hos någon som verkar förälskat sig i det lilla huset precis lika mycket som vi. Annars är jag inne i ett virrvarr av kreativ planering inför kommande gatufester här i Katrineholm. De närmar sig med stormsteg. Just då är det som allra roligast och jag jobbar som allra bäst. Att ligga steget för ligger nog inte mig i fatet. Det är lustigt det där. Man hoppas ju aldrig att det liksom ska brinna i knutarna, man önskar ju det där mysplanerandet lite pö om pö. Lite sjunka in, göra om, piffa till.. Just så blir det aldrig. För OM jag ändå skulle ha den tiden så lyckas jag aldrig liksom komma igång eller hur man nu ska uttrycka sig. När man vet att man har biljoner av timmar framför sig fast det alltid något annat som är prio. Och så händer det liksom inget bra just då, åtminstone inte för mig. Annat är det så är knappt ett par veckor innan, jisses!! Om någon som läser här har några kabeltrummor och oljefat till övers så säger jag tack! Eller det där var minst sagt…jag blir överlycklig!

Inte så himla blommigt i den här trädgården just nu. Tur att ogräs också blommar. Det är inte fult faktiskt.

Och mina palettblommor har växt upp igen efter ödesdagen. Kolla in hos Malin påtal om sticklingar förresten, alltid fint!

Den här klänningen köpte jag på loppis för tid och evigheter sedan. Ahh, ännu en utåtriktad klänning, sade min man. Den har lekts med alldeles förfärligt mycket för den var liksom lite för stor över bysten och jag har liksom bara inte kommit iväg till skräddaren och fixat till den.

Den är sjukt fin ju! Nu ser ni nu inte exakt. Men det är liksom ett tunt fladdrande tyg över det mörka. Ärmarna är liksom vågiga och väldigt vida. Sedan är den skuren perfekt. Och ja så kanske ni redan observerat missödet, det man får räkna med när man säger jadå, lek ni bara… Hålet!  Vid armens början. Och även därbak. Aaaah! Men lite tråd så. Go lördagkväll, nu ska jag cykla iväg till detta. I stövlar och regnkappa. 

SparaSpara

SparaSpara

Hej igen! Ni är så väldigt många som hört av er om stugan så vi skippar Blocket, vi försöker såhär istället. Och för att det ska bli mest rättvist får man lägga bud.

Så vad är då till salu.

En lekstuga där allt ingår, det ni sett i tidigare inlägg och i  detta inlägg. Det enda som inte ingår är stegen som står lutad mot huset här samt den där lampslingan ni ser, de behöver vi liksom ha kvar, men allt annat. Vad som har tillkommit sedan igår är lite som ni ser på följande bilder. Och ganska många meter vimpel (No 74), tror det kan vara runt 10 meter eller så.

Och som en händelse, en toppengrej, så är även stugan HELT NYMÅLAD! Det är ju så himla lyxigt så den skiner på riktigt där den står.

Stuga inklusive inredning och alla små detaljer. Viss inredning är helt ny tex sänghimmel från Numero 74 i puder, prints från limiterade upplagor, utklädningskläder, strumpor mm. Resten är vintage och de flesta av sakerna har fått omsorg, ny färg och form. Allt säljs i befintligt skick.

Stugan är i mycket gott skick och byggt på gediget vis. Måtten är ca 2,85 x, 170 cm. I denna längd ingår den lilla veranda på ca 80 cm. Höjden i stugan är lite drygt 2 m.

Insidan har vitmålad panel på väggarna. Vitmålat golv som slitits fint under åren. Vitmålat planktak.

Utsidan helt nymålad. Falu rödfärg och vita knutar. Svart tjärpapp som tak.

En liten veranda med två små sittbänkar.

Vi har även en trappa på tre steg som har bredden av lekstugans bredd. Denna följer gärna med om ni önskar.

Hämtningen av stugan ordnar köparen. Det enklaste är att använda ett bilsläp. Den går absolut att lyfta på fyra starka personer.

Priset är 7500 kr eller högstbjudande. Man kontaktar mig mail sofia@mokkasin.com och ger sitt bud.  Observera att detta är vår egen lekstuga som säljs privat. Med andra ord förekommer ingen bytesrätt eller sådant. Det får liksom inte förväxlas med ”någon företagsgrej eller Mokkasinaffärgrej” . Som Bloppis fast en lekstuga. 

