-
Mrs Mighetto – dessa starkt lysande stjärnor!
Om den här pop up shopen /galleri hade öppet i en evighet hade jag väntat tills imorgon med att blogga för jag ska upp så väldigt tidigt imorrn. MEN nu är det såhär. Mrs Mighetto har släppt en bok som är den finaste man kan tänka sig. Den var dock slutsåld innan solen gick upp i morse! Fattar ni succén! Men imorgon har deras popup shop på Heleneborgsgatan 14 öppet 12-16 och när jag lämnade shopen idag fanns faktiskt några ex kvar just här. Som det verkligen grädde på moset så har Anna & Malin skapat ännu en magisk kollektion utav prints relaterade till boken. Denna kollektion finns bara att köpa i deras pop up eller genom att maila dem. Kollektionen är väldigt begränsad så därför vill jag hojta till såhär på kvällskvisten, tips!! Och kolla mina storyss idag, jag har aldrig skickat upp så många storys någonsin. Var bodde vi i Stockholm, var skulle vi bli gamla och dricka konjak varje kväll och en massa fint från dagens bokrelease. Nu kommer ett bildsvep som får sammanfatta dagen med all lycka man känner för Malin och Anna, grymmare blir det inte!
Finingar de luxe. Så genomfina, rakt igenom. Och så sjukt begåvade. Viggo när jag sade att boken sålt slut på några timmar : Fattar man ju. Hon är så sjukt bra, alltså hon är grym Fattar inte att hon kan, ska vi fråga om hon kan måla av Chester?
Påtal om Chester. Ditte har också en labradooodle! Gösta! Jag dog sötchocken, som sockervadd! Förresten kommer ni ihåg Miss Della. Anna och Malin berättade idag att Miss Della samlat in 50 000 kr till Hjärnfonden! Ryser vad fint!
Hur många bra människor på en och samma plats. Helena Lyth, Anna Malmberg och Elin Wallin.
Jasmina fingrar på boken ALLA vill ha!
Och bästa Emma som var på jobbsprång olyckligt nog, man vill liksom aldrig sluta hänga med henne. Kolla in detta inlägg förresten.
Denna väldigt limiterade kollektion. Paris, New York och glittrande åkrar tillsammans med franska farmödrar och bästa vänner.
Fina Marlene / Fru vintage som bjussade på finkaffe där en stor del av vinsten går till Läkarmissionen. ALLT är så bra!
Älskar dessa etiketter, eller små tavlor! Får mig att tänka på Paris, glömda vindar och svepande klänningar. Köpte ett helt gäng och ska såklart ha dem till julklapparna. Nästan så det räcker med dem.
Snart på en vägg hos oss. En fågel viskade att om man inte bor nästgårds till Heleneborgsgatan så kan man maila direkt till Anna och Malin, de har liksom en pop up på mailen också. Dessa prints går alltså inte att köpa hos vanliga återförsäljare, så limiterade är de.
Oh no, ska ju upp snart! Dalarna imorrn. Sa ja Dalarna?! Sundborn?!
-
For the monday coffee.
Klimatklubben går från klarhet till klarhet. Klimatsmart julkalender, en hel radda med utmaningar! Älskar Klimatklubbens bjussighet och alla följare som hakar på med det ena tipset efter det andra. Jag tror på påminnelser även i det väldigt lilla för att agera snabbt och smart i klimatfrågan.
Igår var det #stjärnklaradvent. Hanna Wendelbo slängde ihop några stjärnor av tapetrester, för det är liksom sådant hon gör, och OMG så fina. Bjussigt igen i form av nedladdningsbar mall till stjärnan!
