DAILY LIFE-arkiv - Sida 10 av 89 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,paged,category,category-daily-life,category-1,paged-10,category-paged-10,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

For the monday coffee. On a Thursday.

Babes in Boyland håller workshop på Gotland till våren. Finfint blir det, tänker jag! Redan fullbokad ser jag nu, heja Nathalie och Matilda!!

Bröllopsbloggar borde vara väl lästa alltjämt. Bröllop som fest som kalas. Lite sak samma när det kommer till kritan, åtminstone i inspiration och härlighet,  Sisters in Law är fullproppad av just det.

 

På samma sida finns också personliga bröllopshistorier. Så mycket inspiration i att läsa andras berättelser och tankar.

Allra bästa Linda Lomelino har gjort Semla Ice Cream Sandwich. Som vanligt är alla bilder vackrast i världen och bakverken alltid  de man drömmer mest om.

Jag måste se Patrick Demarchelier utställning Lumière på Fotografiska 23 februari – 14 maj. En av världens främsta modefotografer som beskriver fotograferandet som en passion , mer än ett yrke.” Jag bara älskar det. Allting. Varje dag är ett äventyr och det spelar ingen roll om det gäller mode, porträtt eller helt egna projekt. Det är alltid så oerhört intressant vad dagen kommer att resultera i.” 

 

Hittade den här skrivbordshörnan inne hos Volang, som bloggar hela tjusiga hemmet. Jag önskedrömmer om att ha det såhär strukturerat i all sin litenhet. Själv brer jag ständigt ut mig och kaoset är ett faktum. Alla dar. I alla fall tycker jag alldeles särskilt om att ha notstället som avlastning och listorna så där tjusigt i grupp på väggen. Dream on…

 

Underbara Clara  delar med sig om en världsaviktig bok, antologin ”Saker jag velat veta när jag var femton”. En hel drös av grymma kvinnor, Clara såklart, Ebba Witt Brattström, Lena Andersson, Sabina Ddumba, Seinabo Sey och många fler skriver alltså om det klokaste de skulle velat förmedla till sitt 15-åriga jag. Och därmed också till alla andra 15-åringar eller för all del, åldern må vara obetydlig.  Älskar den här typen av peppböcker, för det är så jag tänker att den är. Full av det allra viktigaste, det där som föder mod.  Längtar efter att få läsa, trots att jag inte är femton längre. Skönt på den….

 

Så slutligen, också om en gränslös pepp, klokhet på hög nivå med en oerhörd tillförsikt till livet självt. Jag är så full av beundran över Elsa som just nu går igenom bland det allra svåraste och ändå har hittat styrkan att dela med sig av detta i sin blogg. Sådant fantastiskt mod och ärlighet i hennes ord, orden som sätts på känslorna och alla tankar. Att hitta tillbaka dit, mitt i allt detta, är oerhört starkt. Att dessutom klara av att dela det högst personliga med alla som vill läsa, det är så fint rakt igenom. Jag läser och läser igen och tänker att detta betyder så himla mycket. För alla.

 

Just poppies.



Det är ju omöjligt att inte bli besatt. Ett ny dag, ett annat ljus, lite mer utslagen. Och lite till.

Hoppas er helg varit snäll!

This kind of day.

Gå bort dag är alltid en fin dag.  Har börjat köpa vaser när jag springer på dem. Allt från de där små för en femma eller dyrgriparna (i jämförelse) för femton. Mest bara för jag har märkt att nästan alla saknar. Kanske får vaser fötter. Eller annars är det nog så att någon kanske råkade vispa till en av bara farten. Eller två. Och låtsades som det regnade. Och hur många små och lätta har inte krasat i en vindpust, exakt då man minst anar det. Den där stora på golvet är perfekt för buketter. Ni vet sådana som brukar vara märkt med liter-märken i glaset. Tänker att det är alldeles ordinära konserveringsburkar. I alla fall. Värt det när det kommer till blommorna.

