-
Ni får en rabattkod och lite blomstertricks!
Tänker faktiskt börja det här inlägget med en rabattkod till er. Kanske för att det inte händer så ofta och för att det är bara bra. Om man ska sommarpyssla! Det är nämligen så att jag just nu gör ett samarbete med Panduro på instagram , där jag helt enkelt har provat mig igenom en del av deras sortiment. Tills den 30 juni 2018 har ni därför 20% rabatt på ordinarie priser på ett köp på webben om man anger koden MOKKASIN18. Erbjudandet kan inte kombineras med andra rabatterbjudanden. Det var det.
Jag knåpade ihop en krans i midsommartider av crepepapper, silkespapper och lite ståltråd.
Och nu ska jag dela med mig av lite tricks när det kommer till pappersblommor. Bra det där lilla minikitet med rosa tänger, bra att ha i handväskan.
Först och främst är det ju inte så fasligt noga. Faktiskt brukar jag ha i bakhuvudet att skrynkel, lite fransiga kanter, något hål bara är bra. Exakt så ser de flesta blomster ut nämligen. Däremot kan man hålla lite koll på proportionerna och själva formen. Därför brukar jag nästan alltid klippa alla blad i högar så att de har ungefär samma form.
Stjälkarna kan göras antingen med pirensare (för lite fylligare form), blomstertråd som stänger eller blomstertråd på rulle, den är tunnare och fungerar därför utmärkt att vira. Man kan antingen limma fast crepe eller silkespapper runt metalltråden men jag upptäckte att Panduros papperstejp var fint grön och passade perfekt till stjälkar. Vira löst först då räcker tejpen längre. Sedan vrider/snurrar du åt motsatt håll, så att tejpen sitter tight.
Vi gjorde själva stommen till kransen med elefanttråd, som vi förankrade med den tunnare blomstertråden och slutligen täckte med papperstejp.
När man klipper crepepapper på hög blir kanterna lite fransiga av sig självt, speciellt när crepepappret inte är så kraftigt. Om du vill dämpa färger så är det perfekt att rita med färgpennor. Crepepapper lever lite sitt eget liv när man ritar på det men det gör bara bladen livfulla. Du kan även klippa eller skära hackigt i kanterna.
Om du ska forma bladen rulla dem kring en penna.
För att göra pistiller kan man skära fransar utmed en remsa. I den hela kanten fäster du dubbelhäftad tejp. Sedan rullar du ihop remsan och fäster den på stjälken. Jag har en sk örtsax för att klippa fransar. Jag har då aldrig använt den till örterna men såhär funkar den utmärkt. Det är liksom en sax med flera parallella blad.
Oftast limmar jag blad efter blad när jag gör blommor modell mindre. När jag fäst alla blad fäster jag samma papper/tejp som stjälken för att samla ihop allt.
De gröna bladen är fint att göra i flera lager. Det innersta lagret är täckt med papperstejp som jag skurit som ådringar i med skalpell.
Att skrynkla blad funkar alltid. Gör som pappersbollar som du sedan slätar ut. Då har du bästa strukturen.
Det är smart att syna riktiga blomster, då blir allt så mycket enklare. Som om man kikar noga på en Rosenskära inser man att bladen är utav små veck. Detta är också en variant av att göra blad. Vik en remsa i ca 10 lager. Klipp formen (till höger) men spara alltså en del så att remsan håller ihop när du sedan vecklar ut den. Vik remsan i små tunna veck.
Det är verkligen enkel form på de flesta blommor. Använder man crepe och silkespapper får man också den exakta transparensen och det lagom skeva.
Och regnet det öser ner. Det är ju midsommar ändå, haha! Mindre roligt var det imorse när jag insåg att det droppade något alldeles fasligt uppifrån vinden. Kändes sådär när jag insåg att jag uppenbarligen glömt att stänga ett av vindsfönstrena tidigare i veckan. Och typiskt att det fullkomligt vräkt ner natten lång. Min lilla hylla direkt på fasaden gillar jag. Och blomsterbönorna som växer i en rasande fart.