Maria från Husligheter har anordnat världshistoriens finaste julkalender!! En second hand kalender, den Hållbara kalendern, till förmån för välgörenhet! OM jag ville vara med! SÅKLART! Vinsten går oavkortat till Naturskyddsföreningen och eftersom Tradera slopar auktionsavgifterna till oss så är det verkligen allt du budar som går raka vägen till bra miljöarbete! Här kommer alltså 24 luckor öppnas och nu återstår bara för mig att klura ut vad som ska hamna i mina luckor…
När det damp ner en inbjudan från Lilla Hyttnäs i Sundborn höll jag på att ramla av stolen av lycka. Jag som ALLTID glömmer att osa, hopplöst dålig på sånt, hade tackat jaaaaa! Inom en timme. Mina barn tyckte att min resa upp och ner till Dalarna på en dag känns som det mest onödiga och undrar varför jag inte övernattar där, nu när jag ändå tror att jag levt ett tidigare liv som Karin Larsson. Det kan man ju diskutera, både om övernattningen och mina band till släkten Larsson, som alltså bara är ett önskepåhitt från min sida (min mammas kusin släktforskar och upplyste mig om en mffffmffm (m=mor, f=far) var född i Dalarna men njaeee, kopplingen till larsson-släkten må vara okänd. Åtminstone hittills okänd, vem vet vad som göms i tidernas begynnelse liksom. Eller i framtida upptäckter.) . I alla fall så vet ni sedan förut att jag fullkomligt älskar boken I min trädgård vill jag vara Karin. När jag fick veta att samma författare Elisabeth Svalin Gunnarsson skrivit En Matbok – en bok om matlivet på Lilla Hyttnäs, så tänkte jag att eftersom trädgårdsboken gjorde att jag fick gröna fingrar så kanske ändå blir jag en gourmet på gamla dar. Tänker att den är full av personlighet och från det minsta till det största, att man får läsa om vardagsfest och storkalas. Årets julklappsbok kan man tänka!
Och ännu en. Julklappsbok. Där satt den. Äntligen. Att Mrs Mighetto´s figurer skulle hamna i en bok har ju bara varit i en tidsfråga och nu är det alltså dags. Ensam i bokstävernas land – må vara exakt lika drömmig som resten av deras värld. Och DÄR kom jag på vad som skulle kunna hamna i min auktion i den Hållbara kalendern! Dags att leta från vind till källare, åh vilken superide! Hoppas, hoppas jag har sparat det jag tänker på. -
Jag vet, jag är totalt besatt men huset är det vackraste!
Dagen efter vår workshop på Julita Gård sladdade jag bokstavligen in vid skylten där det står Fogelstad 1 km. Till saken hör att när man är i workshop-mood (jag hade städat undan på Julita) så kan ingen ta ifrån mig energi och en minst sagt speedad sinnesstämning. Faktum är att jag har en liten besatthet sedan några månader tillbaka – Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad. Eftersom jag trodde att skolan hade varit på själva godset Fogelstad så parkerade jag bilen innanför grindstolparna. Konstaterade att dörren vid verandan stod öppen som om det skrek till mig, kom och hälsa på!! Så jag slängde kameran på axeln och kände spänningen i hela kroppen när jag hoppade ur bilen. Tre steg vidare i gruset rusade dock en stor (inte jättestor) svart hund mot mig och skällde ruskigt läskigt (förmodligen inte alls så arg) och jag rusade tillbaka till bilen. Supersnabbt, som om mitt eget liv stod på spel. OM detta inte hade hänt hade jag absolut knackat på och frågat snällt om det var just här den Kvinnliga medborgarskolan låg. Nu ringde jag istället till Johanna, som alltid har sådan koll på den här världen. Medborgarskolor, kvinnohistoria och gods och gårdar liksom. Hon berättade för mig att skolan inte alls var på själva godset utan vid dess inspektorsbostad – Lilla Ulfåsa… Och förresten var min granne uppvuxen där också. Plus att Johanna egentligen var bekant med han som bor på Fogelstad nu, en nära släkting till hon som startade alltsammans. Världen är liten när man känner Johanna.
Denna besatthet har jag tänkt skriva om så länge. Men eftersom det skulle kunna bli hur långt som helst, typ en bok så har jag filat så länge på det hela. Inte på själva inlägget alltså men kanske tänkte jag rama in det lite poetiskt, genomtänkt och så. Faktum är att det finns så mycket jag vill berätta. För på något vis känns det som det var så mycket så började där, som om de första kapitlet i kvinnors rätt. Första kapitlet i det som är högaktuellt just nu. Tänk att det skulle ta hundra år…
Lilla Ulfåsa – platsen för Sveriges allra första Kvinnliga medborgarskola! Med start år 1925. Och jag konstaterade att ALLT hände ju nästan där vi bor. Och jag förundras gång på gång att detta är ju så galet stort, coolt och fantastiskt! Varför vet inte ALLA om detta? Varför står det inte i historieböckerna? Och alldeles utanför Katrineholm, borde man inte vetat det sedan man var 10 eller nåt. DET är väl något de borde berätta om i den lokala historien, inte bara hur August Kullberg vinkade om söndagarna.