Verandan är liten men fullt tillräcklig för små minimänniskor. Jag kunde inte låta bli att sy nya dynor! Så vackert såhär. Vimplar och en svan till.

Det är tyget är verkligen en favorit. Att det skulle vara en perfekt match med Falu rödfärg hade jag inte tänkt på innan. Men när det väl slog mig kunde jag inte släppa det. Förresten , jag har läst på om Falu rödfärg. En annan dag ska jag dela det med er. Spännande vill jag lova.

Lite oskrivna kort. Sådär litet-hem-aktiva. Kanske att skicka till kompisarna för inflttningskalaset?!

Blomster på verandan och en postlåda.

Strykjärn som dörrstopp. En gammal våg från början av 1900-talet. Och såklart en räkneram. Stugan kommer förvandlas till affär väldigt många gånger, var så säker.

På baksidan finns ett fönster.

Förresten på motsatt sida, sitter en gammal ratt, som jag till och med lekte med som liten. Jag tror den får sitta kvar, ska fråga min pappa först. En ratt på en vägg är perfekt när stugan blir en husbil. Vida världen runt hörnet, ni vet.

Jag är så himla glad att vi kan sälja den såhär, nymålad och allt. Det känns bara så fint alltsammans. Vi har alla konstaterat att så här fin har den aldrig varit… Fast samtidigt är det ju lite vemodigt. Liv snodde åt sig två knallgula emaljkastruller idag, de är mina barndomsminnen!! Haha, jag kan ju inte säga att hon så mycket som ägnat dem en blick de senaste åren.

Eftersom stugan är öppen upp i nock även på veranda så finns många små loft att samla saker på. Minnen, porslinsfåglar och rosenknoppar.

Ja det var väl allt. Och att jag önskar lika många små stugor med minivärld, som alla era önskningar….

 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Snart åtminstone. För idag regande det ju så någon bild på själva stugan utifrån blev liksom aldrig av. Letade febrilt i gamla bilder men hittade ingen. Det är i alla fall en faluröd stuga med vita knutar. En sannerligen gedigen sådan. Svart tak av tjärpapp. Och en liten veranda. Byggd för flera år sedan. Inuti har vi satt panel och målat vitt, taket också samt golvet. Enligt konstens alla regler. Golvet är fint slitet som det ju ändå blir efter små fötter under åren. Och öppet upp i nock så att även en vuxen kan rymmas. Mått kommer imorgon!

Och hur var det nu då , jo som jag skrev häromdagen:En önskning blev till projekt sälja lekstuga såhär i sensommaren. Lekstugan, den väldigt kära… Jo men kanske ändå. Fast kan vi inte göra om den till sin forna glans? Såklart, så mycket som det lekts i den där stugan måste den allt komma till sin rätt. Det var den allt värd. Just nu var den ju mest bara tom. Möblemang och prylar har flyttats runt och hamnat på andra ställen.  Så jag och mest Nomi, de andra är ju så hemskt upptagna i lovtider, bestämde oss för att skapa den där drömvärlden som vi faktiskt brukar råda där bakom dörren. Leta upp sakerna som ska finnas där, lägga till lite extra och efter några snilleblixtar även en och annan remake. 

Sedan dess har vi ju gjort en pall och grejat ihop en liten minivärld. Och nu är vi alltså klara! Senast ikväll tog vi ett sista teparty i den lilla stugan för att säga – tack! Tack för allt fint, kära lilla stuga! Kika på min insta-story så får ni se en glimt. 

Så vi tar en liten tur och kollar, eller hur! Vi blev ju som sagt glada att vi fick plats med en sänghimmel! Och överraskade! Vår absoluta favorit dessutom från Numero 74 i färgen puder. Som sagt, världen blev allt lite mjukare såhär. Det fina är ju att man möblerar om en hel del i en lekstuga och då är det liksom toppen att kunna ha ett litet tält där också. Kanske vill man sova och drömma extra mjukt, kanske vill man plötsligt ha ett extra rum i den lilla stugan… Det smarta är att vi förberett med krok, så man väljer själv. Såklart! Bordet är en remake och det gillar vi extra mycket. Så pass mycket att vi bestämde oss för detta bord istället för det som följde med den lilla soffan. Fast det andra bordet får man också med! Kan nog inte bli bättre i bordväg.