Nu har familjen just smällt i sig en hel rulltårta med grädde och jordgubbar. Lite knäppt då det egentligen är middagstid. Men vi kände för att fira sommarlovet en vecka för sent eller en gång till kan man säga. Vi har legat lite efter i sommarplanerna men nu är de spikade och det var härligt att dela dem med barnen. Nu är bara den stora frågan, ska vi bila till Paris? -
Blomster och tidernas finaste lista – spartips!
När jag gör pappersblommor kollar jag alltid in de verkliga. Inte för att de behöver bli exakt lika, mer så man har koll på själva konstruktionen. Jag slås alltid av exaktheten och den hela tiden återkommande likheten hos blomma efter blomma. Förstår verkligen det där med att naturen kan lindra stress i all sin självupprepning, trots sin oregelbundenhet. Att balansen finns där om den än kan vara omöjlig att förstå vid första anblicken. Och absolut inte i en bild som ovan. Å andra sidan är det ju ingen skog.
Fast det där med fraktaler i naturen är sjukt fascinerande. Kanske borde leta på Kristo´s böcker om det där. Minns att han har en del. Säg det han inte har böcker om.
Well, håller egentligen bara på att syr ihop ett jobb på morgonkvisten. Och önskar att vinden mojnar idag. Gick ut i trädgården och vände. Allt hade typ blåst bort. Inte längre än staketen dock.
Läste något så sjukt fint imorse. Kolla här!
-
Kransbinderi.
Lite kranstrick i midsommartider.
- Brukar oftast bara binda på. Men det är värt tiden att göra små buketter. Med facit i hand går det snabbare. Sno om blomstertejp runt varje bukett.
- Bind dem kring en ståltråd. Använd blomstertejp eller tunnare och lätthanterlig ståltråd.
- Istället för att binda kransen hela vägen runt så fäst band i varsin ände. Detta är smart för att storleken är så mycket lättare att anpassa, sedan är det fint också.
- Lägg dem i kylen innan de ska användas. Spraya med vatten, lägg en påse över och in i det svala.
Det var förra årets kransar, funderar på årets. Vilken sorts blommor binder du?
-
Nyp mig i armen.
Drömmigt är rätta ordet. Inte min planteringslåda då utan samarbetet jag och Babes in Boyland startar upp med Nordiska museet! Måste faktiskt nypa mig i armen lite. Det handlar alltså om kommande workshop Hidden Places! Ärligt talat är min hjärna totalt speedad efter denna planeringsdag på urvackra Julita Gård med dess gömda rum och sagolika miljöer, så jag får inte ur mig ett enda ord mer just nu. Måste helt enkelt sova på saken. Tog en sväng i trädgården för att lugna ner mig lite.
Känns dock inte som den lugnaste platsen i trädgården. Kära nån. Jag läste någonstans om en trädgårdsplan. Minns att jag hört något smart. Men jag har gjort precis tvärtom. Allt på liksom.
Men var tvungen att införskaffa några ytterligare perenner idag. Kinesisk smörboll, perfekt gul. Buskgråmalva! Googla den alltså, hur fin!! Sedan lite brinnande kärlek. Och ett par rosor som säkerligen förknippas som den enklaste rosen som nånsin har funnits, sådan där som kommuner planterar för att hålla sig på säkra sidan. Men ärligt, varje år är jag nära att köra av vägen för jag fattar inte hur blomstermaxat det kan bli på kort tid dessutom. Så nu, fattar inte varför jag inte slagit till på den här förut? Tänk hur stor den hade varit då. Måste varit något det där om jag bara önskade vitt och rosa i trädgården. Tur att man har rätt att ändra sig. Så nu blir det knallrött, Flammentanz. Mer romantiskt än så låter det inte men kom igen när jag badar i ett rosenhav. Det tar säkert några år men ändå.
Innan jag och Nomi for till Julita idag band jag upp tomaterna för blåstens skull. Tänk om de här tomatklasarna hade legat i spillror när vi kom hem.
Tror aldrig vi haft så mycket bigarråer.