Och jaja. Lite av favorit i väldigt mycket repris. Men så har vi inget Hötorg heller.

 

16.47 och hej fortfarande solen.

Vi fikar in sportlovet med olika sorter. I vanlig ordning får vi dela tills de minsta beståndsdelarna för alla vill smaka allt. Allt utom semlan. Absolut inte semla, barna och kompis är överens. Själv är jag överförtjust i nötkakor.

Kan inte mer än älska att våren kom i februari. Å andra sidan är det högst osäkert om vintern ens dök upp. Om man tänker på snön som aldrig var. Nästan i alla fall.

Köpte en rosa matta för ett par veckor sedan. Bra rosa och bra, återvunnet material.

Glas. Jag gillar klarglas och glas i alla dess former och färger. Och har väl egentligen alltid varit fascinerad. Ni vet sådär på glasbruk och blåsningen och hettan. Storögd betraktelse liksom. Fast ändå så har jag varit mer keramisk under en tid. Nu utesluter verkligen inte det ena det andra men redan vid jul letade jag fram allt glas jag gömt. Och nu i solen så är det ju helt magiskt. Till och med fönster med väder och vind och spår från regnskurar i evighet, kan ju kännas magiska. Lite i alla fall, om man kisar. Fredag då… ha en fin!

 

 

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”

Nomi och jag låtsades att vi hade bakprogram för att mota bort feberbacillerna. Jag har aldrig sett ”Hela Sverige bakar” men enligt Nomi var det exakt. Det hade något med själva uppläggningen att göra.

Vi slog till på kakor med chokladbitar. Är det sjukstuga så är det.

Nog för att vaniljpulvret luktade som hästmat men smeten blev desto godare.

RECEPT

125 gram smör, mjukt

1 dl råsocker

1 ägg

1,5 dl mjöl

0,75 dl havregryn

0,5 tsk bakpulver

en nypa salt

1 tsk vaniljpulver

100 gram mörk choklad

skal av lime

Vi vispade smöret, råsockret. Rörde i ägget. Blandade mjöl, havregryn, salt, vaniljpulver och bakpulver. Blandade med smeten. Hackade chokladen och rev limeskalet och blandade i detta med. Sedan gjorde vi en en rulle av degen, rullade in den i bakplåtspapper och lade den i frysen. För att frysa den i en timme sådär. Sedan skar vi 1 cm tjocka skivor och gräddade kakaorna i 180 grader tills de såg klara ut. Det bästa av allt är att vi har hälften av kakdegen i frysen, till imorgon eller något.

När vi väntade på kakdegen i frysen tyckte Nomi att vi skulle se Mandelmann´s Gård. Hon hade redan sett en hel hög med avsnitt med sin kusin men ville absolut se från början och igen. Helt enkelt för att hon och Estrid redan hade bestämt, som av en händelse, att våra familjer skulle flytta till en sådan där gård som Djupadal. Kanske till och med exakt en sådan. När allt kommer omkring, så vore det fint om vi kunde göra det ganska så snart. Imorgon möjligen? Åtminstone innan våren kommer.

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”

Vi skivade kakdeg och hon sade något om att hon skulle älska livet varje dag sådär på landet. Estrid med. Och att det inte alls är äckligt med komockor. ”Det är ju helt naturligt. Och bor man på landet så får man ju bajs hela tiden. Nästan jämt. ” Att det kommer med djuren borde jag fatta.

De skulle tydligen ha ett eget program också, hon och Estrid. ”Det kan vara som Mandelmanns. Nästan samma. Sådär härligt och Gustav är glad hela tiden. Det skulle bli jätteuppskattat vårt program. Vi är ju barn.”

Och han bygger ju saker också. En pizzaugn och sådant där. Det kan ni vuxna göra.

Sedan åt vi kakor, pratade om alla lammungar vi skulle ha och om att det där med stan kanske var något alldeles förskräckligt onödigt.