Soffan är en av de finare vi sett. Den är så liten och så söt. Färgen är perfekt och lagom skavd. Exakt som man vill ha den. Och som sagt bordet som tillhör följer också med,  fast vi tyckte att det lilla grå bordet med pelarben var absolut vackrast till. Men man kan ju liksom inte skilja en liten möbelgrupp åt.

Vi är extra förtjusta i gammaldags telefoner. Jag menar de har lur, sladd och knappar, tänk va?! Skorna med glitter har Liv haft, de slänger solkatter där från väggen. Nästan som en diskokula.

 

Liten spegelvägg till höger. En alldeles ny liten ukulele och en klänning som aldrig passade till Nomi. Tåspetsskorna och halsband och andra saker från den där affären. Som en hel massa strumpor.

Finaste körsbärsgarlanden från Shirley Bredal. Och en massa smått, gott och lite lagom vackert.

Såklart kan man även knyta upp sin sänghimmel. Och lådan är full med blomster. Jag tror aldrig vi möblerat om så mycket som under de här dagarna. Idag kändes det nästan som om jag hade en ny studio!

 

Miss Luca från Mrs Mighetto är hon som föddes på cirkusen och kan tala med djuren. Hon är dessutom cirkusdirektör med en alldeles speciell kraft. Tänker att hon är bra som förebild i en minivärld. Anna Emilia är en av mina favoritillustratörer. Jag tycker hennes Tree house hänger så bra i en lekstuga. Det känns fint att Nomi valde just dessa, då ingen av dem är dussinvara.

Likaså med klänningen. Den som aldrig passade.

Spegeln är gammal med så otroligt vackert glas. Ser ni den slipade kanten som går runtom? Tidigare så hade den en märklig krönt list uppepå men vi gjorde om den och lite annan färg. Jag har tänkt göra det i flera år, vilken tur att jag tog tag i saken.

Hemlisar.

Här ser ni den slipade kanten ännu bättre. Speglar är alltid bra som tusan, kom ihåg det i lekstugor.

En annan klänning, spetskjol, krona och lackdojjor. Och några Min Skattkammare. En spegel med gömmen och en annan vikbar i porslin med rosor. Några Sonny Angels med Paris-känsla. Och Karin, vår sötis från Mrs Mighetto. Kommer ni ihåg : Miss Karin heter Etoile i mellannamn. Hon föddes en stjärnklar natt någonstans i de mystiska kvarteren på Paris mörka gator. Etoile betyder stjärna på franska och skvallrar om hennes ursprung. Karin delar gärna med sig av sin passion för det vackra och kan genom en blinkning beställa stjärnfall. Om man ser ett stjärnfall kan man aldrig veta om det är Karin som vill bjucka på något vackert… ” Hon sitter perfekt här.

Ännu mer hemligheter.

Lådan ryms ett par målarböcker och pennor, ett pussel och stjärnor i trä. En ask med blommor på locket som doftar av lavendel. Vi fann en massa gamla bokmärken på loppis, såklart lade vi dem i asken. Förutom tre bokmärken med hästar, de stoppade Nomi i fickan.

Såklart kan man lyfta ned sänghimlen. Kanske till ett annat rum eller ut till äppelträdet.

Vi har ett gammalt skåp som är fullt med krokar till kaffekopparna. Det är kanske de allra bästa kopphängarna! Vi har liksom inte sparat på kaffekopparna här. Går en i kras står dig massor åter. Stugan har inget nyckelhål men väl en gammal nyckel. Med bollfrans.

Det här är de allra finaste dockstolarna i världshistorien om man frågar mig. Vi sprang på den här häromdagen och vi kunde liksom inte låta bli den. Vi hörde hur den liksom viskade att den ville komma till vår stuga. Mina barn leker med min mammas, från då hon var liten på 50-talet. Själva fällmekanismen är ju lite magiskt även i smått format.

 

Och det lilla köket med spisen vi gjort. Vi har fyllt lådan med träslevar, bakspade, små tygpåsar, grytlappar, små handdukar, dukar… Sådant man behöver. Krokar för det ena och andra och den väldiga viktiga bjällran för att signalera när middagen är klar. Trådrullar som krokar har vi hela vår vind full med. Man tager vad man haver.