Och varenda Dahlia som slår ut är som vackraste presenten. Jag spanande den här imorse från verandan och ohh:ade för mig själv. Och typ rusade ut i pyamas för att spana på nära håll. Eftersom jag har noll koll på vilka knölar jag har köpt så kommer varenda knopp vara en överraskning. Skulle kunna roa mig med detta hela sommaren. Vänta in den ena efter den andra skönheten.
-
Student 2018 och äventyret runt hörnet.
Snacka om tur i väder! Igår vaknade stan till sol och studentsång! Idag har jag sagt tack kära regnet att du räddade vår trädgård från vattningsförbudet. Men igår vaknade vi alltså till detta i grannens trädgård. Jag snabbade mig att öppna alla fönster redan vid halv sju. Bästa morgonpeppen ju.
Barnen sprang från fönster till fönster. Vi var ju dessutom lite extra uppspelta då det även var min systersons studentdag!
Kristo fick rita kort.
Kvällen innan fotograferade vi Filip och hans kompisar. Nomi och Charlie hängde med och vi sprang runt i den här trädgården som det var vår egen. Nomi hade en väldigt bra hårdag, enligt henne själv. Jag kände 80-talsvindarna komma svepande.
Så jäkla fint med kompisar som hängt sedan dagis.
Det fixades och donades. Inte var dag man har kostym liksom. Och slips. Det skänktes tacksamhet till farfäder och youtube och knyt-lära.
Och till Hans. Som var med som prima assistent. Han hade fullt upp med skjortor, och kostymtricks. Hur många knappar som skulle vara knäppta, noll telefoner i fickan, skjortor som behövdes stoppas in och näsdukar som försvann ner i fickan.
Det var fjärilar i magen och känslan av att allt snart var över eller att resten börjar strax, hängde definitivt i luften. Exakt som det ska vara.
När de andra gled iväg i en astjusig och guldig mercedes från 1971 nånting, stannade vi kvar en stund på åkern.
Det är så galet med kidsen. Åren går verkligen. Minns när Filip tog sina första steg på vår terass med utsikt över Riddarfjärden och sekunderna efter damp i backen så det sjöng om stenplattorna. Mitt i applåderna liksom. Men det gick ju bra ändå. Väldigt bra till och med.
Den ena miniassitenten är VÄLDIGT pepp på det här med student. Så pass att hon under tiden vi fotade sydde ihop sina drömmars studentmössa på studentmossa.se. Roséfodrad, rosédiamant inramad med guld (extra guld till och med) . Nomi Vusir såklart och ”chilla” i nacken. – Vaaaad?! Den levereras inte förrän i september??!!
Det delas många sanningar här. Det är stort alltså. Den största kusinen är liksom vuxen nu.
Fint att han är en sådan helt perfekt förebild för de små. Och de lite äldre också.
Tillbaks till själva dagen och den stora förvirringen innan utspringet. Var, hur, när?
Min syster hade ordnat klokt till sonen med vänner.
Förstod inte förrän senare att det var en kompis son som var på allra största skylten! Fint ju! Alltså, den där luggen, så jäkla gölligt så man går itu!
Vissa var som sagt pepp.
Andra så in i vassen uttråkade.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Älskar kontrasten mellan surkartet och hon som filmade allt!
Nu är det nära.
Kramkalas och han heter inte Janne nånstans.
Haha!
Äldsta barnbarnet. Sedan kom åtta till.
Jag och Kristo pratade om hur man kände. Egentligen. Det var ju verkligen inte bara kul. Jo, just den här stunden var det kul. Men innan och efter. Alla funderingar. Livet liksom och vuxenheten. Det är så klart det känns läskigt. Pirrigt. Märkligt. Men exakt som Nomi skrev på det lilla kortet! Och med facit i hand, kära hjärtanes vilket äventyr som väntade runt hörnet!
Wille & Fille. Som sagt sedan dagistider.
Haha, min far och syster i fotokoncentrationen.
Efteråt körde Nomi filminspelningen som öppnades med frågan – hur känns det nu när Filip ska lämna oss?
Fast hon menade ju såklart inte som det lät. Snarare önsketänker hon lite när han ska få egen lägenhet så en får komma och hälsa på.
Sedan kastade vi lite confetti och gick hem och svidade om till efterfesten.
