DAILY LIFE-arkiv - Sida 8 av 87 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
1
archive,paged,category,category-daily-life,category-1,paged-8,category-paged-8,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

03.36 och så var hon 04.25

Hej. Det här är helt sjukt. Men jag antar att det blir så när man vilat sig igenom två veckor. I sträck. Liksom inte lyckats med något mer än så. Och så plötsligt känner man energin komma tillbaka. och då tar man och fyller den med ungar, vänner, hundar eller för all del en, och bara en massa man tycker att man behöver. Jag behöver. Flera dar på raken. Sedan smygstartar man jobbet igen. Och somnar. Som en stock. Och vaknar tre timmar senare. Klarvaken. Och kollar på klockan. 01.22. Okej.

Men när solen sken långt in på eftermiddagen bad jag min snart fjortonåriga dotter, närmare bestämt på söndag, fota mig med solen i nacken. Hon himlade med ögonen och tyckte det var det mest knäppa för dagen. Men well, härligt värre. Med solen.

I alla fall. När klockan blev 02.34 var den här boken så sorglig att jag blev alldeles matt. Tänkte för mig själv att det inte är en alldeles perfekt nattbok. Ni vet sådär, när en molande ångest kommer med månskenet genom natten. Och jag tänker på om det var sant. Sedan att det inte spelade någon roll, för det är alltid sant. Någon  annanstans.

Som jag levt på persilja. Satans järnbrist.

Det var säkert bara en kvart. Max. Jag funderade lite på viktigt. Inte på kvitton och sådant. Mer på hur många mail jag missat. Men tänkte att dem tar jag imorgon. Bra plan runt 03-snåret.

Två dagar behövde jag känna mig viktig och insåg att jag kunde snurra upp band. Och sortera ett skåp. Sådant man gör när världen är myrsteg och ”tänk om det alltid kommer vara såhär”. Sortera skåp. Hjälp.

Klockan 03.14 letade jag efter skrivbord. Tänkte på att Nomi sade innan hon somnade igår kväll att hon ville ha ett hundrum. Och den eviga önskan om Fixa rummet dök upp. För femtielfte gången. Från det ena till det andra, kom jag på att jag läst att en av mina favoritbloggare, Agnes är den nya fixaren i det programmet. Heja! Fast jag vill ändå inte att Nomi ska ha en hundsäng, där man sover under svansen. Sådant kan de göra, i Fixa rummet, sade Nomi. 

Det fina var att jag tidigare på måndagen varit på kurs och en alldeles speciell färg. Mer om det en annan dag. En annan tid på dygnet.

Sådär runt 03.30 tänkte jag mest på våren. Och allt som blir roligt. Okej, det var en seg start. Men nuså. Hej våren. Tvåtusensjutton.

Och att hänga med kids en kväll och repetioner inför kommande musikal är väl en av de bättre saker man kan göra. Så duktiga. Alltid dessa begåvade ungdomar. Suck vad fint. På detta ställe. Älskar det med. Såklart tänkte jag en hel del på scenografin även nu under natten. Det är sådant man gör när man har några extra timmar. Fast nu ska jag gå upp om en timme. Jag tror jag vilar fram till dess. Önskar dig en vacker tisdag, när du vaknar. God morgon!

 

bara söndag.

En liten söndagshälsning från någon som tackar för varje extra minut av ljus.

Idag avundsjukar jag mig en aning på en hel drös med bloggkollegor som hänger på Fridas event i Göteborg. Frida är så bra på inspodagar så det var allt trist att få hoppa över men kanske kan man följa #influencermeetup2017 för sköna uppdateringar.

Mindre skönt, som jag såg att Frida länkat till idag vill jag också uppmärksamma. Citat ”Läser du tidningar?” läs då dettaEn summering av något som varit på tapeten sedan förra våren och är orsaken till att jag numera inte kommer göra några fler DIY för Family Living.  

3 dagar kvar till mars…

For the monday coffee. On a Thursday.

Babes in Boyland håller workshop på Gotland till våren. Finfint blir det, tänker jag! Redan fullbokad ser jag nu, heja Nathalie och Matilda!!

Bröllopsbloggar borde vara väl lästa alltjämt. Bröllop som fest som kalas. Lite sak samma när det kommer till kritan, åtminstone i inspiration och härlighet,  Sisters in Law är fullproppad av just det.

 

På samma sida finns också personliga bröllopshistorier. Så mycket inspiration i att läsa andras berättelser och tankar.

Allra bästa Linda Lomelino har gjort Semla Ice Cream Sandwich. Som vanligt är alla bilder vackrast i världen och bakverken alltid  de man drömmer mest om.