Bästa sandkakeformarna. En hel massa för alla kakor som sak bakas i den här stugan.

Till höger skymtar extrabordet som får följa med. Och där utomhus väntar en väldigt tjusig våg, kastruller, ett gammalt styrkjärn som dörrstopp…

Så har vi ju resväskan packad och klar för stora, vida världen. Har hört att den börjar alldeles kring hörnet. Två superdräkter för kommande stordåd! Ett par glittriga kjolar och en klänning med glimmande stenar. En mantel. Den behövs både för osynlighet och sedan ger den en hel massa krafter, kanske de där man alltid önskat. Och stjärnorna den är full av betyder extra tur. Ur paraplyet sticker det upp en hel massa trollstavar så det räcker till alla kompisar också. Lite otippat med en fisk. Och ännu mer otippat att den är full av kristaller. Det är så krångligt med pengar, tacka vet vi kristaller som fångar solstrålar.

Kalasen ja! Såklart ska det bjudas på kafferep, teparty och kakkalas som om det inte finns någon morgondag! Evighetstårta och högsta tornen av kaffekoppar, snirkliga skedar med rosor, tång för kakorna och en för sockerbitarna! Som sagt, vi tepartajade och gjorde extra fint med rosor istället för kakor. Fast vi hade maränger också och sockerbitar för att liksom prova in den nya tången i silver. Som tack för den här tiden. Nu hoppas vi den här lilla världen hamnar i nya, kärleksfulla små händer.

Nu i eftermiddag har jag vikt mig dubbel för att ta några bilder i vår lilla minivärld.  Om du aldrig tidigare har plåtat hemma-hos i just en sådan värld inser du ganska snart att det är minst sagt komplicerat. Nomi höll ställningarna genom att blanda flädersaft, vika servetter och provleka det ena och det andra. Hemma-hos är väl att ta i, man kan ju inte påstå att det ryms exakt det man förväntar sig av ett hem. Men det som är så himla bra i just sådana här minivärldar är att trots ytan är en aningens mindre än i ordinära hem så är fantasin så himla mycket större. Vi bestämde att den nog är oändlig. Såklart att den är, vem i hela fridens namn har varit med om fantasi som tar slut??

Vi tänker som sagt bara sneak peeka lite idag, resten kommer imorgon. Vi hittade N broderat på några näsdukar så två av dem fick åka tillbaka till det andra hemmet vi har och Nomi´s ridväska. Bra att ha i stallet tydligen.

Det finns många gulliga grytlappar här.

Och väldigt många saker till kafferepet.

Jag måste tipsa om gardinklämmor mitt i alltihop. Så smart klämma. Köp på loppis för ungefär en krona styck.

Ibland kan alla vilja ta en tur och vidga sina vyer. Därför har vi packat en bra-att-ha väska. Och snyggparaply, glitterskor och ett posthorn. Eftersom posthorn kanske inte används allt för mycket nu för tiden kan vi berätta att de är för att signalera sin ankomst och avfärd. Ett måste för turer i den stora, vida världen.

Som av en händelse har jag ju lite finheter kvar från en viss affär. De gulligaste strumporna måste ju helt klart sitta på någons små fötter istället för att ligga på ett insomnat lager.

Trådar kan ju vara just trådar. Men om ni inte redan visste så kan de också vara cirka en miljard andra saker.

Vi kunde inte låta den lilla världen sakna ett par tåspetsskor. De är inköpta för att låta pengarna gå till Läkare utan gränser. Då fyllde jag mitt rekvisitaförråd.

Den mest otippade leken idag var när Alice (i Underlandet) somnade bland solkatterna av allt kaffe hon druckit. Hon sade att kaffe både var bästa sömnpillret och lockade fram solkatterna exakt där man ville ha dem. Jag insåg att jag vet alldeles för lite om kaffedrickande. Eller annars gäller det bara just här.

Rosorna ingår nog inte i försäljningen. Jag är rädd att bladen faller innan dess. Men allt det andra. Utom Nomi. Såklart.

Och i lådorna finns saker som känns som de legat där i all världens dar. Lite så är det faktiskt. De små fåglarna och svamparna har bara bytt plats.

Vissa saker ser man knappt med blotta ögat. Men kisar man ordentligt så är de alldeles på riktigt.