Slog in presenter.
Fixade kort med hemliga teckningar som skulle avslöja men ändå inte.
Förra gången jag lade ut en bild då Kristo våfflade håret på Nomi spreds den all världens väg och hamnade på listor om den perfekta nutidspappan med hipster-feeling. Haha, som om lite våffling vore sensationellt värre.
Snyggt blev det med och jag var tvungen att fota i farten.
Kunde inte bestämma om jag var som påsken själv.
Mina favoritdojjor , mammas från tidigt 70-tal.
Sedan grinade vi ikapp över kärleksfulla tal och firade dagen lång. Nomi och Estrid hade gjort om Sol, vind och vatten till Filips egna studentsång som de framförde. Refrängen gick såhär – Höga räntor, handla maaaat, jaa det är dina drömmar du ska haaa!! -
Mokkasin hjärta KOKO.
Här kommer ett sommarlovserbjudande av bästa slag! Verkligen inte alls så bara men bara för att jag ÄLSKAR den här tidningen ! Vi snackar om Koko nu. Vill nämligen tipsa hela världen om den. Och alla folk ❤️ Följ den här länken – så har du den i brevlådan på ett nafs. 79 kronor (plus frakt) för världens bästa hängmatte-trick! Och strandmåste! Och nödvändighet i alla trädkojor! Och definitivt i min alldeles egna läshög. 100 supersidor! Vet inte vem som älskar KOKO mest nämligen, är det jag eller mina ungar?! Den här tidningen väller liksom över utav härlighet, klokhet och finurlighet! Tidning och tidning, mer åt en bok tänker jag. Så tipsigt, läsvärt och pyssligt! Så välgjort, glassigt och skönt!
Jag har ju skrivit om Koko här innan och där. Chefredaktören Marie Birde har gjort bla Stil i P1 och favorittidningen Darling då det begav sig. Den är inte bara bra den är jäkligt snygg också, troligtvis den snyggaste som gjorts till yngre folk. Kolla bara här.
Temat för detta nummer är blommor, kartor och hiphop! Stor intervju med Cherrie. Tipsigt om sommarflätor, graffitti och kanske kan man starta ett parti!? Tipsigt som tusan om film, musik, teater och böcker. Boktips om sorg och intervju med Jenny Jägerfeld och hennes nya bok Comedy Queen, om tolvåriga Sasha vars mamma har tagit sitt eget liv.
Älskar avsnittet om tågluff. Och att Elin Unnes skriver om bomber och tvålar. Och bara klokt och sådant som ”tro inte på allt du tänker”. Nä just det sa någon imorse.
Och som jag sade på vår workshop Hidden places då alla deltagare fick det störta bokpaketet från Koko. ”ja, man brukar säga att det är tidning för den yngre generationen men nu råkar det vara så att den hör till en av mina bästa inspirationskällor. En inspovärld utan dess like. Framför allt att någon vågar göra något så eget och så rakt igenom smashing utan att likna något annat. Sådant inspirerar mig alltid. Älskar typ varje millimeter och varenda ord.”
Fin fredag och puss från hängmattan!
-
Skulle kunna hetat – livet på verandan.
Check på sommarlov. Och noll check på avslutningsbilder. Insåg precis att barna var här och där och inte alls där samtidigt. Därmed lyckades jag inte få till en enda normal bild. Ni vet sådär uppställt och finklätt. Tacka vet jag innan de vaknat och en fick ta och fixa en bild på frukostbrickan. Helt pålitlig stod den där. Stelt ändå fast ändå lovfrulle ju.
När de kommit iväg fick jag bråttom värre att slå in presenterna från klass 4. Total tidsoptimist som vanligt och kom ju såklart alldeles försent till själva avslutningen. Men det var ju ingen som märkte.
Sen följde mamma och pappa med oss hem på fika. Estrid var också med men Viggo hade annat för sig. Och ja, ni fattar bilderna väl? Men vad gör det om hundra år eller ens nu.
Köptårta och jag kommer slänga krasse på allt den här sommaren.