Jag måste se Patrick Demarchelier utställning Lumière på Fotografiska 23 februari – 14 maj. En av världens främsta modefotografer som beskriver fotograferandet som en passion , mer än ett yrke.” Jag bara älskar det. Allting. Varje dag är ett äventyr och det spelar ingen roll om det gäller mode, porträtt eller helt egna projekt. Det är alltid så oerhört intressant vad dagen kommer att resultera i.” 

 

Hittade den här skrivbordshörnan inne hos Volang, som bloggar hela tjusiga hemmet. Jag önskedrömmer om att ha det såhär strukturerat i all sin litenhet. Själv brer jag ständigt ut mig och kaoset är ett faktum. Alla dar. I alla fall tycker jag alldeles särskilt om att ha notstället som avlastning och listorna så där tjusigt i grupp på väggen. Dream on…

 

Underbara Clara  delar med sig om en världsaviktig bok, antologin ”Saker jag velat veta när jag var femton”. En hel drös av grymma kvinnor, Clara såklart, Ebba Witt Brattström, Lena Andersson, Sabina Ddumba, Seinabo Sey och många fler skriver alltså om det klokaste de skulle velat förmedla till sitt 15-åriga jag. Och därmed också till alla andra 15-åringar eller för all del, åldern må vara obetydlig.  Älskar den här typen av peppböcker, för det är så jag tänker att den är. Full av det allra viktigaste, det där som föder mod.  Längtar efter att få läsa, trots att jag inte är femton längre. Skönt på den….

 

Så slutligen, också om en gränslös pepp, klokhet på hög nivå med en oerhörd tillförsikt till livet självt. Jag är så full av beundran över Elsa som just nu går igenom bland det allra svåraste och ändå har hittat styrkan att dela med sig av detta i sin blogg. Sådant fantastiskt mod och ärlighet i hennes ord, orden som sätts på känslorna och alla tankar. Att hitta tillbaka dit, mitt i allt detta, är oerhört starkt. Att dessutom klara av att dela det högst personliga med alla som vill läsa, det är så fint rakt igenom. Jag läser och läser igen och tänker att detta betyder så himla mycket. För alla.

 

Just poppies.



Det är ju omöjligt att inte bli besatt. Ett ny dag, ett annat ljus, lite mer utslagen. Och lite till.

Hoppas er helg varit snäll!

This kind of day.

Gå bort dag är alltid en fin dag.  Har börjat köpa vaser när jag springer på dem. Allt från de där små för en femma eller dyrgriparna (i jämförelse) för femton. Mest bara för jag har märkt att nästan alla saknar. Kanske får vaser fötter. Eller annars är det nog så att någon kanske råkade vispa till en av bara farten. Eller två. Och låtsades som det regnade. Och hur många små och lätta har inte krasat i en vindpust, exakt då man minst anar det. Den där stora på golvet är perfekt för buketter. Ni vet sådana som brukar vara märkt med liter-märken i glaset. Tänker att det är alldeles ordinära konserveringsburkar. I alla fall. Värt det när det kommer till blommorna.

Och jaja. Lite av favorit i väldigt mycket repris. Men så har vi inget Hötorg heller.

 

16.47 och hej fortfarande solen.

Vi fikar in sportlovet med olika sorter. I vanlig ordning får vi dela tills de minsta beståndsdelarna för alla vill smaka allt. Allt utom semlan. Absolut inte semla, barna och kompis är överens. Själv är jag överförtjust i nötkakor.

Kan inte mer än älska att våren kom i februari. Å andra sidan är det högst osäkert om vintern ens dök upp. Om man tänker på snön som aldrig var. Nästan i alla fall.

Köpte en rosa matta för ett par veckor sedan. Bra rosa och bra, återvunnet material.

Glas. Jag gillar klarglas och glas i alla dess former och färger. Och har väl egentligen alltid varit fascinerad. Ni vet sådär på glasbruk och blåsningen och hettan. Storögd betraktelse liksom. Fast ändå så har jag varit mer keramisk under en tid. Nu utesluter verkligen inte det ena det andra men redan vid jul letade jag fram allt glas jag gömt. Och nu i solen så är det ju helt magiskt. Till och med fönster med väder och vind och spår från regnskurar i evighet, kan ju kännas magiska. Lite i alla fall, om man kisar. Fredag då… ha en fin!

 

 

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”

Nomi och jag låtsades att vi hade bakprogram för att mota bort feberbacillerna. Jag har aldrig sett ”Hela Sverige bakar” men enligt Nomi var det exakt. Det hade något med själva uppläggningen att göra.

Vi slog till på kakor med chokladbitar. Är det sjukstuga så är det.