Vissa saker har vi gömt men det är ju liksom det som är det fina. Att man hittar något där man minst anar.

Avslutningsvis vill jag bara skriva något som varken har med minivärldar eller fantasi att göra.

Då och då kommer det mail och kommentarer som träffar mig rakt i hjärtat. Jag vill bara att ni ska veta att de betyder så otroligt mycket för mig och jag glömmer dem aldrig. Det är sådana ord från er, som gör att jag bloggar och som får mig att fortsätta trots att jag många gånger frågar mig varför. Igår fick jag ett sådant mail. Det betyder mer än all statistik, siffror och följareantal i hela världen. Att veta att min värld härinne, trots att den ofta inte känns större än just den lilla stugan här ovanför, ger någon glädje och hopp är det absolut finaste jag kan få höra. Då förstår jag varför jag gör det här.

 

 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Det här är Lilly. Hon, hennes lillasyster Evy och hennes mamma och pappa har flyttat in i världens finaste hus. Huset ligger stort sett i hästhagen åtminstone så nära man kan komma en hästhage eller för all del även en kohage, utsikten är som världshaven fast det är gyllene fält. Jag tänker att innan någon gick loss och renoverade lite 80-talsaktigt på sina ställen så var nog hela alltet som Villa Villekulla. Kolla bara här på trapphuset. Helt galet ljuvligt ju.

Det extra fina är ju att huset inte ligger alls särskilt långt från där vi bor. Nu ska ju våra vänner ha det som sommarhus men jag lovar att de kommer inte längta sig tillbaka till lägenheten i Stockholm så värst mycket. Och ingen är gladare än vi för det. För vem väl inte alltid vakna såhär? Sovrumsutsikten. Alltså, jag sade ju att det var som havet. Samma känsla liksom. Jag lovar att Sarah och hennes familj kommer bli specialister på hur fälten beter sig innan åskan, räkna till miljarder av molnfigurer, se hur regnet flyttar sig till ena sidan av utsikten till den andra. Hur de kommer förundras när världen färgas röd framåt hösten och när alltihop är bländade vitt. Och de kommer se de allra första vårtecknet lite från ovan, lite tidigare än alla oss andra. Nu kikade vi mest på korna som betade precis under fönstret. Liv och Viggo hittade tydligen bästa uppkopplingen. På stenen, där mitt i kohagen. Bara en sådan sak. Vad ska man med Stockholm till då?

Vi gick runt i ALLA hus de nu har i sin ägo. Vi smidde planer som om det inte fanns någon morgondag. Eller egentligen precis tvärtom. En massa morgondagar utan slut, helt plösligt kändes allt så himla enkelt. Yoga i huset från 1898 med det sagolika plankgolvet.  Ateljén bara stod där, den hade säkert aldrig varit ateljé förut men någon gång måste ju vara den första. Och jag spanade var ljuset hamnade framåt kvällen och förklarade hur lätt det är att göra hål i hus. Vi planerade fester och kräftskivor och kanske var jag lite påstridig om var gästerna kunde sova.

I såhär gamla hus får man räkna med en annan fjäril som flugit vilse och somnat in på fönsterbrädan.

Fast ändå så vackra där de sov.

Nyckel som barna hittade under bråte och skrot. Det är självklart att det var just den nyckel som varit på villovägar i all världens dar.

Vissa rensade ogräs och rötter efter lunchen.

Medan andra sådär i hemlighet inte kunde hålla sig ifrån att kika under plastmattorna. Nu ska jag ju inte säga att vi tjatade. Jomen. Lite då. Vi sade att vi åtminstone kunde hjälpa till att kika. Liksom hjälpa till lite på traven. Att det faktiskt inte betyder alls att man behöver dra bort hela alltet. Att man kan göra ett litet, pyttelitet hål och endast titta. Det sade vi faktiskt. Både jag och Kristo är ju stormförtjusta i just den här grejen. Att liksom lyfta på mattor och se vad som finns under. Och nu har vi ju liksom inga egna golv att tjuvkika under. Längre. Men alla dessa golv. Två lägenheter i Stockholm, ett stort hus. Det är ju såklart att man liksom inte frågar en extra gång när självaste husägarinnan har sagt – okejrå!