Det är så sjukt att våra innerfönster sitter kvar. Fasen, jag älskar att ta bort vinterfönstrena men det har bara inte blivit av. Lovar att jag kommer skriva till hösten att attans de satt kvar hela sommaren. Nej. Absolut nej.
Har lite av duk-besatthet just nu. Det är lite ovanligt för att vara mig, den besattheten brukar oftast infinna sig på hösten. Den här duken kommer härifrån och den på första bilden från Bungalow.
Min pappa tycker alltid att jag langar fram för små koppar. De här var dock av en något större storlek och så fina tycker jag.
Imorgon ska ni få en fin rabatt-kod av mig. På finaste Koko som jag ju är stormförtjust i! Jag vet faktiskt inte vem som lusläser den mest, jag eller barnen! Eller vi läser den på olika sätt tänker jag. Mer om det imorrn.
I alla fall tog jag en bild för rabatt-kodens skull och fick sommaren serverad sådär på direkten bland trädgårdsblommor, jordgubbar och bigarråer. Bländande nästan mig själv med alla färger.
Sedan tog jag hand om alla blommor och åt upp det jag kunde. Sedan har vi mest gottat oss åt lov-känslan resten av dagen. Pannkakslunch klockan fyra (??!!), sovgäster, tältande för Viggo och bada trots isiga vindar. Och räknat antal sovmornar hundra gånger om. Det är långt till augusti alltså. -
Hjälp mig välja cykel!
Onsdagens absolut viktigaste fråga är enligt mig – vilken cykel ska jag köpa? Jag är så fasligt sugen på en ny cykel, med andra ord inte en från 1930 som är vacker som en dag men får mig att svära inombords (eller ashögt med) varenda gång jag hoppar upp på den. Nix, jag önskar mig lättrampade cykelturer. Sådant där svischande i sommaren, bland fågelkvittrande och med håret i vinden. Jag önskar det så in i vassen mycket just nu så det dyker upp i mitt huvud var och varannan minut. Och fast jag inte alls borde hittar jag mig själv surfande på cykelsajter. Jag vill cykla hit och dit och allt mittemellan. Och då är just frågan, ska jag välja en från Stålhästen? Såklart man vill vara lite som Emma.
Eller som Hanna . Som trampar Köpenhamn runt på sin.
Eller som Elsa som provkör en Pelago. Alltså jag kan också provköra, faktiskt kan jag det. Inte alls avis.
Nog för jag äger två vackra cykelkorgar men jag gillar även Lekker Bikes.
Nathalie tipsade om Veloretti. Som godis ju! Hon och Matilda upplyste mig också om bidraget för elcykel.
Johanna slog till på en Christiania Bike. På el minsann. Jag har önskar mig en sådan i dar men nu jag vet inte riktigt hur jag ska försvara köpet. Först var det att skjutsa runt ett par tvillingar i den. Jag tänkte ibland att jag skulle stoppat ner alla fyra men hjälp vad jobbigt, för jag hade ju inte tänkt med elen. Sedan, när de kunde cykla själva, tänkte jag ha den till att skjutsa paket över halva stan till Posten istället för att ta bilen. Men nu har jag ingen affär. Det skulle vara att skjutsa Chester möjligen?!
Självklart spanar jag in Skeppshult´s återbrukssida, som Blocket fast Skeppshult limiterad. Nu tycker säkert någon att det är mycket väsen för något så självklart som en hoj. Ja men lite. Vilken röstar du på?
-
48 timmar till sommarlov.
Det jag gillar bäst just nu är att plocka in blombuketter här och var, knipsa av torra rosor för jag har lärt att man ska det och tjyva tomaterna. Och läsa. Så rolig är jag.
Ute är inne och tvärtom. Vet knappt var huset börjar längre. Ungarna leker på vinden och vi glömmer alla takfönster öppna samma natt som det regnar, första gången på månader. Exakt några timmar efter jag slitit bort de sista plastmattorna däruppe, som ju såklart hade skyddat mot regnet men det är bland det härligaste. Att riva bort plastmattor alltså. Minns ni detta? Jag vet att de har några mattgolv till övers.