Som sagt, jag vill berätta allt men nu börjar vi som en hint. Det råkade nämligen vara så att sent igår kväll messade min kompis Sanna, som inte hade en aning om denna besatthet, om ett sådant vackert hus som var till salu. Så seså – resten av bilderna och allt man behöver veta hittas på Historiska Hem. Och jag svimmade redan vid själva namnet – Lilla Ulfåsa. Visste hon egentligen vad det var för ett ställe, messsade jag tillbaka henne. Visste hon det storslagna som jag är helt tvärsäker på sitter kvar i väggarna. DET visste hon inte från början, hon tyckte mest det hela var väldans fint och sannerligen nära i krokarna, för min del inte för hennes. Men i alla fall, jag ringde upp på en sekund och drog den korta versionen av det hela, utan att andas mellan meningarna. Och bestämde att hon skulle köpa det, så att jag får vara där och liksom insyras av hela historien. Det sista var ett önsketänkande.
Det hela började med att jag läste Ett jävla solsken, där figurerade också Elin Wägner. Och alla var ju bekanta genom rösträttsrörlesen. Och det ena gav det andra. Jag läste om Elisabeth Tamm, initiativtagaren till Kvinnliga medborgareskolan, född och uppvuxen på godset Fogelstad. Som tillsammans med Elin Wägner, Ada Nilsson, Honorine Hermelin och Kerstin Hesselgren, kom att driva den Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad. Det ena gav det andra så att säga. Det blev som ett pussel att lösa och väva ihop historien i mitt eget huvud. Ju mer jag läste desto mer besatt blev jag. Jag har läst in mig på allt från Fredrika Bremer till suffragetter, fast hon levde en annan tid och det andra var i England. Om Selma Lagerlöf och Ellen Key. Bra besatthet ändå.
Men ihop med Lilla Ulfåsa hör alltså den Kvinnliga medborgarskolan. En kursskola som skapades 1925 för att få kvinnor att förvalta sina nyvunna rättigheter på ett briljant sätt, att lära dem och visa dem rätt på snåriga patriarkala stigar och framförallt ge dem mod, kunskap och verktyg att uttrycka sig i denna nu tillgängliga värld. En skola där man fick kunskap i att argumentera, debattera och helt enkel ta sin plats. Kvinnorna skulle skolas i medborgarskap så kvinnornas erfarenheter skulle färga politiken, som de sade. Flera tusen kvinnor fick under åren utbildning i demokrati (som faktiskt blivit på riktigt efter att kvinnor fick rösträtt, vad var liksom demokrati innan dess?) och rättigheter av den tidens mest kända kvinnorättkämpar. Kvinnorna var allt från superunga till nästan 80 år och från alla olika samhällsklasser. De fattiga fick stipendium för att kunna medverka. Man ville väcka politiskt intresse hos kvinnorna och självständigt tänkande och ge dem mod att den egna tanken skulle också vara just den självständiga. Kvinnorna utbildades även i historia, samhällskunskap, livsåskådning, filosofi, kommunalpolitik och i konsten att tala offentligt – talekonst. Man ville få kvinnorna att lita på sin egen röst. Genom samtal, genom att sjunga i kör och genom att spela teater med en rollista på de befattningar bara män tidigare hade haft i samhället gavs styrka och mod. Man uppfann en slags mönsterkommun KomTeMåtta och därpå vinden på Lilla Ulfåsa blev det påhittade det verkliga.
Samtalet , det var det allra viktigaste. Alla skulle få möjlighet att höras, man skulle ha möjlighet att dela sina erfarenheter , med varandra. På skolan fanns en stol där varje kursdeltagare fick möjlighet att tala fritt och ostört. Inför alla. Det var oerhört viktigt att ta del av varandras liv och historier och det som rörde sig i tankarna. När jag läste om hur de trängde ihop sig tätt, tätt på golvet ofta vid en brasa, faktiskt i rummet ovan. Och hur alla kursdeltagarna fick berätta om det viktigaste i sin livshistoria då ville jag tillbaka i tiden.