Alla ni som varit här, känslan?!! Den är så jädra spännande så man vet ju inte var man ska ta vägen. Och titta plastmattan var inte ens limmad! Bara lite futtig tejp.

Och sedan då… när man ser vad som finns under. Att de där plankorna är exakt som de sågs ut när de lades in 1909, då måste man ju skrika av ren lycka. Det är så magiskt. Hej trägolv liksom! Det tog lite sådär 100 år innan någon befriade dig. Och ja, jag veeeet. Vi sade ju att vi bara skulle kika. Men när vi ändå hade kikat så kunde vi väl titta lite till. Och mattan åkte ju ut av bara farten. Nästan av sig självt faktiskt.

Evy åt melon på den andra sidan plastmattan.

Allt medans vi andra var i himmelriket. Vi rullade ihop plastmattan och bröt spånskivor. Och började dra spikar.

Det var ju kanske inte direkt planerat det här. Vi skulle ju käka middag och hänga mest. Men får man feeling så får man. Och jag kunde väl i och för sig ha lånat några andra kläder men allt kom så plötsligt på. Fast det fanns värre saker, som att jag drog spikar så frenetiskt så jag fick blåsor i händerna. Ajdå.

Barnen roade sig själva.

Men jag snodde dem lite då och då. Gullisar!

Många spikar blir det. Helt intakta och bara att återanvända.

Jag påminde Lilly om lägenheten där hemma. Det är ju lätt att glömma såhär på avstånd.

Sommarfötter.

Sådärja. Två timmar tog det allt som allt. Efter såpningen så tackade vi Sarah och Patrik så väldigt mycket för gästfriheten att få riva ut golv såhär. Kanske inte alla värdar som skulle säga, jamen vi gör´t! De sade att det kanske inte är alla gäster som frågar heller…

Under trappor måste ju vara drömmen självt. De här tre tog tillfället i akt , när andra var upptagna, att släpa ner allt vad sängkläder hette.

Och den lilla kära punschverandan…

Den som ser ut att vila på molnen.

Absolut bästa färgerna på ros.

Observera den puderrosa pärlsponten. Sade ju att det är som Villa Villekulla.

Ja host. När vi ändå var i farten var vi ju tvungna att hjälpa till med det där tjuvkikandet. Såklart väldiga flotta plankor där med. Och även under heltäckningsmattan som leder ända ner till undervåningen. När vi kände att trappnosen fanns kvar kände jag nästan ett sting av avundsjuka. Våra trappnosar sågade de ju bort när de täckte in trappen med matta på sjuttiotalet. Smart värre…

Det finns en kattvind som är större än alla andra kattvindar.

Där kan man springa det fortaste man kan.

Och kika på korna eller kanske mest himlen. Är man liten så är man.

Det nya sovrummet med citronsåpadoft.

Tre kakelugnar. Och världens största bok som vi hade med oss i inflyttningspresent. En gästbok som också är en husbok.

En 14-åring och en snart 13-åring är en utmanande historia… Och ja det är inte den snart 13-åriga till höger. Missvisande text.

Solen gick ner mellan regnskurarna.

Så här på replängds avstånd är fåren inte särskilt läskiga. En viss donna kände modigheten komma smygande..

Önskar att vi visste exakt hur huset såg ut innan man satte dit plattorna. Det är smått magiskt att under de där grå plattorna sitter fasaden kvar exakt såsom man spikade över den. Om man tycker det är drömmigt att leta fram de gamla trägolven vad ska då inte detta projekt vara. Förstå första plattan! Halva fasaden! Ena gaveln! Jag måste bli inbjuden…

Vi pratade om det där med regnbågens slut och att skatten alltid ser ut att vara jättenära. Varför går man aldrig dit då? Ja, det är verkligen den stora frågan.

Så kom solen igen. Och lite vind i håret.

Den hade alltså bara gått ned på låtsats.

Kramkalas…

..och pussarna, de haglade.

Ända till solen verkligen försvann över åkrarna och middagen var klar.

Är så himla glad för våra vänners skull. Att de och huset fann varandra och att de landade som på molnen. Att känna i magen att vänner hittar hem är minst lika fint som att själv göra det. Och av rent egoistiska skäl är jag överlycklig. Att veta att den här vännen som varit så långt borta så länge,  snart kommer bara vara en liten pyttig biltur från mig gör mig helt mjuk av lycka. Hon ska bara bo lite i Karlskrona först men sedan så.