Kvällens sagobok. Eller möjligen kokboken.

"Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…"

Nomi och jag låtsades att vi hade bakprogram för att mota bort feberbacillerna. Jag har aldrig sett ”Hela Sverige bakar” men enligt Nomi var det exakt. Det hade något med själva uppläggningen att göra.

Vi slog till på kakor med chokladbitar. Är det sjukstuga så är det.

Nog för att vaniljpulvret luktade som hästmat men smeten blev desto godare.

RECEPT

125 gram smör, mjukt

1 dl råsocker

1 ägg

1,5 dl mjöl

0,75 dl havregryn

0,5 tsk bakpulver

en nypa salt

1 tsk vaniljpulver

100 gram mörk choklad

skal av lime

Vi vispade smöret, råsockret. Rörde i ägget. Blandade mjöl, havregryn, salt, vaniljpulver och bakpulver. Blandade med smeten. Hackade chokladen och rev limeskalet och blandade i detta med. Sedan gjorde vi en en rulle av degen, rullade in den i bakplåtspapper och lade den i frysen. För att frysa den i en timme sådär. Sedan skar vi 1 cm tjocka skivor och gräddade kakaorna i 180 grader tills de såg klara ut. Det bästa av allt är att vi har hälften av kakdegen i frysen, till imorgon eller något.

När vi väntade på kakdegen i frysen tyckte Nomi att vi skulle se Mandelmann´s Gård. Hon hade redan sett en hel hög med avsnitt med sin kusin men ville absolut se från början och igen. Helt enkelt för att hon och Estrid redan hade bestämt, som av en händelse, att våra familjer skulle flytta till en sådan där gård som Djupadal. Kanske till och med exakt en sådan. När allt kommer omkring, så vore det fint om vi kunde göra det ganska så snart. Imorgon möjligen? Åtminstone innan våren kommer.

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”


Vi skivade kakdeg och hon sade något om att hon skulle älska livet varje dag sådär på landet. Estrid med. Och att det inte alls är äckligt med komockor. ”Det är ju helt naturligt. Och bor man på landet så får man ju bajs hela tiden. Nästan jämt. ” Att det kommer med djuren borde jag fatta.

De skulle tydligen ha ett eget program också, hon och Estrid. ”Det kan vara som Mandelmanns. Nästan samma. Sådär härligt och Gustav är glad hela tiden. Det skulle bli jätteuppskattat vårt program. Vi är ju barn.”

Och han bygger ju saker också. En pizzaugn och sådant där. Det kan ni vuxna göra.


Sedan åt vi kakor, pratade om alla lammungar vi skulle ha och om att det där med stan kanske var något alldeles förskräckligt onödigt.

Kvällens sagobok. Eller möjligen kokboken.

en riktig pang-torsdag.

En riktig pang-torsdag skulle mina barn ha sagt. Det mest förekommande ordet om det som är väldigt, väldigt bra härhemma. Tack-så-mycket på den. Precis vad jag behövde trots svårigheter att ta sig hemåt bland bombhot på spåren och olycka när allt var som vanligt igen. Men efter taxi från annan ort kunde vi tillsist möta upp barna som var nöjda med FF såhär länge.

Landade i alla fall på lite frukost vid Zinkensdamm och snack med delar av Stora havet.

Fint här och var hos Sarah med utsikt över gamla hoods.

Jag mötte upp Sanna och vi begav oss till Bodhish.

Det händer grejor i kullisserna och det är så himla skoj att höra och se processens gång.

Efter lunch och iskall promenad från Gärdet mötte jag upp för ett mycket spännande möte. Frida och Emelie kommer från Indy och gissa rummet? Jag hoppas få hänga här lite extra mycket framöver.