Och den radikala veckotidningen Tidevarvet, som startades på intiativ av Elisabeth Tamm. Där saknades mode, skönhet och sådant som annars fanns i den tidens veckotidningar. Man skrev alltid ur kvinnoperspektiv och vågade ta ställning. Där var livets viktigaste frågor och ingeting annat. Det märkliga är det som skrevs och debatterades i Tidevarvet känns högst aktuellt idag. Bristande mödravård, förlossningsvårdens kaos, avsaknaden av miljöengagemang och exakt sådant som idag känns högaktuellt i och med metoo. Kan någon berätta för mig varför det ska hundra år?? Och flera av dessa kvinnor blev tidigt invalda i Riksdagen, bland annat Elisabeth Tamm och Kerstin Hesselgren, så nog tog de sin plats i samhället.
Siri Derkert ristade in dem i Stockholms tunnelbana, närmare bestämt på Östermalmstorg. Hur många gånger har man inte stått där och inte haft en aning. För jag är helt säker på att det inte bara är jag. Patrikatets undergång och livet tillbaka, skrev Derkert på en annan teckning med motiv från kören på Fogelstad. Har vi hört den förr, kanske igår eller nåt? Hursomhelst, fortsättning följer. Och du, om du flyttar dit, först: förvalta det väl. Sen : jatack jag kommer gärna och hälsar på.
Bilder från Historiska hem – Till salu Fågelsta Lilla Ulfåsa Foto: Johan Spinnell Styling: Åsa Copparstad -
En liten printshop bara.
Just nu samarbetar jag med Tradera på instagram. Känns så bra. Självklart och enkelt då typ hela vårt hem består av möbler och saker från andrahandsmarknaden. Trots att jag inte måste något vis, så vill jag ändå flagga för Tradera och såklart annan andrahandsmarknad här på bloggen också. Såhär skrev jag bland annat under denna bild på instagram : ”Jag tror på att se möjligheterna i det som redan finns. Snarare än att sätta agendan efter det man letar efter. Skillnaden är inte särskilt komplicerad. Stanna upp, reflektera och ta ansvar för val och beslut. Finns det inte på andrahandsmarknaden för stunden, då är det så. Då finns två val, avvakta eller helt enkelt välja något annat! Kanske var det inte exakt vad du tänkt, kanske skaver det lite men kanske kommer det vara exakt DET som satte din stil. Som fick din kreativitet att snurra och gav den där personliga, unika och åtråvärda touchen som så många letar efter. Inte svårare än så liksom. Våga chansa! Åh det var lite annan färg, kan jag måla om? Ett annat mått, kan jag tänka om i möbleringen? En annan stil men jäkligt bra skick, kanske funkar det finfint ändå?” Kanske kan man ändå tänka på det viset eller vad tycker ni?
I mina inlägg försöker jag tipsa om att lära sig en andrahandmarknad. Vilka sökord man kan använda, att absolut sätta på bevakning. Och berättar även om att jag blivit så mycket bättre på att scanna denna marknad även när det kommer till andra grejor. Som i juletid när kidsen kanske önskar sig sladdlösa hörlurar, en extra handkontroll till Nintendo Switch eller en Sonos. Just där har inte jag varit förut. Jag är också väldigt dålig på att själv lägga ut saker men tröstar mig med att vi är tusen gånger bättre på att ge bort.
På stories tipsade jag om sökord som väggvas, gefle, porslinsfåglar, krukväxter, golvvas Scheurich och så vidare. Och julen nu, det fullkomligt kryllar av fint pynt!
Och boken Ett hem. Inspiration de lux av Carl Larsson. Så fin gåva i adventstider.