Nog för att vaniljpulvret luktade som hästmat men smeten blev desto godare.

RECEPT

125 gram smör, mjukt

1 dl råsocker

1 ägg

1,5 dl mjöl

0,75 dl havregryn

0,5 tsk bakpulver

en nypa salt

1 tsk vaniljpulver

100 gram mörk choklad

skal av lime

Vi vispade smöret, råsockret. Rörde i ägget. Blandade mjöl, havregryn, salt, vaniljpulver och bakpulver. Blandade med smeten. Hackade chokladen och rev limeskalet och blandade i detta med. Sedan gjorde vi en en rulle av degen, rullade in den i bakplåtspapper och lade den i frysen. För att frysa den i en timme sådär. Sedan skar vi 1 cm tjocka skivor och gräddade kakaorna i 180 grader tills de såg klara ut. Det bästa av allt är att vi har hälften av kakdegen i frysen, till imorgon eller något.

När vi väntade på kakdegen i frysen tyckte Nomi att vi skulle se Mandelmann´s Gård. Hon hade redan sett en hel hög med avsnitt med sin kusin men ville absolut se från början och igen. Helt enkelt för att hon och Estrid redan hade bestämt, som av en händelse, att våra familjer skulle flytta till en sådan där gård som Djupadal. Kanske till och med exakt en sådan. När allt kommer omkring, så vore det fint om vi kunde göra det ganska så snart. Imorgon möjligen? Åtminstone innan våren kommer.

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”

Vi skivade kakdeg och hon sade något om att hon skulle älska livet varje dag sådär på landet. Estrid med. Och att det inte alls är äckligt med komockor. ”Det är ju helt naturligt. Och bor man på landet så får man ju bajs hela tiden. Nästan jämt. ” Att det kommer med djuren borde jag fatta.

De skulle tydligen ha ett eget program också, hon och Estrid. ”Det kan vara som Mandelmanns. Nästan samma. Sådär härligt och Gustav är glad hela tiden. Det skulle bli jätteuppskattat vårt program. Vi är ju barn.”

Och han bygger ju saker också. En pizzaugn och sådant där. Det kan ni vuxna göra.

Sedan åt vi kakor, pratade om alla lammungar vi skulle ha och om att det där med stan kanske var något alldeles förskräckligt onödigt.

Kvällens sagobok. Eller möjligen kokboken.

"Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…"

Nomi och jag låtsades att vi hade bakprogram för att mota bort feberbacillerna. Jag har aldrig sett ”Hela Sverige bakar” men enligt Nomi var det exakt. Det hade något med själva uppläggningen att göra.

Vi slog till på kakor med chokladbitar. Är det sjukstuga så är det.

Nog för att vaniljpulvret luktade som hästmat men smeten blev desto godare.

RECEPT

125 gram smör, mjukt

1 dl råsocker

1 ägg

1,5 dl mjöl

0,75 dl havregryn

0,5 tsk bakpulver

en nypa salt

1 tsk vaniljpulver

100 gram mörk choklad

skal av lime

Vi vispade smöret, råsockret. Rörde i ägget. Blandade mjöl, havregryn, salt, vaniljpulver och bakpulver. Blandade med smeten. Hackade chokladen och rev limeskalet och blandade i detta med. Sedan gjorde vi en en rulle av degen, rullade in den i bakplåtspapper och lade den i frysen. För att frysa den i en timme sådär. Sedan skar vi 1 cm tjocka skivor och gräddade kakaorna i 180 grader tills de såg klara ut. Det bästa av allt är att vi har hälften av kakdegen i frysen, till imorgon eller något.

När vi väntade på kakdegen i frysen tyckte Nomi att vi skulle se Mandelmann´s Gård. Hon hade redan sett en hel hög med avsnitt med sin kusin men ville absolut se från början och igen. Helt enkelt för att hon och Estrid redan hade bestämt, som av en händelse, att våra familjer skulle flytta till en sådan där gård som Djupadal. Kanske till och med exakt en sådan. När allt kommer omkring, så vore det fint om vi kunde göra det ganska så snart. Imorgon möjligen? Åtminstone innan våren kommer.

”Vem skulle inte vilja bo där? Ja, en skräpmatsfamilj kanske…”


Vi skivade kakdeg och hon sade något om att hon skulle älska livet varje dag sådär på landet. Estrid med. Och att det inte alls är äckligt med komockor. ”Det är ju helt naturligt. Och bor man på landet så får man ju bajs hela tiden. Nästan jämt. ” Att det kommer med djuren borde jag fatta.