Att hamna i Kransen hos Fabriken är som att befinna sig i ett dockhus fullt av kärlek. Vägg i vägg med som den vackraste godisaffär, Vintagefabrikensom ju inte är en godisaffär bokstavligen men så galet mysig och proppfull med fina saker, kolla webshopen bara! Och bakom dörren bredvid huserar alltså ett kreativt kollektiv som hade invigning dagen till ära. Kanske världens gladaste och härligaste kollektiv. Här är Nika Wahren som är blomsterstylisten Skillad Floral.

Och så har vi Pernilla Ahlsén , Emmy Lundström, Linda Hansson och Louise Lemming. Himmel, vilket härligt gäng.

Hela studion var bara ett enda stort mys. Och överallt fanns spår av tjejernas uppdrag. Och hur härligt är det inte när en förhållandevis liten yta blir som ett enda stort hem, helt enkelt för man passerar rum efter rum och hittar massor av vackra hörn. Vart och ett med egen känsla. Det är då hemkänslan kommer automatiskt.

Köket! Alltså. Köket.

Alla kök borde ha tapet, se den i dagsljus här. 

Linda och Chaplin och sjörövarlappen. Utav blommigt papper. Är man på Fabriken i Kransen så är man liksom.

Ni fattar va? Ungar, pyssel, blommor, sagolik plockmat, tapeter, trägolv och fullt av finingar… Pang-torsdag var det.

i mitt hus en onsdag.

Det är onsdag och jag redigerar bilder från ett hus i norr. Alltmedans jag smäller i mig cashewnötter frästa i en viss olivolja och flingsalt. En korg härifrån .Tänkte för strandsakerna jag aldrig packar. Å andra sidan ryms en och annan picknick.

Jag skrev om Koko  strax innan jul och jag måste säga att jag är på riktigt glad över denna starkt lysande stjärna över tidningshimlen. Jag har inte läst nummer 2 som hamnade i lådan alldeles nyss men efter en snabb spaning överväger jag stort att inta soffläge inom snar framtid. Jag vill också spela Laleh på gitarr och glömma allt vad läxor heter, fast jag egentligen inte har några. Men det är själva känslan man vill åt. Såg en teater jag absolut ska boka in och kors i taket, till och med jag blev nyfiken på att dataspel! Koko hittar du här och numera på flera köpställen.  Så himla bra och heja!

En annan stjärna är TWWP nummer 2! Skulle nog vilja kalla den snyggaste magasinet just nu. Bilderna från magiska hem och annat snyggt på jorden är fantastiska av Linda Alfvegren och Hans ErickssonJag läser intervjuerna gång på gång och  tänker att så bra att fortsättningen och mycket mer finns på sajtenMagasinet finns här. 

Oja, inte nog med cashew-mani. Chokladen jag fick av Kristin igår var ju försvinnande. Bra att hon gav mig en bok om bra kål också. Böckerna i den serien är bra allesammans, har intressant nog den om juice på franska men med övertydlighet i bildmaterial kan jag gå i god på den också. Såg att nästa i serien är en om Paleo. Som jag i och för sig aldrig riktigt förstått fullt ut men ändå.

Bra onsdagsord. Och alla andra dar med.

Allra finaste gästen!

Det är verkligen inte varje dag en Varbergs-tjej kliver av i Katrineholm. Men plötsligt händer det. Lyckost mig kan man säga, när Kristin, stannar till påväg hem från händelsernas centrum och gårdagens gala. Hur snygg var hon inte en alldeles vanlig tisdag och igår alldeles smashing tillsammans med Malin Persson och Daniella Witte. Under Elle Decoration Swedish Design Awards delades bla priset Årets inredningsbloggare ut, där även Kristin var nominerad. Vinsten gick till Jannice Wistrand på Add Simplicity, grattis!!