I samarbetet ingick att man skulle öppna en popup shop, personligen tyckte jag det var superbra för att lära mig hur man gör när man lägger ut på Tradera. Däremot blev jag helt villrådig över vad jag skulle lägga ut. Det skulle ju ändå vara lite jag tänkte jag. Slutligen bestämde jag mig att auktionera ut lite av mina fotografier (som tidigare är upptryckta i 50×70 storlek) till självkostnadspris, jag får ofta frågan om en printshop men hosthost vad det ska ta år (!!!???) att öppna en just en sådan, kommer kanske aldrig hända. Vad jag än har lovat. Därför var det väl en bra grej att göra lite såhär och samtidigt skänka en slant till UNCHR. Och nu visade det ju sig att jag som bara skulle låta mina auktioner ligga ett dygn missade grejen, för detta gick inte att ändra i efterhand (bra att kolla sådant innan) så nu ligger de fortfarande kvar så jag passar på att tipsa om dem. Välkommen, här har jag en liten minimal printshop för tillfället. -
For the monday coffee.
Det är nästintill underligt hur lätt jag väljer bort den digitala världen för stunden. Hur dagarna går och jag inser att den där skärmtidsappen, som kom med uppdateringen, visar 33 minuter om dygnet. Förr drabbades jag nog mest av lite jobbpanik när det hände för trots allt är det ju mitt jobb, nu tänker jag nog lite annorlunda. Att jag kanske kan använda det istället. Får se om jag kan utveckla resonemanget. Men just därför fastnar jag mer i julinspiration som Julefrukost i Mandelmanns köksbok ”redan i ottan tänder vi en bokvedsbrasa i sättugnen, sätter pannbrödsdegar och våffelsmet och gör iordning den jättestora kastrullen med risgrynsgröt. Tallrikar och glas radas upp på det stora buffébordet tillsammans med hemystade ostar, marmelader från årets skörd av aprikos, hallon och tomat, röt Linderödsskinka, paté och småkakor. Pannbröden har just gräddats klart när första gästen tittar in genom ytterdörren…” Men
Åh Linda, åh Linda! Huuur fin kaka? Tidernas julekaka ju!
Babes in Boyland brukar samarbeta med Rowen & Wren och när jag såg den här ljusstaken hos dem förra året blev jag kär. Jag beställde den men fick den efter jul så därför kändes det extra fint att plocka fram den i år.
Fotogenlampor kan jag inte få nog av. Tror framför allt det passar oss pågrund av mycket dragit hus. Karlskrona lampfabrik i all ära men jag tyckte verkligen om dessa i klarglas som Lina plåtat för Lantliv. Från Strömshaga.
Funderar på att klippa lite snöstjärnor… Men först ska jag ordna en popup-shop på Tradera.
-
Gjorde ett Underland med lite extra guld och julefeeling.
Jag planerade att göra ett underland och städa väck kalasfeelingen. Det gick fint, nästan. Fast nu har vi kombo lite julkänsla med vimplar.
Den där blomman till höger höll dock på att ta kål på mig, vilken jädra evighetsupplevelse.
Det var verkligen inte meningen att den skulle bli så gigantisk men jag tog en bas av papiermache som Viggo gjorde en gång. Han skulle klä ut sig till muffins och på toppen skulle ett körsbär sitta och ur det skulle en mask kräla. Nu blev det aldrig så men bra plan. Därför började det liksom för stort från början.
Funderade flera gånger på hur jag skulle minska det hela men det var som om jag snärjde in mig själv i fler och fler blad. Även min man hade åsikter om själva tillvägagångssättet och jag snäste att vad vet han om blomgörande? Egentligen?
Hur som helst blev den alldeles för tung för själva cement (!) foten och jag fick börja bygga ut med hönsnät och grejer.
Hade värsta hatkärleken (med betoning på hat) till den när den var klar. Men det lade sig. Var ju ändå bara en pappersblomma.
Blommorna skulle till Fia och iminlillavärldavblommor. Hon har ju så himla fint där att man fortfarande mest tänker på Paris.
I alla fall skulle vi bygga lite underland.
Det var ju mörkt innan vi började och jag glömde såklart att ta kort. Men i sista sekunden knäppte jag av några.
Älskar porslinstorn och hängande kannor i sidenband. Är dessutom väldigt förtjust i grejen med att limma fast lock på guldkannor så de inte ska ramla i backen, något bra i känslan.
Om ni tittar lite snabbt så ser ni inte Kjell & Company som reflekteras, visst? Och inte den illgröna korgen som vi burit guldigt porslin i från Möbelmagasinet.