De skulle tydligen ha ett eget program också, hon och Estrid. ”Det kan vara som Mandelmanns. Nästan samma. Sådär härligt och Gustav är glad hela tiden. Det skulle bli jätteuppskattat vårt program. Vi är ju barn.”

Och han bygger ju saker också. En pizzaugn och sådant där. Det kan ni vuxna göra.


Sedan åt vi kakor, pratade om alla lammungar vi skulle ha och om att det där med stan kanske var något alldeles förskräckligt onödigt.

Kvällens sagobok. Eller möjligen kokboken.

en riktig pang-torsdag.

En riktig pang-torsdag skulle mina barn ha sagt. Det mest förekommande ordet om det som är väldigt, väldigt bra härhemma. Tack-så-mycket på den. Precis vad jag behövde trots svårigheter att ta sig hemåt bland bombhot på spåren och olycka när allt var som vanligt igen. Men efter taxi från annan ort kunde vi tillsist möta upp barna som var nöjda med FF såhär länge.

Landade i alla fall på lite frukost vid Zinkensdamm och snack med delar av Stora havet.

Fint här och var hos Sarah med utsikt över gamla hoods.

Jag mötte upp Sanna och vi begav oss till Bodhish.

Det händer grejor i kullisserna och det är så himla skoj att höra och se processens gång.

Efter lunch och iskall promenad från Gärdet mötte jag upp för ett mycket spännande möte. Frida och Emelie kommer från Indy och gissa rummet? Jag hoppas få hänga här lite extra mycket framöver.

Att hamna i Kransen hos Fabriken är som att befinna sig i ett dockhus fullt av kärlek. Vägg i vägg med som den vackraste godisaffär, Vintagefabrikensom ju inte är en godisaffär bokstavligen men så galet mysig och proppfull med fina saker, kolla webshopen bara! Och bakom dörren bredvid huserar alltså ett kreativt kollektiv som hade invigning dagen till ära. Kanske världens gladaste och härligaste kollektiv. Här är Nika Wahren som är blomsterstylisten Skillad Floral.

Och så har vi Pernilla Ahlsén , Emmy Lundström, Linda Hansson och Louise Lemming. Himmel, vilket härligt gäng.

Hela studion var bara ett enda stort mys. Och överallt fanns spår av tjejernas uppdrag. Och hur härligt är det inte när en förhållandevis liten yta blir som ett enda stort hem, helt enkelt för man passerar rum efter rum och hittar massor av vackra hörn. Vart och ett med egen känsla. Det är då hemkänslan kommer automatiskt.

Köket! Alltså. Köket.

Alla kök borde ha tapet, se den i dagsljus här. 

Linda och Chaplin och sjörövarlappen. Utav blommigt papper. Är man på Fabriken i Kransen så är man liksom.

Ni fattar va? Ungar, pyssel, blommor, sagolik plockmat, tapeter, trägolv och fullt av finingar… Pang-torsdag var det.

i mitt hus en onsdag.

Det är onsdag och jag redigerar bilder från ett hus i norr. Alltmedans jag smäller i mig cashewnötter frästa i en viss olivolja och flingsalt. En korg härifrån .Tänkte för strandsakerna jag aldrig packar. Å andra sidan ryms en och annan picknick.

Jag skrev om Koko  strax innan jul och jag måste säga att jag är på riktigt glad över denna starkt lysande stjärna över tidningshimlen. Jag har inte läst nummer 2 som hamnade i lådan alldeles nyss men efter en snabb spaning överväger jag stort att inta soffläge inom snar framtid. Jag vill också spela Laleh på gitarr och glömma allt vad läxor heter, fast jag egentligen inte har några. Men det är själva känslan man vill åt. Såg en teater jag absolut ska boka in och kors i taket, till och med jag blev nyfiken på att dataspel! Koko hittar du här och numera på flera köpställen.  Så himla bra och heja!

En annan stjärna är TWWP nummer 2! Skulle nog vilja kalla den snyggaste magasinet just nu. Bilderna från magiska hem och annat snyggt på jorden är fantastiska av Linda Alfvegren och Hans ErickssonJag läser intervjuerna gång på gång och  tänker att så bra att fortsättningen och mycket mer finns på sajtenMagasinet finns här. 

Oja, inte nog med cashew-mani. Chokladen jag fick av Kristin igår var ju försvinnande. Bra att hon gav mig en bok om bra kål också. Böckerna i den serien är bra allesammans, har intressant nog den om juice på franska men med övertydlighet i bildmaterial kan jag gå i god på den också. Såg att nästa i serien är en om Paleo. Som jag i och för sig aldrig riktigt förstått fullt ut men ändå.

Bra onsdagsord. Och alla andra dar med.