Jag läser jättemånga böcker för tillfället och läser om den ovan. Jag har ju sagt förut att jag avgudar Elin Unnes sätt att skriva och den där boken ändå. Får mig till så många sidospår. Jag lyssnar på Stil i P1 om Vita Sackville West. Bildgoogglar hennes vita trädgård och tänker att jag ska se om Orlando.
Hursomhelst är den där boken väldigt kul. Som små noveller fast ändå med tricksen man alltid önskat.
Jag älskade ända regnet häromnatten. Hur fint är det inte att vakna i en ljus natt av regndroppar som smattrar?
Det slog mig att vi hade en antik gammal sittgrupp på vinden. Där har den stått och dammat sedan vi flyttade hitåt typ. Hade visst stått på ett slott. Nog för den har stoppade dynor men jag började projektet att ta bort den, på ena soffan för att göra en vanlig sits. Så nu ska jag göra det på alla och måla i någon bra, hållbar färg.
Vilken jädra mani att kånka möbler från vinden med ingen annan mer än Chester i huset. Men jag blev så sugen för att sedan inse att de skulle passa prima i trädgården. Här ser du en skymt av vår lilla bakgård som i själva verket är ett gigantiskt projekt. Vi har börjat precis tvärtom än vad man brukar göra. Grusplanen ska så småningom bli grusgångar och rum. Men för att slippa jordkaoset en gång till, började vi baklänges så att säga.
Det nya blev märkta glas när jag fick spelet på sjuttontusen glas överallt.
När äppelträd, päron och körsbärsträd slutade blomma tog de vita rosenbuskarna över. Exakt så var vår trädgård när vi flyttade hit. Varje träd hade den konstruktionen. Men fyra barn klättrar i träd och då känns rosenbuskar sådär så vi tog faktiskt väck flera av dem. Men det är vackert.
Jättevackert till och med. Det gäller att hålla dem lite bundna utmed stammen bara.
Fattar inte att de badar mer timmar än de är på land.
Den mest lurviga hunden i mannaminne har klippt sig. Vi var tvungna, för tovornas skull. Inte minst för detta i saltvatten är härligt även för en hund.
Är man stolt när de börjar slå ut ändå! Dahliorna verkar ha gått fint men luktärtorna… hmmm. Jag undrar om det verkligen kommer bli några. De ser torra ut men jag har vattnat. Någon sade att de kan se likadana ut när de fått för mycket vatten? Liksom lite brända sådär. Någon expert som vet?
Kom att tänka på vår sista lägenhet i Stockholm. Där var det liksom bara hus utanför fönstrena.
Liv har alltid något osnyggt att slänga ur sig när det gäller vårt hus. Är det inte medeltidaaktigt så kan det vara en ”jävla djungel”. Det där biter dock inte så hårt, djungeltemat får gärna hänga sig kvar.
Påtal om Liv så ögnade hon, hennes kompis och jag igenom våra horoskop för sommaren alldeles nyss. Liv skulle kastas in romansernas romans alltmedan Tuva skulle unna sig en och annan aw. Det sistnämnda kändes lika omöjligt, i brist på jobb, som det förstnämnda. Åtminstone enligt Liv själv. Jag däremot skulle komma i balans genom måla, dreja och sy! Det lät ju högst troligt!
Toviga hår och barfotadagar.
48 timmar till sommarlov.
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
Morgon-möteri på museet, lunch-smideri och packhysteri.
Hej fredag och Rosendals-bukett. Den gick ju inte av för hackor om man säger så. Jag börjar den här helgen med lite spridda saker! Bra saker som har gjort mig glad!- Att jag fick äran att finnas med här, så jädrans fint ju. Och för övrigt gott folk, detta måste vara årets mest generösa blogglista! Ni har att göra hela sommaren!
- Att min trädgårdsmani platsade här. Och här. Och sedan hittade jag det här inlägget och började nästan grina.
- Att mina äldsta barn har jobbskuggat hela veckan med den här sköna. Och så växte de några meter till av att fixa bussen, t-banan och sånt själv. Lantis-ungar som de är.