Sedan skulle det till lite torkade buketter också. Kilar ner och plåtar lite mer snart igen.
Det är nämligen som en annan värld där. Som alltid såklart men nu med julefrid!
Vi släpade ner lådorna från vinden, satte ljusstakar i fönstrena och fyllde de gamla tunnorna med tallgrenar och svepte säckväv runt. Och så lite vimplar på det då. -
For the monday coffee.
Är så otroligt glad över att har valt så himla rätt i år. När jag hade affären var den här tiden en mardröm, på riktigt. Jag sov inte, jag åt inte, jag tänkte inte jul överhuvudtaget och varje år var jag chockad över att december redan hade blivit dagen innan julafton. Någon frågade idag varför jag stängde affären (vilket såklart inte handlade om julen), jag hänvisade rakt av till det här inlägget och sa att jag aldrig ångrat mig. Det är helt sant. Inte en sekund. Förra året hade jag inte affären men ändå var planeringen kass från min sida sett. Men i år har jag varit klok, high-fivar mig själv och bestämmer ihop med kidsen att nu börjar vi julmyset. Viggo fyllde 14 i går och vår nya tradition är att i och med vi firat honom så startar vi. Därför satte jag granslingor idag på våra trappräck, exakt som på Ett hem. Först tänkte jag som på bilden ovan.
Men virade istället.
Jag var helt säker på att Babes in Boyland hade knåpat denna stjärna själv men inser att det är denna. Önskar lite men tror jag gör själv. Förövrigt är detta juliga inlägg bland de finaste någonsin. Och detta, en annan dag bara.
Önskar dock väldigt mycket är den här kalendern! Sandra hade jordens tipsigaste kalenderinlägg och där låg den här och bara skrek mitt namn. En novellkalender, JAA TACK! Påtal om fin julkalender men på ett helt annat sätt, kolla här!
Just den här tiden får jag många frågor om vart jag köpt mina ljuskronor. Den största är 15 år gammal men görs av Miljögården och finns fortfarande i produktion.
De mindre är från loppis men jag förstår att man inte alltid har turen att springa på dem. De är ju dessutom ofta täckta med en massa annat, det är ju stommen man vill åt, och därför kanske de går än förbi. I andra hand tipsar jag såklart om Tradera eller Blocket. Men om de trots det lyser med sin frånvaro såg jag att Rusta just nu säljer en enklare stomme av ljuskrona. Så mycket mer än såhär ser de ju inte ut, sedan är det bara att byta ut kedjorna mot band och klä som man vill. Här har jag bara virat garn om. Jag gillar att den från Rusta inte har så tätt mellan ljusen, man vill ju liksom inte att ljuskronan ska fungera som strålkastare.
Bilderna från Rowen & Wren är alltid fina. Tänker leta fram den här ljusstaken på vinden nu.
Slutligen, kika hos Mari som bloggat så fint om julen i all sin vackraste enkelhet. -
Allmänbildning på köpet.
Tänk murrigt och mörkt rum, så långt ifrån vitt man kan tänka och liksom juligt, på slingrig kvist… DÅ funkar de eller hur?
Egentligen gillar jag väldigt mycket sådana här jobb. Lite ensamt dock. Lite mycket poddlyssnande, har jag berättat om min senaste? Absolut inte senaste i nyhet för det bryr jag mig mindre om, den här är nog redan nedlagd. Men Bildningspodden. En folkbildande podcast från humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet. Nä hon har inga bildningskomplex, inte alls, haha! Måste medge att det låter lite torrt fast det är sjukt intressant, forskare sitter och diskuterar en historisk person eller något ämne. Jag har lyssnat på de flesta, men de jag lyssande först på var de om Elin Wägner, Fredrika Bremer, Ellen Key och Selma Lagerlöf. Fast igår fick jag som en händelse veta att det minsann låg en kurort en mil ifrån Katrineholm. En badanstalt som drev hydroterapi, det hade man ju ingen aning om.
Man måste liksom ha saker i öronen annars blir i alla fall jag lite galen, pratar oavbrutet med Chester typ. Det är en hel del löpande band – princip och väntetid på lim. Då får man göra såhär. Sedan igår använder jag också handskar, varför har jag inte gjort det tidigare??? Så mycket enklare och mindre brännblåsor.