Nyp er i armen finingar, det är ert!

Hittade en hel massa fotografier från då vi var i Thailand och hälsade på Poupy som driver Numero 74 tillsammans med Manop och hela det fantastiska teamet.  Insåg i samma sekund att jag inte bloggat ens hälften från den resan. Därför var det ju rena rama turen att hitta bilderna under 3 totalt missvisande foldrar med namn som ”2014”, ”alla bilder från laptopen” och slutligen  ”januari 2016” (??!!) . Det hela hände nämligen i mars 2016 så inga rätt där… Älskar inte min ordning bland bilder. Det är ju faktiskt ett under att jag hittar några överhuvudtaget. I alla fall, ska jag leta igenom dem och visa er. Så länge kan man alltid kika under kategorin Thailand – Chiang Mai här på bloggen.

Alltså, huset ovan. Det är mina drömmars hus. Där bakom en gammal trädörr i gamla stan av Chang Mai… Så vackert och personligt och det härligaste häng jag någonsin varit med om.

Hela den där resan var fantastisk. Känns nästan overkligt såhär på distans.

Nomi och Liv med välkomsthalsband av blommor på Numer0 74`s egna fabrik. Om ni inte har läst inlägget om hur Numero 74 drivs, med hjärtat absolut först alltid, måste ni göra det här. Förebild de luxe när det kommer till business.

Jag älskar den här bilden. Det här är middags-goals. Långbord, tusen maträtter, barnen, alla fina, samtal på engelska, franska och svenska i en salig röra.  Perfekt.

Maten… alltså kära hjärtanes vilken mat.

Det är Manop (och hans dotter ) på bilden. Mannen bakom allt, sade Poupy själv. Någon gång ska jag dela med mig hela historien om hur Poupy och Manop träffades. Det är en saga faktiskt.

Alltså det här med att bli inspirerad. Jag håller på och planerar inför gatufesterna Lyckliga gatorna i Katrineholm. Och mitt i sommaren kände jag ett stort behov av inspopåfyllning… Jag är inte helt lättflörtad här.  Ofta hittar jag den där jag minst anar och inte direkt handfast och solklar och inte helt enkel att dela med sig av. Det kan vara ett samtal, ett möte, en tygbit… Men på vägen hem från Varberg slog det mig att det är faktiskt inte klokt vad jag kan tänkas att inspireras av sköna Marina inför dessa fester. Marina alltså, Strömma farmlodge´s ägarinna, hur i hela friden har hon kunnat bli så grym? Mitt senaste inlägg från vistelsen i Varberg och på Strömma fick rubriken Girl power. Och man kan väl tänka att Marina liksom är definitionen av detta ord. Helt klart och självklart! 

Så ja idag har jag förlorat mig i storyn om Strömma och jordens peppbok om att våga, om att gå sin egen väg och aldrig sluta drömma. Som en saga med lyckligt slut fast det liksom bara är början. Ska du köpa en bok till dig själv eller till någon du känner,  för all världens pepp och inspiration – köp denna!  Jag offrade en av mina böcker till en inspovägg – helt klart värt det ibland. Allra särskilt när Krickelin har tagit bilderna. 

Orden,  så vackra så. Lite som poesi kan man också se boken. Som poesi i pepp.

För övrigt tipsade Anna om Frida Hyvönen. Så mitt i allt detta kaos har jag lyssnat och lyssnat på plattan Kvinnor och barn. Om och om igen. Det är så vackert, så begåvat och så förbaskat skört. Samtidigt som det är det starkaste jag hört. Det är knappt jag fattar att det är på riktigt.

Den här sommaren alltså. Så mjuk och fin så hela jag känns som sockervadd. Eller som Sonny-Lou sade igår morse när jag hittade honom ritandes vid vårt köksbord…

”jag drömde, att jag funderade på hur det skulle kännas att sova på ett moln. Jag tänkte att det måste vara mjukt och fluffigt och väldigt ljust. Kanske borde man bygga ett molnhus… ”

Jag håller med. Ett hus där inga hörn är hårda. Där man, vad som än händer, kan luta sin kind mot de allra mjukaste av väggar. Och starta varje morgon med att stoppa tårna som i vit vadd.

Exakt så…