I alla fall var solen tillbaka helt plötsligt idag och vi kunde sitta i verandan för första gången på hela vintern. Precis som förra året. Märkligt nog insåg jag nyss att jag skrivit just då att våren kom samtidigt som Kristin och faktiskt var det exakt samma idag. Trots 7 minusgrader sken solen som aldrig förr den senaste tiden och Viggo berättade att skolpromenaden helt plötsligt tog ynka 6 minuter istället för den gamla vanliga kvarten, helt enkelt bara för att han hade morgonsol i ryggen.

Vi flyttade efter solen och åt semlor och pratade. Och pratade mera. Bästa tisdagen.

Kristin och Miranda´s For Good Luck  utvecklas och utför storstilade förändringar för var dag som går. Kläder, smycken och accessoarer i egen design. Armbandet med turkosa stenar är påväg in och en hel massa fantasisak ringar. Håll koll via deras instagram. Tack Kristin att du satte lite extra glitter på min dag!

Vad vore livet utan ord.

Ingen fredagsbukett. Ingen helgstädning. Ingen fredagsyoga. Egentligen inget sådär extra helgigt. Men tusan vilken extra fin förmiddag. Så nu har helgen startat så pass bra att jag tror jag stannar här. Med luren i ena handen och kaffekoppen i den andra. Har nämligen roat mig med telefonsamtal. Lite hit och dit. Sammanfattningsvis en av de bättre helgpeppande sakerna man kan roa sig med. Att liksom hinna. Prata klart. Börja med att ringa och veta att det nog går att dröja sig kvar. Tänk att det slår allt i hela världen. Alldeles gratis och helt tillgängligt. Alltid. Tack för pratet alla bästa.

För övrigt lyssnar jag ju väldigt mycket nu för tiden. När jag promenerar. Mina favoritprogram från de senaste veckorna är.

Värvet med Po Tidholm – Ytterst intressant om avfolkningen i Sveriges landsbygd och full fokus på storstäder.

Stil om Melania Trump – En så kallad het potatis i modevärlden. Vilken designer som kan tänka sig att klä presidenthustrun är mer politiskt än någonsin och för de allra flesta otänkbart. Som alltid ger Stil en nyanserad bild av det hela och intressanta vinningar och inslag.

Lilla Drevet  – Jonathan Unges utlägg om isbergssallad är briljant. Och jätteroligt om något världsviktigt.

Alex & Sigge – Alex berättar om då han vittjade nät som barn. Finns det någon annan i Sverige som är bättre på att beskriva en tid som varit.

Fredagspodden – För Amanda och Hannah´s alltid sådan positiva inställning. Att de ger känslan av att ingenting är omöjligt och de väljer att följa sitt hjärta. Och de gör utan att veta exakt hur från början och ändå blir det alltid succé. Grymma.

 

Igår såg jag Emil Jensen föreställning Flyktpotatis. Jag tackar min mamma som tog med mig på detta. Efter att ha hört Emil´s fantastiska sommarprat 2016 tackade jag självklart ja utan att veta exakt vad jag skulle se. ”Dålig potatisskörd har genom historien fått människor att fly och bryta ny mark. När jag var liten trodde jag att klyftpotatis hette flyktpotatis. Att vrida på det ordet har varit som en trampolin in i texterna. Verklighetsflykt, flyktbeteenden, nostalgi, dagdrömmeri, flykt till och från ohållbara relationer, flykt mellan nationer – alla sorters flykter, små ochstora, kommer löpa som en rosa tråd genom låtar och monologer.”

Jag blev trollbunden av sättet han hanterar ord. Poesi som berör och rör runt, sätter ord på svåra ämnen och gör dem glasklara. Lindar in det i humor trots att allvaret hänger över alltsammans. Som en påminnelse om att allt går att förändra och göra det rätt. Det är väl nu det börjar, inte sant? Det hänger på oss.

Gå och se, från norr till söders scener hittas här.

För övrigt såg en kompis Nour på Rival. Också väldigt bra. Tänker att jag bokar Norrköping.

Vallmo. Vackert som om de vore på låtsats. Önskar er en mjuk helg.