Fråga mig inte om arten.
Fin helg till er, kram!
-
Lim för papiermache, någon sover på tre bolster och tapeter.
Det är knappt att jag vågar säga detta, tänker att någon som vet allt om barns madrasser och sovvanor skulle säga att detta förmodligen är helt galet. Men Nomi sover numera här, exakt här under fönstret på tre tjocka bolster. Det har hon gjort i två månader nu trots att hon har världens finaste våningssäng och egentligen inte skulle vara tvungen. Men hon tvärvägrar något annat än denna hög. Och när hon är i skolan intar Chester platsen som sin.
Jag vet att det är exakt två månader, för jag vet när de där madrasserna kom in i vårt hem.
Jag gjorde ett jobb för Mrs Mighetto och då snodde hon dem i hemlighet och sedan dess så lämnar hon dem inte.
Påtal om helt andra saker var jag hos min vän Sarah häromdagen, i deras sommarhus. Älskar att se barn i pysseltrans. Lilly är 6 och hennes syster är 3 och de var djupt försjunkna i sitt papiermacheskapande. Lilly gjorde en delfin som var en enhörning och Evy ett flygplan. Bra pyssel. Hönsnät eller gamla mjölkkartonger som stomme sedan kan de klistra och klistra. Sarah gav mig receptet på ett perfekt lim för papiermache.
LIM- 4 dl vatten
- 0,5 dl socker
- 1,5 msk potatismjöl
Häll 2 dl vatten och socker i en kastrull, värm tills sockret smält.
Ta en annan bunke, den fyller du med resten av vattnet plus potatismjölet. Häll sedan denna blandning i kastrullen. Värm tills första bubblan. Rör om under tiden.
Häll i en glasburk och sätt på locket direkt. Låt den svalna utomhus. Om den blir för tjock kan man späda med mer vatten.
Den här loppisfyndade lampan blev man ju inte avis på, får så mycket svensk tenn- vibbar.
Jag hade med mig en massa tapetprover. Detta hus skulle må så fint av att bli en tapetdröm. Tids nog kommer det bli så. Kommer ni ihåg när vi rev plastmattor istället för att äta middag?!
Jag var så förberedd för detta, långklänning och alltid redo.
Den här gången var det lite mer soft, fäste tapetbitar här och där. Tycker att den översta från kollektionen Apelviken skulle vara ljuvlig.
Fast kanske mer i den här färgställningen som hos Anna Cate. Såg förresten på hennes blogg att just nu fotograferas Hanna Wendelbo´s fjärde kollektion med namnet Lyckebo.
Hos Sarah växer allt. Hon säger jämt att hon bara planterade ett litet frö sedan växer det som det inte fanns någon morgondag eller ända till frosten. Och brysselkålen tål frosten och även snö! Det är galet gott, smällde just i mig ett halvt kilo, bara som de är.
Så himla fint också. Sedan var det även något som var himla bra med kål i rabatten, fast det har jag glömt.
Och i leran växte mangold.
Chester alltså. Lika förvånad varje dag att det var såhär att ha hund. Han liksom bara kom in i vår familj som det aldrig funnits något annat. -
Sådant som inte gått mig förbi.
Såg den här brudklänningen och tyckte så mycket om hela alltet. Novemberbröllop var det också.
Det här var ju minst sagt ljuvligt. Ikea´s tyllgardiner Lill fast i infärgad variant. Borde växtfärga med avokado.
Jag har med spänning, och inte så lite avund, följt hantverket med de magiska masker Sara Lowes / Animalesque skapar för Royal Opera House i London. Hon har haft möjlighet att botanisera fritt i kostymförrådet vid operan och tagit till vara på det som ”blivit över”. Alltså, sa jag avundsjuk?
Såg den här blusen hos Emile et Ida och såg att den fanns i vuxenstorlek. Tack tomten.
Elisabeth Dunker lade ut ett minst sagt sagolikt bildsvep med målningar utav Josabeth Sjöberg. Älskar den här typen av tidsdokumentation. Josabeth målade sina saker, sina hem och dess utsikt. Vill därför gärna ha denna bok.