- Att Katrineholm äntligen har fått en restaurang med klass. Och svara mig varför gnällspikar alltid är de som hörs först, innan öppning till råga på allt. Var är pannkakorna, för dyrt, för snålt, för liten meny. Alltså, blääääää, detta gör mig INTE glad.
- Att jag hade en sjukt fin dag igår… Den kommer här!!
Här sitter jag, Matilda, Nathalie och Emma! Så bra ställe för ett morgonmöte med världens mest inspirerande trio. Nordiska museet minsann. Alltså, detta gör mig så in i vassen glad. Får berätta mer snart men det är mycket bra lovar jag!
Vi kunde inte slita oss från museet utan att ta en sväng i pågående utställningar. Jag älskade Folkkonst! Inte helt otippat kanske.
Inte värsta pang-fotona från museimontrar. Men du fattar grejen väl? Broderiönskan, luftslöjd, molniga skåp och brudkisteri när den är som bäst.
Mitt 50-tal är fin. Nu har vi ju redan några stycken gamla symaskiner, vad är det för samlande egentligen? Men blev mycket sugen på den här.
Jag måste fixa portabla klotterplank till Lyckliga gatorna och fick inspopåslag av denna lösning.
Utställningen Dukade bord öppnade 1955. Och där står den kvar ännu idag. 1800-tals karotter med still och en hel massa tallriksinspo.
Superfotograf. Matilda var den som fick mig att börja fotografera helt manuellt.
Sedan smög vi i Djurgårns buskar och drömde hus.
Käkade lunch och smidde planer. Workshop is coming up!
Lite temaavslöjande… Fast annan form, annan plats…
Sedan gjorde jag en studie i skiljevägg av gamla fönster. Detta var kanske det enklaste av byggen men ändå stabil. Vi borde ju göra oss ett litet vindskydd i den här delen av trädgården. Förövrigt gillar jag verkligen när man hänger tyg i växthustak. Förstår inte att fler inte gör så. Skira och lagom skuggbildande textilier. Åtminstone då huset är primärt för myset.
Det där med att driva en handelsträdgård kanske inte är så dumt ändå.
Nu kunde jag ju varken bära med mig stråhattar, krukor eller blomlådor. Men eftersom min odlingshysteri även innefattar frö-mani så köpte jag några påsar med senblommande Rosenskära. Den hetter Double Click i lite olika varianter. Vacker och fluffig, det o-tjusiga namnet till trots.
Afrikas blå lilja är vacker.
Tänker rätt mycket på det här just nu och en värld som slutat surra.
Tycker så mycket om dessa två. Inspirerande som få, varma och snälla! Jag blir extra mjuk i hjärtat av att hänga med dem. Vissa människor har ju liksom den inverkan på en. Samtidigt avhandlar vi den ena saken efter den andra, om viktiga saker. Allt från personligt till jobb, från asjobbigt till väldigt kul.
– Ahhh boys in boyland, sade Nomi när hon gick förbi datorn. – De är fina. Det var de som kom hit när det brann va?!! Kan du klippa bort killen med rygga förresten?
Inte så mycket boys i de babes:en, haha! Och jaa det var de som var här när något brann. Var det en pannkaka? Och nej, på Rosendal kryllar det av turister nu så man kan liksom inte klippa bort de. Påtal om det älskar jag den här bilden.
Vi bestämde att Nathalie hade något av fransk riviera över sig. Fin!
Har ni sett det här växthuset förresten?
Sedan skildes vi åt. I vanlig ordning drabbades jag av obotlig optimism när det gäller hur mycket man kan bära. Eftersom jag redan hade packat med mig jeanskappa, tjocktröja, min största och tyngsta skrivbok och kamera så passade jag på att få med mig ett par tjocka, intressanta luntor från museet. Jag kvistade dessutom förbi Panduro och hämtade upp till ett samarbete. På vägen dit såg jag att Mattsson´s band skulle stänga efter nästan 100 år. Sorgligt på sitt vis men kunde såklart inte se förbi utförsäljningen på band, knappar ja allt. Jag ville ha allt men kunde knappt se skogen för alla träd. Well, jag kom inte tomhänt därifrån kan man säga. Härligaste fredagen nu då, puss!